GRÖNA TOMATER I ETT GRÖNT KÖK



Mycket grönt nu! 
Fick en rejäl låda omogna tomater av min kompis som jag skall göra 
inlagda gröna tomater av. Hela familjen gillar det till höstliga kötträtter
så nu när "pimpa mitt kök" börjar vara på vinstsidan så är det skoj att 
kocka igen. 

Färgen jag valde är som sagt UULA-tuote färg kalustemaali och nyansen Oliivi. 
I verkligheten tycker jag att den är varmare grön än den ser ut här på bilderna. 

Men några ord om färgen att jobba med. 

Enligt hur de presenterade färgen så skall den inte behöva någon 
målning under (som fästfärg), vilket jag lite tvivlade men testade på ett inte så
synligt ställe. Och verkligen - det fäste direkt. 
Lite överraskande fäste den bättre på de lackade trädörrarna än de vit-målade. 

Det trevliga med färgen är att den är otroligt dryg och luktar absolut inget! 

Jag började med att måla med pensel för ville ha den där synliga handmålade
känslan. Men det funkade inte, så jag fick snällt tassa efter en liten roller med så
lite ludd som möjligt. Med det funkar målningen perfekt. 
Inte den enklaste målningen jag målat med, men efter ett tag kommer man
på hur den "beter" sig. 

Eftersom jag valde att måla luckorna på plats - bara tog bort de gamla
handtagen så tyckte jag att den var lagom tjock att måla lodrätt, men man får förstås
passa att inte ha för mycket målning så det börjar rinna. Men skulle
absolut inte späda ut målningen, då skulle den lätt bli för rinnig. 

Jag målade tre tunna lager. 


(ursäkta för stökigt hörn, hehehe) 

Idag kom de sista knopparna som jag beställt. Hade ju räknat fel
där i början...Men nu har alla skåp och alla lådor knoppar. 

Målfärgen torkar supersnabbt, och det är på gott och ont. 
Man får vara en ganska "säker" målare och försöka få det rätt från
början. Det blir inte så snyggt att om ett tag gå tillbaka och försöka
fixa en rinning eller så. Man kan väl i teorin måla om efter bara ett par
timmar, men eftersom det är höst och fuktigt i luften så valde jag att vänta
till nästa dag. Och att undvika att sprätta vatten på den målade ytan. 
Vill bli lite ojämnt när målningen suger åt sig vattnet även om ytan
känns torr. Gubben fick en not om det, om vi säger det så där diplomatiskt.


Och även om målningen torkar snabbt så härdar den förhållandevis långsamt
till hur snabbt den torkar alltså. Upp till en månad får man vara försiktig att
inte hårdtvätta ytan eller slå till med nåt hårt. 
Så även om jag satte knopparna på plats så har jag inte spänt dem än för att inte målningen 
skall börja spricka av spänningen. 
Det gör jag om ett par veckor. 

På tal om knoppar ännu, så hade jag ju dörrhandtag med två hål innan, men ville ha
bara en knopp på dörrarna så det andra hålet fick jag lov att spackla fast. 
Damen i målbutiken tipsade om en liten grej som kan spela roll. 
När man gjort det skall man dutta en liten, liten mängd bara på hålet som man spacklat. 
Och låta det torka. På det sättet suger inte spacklet in mer färg än omgivande
skiva när man börjar måla själva ytan. 
Vet ju inte hur det skulle se ut om jag bara målade på, men ett logiskt tips. 

Skrev ju innan att jag brukar vara ganska rask i att ta till penseln, men med det
här projektet har jag dragit mig för att ta itu med det. Vet inte ens riktigt varför. 
Med åldern kommen lathet? Eller funderingar på om det skall bli bra? 

Så ja, jag tog till AI och slängde in en bild av köket hur det såg ut
och så bollade vi lite fram och tillbaka med olika alternativ. 
Här ser du hur köket såg ut innan och så hur det kunde bli. 



Så helt klart till hjälp både med att faktiskt se sitt eget kök i en ny 
färg, och så fort jag såg de där små mässingknopparna så visste
jag att de skulle de bli. 

Så nöjd att jag fick det gjort! 

Nu skall jag bara bli av med en lätt förkylning jag skaffat mig och sedan 
blir det att åka till stugan för att stänga för säsongen. 

Hejdå från mig

 

GRÖNT E SKÖNT - OM NU INTE NÅN VISSTE DET



Det är kanske inte en alldeles förfärligt stor överraskning att jag valde att
måla om köket i grönt. För det råkar nu vara en av mina absoluta favoritfärger. 

Undrar om jag ens har en annan jacka än en jacka i grönt? Måste vara
anoraken i vinrött (som också är en av favoritfärgerna, heh). 
Men den är också ganska ensam i sin o-gröna tillvaro i garderoben. 

Ja, jag gillar grönt. 

Och ja, målningen av köket är klart!!! Wohooo. 
Väntar ännu på en del knoppar till dörrarna, för någon
projektansvarig (jag) råkade räkna knopp-antalet fel. 
Och det inte bara en gång utan  t r e  gånger!!!! 
Fattar inte, men så var det. Det kan ha hänt att jag räknade samtidigt
som gubben kom in i köket för att fråga något oväsentligt och jag råkade
bli distraherad. Det kan förklara det hela - eller hur? 
Sedan kanske jag skrev upp 27 i stället för 47, eller hur det nu var....

Nå, det gick ju att beställa till. 
Och det som jag ännu skall göra är att få till beställningen av krönlister
och kanske nya golvlister som ligger snyggare mot köksskåpen än de nuvarande. 

 

Men redan nu känns köket mer som "mitt kök", mer som den stämning
jag trivs i. Lite gammeldags och rustikt och inte så himmelens perfekt. 
Mysigt och ombonat blev det också - av bara farten. 
Och vissa små detaljer, grejer, som känts vilsna i det mer moderna köket
som köket ändå var innan jag "föråldrade" det har hittat sin plats och
känns mer "rätt i tid" nu. I min tid. 

Nu skall jag börja avsluta, skall logga in på en online-fotokurs som 
jag anmält mig till. Handlar om landskapsfotografering som jag lite tappat
greppet om. Vill inte skriva intresse – för det är det inte – utan mer
att jag så lätt halkar in på enklare grejer att fota. 
Man skulle tro att landskapsfoto är enkelt, men det är det inte. 
Det är sjukt svårt! Att få det så där wow! som man upplever vyn när
man är där. Och gärna att det är ännu mer wow! på bild. 

Så nu blir det att haka hörlurna på och bli en ivrig elev. 

Hejdå från mig

ATT PIMPA MITT KÖK


Ja-a...under mina levnads dagar har jag hunnit planera och
göra om tre kök från början, ett kök har jag bara ändrat lite på. Så man 
kunde kanske påstå att jag inte är helt novis när det gäller köksinredning.

När vi flyttade hit för dryga fem år sedan (ja det är så länge sedan!!!) så
tyckte jag om köket för att det är ett kök, ett rum, inte ett öppet kök
i vardagsrummet. Det är välplanerat och funkar. Eller det funkar perfekt om
man är en kock som yrar omkring, med två kockar kan det bli
lite krockar på köksmattan. 

Men det är ett fullt fungerande kök. Fina kakel.
Men så kommer ett men...Till största delen är skåpen vita och det är
helt okej, men så finns det här och där några lådor, dörrar, skiljeväggar
och kantlister i någon form av körsbärsträdslaminatfundering. 
Och jag har alltid haft lite svårt för det där träslaget. 
Arbetsbordet är fint, det har en fin träfärg, så jag har kanske blundat
lite för de där orangeträfärgade dörrarna och -listerna. 

Brukar vara ganska rapp att ta till penseln, men nu har jag tvekat.
Men i somras bestämde jag mig. Jag skall pimpa mitt kök och måla om. 

Jag tänkte nämligen så här. Om jag någon gång får för mig att sälja 
här jag bor nu så kommer med största sannolikhet de nya köparna
vilja göra om köket - för det är i ärlighetens namn lite till åren och 
på sina ställen lite skamfilat. Vilket betyder att jag inte ger mig på någon
värdesänkande verksamhet direkt men får ett kök som i sin färgvärld
tilltalar mig mer. Bara att sätta igång - eller hur?



Men då kommer vi till det här med f ä r g och i synnerhet g r ö n  f ä r g. 

Det finns en miljardtriljoner nyanser av grönt. Och att där hitta rätt är inte lätt. 

Eftersom jag har en del gamla möbler och är lite av en skrotnissa när det gäller gammalt
så ville jag ha lite samma stämning i köket, lite gammeldags men utan att byta ut hela
köket, som sagt. En kompromissernas kompromiss, liksom. 
Helst hade jag ju velat ha ett sekelskifteskök, men det sitter nu inte så bra i en 60-tals
lägenhet så man får ta till subtila "lite ditåt" grejer som ger stämningen fast
utan att gå till överdrift. 

Och så var det färgen...hur svårt kan det vara att pricka rätt?



Efter tusen färgprover tror jag jag har hittat min färg. Har provmålat lite på ett av skåpen
och känner mig ganska säker nu. Nu skall det målas, hörni. De oranga lådorna får
backa och de långsmala metallhandtagen får också träda tillbaka

Och eftersom jag kommer att glömma till nästa vecka vilken färg
och vilken nyans jag använt så skriver jag in den här: 

Uula Kalustemaali, halvmatt och nyans OLIIVI (oliv). 

Och nu hörni, skall jag gå och laga något så exotiskt som
kokt potatis och korvsås! 
Inte ätit det på eviga tider och fick en akut korvsåslängtan. 
Ja – sådant finns! 

Hejdå från mig



 

BACK TO BASICS


Norge har alltid den inverkan på mig. Och egentligen hela Nordkalotten,
det är så andlöst vackert. Kargt men vackert. 

Antagligen har jag någon gammal gen från en mycket avlägsen släkting
som aktiveras varje gång jag är i de där knutarna. Det är på något oförklarligt
sätt mitt själ-landskap. Och varje gång jag lämnar det vet jag att jag 
kommer att återkomma. För att jag dras till denna plats på jorden. 


Men hemma, på min plats på jorden, förbereds lite köksrenovering light. 
Jag skall inte alls riva ut hela köket, men lite smått för att få det att kännas
mer som mitt kök planeras. Skickade en bild av min moodboard till lillungen och 
fick till svar: Jag är inte helt 100 % övertygad, men så är det ju inte 
heller mitt kök...
Jaha....hur skall man tolka det nu sen? 
Nöjde mig med att svara. Alldeles riktigt.....det Är inte ditt kök och en 
skratt-emoji eller två på det. 
Men jag är ju övertygad om att det blir hur fint som helst! 

Passade på när jag var ute på diverse secondhand-nätbutiker att klicka hem några
nya (gamla) stolar till vårt matbord också. Lite fyndkänsla faktiskt. 
Kostade inte många slantar, men passar som hand i handsken. 

På matbordet tronar vår lånekatt, en riktig katt-primadonna för att inte 
säga en kattdrottning, som vet sitt värde. 
Otroligt charmig katt. 

Eftersom jag inte tänker skaffa en katt mer, efter vad som vår lilla Iris
råkade ut för så är det alltid en liten tröst att få ha en skötkatt nu och då. 



I övrigt är det lite höstvibbar på gångs. Märkte när jag gick
i butiken att det började luta lite åt mustiga gryt-tankar och löksoppa.
Beställde också från den lokala REKO-ringen en del kött som 
blir gott till gryta, mängder med grönsaker och en ugnspäronsylt som 
jag tror blir galet gott på nåt smaskigt bröd med en sträv ost. 

Ni hör. Det börjar smaka höst. 

Och ja, jag plockade fram partylamporna (eller vad man nu skall kalla
de där som ser ut som nakna glödlampor) till balkongen. 
Och så tände jag hela arsenalen stearinljus på bordet. 

Sommarens sista dag idag. 
I morgon omfamnar vi den kommande hösten! 

Kram från mig



 

EN LITEN ROADTRIP TILL NORRA NORGE

(tågvagnar med järnmalm från Kirunagruvan) 

Allt började med min kompis dotter som kläckte idén att hon skulle vilja
vandra från Abisko till Nikkaluokta och samtidigt passa på och
bestiga Kebnekaise. En tanke gav en annan och plötsligt 
tyckte min kompis och jag att vi kunde ju köra henne till Abisko, 
snurra runt i Norge medan dottern vandrade och så plocka upp 
henne när hon var klar. 
Sagt och gjort. 

Vi satte min bil på nattåget från Helsingfors till Kolari
och sov oss genom en större del av Finland. 

I Abisko dumpade vi av vandrerskan och körde vidare till Narvik
där vi övernattade två nätter. 


Bilderna som kommer är tyvärr inte i någon som helst kronologisk ordning
för jag tappade lite bort vilket berg är fotat var. 
För Norge är ju så förbaskat fint oberoende var man är. 



Men tänkte skriva ner vår rutt, om någon skulle vilja köra
liknande väg. 
Två övernattningar i Narvik alltså och mellandagen där valde
vi att köra ner längs Lofoten så långt vi skulle hinna utan att 
tokstressa. Vi vände vid Henningsvaer så fick snusa på lite
typiska Lofotenvyer. 



Från Narvik började vi köra mot Senja. Vår följande övernattning
var i Hamn i Senja, även där hade vi bokat två nätter. 
Vi valde ofta lite mindre vägar än E-vägar så tunnlarna var också
ibland av det mindre slaget, men det gick hur bra som helst - 
när man inte fick möte...

Vår mellandag i Senja valde vi att först köra runt på södra Senja,
till Grylefjord och Torsken. 

I Torsken finns en riktigt hyfsat bra restaurang och intill vattnet en
övernattningsplats för husbilar som jag hade valt om jag hade varit på roadtrip 
med en sådan. Inte så proppfull med bilar som på andra ställen, så
kanske liten doldis-plats än i alla fall? 
Mycket vackert! 





Längst ner skriver jag vilka hotell vi bodde på och lite
vad jag tyckte om dem. 

Ursprungligen hade vi tänkt köra Hamn i Senja - Botnhamn - färja över till
Brensholmen - Sommarøy - Tromsö på en och 
samma dag, men vi ändrade oss och körde Hamn i Senja - Botnhamn 
och så tillbaka tillövernattningen i Hamn i Senja och det var ett bra val.

Vägen 862 mellan Straumsbotn och Botnhamn är nämligen jättefin och
det finns massor av platser som man vill stanna vid längs den vägen.
Så den skall inte köras med stress och tidtabeller att hålla. 

Även på vägen från Narvik till Senja vek vi av från E6 när det var möjligt och
körde vägarna 84 och 86 istället. 




Efter två nätter i Hamn i Senja rattades bilen mot Tromsö. Och istället för att
ta färjan som vi först hade planerat körde vi nu rutten 
Hamn - Sommarøya - Tromsö också den längs mindre vägar. 

Det tar lite längre tid, men är så mycket finare. Och två fotograferande damer
tar också tid på sig att stanna titt som tätt, så det går lätt någon timme
extra till det. Och lite kaffepauser. 
Vi valde att ha med ett eget litet spritkök som vi kunde koka vatten på
och en liten behändig kyllåda som höll smörgåspålägget kallt. 
Till kvällen åt vi oftast på hotellet eller i närheten av hotellet.  




Efter en natt i Tromsö började vi köra norrut mot Alta
där vi skulle övernatta följande natt. 

Har blev det nog mest E8 och E6-vägen, finns inte så mycket alternativ,
men de börjar redan kännas som lite mindre vägar så det passade
bra. Fågelvägen är det inte så långt mellan Tromsø och Alta bara ca
170 km, men med alla kringelikrokar som vägen tar så blir det
ändå 390 km och tar sina modiga sex timmar att köra. 






Vid det här laget hade Abisko-vandrerskan gjort sin 80 km
vandring och kommit till Kebnekaise fjällstation. 

Hade bokat en övernattning till i Kautokeino och sedan som reserv
ytterligare en natt på svenska sidan. 

Har förstått att om man skall klättra upp på Kebnekaise så är det
bra att ha någon dag extra ifall vädret skulle vara besvärligt och
man inte kan komma iväg den planerade dagen. 






















Eftersom det inte är så långt mellan Alta och Kautokeino så
passade vi på att köra en sväng norrut till Skaidi och uppleva 
fjällplatån som E6 tar en upp på. 
Där fick jag de där vidderna som jag så tycker om. Se lite renar
som ju absolut hör till när man är i norr.




Och knotiga fjällbjörkar. 
De maffiga spetsiga bergen i Lofoten och Senja är vansinnigt
vackra och ståtliga, men min själ vilar alldeles extra i de
där lappska, kargavidderna. 

Där fick vi också uppleva den finaste ruskan (höstfärgerna) på
vår roadtrip. Vi hade säkert haft mer färg på ris och träd om vi åkt en
par veckor senare, men med tanke på vandrerskan som ville bestiga
Kebnekaise så skulle det ha kunnat bli för sent. Idag skall det tex vara tät
dimma däruppe på toppen och i morgon skall det slask-snöa och
blåsa upp till 23 sekundmeter i byarna. 

Så med tanke på det så var tajmningen perfekt. 





Också för oss. Visserligen var det en del turister i farten.
Mest européer, men det var sällan någon rusning på
vägarna. På de turistplatser vi stannade fanns det oftast gott
om plats att parkera bilen. 

På vissa ställen märkte man att säsongen höll på att ta slut
men det störde nu inte nämnvärt. 





Så summa summarum var det en lyckad roadtrip. 
Hem kom jag med en massa bilder - det vill bli lite så i Norge. 

Plockade upp vandrerskan i Nikkaluokta. Så körde vi till Kemi
och övernattade där innan vi susade hem genom Finland till den egna sängen. 

Men ja, jag lovade berätta var vi bodde och vad vi tyckte. 

Narvik: 

Bredablick Guesthouse.
Mysigt litet hotell (ingen hiss) och
gratis parkering vid hotellet eller längs närliggande gator. 
Man fick en lapp från hotellet om man gatuparkerade. 
Ingen middag på hotellet, men vi hittade en restaurang ett 
par kvarter ifrån som hade riktigt goda pastarätter,
och en smaklig kebab gjord på ren. 

Hamn i Senja:

Hotellet heter också Hamn i Senja.
Fantastiskt vacker plats. Vi var så sent ute med att boka boendet
där så de bästa hotellrummen var redan reserverade så
de vi fick var lite "bunkeraktiga" och "utsikt mot innergården" var i 
verkligheten ett avlångt fönster i höjd med mitt ansikte längs hela
hotellrummet med utsikt över en betongvägg en meter bort och
om man höjde blicken så såg man underredet av en massa
parkerade bilar. Nu var vi ju inte ute för att hänga på hotellet, 
så det gick bra att sova (även om sängen var på smalare sidan) men
ja...lite dyrt för mediokert boende. 

Hotellets restaurang var usel, rent ut sagt. 
Fruktansvärt dyr och en mat som var ja urusel. 
Dåligt med p-platser. 

Tromsö:

Bodde vi på Ishavshotellet (Scandic)
Helt okej, typiskt hotell i en stad. 
De hade inte ala carte på middagsmeny utan buffe´ vilket
var helt okej. På dyrare sidan det också för vad man fick på 
tallriken. Däremot var detta enda ställe som vi betalade för 
parkering och det var inte så lite....50 € för en natts parkering.  

Alta:

Fjord Hotell Alta

Ett mindre hotell längs en lugn gata. 
Restaurangen överraskade med väldigt 
goda Lyngenräkor och en fish & ships där fisken
smakade så fräscht så man kunde ana saltvattnet i köttet. 

Kautokeino:

Vi SKULLE bo på ett litet boende som fått så fin kritik.
På Goldin en bit utanför samhället. 
Men jag hade lyckats såsa till mina bokningar så istället för att
avboka följande natts bokning som vi inte längre behövde
så hade jag avbokat detta boende. Istället blev det 
att ta in på Thon hotell i Kautokeino. Tur att de hade rum.

Passade på att äta där på hotellet och även om maten var
helt okej, så hade de världens långsammaste betjäning. 
Efterrätten kom en halvtimme efter kaffet och att vi 
hade betalat för kalaset. 

Kemi:

Seaside Glass Villas
Efter att ha plockat upp vandrerskan så körde vi till Kemi
för övernattning. Valde ett ganska så mysigt boende i små
kojor med glastak och fönster längs två väggar. 
Bara några meter från vattnet. 
Rummet/stugan hade ett litet kök så man kunde
kocka något själv om man vill. Frukost hörde till och den
serverades på närliggande Kemin Lumilinna. 

Ja, och så blev det att skurra 730 km genom Finland hem. 

Och det var den roadtrippen det. 
Nu blir det vardagslunk igen ett tag framöver. 


Kram från mig