nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

ALL GOD MAT ÄR INTE VACKER


Så är det bara. Men det här är gött. Jag lovar! 

Har ett urgammalt vege-lasagne-recept som jag nästan alltid kör med, men
nu var situationen den att en hel del av de ingredienser jag hade
hemma inte sträckte sig helt till att göra en sådan lasagne. 

Eftersom jag och ett par andra i La Familia faktiskt har lite flunssa-känningar, så just in case, 
har vi nu valt att helt och totalt stanna hemma tills vi ser hur vår
kondition utvecklar sig. Och då blev det att ta till det man råkar ha. 
Som Caisa Varg gjorde i tiderna. 

Så här gjorde jag:

Rev 2 morötter grovt. 
Hackade 1 lök och 2 vitlöksklyftor
Tog fram 2 burkar färdigt kokta röda linser
och 1 burk tomatkross. 

Lökarna fräste jag upp i lite olja, hade i den rivna moroten och 
lät det puttra på ett tag utan att de fick färg. 
Klämde i ett par msk tomatpuré och så fick den ännu 
fräsa med en stund, ett par minuter. 
Hällde över tomatkrosset, linserna (utan vätskan) och smulade i ett par 
grönsaksbuljongtärningar. Det här fick småkoka i 
ca tio minuter. Sedan smakade jag av med salt, peppar,  2 tsk (torkad) rosmarin
 och 1/2 - 1 tsk cayennepeppar för att få lite trevlig spark i det hela. 
Smaksak hur mycket spark man vill ha....

Under tiden satte jag ugnen att värma sig till 220 °C. 
Och så rörde jag ihop en vit sås av ett par burkar crème fraiche och 
så blandade jag i så mycket riven ost att smeten fortfarande var "utbredbar".

Oljade ugnsformen och så varvade jag på med lins-sås, ost-créme-fraiche,
lasagneplattor och så överst ett lager med sås och på det riven ost

In i ugnen för 20-25 minuter. 

Gött gött av sådant man oftast har hemma. 

Inte så vackert på bild....men riktigt, riktigt gott! 

SÅ SKÖRT ALLT ÄNDÅ ÄR


Gick ut i hassellunden ett stycke bortom huset. 
Bland fjolårets bruna sköra lönnlöv sticker de små ludna stjälkarna
fram och i det dunkla ljuset då eftermiddagen håller på att bli kväll
lyser vårens första blåsippor inte som utropstecken, till det 
är deras väsen alldeles för väna, men som små "pssst!" om att stanna upp. 
Stanna upp och se. Vara just här och just nu. 

Har tagit en liten tur ut i när-naturen. 
Sedan tisdagen har jag mer eller mindre varit hemma innanför fyra väggar. 
Har känt mig lite småkrasslig. Lite ont i halsen, lite hosta, lite ja...småkrasslig. 
Absolut inget allvarligt. 
I vanliga fall inget jag skulle reagera på, men nu är 
liksom allt annorlunda! Tänk om....?

Tänk om jag bär på en corona-smitta och kan smitta vidare? 
Eller har jag bara en alldeles vanlig flunssa och skulle kunna
ta mig dit jag alltid gått? 

Om en kvart (vid midnatt) stänger Finland gränserna  mellan Nyland och 
det övriga Finland. Det känns absurt. Inte orsaken varför det görs utan ATT det görs. 
På bara ett par veckor har vi gått från ett läge där några få människor var smittade
till att nästan stänga ner ett helt land, till att hindra människor att röra sig fritt över 
kommungränserna. Polis och militär på alla vägar vid gränsen mellan Nyland
och det övriga Finland. Känns absurt, och klokare personer än jag 
har säkert gruvat och funderat och kommit till 
slutsatser, om vad som är det rätta i detta läge. 

Detta läge, som knappast någon kunde ana att världen skulle hamna i 
för bara en kort tid sedan, är plötsligt här i vår vardag.

Det är overkligt, samtidigt som det i allra högsta grad är 
den verklighet vi lever i. Här och nu. 

Så skört våra liv ändå är, så litet som ändå kan rubba våra cirklar
på ett sätt som vi aldrig kunnat ana. 

Så snabbt en värld kan förändras.
Frågan är - kan vi människor det? 




KURSVECKOSLUT VERSION 2.0


Som så många andra, som de flesta, fick jag snällt rigga upp en arbetsstation här hemma. 
Jag jobbar ju lika mycket hemifrån som från kontoret, och sitter då gärna vid fönstret, men 
eftersom kursen handlar om Photoshop och bildbehandling så är det alltid bättre om man hittar en
vrå med aningen skum belysning för att få färgerna rätt då man redigerar.

När marssolen ger sitt allt, trots ett imponerande filter av vinterns damm och annat på fönstren, 
så är det utmanande att hitta en skum vrå. 

De senaste månaderna har jag verkligen inte upplevt att just ljusinsläppet skulle vara ett problem,
men nu plötsligt blev det så :). Alltid är det nåt. 

Men tack och lov att vi har denna möjlighet att rigga upp våra arbetsstationer. 
Jag hade kanske en lite onödigt nonchalant inställning till hela corona-viruset 
och hur det skulle sprida sig här i Europa. På något sätt tänkte man (jag) att 
det inte kunde bli värre här i Europa än det var i Kina, men tji fick vi.

Kollade häromdagen appen Flightradar där det går att följa flygtrafiken 
online. Jag blev onekligen lite häpen över att det såg ut att vara minst lika 
mycket flyg i luften som vanligt och trafiken mellan USA och Europa såg
inte ut att vara glesare än vanligt, den heller. Märkligt. 

Det som däremot var uppseendeväckande var att över Afrika var det mycket 
glest av flygplan och samtidigt läser man i tidningen att man 
undrar varför corona-viruset inte spridit sig lika effektivt där. 

Hmmm....kan där vara ett samband? 

Få se hur detta slutar? 

Tills dess får vi skura tassarna och nysa i armvecket. 
Och jobba på distans - de som kan. 

P.s. Det där med toa-pappret begriper jag inte fortfarande....

FALSK BUTTER CHICKEN


Ou jess! 

Blir så glad när jag snubblar över recept som
överträffar förväntningarna. 

Här har vi en sådan. Fusk, eller falskt butter chicken. 

Vassågo´! 




1 lök
vitlök efter smak 
(jag hade i 2 vitlöksklyftor)
2 msk olja
1/2 dl mandelmjöl 
1 tsk kardemumma
1 tsk kanel
1 tsk gurkmeja
1/2 tsk neilika
2 msk tomatpure
1 burk (500 g) passerade tomater 
1 paket Mifu-bitar 
(eller annat h*ns eller höns om 
inte man vill laga vegetariskt)
1 + 2 msk smör
2 dl grädde
1 tsk salt

Därtill
basmatiris
cashewnötter
mynta eller koriander
körsbärstomater


Börja med riset.
Sedan några år kokar jag riset såhär:
Koka upp vatten, salta vattnet, häll riset i det kokande vattnet 
(så mycket att det blir bara lite vatten ovanför riset, ca 2 cm).  
Använd alltså mindre vatten än vanligt. Lägg genast lock på och stäng av plattan. 
Viktigt - lyft inte på locket på innan den övriga maten är klar, så inte ångan rymmer! 
På det här sättet blir riset mer ångkokt än kokt och inte lika vattnigt. 
Det tar kanske lite längre tid, därför brukar jag börja med riset för det 
kan stå där och bli klart i lugn och ro. 

Skär löken och vitlöken fint. Fräs dem någon minut i olja i en kastrull 
eller wok-panna. Tillsätt kryddorna, mandelmjölet 
(jag hade inget så skippade det) och låt de fräsa med någon minut 
(passa att det inte bräns vid, brända kryddor smakar örk!). 
Lägg till tomatpurén och rör runt så kryddorna blandar sig jämnt. 

Häll på de passerade tomaterna och låt småkoka i ca 5 minuter. 
Vill man kan man mixa såsen, men jag skippade det. 
Medan såsen kokade stekte jag upp Mifu-bitarna i lite smör. 
De finns i två smaker, curry och vitlök/örter. 
Eftersom jag hade den med vitlök/ört-smak kryddade jag 
bitarna med lite curry också. 
Mifu görs på mjölkprotein, och är behändigt för 
det ger snabbt en fin stekyta.

Häll grädden i såsen, lägg i smöret och landa i Mifu-bitarna. 
Smaka av och salta om det behövs. 

Nu borde nog också riset vara klart, om inte så låt 
det stå under lock ett tag till. 

Servera fusk-butter-chicken med riset och gärna cashew-nötter 
(jag rostade dem snabbt i torr stekpanna) 
och strössla över mynta eller koriander samt lägg 
till halverade körsbärstomater. 

Njut! 

NÄR FINLAND STANNADE


Morgontrafiken längs den vanligvis så rusningsstinna Ring III har ett tag redan löpt smidigt, 
som om människor än skulle vara på sportlov. Fast sportlovet är ju avklarat för veckor sedan. 
Nå, det är ju naturligvis det att människor i allt större grad har börjat med att jobba 
hemifrån i och med denna corona-pest som drar över länder och över riken. 
Utan urskillning. 
I går meddelade regeringen att alla möten, samlingar med mer än 10 personer förbjuds. 
På fritids-sidan av mitt liv har mail och WhatsApp-meddelande dragit streck 
över den ena aktiviteten efter den andra. 

Själv har jag den fördelen att jag har ett eget arbetsrum på jobbet och 
sitter inte i något öppet kontorslandskap. Till största delen skulle jag kunna 
jobba hemifrån hela tiden, men en del av mina arbetsuppgifter är sådana att jag  
måste fysiskt vara på kontoret. Vissa dagar i alla fall. 
Så jag tar mig fysiskt till mitt jobb - än så länge i alla fall. 

Men ja, nu skall Finland då isolera sig själv, precis som så många andra 
länder och vi kan bara ana, om ens det, hur världen ser ut efter att coronakrisen 
dragit över världen. Förståsigpåare säger att det är en helt annan 
värld vi återgår till efter Coronan. 

Jag har absolut stundvis varit lite småcynisk till det hela, oftast för att jag blivit 
så trött på hysterin som inte är relevant och på alla möjliga missvisande "nyheter" 
som florerar på de sociala medierna. Till exempel: Nej, man kan 
inte gå i het bastu för att döda viruset. Då skulle kroppens inre temperatur 
behöva stiga upp till sådana grader att ett eller annat coronavirus inte längre 
spelade någon som helst roll för man skulle vara död för länge sen...

Allt detta missvisande "fakta" får mig att gå upp i atomer. Läs på, gott folk. 
Ta reda på, kolla upp källorna. Ta till er av fakta, var lagom kritisk - och roa er 
kungligt åt allt annat som inte är relevant. 

Faktum är att det är ganska skönt att också skämta om vad som sker. 
Man skall aldrig glömma humorns läkande verkan. Ni har säkert alla hört 
om den syriska pappan som fick dottern att skratta år bomberna för att 
försöka hindra henne från att få traumatiska minnen av bomberna. 

Skratt och humor är inte ett sätt att förneka allvaret, 
det är ett sätt att förminska rädslan. 

Minns så väl när jag var barn och min mamma berättade om sin ungdomstid i 
ett Helsingfors i krig. Häpen lyssnade jag på hur hon berättade om spontana 
danser i gathörnen mellan civila och militärer, om skämtsamma kommentarer 
på caféerna. Det var definitivt en tid av oro och ängslan, men också en tid 
då humorn och hoppet om att det skulle lösa sig blev den bärande faktorn. 

Vi är till all lycka inte i krig. Vi har ett globalt virus som ger oss på käften 
på ett sätt som få saker lyckats med sedan andra världskriget. 
Men precis som i krig är det av största vikt att hålla huvudet kallt, 
ta reda på fakta och strö lite (galg)humor över det övriga - 
för den egna mentala hälsans skull. 

Människor har alltid skämtat om saker som berör och kommer en nära. 
Det är faktiskt inte nonchalans - det är en överlevnadsstrategi. 

Skratt förminskar mörkret och löser upp knutar av ångest man kan utveckla 
i mellangärdet. Ett leende slappnar av muskler som annars gör ansiktet sammanbitet. 
Livet överlever, även om inte alla överlever. 

Och att inse att coronavirusets "styrka" ju inte ligger i att det skulle 
vara så mycket mer dödligt än vilket flunsavirus som helst, utan i att 
den kan få mängder av människor att insjukna samtidigt för ingen har en immunitet. 
Och det skulle få våra samhällen ur bruk. 

Jag har skämtat mycket om det här med att hamstra toa-papper. 
Alla har hört det till lust och leda...

När jag idag läser i nyheterna att där vi hamstrar toa-papper så hamstrar amerikaner 
vapen då blir jag lite mörkrädd. DET skulle jag inte riktigt orka knåda humor av.
Vad har de tänkt? 
Skjuta ihjäl viruset? Blir nog så att en och annan amerikan får sätta livet till där. 
Det är som känt rätt knepigt att pricka rätt på ett virus...

*

Det är onekligen riktigt intressanta tider vi lever, och mycket av det som vi är 
vana med nu blir ovant i framtiden, och vice versa, det är jag helt övertygad om. 

Kanske vi ändå inte går tillbaka till att idka handel med ekorrskinn...
Men skall bli spännande att se var vi landar när corona-stormen bedarrat.