nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

BLÅTT VECKOSLUT...


- Hejdå, båten!

Vi, min fotokurs och jag, blev dumpade på en ö
långt ute till havs i fredags. 
Vädergudarna verkar ha ett gott öga till oss, för vad jag minns
har vi inte varit på en enda gemensam resa där vädret skulle ha varit dåligt.

Jag menar, det kunde ha hällregnat, varit 5 grader varmt och blåst nordlig vind.
Men det var det inte - tack vädergudarna, för det! 



Gåshällan är en klippig ö långt ute i Närpes skärgård. Naturstationen, som ägs av Forststyrelsen, 
är en renoverad föregetts sjöbevakningsstation. 

På öns norra del finns en föregetts lotsstation, som numera fungerar som
en stödpunkt för båtfolk. 
På naturstationen kan upp till 20 personer övernatta bekvämt. Man hämtar med sig 
både mat och vatten och kockar själv. 

Båtfärden tog 1 1/2 timme, lite drygt kanske pga av vinden? 
Vi startade från Kalax småbåtshamn.



Men vad gör man nu sen på en sådan här ö en hel helg? 

Nå, tanken var ju att fotografera fåglar och karg skärgårdsmiljö. Det fanns det gott om,
även om fåglarna smått envisades med att vara utom räckhåll för objektivet. 
På bilden ovan susade dock en skedand förbi med hiskelig fart. 
(Och ja, det finns vattenstänk på min lins, så ni får leva med "plupparna" 
i himlen - jag orkar bara inte just nu redigera bort dem...
...note to self: Putsa linsen, first thing tomorrow!)








Vädret var som sagt alldeles underbart! 
Som fotograferande person så förhåller man sig ofta lite kinkigt till det där
hårda ljuset mitt på dagen, men visst förmedlar det en känsla av sol och sommar?


I skrivande stund sitter jag i bilen och skriver. Har jobbar bort lite sådant
som jag kan göra oberoende var jag är. Har tagit in på en camping för att 
ladda upp datorer, kamerabatterier och telefonen. Skall snart krypa
"i säng" här bak i bilen. Människor lyfter lite på ögonbrynen när
jag säger att jag tycker så om att resa - och sova - i min bil. 

I morgon skall jag ta och kolla in en nationalpark här i närheten. 
Byter hav mot kärr. 

ARKTIKA - PÅ VÄG MOT TUNDRAN






Arktika, ordet finns inte riktigt på svenska, inte på det sättet att man med det menar 
de stora fågelflockarnas flytt till sina häckningsområden på ryska tundran. 
På finska heter fenomenet arktika, och jag tycker det är ett 
vackert ord för en mäktig naturupplevelse, så jag tänker egenmäktigt 
införa det i det svenska språket, typ från och med NU. 

Miljontals fåglar, alfåglar, gäss och svanar flyger enligt samma rutt som de använt i tusentals år, sedan senaste istiden. Och varför ändra på ett fungerande koncept liksom? Att det just blev den här
rutten förklaras med att fåglarna gärna sträcker längs kustlinjer och då de lämnat Estlands kust så
siktade sig in på följande synliga landlinje. Då, efter istiden, råkade det vara
nuvarande ryska Hogland (Suursaari) som precis blivit synlig
i och med landhöjningen som fick bli fåglarnas orienteringspunkt.




Idag sträcker sig Hogland knappa hundra meter ovan vattenytan, och 
många, många andra öar har ploppat upp genom vattenytan under dessa 10 000 år
sedan istiden och styr fortsättningsvis fåglarnas färd mot tundran. 

Arktikan pågår i ungefär en månads tid. De första är alfåglarna och bland de sista flyttarna 
är prutgåsen som skall ta sig ända till Taimyr-halvön. Dit är det långt.
De vitkindade gässen väljer att stanna vid Novaja Zemlja, som också är långt borta,
men de här prutgässen flyger ännu ett par tusen kilometer till för att nå sina häckningsplatser.

Det är häpnadsväckande hur starkt detta behov att föröka sig ändå är! 
Och det tisslas och tasslas precis vart man än tittar just nu! 




Skäggdopping-paret dansade för oss i viken, silvertärnorna gjorde småtärnor på stenarna vid stranden, orrarna spelade på en klippa ute på en ö, 
ejdrarna o-uuuaade, och skrakarna hade åsikter om var revirgränsen riktigt skulle dras.
Så full rulle som det bara kan vara!  



För en söndagsstaijare, som jag, hade ju vädergudarna varit nådiga och gett vackraste
sommarväder man bara kan tänka sig! 
Arktika eller inte så hade jag njutit av mina dagar därute i havsbandet likaväl. 

Att det var så lugnt, alldeles spegelblankt, var ju riktigt njutbart på alla nivåer och med alla sinnen.
Men eftersom tanken var att följa med arktikan så var det väl så där.
Inte för att det inte skulle ha flyttat fåglar, jodå. Men då det är högtryck så flyger dom 
högt, högt uppe. Och är det riktigt stiltje så väntar de också in tjänligare vindar.

Plötsligt ropade någon staijare till: 

Nu kommer de, en stor mängd gäss rakt emot! 



Utan kikare eller tubkikare såg jag mest bara blå himmel.
Och kanske, kanske något smått som likaväl kunde vara flugskit på linsen.

Men det var gäss. I massor! 

Men visst kom det, plog efter plog efter plog med flyttare. 




MORSDAG...


Ända sedan 1960 har Meteorologiska Institutet fört statistik över temperaturerna
på morsdag. Här i Finland firar vi ju alltid morsdag andra söndagen i maj. 
I år slogs alla tiders värmerekord på morsdag! 

Det är helt galet varmt! Vi skall precis äta morsdagsmiddag ute i pergolan,
men vi måste vänta ett tag till så det blir lite svalare (!) i första delen av maj! 

Men inte klagar jag inte! Tvärtom! 

Sitter i skuggan, smuttar på lite vin och inväntar att en middag skall serveras.
Ingen större fel på tillvaron inte.

Kom igår hem från sydöstra Finland där vi var och kollade in
det här fenomenet Arktika, mer om det sedan i ett annat inlägg. 

Nu skall jag bara lapa sommar ett tag! 

SMÅ INSIKTER...



Senaste veckan hade jag nöjet att ha min förstfödde (med katt) - eller kanske det var katten
med sin människa - boende här hos oss några dagar. 
Han behövde flytta ut ur sin lägenhet för en vecka, med sina grejer, utom möbler och kärl då.
De kunde bli kvar, men i princip det övriga skulle med. 

Det var inte mycket grejer han hade med sig. Det mesta var kattens grejer; 
klätterträd, sandlåda, transportbag. 

Och så hans kläder som rymdes i ett par, tre IKEA-kassar.
Nästan samtidigt körde jag min yngre till båten för att han skulle åka
på en resa med sina kompisar. Han reste med en gammal skolryggsäck. 
Och den såg till och med lite tom ut.

Och jag insåg att jag på något vidunderligt sätt lyckats med konststycket
att få två minimalister till barn! 
Nu är det ett smärre under i sig, eftersom de med facit på hand
minsann vuxit upp med en mamma som både pyntat och haft sig,
shoppat nödvändigt och en faslig massa onödigheter, och verkligen haft 
en allt annat än minimalistisk syn på tillvaron. 

Så här i efterskott kan jag ju bara vara glad att jag inte totalt miljöförstört dem! 

*

Jag har långt kvar till minimalism. Så är det bara.
Men något hände det där halvåret för något år sedan då jag 
köpstoppade. Och det har stannat kvar. 
Lusten att o-shoppa det där o-nödiga. 

Läser också med intresse hur man tänker kring det här med
minimalism, köpstopp och downshifting och allt det. 
För visst är det så att vi väljer dessa just för att vi kan
Och kan välja annorlunda - om vi skulle vilja. 


en riktigt intressant synvinkel på just den aspekten. 
Att kunna välja bort är kanske det nya svarta?

Vilket gör mig lite...obekväm, och lite olustig.

Jag vill ju inte vara ett sådant där rö för vinden som passar in i de
senaste medelklasstrenderna och nymodigheterna. 
Men samtidigt så vill jag inte längre konsumera som jag gjort förr. 
Och eftersom jag downshiftat i arbetstid (...och lön) så är jag så illa tvingen
att konsumera mindre. Och personligen känner jag att det bara känns bra! 
Men inte känner jag mig speciellt trendig för den skull. 
Snarare tvärtom. 

Jag börjar lära mig av mina barn. 
Less is just enough.

Och det ligger en underbar befrielse i att ha mindre grejer att ta hand om.


I morgon skuttar jag i bilen och drar så långt österut längs finska viken 
man kommer innan ryska gränsen kommer emot. 
Under några dagar skall jag kolla in det man kallar Arktika.

Arktika är de arktiska flyttfåglarnas vårflyttning mot den ryska tundran
och Ishavets stränder. Hundratusentals fåglar flyger längs en uråldrig rutt
år efter år efter år. 

I år skall jag ta en titt på hur det ser ut. 

Har packat vad som behövs för några dagar "on-the-road" och inser att 
utöver maten så har jag packat allt jag behöver för att klara mig en weekend.
Eller en vecka, eller en månad, eller ett halvår!
Det jag klarar mig på en weekend det skulle jag galant klara mig också på i en månad eller mer.
Klart jag skulle behöva fylla på med vatten, mat och behöva tvätta mina kläder.
Men jag skulle klara mig - gott och väl.

Och det är nog den tanken, då den slagit rot, som gör att man kanske
börjar tvivla på om man verkligen behöver allt det där som man 
därhemma samlat på sig under årens lopp?


Det enklaste är ju att packa ner i lådor och påsar det man 
vet med sig själv att man inte vill ha i sin vardag och förvara det - någonstans.
Bara att kolla hur många nya företag som ploppat upp med förvaring av 
privatpersoners lösöre under de senaste åren för att inse - det finns en faslig massa grejer
som ingen vill ha...

Att gå in på någon av dessa företags sidor och kolla vad det kostar att förvara
sina saker man (kanske) inte ens egentligen vill ha, sätter en bra prislapp på vad man
skulle - eller inte skulle - vara redo att betala för sitt oönskade lösöre. 
Om man nu inte skulle känna för att spara på det i sitt hem och låta dessa
onödiga saker uppta plats där. 

Åh, man kunde filosofera om det här i oändlighet känns det som! 
Men det skall jag inte, jag skall ta en dusch och packa det allra sista
innan det blir tidig uppstigning och avfärd mot öster.

See you! 

AFTONSKEN...


Solen håller på att gå och lägga sig, det har varit vårens första riktigt varma dag.
Marken har torkat upp efter vinterns blöta och det var härligt att igen kunna slänga
sig på marken för att titta och fota vårens sippor. 

Katten Myrra, är oftast en riktig ensamvarg som kommer och går, men när
jag lade mig ner i gräset för att fota kom hon och buffade på mig,
satte sig på mig, lade hon sig inte också på sipporna jag skulle fota.

Men det är sådant man får ta. 


För visst är det mysigt med en katt med på svängen genom trädgårdens utkanter.
Eller kanske det är precis tvärtom? Att det är hon som tycker det är skoj med sällskap
in i hennes marker och domäner? 

Det är skumt härinne i lunden där fallna träd får ligga kvar och murkna ner
och på det sättet ge livsmiljöer för många insekter och andra djur. 
Om ett par veckor är hela marken täckt av liljekonvaljer, 
redan nu ser man bladen sticka upp som små taggar ur marken. 

I fjol planterade jag ramslök här i lunden, och till min glädje har de alla övervintrat! 
Hurraaa!!! 

Kanske jag vågar knipsa åt mig något blad redan i år?


Fasanherren har två fruar i år. 
Det har funnits fler fruar förr, men så kom duvhöken och gallrade i beståndet lite.
Där går de värdigt omkring i lunden och pickar och har sig. 

*

Idag skiner solen igen, lika fint som igår.
Jag sitter här och skall bara skriva klart det här, sedan kokar jag mig en
kopp kaffe och tar mig ut igen. 
Jag skall skörda årets första skörd.

Medan jag gick på min kvällspromenad märkte jag att nässlorna 
är just nu precis perfekta för skörd. 
De står på agendan idag. 

Häääärligt med vår hörni!