nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

GOSH...

Ja, jösses så få timmar det just nu finns i mitt dygn.

Men jag visste ju om det, att våren skulle bli så här. Och det är alldeles underbart.
Bloggen, den får tyvärr se sig degraderad i viktighets-rangordning för stunden.

Från kursen vid Hornborgasjön med alla tusentals tranor och svanar och andra fåglar
kom jag hem till Finland för att jobba tre dagar och så åter igen sätta mig på båten 
till Sverige för följande fotoutmaningar. Deltog med min kompis i en workshop
på Kolmården vilket visade sig vara ett riktigt givande foto-veckoslut på många sätt.
Kom hem med en hel del nytt i fotoinspirationsväg vilket alltid känns bra! 

Datumet för inlämnandet av examensarbetet tickar obönhörligt närmare hela tiden, 
och känner att jag skulle behöva justera lite här och lite där än på texten. 
Det är så det är, de där sista minutens justeringarna känns så himla jobbiga.
Man vet ju inte om de egentligen tillför något eller om de bara är totalt onödiga. 

Och ändå är jag där och justerar...

Ja, ja...
Till helgen skall jag iväg och fota fiskar och reptiler så det blir minsann
igen att packa fotoryggsäcken och ge sig iväg. 
Har ett par tidningsartiklar som väntar på att bli skrivna.
Tack och lov för ljusa vårnätter nu, liksom...heh! 
Och en deadline som jag inte riktigt vet om än. Tur det. 
Vet att det är snart, men kanske lika bra att inte veta hur snart...
En är ju tidsoptimist. Hur bra det nu sen är?
Och så var det det där med jobbet som begränsar fritiden så besvärande ibland.

Men till Valborg skall jag se till att släpa ut mig till stugan.
Öppna upp där (ja, jag har verkligen inte varit ute där än i år!)
och bara njuta några dagar, sova med fönstret på vid gavel
mot havet och vakna till flyttfåglar och andra vårljud. 
Tända en brasa för att jaga bort vinterfukten från stugan
och vädra vintern ur sängkläderna. 

Gosh, så jag längtar! 


INNAN SOLEN GÅR UPP...


Det är bara så att vissa morgnar är vackrare än andra. 

Häromdagen var en sådan morgon.

Hur underbart det ändå är där i varma sängen när klockan ringer
tidig morgon, så är det nog onekligen ännu mer värt att släpa
upp sig från sänghalmen och ta sig ut till soluppgången. 

Vi var ett härligt gäng som åkte iväg för att kolla in 
spektaklet med tranorna vid Hornborgasjön.
Och vad kan jag säga - det är rätt så fantastiskt att se dessa tiotalstusen 
tranor och andra flyttfåglar som landar där för att vila och äta upp 
sig innan det är dags att ge sig av vidare till boplatserna.  

Några riktigt tidiga morgnar blev det - och nu blir det en mycket tidig kväll 
för min del. Zzzzz.....



ÄNDRADE PLANER...


Ja. Alltså.

Här borde egentligen vara en bild på senvintrigt frostig skärgård. 
En mysbild på en brasa i nyväckt sommarstuga där sock-klädda fötter 
lojt sträcker sig mot brasans värme medan resten av människorna 
ännu mer lojt smuttar på ett glas (förmodligen alldeles för kallt) rödvin.

Ja. Alltså. Det kunde vara så. 

Men . Det . Är . Inte

*

Så snabbt förändras planerna! 
Medan jag var till butiken för att inhandla det sista inför
vår påsk på stugan lyckades gubben med konststycket
att "bara-gå-till-vedlidret-för-att-ta-ned-en-planka-och-bara-klättra-
lite-upp-och-sedan-tappa-fotfästet-och-falla-handlöst-ner-
på-en-golvbalk-och-slå-sig-gul-å-blå-och-bli-rätt-så-j*vl*gt-öm-i-hela-han.

Myspys på stugan förvandlades till läkarbesök och köp av diverse medikament.
Det blir karl av karln igen, men såpass mörbultat är han att tanken på 
ett par timmar i skumpande bil och lite asketiskt stugleverne just nu
känns lite överuppskattat. Ur hans synvinkel.

Och jag kan ju bara förstå.
Vem har inte någongång haft en kropp som tagit 
riktigt hårda törnar, så man vet ju minsann hur det känns!
Då är man mer än vanligt vänligt inställd till vilka bekväma
rackerier som helst - som innetoa, till exempel. 
Det finns inte på stugan....inte rinnande vatten heller. 

*

Innan dessa ändrade planer trädde ikraft hade jag hunnit fixa en traditionell pasha. 
Jag ä l s k a r pasha, denna finsk-ryska efterrätt
som har sina djupa rötter i den ortodoxa påsktraditionen.


Ordet pasha lär betyda just påsk på ryska, 
vilket är ett språk jag kan aningen knaggligt (läs; absolut inte alls) och således kan 
varken bestyrka eller demolera det påståendet. 
Men det låter fint; Pasha-Påsk! Da! 

Personligen spelar trossamfund eller geografiskt läge ingen roll.
Pasha är gudomligt gott - var och hur som helst! 

Har kört samma recept i snart 25 år! 
(obs - stor sats!) 

Kommer här:

Saften och skalet av 1 citron
4 dl vispgrädde
200 g smör
2 dl socker
2 ägg-gulor
500 g kvarg
2 msk vaniljsocker

(1 dl mald mandel + 1 dl russin)
Jag har aldrig i dessa - men det är helt smaksak.


Vispa grädden i en egen skål.
Vispa också ihop smör och socker. 
Blanda i ägg-gulorna en i taget.
Blanda i citronsaften och det rivna citronskalet.
Rör ihop det med kvarg, vaniljsocker 
(och mandel och russin om man vill ha det).
Rör till sist ner den uppvispade grädden.

Det finns specifika pasha-former, men eftersom jag inte har någon koppling till
den ortodoxa tron och på det sättet inte känner att jag behöver ha de religiösa symbolerna 
med i just min pasha så har jag alltid använt mig av det som jag råkat hitta hemma.
Som kaffefilterhållare och finmaskiga silar eller sådana där lådor som man lagar 
färskost i. Allt där vätska kan rinna ur fungerar. Bara att ha i en silduk i sitt kärl
och tadaaa...man har en pasha-form.

Det räcker med att pasha-smeten rinner av sig i ett dygn,
sedan kan man tippa över pastan på ett serveringsfat, eller som jag
gjort flytta över den i en annan serveringsform. 

Jag tror man i de ortodoxa cirklarna har regler för hur en pasha skall
se ut och hur man skall dekorera den, men jag struntar hejglatt i det
och dekorerar i år min pasha med temat:

"Trädgårdsmästarens längtan"

och gör mylla av smulade Oreo-kex, morötter av sockermassa
och morotsblast av myntablad. 

*

Sade jag redan? 

Jag bara älskar pasha - om också en tesked i taget - för det är
väldans mycket "allt" i en tesked.

Receptet ovan ger  m y c k e t  pasha! 
Ingen orkar äta mycket - såpass mäktig är den här efterrätten.
Jag brukar numera laga halva satsen - och ge bort hälften! 

Men eftersom jag inbillar mig att smaken blir ännu fylligare i en större sats, 
så kör jag fortsättningsvis det gamla receptet. 
Och delar med mig av pashan.

Precis så som jag för tiotals år sedan kom i kontakt med pashan.
Det var någon som hade gjort en för stor sats - och delade med sig. 

*

Nu kan jag ju inte konkret dela med mig av pashan till er. 
Men receptet, det beprövade, det kan jag dela.

Varsågod - och Glad Påsk! 

SPARSMAKAT...


...som jag tidigare skrivit så har jag lite snusat på det här med minimalism, 
optimalism och att faktiskt inte ha och äga så sjuttons(tusen) mycket grejer.
Jag har till och med läst på det här med kapselgarderob (capsule wardrobe) för
faktum är att jag redan i ett par års tid omedvetet kört kapselgarderob, fast jag kanske inte
haft ett namn för det. Jag har bara använt samma och samma kläder nästan hela tiden.
Det oaktat har jag skämmigt mycket kläder i min garderob som jag
ärligt talat aldrig använder. Nu skall det bli en ändring på det! 

Mitt "dilemma", ett i-världsproblem i allra största grad, 
 är att jag har en mängd kläder som jag gillar mer då de hänger på
galgen än då de hänger på mig. Och det är ju ingen större idé med sådant? 
Endera dagen skall jag ta itu med garderoben. 




Märker också att mitt "pynt" blir mer och mer avskalat.
Förmodligen till en sådan nivå att någon inte skulle kalla det pynt alls? 

Mina påskfjädrar är i år dessutom helt ekologiska - och "närproducerade".
Helt eko!

Första bildens fjäderknippe är från en järpe som gubben jagade för 
ett par år sedan. Köttet åt han upp och jag tog hand om fjädrarna för jag tycker de
är så himla fina! 

De övriga fjädrarna är plockade från marken vid en strutsfarm som 
jag besökte för ett antal år sedan och som till nu fått agera dekoration
på mitt skrivbord - nu blev de uppgraderade till påskpynt. 

Är ju inte så mycket för gult och grällt, så ekologiska 
naturfjädrar känns precis perfekt för mig! 




I övrigt har jag också sedan länge föredragit naturmaterial framom
konstmaterial. Man kan ju, om man vill vända sig krokig och avig och vindig 
i att alltid försöka välja "rätt" enligt alla etiska normer som vi överöses med. 

Jag har valt att undvika att äta kött - för att jag känner att man kunde göra mer
för djurens välmående och att den mängden kött vi äter idag inte är hållbart.
Motstridigt nog så föredrar jag läderväskor och -skor framom konstläder.
 Likaså föredrar jag ull framom syntet. 
För tillsvidare upplever jag att alternativet med all världens 
plastaktiga material ändå är ett sämre val. 

Jag tycker ibland att det är riktigt knepigt att hitta sin egen balans på 
gungbrädet mellan etik och estetik, värdegrunder och övertygelser. 



Jag tycker det är fint att man hela tiden blir mer och mer
medveten om vad man kunde göra bättre med tanke på miljön och dess framtid.
Hur djurhållning kunde bli bättre, hur andra problem som vår livstil medför kunde lösas.
Vi väljer bort plastpåsar och återanvänder mer och mer i hemmen.  
Jag bugar djupt för alla de som ständigt är medvetna och med stort engagemang
upplyser oss andra om hur vi kunde göra bättre val. 

Jag kanske aldrig blir en sann minimalist, aldrig kommer att ha en sannfärdig etik,  
men jag gillar tanken på att less is more. 

Vi behöver inte allt det vi tror - vi behöver mindre! 


SKÖNT TRÖTT...


...och ikväll tänker jag bara slänga upp fötterna på puffen och
inte göra något vettigt alls! 

Är inne på slutrakan med mitt examensarbete. Okej, okej, en hel del finlir kvartsår 
men grovjobbet är nästan rott i land. Woopwooop!!! 
Jobbet på "det riktiga jobbet" är skött och så lyckades jag utöver det klämma in lite 
trevlig business-fotografering också den här veckan, så 
onekligen lite dags för att smälla med hängslen och unna sig en lat kväll. 

På weekenden skall jag stänga ner både studier och jobb och faktiskt leka
lite husmor och för en gångs skull ägna lite uppmärksamhet åt hemmet. 
Känns som evigheter sedan jag gjort något annat än tänt lite ljus...



Ha, ha....mitt  julpynt som blev kvar som vinterpynt pryder fortfarande soffbordet.
Kanhända det är dags för en liten årstidsuppdatering - även om vädret därute - snö, snö och snö -  sannerligen hänger intimt ihop med 'pyntet' här inne så är det säkert
ändå dags att skruva till det med något lite mer vårigt. 

Till helgen skall jag göra något för att trolla fram lite påsk- och vårkänslor i hemmet.
Det är kanske dags för det nu.