SMÅTT SEGT MEN PÅ BÄTTRINGEN


Det har varit en ovanligt seg förkylnings om vi haft ihop med oss. 
Endera dagen känner man sig nästan som folk, för att nästa dag igen 
känna viruset rusa runt i kroppen och förorsaka kaos bland 
försvaret. Men nu börjar det kännas som om livet återvänder. 

Nå, det om det...

Hämtade de två julrosorna som fått växa på balkongen under vårvintern 
hit till stugan, med tanken att plantera dem i rabatten och se om de kommer
igen nästa år. Tvivlar på det, de här förädlade sorterna vill
inte riktigt klara av vårt tuffa klimat, men de är underbara att 
köpa tidig vårvinter och ha dem på balkongen där de håller sig hur
bra som helst. Lite köldknäppar rycker den bara på axlarna åt. 

Jag köpte mina julrosor i början av mars, så de har minsann 
spritt blomsterglädje länge. Två månader! 


Och det skulle de säkert fortsatt med också i rabatten här på stugan, men 
eftersom vädret var så attans kyligt och regnigt så valde jag att knipsa av blommorna
och ha dem inne i stugan i stället. De håller sig fint som snitt också! 

Så ja, de här skönheterna kan kosta en slant men när man tänker på
hur länge man har glädje av den blomningen så är det alla gånger
värt priset. Och så kan man ju bara hoppas på en mild vinter nästa år
så att de övervintrar i rabatten. 

På tal om det så var det endel växter som inte klarade övervintringen i 
det kalla annexet. Trodde mitt olivträd hade fixat det, men det var nog sedan 
också heldött. I mina bamsestora krukor där bla sammets-sumaken och en 
uppstammad bollthuja bor, hade jag i fjol gråtimjan som underplantering
och något förvånad över att den inte överlevt, inte i någondera kruka. 

Afrikas blå lilja, agaphanthusen, är ännu lite oklar om det klarat det hela. 
Än ser det lovande ut, men man vet inte. Två stora (eller stora å stora...) 
buxbomsklot verkar ha tagit vintern med ro. De får nu stå i nästan total skugga
så de inte blir brända. Buxbomen är här hos oss på gränsen hur långt norr
den vill vara. En krukazalea strök med också. Det var lite förväntat, men ville testa. 



Ett återkommande "måste", om än ett kärt sådant, är att så luktärter och idag
fick de komma till sin växtplats. Tidigare år har jag haft dem i rabatten, men i år
får de lova att växa i en odlingslåda för jag har tänkt skippa odlandet av
grönsaker i år. Vi har så otroligt fina odlare runt om i byn som man kan
köpa sommargrönsaker av som dessutom är finare än de jag åstadkommer. 
Så det får bli lite sommarblomsodling i lådorna i stället. 
Och säkert någon ört i kruka och kanske, kanske en tomatplanta...

I övrigt har jag nästan bestämt mig för att ha vitt som blomtema i år. 
Vitt och silver och grönt och kanske lite rosa och en liten hint av vinrött. 
Så får det bli! 


På tal om sällskap i trädgården. Iris är så lycklig när den får snoka
omkring och upptäcka utomhusvärlden. Det finns både flugor inomhus som
är lite yrvakna efter vintern som man kan försöka fånga. 
Det gick sådär...
Och fjärilar som man kan häpnas över, men som fladdrar alldeles för
högt för att man ens skulle försöka sig på ett anfall. 
Man märker minsann att hon är en riktig liten stadsfröken. 

Men en cool sådan. Träffade häromdagen grannens (snälla) hund som
är van vid katter så det var tryggt. Iris gick fram till hunden men när den ville
komma helt fram till henne så sköt hon rygg och fräste - men backade inte en centimeter. 

Så liten man är så har man koll på sitt revir. 
Bara vädret blir bättre (det slutar blåsa som attan) så skall jag ta och
fiska och se om man inte skulle kunna bjuda henne på en färsk abborre. 
Som sig hör till en skärgårdskatta. 

Nu skall jag gå och tillreda en varm tomatsallad. 
Lite sommarsmaker men i ljummen version så kallt som det än är. 
Brasan sprakar och ljusen är tända. Stugmys! 

Kram från Maggi




 

PÅSKEN DETTA ÅR



Påsken kom och gick - och gick inte helt som planerat. 

Under några år nu hade det blivit så att vi firat påsken hemma "i stan" i och med att vädret varit
så kallt och påsken så tidig så vi inte kunnat koppla vattnet på stugan. 
I år var det både varmt och vi hade hunnit koppla vattnet och städat upp innan den
planerade familjemiddagen. 
Sönerna skulle komma med lillungens bil. Men den sade upp kontraktet. 
Bara att ringa bärgningsbil och be en bön till alla bilgudar som finns att reparationen
inte skulle bli jättemycket dyrare än vad bilen är värd...

Ja,ja...gamla skruttbilar medför en viss risk för överraskningar. 
Med en studerandes ekonomi brassar man inte i bilbutiken precis. 

Nåväl, det blev en skön helg även utan ätteläggen. Fixade till en fårstek och pimpade 
en vanlig cheesecake med lite lemoncurd på ytan och choko-påskägg 
samt ätbara blommor till en riktig påsktårta minsann! Vi fick en hel del
fixat både utom- och inomhus innan jag åkte på flunsa 2.0. 

*

Iris-katten hade ju sina första riktiga utomhus-stunder på stugan och på 
natten vaknade jag av att hon gnydde, eller liksom jama-pep i sömnen. 
Hon sov alltså intill mig i sängen. Hade tagit på att upptäcka världen utomhus, tänkte jag.
Jag petade på henne och frågade om allt var okej och hon glodde lite
sömndrucket och yrvaket på mig och kringlade ihop sig på nytt och sov vidare. 
Då märkte jag att det pipande/jamande ljudet inte alls kom från katten utan från mig. 
Mina luftvägar pep som en kattunge vid varje utandning. 
Nå, senast på morgonen insåg jag ju att jag blivit rejält förkyld. Attans! 

Vädret ändrade och blev till riktigt gråväder så det, och att vi kände oss krassliga
och att gossarna blev strandsatta pga bilhaveri,  gjorde att gubben och jag 
åkte hem i förtid. Att en sådan påsk i år. Alltid kan man inte vinna! 



Väl hemma kröp jag upp i soffhörnet mitt och roade mig åt att testa på
att låta AI göra en målning av ett foto jag tagit. Riktigt underhållande faktiskt. 

Här knäppte jag ett foto från mitt soffhörn och bad chatgpt ändra det till
en målning i Carl Larson-stil. Och det blev ju ganska bra. Roligt är det i alla fall.
Och tror att det finns enorma möjligheter med AI som vi hittills bara snusat på. 

Jaja...så var påsken detta år! 

Kram från Maggi

ATT ÅTERSES


Har man en trädgård som är lite som på distans, så längtar man lite extra
efter att återses efter en vinter. Under vintern som gått har jag varit här
ett par gånger för att se till hur övervintrande växter mår och för
att fylla på mina stora fågelautomater. I år var vintern mild vilket 
underlättade både för övervintrande växter och fåglar. 

Men att få komma ut till stugan och det är påsk och långhelg - hur underbart är inte det? 

Tulpanerna sticker upp lite här och där, mest där jag glömt att jag petat ner lökar, 
men det är nog så det är för många av oss trädgårdsmänniskor. Minnet hinner svika under vintern
fast man är så övertygad på hösten om att man kommer att minnas var man petat ner vad. 

Krukskärvan på stigen påminner mig om den fina krukan som gick itu då den gigantiska
klockrankan hamnade i ett vindfälle förra sensommaren och drattade ikull så krukan sprack. 
Minns klockrankan och sörjer krukan ett tag, sedan är det dags att gå vidare. 


Att återse en trädgård är som att möta en vän. Stillsamt vandrar jag bland mina rabatter och säger 
hej till rosorna, till narcisserna som sticker upp, till alla som visat att de överlevt vintern. 
Mycket i trädgården pockar på uppmärksamhet och viskar - gör något. 
Rännan som leder bort regnvatten är full av löv och barr, det skall jag ta och putsa. 
Men försiktigt så jag inte skadar mossan - den är så vacker. Och en del av
just den här trädgården. Skogsträdgården. 

Min urgamla caféstol i järn blir bara mossigare för varje år. Och jag tänker mer som att
den blir ett med just den här trädgården. Den här skogen har välkomnat den med att bilda mossa
på ytan. Nu måste jag ju tillägga att jag inte använder den till att sitta på. 


Under mina vinterbesök här på stugan hade jag med mig fågelmat både
i form av frön och nötter att fylla på automaterna med, men också självtillverkade talg-
bollar som jag hängde upp lite här och där. 

En del talg-snögubbar av talg hittar du bla  H Ä R 


Trädgården finns ju i ett område med gott om hjort och rådjur. Det har en tendens
att sätta sina...eh, spår...i trädgården. I stenkrukan har murgrönan som nog annars hade
överlevt den milda vintern blivit uppäten. Och samtliga hortensior har blivit "naturligt 
beskurna". Ingen aning om de kommer att blomma i år...

 

Betalade mig lite sjuk häromåret för att jag hade önskat mig en idegranshäck och 
köpte ett gäng färdigt stora plantor. Jag älskar idegran - överlägset den snyggaste 
städsegröna grej man kan ha! Hjortarna tyckte lika och käkade upp mina idegranar
första året. Gaaaahhhh! Kan ju inte täcka in en hel häck, så jag räddade de idegranar
som hade potential att växa till sig och plantera dem i hop tre och tre med tanken att 
formklippa dem till bollar. Bör nämnas att efter hjortarna "beskärning" så fanns inte mycket
annat kvar än några käppar med lite grönt här och där. 

Idegranen hör till de barrväxter som skjuter nya skott direkt från stammen, så med
tiden kanske mina idegransklot blir verklighet. Men att jag behöver skydda dem vintertid
med väv så hjortarna inte äter på dem, det får jag leva med. Om jag vill ha ide-
gran i min trädgård. Vilket jag vill...


Att putsa upp efter vintern är också att städa upp de där ettårigar som fått
stå kvar över vintern. Lite hebe från hösten står där i mossan och minner om min
höstplantering. Och den risiga högen påminner mig om doftliljans fina 
blomning senaste sensommar. 


Ytterligare ett tecken om att hjortarna besökt trädgården. Tulpanbladen var 
avknipsade, här verkar det ändå som om själva blommorna klarat sig. 
Och i morgon skall jag dränka hela trädgården i Trico Garden - det hjälper! 
Så tips till de med trädgård på distans som man inte kan övervaka direkt på
våren - lite senareblommande tulpaner får kanske vara ifred - om man hinner skydda 
dem med Trico Garden. 

Den uppstammade enen har lagt sig på sned. Jag vet inte om jag egentligen vill ha den kvar. 
Om den skall bli kvar måste den får en ny och stadigare pinne att luta sin tillvaro emot. 
Måste fundera. Kanske kan den flyttas, eller så skippar jag den. Lite osäker på vad jag tänkte då 
jag skaffade den...Men det är så där med trädgård. Ibland köper man något som inte sen heller
passar eller som inte trivs. Då skall de väck. 


Barr...

Trädgården finns i gränslandet mellan hav och skog. Skogen är i det här fallet
talldominerad skog. På havssidan om stugan finns krokiga martallar, medan det
på skogssidan finns magnifika gamla enorma tallar - som barrar. Barrar i mängder! 
Ändå vill jag inte avstå från dem. De är så ståtliga och mäktiga! 

Nackdelen är barren och kottarna. Till våren är hela sandplanen
som inkluderar vår infart och p-plats samt vändplats för ett par bilar 
täckt av barr som skall krattas...å krattas...å krattas...




I över tio år funkade de gamla partylamporna som jag riggat bland
vildvinet. I år blev det att ersatta lamporna med nya och samtidigt passade
jag på att binda upp vildvinsrankorna som hängt ner så de nästan nuddat vid
bordet - och in i kaffekoppen. Heh. 

Och så hittade jag i enen några till märkliga hängen som åter påminde om de där 
fettkorvarna jag knådade ihop i vintras för småfåglarna. 


Iris-katten ja. Det var för henne första gången någonsin att stifta bekantskap med
naturen utomhus. Hon är ju en rätt så cool katt, så med en god självsäkerhet tassade hon
ut i "friheten". Hela dagen följde hon med oss när vi pysslade på i trädgården. 
Tror hon kommer att sova gott i natt...

Och hon är nog inte den enda. Havsluften har den magiska inverkan att 
man kan sova nästan hur mycket som helst här ute i skärgården. 

Vaknade visserligen rätt så tidigt i morse, men efter middagen som bestod
av lammstek, potatismos, hel ugnsvitlök och ugnstekta tomater slängde jag
mig på soffan på verandan och sov gott i ett par timmar! 

Nu har det börjat bli mörkt utomhus och känner att det är minsann 
strax läge att tassa upp till sängkammaren och låtsas läsa en stund innan
ögonlocken blir alltför tunga. 

Så skönt att återses - trädgården och stugan och havet. 

Gääääsp och  

Kram från Maggi






 

STUGSÄSONGSÖPPNING I TEORIN MER ÄN I PRAKTIKEN


Det är helt overkligt hur den här flunsan har tagit musten ur mig. Har alltså helt noll-
ork. Till något alls. Släpar mig mellan sängen och soffan och det är helt nog med 
motion för mig nu. Trodde redan igår att jag var på bättringen så jobbade normalt, 
men till kvällen steg febern och jag bara däckade. Sov till elva idag. 
Och nu är klockan fyra på eftermiddagen och jag fixade till en soppa åt oss
och nu kunde jag gå och lägga mig igen. Vilken tur att jag insåg
att det kanske är läge att stanna hemma denna helg och inte öppna upp stug-
säsongen riktigt än. Har inte heller orkat plocka fram påskpynt här hemma. 
Tänker att vi skall ju ändå åka till stugan till påsk, så varför stressa med det? 

I vanliga fall skulle jag njuta av att damma av pyntet, men i år tar 
förkylningen övertag och tänker att det är bra så här också. 

Tror ju inte att gubben ens märker om det finns påskpynt eller inte
här hemma. Inte ens om han skulle vara frisk, men han är ju i samma
skick som jag så vi går mest och grymtar åt varandra då vi möts i vår
vandring mellan viloplatserna eller vid snytstationen vid hushållspappersrullen...


Nåväl, vi kan ju passa på och bli underhållna av äldre sonens resa visa WA. 
Han är nämligen inget mindre än i Seoul i Sydkorea för att träffa sina blivande
svärföräldrar och planera bröllopet som skall gå av stapeln i sommar. 
Ja-ja, minsann. Sådant är det på gångs! 

Skall bli smått spännande det! 

Nu skall jag nog ta och lägga mig en stund och lyssna på en ljudbok. 
Tvivlar på att det tar väldigt länge innan jag inte har en aning om vad
rösten i örat säger...Zzzzzz....

Ha en skön lördag! 

Kram Maggi

TRÖSTEMAT OCH SÅDANT




Har åkt på en vårförkylning, vilket kanske var lite väntat. Många i min teatergrupp
har varit förkylda och det har nästan varit ett under att vi lyckats klara alla
föreställningar utan att någon varit så dålig att man behövt annullera. 
På söndag var det sista föreställningen och hade smått planerat att åka till 
stugan till helgen, men så satte det sig ett rivjärn i halsen på mig och hårda
vindar och bara någon plusgrad i skärgården känns plötsligt inte alls
speciellt lockande...

När man är sjuk är mat kanske inte det första man tänker på, men när man
är så där frusen och lite ynklig så är fransk löksoppa min tröstemat. 
Tokenkelt att göra, och för det mesta har man några lökar hemma. Och en
buljongtärning, kanske en skvätt vitt vin om man vill lyxa till det? 
Vatten i kranen och lite franska örter i en burk. Och så ett gott
surdegsbröd och en gammal ostkant och voilá - godaste soppan! 


När jag har ett bröd som håller på att bli lite torrt så skär jag ofta
upp det i tärningar och slänger de i en påse i frysen. Perfekt att ta
till om man vill steka upp brödtärningar till en sallad eller som 
här till löksoppan. Tyvärr har jag inte sådana där tjusiga soppskålar 
med lejonhuvuden på sidan. Hade gärna haft sådana, men de är i mitt tycke
alldeles för över-prissatta. I alla fall de jag hittat på nätet. Och om jag
redan har fina soppskålar, även om de inte tål ugn, så får jag hitta på
ett annat sätt att få bröd- och osttäcket på soppan. 

Jag brukar lägga brödtärningarna i små högar på en bakplåt. Lika
många som ätare - förstås. Högen försöker jag få ca lika stor som
soppskålen som vi skall äta ifrån. In med tärningarna i ugnen på
250°C en stund så de blir lite rostade. Sedan tar jag ut plåten och river lite 
(mycket) smakrik ost ovanpå brödhögarna. Och in i ugnen igen på någon minut. 

Så serverar jag soppan i skålarna och lägger försiktigt bröd-ost-paketet ovanpå. 
Nästan lika bra funkar det! 

Och så gott, värmande och lite tröstande också! 

Så både katten och gubben och julrosorna på balkongen får ge
sig till tåls med att åka till stugan först till påsken. 

Håll er friska! 

Kram Maggi