ATT PIMPA MITT KÖK


Ja-a...under mina levnads dagar har jag hunnit planera och
göra om tre kök från början, ett kök har jag bara ändrat lite på. Så man 
kunde kanske påstå att jag inte är helt novis när det gäller köksinredning.

När vi flyttade hit för dryga fem år sedan (ja det är så länge sedan!!!) så
tyckte jag om köket för att det är ett kök, ett rum, inte ett öppet kök
i vardagsrummet. Det är välplanerat och funkar. Eller det funkar perfekt om
man är en kock som yrar omkring, med två kockar kan det bli
lite krockar på köksmattan. 

Men det är ett fullt fungerande kök. Fina kakel.
Men så kommer ett men...Till största delen är skåpen vita och det är
helt okej, men så finns det här och där några lådor, dörrar, skiljeväggar
och kantlister i någon form av körsbärsträdslaminatfundering. 
Och jag har alltid haft lite svårt för det där träslaget. 
Arbetsbordet är fint, det har en fin träfärg, så jag har kanske blundat
lite för de där orangeträfärgade dörrarna och -listerna. 

Brukar vara ganska rapp att ta till penseln, men nu har jag tvekat.
Men i somras bestämde jag mig. Jag skall pimpa mitt kök och måla om. 

Jag tänkte nämligen så här. Om jag någon gång får för mig att sälja 
här jag bor nu så kommer med största sannolikhet de nya köparna
vilja göra om köket - för det är i ärlighetens namn lite till åren och 
på sina ställen lite skamfilat. Vilket betyder att jag inte ger mig på någon
värdesänkande verksamhet direkt men får ett kök som i sin färgvärld
tilltalar mig mer. Bara att sätta igång - eller hur?



Men då kommer vi till det här med f ä r g och i synnerhet g r ö n  f ä r g. 

Det finns en miljardtriljoner nyanser av grönt. Och att där hitta rätt är inte lätt. 

Eftersom jag har en del gamla möbler och är lite av en skrotnissa när det gäller gammalt
så ville jag ha lite samma stämning i köket, lite gammeldags men utan att byta ut hela
köket, som sagt. En kompromissernas kompromiss, liksom. 
Helst hade jag ju velat ha ett sekelskifteskök, men det sitter nu inte så bra i en 60-tals
lägenhet så man får ta till subtila "lite ditåt" grejer som ger stämningen fast
utan att gå till överdrift. 

Och så var det färgen...hur svårt kan det vara att pricka rätt?



Efter tusen färgprover tror jag jag har hittat min färg. Har provmålat lite på ett av skåpen
och känner mig ganska säker nu. Nu skall det målas, hörni. De oranga lådorna får
backa och de långsmala metallhandtagen får också träda tillbaka

Och eftersom jag kommer att glömma till nästa vecka vilken färg
och vilken nyans jag använt så skriver jag in den här: 

Uula Kalustemaali, halvmatt och nyans OLIIVI (oliv). 

Och nu hörni, skall jag gå och laga något så exotiskt som
kokt potatis och korvsås! 
Inte ätit det på eviga tider och fick en akut korvsåslängtan. 
Ja – sådant finns! 

Hejdå från mig



 

BACK TO BASICS


Norge har alltid den inverkan på mig. Och egentligen hela Nordkalotten,
det är så andlöst vackert. Kargt men vackert. 

Antagligen har jag någon gammal gen från en mycket avlägsen släkting
som aktiveras varje gång jag är i de där knutarna. Det är på något oförklarligt
sätt mitt själ-landskap. Och varje gång jag lämnar det vet jag att jag 
kommer att återkomma. För att jag dras till denna plats på jorden. 


Men hemma, på min plats på jorden, förbereds lite köksrenovering light. 
Jag skall inte alls riva ut hela köket, men lite smått för att få det att kännas
mer som mitt kök planeras. Skickade en bild av min moodboard till lillungen och 
fick till svar: Jag är inte helt 100 % övertygad, men så är det ju inte 
heller mitt kök...
Jaha....hur skall man tolka det nu sen? 
Nöjde mig med att svara. Alldeles riktigt.....det Är inte ditt kök och en 
skratt-emoji eller två på det. 
Men jag är ju övertygad om att det blir hur fint som helst! 

Passade på när jag var ute på diverse secondhand-nätbutiker att klicka hem några
nya (gamla) stolar till vårt matbord också. Lite fyndkänsla faktiskt. 
Kostade inte många slantar, men passar som hand i handsken. 

På matbordet tronar vår lånekatt, en riktig katt-primadonna för att inte 
säga en kattdrottning, som vet sitt värde. 
Otroligt charmig katt. 

Eftersom jag inte tänker skaffa en katt mer, efter vad som vår lilla Iris
råkade ut för så är det alltid en liten tröst att få ha en skötkatt nu och då. 



I övrigt är det lite höstvibbar på gångs. Märkte när jag gick
i butiken att det började luta lite åt mustiga gryt-tankar och löksoppa.
Beställde också från den lokala REKO-ringen en del kött som 
blir gott till gryta, mängder med grönsaker och en ugnspäronsylt som 
jag tror blir galet gott på nåt smaskigt bröd med en sträv ost. 

Ni hör. Det börjar smaka höst. 

Och ja, jag plockade fram partylamporna (eller vad man nu skall kalla
de där som ser ut som nakna glödlampor) till balkongen. 
Och så tände jag hela arsenalen stearinljus på bordet. 

Sommarens sista dag idag. 
I morgon omfamnar vi den kommande hösten! 

Kram från mig



 

EN LITEN ROADTRIP TILL NORRA NORGE

(tågvagnar med järnmalm från Kirunagruvan) 

Allt började med min kompis dotter som kläckte idén att hon skulle vilja
vandra från Abisko till Nikkaluokta och samtidigt passa på och
bestiga Kebnekaise. En tanke gav en annan och plötsligt 
tyckte min kompis och jag att vi kunde ju köra henne till Abisko, 
snurra runt i Norge medan dottern vandrade och så plocka upp 
henne när hon var klar. 
Sagt och gjort. 

Vi satte min bil på nattåget från Helsingfors till Kolari
och sov oss genom en större del av Finland. 

I Abisko dumpade vi av vandrerskan och körde vidare till Narvik
där vi övernattade två nätter. 


Bilderna som kommer är tyvärr inte i någon som helst kronologisk ordning
för jag tappade lite bort vilket berg är fotat var. 
För Norge är ju så förbaskat fint oberoende var man är. 



Men tänkte skriva ner vår rutt, om någon skulle vilja köra
liknande väg. 
Två övernattningar i Narvik alltså och mellandagen där valde
vi att köra ner längs Lofoten så långt vi skulle hinna utan att 
tokstressa. Vi vände vid Henningsvaer så fick snusa på lite
typiska Lofotenvyer. 



Från Narvik började vi köra mot Senja. Vår följande övernattning
var i Hamn i Senja, även där hade vi bokat två nätter. 
Vi valde ofta lite mindre vägar än E-vägar så tunnlarna var också
ibland av det mindre slaget, men det gick hur bra som helst - 
när man inte fick möte...

Vår mellandag i Senja valde vi att först köra runt på södra Senja,
till Grylefjord och Torsken. 

I Torsken finns en riktigt hyfsat bra restaurang och intill vattnet en
övernattningsplats för husbilar som jag hade valt om jag hade varit på roadtrip 
med en sådan. Inte så proppfull med bilar som på andra ställen, så
kanske liten doldis-plats än i alla fall? 
Mycket vackert! 





Längst ner skriver jag vilka hotell vi bodde på och lite
vad jag tyckte om dem. 

Ursprungligen hade vi tänkt köra Hamn i Senja - Botnhamn - färja över till
Brensholmen - Sommarøy - Tromsö på en och 
samma dag, men vi ändrade oss och körde Hamn i Senja - Botnhamn 
och så tillbaka tillövernattningen i Hamn i Senja och det var ett bra val.

Vägen 862 mellan Straumsbotn och Botnhamn är nämligen jättefin och
det finns massor av platser som man vill stanna vid längs den vägen.
Så den skall inte köras med stress och tidtabeller att hålla. 

Även på vägen från Narvik till Senja vek vi av från E6 när det var möjligt och
körde vägarna 84 och 86 istället. 




Efter två nätter i Hamn i Senja rattades bilen mot Tromsö. Och istället för att
ta färjan som vi först hade planerat körde vi nu rutten 
Hamn - Sommarøya - Tromsö också den längs mindre vägar. 

Det tar lite längre tid, men är så mycket finare. Och två fotograferande damer
tar också tid på sig att stanna titt som tätt, så det går lätt någon timme
extra till det. Och lite kaffepauser. 
Vi valde att ha med ett eget litet spritkök som vi kunde koka vatten på
och en liten behändig kyllåda som höll smörgåspålägget kallt. 
Till kvällen åt vi oftast på hotellet eller i närheten av hotellet.  




Efter en natt i Tromsö började vi köra norrut mot Alta
där vi skulle övernatta följande natt. 

Har blev det nog mest E8 och E6-vägen, finns inte så mycket alternativ,
men de börjar redan kännas som lite mindre vägar så det passade
bra. Fågelvägen är det inte så långt mellan Tromsø och Alta bara ca
170 km, men med alla kringelikrokar som vägen tar så blir det
ändå 390 km och tar sina modiga sex timmar att köra. 






Vid det här laget hade Abisko-vandrerskan gjort sin 80 km
vandring och kommit till Kebnekaise fjällstation. 

Hade bokat en övernattning till i Kautokeino och sedan som reserv
ytterligare en natt på svenska sidan. 

Har förstått att om man skall klättra upp på Kebnekaise så är det
bra att ha någon dag extra ifall vädret skulle vara besvärligt och
man inte kan komma iväg den planerade dagen. 






















Eftersom det inte är så långt mellan Alta och Kautokeino så
passade vi på att köra en sväng norrut till Skaidi och uppleva 
fjällplatån som E6 tar en upp på. 
Där fick jag de där vidderna som jag så tycker om. Se lite renar
som ju absolut hör till när man är i norr.




Och knotiga fjällbjörkar. 
De maffiga spetsiga bergen i Lofoten och Senja är vansinnigt
vackra och ståtliga, men min själ vilar alldeles extra i de
där lappska, kargavidderna. 

Där fick vi också uppleva den finaste ruskan (höstfärgerna) på
vår roadtrip. Vi hade säkert haft mer färg på ris och träd om vi åkt en
par veckor senare, men med tanke på vandrerskan som ville bestiga
Kebnekaise så skulle det ha kunnat bli för sent. Idag skall det tex vara tät
dimma däruppe på toppen och i morgon skall det slask-snöa och
blåsa upp till 23 sekundmeter i byarna. 

Så med tanke på det så var tajmningen perfekt. 





Också för oss. Visserligen var det en del turister i farten.
Mest européer, men det var sällan någon rusning på
vägarna. På de turistplatser vi stannade fanns det oftast gott
om plats att parkera bilen. 

På vissa ställen märkte man att säsongen höll på att ta slut
men det störde nu inte nämnvärt. 





Så summa summarum var det en lyckad roadtrip. 
Hem kom jag med en massa bilder - det vill bli lite så i Norge. 

Plockade upp vandrerskan i Nikkaluokta. Så körde vi till Kemi
och övernattade där innan vi susade hem genom Finland till den egna sängen. 

Men ja, jag lovade berätta var vi bodde och vad vi tyckte. 

Narvik: 

Bredablick Guesthouse.
Mysigt litet hotell (ingen hiss) och
gratis parkering vid hotellet eller längs närliggande gator. 
Man fick en lapp från hotellet om man gatuparkerade. 
Ingen middag på hotellet, men vi hittade en restaurang ett 
par kvarter ifrån som hade riktigt goda pastarätter,
och en smaklig kebab gjord på ren. 

Hamn i Senja:

Hotellet heter också Hamn i Senja.
Fantastiskt vacker plats. Vi var så sent ute med att boka boendet
där så de bästa hotellrummen var redan reserverade så
de vi fick var lite "bunkeraktiga" och "utsikt mot innergården" var i 
verkligheten ett avlångt fönster i höjd med mitt ansikte längs hela
hotellrummet med utsikt över en betongvägg en meter bort och
om man höjde blicken så såg man underredet av en massa
parkerade bilar. Nu var vi ju inte ute för att hänga på hotellet, 
så det gick bra att sova (även om sängen var på smalare sidan) men
ja...lite dyrt för mediokert boende. 

Hotellets restaurang var usel, rent ut sagt. 
Fruktansvärt dyr och en mat som var ja urusel. 
Dåligt med p-platser. 

Tromsö:

Bodde vi på Ishavshotellet (Scandic)
Helt okej, typiskt hotell i en stad. 
De hade inte ala carte på middagsmeny utan buffe´ vilket
var helt okej. På dyrare sidan det också för vad man fick på 
tallriken. Däremot var detta enda ställe som vi betalade för 
parkering och det var inte så lite....50 € för en natts parkering.  

Alta:

Fjord Hotell Alta

Ett mindre hotell längs en lugn gata. 
Restaurangen överraskade med väldigt 
goda Lyngenräkor och en fish & ships där fisken
smakade så fräscht så man kunde ana saltvattnet i köttet. 

Kautokeino:

Vi SKULLE bo på ett litet boende som fått så fin kritik.
På Goldin en bit utanför samhället. 
Men jag hade lyckats såsa till mina bokningar så istället för att
avboka följande natts bokning som vi inte längre behövde
så hade jag avbokat detta boende. Istället blev det 
att ta in på Thon hotell i Kautokeino. Tur att de hade rum.

Passade på att äta där på hotellet och även om maten var
helt okej, så hade de världens långsammaste betjäning. 
Efterrätten kom en halvtimme efter kaffet och att vi 
hade betalat för kalaset. 

Kemi:

Seaside Glass Villas
Efter att ha plockat upp vandrerskan så körde vi till Kemi
för övernattning. Valde ett ganska så mysigt boende i små
kojor med glastak och fönster längs två väggar. 
Bara några meter från vattnet. 
Rummet/stugan hade ett litet kök så man kunde
kocka något själv om man vill. Frukost hörde till och den
serverades på närliggande Kemin Lumilinna. 

Ja, och så blev det att skurra 730 km genom Finland hem. 

Och det var den roadtrippen det. 
Nu blir det vardagslunk igen ett tag framöver. 


Kram från mig

I STARTGROPARNA


Egentligen har jag satt mer tid och tanke på att rensa i skåp och lådor än jag har 
satt tid på att packa, så i morgon blir den där dagen då jag yrar omkring
och försöker komma på vad jag glömt att skaffa. Och dagen då jag tror jag har
koll på vad som skall packas bara för att märka att jag ändrar mig hela tiden
om vad som är väsentligt att ta med och vad som inte är det. 

Oftast går jag ändå tillbakahåll min första tanke, men av någon outgrundlig orsak
måste jag få flumma till hela packnings-helvetet en extra omgång innan
jag kan nöja mig. 

Då är det faktiskt skönare att städa i skåp och skrubbar. 
Det blir så tydligt och klart på något vis.

Har inte alls samma "tydligt och klart"-tänk när jag skall packa vad jag 
vill ha med på roadtrippen. 
Det är som om en praktiskt lagd del av mig säger att det här behöver du ha med 
medan en betydligt mer bohemisk version av mig vill ha det...och det....och det med! 


Kanske det är så jag är? Lite flummig, men med en ordning och reda-
gen. De kan krocka ibland, hehehe...

Nåväl, nu har jag i alla fall rensat i mina skåp och det är skönt. 
Bara köket kvar, men det får bli till efter roadtrippen.



Sedan vi flyttade in - för fem (5!!!) år sedan så har köket skavt. 
Jag älskar ju vår lägenhet, läget, ja det mesta. Det enda som kan vara lite knepigt är
att få min vurm för gamla möbler och en gammal stil att ens lite
sitta i en 60-tals våning utan att det blir helt knas! 

Älskar ljusinsläppet av de stora fönstren, men saknar fönster med spröjs. 
Njuter av enkelheten att bo så här, men kämpar med att få till en balans mellan
det gamla som jag så gillar och det semigamla som ett 60 år gammalt hus är. 

(utöver det den moderna balkongen med glas som är skön och förlänger ute-
säsongen och möjligheten att övervintra växter betydligt, men som känns
riktigt själlös (och ful) i materialval).

Från fösta stund har jag mest stört mig på köket. Det är snyggt, prydligt och stiligt. 
Det funkar alltså alldeles perfekt, så det finns ingen som 
helst behov – eller ens vilja – att göra om köket. 
Men det saknar den stämning jag vill ha. 

Och ja, om jag kunde ändra på husets ålder så skulle jag välja nåt som var + 100 år 
gammalt, och då kanske klämma in ett sekelskiftets wanna-be-kök där. Men det
kan jag ju inte göra här. Inte ens mitt allra flummigaste jag gör så. 
Men jag vill ha lite av den känslan in i köket, utan att det blir fånigt och på-
klistrat. Så ja, jag har idisslat på detta i nåt år nu, som man märker. 

Så när jag kommer hem blir det att kavla ärmarna och börja måla, byta 
handtag och kanske sätta upp någon liten list och annan snickeridetalj som
ger den sätta känslan, utan att det blir konstigt. 
Men att det på såsätt blir ett kök där jag trivs i. Nu är det lite som att kliva in
i en annan stämning när resten av huset ändå har dessa gamla
skruttiga möblerna som ger hemmet dess rustika intryck. 

Skall komma ihåg att ta mer före- och efter bilder. 
Än så länge hänger det bara färgprover på skåpdörrarna. 
Men grönt skall det bli. Eller grågrönt. Lutar åt den mest ljusa av färgerna. 


Så ja, vi får väl se hur det blir! 

Men innan det skall vi till Norge en sväng. 
På måndag åker vi. 

Kram från mig

PACKLISTOR OCH ANNAT TJAFS





Ja, ja...jag vet! Man skall ha allt digitalt. Allt från biljetter och kartor och
listor och platser att besöka och hela alltsammans. 
Och väldigt långt har jag det också, är ändå en sådan där som gillar det tekniska. 
Men, det oaktat, så kan jag tycka om att sätta mig ner en stund och sammanfatta
allt jag laddat ner från diverse sidor på nätet. Om boende, om fotoplatser, om inställningar 
på kameran vid eventuella norrsken. Och listor av det som skall packas ner. 
Inget digitalt ger samma tillfredställelse som att få stryka över med penna på
en fysisk lista. Bara känn känslan: 
Pannlampa
Extra sockor
Laddare till dator och kamera

Den känslan! För varje streck är man lite närmare avfärd. 

Skall alltså packa mängder av grejer och min bästaste fotokompis i min bil. Hennes dotter åker också
med den första delen. Vi tar natt-tåget från Helsingfors till Kolari och därifrån kör vi till
Abisko där vi dumpar av ett stycke kompisdotter som skall vandra kungsleden
medan vi "tanter" tar en foto-roadtripp till Norge under tiden. 


Nu är jag en sådan person som har tendensen att gå lite väl mycket all-in i att ta
reda på saker och ting innan en resa. Det "kanske" var en liten överdrift att låna 
Olaus Magnus epos 'Historia om de nordiska folken' från biblioteket. Den går på
dryga tusen sidor historia på gammal svenska (från början av 1900-talet). Originalet
är på latin från 1555. Men jag skall bläddra i den - det skall jag! 

Lånade också några andra intressanta böcker om området i norr som vi skall besöka. 
Bland annat 'Pohjoinen, jälkemme maailman laidalla' av Antti Haataja som både
fotat (fantastiska naturbilder) och skrivit om vår kalla, fina Nord. 
I historien har området längst norr inte varit uppdelat i länder såsom det är idag utan
området Sápmi, det samiska namnet på samernas traditionella och kulturella hemland,
har brett sig över de nordligaste delarna av fyra länder. 
Norge, Sverige, Finland och Kolahalvön som numera hör till Ryssland. 

Det är som ett land och ändå inte. Så som det är i dagens läge. 
Längs Norges och numera också Finlands kust går en Nato-gräns mot Ryssland.
Inte en gräns man överskrider precis. 

Men ändå känns det att man har en gemensam historia. 
Så därför passar 'Terra Ultima - Matka Lapin historiaan' av Maria Lähteenmäki 
som handen i handsken innan (och under) resan. 

Eftersom vi kommer att köra runt i områden som var i centrum för
de arktiska krigen under andra världskriget, och som delvis kan
förklara varför Trump dräglar över Grönland, så har jag fördjupat
mig lite i krigshistoria också. 

Vill passa på att tipsa om några snabba serier som får en på
kartan gällande de strategiskt viktiga områden i norr. 

På Yle Arenan finns att se bland annat dessa som jag kan rekommendera
om man vill uppfriska minnet, eller helt sätta sig in i vad som hände 
i området under andra världskriget -och också efter det - under kalla krigets dagar. 

VAIETUT ARKTISET SODAT (klicketiklick)

SVERIGE OCH KRIGET (klicketiklick)

och

BRÖDER MOT VÄRLDEN (klicketiklick)

Samtliga väldigt intressanta. Förklarar också till en del hur det kommer sig att vi
idag är i den politiska situation vi är. 

*

Kunde snöa in mig på det här än mer. Men skall skona er från det. 
För ni kanske kan undra vad de där vita grunkan på bilden är. 
Jo, det är en liten dammsugare som jag skaffade för nåt år sedan för 
att kunna komma åt att dammsuga laptops, bilens små skrymslen, 
lådor som samlar damm och andra ställen där en traditionell
dammsuger känns lite för aggressiv. Och onödig att släpa fram. 

Men redan i fjol kom jag på ett alldeles utomordentligt bra 
användningsområde och det är de små, små bananflugorna
som knappast någon undviker så här i sensommartider. 

Den får nu stå på arbetsbänken i köket och när man ser att de små
uppenbarar sig så tar man och suger ner dem i denna behändiga
lilla manick. Utan att behöva släpa fram dammsugs-giganten bara för det. 

Helt klart bästa lösningen jag kommit på gällande bananflugorna. 
Och lite roligt också att jaga dem med denna lilla sugare...

*

Jaja...det var väl allt för denna gång. Hinner säkert sätta mig ner ett tag till innan
resan, men säger till dess; 

Kram från mig