nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

ETT STORMIGT VECKOSLUT


Eftersom jag på något plan alltid dras till och känner en viss förkärlek till oväder så var det med glädje jag såg fram emot den första "höststormen". Nå...storm skulle jag kanske inte kalla det. Frisk vind nog men inte storm. Kanske 18 m/s i byarna. 
Men helt lagom för att testa de där simpelt enkla dukhållarna som jag köpte för någon euro i våras och som tills nu funkat perfekt. Duken har hållits på plats hela sommaren - och är på plats än efter "höststormen" som fortfarande luggar runt därute. 

Det är alltså sådana där enkla klämmor som finns på typ alla bistron med uteservering. Och numera förstår jag varför. De är bara helt enkelt superbra! 


I övrigt har jag mest bara pysslat på. Höstgöror. 
Jag är ganska snabb på att rensa bort sommarblommorna när de börjar se så där medtagna ut. Man vet ju att det liksom inte finns en andra chans för dem, så då får de berika komposten i stället. 
Det finns en skön längtan efter en ny vår och en ny växtsäsong då jag står och putsar upp mitt enkla "bevattningssystem" (Blumat) som i år igen har möjliggjort för mig att ha växter i kruka här på stugan från vår till höst även då jag inte kan vara här under veckan, eller ens alla veckoslut. 
Har nog ännu kvar några växter så det är bara en del av bevattningstuberna som blev höststädade idag. 


En av de som är kvar är överraskande nog den svarta pensén av sorten 'Molly Sanderson' som fortfarande är riktigt blomglad. Penseér brukar ju tröttna efter ett tag in på sommaren. Och till saken hör att jag inte ens varit här och plockat bort fröställningar utan den har fått leva ett fritt pensé-liv hela sommaren. Lite har det svarta i blomfärgen fått backa och mer mörklila slår igenom. Men fortfarande en någon sliten, men dramatiskt vacker skönhet. 

De från Bokulla hitflyttade kärleksörterna har verkligen hittat sin plats i bergsskrevan. De trivs superbra och har, kanske tack vare medlet Trico Garden, fått vara ifred för hungriga hjortar. 


I och med att det mesta av mina trädgårdsgrejer nu fått flytta ut hit till stugan, och kommer att få tjäna skärgårdsträdgården i framtiden så behöver jag fundera på det här med förvaring inför vintern. Krukorna är nu prydligt uppradade mot väggen, skyddat av taket som sticker ut en bra bit. Både krukor och veden kan här invänta både höst och vinter rätt väl skyddat. 

Den kommande lilla tilläggsbyggnaden som skall rymma sovrum och kontor är nu klar förutom inuti. Inredningen av den får bli till nästa år. Liksom målningen. 
Men det blir bra! 


Så där tidtabells-mässigt blir det ju sällan riktigt som man i sin optimism tänkt sig och det här med att anlägga trädgård/woodland får nog också snällt bli till nästa vår. Jag har till all tur inte shoppat buskar och perenner annat än i min fantasi så det enda som måste "panikplanteras" ännu i höst är tre rödbladiga smällspireorna som jag tills nu haft boende i en stor kruka. Idag fick de komma till sina permanenta växtplatser, så de hinner rota sig innan vintern. 


En annan sommarblomma som glatt överraskat mig är snötöreln som växt sig till en så fin form och inte hickat det minsta åt vare sig skuggigt läge, blåsigt läge, hetta eller svalt väder. Helt klart en ny favorit! Fluffig men utan att vara så där "överromantiskt" som tex bruslöjan kan bli. 

På tal om romantisk så har jag gjort det drastiska beslutet att ge bort mina Mårbackapelargoner. Den ena hade över 80 blommor i somras. Till all tur var det mina svägerskor som var villiga att ta hand om dem så om jag ångrar mig så kan jag tjata till mig en stickling i alla fall...

Nämen, det är bara så att här på stugan kan jag inte övervintra dem, och att släpa dem hem till våningen där de kanske inte alls trivs, eller till ett växthus som tar emot dessa övervintrare och så tillbaka på våren känns kanske inte längre värt besväret helt enkelt. Och så är vare sig våningen eller stugan här så där "pelargonvänliga". Balkongen vår är ju tilltagen, men har inte sol förrän på seneftermiddag och kväll, så inget för soldyrkande pelargoner. Och här i skärgården är det ganska tuffa tag gällande väder och vind. 

Jag kanske ångrar mig, har ju haft Mårbackorna i över tjugo år, men just nu känns det att det är läge att gå in för nytt. Jag kan mina Mårbackor liksom. 




Inga kommentarer: