…så till den milda grad sommar att vi rörde ihop lite färskt melonshake.
Den här sommaren gäller det tydligen att ta vara på varenda liten uns av
sol och värme, för vips är det borta igen.
Som i dag till exempel. Vaknade sent men genom att titta ut kunde jag inte
klura ut vad klockan var, så murrigt och mörkt var det.
Mitt sinne, och min kropp, sade att det var mogen morgon, men
ute var det som om det blivit höst på en gång. Jobbigt!
Men igår var det sommar och då gjorde vi såhär:
Vid något skede hade jag ramlat över bilder eller så en video på nätet på
det här, och när jag igår då stod där och vände och undrade i grönsaksdisken så
plockade jag med mig en melon. För visst sjutton - det här måste testas.
Det tyckte grabben också…
Med lite skräckblandad förtjusning är det bara att köra hejvilt runt med vispeln
i melonen och tadaaa…färdig melonsaft, bara att tappa upp.
Och det var väldans fräscht. En sommardag, en av de få detta år.
Och där satt jag på terassen och funderade på tusen små tankar som
kommer susande när man bara är.
Skall jag klippa håret riktigt kort och färga det, eller låta det vara?
I nästan ett och ett halvt år har jag låtit mitt gråa växa ut och nu
är det där. Finns inte så mycket av det färgade kvar.
Gillar jag det? Hmmm….jag vet faktiskt inte!
Kanske det ändå får mig att se tröttare ut? Äldre jo, men också tröttare.
Och eftersom jag ju är äldre så är det okej. Den delen.
Men att se tröttare ut - det är för mig jobbigare att ta till mig det än ålderstecken,
märkligt nog.
Kanske för att jag vet (eller hoppas i alla fall) att min trötthet just nu
är övergående och beror på att det samlats lite mycket på
min mentala agenda som fått mig att gå lite på rött.
Jag vet om det, och jobbar på att komma vidare.
Och just då kanske man inte samtidigt vill se trött ut, fast man är?
Ja, ni förstår? Det lutar lite åt att fuska till sig lite pigghet här.
Om inte annat så för att lura spegeln. På tisdag skall jag sätta mig i frissa stolen
och då blir det att välja.
För samtidigt som jag försöker mata energi i mig genom att äta vettigt, motionera
mera och försöka lära mig att strunta lite mer i det som stressar mig på jobbet, så
lutar jag lite åt att det hållet att det kan faktiskt hjälpa till lite om
man också mötte lite pigghet i spegeln på morgonen så där…;)
Och vet ni, just det här att man ger sig tid att sitta och fundera på
sådana här totalt triviala små problem (om det ens kan kallas det) är faktiskt
rätt skönt! Oftast har det en tendens att man sitter och grubblar på
betydligt större frågor och svarens frånvaro till dessa frågor.
Så jo, det är nästan lika uppfriskande som en färsk melonshake att krypa
in i tankeflöden som färga eller inte färga håret. Det är frågan…!
Och på något sätt också att tillåta sig själv att de här små vardagliga
tankeresorna, våra små vardagliga göromål, som känns så prosaiska och banala
ändå är viktiga i sin enkla vardaglighet.
Kanske det ändå är så att det är de som är och gör oss till det vi är.
Bara det att det just nu inte är riktigt inne och rumsrent att tala om dem.
De små problemen, eller ens de små sakerna som gör en glad.
Det är kanske lite banalt att lyfta upp vardagen.
Och ändå…det är bilder på korgar fulla med kantareller som fyller
facebook. Kan det vara så att vi är i så starkt behov av att få
vår vardag bekräftad? Jag tror det.
Och på sitt sätt tycker jag att det är skönt om det skulle vara så!
Det är kanske de där stora frågorna som världsekonomins gungning och
den globala uppvärmningen och det politiska
klimatet i världen som man borde diskutera och ventilera.
Inte de där små om det finns kantareller i skogen ännu nästa vecka?
Eller om man skall måla väggen i kulör den eller den?
Eller om man…ja, skall färga håret eller inte.
Och rätt ofta känner jag mig lite i kläm mellan de här två.
*
Nä, nu skall jag ta en runda runt byn med hunden.
För även om sommaren inte återkommit efter sommarovädret, så
är det uppehåll i alla fall.
Bara att ge sig iväg.
*
Må gott alla!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar