VINTERSEMESTER OCH MARSPLANER

 Ah, idag börjar jag min vintersemester. Det skall bli skönt. Fick precis lagom idag det mesta fixat

så det känns riktigt skönt att lämna över till de som skall vikariera mig. Inga underligheter, eller

mycket som är på hälft. Sällan lyckas det att lämna ett så uppstädat "bord" innan semestern. 

Har egentligen inte några grymma planer för mina lediga dagar. En balkong som vi fått grönt

ljus för att inreda. Och så blir det säkert en liten cruiz med lillungen. Ett besök till stugan. 

Och så ett par styrelsemöten och så teater repetitioner. 

Ja...du läste rätt. Teater repetitioner. 

I ett svagt ögonblick lovade jag ställa upp i en alldeles nyskriven pjäs som skådis. 

Nu är rollen alldeles liten och precis lagom för mig, men ändå. 

I tiderna var jag en ganska så aktiv amatörskådis. Det var otroligt roligt då, så när jag blev

tillfrågad, och fick se min lilla roll, så kände jag att den var perfekt för mig. 

Så ja...i mars är det premiär. 

Det roliga - och utmanande - i en liten amatörteater är att alla gör allt och man får 

verkligen utmana sin fantasi och kreativitet. 

Mitt ansvarsområde är att knåda ihop både affischer och programblad, och så lite grejande

på dräkt- och rekvisitasidan. Och så skall jag spela....tadaaaa...fotograf! Anno 1910. 

Drömroll liksom! Bara att spela en antik version av sig själv. Heh! 

Nu skall jag ta fredagskväll. Gubben har smitit iväg till en granne på

en liten fredagsdrink. Och jo, jag var också bjuden men tackade nej. 

Efter en arbetsdryg vecka är det bara så skönt att krypa upp i soffhörnet, 

tända ljus, hälla upp ett glas vin och sätta på en Spotify-låtlista. 

För tillfället lyssnar jag på fransk chanson och jazz. 

Skriva ett litet blogginlägg. 

Och så kommer katten och vill gosa. Det är min fredagskväll när det är som bäst! 

Ha en fin weekend! 

Kram Maggi

VARDAGSLUNK SOM JAG GILLAR

I min bransch är det full rulle från början av november till medlet av februari. 

Och med full rulle menar jag att det ibland känns att det "brinner i reven" med allt som

borde ha hunnits med igår, med allt som man väntar på att någon samarbetspartner skall

hinna fixa och ja...det är skönt med lite vardagslunk i lämplig tempo igen. 

När jag började blogga för tusen år sedan så var det många (svenska) bloggare som 

tog fasta på det här med Mello som en kväll med lite extra mys och det är en av 

de sakerna som jag ännu vill hålla fast vid. UMK (finska Mello), Mello och ESC 

är som en bubbla man kan dyka in i. Och med det världsläge vi har nu så är 

den bubblan mer än välkommen för många skulle jag tro. 

Nåväl, ikväll blir det då för oss i Finland en extra spännande Mello-kväll då

humorgruppen KAJ är med och tävlar om finalplats. 

KAJs låtar sjungs på dialekt men de har en strålande bra och underhållande lyrik. 

För snart tio år sedan kom de ut med en underbar låt, Taco hej. 

Kolla videon H Ä R

Det roliga med denna video att den är tagen på en enda tagning, de hade stängt av en 

väg någonstans i Österbotten (antar jag för det är så platt ;)) och det fanns liksom

inte möjlighet till fler tagningar. Lite festligt tycker jag. 

Inspirerad av KAJs taco-låt blev det faktiskt taco-plate hemma hos oss ikväll. 

Länge sedan vi ätit det, men lika gott var det som vi mindes. Me gusta! 

Om Mello ännu. Förlåt Sverige, men jag har smyglyssnat på Måns Z' låt och den 

saknar nog lite nytänk. Låter som något som man föll i trans för då Mello var nytt. 

Men jag skall ge showen ännu en chans. Såsom också KAJs show. 

Har inte lyssnat på hela låtarna, inte heller sett bitar ur showen. 

Så pass gammalmodig är jag att jag gillar att vänta på det "riktiga" uppträdandet. 

Min åsikt om Finlands bidrag med Erika som sjunger 'Ich komme' steg med flera

steg då jag såg scen-showen. Låten i sig delar åsikter rätt så starkt, men jag tror

att hon kan gå långt i ESC. Hon har en sådan karisma och en scenutstrålning som få. 

Sedan kan man tycka både si och så om hennes erotikspelande framträdande, men

jag gillar det. Inte tycker jag att den är speciellt "naughty". Tvärtom så

hör jag till de som ser hennes scenframträdandet som en manifestation att det är 

fullständigt okej att en kvinna kan njuta lika fullt ut och lika häftigt av bra sex 

som en man. Inte som att hon skulle bli "utnyttjad som kvinna" eller "nedvärderande

och materialiserad som kvinna". Kan inte alls se det så. 

Och satt häromkvällen och slötittade på andra redan invalda bidrag till ESC och 

där finns en hel del intressanta bidrag som lite testar gränserna. 

OM det nu finns gränser i ESC och det är kanske det som gör att jag tycker att 

ESC är så skön. I en värld med så mycket tragedi, så mycket oro, så mycket

elände så är det onekligen ganska skönt att för stunden kliva in i en ESC bubbla

där det bara finns musik, stor show, humor och lite snäll galenhet. 

Ingen tar skada av ESC. Världen utanför är bra mycket mer riskabel för den 

mentala stabiliteten. 

 

Oj, det blev visst ett Mello-inlägg det här. Så kan det gå när fingrarna fritt

får dansa över tangenterna utan några större restriktioner. 

Här hemma får vi snart ta bruk balkongen. Längtar redan efter att få hänga duk-

tyngderna på någon fladdrig duk och invänta sommaren. I och med att balkongen

nu börjar vara klar och vi fått den inglasad har vi ÄNTLIGEN igen haft möjlighet

att sova med fönstret öppet. Tidigare ville jag inte öppna det för allt byggnads-

och slipdamm som hängde tungt i luften men också för att jag helst inte ville att 

katten Iris skulle klämma ut sig genom springar och ge sig ut på äventyr hon inte 

än är redo för. Nu när balkongen är glasad finns inte den risken längre och

ÅÅÅÅÅÅHHHHH....så gott jag sover igen när jag får syreknarka åtta timmar varje natt. 

Vilken skillnad! Så jag saknat nattsyre! 

Snart är det dags för lite Mello i det här soffhörnet. 

Kram Maggi

 Ps. den där torra krukväxten på fönsterbrädet är

min fina, fina vildpelargon. Den brukar vissna ner till vintern och se riktigt risig ut så här på

våren. Men i år ser den mer risig ut än någonsin och jag är inte helt säker på att den 

överlevt vintern. Tidigare år har den övervintrat på samma plats, men i år har vi haft det 

varmare i sovrummet när vi inte kunnat ha fönstret på glänt och samtidigt har det varit

mindre ljus då huset varit inplastat i och med fasadrenoveringen. 

Tror inte den tar sig - tyvärr. Inte lätt att hitta sticklingar till vildpelargon och jag var

dum nog att inte själv ta sticklingar i höstas för att vara på den säkra sidan. 

Den hade ju övervintrat så fint innan...

ROSA STÄNK OCH TUNGA TANKAR

Igår var det vändag, alla hjärtans dag, Valentine's Day, you name it. 

Hade en riktigt bra dag, vilket ibland faktiskt kan bestå av skåprensning. 

Jo, du läste rätt! Är väl inte byns värsta veckostädare, men jag finner en stor njutning

i att ha ordning i skåpen. I går gav jag mig i kast med mitt "skrot-skåp". 

Det skåpet innehåller allt från gamla ting som jag ärvt/fått/köpt. En del sådant som jag har 

till rekvisita vid fotografering, och visst har en och annan pryl därifrån varit utlånad

till någon teaterpjäs också. En liten skattgömma med andra ord. Riktigt gamla böcker, min pappas

diskus och min mammas vaser. En antik lödkolv och ljusstakar i både silver och fusk. 

Och allt där emellan...

När jag städade hittade jag den här fina parfymflaskan som jag fått då gubben 

besökt Köln vid något skede. Det tillverkas på samma sätt sedan 1709, och eftersom jag

gillar både den gustavianska stilen och också i allmänhet gamla ting så är den ju

perfekt för mig. Heh! Fascinerande att tänka att det var ungefär så här man doftade

på 1700-talet. Vill du läsa mer så skutta in H Ä R  . 

Nåväl, i samband med skåpstädningen så fick det svarta skåpet lite

nytt "pynt" på sig, och ett par dynor fick redan lite mer vårlig klädsel. Det var så rofyllt att

få ordna och plocka bort gammalt och lägga fram nytt (alltså från skåpet) för att lite ändra på

inredningen. Samtidigt kan jag känna mig lite fånig, också över att dela det hit till bloggen. 

Bara en snabb titt på nyheterna i dagens lägefår en att inse att det minsann finns

större och viktigare frågor än huruvida dynvaren skall vara rosa i vår, eller

kanske vita? Jag är en nyhetsfreak och brukar tycka att det är oerhört intressant med

allt som händer i världen. Och det gör jag nu också, bara att det börjar bli för

tungt ibland att försöka ta till sig allt som händer. Och i någonstans där tänker

jag att även om det är rätt banalt med att pynta sitt hem och dessutom skriva om det, 

så är det för mig en slags viloläge från allt elände i världen. Det är skönt, och 

kanske till och med behövligt att göra så ibland? Andra ger sig ut på en joggingrunda, 

någon klyver ved, kanske man spelar i timmar på något instrument. 

I dessa märkliga orostider tänker jag ofta på mina föräldrar, de som upplevde

kriget och även om de sällan talade om krigstiden - min pappa ville nog inte minnas, 

och min mamma var av naturen en framåtblickande person - så har jag

ändå blivit i den uppfattningen att de levde ganska normalt. 

Kanske jag något tag tar och berättar lite gamla berättelser. 

Kanske jag känner lite extra kopplingen till gamla tider för jag var

här för en tid sedan och såg den strålande filmen 

'Aldrig ensam' av Klaus Härö 

som baserar sig på verkliga händelser. Händelser som jag tror många inte kände till. 

Hur Finland kom att skicka hit komna judar tillbaka hem till Tyskland

och hur en man försökte stoppa det. Lite som Schindlers List, fast

det här är från Helsingfors. En mycket berörande och viktig film. 

Kolla trailern H Ä R

Hmmm...hur skall jag nu knyta ihop det här inlägget? 

Jo, tänker att fast världen kan te sig lite kaotiskt så är det för de allra

flesta bara det lilla i sina egna cirklar man kan påverka och  att det är

viktigt att fokusera på det, även om det kan kännas lite ytligt. 

Får det en att må bra - gör det! 

Och till sist. Hoppas att vi aldrig glömmer historien och att vi 

skulle lära oss av den. Vilket just nu känns lite som om man inte gör det.

Kram Maggi

 

VARFÅGEL, SNÖGUBBAR OCH VÅRTECKEN

Tog en liten tur till stugan främst för att se till de övervintrande växterna i det 

vi kallar annexet, det som sommartid är en kombinerad gäststuga och mitt distans-

kontor. Där såg allt väl ut, tack vare den milda vintern. 

På väg till stugan lyckades jag fånga en liten fluffig filur på bild. 

Inget mindre än en varfågel. Varfågeln är en nordligare art, som antagligen

tack vare den milda vintern stannat här i sydligaste Finland. Normalt skulle jag säga att

de nog flyttar längre söderut. Själv har jag aldrig lyckats se en. Och skulle knappast

gjort det nu heller om inte min ornitolog-gubbe hojtat till i framsätet något i stile med att: 

- STANNA, jag tyckte jag såg en varfågel! 

Sin lilla storlek och "gulliga utseende" till trots så är det alltså ändå en rovfågel. 

Tidvis i alla fall. När den sitter så här, rätt art-typiskt, uppe på en gren eller annat 

som sträcker sig ovan övrig vegetation och håller koll på omgivningen är den ute på 

matjakt. Så var det också här bilden togs. Runt omkring var det lite videbuskar, men i

övrigt ett gräsbevuxen gammal åker. 

Dess latinska namn är 'Lanius excubitor' där Lanius betyder slaktare, vilket syftar på att

den - sin lilla storlek och gulliga utseende till trots - inte tvekar att nappa ett byte

nästan lika stort som den själv är. Det gamla namnet på fågeln, törnskata, säger kanske

något om dess beteende. Lyckades den fånga en sork så spetsade den sitt byte på en

törnpigg eller på något annat spetsigt i väntan på att bli uppäten. 

Excubitor betyder vaktpost och det utnyttjades i tiderna till att fånga tex falkar, då

varfågeln med låg tröskel varnar för annalkande rovfåglar. 

Med andra ord en mycket intressant fågel, och inte helt vanlig att få syn på. 

I gamla tider trodde man till och med att det betydde olycka om man fick syn på

en varfågel. Tur att jag inte tror på gammalt skrock för jag är riktigt

glad över att se denna rara fågel. 

Vi fortsätter i fågeltemat...eller i fågelmat.

Tidigare under vintern så knåpade jag ihop lite vintermat åt småfåglarna. 

Jag lagade kombinerade äppel/talgbollshängen och

kletade in gamla kottar i talg och så gjorde jag dessa små snögubbar. 

De är lagade av en blandning av kokosfett och talg och hade ju varit fina att

hänga upp i vintrigt landskap...vilket inte kommit till dessa sydfinska trakter

denna viner alls. Är ju lite tudelad till det hela. Samtidigt som jag kan sakna fina, 

vackra vinterdagar då också dessa snögubbar känts mer "rätta i tiden" att hänga upp

till småfålarnas glädje och hjälp till överlevnad så gillar jag att mina övervintrande växter

som sagt verkar må bra i sin vintervila.

Knepigt att liksom villa äta kakan och ha den kvar. 

Nu hängde jag upp de sista snögubbarna. Antar att det inte i år blir mer 

vinter än så här. 

Den milda vintern har också gjort att hjortarna lämnad trädgården i

fred. De har nog hittat mat på annat håll. 

En sväng genom trädgården visade sig att några tulpanlökar

minsann redan börjat sticka upp sina knoppar och den nergrävda krukan

med pärlhyacinter också börjat visa tecken på liv. 

Och till min förvåning så har också den skruttiga tidlösa-löken krystat ut

lite nytt liv. Det hade jag inte trott! I vår skall jag nog se till att den kommer ner i jorden

och slipper sin lite udda tillvaro i en liten kruka. 

I övrigt var det underbart att besöka stugan. Vinterstormarna

hade satt sina spår med mängder av nerfallna trädgrenar. Något, ingen aning

vad, hade varit inne i vårt vedlider och tydligen fått panik för trädgårdsredskap

och krukor hade fallit ner från sina upphängningar och från hyllor. 

Kanske att liderdörren blåst upp (den saknar hake för tillfället - bör åtgärdas i vår)

och in har en katt/mink/utter lyckats smita och sedan hamnat i panik? 

Kanske en snäll granne på sin kvällspromenad sedan stängt dörren, för

den var nu stängd. Vissa saker förblir ett mysterium. 

Ingen större skada skedd. 

Havet svallade öppet så antagligen blir det ingen is på havet i år. 

Kniporna flög iväg från viken med sin kännspaka visslande flykt. 

En svan dröjde sig kvar och fortsatte lugnt simma vidare. 

Får mig att längta ut till stugan för en lite längre tid än bara en 

snabbvisit. Skall kolla kalendern lite. Borde nog finnas möjlighet till det. 

Kanske skall jag introducera sommarstugan åt Iris? 

Kram Maggi

 

FASTLAGSBULLE ELLER SEMLA?

Det där dilemmat känner alla till som har besökt grannlandet. 

I Finland äter vi semla lite var dag, för här hos oss är det ett runt bröd som

man ofta äter till frukost. Det vill säga en fralla. 

Medan en semla i Sverige betyder just en fastlagsbulle. Samma språk,

men med lite olika nyanser. Lite samma som simma och bada. 

Här i Finland simmar vi i allslags vattendrag, men om någon frågar om 

vi skall bada så då går vi antigen in i bastun för ett bastuBAD eller så går

sjunker vi ner i ett BADkar fullt med varmt vatten. Heh. 

Jag var i år ute i god tid med att baka mina fastlagsbullar. Det berodde egentligen

på att sönerna kom in på ämnet och frågade om de inte kunde få hemlagade SMÅ 

fastlagsbullar. Köpisbullarna är säkert goda, men det är väldigt mycket bulle att smälla

i sig. Så ja. Jag har bakat. Och av en normalstor deg blir det ju en mängd bullar, 

så nu har jag också ett litet gäng frysta bullar som får komma fram när det börjar vara

"rätt tid" för fastlagsbulle, dvs till fastlag som i år är rätt sent. Först i början av mars. 

När jag googlade när fastlagen skall infinna sig i år snubblade jag över denna lilla notis

från femtiotalet där någon stackars bagare fick böta för att han sålt fastlagsbullar för tidigt. 

Kunde vara läge ibland att återinföra denna regel, så man skulle slippa jul i oktober och 

andra säsongsbetonade grejer några månader före den egentliga högtiden. 

Tycker om när säsongsmat är just säsongsbetonat. 

Jo vars, jag kan låta bli att köpa fastlagsbullar genast efter nyår, men ändå. 

Och för att riktigt röra om i fastlagsbullegrytan, så gillar hela min lilla familj

fastlagsbulle med   s y l t  , så där som barn gör. 

På det sättet är vi lite barnsliga. 

Kram Maggi

 

RENOVERING PÅ SLUTRAKAN?

 Sitter i köket på en hård kökstol, ute faller några enstaka kalla snöflingor sakta mot marken. 

Det är årets hittills kallaste dag med knappa -10 grader, om ens det. 

Marken är bar, en ensam koltrast skuttar runt på gräsmattan. 

Har vaknat tidigt, tidigare än jag brukar för renoveringsgubbarna börjar okristligt tidigt. 

Men kanske vi börjar vara på slutrakan nu, för vår lägenhets del i alla fall. 

Igår fick vi balkongglasen installerade och idag kopplades elen. För min inre syn

ser jag redan balkongen inredd och jag kan sitta där och njuta. Undrar om jag 

inte skall korka en champagne den dagen till ära. 

Under mitt lilla liv har jag hunnit med en hel del byggas och renoveras. Känns lite märkligt

nu att inte behöva ha en enda liten åsikt om något. Gubbar kommer och går och saker blir fixade. 

Jag hade gärna haft mer att bestämma om, men inser att min smak är så marginell att de flesta

andra i bolaget kanske inte fullt lika mycket som jag skulle uppskatta lite gammalt å skevt? 

Sitter i köket och skriver, för jag väntar på dagens tredje sats med arbetare. 

De som skall komma och tvätta fönster, både balkongglasen och sjösidans nya fönster blir tvättade. 

Sedan borde det bara vara slutgranskning av balkongen och så är det klart. 

När det nu har sprungit gubbar in och ut genom vår och allas andra lägenheter så 

skulle det vara intressant att fråga dem om olika hem som de ju ser. Vad tänker de, eller

tänker de alls på det? Hur olika hem folk har, fast bottenplanen är rätt lika. 

Lyfter de ett inre ögonbryn åt våra skavda möbler och skruttiga tulpaner. 

*fniss*

Tittar ut över gården, det är extremt sällan jag sitter här - förutom då jag äter förstås! 

Ser "lilla söta gubben" gå ut med soporna. Han ser så skör ut där han går med krum rygg och 

käpp. Han bor i samma trappa som vi, men jag vet inte vad han heter. Jag kallar honom

"lilla söta gubben" för fast han i sina dagar varit en reslig man är han nu hopsjunken. 

Han har sett bra ut, gör det fortfarande, och han har så vänliga ögon. 

Jag vill ofta hjälpa honom, men anar att det är viktigt för honom att göra saker själv, även

om det går långsamt och att han ibland ser så fragil ut att jag tror att en vindpust kunde fälla honom. 

Nu ser jag att han kommit tillbaka, hör hissen så han är nog på väg upp till sig. 

Bygg-gubben som i morse var och installerade vädringsställningen på balkongen smyger

iväg bakom husknuten för att röka en cigarett. Han är sympatisk. Eller de alla är. Han

var snäll nog att skruva fast vår termometer utanför sovrumsfönstret, fast det alls inte hör

till hans uppgifter. Vi fick också hjälp med att installera katt-nät på fönstret mot gatan av

de gubbarna som bytte fönstren mot sjösidan. Det tog dem kanske tio minuter medan jag hade vridit 

och vänt på pappret hur man skulle installera dem i ett bra tag och fattade ingenting. 

Gubben har sitt arbetsrum ut mot gatan så han har bättre koll på vad det händer på gården, 

jag har mitt arbetsrum mot sjön så jag vet när isen är stark nog att gå på. Eller när hackspetten

börjar ha vårkänslor. Nu händer det ingenting på gården, inte ens på gatan. Det 

är så lugnt det kan bli en alldeles vanlig tisdag i en förort. 

Skall  ta och baka fastlagsbullar nu, hörni. Lite tidigt, men det kom ett litet önskemål

från grabbarna mina. Små och hemlagade. 

Skall så bli! 

Kram Maggi

VILKEN BRA VECKA

Har dråsat ner i soffhörnet efter en bra vecka. Både jobbmässigt och privat. 

Jag har, det gråa vädret till trots, fått en hel massa grejer bortbockat från mina to-do-

listor. Den ena listan för jobbgrejer den andra för privata grejer som skall fixas. Båda har minskat! 

Utöver det så har jag städat i skrymslen och vrån och rensat, som jag skrev om i förra inlägget, 

och det kanske faktiskt också bidrar till att jag har en sådan lätt känsla så här på fredagskvällen. 

Köpte en liten kruka med knappt synliga pärlhyacint-lökar, planterade om dem i en 

enkel keramik-kruka och virade runt lite torrt "gräs" som jag har kvar från min tid som 

florist i blombutik. Det är alltså snart 20 år sedan! Det är inte KLOKT hur tiden rusar! 

Och även om jag tjatar om vikten att rensa bort sådant som man inte behöver/vill ha så 

sparar jag också på "onödiga" grejer. Detta torra gräs, som jag glömt vad det kallas på riktigt, 

har jag en liten påse av och återanvänder det vår efter vår. 

Tycker det är så fint att strössla det över just vårlökar i kruka så det lite ser ut som om 

lökblommorna skulle växa upp genom torrt fjolårsgräs. En liten extra detalj, men jag tycker

det tillför en liten extra vårkänsla i det enklaste arrangemang. 

En annan sak som jag haft sedan min blombutiks-tid är ställningen i rostig metall

som syns där bakom katten. Den är så bra till mycket! Har haft krukor med sommarblommor där, 

använt den för att ha marschaller i under vintern. Den har agerat ställning för sommarbål 

under en sommarfest för några år sedan. 

Nu skall den ju inte egentligen stå där i vardagsrummen, utan

vara ute på balkongen. Och de som följt med vad som händer i mitt hus för tillfället

vet att vi har en stor renovering av fasaden och balkongerna på gångs. Så en massa

balkongstuff finns utspritt lite här och där i lägenheten sedan midsommartid i fjol. 

Tjusigt? Nå...nej! 

Men ett bidrag till att veckan kändes så extra bra är bekräftelsen att nästa vecka kommer

de och installerar våra balkong-glas. Och det kommer ett gäng och tvättar de nya fönstren och

de nya balkong-glasen och så är det bara en sista granskning av balkongen, och vi

kan igen börja använda vår balkong! Jippiiii!!! 

Nästan två månader tidigare än den ursprungliga tidtabellen! Gissa om en är glad?

Men har ett litet dilemma. Det nya balkonggolvet är fult som stryk så någon

form av plattor eller trätrallar vill jag ha dit och det skall jag ta itu med att fundera ut

under helgen. Lutar lite åt svarta trallar i trä för att det svarta finns i räcket på balkongen

och trä för att jag vill ha en känsla av "ute" även om balkongen är glasad så

någon heltäckande matta är utesluten. Kunde tänka mig en snygg bastmatta där vi har 

vår sittgrupp, men resten av golvet får gärna ha lite terrass-känsla. 

Och att ens försöka få till en lite gammeldagskänsla på en balkong med utra-

moderna material...ja där har en att bita i. 

Feel free att tipsa! 

Nu skall jag fixa lite småsaltigt till kvällens På Spåret. 

Ha en bra fredagskväll därute i stugorna! 

Kram Maggi

 

RENSA I FEBRUARI

Slösurfade i dag någonstans på internätet och snubblade över en lista 

vad man kan rensa ut ur sitt hem. Jag är ju lite förtjust i det där

minimalist-tänket även om min inredningsstil (eller stil å stil) inte

är den traditionellt minimalistiska. Till det är jag alldeles för förtjust i 

inredningsdetaljer och alldeles för ivrig dekorerare. Vill ha ett ombonat, 

lite småbohemiskt gammeldags hem med en hel del skruttiga 

gamla ting och inte alls ett kliniskt avskalat hem vilket många tänker på

då man nämner minimalism. Men den här listan tangerar inte alls 

prylar hemma på det sättet, men där finns en del grejer som kan vara

bra att bli påmind om att man kan och bör rensa ut. 

Listan är följande: 

Tomma förpackningar

Just det har jag inte så mycket för när sönerna är hos oss och äta

så tar de mer än gärna en liten doggybag med sig...;)

Böcker du inte kommer att läsa igen

Har numera enbart faktaböcker i bokhyllan och läser romaner

på paddan, men vid en tidigare flytt gav jag bort sju flyttlådor med

böcker, så den punkten är också fixad ;))

Skor som du inte använder

Autsch! Här har jag att göra. Har inte galet mycket skor men en hel del som

jag inte använder...mest sådana som jag har "ifall om att..." De skall nog bort. 

Onödiga reklamprylar som du fått

Har blivit bra på att tacka nej, eller slänga/ge vidare direkt. 

Det här har jag alltid varit bra på. 

Trasiga strumpor

Hahahaha....jag har rätt torra hälar så här på vintern så förmodligen

sliter jag mer strumpor än vanligt och gubben är bara lat att köpa nya

så här vid jultid märkte vi att vi har ett helt par var! 

Blev att beställa en hög åt oss båda. Han vill ha i olika färger, 

jag vill ha enfärgade som om någon enskild strumpa försvinner så

kan jag ändå hitta ett par. Svarta stumpor i tjugo-pack är min grej...

Utgångna mediciner

Det skall jag ta tag i! Ingen av oss behöver mediciner i någon större

utsträckning men jag har strul med ryggen ibland så har behövt testa

lite olika för att kolla vilket preparat som funkar bäst. Och tror bestämt det

dräller någon gammal relaxant i vår medicinlåda. 

Gamla och onödiga mejl

Det är inte väldigt länge sedan jag städade upp där. Har förresten tre 

mejladresser. En för jobbet, en för privata grejer som är seriösa och en som 

jag använder då jag shoppar på nätet och den sistnämnda har en tendens att

nerlusas av reklam-mejl. Och den behöver städas - igen.

Slitna handdukar

Nja, näe...vi har inte så många att där behöver rensas. Gjorde det för 

några år sedan. Förde mängder av både lakan och handdukar till ett hem

för bortsprungna hundar och katter. De var glada över donationen. 

Trasiga paraplyer

Det har vi nog inte heller så många av. Mer att vi har för många hela paraplyer...

Gubben jobbade under många år som guide för bla Helsingfors stad och hade en 

uppsjö paraplyer i bilen för sina kunder. De har ramlat in i vår skrubb nu. Kanske vi 

borde ge bort lite hela paraplyer...

Manualer som inte längre behövs

Det gjorde jag när vi flyttade senast. Det var länge sedan jag gjort det före det

få högen manualer reducerades till en tredjedel, om ens det. 

Gamla skrivböcker

Ja....oj....jag har säkert en hel låda med oskrivna skrivböcker. Har ju alltid

älskat att skriva, men skriver numera för hand mest butikslistor - om ens det. 

Men skrivböcker....lite känsligt att göra sig av med dem ändå. 

Och sådant här lite ologiskt sentimentala ting har vi väl alla. 

Leksaker som inte längre leks med

Det är skönt nog inget jag längre behöver ta ställning till och försöka

deala med kidsen om. 

Överflödiga glasslådor/plastburkar

Nja, de åker nog direkt i plastinsamlingen. Avskyr plast så sparar inte på

dylikt. Köpte en rejäl hög med glasburkar med trälock från IKEA för något år sedan. 

Dessvärre har mina arvingar också upptäckt hur bra de är, så de där doggybaggyna som jag 

nämnde i början har en tendens att packas in i de här glasskålarna framom plastburkar. 

Ler för mig själv och låtsas om ingenting. Har jag lyckats plantera plast avsky

i mina barn så får jag stå för det, tänker jag. 

Kläder som inte längre passar

Lite autsch här också...inte för att jag skulle bytt storlek åt det ena eller andra håller

under de senaste åren, men har lite svårt att ändå göra mig av med kläder som jag inte

använder speciellt ofta. Jag har alldeles för mycket jackor. Alldeles för många jeans som

jag otroligt sällan använder efter att jag blivit distansarbetare på heltid. 

Trasiga pennor

Här är jag nog en minimalist av naturen. 

Har egentligen bara svarta tuschpennor som jag använder

och är snabb på att slänga dem när de inte längre skriver bra.

Kvitton du inte längre behöver

Efter att gubben blev pensionär från att varit företagare så har vi en 

viss rutin att gå igenom sådant som kan slängas och vad som måste sparas

enligt lag. Där jag har det mesta digitalt så vill han fortfarande spara papper i mappar.

Och DE behöver städas upp - det vet jag....

Tomma batterier

Vi har en plåtburk (av brandsäkerhets-skäl) i köket som när den blir full så tar

någon av oss den med sig och lämnar in tomma batterierna i butiken som tar emot dem. 

Det har vi fått rutin på. 

Torkat och gammalt smink

Just det ja....DET skåpet skall jag nog ta itu med. Sminkar mig ju inte så mycket, men

det oaktat verkar det samlas en del underliga oanvända burkar i mina skåp. 

Hur de nu har hamnat där......?

Skadade smycken

Förmodligen har det med både åldern och att jag är distansjobbare att jag inte använder

så mycket smycken mera. Så har kanske inte så mycket skadade smycken att rensa ut, 

men nog en hel del billiga glimglim som kunde glädja någon annan än mig. 

Gamla ärvda smycken vill jag nog spara, samt de jag fått av männen i mitt liv. 

De som bär på en historia. 

Utgångna varor i skafferiet

Försöker hålla mig med ett beredskapslager för 72 timmar här hemma och det får ju 

inte heller bli gammalt så känner att så småningom börjar jag få kläm på att det

skall finnas grejer i skafferiet, men att de inte får bli gamla. Däremot är jag dålig 

på att baka, så just mjöl har en tendens att bli lite överårigt hos oss. Skulle önska

mindre påsar av mjöl för oss som typ bara använder det till någon sås nu och då.

Förpackningar utan lock

Här tror jag att jag lärt mig av generationen innan mig som sparade på ALLA

plastburkar som bara var möjligt. I synnerhet min svärmor gjorde det. Och behövde

dem aldrig - isynnerhet om de inte hade lock. 

Juldekorationer du inte längre vill ha

Här är det lite tudelat! Jag har inte såååå mycket juldekorationen, och tycker att för

varje år blir det färre som får komma fram. Men har ändå sparat en hel del julgranspynt som 

funnits då ungarna var små, och som jag de facto tycker om, men som jag 

inte plockat fram - inte ens de år vi haft gran - vilket OCKSÅ har blivit allt mer sällan. 

Jag hade gärna haft av de julgranspynt som fanns när jag var liten, men där

tyckte min mamma i tiderna att de vill nu ingen ha när hon flyttade - och slängde dem! 

Så väldigt tudelat det här! 

Minimalisten i mig kolliderar med nostalgikern så det står härliga till.  

Reklamblad och kataloger

Gamla vykort och julkort

Gamla tidningar

De tre sista punkterna får alla åka under en och samma kommentar. 

Dessa har jag lärt att slänga ganska på direkten. När vi flyttade senast så valde vi att 

alla (inklusive de utflyttade ungarna) fick var sin flyttlåda att samla en egen

"Memorylåda". Dit åkte gamla kärleksbrev och kort från tiden då man skickade kort. 

Grejer som man gjort i skolan och sådana saker. 

Men så mycket som numera är digitalt så ser jag inte att det, hos oss, 

samlas så mycket av de här grejerna. 

Jo, kan köpa en mat- eller inredningstidning nu och då, men inte sparar jag dem

heller lika länge som jag gjorde ännu för låt oss säga 10-15 år sedan. 

*

Men visst har jag att rensa i februari även om jag tycker att jag fått

kläm på det här att inte bunkra och lagra i onödan. 

Vet också att jag har en hel del som nu tar utrymme i min 

vardagslagring, fast det kunde - och bör - flyttas över till någon slags 

långtidslagring. Också det en form av rensning. Att flytta över grejer till

en slags långtidsförvaring. Men det är viktigt att inte bar stuva över grejer dit, 

för då är man ofta i ett läge att man hyr extra utrymme för sina prylar. 

Och det är där man behöver vara extra sträng med sig själv. 

Att som privatperson betala för att lagra saker är då det senast skall 

ringa en varningsklocka att det är läge för en rensning. 

Och till det är februari en bra månad. 

Inte så mycket som händer då anyway. 

Kram Maggi

 

GAMLA SKRUTTIGA TING

Gissa vilken av dessa två jag syftar på? 

Heh, det är väl rätt klart, den högra i bild är varken gammal eller skruttig. 

Långt ifrån. I skrivande stund har hon sitt "klockan-tolv-fnatt" varefter hon

skrynklar ihop sig i något hörn och sover ett tag, varpå hon är hungrig och

efter det kelig en stund och då är klockan redan runt fem på eftermiddagen

och hon startar upp sitt "klockan-17-fnatt". Rutinen börjar sitta. 

*

I och med att jag lite i misstag halkade in på ett teaterprojekt och dammsuger

för tillfället nätloppisar på jakt efter rekvisita så snubblade jag över en

jättefin gammal soppkarott som inte är av samma "märke" som min finservice, 

men passar med den både i färg och form. 

Den här är ganska stor, så kommer att använda den också till kokt potatis

så att potatisen hålls varm under locket. Soppkarotten är från sent 30-tal

eller början av 40-talet. Säljaren frågade om jag vill ha en soppslev på köpet, 

och det ville jag ju. Så för ynka 20 euro så fick jag både karott och slev! 

Det är något i det där lite äldre formspråket som tilltalar mig så sjutton. 

Se bara på den här enkla soppsleven! Hittar inga stämplar på den så den är

en enkel metallslev men ändå har den fått lite dekoration. Kan också vara gjord av

så kallad Britannia-metall som är en legering av tenn, antimon och koppar. 

På tal om det så är Oscars-statyetterna gjutna i Britannia-metall och så får de

lite guld hält över sig. Så i gott sällskap är min soppslev ändå ;). 

Men ja, det är något med att även de enklaste bruksföremålen fått en liten

estetisk krumelur någonstans som får mig att gilla dessa gamla skruttiga

ting lite mer än moderna dito. 

Soppsleven skall förvisso skuras ordentligt innan jag doppar den i min soppa, 

men kommer verkligen att använda den här i min vardag. Om jag jämför den

här sleven med min vanliga som jag använder till vardags så ter den jag 

använt som klumpig och ful och förfärligt tråkig. Sköter sin sak, att sleva upp

soppa från en lika tråkig kastrull, men jag tror vi behöver lite skönhet i vår vardag. 

Och idag består min vardagsskönhet i en gammal, skruttig slev och en

yster kattunge. Eller ungkatt börjar hon väl snart vara? Lika livlig ändå. 

Ha en skön fortsatt söndag! 

Kram Maggi

 

GLITTRIG LÖRDAG OCH DISIG SÖNDAG

 Ååååh, jag sov sååå länge idag, och jag sov såååå gott! 

Vaknade nu och då och hörde att gubben och katten pysslade på med sitt, så 

vände jag på mig och gled in i drömriket igen. Skönt! 

När jag ögnade ut genom fönstret så såg jag att det var till en disig söndag man skulle vakna. 

Disig, mjuk och liksom omfamnande i sin stillhet. 

I går var det annorlunda. Dagen var solig och ljuset starkt. Kändes nästan som 

vår när jag stuvade hela familjen i bilen och styrde till hufvudstaden. 

När ungarna var små så var vi ganska ofta i mellandagarna eller vid

trettondag på (barn)teater. Så blev det tonårstider och den "traditionen" föll i glömska. 

Själv har jag ju födelsedag där runt trettondagen. Väldigt tacksamt att ha födelsedag vid

den tidpunkten när alla är ganska trötta på alla helger och festligheter. Tur är väl det

att jag, som introvert, är mer än okej med att inte behöva ställa till med kalas - där jag

själv skulle vara i rampljuset. 

Men det är ju trevligt att ändå på något sätt uppmärksamma det hela, säger familjen unisont 

så nu några år har vi sopat ihop oss för att gå på teater, helst musical om de övriga i 

familjen får bestämma. Så det blev. Musical för hela slanten igår. 

Vi var och såg Moulin Rouge! på Helsingfors stadsteater. 

Tre timmar av glitter, och häftig musik, av hjärta och smärta så det dallrar i 

hjärtat ett bra tag efteråt! Det är det bästa med teater, att man är så just där och då, 

och allt händer precis framför en live. Så bra! 

Medan vi sippade på vårt kaffe i pausen kom vi på att gubben och jag 

minsann har varit på the real Moulin Rouge i Paris. Det var i samband med att vi

besökte en mässa i början av 90-talet och lite spontant lyckats få bord på

Moulin Rouge. Minns inte speciellt mycket av varken mat eller föreställning, om

jag skall vara ärlig, men det minns jag att jag var förvånad över att byggnaden var så liten 

och ganska anspråkslös utåt. Tvivlade på att taxichauffören faktiskt kört oss 

till Den Riktiga Moulin Rouge, men så var det ju nog. 

Inne var det sedan mer glitter och glamour. 

Och maten var säkert god och benen svängde det om. 

*

Precis som i går. Alla gillade musikalen, även de i familjen som bestämt

påstår att de inte är musikintresserade. 

Nu skall jag ta och krypa upp i soffhörnet - mot min (o)vana sitter jag inte

där nu - hehehe - och läsa en bok och bara vara i denna disiga söndag. 

Kram Maggi

BARN AV SIN TID

Det är nog väldigt länge sedan, känns det som, då jag hörde om att det i Amerika var möjligt att tekniskt

sätta en grunka på sin unge så man kunde följa med på en skärm var ungen rörde sig. 

Däremot tror jag att jag skrev om det här på bloggen så att såååååå länge sedan är det ändå inte. Eller? 

Jag upplevde nämligen att det var lite otäckt och inskränkande på barnet att någon följer

med hela tiden. Men det är nu så där som det är i Amerika - de är nu lite knasiga over there, tänkte jag då.  

Men så har jag ändå i lite olika samband lagt märke till att vänta nu - dagens föräldrar

har minsann full (teknisk) koll på var deras ungar rör sig. När hände det här? Att det gick från

något smått utopistiskt till vardagligt? Till och med önskvärt? En bra förälder har 

väl full kontroll över var barnet rör sig? Eller är det så? 

Läste en strålande artikel av Maria Sundblom Lindberg som 

är psykoterapeut och präst, i dagens Husis

(kliketiklick: CURLINGFÖRÄLDRAR ÄR BRA BUSINESS)

där hon skriver om att curlingföräldrar kanske gör mer skada än nytta, 

och att man på något sätt blir curlingförälder för att man själv har en osäkerhet i

sitt föräldraskap och att man vill göra allt rätt för att det finns så mycket information

om "rätt föräldraskap" och det finns så många kanaler där man kan jämföra sig som förälder 

och då är det bäst att ta till sig allt och göra allt. Även om det egentligen bara 

stressar föräldrarna och i viss mån begränsar barnens möjligheter att ensamma utforska

världen utanför hemmet i små bitar. 

Åh, den där artikeln är så bra! Hoppas att den inte ligger bakom en betalmur bara! 

Själv som barn på 60-70-talet så minns jag just vilken frihet man hade - fast det begrep jag ju inte då. 

Man bara for iväg på sin cykel, ibland var vi borta en halvtimme, ibland en hel dag. 

Också mina egna ungar har fått växa upp utan ständig kontroll. 

Citerar från artikeln: 

"Ser man på 80-talets barndom i dag så var den ändå rena Rövarskogen jämfört med 2025. På 80-talet kunde Ronja och Birk ännu cykla hjälmfritt på knotiga stigar och simma i den brusande älven utan att först ringa hem eller skicka sin location. 

Skolan var något man gick till men inget som definierade vem man var och framför allt hade den inget att göra med ens framtid. För att inte tala om hur det var att växa upp på 60-talet. Då rökte barn och ingen hade bilbälte i bilen. Vuxna slängde en Kalle Anka på köksbordet och gick själva på fest. Det var inte toppen på alla plan men vi blev mindre sårbara som vuxna."

Nu är det inte så att man skall börja röka eller åka utan bilbälte, det är inte det som det handlar om. 

Men lite mindre ängslighet över allt som kan hända, men som sällan ändå sker

kanske är bara bra? Har man som barn och ung mött och stött på problem och utmaningar som

man lyckats klara upp eller "genomleva" så har man en bra mycket bättre verktygsback att

klara av och lösa de problem som kommer i vuxenlivet. 

För ingen kan bli curlad genom livet. Och barn är inte så sköra som man tror. 

Men vad vet jag? Jag är ett barn av min tid, mina numera vuxna barn är barn av

sin tid. Ändå tänker jag på att det fanns så mycket mindre illamående då det fanns

mer frihet, men också mer konkreta regler. Låter motstridigt, men tänker på att det då fanns en

viss auktoritet hos föräldrar, lärare, andra vuxna som var så självklar och gav faktiskt en

slags trygghet. Jag, som barn, behöver inte ta ställning till det här. Jag, som barn, 

behöver inte fundera på om det här är rätt eller fel. Någon har sagt åt mig hur det är. 

Då kan jag, som barn, sätta min energi på att - vara ett barn. 

Kan som sagt inte alls relatera till dagens värld, annat än i teorin. Har ingen kontaktyta 

till det. Så kanske hela inlägget är totalt onödigt - hahahaha? 

Men jag funderar en hel del på det här med hur illa barn och ungdomar mår, och

vad det kan bero på. Med det i tankarna tyckte jag att artikeln var strålande! 

Däremot tror jag inte föräldrarna kan styra allt, långt ifrån, men en förälder som är 

trygg och säker i sitt eget föräldraskap är värd en applåd och en hatten av - de gör

ett fantastiskt jobb med sina barn. Sedan kan det finnas annat, som mobbning, som 

man som förälder är ganska hjälplös inför. 

Men om man tänker från början, eller jag tänker: 

Det kanske inte behövs den finaste barnvagnen, eller den mest populära

 hobbyn för att få till ett lyckligt barn? 

Å andra sidan är världen annorlunda idag och att vara den som sticker

ut är inte heller lätt, vare sig man är barn eller förälder? 

Kanske är jag bara glad av att ha varit ett barn av min tid? 

Inte var det något speciellt då med den tiden, men det var bra. 

Så där vardagsbra - och det räcker långt. 

Citerar ännu ett utdrag ur artikeln om man inte kommer in för

att läsa den: 

Men det är inte bara ungarnas självständighet och självkänsla som håller på att curlas sönder. Det intensifierade föräldraskapet är faktiskt ett högriskbeteende också för föräldrar. 

Om man alltid är tillgänglig och ständigt prioriterar sina barn i stället för att träffa sina vänner eller vara på tumanhand med sin partner så ökar inte bara risken för utmattning utan även för skilsmässa. 

Att ständigt vara närvarande och behjälplig som förälder gör även att barnens kognitiva och emotionella uthållighet aldrig kanske får utvecklas och därför snavar de brutalt på tröskeln när de en dag vill kolla om de kan själva.

Strålande analys! 

Och bilden - ja den är det första fotot i ett fototema jag gett åt mig själv i år  - "Tystnad".