ALLTSÅ VILKA DAGAR!

Smet iväg till stugan för några dagars egentid. 

Inte för att jag har emot sällskap heller, men som en introvert

av rang känner jag ändå att det är viktigt för mig att få ha den där

alldeles, alldeles egna tiden. Att liksom få grotta ner mig själv 

i någon form av oegoistisk själviskhet - låter ju inte klokt det där -

men det är just så jag känner det. Rätt ofta i vardagen är jag den som 

fixar, reder ut, tar reda på, hjälper och styr och stöder. Jag bara är så.

Har alltid varit, så absolut ingen offermantel här, kan minsann säga nej! numera

om nåt blir för mycket, men gillar det här med att kunna stiga åt sidan för

en stund från allt och allting och få ladda batterierna. 

I år har mina egentids-dagar verkligen levererat. 

Det är faktiskt bara medlet av april, och här i skärgården brukar våren 

vara ganska så skarp och finare på bild än vad verkligheten brukar bjuda på. 

Ofta är det både bistert och kallt och blåsigt och sade jag redan kallt? 

Ett par dagar nu har jag fått hålla igen för att som trädgårdsmänniska med någon slags 

erfarenhet vet en att hålla igen lite även om jag idag yrade omkring i trädgården 

iklädd enbart uppkavlade  tights och BH. Och hade alldeles för varmt! 

Nätterna är fortsatt kalla. Till kvällen drar jag upp elementen på fullt och 

tänder brasa. Mot bättre förnuft har jag ändå sått lite grejs. 

Dök ner i mitt fröpåseförråd och hittade den där avrivna fröpåsen med

ca hälften av fröna kvar - men av vad?

Mycket olämpligt hade jag rivit av påsen så att jag inte har en

susning om vad det är för frön jag sparat från i fjol. 

KRAV-märkta och högavkastande, men ja...så mycket mer

vet jag inte om dem. 

Lite mer koll har jag ändå på dahliaknölarna som fått stå i en 

sval stuga nu en dryg vecka innan jag igen kom hit och visst finns

där redan tecken på liv. 

Blev så nyfiken på de där fröna som jag inte har en aning om vad de är

så jag sådde några i en kruka och den här gången markerade jag tydligt vad det är jag sått.

Heh. 

I övrigt har jag lyssnat ikapp poden Röda Vita rosen med Victoria Skoglund och

Jenny Strömstedt. Helt knasigt vad tiden går. Tycker precis det var alldeles nyss jag 

lyssnade på de första avsnitten då jag tog mina promenader i mina nya hoods. 

Året var 2021 - och der VAR ju alldeles nyss! 

Och ändå samtidigt fem år sedan! 

Lyssna HÄR

Lyssnade som sagt ikapp och kände lite igen mig i det som de

också sade där. Hur länge skall man podda (eller blogga)? 

Känns som om man ständigt återkommer till samma grejer år efter

år. Fast å andra sidan kanske det är så det är när man är natur- och 

trädgårdsintresserad? Det är ju samma saker som återkommer år efter år. 

Och det ger en slags jordad känsla till att allt på något plan är som

det alltid varit fast världen ibland känns allt annat än stabil, 

pålitlig och trygg. Naturen struntar i maktgalna gubbar i världen

Och så länge det ändå är hyfsat lugnt i de egna knutarna så kan man

idka lite verklighetsflykt till just det stora lilla som naturen kan ge en. 

Hör ju till de som älskar slowTV. Den årliga älgvandringen har under

några år hört till mina favoriter. Haft den på till och ifrån på en av mina

skärmar vid mitt arbetsbord. Samma med vår finlandssvenska variant från en liten

sjö där svan och tranor häckar. 

Det kan man följa HÄR

Mycket sympatiskt och intressant och slow när det är som bäst. 

Har själv vistas som fotograf i gömslen ett antal gånger så jag vet hur det är. 

Det är inte alls så slött som man skulle tro. Efter ett tag kommer man in i en mode

där små händelser blir stora för alternativet är att det inte händer något alls. 

Det är lite magiskt det där. Man tror att det är urslött att vänta i timmar (!) på att

en örn ids flyga ner från sin utkiksplats så man kan få en fin bild. Att vänta på att 

en björn eller varg kommer förbi. Men undrar om det alls finns något mer

avslappnande och på ett skönt sätt fokuskrävande som just det. 

Kanske kan fiske och vandring och jakt ha något samma? 

Att liksom stiga tillbaka till en tid då detta var det som gällde för överlevnad. 

Har vi allt detta kvar i vårt dna - det som man gör för att överleva är viktigt.

Resten är egentligen bara oväsentligt? Tidsuppfattningen blir en annan just då och där.

Och i viss mån har odling det samma. Det är inte heller något man kan skynda på. 

Det tar den tid det tar. Lite olika från år till år, men ändå lika. 

I år är våren tidig. 

Det har märkts på alla humlor som vaknat och yrvaket

och mycket hungrigt ger sig ut på jakt efter föda. 

Jag märker att jag satt alldeles för lite krokus i min trädgård. 

Humlorna fullkomligt flockar sig, står på kö, till blommorna. 

Helt klart att jag i höst skall sätta mängder av krokus så det finns

något tills nästa vår. Funderar också på att plantera någon vide i utkanten av 

trädgården så att det skulle finnas föda tidigt för pollinerarna. 

Kram från mig

 

ETT NYTT FÖRSÖK MED TEXT

Satt häromkvällen i mitt soffhörn och skrev ett rätt så långt inlägg där

jag filosoferade över hur viktig stugan är för mig, och i synnerhet vilken

stor roll den spelade för mig mentalt under de år så jag var utmattad och sönder-

stressad av lite för mycket krav. 

Men texten försvann! Det har inte hänt på åratal, att Blogger liksom

inte alls sparat texten medan man skriver. 

Tror inte speciellt mycket på ödet, men efter att den första ilskan och 

frustrationen hade lagt sig, så tänkte jag att kanske det inte var meningen att 

gå tillbaka till de känslorna som då var jobbiga och som jag faktiskt inte

ens skrivit om innan här på bloggen. Och inte lyfte jag nu fram de nu heller, 

mer bara vikten av att jag hade denna stuga att dra mig tillbaka till och 

andas fritt och uppleva en kravlöshet som var helande. 

Skrev också om att även om jag än i dag upplever samma njutning

att komma ut till stugan, till gränslandet mellan skog och hav, så är

det inte på samma sätt befriande. För i dagens livssituation har jag inget

jag behöver "fly" ifrån. Skrev också att jag minsann inte saknar stressen

och utmattningen, absolut inte, men att det inte heller känns

lika starkt i själen att få dra sig tillbaka till tystnaden. 

Skrev också att jag ibland faktiskt har tänkt på att stugan var min 

räddning. Inte för att jag då bara kom ut hit för att vara, nejdå jag

pysslade på. Målade, putsade, fejade och inredde. 

Inredning, eller "behovet" att ha det vackert omrking mig har aldrig varit

ett krav för mig. Jag blir lugn och trygg i en miljö som är vacker för mig. 

Vad andra tycker och tänker om mina val av vare sig kläder eller ting

har aldrig betytt något för mig. Men det som har betydelse är att jag blir 

väl till mods och glad av att omge mig med estetik, min estetik. 

Mja...vad vill jag nu egentligen säga med detta? 

Kanske att man inte skall underskatta den "självhjälp" och 

en stunds flykt från vardagskrav som enkla små grejer kan ge en. 

Numera när jag kommer ut till stugan, tänder brasorna, en i bastun och en

inne i stugan, så fylls jag av en tacksamhet över detta ställe som nog

en gång i tiden räddade mig från att sjunka ännu djupare i 

stress-träsket och höll min näsa ovan ytan i utmattningens vågor. 

Kram från mig

 

KYLSLAGEN PÅSK OCH STUGÖPPNING

Det blev nu ändå så att vi åkte till stugan, vattnet kopplades på av en 

bybo som kan det här si så där tusen gånger bättre än vad vi gör. 

Det är krångligt med alla pumpar och kranar och vippstakar som skall 

vara i rätt läge för att vattnet skall forsa till. 

Vi är två stugor som delar på samma brunn så det är en hel del trixande, 

så vi har valt att låta proffsen sköta det här vår och höst. 

Samtidigt satte han på lite värme i stugan så det inte var helt iskallt då 

man kom. Men det tar ändå ett par dagar innan vinterkylan och fukten 

försvinner från stugan. Tredje dagen här nu, och nu börjar det kännas varmt och

mysigt inomhus. Tänder en brasa nu och då för att få bort vintern som satt sig

i väggarna. Men tar det försiktigt med eldandet - pipan är ännu kall och fuktig. 

Och så städar man...å städar. 

Försöker varje höst vara så noga med att inte lämna minsta lilla smula

ätbart i stugan, men i höstas blev uppenbarligen en skål med

Marianne-godis framme på en hylla (trodde väl den var tom, skålen) och

ja mössen har haft kalas i vinter. Små, små rödvit-randiga flisor av godis papper

fanns överallt!  Och dessa små pripelbajskorvarna. 

Hade också glömt ett par t-skjortor i hörnet av ett skåp, och minsann hade

inte mössen haft det som sitt vinteride, bara att slänga dem. Urk! 

Gick igenom allt annat, korgen med sockor och mössor och vantar, 

men de verkar ha blivit lämnade ifred. 

Mössen är söta - ute i naturen - men är inte överförtjust i dem så här

på vårkanten...

Och inte är jag så här på vårkanten överförtjust i hjortar och rådjur heller. 

De har, som jag kanske nämnt, ätit upp alla mina idegransbuskar och lämnat

bevismaterial efter sig dessutom, så ingen oklarhet i vem som är den skyldiga. 

Har precis beställt den taggigaste av alla taggiga rosor som jag skall ha i

stället för de uppätna idegranarna. Ha! Tugga på där om ni kan, hjortskrällen! 

Tog hemifrån lite nötter och pumpafrön som hade blivit oanvända hos oss och 

bjöd på lite godis åt fåglarna. Visst hittar de redan annat ätbart i naturen, men

istället för att slänga bort, tänker jag. 

Nej, det är inte det mest strålande fina påskväder precis, men 

ett otroligt skönt, nästan meditativt väder - även om det är kylslaget - 

Bara ett par grader varmt. Men fjärden ligger lugn och på håll hör man

knipornas flygt över vattenytan. Ett sådant underbart vår-ljud! 

Några av vikens övriga invånare har också anlänt. Knölsvanen och storskraken, 

men inga ejdrar hörs och ingen skäggdopping syns till, men de kanske kommer? 

En annan som kanske kommer är mina mängder av snödroppar som jag i höstas

planterade i ett tråg. Än har bara några få tittat fram ur myllan, så kanske de 

övriga också sticker upp om ett tag? 

Så här startade våran påskhelg. Efter att kojan och annexet blev putsade och sängarna 

bäddade med rena lakan var det dags för bastu. Nu är allt rent - till och med vi själva.

Och en ny stugsäsong kan inledas! 

Ikväll blir det påskmiddag med lamm, rödvinssås och vitlökspotatis och sparris. 

Och pasha. Och äggletning och sådant. 

Vår familj är inte speciellt religiösa av oss så har nog inte alls kolla på 

vad som skall ätas när under påskhelgen. Beroende på vilken dag vi hinner

sammanstråla - då blir det Stora Påskmiddagen. 

Så på tal om det: 

Glad påsk  från mig till er alla! 

 

VARFÖR INTRESSERAR VÄDRET OSS - ELLER GÖR DET?

Det var i veckan här som sjön jag bor vid öppna upp.

Isen gick.

Strax började plinga till i bolagets WA-grupp och det var många som kommenterade

att nu är minsann sjön isfri. En dag senare än i fjol, visste någon berätta. 

På något plan gillar jag det här, att man har koll på sådana saker. 

Är ingen fågelbongare precis, men gillar att följa med BirdLife Finlands sida

som heter Tiira där bongare rapporterar om fåglar de sett. 

Och just så här på våren, när flyttfåglarna kommer, är det ju som mest

intressant. Bland det första jag gör när jag kokat mitt morgonte och satt mig vid datorn

för att kolla in vad som hänt under natten ute i världen är ändå att kolla vädret. 

Är det bara en vana, eller är jag genuint intresserad?

Visst är det skoj att följa med årstiderna och dess växlingar. 

Gick igår en sväng för att se om jag kunde hitta tussilagon, men 

den lilla tur jag gick var så pass skogig och saknade södersluttningar 

så jag fick nöja mig med lite tickor och fjolårs rallarros. 

Nu är jag ändå inte en sådan som skriver upp varje dag grader och

så - men för att vara ärlig så är det inte långt ifrån. Jag gillar tanken.

Varför? Har ingen aning faktiskt. 

Kanske en kvarleva från min förfäder som var bönder,

som nu så många andra i Finland, och i Norden överlag. 

För dem var det viktigt att kunna sia i väder och 

jag fascineras fortfarande av bondepraktikan. Och älskar att 

försöka läsa i moln, att försöka reda ut om det är lågtryck, 

eller högtryck som är på kommande när det blåser. 

Ibland kan det hända att det är för att jag sett på väderleksrapporten

dagen innan som jag tycker mig kunna tolka rätt...heh. 

Påsken och väder har alltid varit nåt som hört ihop i vår familj. 

Vi har alltid strävat efter att fira påsken på stugan och öppna upp

säsongen därute vid havet. Några år har vi backat i sista stund och

stannat hemma, men i år skall vi nog fira påsken där. 

Allt hänger och står med att vi får vattnet kopplat så man får vintern

(läs möss-skit och damm) bortstädat.

Och om vi får vattnet kopplat beror på temperaturen. Påsken är tidig i år, 

men så är också våren. Ändå kan det vara lite si och så för de har 

trots allt lovat nattfrost. Men det skall väl gå bra ändå. 

Sååå kallt skall det inte ändå bli. Gäller att hålla koll på väderleken ;). 

Men ännu om väder. Ibland är det också väldigt skönt att ha något

så trivialt som väder att tänka på - åtminstone en liten stund av dagen. 

Det finns alldeles för mycket annat i välden just nu som känns 

för ostabilt och gungigt och rentav helknasigt. 

Så väder, det är stabilt - om än omväxlande. 

Läste precis för ett tag sedan att många gillar att lyssna på 

den långa väderrapporten för sjöfarare på radio, den där man läser 

upp vattenståndet, vinden och sikten på de olika mätstationerna. 

Det är nästan meditativt! 

Nä, nu har jag pratat om väder och vind här alldeles tillräckligt

och skall gå och fixa till lite ostsmörgåsar åt oss. 

Vi hörs! 

Kram från mig

 

TIDIG VÅR I ÅR

Alla säger att våren är tidig i år, och det tackar vi ju för. Vi som inte 

faller i trans av snö och kyla. 

Nästa vecka är det påsk, och vi skall släpa oss till stugan för att öppna upp

där. Iris får igen komma ut på "sommarbete" och känna havsvindar i sina

morrhår. Och vi människor får städa och feja, putsa och skura. 

Vi velar lite mellan att stanna där sedan en längre tid, men det har 

samlats en del grejer som vi gärna skulle vara med på "i stan", så 

antagligen blir det bra ett besök över påsken. 

Vi får se.

Efter coronaåren, så jag började jobba heltid på distans så har vi haft 

möjligheten att stanna längre tider på stugan, och det var en 

välsignelse då vi hade den stora fasadrenoveringen i husbolaget. 

Men det är inte små lass med grejer som skall släpas fram och tillbaka

varje vår och höst. Ser ut som ett flyttlass nämligen...

Kläder, sängkläder, torrskaffning, tvättmedel, krukväxter (jo...jag vet...)

frösådder och mylla till utekrukorna. 

I år slipper jag kuska på myllan i alla fall då lillungen

som har en pickup i ett svagt ögonblick lovade köra mullsäckarna till stugan. 

När jag hörde det så vips var jag och beställde lite extra säckar

och lite extra hästskit. Gratis hemleverans, det är inte illa det, hehe.

Nå, lovade ändå bjuda på lammstek med så mycket vitlök att 

vilddjuren flyr från skogen. 

Sitter för tillfället och väntar på att min trognare till bil skall bli klar. 

Den har rullat sina modiga kilometrar, men skall väl nog orka en

bra bit till med god omvårdnad. 

Min kompis, hennes dotter och jag planerar en lite roadtrip till 

norra Sverige och Norge i slutet av sommaren. Eftersom min bil

är den största så åker vi antagligen med den. 

När tre kvinnor åker iväg, med vandringsutrustning och kamerautrustning

är det nämligen inte riktigt lätt packning som gäller. 

Man får snåla med kläderna istället. Och hoppas en varm augusti. 

Kram från mig