SAHARAS SAND...


Sandstormarna i Sahara gjorde att småsmå sandpartiklar tog sig vägen 
ända upp hit till våra nordliga breddgrader och på så sätt gav oss 
spektakulära solnedgångar i några dagars tid. 

Det har varit fantastiskt varm och soligt hela min semester här på stugan.
Som sagt inte alls så mycket vårligt - mer somrigt faktiskt, men idag
är vinden mer som den skall vara så här års, kall och nästan lite isig. 

Har jobbat en hel del på mitt projekt - men inte fullt så mycket som jag tänkt.
Ibland är det bara så svårt att få till den där rätta koncentrationen.
I synnerhet då det inte finns någon fastslagen deadline än, 
mer än inom detta år. Det gör nog att jag lite flummar så här i början.
Mycket pågår mellan öronen så att säga och anteckningsblocket och
-apparna på telefonen är i flitig användning. 

Så mycket har jag i alla fall fått till stånd att de första bilderna 
för projektet har skickats för kritik och feedback till min mentor.
Skall bli skoj (eller så inte, hahaha) att höra vad han har för åsikter...

*

I morgon bär det hemåt igen. Skall plocka upp lillungen som kommer
hem över Valborg. Skall bli härligt att få rå om honom lite emellanåt. 



VEM SNODDE VÅREN...?

Nyinköpta buxbomsklot och plantor av slinderanka 
(som här får ta sig ett rotdopp i regnvattentunnan innan plantering)

Vilken fantastisk dag! 

Även här ute i skärgården har temperaturen klättrat en bra bit över
tjugo-strecket, och det är minsann inte alldeles vanligt i april.

När jag i februarislasket bestämde mig för att ta några semesterdagar
i slutet av april för att möta våren här i skärgården, var det inte 
riktigt detta jag hade tänk mig. Mer snålkalla vindar och 
snö kvar på norrsluttningarna. 

Inte rena rama sommarvärmen!
Och sommarkänslan! 

Havet ligger spegelblankt. Måsarna skränar. 
I viken ligger ejdrarna och kluckar belåtet. 




Det börjar spira i planteringarna! 

Att odla här ute på karga klippor som får sin beskärda del av nordan-
vinden stora delar av året och däremellan hembesök av hjortar
och rådjur är...aningen utmanande. 

Dessutom tycker jag att det är knepigt att hitta de där rätta växterna. 
För det är mycket som skall stämma in! 

De skall:

- helst ogillas av klövdjur och harar
- klara ett tufft klimat
- överleva i en kemiskt sur miljö 
- överleva i en också ofta konkret sur miljö, då det kan bli vatten
stående i bergsskrevorna som vid sidan av pallkragar är de
stor jag kan "odla" i. 

Som om det inte skulle räcka som krav så skall de också:

- passa in i den karga miljön, inte vara "för prålig"
och inte tävla med den omkringliggande naturen. 




Alla vildvin, som alltså växer i pallkragar, har övervintrat och har fina knoppar på gångs.
Fåglarnas drickfat är putsat och upphängt. 
Vattensystemet 'Blumat' framplockat från vinteridet.
Och sist, men inte minst, nyinförskaffningen för i år: 
Clematis sibirica 'Riga'. 


Det mesta har faktiskt överlevt. 
Mitt lilla hänglärkträd som egentligen hamnade här för att den 
blev över i ett annat trädgårdsprojekt klarade inte vintern.
Det vara hararna som hade kalasat på barken såpass illa så den kommer
senast under sommaren att torka in.

På tal om torka in.

Förra sommarens extrema värme tog visst kål på backtimjanen. 
Skulle man inte tro, men jo! 
Övriga växter i pallkragar och krukor skulle aldrig ha klarat sommaren
utan bevattningssystemet 'Blumat' som jag inte kan berömma nog! 
Så läge att plocka fram dem igen och rigga bevattning till det
nyplanterade så de klarar de dagar jag inte är här och passar på. 



Har införskaffat ett par nya clematis-sorter till skärgårds"trädgården".

Den ena är en som jag också har hemma i den "riktiga" trädgården, 

Clematis vitalba 'Summer Snow' 

en småblommig klematis med
eeenoooorm växtkraft - växer galant 3-5 meter på en sommar! 
Hemma i trädgården har hararna gnagat av den varje vinter, men den startar på nytt 
och innan man hinner blinka har den vuxit någon meter igen. 

Den får mängder av små gräddvita blommor, ingen ploffig mega blommande alltså, 
men absolut perfekt här ute i det mer sparsmakade landskapet. 
Men blir lätt en riktig bamse, så den skall ha utrymme! 

Den andra nykomlingen är också en klematis: 

Clematis alpina sibirica 'Riga'. 

Den hör till sibirica-gruppen som är mer klockformade i sina blommor. 
Den är också tidigare än 'Summer Snow'. 
Också den här är vit. Kanhända den inte blommar nu första året, då
blommorna kommer på fjolårsved, och den här har inte så långa rankor än. 

Återstår att se. 



KVÄLLSSÅNG....


- Rödhake - 

....för varje dag nu märker man hur fågelsången ökar i skogen.
Bofinken, rödhaken, sädesärlan, nu på kvällen hörde jag också morkullan. 

Och många fler. 

Kattugglan har bosatt sig i knipholken nere vid stranden. 
Den försvarar kraftigt sin ungar, så gäller att hålla sig på 
avstånd om man inte vill få sig en rejäl smäll. 

Även i övrigt är det viktigt att ge bofrid åt alla djur nu.
Bra att minnas det då man rör sig ute i naturen. 

Det är alldeles fantastiskt att så mycket människor intresserat sig
för att röra sig i naturen, att vandra, promenera i naturen. 
Att så många intresserat sig för att fotografering. 
Det är ju ett sådant fint sätt att upptäcka naturen på.

Men...Ofta ser man att människor i första hand tänker på bilden man skall ta,
och först i andra hand på naturen. Det här tror jag ofta sker 
av okunskap och ingalunda av (enbart) egoism och själviskhet. 

Jo, sådant finns säkert också, men mest är det nog för att man inte vet bättre. 

Därför är det jätteviktigt att sätta sig in i hur naturen fungerar då man 
börjar fotografera natur. Gäller inte bara djur, gäller växter likaväl.

Ingen vill väl trampa ner en sällsynt växts växtplats bara för att få en 
bra bild att ladda upp på insta? Väl? 

*

Påsken flöt på i en skön flow.
Vi tog ner en hel drös med tallar för att ytterligare öppna upp
utsikten mot havet. Tänk att jag inte tänkt på det tidigare?

Kanske jag hade tänkt att de skulle vara där som någon slags
vindskydd? Vilket är synnerligen naivt tänkt, armstjocka tallstammar
tar inte så mycket vind bort...Kanske tallarna gjorde det då de var små och
lurviga ända ner. Det var de inte längre.

Och oj, vad ljust och öppet det blev!

Det som det inte blev så mycket av var att skriva. Jag hade tänkt
skissa på mitt bokprojekt, men det tog inte fart alls.
Kanske jag behöver vara ensam för att få in mig på
de banorna. Kommer att åka hem en sväng för att fixa lite
grejer som inte kan vänta, men sedan kommer jag tillbaka
och hoppas skrivkrampen har släppt tills dess...

Få se. 



PÅSKHÄLSNING....



....till alla er! 

Passa på och njut av våren, solen och några lediga dagar. 


NYTT PROJEKT....


...vet ni! 

Och jag får äntligen starta upp något som jag så väntat på
att få hugga klorna i. Jag kommer att ha ett par veckor ledigt från 
mitt "riktig" jobb och kan helt i lugn och ro fokusera på mitt projekt.
Inte mer om det än, för det är bara som en skiss i mitt huvud.

Nu skall det få komma ner till pappers och bli någon slags 
skelett eller ram som sedan skall bli - ja, vi får se! 

Men helt galet skönt att i två veckor bara och enbart få koncentrera sig
på det och få lämna allt annat åt sidan för ett tag. 

Heeeeelt sjuuuukt skööööönt! 



PYNTA INFÖR PÅSK...


Jag har sagt det förr - med åren blir jag mer och mer
lat...eh...sparsmakad i mitt pyntande och donande här hemma. 
'Julgranen' från i julas blev då grangrenarna togs bort ett
'vinterträd' som fått bli kvar tills nu. 

Hade egentligen planerat hänga upp en spegel här men ja...
Det har liksom inte blivit av. Finns så mycket annat att göra, 
försöker jag intala mig själv. 

Tror jag själv på det? Knappast! 

Nå, onekligen började det kännas lite smått malplacerat med
dessa gnistrande stjärnor i vårkvällarna starka sken så
de fick ge vika för:

Tadaaaa....

Påskäggs-installationen! 




När bilden togs är det ännu lite glest av ägg, skall klura ut något 
smått till, fjädrar eller nåt, men idén klarnar? 

Istället för att pynta runt i hela huset har jag skapat en 
årstids- eller högtidsvägg. Smart va? 

Dessutom är vi inte hemma under påskhelgen så
en sådan här minimalistisk pyntning som tog typ fyra minuter att
få till är ju bara guld! 
Okej, sju minuter, om man räknar med nedmonteringen av 
vinterträdet. 

Känns som om den där planerade spegeln får stå och samla damm
ett litet tag till. Tänk vad man kan hitta på under året ännu?
Med lite spik och snöre och ja...återstår att se. 




Inför påsk plockade jag in lite spireakvistar som jag skall ta med mig
och hoppas att det hinner bli lite småsmå mössöron. 

*

Insåg när jag gick en sväng i trädgården att hararna låtit sig väl smaka
bland buskar och så. Likaså märks det att vi i år haft rådjur på besök.

Vi kan liksom skippa det där med att vänta på vilka tulpanlökar som skall
blomma i år.............

..........i takt med att de dyker upp ovan jordytan så 
dyker det nästa natt någon liten bambi och kalasar på
(mina) fräscha primörer! 

Att få till en balans i naturen där alla är nöjda är av det mer knepiga slaget.


GRÅTT OCH TRIST...


...?

För ett drygt år sedan kom det sig att jag och ett par jämnåriga (typ) 50+-are 
bestämde oss för att låta det grå håret växa fram. 
Det är ju så många med fantastiskt vackert grått hår! Själv har jag haft grå
strån sedan jag var dryga tjugo och med åren har de ju följaktligen blivit fler och fler. 

Min faster hade ett fantastiskt vackert grått hår, och jag bar väl på
en önskan att jag skulle ärvt ens lite av det vackra grå. 

Vi "tanter" bestämde oss att i ett års tid låta det egna grå håret växa ut.
Det är faktiskt först när håret växt ut lite mer som man riktigt ser 
hur det känns mot ansiktet. 

Jag hade ju gjort ett par försök innan, men aldrig riktigt haft
tålamod ändå.

Ett år. Då kändes det som en lång tid, nu efteråt gick 
det ju som det brukar ändå rätt snabbt. 

Åren...



I förra sommarens hetta klippte jag håret kort, vilket ju underlättade utväxten av det grå. 
De andra hade kortare hår redan från början. 

Men hur gick det sedan för oss? 

Det var skönt att inte behöva lägga en massa pengar på att går till frissan för
hårfärgning. Jep! 

För egen del var det intressant att se hur ojämnt det grå växte ut. Vid ena sidan av benan, 
närmast ansiktet växte en alldeles silvervit (tunn) strimma. Riktigt fint faktiskt. 

I resten av kalufsen blev det sedan väldigt mycket mer som salt&pepper. 
Och väldigt ojämnt saltat och pepprat dessutom. 

Samma hos den ena av damerna som deltog i utmaningen,
hos den andra växte det ut det snyggaste jämngrå hår man kan tänka sig! 

Så där kan det gå! 
Jag som kanske var den av oss som mest kände mig okej
med att bli gråhårig fick den överlägset "fulaste" nyansen på mitt grå.



Första april hade vi satt som tidsgräns. 

En behöll sitt grå (det hade jag också gjort om jag haft hennes nyans), 
den andra fuskade lite och färgade sitt hår innan en resa hon skulle på 
i medlet av mars. Jag förstår henne, hon och jag hade ganska lika
"grå charm". Det vill säga ingen alls....

Idag "återfick" jag min mörka hårfärg. 

Det var inte för att jag skulle vilja se yngre ut, inte för att jag skulle skämmas
för mina gråa hår, snarare tvärtom! 
Men det var för att det bara var fult och fick
mig att se trött och nästan lite "ovårdad" ut trots att jag 
varit mån om att hålla frisyren städad och fin. 

Jag som hade hoppats så mycket på min övergång till grått fick
bita i det sura äpplet och inse att jag inte hör till skaran med snygg
grå ton i håret. Inte än i alla fall.

Kanske den dagen resten av mina strån växer ut i den där samma
silvervita nyansen som jag hade på de där några ståna närmast ansiktet. 

Och just det ja....håret är på satt på 
"projekt lite längre hår igen". 

Sade till frissan att om jag börjar yra om att klippa kort
hår igen så skall de bara leda ut mig tills min sinnesförvirring går över :).



*

Svanarna på bilden har inte tagit skada av mina hårprojekt på något vis.
Men de hade anlänt till vår gemensamma vik där jag också hade nöjet 
att vistas i weekenden. 

Nu blir det en vecka med mycket på många plan, men
sen hörni blir det lite s e m e s t e r !