nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

MÅNDAG VAR DET JA...


...och en sådan där dag då inget verkar gå i gång av sig själv.
Försov mig, vilket i och för sig inte var så fasligt farligt då jag har en jobba-hemma-dag
och hinner gott och väl få det gjort som skall hinna bli klart idag, men det är störande ändå.

Känner mig märkligt stel och trött i både knopp och kropp. Känns som om hela
världen omkring knäat i förkylning, men mig har den (inte än i alla fall) fått något 
grepp om. Kanske tröttheten är något i kroppen som inte bara bryter ut? 

Om jag inte hade sovit de där extra, tydligen behövliga?, timmarna i morse hade jag planerat
in en längre promenad i skogen idag. Nu får det nog bara bli tråklänken med hunden runt grannskapet i stället. I ärlighetens namn är vädret inte speciellt lockande för långpromenad heller.

När jag var ute med hunden för en stund sedan märkte jag att fast temperaturen inte är
många grader på minus så gjorde vinden att kylan kröp in i själen och det via 
mina steltrötta leder. Inte alls lockande. 



Visst, det är vinter och lite skall det väl lugga kan man tänka.
Den här vintern har jag haft ovanligt mycket koltrastar runt mina matplatser i trädgården. 
Det är nog den milda vinterns förtjänst. Jag gillar koltrasten, det är en fågel som ger extra liv
i den annars ganska så tysta och stilla vinterträdgården. De är så komiska när
de skuttar omkring och river och rycker i torra löv. Det är liksom rejäla fåglar som
flaxar mellan träden och buskarna och inte bara ett småfladder från talgoxar och mesar.

Dessutom brukar jag ofta vakna på mornarna av koltrastarnas "präpel".
Ja, förutom i morse då...


En blick på väderlekskartorna visar att det tydligen skall bli vinter på riktigt här i söder också.
Undrar om "mina" koltrastar kommer att stanna eller om de tar första bästa flyg söderut.

Återstår att se. 

Nu skall jag försöka få igång den här tröga måndagen. 



TJUGONDAG KNUT KÖR JULEN UT...






...och lämnar hemmet i blek vardag.
Som jag i och för sig älskar! 

Jag finner en ro i det avskalade och lite bleka som blir kvar.
Känner hur pulsen går ner i vintervarv. Lyssnar på naturens rytm.
Den andas så stilla och med lugna andetag.
Jag vill lära mig av naturen, lära mig känna dess rytm, dess andetag.

Januari är månaden av stillhet och tystnad. Eftertanke och framtidshopp.
Det mesta vilar, sover, därute men besitter ändå en väntan och längtan om nytt liv.
Varför gör inte vi människor också det?
Anammar lite av naturens årsrytm. 

Januarimånadens väsen är blek och stillsam.
Och på sitt tysta sätt så vacker just för att det är då ljuset återvänder.
Det lilla, späda ljuset som aldrig känns så välkommet som nu.



Idag åkte julgranen ut. Eller egentligen var det inte så det gick till.

Grenarna värmde och lyste en sista gång i den öppna spisen.
Barren, några 'få' bara, som granen fällde fick fortsätta sitt 'liv' 
i en papperspåse i väntan på att få komma till nytta i den del av 
mullkomposten som skall bli ny jord till surjordsväxterna mina. 

Inget går förlorat här. Gäller att ta ut det sista av julen! 
Men vem var denna Knut som nu kör julen ut?

Knut Lavard var en dansk hertig som mördades av sin kusin och rival Magnus Nilsson
den 7 januari 1131. Knutte blev senare helgonförklarad.

Så från första början var dagen efter trettondagen, som många tycker är slutet av 
julen samma dag som Knut-stackarens dödsdag.
Det är förövrigt min födelsedag också, 7 januari, men jag brukar inte hålla så
stort hallå om det som Knuttes anhängare verkar ha gjort om hans dödsdag.
Nåväl, han är ju ett helgon, jag är föga det...

Sedan hände något 1680 och man fick för sig att flytta Knutdagen från
den 7 januari till den 13 januari där den suttit sedan dess.

Många städar säkert ut julen, delvis eller helt, innan Knutdagen, kanhända
beroende på att vi också börjar fira julen lite tidigare än förr. 

Självaste julfriden, som utlyses hos oss i Åbo vid 12-slaget på julafton,
tar slut idag på Knuts dag. På andra ställen kan julfriden utlysas
redan på Tomasdagen den 21 december, men gemensamt är att den blåses av idag.


Utlysningen av julfriden är en tradition som nästan obrutet har utlyst i 
Åbo i 700 år. Brott som utförts under julfriden skulle bedömas upp till 
dubbelt så strängt som under resten av året. Gäller således att inte bara vara ett 
snällt barn under juletid, utan också en snäll vuxen!

Sedan 1889 har det här ändå inte haft en juridisk betydelse. 
Men inget illa i att försöka hålla sig laglydig och leva hyfsat ens under juletiden, eller hur? 

*

Än mer intressant blir det då man vet att det fornnordiska midvinterblot anses
infalla just kring dessa dagar då man räknar med att halva tiden för då boskapen
inte kan beta ute i naturen infaller här.
Under de här dagarna räknade man ut hur mycket mat det fanns kvar för boskapen för
resten av året, hade man använt mer än häften av skörden vid den här tiden, fanns
inget annat att göra än att slakta något djur. Midvinterblot.
Midvinter skall inte blandas med vintersolstånd. 
Det ena handlar om temperatur, den andra om ljus. 


Under förkristen tid delade man i de norra delarna av Europa in året i två halvor.
Vinterhalvan av året startade 14 oktober och sträckte sig till 14 april. 
Då är det inte svårt att räkna ut att mitten - midvintern - landar på just nu, idag.

Mitt i vintern - midvinterblot - tjugondag Knut.

Same, same but different.




EFTER FESTEN...



Idag har jag nästan städat ut julen. 
Så på det sättet är det efter festen. 

Tomtar, någon annan julig varelse, ljusslingor och sådant har åkt 
ner i lådor och locket lagts på. 
Vissnade amaryller gör nytta i komposten, löken tillvaratagen 
för en ny blomning nästa år. 

Bara ljusstakarna i fönstren - och faktiskt julgranen - står kvar.
De är kvar för det vackra skenets skull. 
Jag har i år lagt alla dessa juliga ljuskällor bakom timers så 
att de alla tänds en liten stund innan jag stiger upp och
det har varit så underbart att tassa ut till köket genom hallen 
där granen lyser och i fönstren ljusstakarna. 
Sedan slocknar de efter ett tag, men tänds igen innan jag kommer 
hem från jobbet och då välkomnas jag av det igen.

Nu har jag tydligen skrämmande snabbt utvecklat ett beroende av detta 
och känner att jag ogärna vill plocka bort dem innan jag hittat 
små lampor som kan ersätta julens ljuskällor kopplade
till mina timers.

Jag vill fortsätta vakna upp, och komma hem, till ett hem som är stillsamt upplyst
under vinterens mörka mornar.

Timers...riktigt bra grejer! 
Aldrig för sent att komma på det! 




Hösten, och den del av vinter, som vi tragglat oss igenom har ju 
varit otroligt mörk och dunkel. Inte mycket till soltimmar, och 
nästan ingen snö. Bara mörker därute. Blöta och mörker.

Några som kanske uppskattar den något varmare vintern är 
nog djuren därute i naturen. Har aldrig haft så många - här på mina breddgrader
 övervintrande - koltrastar vid fågelmatborden som i år. 
Rådjuren kommer regelbudet oregelbundet till saltstenen som jag lagt ut.
Bara det att de är där då det är säcksvart ute så har gett upp att få ett foto på dem! 


Till helgen har det utlovats liiite bättre väder. Och minusgrader, och  s o l  till och med.

Känner att det skulle sitta bra med en tur ut i skogen.
Har längtat. 

Efter festen kommer vardagen.
Och jag har inget alls emot det!