ORDNING OCH REDA, STÄDA PÅ...ONSDAG

 

Absolut är jag inte en renlärig minimalist, men jag rensar regelbundet. 

Det ÄR inte samma sak, men jag städar och rensar i skåpen med

jämna mellanrum. Skickar vidare till återanvändning sådant som blivit

för smått (KAN ha hänt....;)) och sådant som jag kanske köpt men egentligen 

inte känner mig bekväm i. Även och ännu i denna ålder sker det att jag köper

sådant som inte sen heller är "jag". Inte så ofta, men det händer. 

Då låter jag det gå vidare, min miss men är plagget ännu "modernt" så får det gå vidare. 

Inte modernt som senaste mode utan modernt som att kvaliteten är kvar. 

Jag ser ingen idé i att spara i skåpet något sådant som jag inte trivs i och 

som jag följaktligen inte kommer att använda. Inte idag, inte nästa vecka

och knappast heller om tre år. Låt det gå vidare. Så tänker jag. 

Under årens lopp hat min garderob blivit rätt så enkel.Inte så att jag inte

skulle ha kläder i överflöd – för det har jag. Men jag har hittat mina färger, mina

nyanser och mina material. Det är skönt. Och minskar rejält på diverse felköp. 

Det är vitt, grått, beige, grönt, svart, lite jeansblått. Accentfärger i rosa eller orange, 

beroende på årstid. Och det funkar så bra. För mig. 

Och ja...det här kan låta helt knasigt, men jag gillar att ha mina kläder 

upphängda i skåpet efter färg. Inte för att jag inte skulle hitta det jag letar efter på 

120 cm klädstång (för det är det jag har att hänga kläder på) utan för att

det känns skönt att se på när jag öppnar skåpdörrarna helt enkelt. 

Har aldrig varit någon vän av mönster. Inte på gardiner, inte på bordukar 

(ränder och rutor må vara okej) men absolut inte på kläder. 

Kan vara snyggt på andra, jag känner mig bara "utspökad" på ett sätt 

som inte är jag. Inte för att jag vill smälta in i tapeten, inte alls så, 

utan mest att mönster liksom bara inte är jag. 

Kan däremot bära stora smycken, de liksom talar med, och 

förstärker mina klädval utan att vara skrikiga. 

Jag har heller inte haft behovet att synas pga mina kläder. 

Men jag har alltid gillat mjuka, sköna material. Gärna i 

linne, ylle, bomull. Lite simpelt och avskalat så där. 

Låter lite tråkigt, men ja....det är nu jag. 

Och idag har jag städat mina garderober och rensat ut. 

Det är så himla skönt. Än har jag några "kanske spara" kläder som hänger på 

en knagge i sovrummet och skall få en till chans i morgon. 

Velar man, skall man inte bara hänga in plagget i skåpet, då blir det 

där igen för tre, fem, tio år...

...men ett par dagar kan man få pilla på plagget och suga på tanken om 

det skall återvinnas eller om det får leva vidare hos mig. 

En kompis på Facebook skrev idag om hur jobbigt det är att städa/rensa/tömma

ett hem efter någon nära. Man talar om att dö-städa, och även om det inte är

direkt det jag gör så är det ändå lite ditåt. Jag vill bara ha det i mina skåp

som jag verkligen använder. Inte så mycket av de där kanske-eventuellt-möjligen. 

För det blir sällan något av det. Att man verkligen skulle behöva de där

kanske-eventuellt-möjligen-grejerna. Någonsin. 

*

Ja så skåpen är nu städade och i morgon har jag tid till frissan

så jag inte helt ser ut som ett träsktroll när jag skall dra norrut på roadtrip! 

Kram från mig

HEMMARUTINERNA SOM KICKADE IGÅNG

Fredagsbuketten - javisst! 

Den är kanske inte så prålig men det fanns inte riktigt nåt jag 

kände för att ta med mig hem när jag besökte blombutiken. 

De brukar ha mängder av skojiga grejer i snittblomsväg, men nu var

det lite, inte magert direkt, men tråkigt. 

Märkligt att komma hem utan Iris, det var det. Har inte riktigt

fått för mig än att ta bort matkoppen och tömma katt-toan. 

Blir lite skruttig i själen när jag ser tofsen på skåpnyckeln som bär

märken efter små duster med en yster ungkatt. 

Samtidigt är det skönt att inte behöva oroa sig för att jag eller gubben

skulle glömma något balkongglas öppet så hon skulle kunna smita. 

När sommarhettan slog till här om dagen så var det skönt med att 

kunna sova med alla fönster öppna. 

Så nej, det blir ingen ny katt, vill verkligen inte utsätta någon katt för

eventuella nya anfall av vildkatten- lon. 

Och att ha en innekatt på stugan - det funkar inte heller. 

Så det är skönt att komma hem igen, även om det river upp 

sorgsår som sakta börjat läka. 

Med hem kom också några små loppisfynd som jag kommit över under

sommaren. Bland favoriterna är ett par antika kammarljusstakar i tenn. 

Överlag har jag under de senare åren blivit alltmer förtjust i tennföremål. 

Bara tanken på att man någon gång tassat runt i nattsärken på väg till 

sovkammaren med ett ljus i dessa tycker jag om. Så mycket som var

vackert förr. Löjligt fina är de, tycker jag. 

*

Och jag som trodde jag skulle måla mängder med övningar i akvarell 

under sommaren...Det blev inte så. Tror jag målade en akvarell alldeles då tidig

vår, så det där med att förkovra mig i detta under sommaren, det blev vid en tanke bara. 

Den här högen väntade på mig som en liten påminnelse att jag borde skaffa en 

låda att ha alla mina akvarellövningar i, istället för att de dräller omkring på

skåpet. Vilket jag också gjorde. 

Kavlade ärmarna och skaffade lite lådor till förvaring, en ny sovdyna till mig, beställde

frissatid, och rengöring av bilen både utanpå och inuti. 

Har kört så mycket växter i min bagagelucka att det krävs lite mer än bara en

liten hemmadammsugare för att få den ren...Och utanpå finns det droppar av

tallkåda (för jag har bilen parkerad under en tall på stugan) och det rår jag inte heller på

med diverse tvättmedel jag har hemma. 

Så bilen skall också in på spa innan den rattas mot nordligare trakter. 

Nytt minneskort till kameran är inhandlats och små listor av vad som skall packas

med har fått sina första anteckningar. Gillar det här planerings-skedet inför en

roadtrip väldigt mycket. 

Skönt att vara hemma, skönt med vardagsrutiner. 

Måste bara börja se till att svänga på min dygnsrytm.

Den är i klass med en skoltrött tonårings nämligen. 

Sena nätter och inte så tidiga morgnar. 

Gärna en liten tupplur på eftermiddagen också!

Om en timme går solen ner, än lyser den fint över sjön. 

Och med denna stämning säger jag; 

Kram från mig

 

ETT LITET MELLANSLUT

Juli lider mot sitt slut och så även stugtillvaron för ett tag framöver. 

Familjen samlades över fat fyllda av kräftor och räkor och åt så det skvätte

över dukar och vita t-skjortor.......

Vi är modiga i vår familj och använder inte haklappar. Det hade kanske

varit en god idé...men nu blev det inte så. 

Det har varit ovanligt denna sommar att grabbarna mina haft både

tid och möjlighet att hänga med oss "gamyler" på stugan. Det har varit

riktigt angenämt. Vanligen så har vi ju kontakt nog rätt ofta. Vi är ett ganska

tight team faktiskt. Men slöhäng på stugan tillsammans har inte skett

på många år. Inte längre än någon enstaka dag nu och då. 

(en brun mosaikslända passade på satt landa på lillungens finger) 

Testade i år (igen) på att odla potatis i stora plastkrukor som 

blivit över när jag köpt större plantor till trädgården. 

Och när de nu en gång finns så kan man ju utnyttja dem, tänker jag. 

Har satt två eller tre sättpotatisar i varje kruka. Gillar sorten Annabelle, 

så det blev den. I våras märkte jag att det fanns riktigt små sätt-

potatissäckar att köpa. Tror att den jag köpte hade kanske 15 sätt-

potatisar vilket var riktigt lämpligt till mina sju hinkar. 

På bilden syns skörden från en planta, så i varje hink blev det 

typ tre gånger så mycket potatis. 

Potatisarna blir ju större på friland förstås och jag kanske

lite glömde bort att gödsla dem också. Ja, så kan det gå. 

Eftersom det i år blev avfärd från stugan en månad tidigare än jag brukar, 

så skördades dessa lite i förtid. 

Men inget går upp mot egna nyupptagna potatisar! 

Och myllan som blir över använder jag till min jordstation. 

Komposterar ju alla matrester med Bokashi-metoden så sommarens

rester från matbordet och den trötta myllan från mina potatishinkar

blir en rejäl mängd näringsrik mylla till nästa vår. 

Av de mer udda typerna som jag stött på denna sommar var denna snok

som var blind på ena ögat. Eller den saknade helt öga på vänstra sidan.

Man kan bara spekulera i vad som hade hänt. 

Det var en ung, liten snok som har år av liv framför sig. Hoppas den klarar 

sig trots sitt handikapp. 

Att sätta lök är också lite samma som med potatisen. Bara för att det är

roligt att se det växa. Finns knappast någon vettig ekonomi i det heller, 

om man skall vara ärlig. De hade kanske fått stanna ett tag i jorden de

med, men överraskande många lökar hade redan börjat blomma, så 

tänkte att det kanske var läge att skörda ändå nu. 

De får ligga och torka tills storungen med fru och korea-gäst 

kommer till stugan. Skall bli intressant att höra sedan hur en Seoul-

bo ut i fingerspetsarna som inte besökt en typisk nordisk sommarstuga

innan gillar det hela. 

Augustinätternas mörker och tystnaden kan vara en upplevelse. 

Och dasset, och spindlarna. Och paddan - Paddbertha. 

Vi har våra vilda "husdjur" som återkommer år efter år. 

Måsen, som dyker upp vid femtiden och väntar på rester från matbordet. 

Snokarna som finns i knutarna. Paddan som är här nu för tredje eller fjärde året. 

Hon (vilket det troligen är) kommer till sensommaren och håller till under huset

och i vår vedhög. Svalorna som bygger bo under bryggan,

finkar och flugsnappare i holkarna. Göken som våldgästar någons annans

fågelbo, kattugglan, korparna, svanarna, kniporna, skäggdoppingarna, 

skrakarna, gässen och skarvarna. 

Hjortarna, älgarna och råddjuren. Rävarna, mårdhundarna och lon. Alla har jag sett

bara några hundratals meter från stugan. 

Hägrarna som kommer på sensommaren för att spankulera längs stranden,

kanske på jakt efter en groda eller en padda. 

Finns kanske en orsak varför Paddbertha flyttar upp under stugan just vid denna tid? 

Sommartid kan man nämligen  få syn på henne nere under bryggan. 

Klokt drag av henne – att ta skydd av oss människor!

Vi är ändå hyggliga, även om en del av oss kan vara lite närgångna med kameran.

*

Nu skall jag ta och mata tvättmaskinen med ytterligare lite tvätt. 

Har "lite" tvätt med mig hem efter tre månader stugliv.

Snart bär det av på nya utfärder. 

Kram från mig

 

EN DAG SOM DENNA

 

Det har varit kyligt och blåsigt i några dagar nu. Ylletröjan och tightsen

har åkt på och stundvis har jag till och med börjat snegla mot strumplådan.

Den långa stugvistelsen börjar luta mot sitt avslut och även om det 

är vemodigt på sitt sätt så skall det – med dessa grader – bli skönt med

golvvärme måste jag erkänna.

Har börjat tömma frysen så smått och den sista rabarbern blev till en chutney,

laxbiten gravades och det som i år skulle målas har blivit målat.

Nästa år har vi ett större projekt då stora stugan skall få sig

en uppfräschning. 

Det urgamla trädgårdsbordet, som de senaste åren stått i skogsbrynet 

och nästan blivit ett med skogen lämnades ändå så här. 

På något sätt charmigt med laven på ytan. 

Inte det optimala med tanke på hållbarheten i längden, 

men...kanske jag tar och räddar det som rädds kan nästa år. 

(Vi har i år haft ett gäng grågäss och -gässlingar som verkar trivas i vår vik)

Älskar som sagt tillvaron här på stugan, men börjar känna mig

lite rastlös. I augusti har vi ett par festen som vi skall på i hufvudstaden

och så kommer jag och min väninna att ge oss på en liten roadtrip. 

Med andra ord kommer det att vara september innan jag återkommer

hit till stugan för någon längre tid i alla fall. 

Vi är inga grymma köttätare, lillungen och gubben kanske mest av oss alla, men

när det finns lammkött på torget som är slaktat två dagar innan, så 

blir det grillat, det är ett som är säkert! 

Och till min förvåning så får jag och gubben i alla fall var sin

kronärtskocka. Inget att frossa i alltså, men ger mersmak av att

odla mer nästa sommar! 

Det är kanske det som är svårast med att behöva lämna stugan redan nu

i slutet av juli, det är så mycket odlat som inte kommer att hinna bli 

färdigt och lämnas således lite åt sitt öde. 

Och en mängd krukor som kommer att behöva kånkas hem.

Dem tänker jag inte lämna här utan omvårdnad. Hinner njuta av dem

på balkongen ännu ett bra tag! 

Men att kånka krukor, och smutstvätt och mängder av

kläder, som inte använts, hem tillbaka....det blir det! 

Skriver i den tonen som om sommaren skulle vara förbi, och så är det ju

förstås inte. Bara att min stugtillvaro klipps av en dryg månad tidigare än

vanligt. Men ser fram emot orsaken till det. Min kompis och jag

skall styra bilnosen mot norra Norge, och det ser jag så fram emot! 

Vi är ivriga fotografer båda två, det är det bästa att resa med någon

likasinnad, för gissar att det blir att stanna bilen tre gånger per varje körd

kilometer för att föreviga alla fina vyer. En fotande person skall resa med

en fotande person eller alternativt med någon som har en ängels

tålamod med alla stopp som absolut måste göras...(heh)! 

*

Ett stycke från vår stuga har en ensam tjädertupp haft sitt revir något

år nu. Brukar nu och då ta kameran med i bilen då jag kör in till byn 

bara för att ifall det skulle uppenbara sig nåt skoj. 

Ett par gånger har jag sett tjädern då jag inte haft kameran med men

nu råkade jag få syn på den när den satt i en tall. 

Tyvärr regnade det och blåste rejält när jag skulle ta bilden, 

så den blev lite suddig och när jag skulle försiktigt försöka

fota den lite närmare så flög den iväg. 

Den verkar vara ganska så "halvtam" för den vandrade lugnt

vidare in i skogen efter att den flugit ner från grenen, men

vegetationen var just så hög att jag inte fick en bättre bild av den. 

En glad överraskning var att jag trots allt får lite luktärtsblomning

i år i alla fall. När jag i våras planterade ut de små plantorna så kom

hjorten följande natt och smaskade i sig det mesta. Men tydligen 

blev det något litet kvar i alla fall, för har några fjuttiga luktärter

som nu börjat blomma. Precis så jag får någon blomma per dag in

i den lilla vasen på spiskransen. 

Brrr...nej nu är här nog så kyligt att jag tror jag skall dyka in

i strumplådan i alla fall och dra något värmande över mina arma

tår som inte alls tycker att det är läge att vara bara.

Inte i dag i alla fall. 

Kram från mig

ÅSKAN SOM ALDRIG KOM

Det har varit en väderlek som på sina håll gett riktigt rejäla

åskväder. Dock inte här. Hört åskan på håll och några aggressiva

moln har dragit förbi, men inget åskväder. 

Nu är det igen svalare, jag till och med frös här en natt när vinden 

hittade direkt in till mig genom de öppna fönstren. Men älskar att

kunna ligga och lyssna på vågornas kluckande så drog en extra filt

över mig istället för att stänga fönstret. 

Min förstfödda fyller år i början på juli, och denna gång råkade det sig så väl att 

både han och lillungen hittade sina vägar till stugan för lite stughäng med

oss föräldrar. Svärdottern vår jobbar så hon kunde inte komma med denna gång. 

Ända sedan den nyss fyllda 37-åringen kunde uttrycka sin önskan så har han velat ha, 

och oftast fått, en jordgubbspavlova till födelsedagen. Vid något skede när han var typ 15 år

så valde jag att göra den med lite mer "vuxensmak" och lade svartvinbärsgele mellan 

marängen och vispgrädden, men i år önskades det den versionen som jag gjorde då han 

var liten, nämligen med mosad banan. Enhälligt framröstad av familjen. 

Själv föredrar jag den med svartvinbärsgele, den ger lite mer sting och inte bara 

söttsött....;)

Det är inte särdeles ofta båda bröderna är här samtidigt och för en mamma 

(och nog en pappa också) är det alldeles underbart att se hur bra de 

kommer överens och hur de skrattar och tjattrar

och tjafsar med varandra som – ja små barn – trots att de är skäggiga karlar båda

två. De där skratten som hördes nerifrån bryggan då de tog sig ett nattsim....underbart!

Ler brett bara jag tänker på det. Ungarna må nu bli hur gamla och skäggiga som helst, 

jag blir ändå så lycklig av att få rå om dem ett tag.

Det finns ju alltid något att fixa på när man har hus. Ingen vill komma på

arbetsläger, och det har vi försökt undvika så långt det går genom att

sprida ut sommarjobben till små etapper som inte känns så, ja just jobbiga. 

Men när man är flere så går det i ett nafs att måla en liten sovstuga, som 

vi kallar den minsta byggnaden här. Den står där i skogsbrynet och används inte

så himla mycket så vi har inte riktigt märkt hur väderbiten stugan

hade hunnit bli. Men nu är den fin igen och står liksom lite

rakare i ryggen och välkomnar övernattare. 

*

Gubben min har aldrig spelat bordsspel, vet egentligen inte riktigt varför,

men av den orsaken är jag ganska svältfödd på spelkvällar. 

Till min stora glädje är båda gossarna spelglada och vi 

har suttit uppe till småtimmarna och spelat. 

Vår favorit just nu är strategispelet Catan. Mycket underhållande. 

Det blir det där klassiska – bara ett spel till – och så vips är klockan

tre på natten! Skönt att kunna sova länge på morgonen då! 

*

Näe, nu skall jag ta och aktivera mig en smula. Äldre sonen och gubben har 

åkt iväg för att paddla, lillungen åkte hem till sig för att tvätta kläder och klippa gräs, 

kolla att katten hans har allt väl. 

Jo, han har en kompis som ser till den dagligen, men ändå. 

Och efter det som hände vår Iris-katt, vill han av förståeliga skäl

inte ta katten med hit. Dessutom är han husvakt åt en annan kompis

som är på bröllopsresa. Men de skall alla dyka upp här igen ikväll. 

Och medan alla är borta så skall jag passa på att trimma lite gräs

och rensa i rabatterna. Så är det gjort. 

Ha det gott hörni alla därute i stuga och koja, eller

var ni nu väljer att vara denna soliga tisdag. 

Kram från mig