nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

SMÅ DILEMMAN...


En god vän till mig är författare och stundvis stönar han frustrerat över avsaknad
av inspiration, men han har lyckats utveckla ett system att få in sig själv på
rätt spår igen. Det är bara att sätta igång. 

Det låter så enkelt när han förklarar hur han gör.
Jag tycker inte det är fullt lika enkelt. 

Just nu är jag otroligt tacksam att jag åtminstone får en del av min inkomst 
från helt vanligt tråkjobb för min inspiration och flow på den mer kreativa sidan
är som bortblåst! Gömd i snö. Borttappad i vintermörkret. Puts väck! 

Jag har förr hamnat i inspirations-svackor och lyckats kravla mig upp 
från dem, så kanske det sker även denna gång, men fy fan så jobbigt 
det är när man är djupast i svackan. Inget man åstadkommer ger minsta lilla
belöning liksom. Det är bara segt. 

Och varför skall det egentligen vara så här? Att man ofta i de mer kreativa 
yrken eller hobbyn ramlar ner i dessa svarta hål där ingen tanke eller idé man
får tag i vill växa till sig och utvecklas. Allt man rör vid blir till en död sten.
En sten som bara tynger. 

Varför är det så?

Varför skall det göra ont att skapa? Kännas så jobbigt?
Eller att vägen, innan det blir något skapat alls, 
stundvis känns så stenig att tassa på? 



Ja-a, till fredag borde jag leta fram på den här inspirationen som 
nu verkat gått rejält vilse i tillvaron. 

Och jag borde bli så mycket bättre på att locka fram den
när den behövs. 

Jobbar på det! 

NJUTER VINTER OCH LÄNGTAR lite VÅR...


Märklig vinter.
Jag brukar säga, gnälla till och med, hur jag avskyr januari och 
februari. Isynnerhet februari.

Men i år har jag inte alls sådana känningar? 
Vad händer? 

Jag tycker det är fint med snö. Mera yrsnö åt folket bara! 
Jag blir nästan barnsligt förtjust över när snön vräker ner. 
Jag älskar att plumsa i snön och dra huvan över huvudet mot vinden.
Jag som knappt har varit kapabel att andas ens i februari så 
ångestfyllt som den månaden har tett sig i många år, och nu 
plötsligt står jag mest överraskad och funderar:

- Va, bara ett par veckor fram till mars? 

Jag förstår ingenting? 

Har mycket på gång och det känns bra. 
Köpte mig på hemvägen en Helleborus som var så fin,
tickar i gång lite vårpirr i knoppen. 
Kroppen däremot är inne på vintermood ännu ett tag tror jag. 
När jag nu mot alla odds verkar trivas i vintern.

Märkligt! 









MÖT ALBIN O.


Av de mer otippade sakerna jag någonsin klickat hem från nätet
är nog Mr Albin O.

Han är ju lite blek, för att inte säga en albino, men snygga drag, det har han! 

Förmodligen hade nog Mr Albin O. siktat in sig på en karriär i något
fancy skyltfönster så jag kan lite ana hans besvikelse över att 
landa i en enkel studio som försökskanin för olika ljussättningar
för porträttfotografering.

Däremot är jag tämligen nöjd med honom. Han har en ängels tålamod
med alla mina försök och misstag att få till de där rätt skuggorna.
Och det rätta ljuset. Utan att trassla in sig i alla kilometer av kablar
som med besvärande tydlighet kommer med det här med studiofotande...

Albin O. har ett synnerligen blygsamt gage med tanke på de timmar
han kommer att få uthärda framför kameran. 
Men han klagar inte. 

Inte än i alla fall.

Aj, vad jag skall roa mig åt i helgen? 
Gissa! 


MERA O-VETE-MAT...


Ja...

Nu är jag lyckligtvis inte den personen som skall ställa upp i 
bäst-på-något-som-helst som har med bakning att göra. 
Jag liksom bakar inte. Någonsin. 

Jag är nu en gång för alla en katastrof i köket när det kommer till att trolla fram
goda - och vackra - bakverk. Not my cup of tea, liksom.

Det oaktat tänkte jag bjuda på ett lite avvikande recept 
Runebergsdagen, och Runebergstårtan, 
till ära som jag testat på i och med min påtvingade 
avstå-vete-grej.

Jag tror ju att det finns andra därute som av orsak eller annan 
inte kan äta vete men ändå inte vill avstå från vissa säsongs-godsaker.

Jag har inga som helst problem att skippa bulle till kaffet. 
Söta bakelser och wienerbröd är inget som lockar mig.
Säsongens fastlagsbullen kan också gärna stanna på butikshyllan.

Men Runebergsbakelse. 
Det vill jag ha! 

På jobbet bjöd grabbarna på traditionell Runbergstårta senaste fredag,
Jag hade inte hjärta att (igen) säga nej tack. 
Dessutom ääääälskar jag Runebergstårta. 

Men jag fick ju sedan inse att det inte var det bästa beslutet 
jag den dagen tagit gällande vad jag skall äta om magen får säga sitt.
Och den sade...

*

Vis av skadan grävde jag fram ett recept på Runebergstårta som 
inte skulle innehålla vete. Och hittade följande:

150 g rumsvarmt smör
1 dl socker 
(eller om man också undviker socker 
så erytriol i samma mängd ) 
2 ägg
1 dl créme fraîche 
2 dl mandelmjöl
2 msk kokosmjöl
1 dl hackade hasselnötter
1 msk psyllium
1 tsk pepparkaks-krydda 
1,5 tsk kardemumma
2 tsk bakpulver

Vispa ägg och socker. Tillsätt ett ägg i taget och efter det créme fraîche. 
Blanda torra ingredienser ihop och tillsatt det i smeten. 
Använd muffinsformar eller dylikt och grädda tårtorna i 
200 grader i ca 20-25 minuter.

Dekoration:

Blanda lite färskost (typ Philadelphia) med några droppar pressad citron och
söta med socker och vaniljsocker till lagom sötma. 
Bred en ring runt bakelsen och klicka lite sylt i mitten. 
Jag gav varje bakelse en liten tsk punch (för det var det enda jag 
råkade ha hemma) innan dekoration. 
Det lyfter smaken, jag lovar.

*Njut*



SÄSONGSMAT...


Förutom att jag alltid försöker välja råvaror till mitt kök som är i säsong enligt växtperiod
så finns det också mat som har sina 'påhittade' säsonger. 
Påhittet kan vara kulturellt eller religiöst, eller båda. Som det mesta 
när det gäller vår nordiska högtidsmat. Mat har en spännande historia och
massor med fascinerande kopplingar. 

Men säsongsmat var det, ja.

Så länge jag kan minnas har jag ätit blinier, dessa ryska boveteplättar, i februari.
Dock utan att veta varför. Blinier är februari i min värld, så är det bara.
Jag blir löjligt lycklig av blinier med smetana, hackad lök och kaviar/rom.
Och kombon smetana-honung-saltgurka. Jag har skrivit det förr, det 
låter som den mest otippade kombinationen av smaker att gifta sig.
Men ooooh-jaaaaa så de gifter sig! 

Men varför dessa äts i februari? 

I den rysk-ortodoxa tron finns något som heter Maslenitsa. 
Det är veckan före fastan inleds. 

Man kallar veckan också för smörveckan och den har både religiös 
och folklig, till och med hednisk bakgrund. 
I de katolska länderna firas samma vecka med karnevaler så man 
kan kanske säga att det är frågan om en slags rysk-ortodox variant av det hela. 
Under maslenitsa-veckan har man redan lämnat bort köttet, 
men kan fortfarande äta mjölk, ost och andra mejeriprodukter innan fastan. 
Så blinier har blivit en slags festmat för att fira vinterns förestående slut innan 
man inleder fastan som ju som känt pågår till påsk. 
I Ryssland inleds fastan den sjunde veckan innan påsk. 
I år inleds vår västerländska fastetiden 14 februari och avslutas torsdagen 29 mars.

De flesta av oss är ju ett hopkok av kulturer, religioner (aktiva eller passiva), traditioner 
och nya tankar och insikter. Vilket är alldeles härligt. Det är ju det som gör oss
till de individer vi är. 

(det här var nog min blogghistorias längsta inledning för att komma till sak)

Som ni säkert har förstått så är blinier något jag ser fram emot varje år. 
Det är säsongsmat för mig med många lager av betydelser.
Förutom att jag tycker att det är bland det godaste jag vet! 

I år har jag dock ett litet dilemma. Jag, som alltid skrutit med att jag har en
mage som tål småspik och kätting, har fått rucka på det begreppet lite. 
Min mage tycker nämligen inte längre speciellt bra om vete, eller några andra sädeslag 
för den delen. Det har varit en lång process att komma fram till vad det är som 
min mage inte gillar. Men nu vet jag, bl a vete är en sådan grej. 
Huuuur jobbigt för någon som ääääälskar färskt bröd och blinier.  
Blinier görs förvisso på bovete, som inte är lika stor bov i dramat, 
om jag förstått saken rätt men jag ville ändå försöka hitta ett recept på
blinier som skulle vara spannmålsfria så gott som. Men ändå vara ett 
recept 'good-enough' att utmana ett traditionellt blinirecept.

Och NU kommer jag till saken! 

Ett riktigt, riktigt bra alternativ till traditionellt blini-recept
som jag hoppas andra blini-älskare som vill eller måste undvika vete
kan testa på. Tyvärr vet jag inte vem som ursprungligen kommit på receptet, 
har själv fått det av en kompis som bakat denna blini-variant i år. 

Här kommer det:

4-6 portioner (beroende på storlek av plättar)

3 ägg
200 g Philadelphiaost
1 1/2 msk mjölk
1 1/2 msk vispgrädde
1 1/2 dl mandelmjöl
1 msk fiberhusk
1 tsk bakpulver
lite salt
smör till stekning.

Vispa ägg och Philadelphia-ost ihop. Blanda de torra ingredienserna.
Tillsätt mjölk och grädde samt de torra ingredienserna

(bara den här biten är så mycket enklare än "riktig" blini-smet).

Låt stå minst 10 minuter.

Stek blinierna i smör.

Ha på hackad lök, smetana och kaviar/rom.
(och saltgurka med smetana och honung - glöm inte det)! 

Njut! 


Återkommer till det där med fasta.
Något jag för varje år och med stigande ålder (sa jag det där?) 
blir mer och mer medveten om att kunde göra oss alla gott.
På många plan. 

Mer om det en annan gång. 

Nu skall jag njuta blini-lycka!