nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

ÄPPELPEPPEL...


Jaha, hemma igen, som sagt.

Har sällskap av Myrra, som ju numera glatt igen har sin skadade svans i vädret, 
medan jag plockar åt mig några äpplen.
Hon är okej nu, bara med en liten "knorr" på svansen - som synes.
Men också svansändan har tydlig känsla, även om den hänger lite, 
så ingen svanskapning på katt här inte!

Går en sväng i trädgården och känner att medan jag varit borta har det 
liksom blivit höst på allvar.
Äpplen mognar och faller ner. En stor del är tyvärr maskangripna, annars hade jag
satt en stor skylt vid vägen:

Kom och plocka äpplen! 






Här är förresten delar till det som skall bli ett "växthus" så småningom.
I morgon blir det att lite måtta och se, fundera och skrapa sig i skallen ett tag.
I morgon skall också en rabatt grävas och ogräs rensas. 

Och här sitter jag och ugglar fast natten är sen..ja, ja. 


Skall försöka hinna med en hel del här hemma på weekenden,
början på nästa vecka får vara lite effektiv även den och så
efter onsdagens yogapass blir det förlängt veckoslut på stugan med kräftor
och annat gött. 

Aj aj...sådant att se fram emot! 



FRÅN DANMARK TILL EN ANNAN Ö...


...Vaknade på västkusten och efter frukost var det motorvägar som gällde tillbaka mot Köpenhamn.
Oftast är motorvägar tråkiga transportsträckor, men ibland kan man ju stöta på pärlor även där! 

Och så är det ju så att om man nu är i knutarna så är en lunch i Nyhavn inget jag är säger nej tack till.





Mätta och belåtna rattades bilen mot Hillerød och ett snabb-besök hos vänner som bor där.
Med färjan över till Helsingborg och så ner mot Ystad. Där hade vi tänkt sova över.


Sensommarkvällen hade redan hunnit bli riktigt mörk när vi kom fram.
Havet lät mer än det syntes. Fint oberoende.



På morgonen visade sig stranden se ut så här. Kanske just det jag förknippar med Ystad.
Nu blev det bara att synnerligen snabbt skurrå några gator fram och tillbaka innan vi drog vidare.
Det var trots allt söndagsmorgon och inte så mycket hände i Ystad.
Det var vi och några morgontidigare hundrastare.

*

Kör kustvägen mot Kalmar, tar igen de minsta vägarna som går närmast havet.
Vägar som GPS:en vägrar styra in mig på, men jag håller på mitt och kommer
fram till Kalmar så här också. Och garanterat längs vackrare vägar.




I Kalmar är domkyrkan öppen och jag tassar in och tänder ett par ljus. 
Jag har gjort så när jag besöker kyrkor runt om i världen. Sedan 1989 har jag gjort så.
Tänt ljus. Sedan 1998 har jag tänt två. Varsitt ljus för varsin grabb jag har.
Det har blivit många ljus, i många kyrkor under åren som gått.

En tradition jag aldrig kommer att bryta. Det känns lika fint varje gång.
Och så betalar jag faktiskt lite extra för varje ljus också - 
mitt lilla sätt att bidra till det kulturarv kyrkor ändå är. 
Jag går liksom rätt sällan i kyrkan sådär till vardags, så ingen församling skor sig speciellt bra på mina kollektpengar om man säger så.
Det här är mitt sätt (förutom kyrkoskatten då som jag också envisas med att betala). 

Och så gillar jag den tysta, lite andäktiga stunden när jag tänder ljusen 
och tänker på hur galet mycket jag ändå älskar grabbarna mina.



Och så blir det ytterligare en bro - den till Öland.



Väderkvarnarnas och kalkstenens hemman.
Jag blev på direkten förtjust i Öland. Det är något i kargheten som får min själ att spinna. 



Det stora alvaret. 
Visste redan nu att jag kommer att återkomma hit, bara för att få vandra på
alvaret. Här är något otroligt vackert.





Åkte ner till Öland sydspets och överraskades av ett naturum som jag inte visste fanns.
Att det blev Öland på hemresan så var ju lite extempore, så jag hade inte hunnit kolla något alls på
förhand. Udden i sig och fyren Långe Jan och naturumet med sin fina utställning och intressanta fakta om naturen härute var en riktig pärla för mig! 

Skulle gärna stannat här längre och kanske mest då i tiderna kring fåglarnas flytt-tider.
Måste vara otaliga fåglar som mellanlandar här.


Lite längre ute till havs låg en och annan säl och degade dager bland skarvar, svanar och måsar.


Vid stranden pilade vadare av olika sort och art hit och dit och var helt fokuserade på att hitta mat. 
Jag hade verkligen fått en dag att gå åt bara att följa med deras förehavanden.


Hit vill jag tillbaka! Absolut! 
Kanske redan nästa vår om bara arbete, tidtabeller och annat ger möjlighet. 



Övernattade på Ölands västkust, bokade biljetter till hemresa till följande kväll. 
Det betydde att jag inte skulle hinna till norra Öland, men kände att då har jag ju en synnerligen bra orsak att återkomma. Hih! 

Campingen här var också rätt tom, killen i receptionen sade att vi och ett par precis innan 
var de enda som checkade in den dagen. Det är ju lite off-season som han uttryckte det.

Och kanske det är så?



Starar och svalor hade börjat samla sig på el-ledningar och det om något är ett sensommartecken.
Dimman kom krypande in från havet och täckte havsutsikten från övernattningsstället i ett töcken.




Kokade sista målet mat på fältköket för denna gång.
Spagetti med pesto, lättstekt gravad lax med parmesan.
Så himla gott! Också i hemkök.

Ja, men det var den trippen det, vet ni.

En vecka i bil. Hur prima som helst. Kan varmt rekommenderas.
En del saker är bäst att hållas simpla. Det blir enklast så. 

*

Och Öland...jag är inte klar med dig än.
Inte Danmark heller...

Återkommer! 



SANDVARNING...


På väg upp mot Skagen stannar vi en sväng i Aarhus och tar en alldeles för snabb tur in till 
Den Gamle By. Nog för att tid fanns, men regnskurarna som avlöste varandra gjorde vandringen 
kortare än planerat. Ja, regnkläderna och paraply fanns - i bilen en dryg kilometer bort.

Från Aarhus blev det små och ännu mindre vägar norrut längs kusten. 
Över Randers fjord trafikerar den minsta bilfärja jag någonsin åkt med. 
Den tar två bilar - som mest. 



(Randers fjord)





Övernattar i Frederikshavn och äter en fisk- och skaldjurstallrik nere vid hamnen.
Vi är nästan de enda gästerna i restaurangen, känns att mesta semestertiden är över
trots att det ännu är full sommar vad vädret beträffar. 
Kvällen var solig och varm och det kändes inte speciellt off-season.



Med andra ord precis perfekt tidpunkt om man vill undgå de värsta turistströmmarna, men ändå 
ha det sommarskönt på resan. 
Vi sov ju i bilen, så vi kunde i princip stanna var som helst, men tog nog in på campingar längs resan.
Det är onekligen skönt med en morgondusch och så.

Ja här sov vi. 
I en VW Caddy Max - helt perfekt för ändamålet! 
Köpte en måttskuren madrass 10 cm tjock. 120 x 195 cm. Det lämnar
lite utrymme längst bak där kylväska, vattenkanister och ett par plastlådor med
mat och kärl rymdes. I övrigt hade jag också packat mycket i lådor som kunde staplas bakom framsäten och fyllde upp tomrummet där. Till natten lyftes kassar på framsätet och 
plastlådorna med lock fick stå ute helt enkelt. Vid regn skuffade jag dem lite in under bilen.

I en egen kass hade vi "badrummet" - handdukar, tvål, schampo och sådant.
Mycket simpelt, spartansk och oerhört välfungerande.
Camping-utrustning kan ju föras hur långt som helst - det såg man minsann på
campingplatserna med tält och vagnar som såg ut som en femrummare. 

Inget för mig. 
Jag vill gärna vara klar för start kvart över åtta på morgonen.
Campingplatserna som sådana är inte min grej, men det är inte alltid man hittar 
fina (och säkra) ställen att övernatta på ute i naturen, och jag uppskattar ju
som sagt en morgondusch rätt högt.

Om någon tvivlar - man sover så gott såhär! 





Följande morgon körde vi upp till Skagen. 
Gick en skön promenad ut till Danmarks nordligaste udde. Grenen.
Stod med ett ben i Skagerak och det andra i Kattegat, så där teoretiskt i alla fall.
Borrade tårna i sand och promenerade.

Härligt att få gå av sig lite efter allt stillasittande i bil.




Precis söder om Skagen finns detta "månlandskap". Sanddyner som kan vara tiotals meter höga. I tiderna begravde dessa sandmängder hela staden Skagen i sand. Hade det inte varit för det problemet hade kanske Skagen varit huvudstad nu - vem vet?

Det är nästan lite overkligt detta landskap. 


Så körde vi vidare igen, längs småvägar mot västkusten och söderut. 
Lite kors och tvärs. Köpte middagsmaten här.
Fransk potatissallad med bönor, omelett och korv för den av oss som äter kött.

(tips; koka potatisen på dagen och låt den dra i lagen tills kvällen - mums!)



Jag bara måste få kika närmare på en vindmölla. Man blir alldeles yr av att stå nedanför och se bladen rotera. Häftigt! Och nej, de låter nästan inte alls. Jag hejar på vindkraft jag! 










Till kvällen kom vi till Hvide Sande - mycket passande namn minsann.



Jag bara älskar dessa vidder.
Hav eller land, helt samma, bara det är vidder.



DAG ETT OCH TVÅ...


...det kom sig att campinggrejerna dammades av, packades i bilen och densamma kördes ombord på färjan till Stockholm och så bar det iväg. 
Inga större planer, inget bokat på förväg, ingen tidtabell -  bara att dra iväg. 
Onekligen infann sig en barnslig känsla av total frihet där på Silja Lines akterdäck.

Sedan gick vi in och åt ett enormt fat med skaldjur. Det är det enda som får mig att stå ut med dessa båtar. Maten. Käkar man skaldjursfatet går det dessutom någon timme att pilla i sig alla dessa sjödjur. 


På morgonen satte vi oss i bilen och väntade på att köra av. 
Kändes lite småbesvärande med att ha det här röret pekande direkt mot en. En hoppas liksom
att bultarna håller, eller att någon förbipasserande inte får för sig att dra i spaken...

Bultarna höll.

Och första stoppet var Norrköping. 
Där fanns lite släkt att hälsa på och en alldeles bedårande labbis-valp att snusa på.
Det stoppet blev till nästa dag faktiskt. 
Njöt en skön kväll med god mat och gött sällskap. 








Och vem skulle inte trivas på den här gården med alla dessa mysiga djur?
Inget större fel på människorna heller alltså. För att vara tydlig ;).

Men så blev det dags att dra vidare. 
Och för den oinvigde; nu gällde alltså "camping hard core". 
Sova i bil, laga mat på spritkök - och detta helt frivilligt alltså! 
Vi ville bara ha den ultimata friheten - och enkelheten - att dra dit näsan pekade.


Andra natten på resa, och första natten i bilen, sovs intill Öresundsbron. 
Hade alltså måttbeställt en madrass till bilen, så komforten var inte att klaga på.
Att campa HC i den här åldern kräver ändå små fixningar. Enkelt, men bekvämt var min mantra
när jag planerade och donade. En dålig nattsömn är pina för vem som helst, det är pest
om man skall resa. Så en skön madrass är a och o. Resten är attityd.
 Sov som ett barn. 
Gott och länge. 



Och så bar det över Bron då. 
Länge sedan jag besökt Danmark med bil. 
Det händer att jag flyger till Köpenhamn nu och då, men nu var både sättet att färdas och
resans...väsen (?) annorlunda. 


Efter Öresundsbron blev det att dra till Dragør, en alldeles otroligt fin liten 
gammal fiskesstad. 


Med den ena gränden mysigare än den andra. 
Lite som kuriosa; laddade upp en bild på Facebook härifrån och inte mindre än tre av mina vänner
har på sätt eller annat rötter här, vilket jag inte visste innan.
Plötsligt blev den lilla staden mer personlig. Här har en av mina väninnor bott och jobbat ett 
år, hade hon stannat hade hon kanske drivit en restaurang här i dag? Vem vet?
En annan av mina väninnors släkt kommer härifrån. Och en annan har en haft en morfar som haft 
sitt sommarhus här och tillbringat sina barndomssomrar här. 

På Internets 25-års dag (idag) tänker jag hur fantastiskt det ändå är att kunna dela allt det vi delar
med varandra. Via Facebook, twitter, instagram, bloggar - you name it...
...bara tänk om det inte fanns?

I det här fallet fick jag så mycket mer beröringsyta till 'den lille by'. Även om dessa vänner är vänner jag också umgås med "på riktigt" så visste jag inte om de här kopplingarna till Dragør.

Leve Internet, liksom! 




Men leve också dessa underbara små caféer och sådant som matar våra själar med skönhet.
Just det här caféet, som jag hade kunnat flytta in i på direkten och aldrig lämnat, var tyvärr stängt.
Men jag fick med mig en stämning i alla fall.


Och så det här! Det gjorde mig lite glad. 
Ute på trottoaren hade man en gammal ektunna med vatten. Däri hade man planterat en näckros 
och släppt ut sina guldfiskar på sommarbete. Jag skulle så gärna bo i en stad där man kan göra så.
Flytta ut sina guldfiskar till sommaren. På trottoaren. Till alla förbipasserandes glädje. 



Och jag kunde utan större besvär kunna tänka mig adoptera ett hus eller två härifrån.
Det är då fint här så själen skrynklar ihop sig! 
Eller min själ gör det. Jag tror jag lämnade en smula av den kvar här faktiskt! 




Just det...vill passa på och beklaga kvaliteten på en del av bilderna här, och på en del av bilderna-to come. Mitt "reseobjektiv" gillar inte fullt upp min nya kamera, eller om det nu är är tvärtom? Så följaktligen är endel bilder lite suddiga eller annars bara lustigt komponerade. 

Nå, de om de. 


I hamnen i Dragør drack jag en kaffe, mailade lite och kikade på människor som kom och gick.
Mannen som cyklade hem med sina fiskenät fångade min uppmärksamhet. Jag gillar att fånga
vardagen. Inte alltid min, utan också någon annans. 


Som de här killarna som kom cyklande ner till hamnen med varsin unge.
Med sig hade de lite gårdagens bröd som av barnen matades i änderna under förtjusta tjut - av båda parter. Både ungar och änder.





Hur ogärna jag än ville lämna Dragør, så var det dags att dra vidare. 
Hade en enda tid att passa. Och det var i Odense på onsdag.
Så ditåt. 







Passade på att besöka Ladbyskeppet, det vikingatida gravskeppet som finns bevarat. 
Här har man rekonstruerat det. Originalet från 900-talet finns bevarat på sin ursprungliga 
plats i en gravhög precis intill. Fint museum, vik in om ni har vägarna förbi! 



Längs vägarna mognar säden på åkrarna. Skördeträskorna gör sina höstliga ränder i åkrarna.
Det är skördetider.

Också i de små försäljningsstånden längs vägarna märker man att det är tid för skörd.
Köper underbara tomater och gurkor. Lök och purjolök. Lägger några kronor i plåtask.
Närmat när det är som närmast.



Som sagt så är det camping ála old style som är temat för resan. Kanske man kan säga så?
Jag ville bara uppleva lite "retro-camping". 
Kanske skulle jag avsky det. Kanske skulle jag älska det. 

Vad jag däremot vet att inte är någon höjdare alls, och det är färdiga...eh, röror...
för vandrare (eller HC-campare...;)) att tillreda på spritkök. 
Det är förmodligen den enskilt största orsaken till att människor inte lagar 
campingmat längre. Den smakar...ski..eh, torv! 
Så jag hade gett mig i backen på att äta bra - och god - mat även om den tillreds med
synnerligen enkla medel. Det är liksom inte en ursäkt för att äta smaklöst. 
Så tänker jag. 



Man behöver bara tänka lite till innan.

Så där i princip hade jag resans meny i huvudet när jag packade ner torrskaffningen.
Även om jag nu reste med bil, och alltså inte behövde bära på min mat som när man vandrar, 
så hade jag ett litet "vandrar-spöke" med mig i planeringen i alla fall.
Inte ta med mer än man behöver. Men inte avstå från något gott heller.




Dag två blev det bouillabaisse till middag. 
Det är inte mycket krångligare att tillreda från början än att värma en färdig pås-soppa, men
tusen miljoner gånger godare. 




Efter middagen blev det en liten kvällspromenad i Odense. 
Drack en espresso på ett café. 

Beundrar dessa fina, fina hortensior som vi här uppe i Den Riktiga Norden bara kan drömma om.


Gick sakta ner mot den lilla sjön som låg i närheten.



Solen höll precis på att gå och lägga sig, även den.
Vid vasskanten höll sothönorna möte. 


Det var tyst. Byn, staden, hade tystnat. Bara syrorna spelade i natten.
Och fullmånen sken.


Och jag kröp in under täcket - och somnade bums - trots fullmånen.

I morgon mot nya mål, var det sista jag tänkte innan en låååång gäspning förde mig till fjäderholmarna.