nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

LILLAJUL OCH ADVENT



En av de mest roliga grejer med att flytta in i ett nytt hem är att känna efter hurudant julhem detta hem kommer att se ut som. Nu är det ju inte en helt passiv händelse att julpynta, men olika hus, olika hem styr liksom på något magiskt plan själv lite hur de vill se ut. Inte bara till jul, annars också förstås, men som julmänniska så är jag kanske mer lyhörd för vad hemmet säger just i juletid. 

Nå, det där låter ju lite märkligt. Som om väggarna skulle tala, men när jag idag plockade fram mina lådor av jul, eller adventspynt, så märkte jag att mycket sådant som krupit fram ur sina lådor tidigare år inte alls verkade känna sig hemma i detta nya hem. 

Klart, skillnaden att nu bo i en lägenhet med 70-talskänsla och stora fönster, öppna ytor är ganska långt ifrån förra hemmets hundra år gamla små spröjsade fönsterrutor och spegeldörrar. Sedan spelar ju naturligtvis ens livssituation i övrigt in på hur man jular till det för en. Nu är vi två vuxna med råge på vuxenåren som ingendera är så där väldigt tomtiga av oss, utan mer gillar det där enkla. 

Julgranens vara eller inte vara blev till en liten diskussion. Gubben tyckte att skall jag verkligen ha julgran och jag svarade att ja! Finns två saker jag inte (än) vill släppa och det ena är julgran och det andra är pepparkaksbak. Och båda har med dofter att göra. Men då det gäller julgranen har den också ett symbolvärde då julen är över. Att få så där konkret "bära ut julen" och starta upp ett nytt år är lite viktigt för mig. 

Men vi är inte där än. Inte nära på. Nu börjar en av årets finaste tider. 

Advent. 
 

HYACINTER


 Bara för mig att erkänna. Har totalt snöat in mig på jul-lökväxter i år. Eller som jag hellre skulle kalla dem, vinterblommor. För visst är det något alldeles magiskt i att plantera en skruttig lök i mörkaste nord och så blir det en helt magnifik blomma av bara lite värme och vatten. Sade jag redan att det är mörkt? Så i det här fallet är ljus lite överskattat. Hjälper till, men ja....är det inte ljus så är det okej ändå att växa och blomma. 

Vilka tuffa typer! 

Just den här löken är en hyacint av multiflora-släktet, vilket betyder att den inte kommer att blomma med en, ganska "fläskig" hyacintblomma utan den kommer att producera fler blommor ur samma lök som nog är mer sparsmakade, glesare i sitt växtsätt så man bättre ser varje enskild klocka. Kanske är den lite elegantare? Jag vet inte. Har inte haft av dessa innan - så får se vad det blir! 

Och även om jag älskar doften av hyacint, och inte på något sätt är allergisk, inte någon annan i kärnfamiljen heller, så behöver av den orsaken inte ta hänsyn till doftproblemet. Men kan tänka mig att dessa multiflora-hyacinterna nog inte doftar fullt lika starkt som de vanliga. 

Fast det återstår att se. 

Det är kanske något med dessa lökväxter och deras stilla utveckling som är så enig med  juletid, det gäller att vänta och längta. Och det är ju det bästa med advent. Eller hur? 


JULMARKNAD 1.0


Det finns en trädgårdsbutik som jag redan för många år sedan förälskat mig i. Och jag överdriver inte speciellt mycket om jag säger att en av de största irritationsmomenten med corona-pandemin har varit att inte helt så där bara kunnat köra ombord på de stora färjorna mellan Finland och Sverige för att besöka denna handelsträdgård. 
Men nu kunde jag inte hålla mig längre! Prickade in en dag i Stockholm med kompisträff men började dagen med att besöka Zetas och samtidigt fick jag ju lite bonus i och med att det var julmarknad där minsann! 


Tyvärr var jag inte direkt ensam om att ha detta som lördagsprogram, så även om jag körde som en biltjuv genom Stockholm för att vara på Zetas bara yttepyttelite efter att de öppnat, så fick jag snällt lov att parkera bilen, förmodligen inte helt laglydigt, en bra bit bort. Vilket något begränsade lusten att shoppa av alla vackra krukor där fanns. Och stora korgar och och...
Ja, blev liksom mer sådant som jag orkade släpa på tillbaka till min bil. 
Blev ju tröstad av personalen att krukorna som jag suktade efter kommer att finnas i vår till salu. Så det    k a n   h ä n d a att jag behöver åka över en sväng i mars-april så där. Med stoooora bilen. 


Men även om jag inte kom hem med bilen fullastad av vackra ting till balkong och trädgård, så kom jag hem med än mer inspiration och lustlängtan till nästa vår då det blir att inreda både stugans terrasser och kommande trädgård samt "stadshemmets" balkong. 
Om inte det skulle vara en liten jul på kommande så skulle jag längta mig sönder till en ny vår! 


 

I NATT LADE SIG ISEN


Det är något alldeles otroligt vacker, skirt och nästan lite andäktigt i stunden när isen lägger sig. 
När det där elementet som annars lever av minsta lilla vindil som bildar krusningar på ytan som klingande musik. Ytan som på sommaren glittrar ikapp med solen och som under stormiga dagar viker sig och bildar dramatiska skumfigurer. 

Jag känner en alldeles otrolig ynnest att nu få bo alldeles intill en sjö och ha denna vy varje morgon jag vaknar. Vi firar ju ännu en slags smekmånad, eller smekår - sjön och jag. Vi har inte ens känt varandra ett halvår än. 


Gick en promenad längs stranden i eftermiddagens blekt vackra novembersol. Är något sinnligt i stunden då vatten blir till is. Dess väsen stillar sig och lägger sig till ro. Även växterna som isen omfamnar blir stilla i sin väntan på en ny vår. En stilla väntan. En lång längtan. 



För varje år börjar jag mer och mer gilla november. Det finns något sinnligt vackert i naturen just i november då höstens sprakfärger har stigit åt sidan, när det diskreta, subtila, det dunkla får stiga fram och ta plats. Och i det finns en skönhet som jag tycker är så otroligt vacker. Det ligger något sofistikerat över novembers väsen. Tystlåten och sparsmakad - men när man går ut och verkligen möter november - möter man en ack så förfinad månad. 

EN LITEN RESA


 Då jag var barn på 1970-talet så åkte jag nu och då på kryssning till Stockholm, till Tallinn, till Travemünde. Min mamma jobbade inom resebranschen på den tiden så det blev säkert fler resor än vad som var vanligt. Som tonåring hade jag en barndomskompis som var riktigt resglad, men vi hade sällan råd att åka längre än på kryssning. På den tiden behövde man inte vara myndig för att åka på en veckoslutskryssning. Bara att stiga ombord. 

Och det gjorde vi - ofta. Beställde billigt munkvin till maten och sniffade oss igenom hela sortimentet parfymer och rakvatten. Oftast hade vi hytt, men då vi inte hade råd till det blev det att sova i sovstolar - och en gång sov vi faktiskt i bollhavet...Till de morgontidiga barnens "förtjusning". Han fortsatte sedan sin karriär inom resebranschen medan jag valde andra vägar. 

Under årens lopp förlorade kryssandet till Sverige sin charm. Någon gång kunde en kryssning i goda arbetskompisars lag vara underhållande, men för det mesta kom det att bli som vilken transportsträcka som helst. Eftersom vi har släkt i Sverige så reste man ju över nu och då, men oftast träffas släkten i Finland då vi alla har sommarstugor i grannskapet. 

Men så en kväll för någon vecka sedan satt jag och slöbläddrade på nätet och kom på en tillställning i Stockholm som jag väldigt gärna skulle vilja besöka och i samma veva hade jag chattat med en kompis som bott länge i Sverige, men som jag inte träffat på åratal. Så jag skrev: Jag kommer över! 

Och nu var det den dagen. Jag har åkt på hederlig kryssning! Visserligen tog jag bilen med för jag ville kunna röra mig smidigt i Stockholm och är bättre på att ratta mig fram än använda buss och tunnelbana. 

Resan var också en slags andningshål för mig. Har en hel del i mitt liv nu som kräver min närvaro på ett plan som är lite mentalt utmattande. Jag återkommer till det någongång senare. Men ja, lite egen tid. Jag är lite tudelad till att resa ensam. För det mesta tycker jag om det, men det är hiskeligt slött att äta ensam på restaurang. Helt mot god sed och så tog jag en bok med mig och läste mig igenom en trerätters. 

Jag läste mig igenom natten också, det hade lovats kraftig vind men det var inte båtens gungande som höll mig vaken utan fullmånen. Och ungdomar som sprang och väsnades i korridoren. Men det oaktat vaknade jag rätt tidigt, precis då båten började ta sig in i Stockholms skärgård och solen höll på att gå upp. Då kände jag att det nog blir en bra dag. Och att det inte är så tokigt med en liten resa efter en lång paus. 

*

P.s Men....hahhahaa....fasligt vad mycket nojs det är på en båt. Det hade jag glatt glömt. Håller jag på att utveckla någon form av ljudallergi nu också? Som kompis åt den starka-ljus-allergi jag redan har...Heh!