DET TYSTA FOLKET...

Likaså i Suomussalmi står detta tysta folk.

På en åker intill vägen.

Och har stått där i snart trettio år.

Det var dansaren och koreografen Reijo Kela som 1988 skulle ha behövt en stor mängd människor till en koreografi som han jobbade med då.  Han hade först tänkt anställa alla arbetslösa i 

Suomussalmi, som då råkade vara 973 personer. Det skulle dock ha kostat

konstnären 30 miljoner mark (5 miljoner euro) så det blev av förståeliga skäl

inte riktigt så. Men under natten kom Kela på idén med att laga dessa "kråkskrämmor" på 

åkern i stället. Lika många är de som då arbetslösa i kommunen.

Så på åkern står - fortfarande - nästan tusen kors med en tuva gräs till huvud.

Och det härliga med de här är att de verkligen är personligheter därute. 

Först blir man imponerad av mängden och sedan när man går runt så är det nästan som att gå på 

ett torg och smygkika på människor. 

Två gånger i året får korsen nya kläder. Vår och höst.

(Man får donera kläder om man vill, och Det Tysta Folket har en egen facebook-sida) 

'Hiljainen Kansa'

Det är också okej att ta ett klädesplagg av någon på åkern - bara man lämnar ett 

eget istället. 

Jag blev riktigt barnsligt urförtjust i det här.

I upplevelsen i sig, som ju är en rätt så "tyst" upplevelse, men just därför 

rätt stark. Men också i tanken bakom.

Från början var det ju så att dessa "torvmänniskor" skulle symbolisera

de arbetslösa i Suomussalmi, men som Kela själv också sagt i någon 

intervju att meningen med dessa har blivit djupare och mer mystisk än det 

var tänkt från början. 

Och jag kan föreställa mig att om man kör förbi här en disig morgon på hösten 

så kan detta tysta folk nog upplevas riktigt kusligt. Där står de bara.

Och stirrar framåt.

Medan det en solig sommardag mer känns som att gå på marknad eller ett sommartorg.  

Och som jag skrev innan, så blir de här typerna nog individer med sina kläder och olika 

frisyrer och uttryck i sitt väsen.

Men när kläderna skalas bort blir det bara en massa kors kvar - och 

också det är talande.

Man kan nästan säga att det på sitt sätt symboliserar just det här

med att landsbygden så töms på folk. 

Kvar finns bara det tysta folket,

och när de för sista gången tagit blusen av sig, och lagt hatten på hyllan. 

Ja, då finns bara korsen kvar.

Mycket talande.