Det har varit en ovanligt seg förkylnings om vi haft ihop med oss.
Endera dagen känner man sig nästan som folk, för att nästa dag igen
känna viruset rusa runt i kroppen och förorsaka kaos bland
försvaret. Men nu börjar det kännas som om livet återvänder.
Nå, det om det...
Hämtade de två julrosorna som fått växa på balkongen under vårvintern
hit till stugan, med tanken att plantera dem i rabatten och se om de kommer
igen nästa år. Tvivlar på det, de här förädlade sorterna vill
inte riktigt klara av vårt tuffa klimat, men de är underbara att
köpa tidig vårvinter och ha dem på balkongen där de håller sig hur
bra som helst. Lite köldknäppar rycker den bara på axlarna åt.
Jag köpte mina julrosor i början av mars, så de har minsann
spritt blomsterglädje länge. Två månader!
Och det skulle de säkert fortsatt med också i rabatten här på stugan, men
eftersom vädret var så attans kyligt och regnigt så valde jag att knipsa av blommorna
och ha dem inne i stugan i stället. De håller sig fint som snitt också!
Så ja, de här skönheterna kan kosta en slant men när man tänker på
hur länge man har glädje av den blomningen så är det alla gånger
värt priset. Och så kan man ju bara hoppas på en mild vinter nästa år
så att de övervintrar i rabatten.
På tal om det så var det endel växter som inte klarade övervintringen i
det kalla annexet. Trodde mitt olivträd hade fixat det, men det var nog sedan
också heldött. I mina bamsestora krukor där bla sammets-sumaken och en
uppstammad bollthuja bor, hade jag i fjol gråtimjan som underplantering
och något förvånad över att den inte överlevt, inte i någondera kruka.
Afrikas blå lilja, agaphanthusen, är ännu lite oklar om det klarat det hela.
Än ser det lovande ut, men man vet inte. Två stora (eller stora å stora...)
buxbomsklot verkar ha tagit vintern med ro. De får nu stå i nästan total skugga
så de inte blir brända. Buxbomen är här hos oss på gränsen hur långt norr
den vill vara. En krukazalea strök med också. Det var lite förväntat, men ville testa.

Ett återkommande "måste", om än ett kärt sådant, är att så luktärter och idag
fick de komma till sin växtplats. Tidigare år har jag haft dem i rabatten, men i år
får de lova att växa i en odlingslåda för jag har tänkt skippa odlandet av
grönsaker i år. Vi har så otroligt fina odlare runt om i byn som man kan
köpa sommargrönsaker av som dessutom är finare än de jag åstadkommer.
Så det får bli lite sommarblomsodling i lådorna i stället.
Och säkert någon ört i kruka och kanske, kanske en tomatplanta...
I övrigt har jag nästan bestämt mig för att ha vitt som blomtema i år.
Vitt och silver och grönt och kanske lite rosa och en liten hint av vinrött.
Så får det bli!
På tal om sällskap i trädgården. Iris är så lycklig när den får snoka
omkring och upptäcka utomhusvärlden. Det finns både flugor inomhus som
är lite yrvakna efter vintern som man kan försöka fånga.
Det gick sådär...
Och fjärilar som man kan häpnas över, men som fladdrar alldeles för
högt för att man ens skulle försöka sig på ett anfall.
Man märker minsann att hon är en riktig liten stadsfröken.
Men en cool sådan. Träffade häromdagen grannens (snälla) hund som
är van vid katter så det var tryggt. Iris gick fram till hunden men när den ville
komma helt fram till henne så sköt hon rygg och fräste - men backade inte en centimeter.
Så liten man är så har man koll på sitt revir.
Bara vädret blir bättre (det slutar blåsa som attan) så skall jag ta och
fiska och se om man inte skulle kunna bjuda henne på en färsk abborre.
Som sig hör till en skärgårdskatta.
Nu skall jag gå och tillreda en varm tomatsallad.
Lite sommarsmaker men i ljummen version så kallt som det än är.
Brasan sprakar och ljusen är tända. Stugmys!
Kram från Maggi