nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

SLÖSÖNDAG


Under de få dagar jag varit här på stugan nu har hösten krupit in i rabatterna. Hostans blad  gulnar dag för dag. Och vildvinet som var så fint grannrött har tappat alla sina blad. Det kan kanske mest ändå bero på förra veckans hårda vindar som slet i och piskade på den stackars växten. Har sagt det förr, utmaningarna att anlägga en trädgård här är rätt många. Bara att glömma det där med lä och skyddat läge, hehe!

Sist ut, efter skogsastern, att blomma i rabatten är höstanemonen. Jag har nog haft den i alla mina trädgårdar under årens lopp, men den har aldrig riktigt trivts så bra som den verkar göra här. Plantan jag har här är en som jag köpt för ett par år sedan för att ha i en höstkruka, men så grävde jag bara ner den lite på måfå - och den verkar trivas hur bra som helst så den får nog stå kvar där när jag nästa vår börjar omplantera och nyplantera mina kommande rabatter. 


Sedan gick det inte riktigt som planerat detta veckoslut. Tanken var att jag skulle målat taket, väggar och golv i vår nya...ja, vad skall man kalla det sommarrum, sovrum/kontor, annexet (lite storslaget för en liten enkel koja, men just därför lite vitsigt...). Men färgen till väggarna hade blivit fel. Takmålningen som jag köpt i fjol hade dessvärre torkat så det blev inget sådant gjort. 
Bredde väl ut lite av myllan för hand, men den är rätt lerhaltig och jättetung och på sina ställen behöver vi lite traktorarbete till innan planteringsytan blir klar, så det är att snällt vänta - igen. 


Lite rastlös som jag ändå är så måste jag peta ner lite blomlökar i en kruka istället. 
Det finns ju gott om tid att sätta löken ännu - har inte jag någon gång till och med använt järnspett för att få ner lökarna i en smått frusen jord. Ja, sådant har hänt. Bra gick det också. 



Men mylla fick jag alltså. Det är ju rätt trångt om utrymme för stora maskiner här i skogsträdgården, men myllan kom med en lastbil som hade en sådan där finurlig grip som gjorde att jag bara kunde stå och vifta med händerna exakt var han skulle släppa ner sin skopa med mylla. 


Myllan är rätt lerhaltig, vilket i och för sig kan vara bra med tanken att den håller fukten kvar i jorden bra, men den kan också vara att den är rätt tung och kompakt, så antagligen måste jag i det här fallet blanda i lite torv nästa vår. Inte bara för att få jorden luftigare utan också med tanke på att hit ändå kommer att landa växter som skall trivas i en jord med lite lägre pH-värde. Med tiden blir ju jorden här ändå surare då skogen ligger så nära inpå med alla sina barrträd. 

Men nu skall jag ta och gå en sväng i skogen och se om det dykt upp lite trattkantareller. Nam! 

 

PROJEKT SKOGS-/SKÄRGÅRDSTRÄDGÅRD


Ja-a...med den här takten kommer det att bli en trädgård här någongång år gråa-hår och åderbrock. 
Om man skall se något bra i den här pandemin så verkar det vara att alla praktiska typer som kan 
1. snickra eller andra praktiska göromål. Elektriker hör också dit. Likaså rörmokare. 
2. köra en traktor och/eller innehar en lastbil
har riktigt väl förspänt för det tar tiiiiid att vänta på dem. 
Glad för dem förstås, men mindre glad att egna projekt drar ut på tiden.

Man ja, här skall det bli en rabatt hörni. 



Och här. 
Den här bilden (med sina fönsterspeglingar) säger allt om varför man inte här gör ett skvatt bara med en spade. Är det inte sten så är det rötter. 

 

Nå...i väntan på att det skall börja hända något i trädgården, att jag får köra händerna i myllan och gräva ner en och annan blomlök så kan jag följa med mesarnas höstsysslor. Jag är barnsligt förtjust i mesar och gråsparvar. Och en absolut favorit bland dem alla är tofsmesen. Skogens lilla tomte, som med sin tofs ser ut som ett litet väsen med luva. 
Till min glädje var det några individer som följde med vad jag pysslade med då jag höll på därute i...det so skall bli en trädgård. 

Skön helg gott folk. 

I VÄNTAN PÅ EN TRAKTOR


Det är nu bara så att om man vill anlägga en trädgård mitt i en skog kan man glömma det där med att bara ta spaden och gå ut och gräva. Bara glöm det! 
Är det inte träd- och ljungrötter så är det blåbärs-, lingon och kråkrismattor tjocka som bara vad som gör det kämpigt. För att inte tala om all sten och berg som ställer till det. 
Bergen går nu inte att göra så mycket åt, och till det övriga behövs mer muskler och kraft än det finns i en medelålders tant. 
Nu väntar jag på att traktorn skall ha gjort sitt ute på potatisåkern så den har tid med min lilla skogsträdgård. Eller det som skall bli en skogsträdgård. 

Sedan kan jag ju tänka att det på sitt sätt varit bra med lite oplanderade pauser i markarbetet. Har haft tid att tänka till. Vissa riktigt bra tankar och idéer har vuxit fram under väntetiden. 

Men redan nu vill jag lyfta fram en växt som jag tycker så mycket om här i trädgården intill skogen och det är skogsastern. Lite rufsig och tufsig och så där lagom enkel och anspråkslös sitter den som ett smäck just i gränslandet vild natur och trädgård. Kanske jag inte ens borde kalla den kommande trädgården för "trädgård", kanske det är mer som ett woodland. 

Å andra sidan - vem definierar vad som är vad? 



Så ja, det har blivit en hel del väntande.
Väntade på att snickaren skall bli färdig med vår nya sovstuga/kontor. Traktorföraren som skall bli färdig med potatisupptagningen. Elektrikern som skall komma och fixa den biten. Man märker att det är många som bygger till på sina sommarstugor. Antagligen som en följd av coronapandemin. Men man får vänta snällt på både material och tillverkare. 

Medan jag går lite som en osalig ande och skulle vilja göra så mycket mer än vad jag kan just nu hittade jag ett stort kransbotten i lidret. Måste ha varit från fjolårets julkrans? 
Verkligen länge sedan jag bundit en krans, vilken skön syssla det ändå är! 



Tog vad skogen och naturen hade att erbjuda. Hängde upp den på stugväggen. Där får den hänga över vintern tänkte jag. Kanske jag fyller på med lite våriga kvistar sedan till våren. 
Gubben konstaterade att där kommer nog flugsnapparen att bygga bo. Hur fint skulle inte det vara!??!!! 

Men ja...jag väntar på traktorn.
Och en snickare. 
Och en elektriker.

Ja.


 

FINFINA SEPTEMBER


 Det är nu en gång för alla min favoritmånad. Kunde gärna för mig ha dubbelt mer dagar än andra månader. Februari till exempel kunde ge sina dagar till september. 

September så här långt, har också varit rätt så fyllt med en massa to-do:s. Veckan som gått har varit riktigt rejält späckad med arbetsrelaterat och det har blivit rejält långa arbetsdagar. Jag har ju ett vanligt 8-16- jobb men så freelance-jobbar jag nu och då med annat. Och när det blir mer sådana jobb, då får man töja på timmarna. 

Kom ut till stugan sent omsider och mörkret började krypa intill stugknutarna. Så här på höstarna när man är fler i stugan så märker man hur otroligt liten den är och hur trångt det blir när allt utrymme som finns att vara och umgås därute tas bort. Hade förra weekenden en kär väninna på besök i stugan och det var med nöd och näppe - och lite finsk sisu - vi satt ute på "glasverandan". Då var vädret disigt, dimmigt och fukten kröp in överallt. Nu är det högtryck, men överraskande kallt, under 10 grader. 

Gubben har redan krupit till sängs. Den kalla natten till trots sover han ännu gärna ute (vi har en superskönt utestäng som står under tak, inte så att han sover under en gran eller nåt...)

Vi är ju båda sådana som älskar att sova när det är mycket syre - och gärna kallt, inte bara svalt. Kallt. Men bekvämt är inte fel...


I morgon förmiddag skall jag ännu jobba. Skall skicka lite beställda fotografier till en kund och så skall jag fota några foton till en annan. Men sedan efter lunch i morgon tar jag helg. Skall förbereda stugan för vintern. Och som jag älskar dessa höstsysslor. De är så meditativa på sitt sätt. 

Jag kommer nog att komma ut till stugan ännu i höst - har en hel del jobb kvar med det som skall bli någon slags trädgård nästa vår - men det där somriga skall stängas ner. Krukor tömmas på växter, utemöbler tas in under tak, ta hem sängkläder för tvätt inför en ny vår, Långsamma sysslor. Inbäddande handlingar. 

Höststäda, eller vinterförbereda, en stuga är en långsam, nästan meditativ, syssla. När man vet att man ännu kommer att komma ut till stugan så blir det inte så radikalt rakt av som om man hade en stuga på en ö som man vet att man återser först nästa vår när isarna släppt. 

Men så här års är nog vägen till stugan som allra vackrast. Det kommer man inte ifrån! 


HÖSTENS LJUDVÄRLD


 Vaknade av att vågorna slog mot strandklipporna. Det är inget ovanligt, nu och då kör en större båt förbi ute längs farleden, och det dröjer ett tag innan vågorna når strand. Ljudet är ändå något främmande, inte lika regelbundet som det brukar. 

Plötsligt ändrar ljudet och blir till ett smatter, som om det ösregnade på ett plåttak, fast mjukare. Tittar yrvaket ut genom fönstret och ser hur hundratal, kanske tusen skarvar har landat i viken vilket lät som stora vågor mot strand och nu gav de sig av och smattret av deras fötter mot vattenytan då de tar fart för att flyga iväg är mäktigt, och lite overkligt. 

De är tysta, det är bara smattret som hörs.

Ovanför dem cirklar havsörnen. Jag har inte sett den ta en vuxen skarv, men nog fiskar som skarvarna jagat upp till ytan. Den här gången blir den utan byte. Skarvflocken drar vidare runt udden. Tydligen var det tomt på fisk i vår vik denna septembermorgon. 

När de försvunnit blir det tyst igen. Ute vid det lilla skäret hörs gässen tjattra. Talgoxarna kommunicerar med varandra i en tall ett stycke ifrån. En fluga surrar sakta på fönsterbrädet, den har inte mycket livsgnista kvar. Det är höstens ljud. 


ETT STORMIGT VECKOSLUT


Eftersom jag på något plan alltid dras till och känner en viss förkärlek till oväder så var det med glädje jag såg fram emot den första "höststormen". Nå...storm skulle jag kanske inte kalla det. Frisk vind nog men inte storm. Kanske 18 m/s i byarna. 
Men helt lagom för att testa de där simpelt enkla dukhållarna som jag köpte för någon euro i våras och som tills nu funkat perfekt. Duken har hållits på plats hela sommaren - och är på plats än efter "höststormen" som fortfarande luggar runt därute. 

Det är alltså sådana där enkla klämmor som finns på typ alla bistron med uteservering. Och numera förstår jag varför. De är bara helt enkelt superbra! 


I övrigt har jag mest bara pysslat på. Höstgöror. 
Jag är ganska snabb på att rensa bort sommarblommorna när de börjar se så där medtagna ut. Man vet ju att det liksom inte finns en andra chans för dem, så då får de berika komposten i stället. 
Det finns en skön längtan efter en ny vår och en ny växtsäsong då jag står och putsar upp mitt enkla "bevattningssystem" (Blumat) som i år igen har möjliggjort för mig att ha växter i kruka här på stugan från vår till höst även då jag inte kan vara här under veckan, eller ens alla veckoslut. 
Har nog ännu kvar några växter så det är bara en del av bevattningstuberna som blev höststädade idag. 


En av de som är kvar är överraskande nog den svarta pensén av sorten 'Molly Sanderson' som fortfarande är riktigt blomglad. Penseér brukar ju tröttna efter ett tag in på sommaren. Och till saken hör att jag inte ens varit här och plockat bort fröställningar utan den har fått leva ett fritt pensé-liv hela sommaren. Lite har det svarta i blomfärgen fått backa och mer mörklila slår igenom. Men fortfarande en någon sliten, men dramatiskt vacker skönhet. 

De från Bokulla hitflyttade kärleksörterna har verkligen hittat sin plats i bergsskrevan. De trivs superbra och har, kanske tack vare medlet Trico Garden, fått vara ifred för hungriga hjortar. 


I och med att det mesta av mina trädgårdsgrejer nu fått flytta ut hit till stugan, och kommer att få tjäna skärgårdsträdgården i framtiden så behöver jag fundera på det här med förvaring inför vintern. Krukorna är nu prydligt uppradade mot väggen, skyddat av taket som sticker ut en bra bit. Både krukor och veden kan här invänta både höst och vinter rätt väl skyddat. 

Den kommande lilla tilläggsbyggnaden som skall rymma sovrum och kontor är nu klar förutom inuti. Inredningen av den får bli till nästa år. Liksom målningen. 
Men det blir bra! 


Så där tidtabells-mässigt blir det ju sällan riktigt som man i sin optimism tänkt sig och det här med att anlägga trädgård/woodland får nog också snällt bli till nästa vår. Jag har till all tur inte shoppat buskar och perenner annat än i min fantasi så det enda som måste "panikplanteras" ännu i höst är tre rödbladiga smällspireorna som jag tills nu haft boende i en stor kruka. Idag fick de komma till sina permanenta växtplatser, så de hinner rota sig innan vintern. 


En annan sommarblomma som glatt överraskat mig är snötöreln som växt sig till en så fin form och inte hickat det minsta åt vare sig skuggigt läge, blåsigt läge, hetta eller svalt väder. Helt klart en ny favorit! Fluffig men utan att vara så där "överromantiskt" som tex bruslöjan kan bli. 

På tal om romantisk så har jag gjort det drastiska beslutet att ge bort mina Mårbackapelargoner. Den ena hade över 80 blommor i somras. Till all tur var det mina svägerskor som var villiga att ta hand om dem så om jag ångrar mig så kan jag tjata till mig en stickling i alla fall...

Nämen, det är bara så att här på stugan kan jag inte övervintra dem, och att släpa dem hem till våningen där de kanske inte alls trivs, eller till ett växthus som tar emot dessa övervintrare och så tillbaka på våren känns kanske inte längre värt besväret helt enkelt. Och så är vare sig våningen eller stugan här så där "pelargonvänliga". Balkongen vår är ju tilltagen, men har inte sol förrän på seneftermiddag och kväll, så inget för soldyrkande pelargoner. Och här i skärgården är det ganska tuffa tag gällande väder och vind. 

Jag kanske ångrar mig, har ju haft Mårbackorna i över tjugo år, men just nu känns det att det är läge att gå in för nytt. Jag kan mina Mårbackor liksom. 




HÖSTENS FÖRSTA STORM


 När jag startade hemifrån hade de första mörka molnen börjat gadda ihop sig på himlen. Det blåser, men det är en sensommarvind. Inte den höststorm som utlovats. Höstens första storm. 

Medan jag packar upp det lilla jag har ökar vinden i styrka. Hösten kommer snabbt, vildvinet har gått från lite rodnande till rött på en dryg vecka bara. Och i den vind som utlovats kommer de att falla, slitas loss från sina fästen och dansa iväg in i skogen. 

Kvällarna är mörka härute i skärgården. Sikten är noll och regnet piskar på. Endast bruset av vågorna som slår mot klipporna skvallrar om havets närvaro, för två steg utanför dörren och resten är mörker. 

Kockar lite mat och häller upp ett glas vin. Smakar på de syltade lingonen jag tillredde senast jag var här. De smakar bra. Annorlunda, men bra. Längtar efter att krypa i säng, öppna fönstret mot havet och stormen och läsa lite innan sömnen tar över. Det har varit en stökig vecka, och bara tanken på att få vaggas till sömns av stormens ljud får mig att le inombords.