KYLSLAGEN PÅSK OCH STUGÖPPNING



Det blev nu ändå så att vi åkte till stugan, vattnet kopplades på av en 
bybo som kan det här si så där tusen gånger bättre än vad vi gör. 
Det är krångligt med alla pumpar och kranar och vippstakar som skall 
vara i rätt läge för att vattnet skall forsa till. 
Vi är två stugor som delar på samma brunn så det är en hel del trixande, 
så vi har valt att låta proffsen sköta det här vår och höst. 

Samtidigt satte han på lite värme i stugan så det inte var helt iskallt då 
man kom. Men det tar ändå ett par dagar innan vinterkylan och fukten 
försvinner från stugan. Tredje dagen här nu, och nu börjar det kännas varmt och
mysigt inomhus. Tänder en brasa nu och då för att få bort vintern som satt sig
i väggarna. Men tar det försiktigt med eldandet - pipan är ännu kall och fuktig. 

Och så städar man...å städar. 
Försöker varje höst vara så noga med att inte lämna minsta lilla smula
ätbart i stugan, men i höstas blev uppenbarligen en skål med
Marianne-godis framme på en hylla (trodde väl den var tom, skålen) och
ja mössen har haft kalas i vinter. Små, små rödvit-randiga flisor av godis papper
fanns överallt!  Och dessa små pripelbajskorvarna. 
Hade också glömt ett par t-skjortor i hörnet av ett skåp, och minsann hade
inte mössen haft det som sitt vinteride, bara att slänga dem. Urk! 

Gick igenom allt annat, korgen med sockor och mössor och vantar, 
men de verkar ha blivit lämnade ifred. 

Mössen är söta - ute i naturen - men är inte överförtjust i dem så här
på vårkanten...


Och inte är jag så här på vårkanten överförtjust i hjortar och rådjur heller. 
De har, som jag kanske nämnt, ätit upp alla mina idegransbuskar och lämnat
bevismaterial efter sig dessutom, så ingen oklarhet i vem som är den skyldiga. 
Har precis beställt den taggigaste av alla taggiga rosor som jag skall ha i
stället för de uppätna idegranarna. Ha! Tugga på där om ni kan, hjortskrällen! 

Tog hemifrån lite nötter och pumpafrön som hade blivit oanvända hos oss och 
bjöd på lite godis åt fåglarna. Visst hittar de redan annat ätbart i naturen, men
istället för att slänga bort, tänker jag. 


Nej, det är inte det mest strålande fina påskväder precis, men 
ett otroligt skönt, nästan meditativt väder - även om det är kylslaget - 
Bara ett par grader varmt. Men fjärden ligger lugn och på håll hör man
knipornas flygt över vattenytan. Ett sådant underbart vår-ljud! 



Några av vikens övriga invånare har också anlänt. Knölsvanen och storskraken, 
men inga ejdrar hörs och ingen skäggdopping syns till, men de kanske kommer? 
En annan som kanske kommer är mina mängder av snödroppar som jag i höstas
planterade i ett tråg. Än har bara några få tittat fram ur myllan, så kanske de 
övriga också sticker upp om ett tag? 



Så här startade våran påskhelg. Efter att kojan och annexet blev putsade och sängarna 
bäddade med rena lakan var det dags för bastu. Nu är allt rent - till och med vi själva.
Och en ny stugsäsong kan inledas! 

Ikväll blir det påskmiddag med lamm, rödvinssås och vitlökspotatis och sparris. 
Och pasha. Och äggletning och sådant. 
Vår familj är inte speciellt religiösa av oss så har nog inte alls kolla på 
vad som skall ätas när under påskhelgen. Beroende på vilken dag vi hinner
sammanstråla - då blir det Stora Påskmiddagen. 

Så på tal om det: 

Glad påsk  från mig till er alla! 



 

VARFÖR INTRESSERAR VÄDRET OSS - ELLER GÖR DET?


Det var i veckan här som sjön jag bor vid öppna upp.
Isen gick.

Strax började plinga till i bolagets WA-grupp och det var många som kommenterade
att nu är minsann sjön isfri. En dag senare än i fjol, visste någon berätta. 
På något plan gillar jag det här, att man har koll på sådana saker. 

Är ingen fågelbongare precis, men gillar att följa med BirdLife Finlands sida
som heter Tiira där bongare rapporterar om fåglar de sett. 
Och just så här på våren, när flyttfåglarna kommer, är det ju som mest
intressant. Bland det första jag gör när jag kokat mitt morgonte och satt mig vid datorn
för att kolla in vad som hänt under natten ute i världen är ändå att kolla vädret. 

Är det bara en vana, eller är jag genuint intresserad?



Visst är det skoj att följa med årstiderna och dess växlingar. 
Gick igår en sväng för att se om jag kunde hitta tussilagon, men 
den lilla tur jag gick var så pass skogig och saknade södersluttningar 
så jag fick nöja mig med lite tickor och fjolårs rallarros. 

Nu är jag ändå inte en sådan som skriver upp varje dag grader och
så - men för att vara ärlig så är det inte långt ifrån. Jag gillar tanken.


Varför? Har ingen aning faktiskt. 
Kanske en kvarleva från min förfäder som var bönder,
som nu så många andra i Finland, och i Norden överlag. 
För dem var det viktigt att kunna sia i väder och 
jag fascineras fortfarande av bondepraktikan. Och älskar att 
försöka läsa i moln, att försöka reda ut om det är lågtryck, 
eller högtryck som är på kommande när det blåser. 

Ibland kan det hända att det är för att jag sett på väderleksrapporten
dagen innan som jag tycker mig kunna tolka rätt...heh. 

Påsken och väder har alltid varit nåt som hört ihop i vår familj. 
Vi har alltid strävat efter att fira påsken på stugan och öppna upp
säsongen därute vid havet. Några år har vi backat i sista stund och
stannat hemma, men i år skall vi nog fira påsken där. 
Allt hänger och står med att vi får vattnet kopplat så man får vintern
(läs möss-skit och damm) bortstädat.
Och om vi får vattnet kopplat beror på temperaturen. Påsken är tidig i år, 
men så är också våren. Ändå kan det vara lite si och så för de har 
trots allt lovat nattfrost. Men det skall väl gå bra ändå. 
Sååå kallt skall det inte ändå bli. Gäller att hålla koll på väderleken ;). 

Men ännu om väder. Ibland är det också väldigt skönt att ha något
så trivialt som väder att tänka på - åtminstone en liten stund av dagen. 
Det finns alldeles för mycket annat i välden just nu som känns 
för ostabilt och gungigt och rentav helknasigt. 
Så väder, det är stabilt - om än omväxlande. 

Läste precis för ett tag sedan att många gillar att lyssna på 
den långa väderrapporten för sjöfarare på radio, den där man läser 
upp vattenståndet, vinden och sikten på de olika mätstationerna. 
Det är nästan meditativt! 

Nä, nu har jag pratat om väder och vind här alldeles tillräckligt
och skall gå och fixa till lite ostsmörgåsar åt oss. 

Vi hörs! 

Kram från mig

 

TIDIG VÅR I ÅR


Alla säger att våren är tidig i år, och det tackar vi ju för. Vi som inte 
faller i trans av snö och kyla. 
Nästa vecka är det påsk, och vi skall släpa oss till stugan för att öppna upp
där. Iris får igen komma ut på "sommarbete" och känna havsvindar i sina
morrhår. Och vi människor får städa och feja, putsa och skura. 

Vi velar lite mellan att stanna där sedan en längre tid, men det har 
samlats en del grejer som vi gärna skulle vara med på "i stan", så 
antagligen blir det bra ett besök över påsken. 
Vi får se.

Efter coronaåren, så jag började jobba heltid på distans så har vi haft 
möjligheten att stanna längre tider på stugan, och det var en 
välsignelse då vi hade den stora fasadrenoveringen i husbolaget. 
Men det är inte små lass med grejer som skall släpas fram och tillbaka
varje vår och höst. Ser ut som ett flyttlass nämligen...
Kläder, sängkläder, torrskaffning, tvättmedel, krukväxter (jo...jag vet...)
frösådder och mylla till utekrukorna. 

I år slipper jag kuska på myllan i alla fall då lillungen
som har en pickup i ett svagt ögonblick lovade köra mullsäckarna till stugan. 
När jag hörde det så vips var jag och beställde lite extra säckar
och lite extra hästskit. Gratis hemleverans, det är inte illa det, hehe.

Nå, lovade ändå bjuda på lammstek med så mycket vitlök att 
vilddjuren flyr från skogen. 

Sitter för tillfället och väntar på att min trognare till bil skall bli klar. 
Den har rullat sina modiga kilometrar, men skall väl nog orka en
bra bit till med god omvårdnad. 
Min kompis, hennes dotter och jag planerar en lite roadtrip till 
norra Sverige och Norge i slutet av sommaren. Eftersom min bil
är den största så åker vi antagligen med den. 
När tre kvinnor åker iväg, med vandringsutrustning och kamerautrustning
är det nämligen inte riktigt lätt packning som gäller. 
Man får snåla med kläderna istället. Och hoppas en varm augusti. 

Kram från mig





 

EN LITEN UTFÄRD TILL HAVET


Förra fredag åkte jag och min kompis på en lite utfärd till Hangö, 
Finlands absolut sydligaste spets, i hopp om att se lite flyttfåglar komma
inflygande då sydliga vindar utlovades. 

Dessvärre blev det mer storm, vilket kanske inte syns på bilderna, 
men det luggade rejält kan jag lova. Luvan hölls knappast på då jag var på den
sydligare sidan av Hangö udd. Även om det var sydlig vind så var den
knappast varm då den ändå tog med sig en isig andedräkt från ett isigt hav. 

På norra sidan av udden var havet ännu istäckt, men här på den södra sidan
kunde man ändå skönja öppet hav, kanske en kilometer ut, om alls mina
ögonmått håller streck. 


På den sydligare sidan var det mer lä och där låg isen ännu tryggt förankad i 
sin vinterskrud, men det skall väl inte dröja länge innan den får ge sig. 
Våren kommer med rejäla kliv, lite tidigt så Gubben Frost kan ännu ge igen, 
men ändå känns våren nära nu. 

På hemvägen såg jag på flera ställen rådjur som hade tagit sig ut på åkrarna
för att förse sig med det späda, späda gröna som börjat växa där. 
Lärkorna och tofsviporna flög på åkrarna de med. 
Vårtecken de med, om något! 

 

Jag besöker den här stranden och naturstigen nu och då, nu var det
något år sedan senast, men kvar är den sista biten av vraket som en gång
var ett skepp. Fartyget Palawan som lastad med vedlast 1932 började
brinna utanför stranden, gick på grund och slutligen drev delar av 
skeppet upp på stranden, och där är de än nästan hundra år senare. 

Där har det legat år ut och år in. Om en vrakdel nu kan uppleva något, 
vilket är föga troligt, men om så tänk vad det kunde berätta! 

Denna gång kunde jag tyvärr inte promenera så långt vilket en envis
ryggskada satte stopp för, men man får njuta av det man kan. 

Man kanske inte kan bestiga Mount Everest, men man kan upptäcka det fina
och allt det vackra man kan nå. Eller som Ernst säger:

"I det lilla bor det vackra".

*

På tal om ryggbesvär. 
Kommer aldrig att glömma den gamla damen som giktbruten 
kom in i den blombutik som jag jobbade i för snart 30 år sedan. 
Hon gick nästan i 90 graders vinkel. 
I mitt stilla sinne undrade jag om hon alls kunde se sina
blommor där på bordet i sitt hem, så krum som hon var. 

Hem till sig köpte hon en lite bukett vårblommor, och som om 
hon läst mina tankar så sade hon:
"Jag kanske inte hela tiden kan se min blommor där på bordet, 
men jag vet att de finns där, och jag kan känna doften! Det räcker".

När jag slog in priset för den buketten drog jag av en rejäl rabatt.
För det kändes som det enda rätta. 

Det kanske blev ett litet minus i kassan, men ett stort plus i min själ. 

Och nu 30 år senare kan jag så väl förstå det där. För vad som än 
hindrar en, vilka utmaningar - tillfälliga eller bestående - man än har
så finns det alltid något i ens tillvaro som är tillgängligt och som man kan njuta av. 
Och som man bör göra. Ta till sig, glädja sig åt. 

*

Men nu, nu skall jag ta och ha en date med John Blund. 
Gör ni det med! 

Kram från mig
 

ATT INTE ODLA TOMATER

 


Magbobba - jag säger då bara. Ju äldre jag blir desto jobbigare känns det. 
Själva akuta skedet gick över rätt fort, men gudars skymning så trött jag var efteråt, 
bara att ta sig en sväng till butiken och så hem igen tröttade ut mig. 
Huuu....men nu börjar livsandarna återkomma. 

När jag inte riktigt var i skick passade jag på att öva på temat i målarkursen jag 
deltar i. Behövligt skulle jag säga, för att måla glas är en riktig utmaning! 
Svårt, men roligt! 
Vad har det här nu med tomater och göra, kan man undra. 
Allt och inget. Jag hade redan i fjol, eller året innan till och med, bestämt
mig för att inte odla tomater. Är ju större delen av sommaren på stugan
och där härskar tuffa förhållanden, där blåser typ alltid från något håll. 
Skönt heta sommardagar för oss människor, men tomaterna är lite mer...känsliga. 
Har väl lekt med tanken om ett växthus, men nja...det känns ändå lite att ta i.

Dessutom är jag mest orolig om det kommer mycket snö på vintern och
man inte kommer fram för att få ner snö från taket. Och så 
tänker jag att det får väl ändå vara någon gräns på hur mycket hem-
odlat får kosta? Så ja, jag skulle inte odla tomater! 

Men så finner jag mig peta på lite gamla fröpåsar i min frölåda.
De är lite överåriga, men man kunde ju ändå testa? Inte förlorar man något...
...och vips har jag ett gäng krukor innehållande tomatfrön. 

Hur gick det nu så här? 


Kanske var det bara våren som drabbade mig?

För nu är det vår i luften! Solen skiner, snön smälter.
Sjön ligger ännu istäckt, men isens utseende ändrar från dag till dag och
i går morse när jag försökte få upp mina trötta ögonlock hörde jag
sångsvanarna trumpeta medan de flög ett varv eller två över sjön! 

Hann inte ut med kameran innan de redan besvikna dragit vidare, men 
satte mig vid mitt målarbord och målade vinterns sista vintermotiv. 

För nu är det vår! 
Och jag odlar tomater - som jag inte skulle! 

Kram från mig