nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

MERRY VAPPU...


Jag känner att ett sådant där lite vansinnehysteriskt skratt ligger 
och gurglar i mellangärdet när jag kikar ut genom fönstret.
Här hade vi tänkt sitta och fira Valborg. 
I skrivande stund känns det inte helt aktuellt med 
skumppa och sill i trädgården...




Visst fylls jordens vattenreserverna på och visst vet jag att aprilvädret kan vara synnerligen lynnigt.
Men  ä n d å !!!

*

Tänkte förresten passa på och påminna om en liten grej när nu vårvädret 
har backat så här radikalt. Många fåglar har redan hunnit lägga ägg och när
det nu är så här kallt så är det jättevikitigt att honan får ro att ligga på äggen.

Så undvik att gå nära holkar, eller på ställen i naturen, där du misstänker att 
det kan finnas fåglar som lägger ägg. Fåglarna blir lätt skrämda när
man kommer för nära och flyger då iväg. 
Om du ser att en fågel nu lämnar sitt bo så är det bästa 
du kan göra att gå bort så honan kan återkomma till boet så fort som möjligt.

Som ett litet tips på hur man kan vara lite hygglig mot naturen :).






Men i övrigt är det väl bara att sitta inne och vänta ut snöstormen (igen).
Och vara lite småsurmulen så där.

Och låta bli att tänka på att det funnits gånger då man
firat Valborg i t-skjorta ute till havs.

Hmmmppfff....!

HUR VÅR FRAMTID BLIR...


Under de senaste dagarna har jag haft fördelen att sätta mig 
in i hur våra framtida arbetsplatser kanhända kommer att se ut.

Jag hör själv till dem som gärna skulle jobba mer digitalt, mer som freelance 
och med olika sorters jobb.

Jag tror inte att jobben i sig kommer att försvinna i samband med den digitala
revolutionen. Den vi de facto lever i redan nu. 
Men vi behöver nog alla ta oss en liten stund av nytänk om hur 
digitaliseringen kommer att påverka oss.
Oss, var och en! 
I eller utanför arbetslivet. Ung som gammal.
Digitaliseringen berör alla. 



Jag har skrivit om det innan, hur viktigt det är att efter bästa förmåga 
hänga med, utveckla sig, lära sig, vara nyfiken på teknik.
Det kan nästan hetta lite till i de diskussioner jag haft med blad annat nybakade 
eller blivande pensionärer och andra personer som suckar av välbehag över 
att NU behöver de inte längre ha något med datorer eller smarttelefoner
att göra. Bara att strunta i allt digitalt.

Det är bara det att den knappen finns inte längre...
Tekniken och digitaliseringen går framåt i en sådan takt nu att man blir yr.
Och faktum är att många kommer att bli desorienterade och risken för 
en uppdelning av samhället mellan de som hänger med och de som inte gör det är stor.

Någon sade åt mig vid något skede, att man kunde ju vänta med
digitaliseringen av "allt" tills de som nu är gamla dör bort. 
Det finns inte ett sådant scenario.

Tvärtom går utvecklingen fortare och fortare hela tiden.
Bra att dagens medelålders hänger med. Ens lite.




Redan nu har vi på något plan överskridit den punkt för människans 
förmåga att anpassa sig.

För tusen år sedan kunde ett förändringsskede ta hundra år, och människan hade inga som 
helst problem med att hänga med där.
Vid tiden för den förra stora revolutionen, industrialiseringen, ökade hastigheten
drastigt. Det som innan hade tagit ett sekel kom nu ner till ett par tre årtionden under vilken
tid teknologiska förändringar skapade en förändring. Bilen, flygplan.

Men människan hängde med. Man hinner enkelt smälta och lära sig
en hel del nytt på 20-30 år.

Idag, 2017, är motsvarande förändringsprocess nere i 5-7 år.
På bara några få år skall vi ta emot, lära oss, och kunna utnyttja 
motsvarande mängd ny teknologi som våra föräldrar eller
farföräldrar hade 25 år på sig att ta till sig.

Förvisso har vi blivit duktigare, och snabbare, på att anpassa oss.
Men vi har inte blivit snabba nog...och det är ett faktum. 




Känner att det är spännande att få leva och uppleva denna "revolution".
På gott - och på ont.

Såg idag en ruskigt bra dokumentär i ämnet, 
den hittar du HÄR

*

Just det ja, hann en stund ut med min digi-kamera och fånga lite vår på bild.
Det var äntligen lite varmare i dag.

Vi lever på hoppet.
Både gällande väder och digital utveckling.






ENVIS SOM F_N....


I snöslask plockade jag fram krukorna från källaren. Det kändes inte speciellt vårigt
om man skall vara riktigt ärlig! 
Det blir ju en vår, det kommer värme, och när den nu äntligen kommer så
kommer den att komma med buller och bång. 
Jag vet ju det. 

Men snöslask på krukorna ger nu bara inte så 
höga vårvibbar precis...


Tröstar mig med att scillornas blomning håller i sig i kylan.
På det sättet försöker man lite hålla modet uppe...ja, eller nåt.

Och förvisso fyller Finland 100 år i år,
men jag kunde tänka mig det blåvita temat lite annorlunda än såhär:



Men nu till den egentliga orsaken varför jag knölade mig ner i källaren för att plocka fram 
krukor från källaren mitt i snöslasket.

Minns ni dehär?



De sammetslena fröskidorna som jag hämtade med mig från Spanien i vintras.
De som stod och poxade på mitt köksbord och när alla frön poxat klart 
så samlade jag alla frön i en skål och lade dem i kylskåpet. 

Med en lapp på - inte ätbara - de är nämligen giftiga! 
Bara för säkerhets skull om hungriga män skulle få för sig att roffa runt där.

En vecka innan påsk så lade jag fröna i blöt och där fick de ligga ett par, tre dygn
innan jag pillade ner fröna i mylla.



Idag skolade jag om en del av plantorna. 
Man märker att blåregnet, Wisteria sinensis, minsann är en kraftigt växande klängare. 
Rötterna var redan e n o r m a och kraftiga på dessa små skott. 

Inser att de nog behöver flyttas över till störrre krukor än de här rätt så snart! 



Hoppas det då blivit såpass varmt därute att jag kan flytta ut dem på en gång.
De här är nämligen bara en liten, liten del av alla plantor som grodde.
Det börjar med andra ord bli lite dålig tillgång på fönsterplatser för dem alla.

Och något annat har jag inte ännu sått...

*

I skrivande stund kommer det en liten slask-skur igen.
Ja, ni har hört att våren är sen här på våra breddgrader?
Jasså, ni har det?! 









SEGASTE VÅREN - EVER....


Ja, nu har jag snart tjatat hål i huvudet på er alla med min längtan efter ett
litet anspråkslöst löfte om vår. Så där på riktigt vår! 
Vår som värme. Och icke-blåst.

Och icke-snö.

I morse såg det ut så här (bilden ovan) utanför mitt arbetsrum och 
nu vräker det ner hagel och regn om vart annat. 
Och så åskar det! 

Lite som om vädergudarna skulle städa upp i sitt skafferi och laga en
väderlekspizza av några rester från vintern. 

Man får ju hoppas att resterna tar slut så småningom.



Heh....sedan kunde jag konstatera att jag nog inte själv heller var så där
knivskarpt uppdaterad med hemmets pynt och inredning. 

Lite utan att jag hunnit märka så har det ju faktiskt gått ett 
par veckor sedan påsk, men glatt har jag fortfarande ägg 
drällandes lite här och där. 
Idag städade jag undan påskpyntet då 
och passade amtidigt på att putsa upp min kameraoptik
när jag nu ändå idag går här hemma och skrotar i en lindrig vårförkylning.

Skönt att märka att förkylningen nog inte riktigt orkar ta stryptag på en,
det känns redan som om den skulle ge vika. 



I trädgården börjar haren tappa päls. Jag förstår ju att den behållit vinterpälsen, sådant 
busväder som det varit därute i en månads tid nu,
Det i växtväg som startade växa i mars har stagnerat och stampat på stället.
Tulpanerna har inte vuxit en cm på en månad.

Tuplanerna ja....undrar om de får vara ifred för hararna....?



Och den här ja, hon är inte så ivrig på att hänga ute i det här vädret hon heller.

Idag leker vi riktiga soffpotatisar båda två. 
Tänder ljus och brasa och drar filten lite närmare om sig.
Sockor! Det måste man ha - en vår som denna.







MÅNDAG...


Halv sju i morse plingade det till i min telefon och jag fick meddelande om 
att ett trädgårdsprojekt som jag skulle vara med om blivit uppskjutet med en vecka.


Men jag var ju redan vaken. På med kaffet. Ut med hunden.
Kolla nyheterna. Betala räkningar. Beställa bilservice.
Så måndag som det kan bli.
Trött. 

I ärlighetens namn var jag nöjd att dagens jobb blev uppskjutet. 
Hela veckoslutet hade jag suttit på skolbänken och lärt mig
en hel del nytt. Spännande och intressant! 

Kryper upp i korgstolen och skriver rent anteckningarna från kursen.
Lika bra att göra det på en gång innan den nya, inlärda kunskapen hinner avdunsta.

Vädret är så fint, känner att jag borde ta kameran och gå ut en sväng,
men det känns segt i kroppen. 
Lite huvudvärk, stelt i axlarna. Tankarna vill inte hållas ihop riktigt.
Leende skakar jag på huvudet - skall det vara så här jobbigt
att sitta på skolbänken igen? 

*

Men efter en timme kom febern.

Och jag som klarat mig hela vintern!