ANMÄL EN BOK, EN FILM, EN BLOGG

 

Har så länge tänkt sätta upp en lista på böcker som jag gillar, men det har

bara inte blivit av. Och så här på sommaren och i sommarstugetillvaron så

hör det bara till att läsa deckare. Läsa deckare och lösa korsord. 

Mer om det regnar, mindre om det är soligt. 

Här ser man de senaste deckarna som jag läst, håller på eller skall läsa. 

De är väl alla hyfsat bra på sitt sätt, men vill bland dessa lyfta fram

Inger Scharis ÅTEL, som är riktigt bra. 

Laddade idag ner hennes andra bok ETER

som jag skall ta itu med efter de jag håller på med nu. 

(Ja, jag läser ibland flera böcker parallellt). 

Tipsa gärna om andra bra böcker, deckare eller annat. Är allätare

även om sommaren är för mig deckartid. 

När det är ruskigt väder, eller på senkvällarna, älskar jag att krypa upp i

soffan och se någon bra serie på någon lämplig plattform. 

Även här verkar det som om jag föredrar polisserier så här sommar-

tid. Vet inte riktigt varför jag tycker att mord, våld och elände känns

som lätt sommarunderhållning, men det är kanske för att det ändå, tack

och lov, inte kommer nära min egen tillvaro som mest är bara

sol, vind, god mat, fint sällskap, vackra blommor, ett gott vin eller en

nybakad bulle till morgonkaffet. 

MEN det kanske allra viktigaste är ändå att få tips om

trevliga, intressanta bloggar att läsa. 

Jag har några som jag brukar snurra in på, men som jag inte fått till

att sätta på listan här till höger. Det är ju så många som slutat blogga

och flyttat över till andra kanaler, eller så bara inte orkar skriva? 

Men jag tycker det är så roligt att kunna läsa lite mer om personens tankar

bakom en blogg. Så om du vet någon intressant blogg så tipsa gärna, 

det kan också vara din egen blogg. Skulle vara skoj att få

nytt att läsa om. Lite mer än bara fem rader på Facebook, eller en

reels som är bara så tråkig korvstoppning utan substans. 

Nu vill jag verkligen inte påstå att bloggar – allra minst min blogg – skulle

vara för mer, men jag tycker att man känner att i ett blogginlägg så har

den personen ändå satt lite mer tid, och oftast betydligt mer tanke, 

innan man skickar ut sina funderingar i internäts-rymden. 

Så ja, anmäl en bra blogg, en bra film och en bra bok! 

Om inte, så får jag fortsätta snoka runt och komma upp med en

uppdaterad läslista av bloggar så småningom. 

Nu skall jag stiga upp från soffhörnet och gå och slänga i några

vedklabbar till i öppna spisen. Efter dagens åskregn är det både lite

kyligt, men framför allt väldigt fuktigt här i stugan.

Så jag säger, 

Kram från mig

DAG LÄGGS TILL DAG, EN SOMMARTILLVARO

Eller, det är väl klart, dagar läggs till dagar också under andra årstider, men

det är ändå något med högsommartillvaron som är sin egen rytm på något vis. 

Man vaknar när man vaknar, ibland tidigt – oftast sent.

Vi brukar ta en gemensam frukost och middag, men annars så går man till kylskåpet

när det råkar höras protester från magen om att den kräver påfyllning. 

Häromdagen skördade jag de första släpärterna från odlingslådorna. Sååå gott! 

I juli blir det lite mer liv på klipporna här. Eller liv å liv. Grabbarna kommer ut en

sväng och så har vi lovat övernattning åt en av barnens kusiner med kompis/

pojkvän (lite oklart med statusen där ;)). Mina barndomsväninnor kommer på

årliga tjej-helgen och gubben och jag skall på diverse lokala evenemang. 

För en som vaggat in sig i en skön "inget-inbokat-tillvaro" ett bra tag är detta 

som att försöka lite omprogrammera sig på mer tidtabeller och så. 

Heh, nejdå. Det skall bli alldeles underbert! 

Så tillvida har jag ändå varit uppkopplad till verkligheten utanför min

skärgårdsbubbla att jag hade en arbetsintervju här för ett tag sedan. Lyckligtvis 

kunde den genomföras via Teams men eftersom nätet var lite svajigt här i skärgården, 

vilket den kan vara när det börjar vara fullt med sommargäster i stugor och kojor, 

så genomfördes intervjun som ett telefonsamtal bara. 

Upplever att jag är hyfsat insatt i IT och AI och hela den biten, men blev ändå

lite häpen när det inte dröjde länge förrän det i min e-mejl ramlade in en samman-

ställning av vårt samtal – på engelska. 

Intervjun hade skett på svenska så man behöver ju inte vara den vassaste pennan

i penalen för att inse att det var en AI som gjort sammanfattningen. 

(Så snabb som AI är så kunde den ju översatt på samma gång, så hade det 

gett ett lite seriösare intryck åt mig). 

Lite senare dök det upp en video på hen som intervjuade mig och det kändes

än mer märkligt. Inte för videon i sig, men för att jag upplevde att intervjuaren nog

inte var medveten om att hen filmades i och med att vi bara hade ett telefonsamtal. 

Och att filmen skulle landa hos mig. Kände mig som en smygtittare på ett sätt

som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Sättet hen pratade med mig i telefon passade

liksom inte ihop med den stressade och trötta person jag såg på videon. 

Hade hen kanske skärpt sig om det varit ett teamsmöte med kamera? 

Vad vet jag? 

Fick inte jobbet, vilket jag anade innan. Med mindre än en handfull

år kvar till pensioneringen är man nu inte den sexigaste på arbetsmarknaden

i dessa tider med enorm arbetslöshet. 

Så jag fortsätter med min sommartillvaro ett tag till. 

Åker till torget för att köpa potatis, fisk och kött direkt från producenterna. 

Går till den lilla skärgårdsbutiken och köper allt annat för en dyr peng

(men vill understöda, för jag vill ha kvar vår bybutik – året runt). 

Stannar vid handelsträdgårdens själbetjäningsplats intill vägen och köper

de godaste tomaterna som finns, jordgubbar och den nybakade skärgårdslimpan. 

Sådan enkel vardagslyx att kunna äta nästan enbart när- eller egenodlat. 

När jag kör hemåt ser jag en hjort stå och beta intill skogsbrynet. Den ser

så liten ut intill den stora skogen. Tänker på vad allt skogen döljer. 

Men idag är det soligt, lämpligt varmt. Vi fick ju aldrig den där riktigt

tokiga hettan hit till oss, vilket jag är glad för. Gubben står i 

köket och kockar så till min lott faller att sitta här på 

verandan och blogga. Blev serverad ett glas vin och dofterna

från köket får det att kurra i magen. 

Det om denna dag. Den utlovade åskan uteblev och 

moln som kanske skulle kunna ge en regnskur verkar hålla 

till mer inåt landet. 

En dag har lagts till i pärlbandet av sommardagar. 

Kram från mig

SÖNDAGSREGN

Det hade utlovats att svansen av den otroliga värmebölja som senaste veckan 

upplevts i europa skulle svepa ett varv över Finland också. Det blev inte så, 

och det är jag innerligt glad för. Saknar inte det där riktigt heta. Någonstans

mellan tjugo och tjugofem är lagom sommar för mig. Och gärna med svala nätter. 

För en som vant sig att sova mycket svalt året runt är tropiska nätter en mara. 

Det blev uppenbarligen ingen värmebölja och inte heller det åskväder som lite utlovats. 

Det hade jag mer sett fram emot, men de kanske går lite hand i hand? Utan sommar-

hetta ingen utlösning i form av åska? 

Jag var med en väninna i Grekland någon gång i medlat av 80-talet och då

uppmättes där +42 °C i nästan en vecka och även om det kanske inte 

var exceptionellt så hörde det nog till ovanligheterna. Öborna sade att det

aldrig brukar vara fullt sååå varmt. Det var inte skönt, och då var vi ändå på 

en ö, med svalkande (nåja) havsbris. Men så varmt inne i en 

storstad - nej tack! Då har jag det tusen gånger hellre lite kylslaget i 

en skärgård i Norden. 

Åska blev det alltså inte heller idag. Hade varit skönt. Efter att Iris försvann har 

jag varit rastlös och frånvarande. Håglös. 

Skulle behöva få något lite dramatiskt i vardagen. Som ett åskväder till exempel. 

Eller en storm, men det är nog inget som ser ut att vara på kommande heller. 

Något som ruskade om en lite grann. Så där lämpligt lagom. 

Det stilla söndagsregnet och fjärden som nu ligger alldeles spegelblank

känns lite kvävande och matar min oföretagsamhet. 

I morgon är det måndag och bra läge att rycka upp sig och kavla ärmarna

och ta i tu med något vettigt! Men nu: 

Godnatt  från mig

 

HOPP OCH FÖRTVIVLAN

Kanske gjorde jag fel? 

När vi flyttade från gården till lägenhet 2021 så hade precis min katt 

gått bort sommaren innan och min hund gick över regnbågsbron våren 2021.

I hela mitt vuxna liv har det funnit katter och hundar i mitt liv. På något plan

kände jag att jag var klar med hundar – på äldre dar började det kännas skönt

att inte behöva klä på sig och gå ut med hunden på morgonen. 

Och i lägenhet i stan var det ju inte bara att släpa ut den på sina morgonbestyr. 

Men en katt...?

Beslutet att ta en katt gjorde jag sommaren 2024 då fasadrenoveringen skulle

till hösten bli klar och då skulle vi ha balkong-glas längs hela vår stora balkong 

så katten skulle kunna vara "nästan ute" när den ville. 

Efter att i nästan fyrtio år haft frigående katter så uppvägde jag nog länge

om jag skulle skaffa katt eller inte. Och jag velade. 

En helt inne-katt kändes inte okej för mig och i och med att jag kunde

distansarbeta från stugan och bo där halva året så skulle jag kunna

erbjuda ett frigående liv för katten i alla fall halva året. 

För jag är övertygad om att en frigående katt är en lyckligare katt. 

Så var det med Iris också, hon blev en annan katt när hon kom till 

skärgården. Hemma i lägenheten pockade hon på uppmärksamhet men här

kunde hon jaga möss, flugor och ligga på solvarma klippor. 

Och här var det ju tryggt. 

Dessutom var Iris inte en katt som var borta länge, eller ens gick långt

från stugan. Gick man på dasset så jamade hon och undrade vart man försvann. 

Dörren stod öppen och oftast kom hon in och sov i 

fotändan senast lite efter midnatt. 

Och så ville hon in på sin toa – hon vägrade göra sina bestyr i trädgården ens. 

Men så en kväll kom hon inte hem. 

Inte följande morgon heller. 

Då började jag bli orolig. Några av mina tidigare katten kunde

vara borta en natt eller två, men inte Iris. 

Vi ropade, vi letade kollade alla uthus, grannens uthus. Ingen katt. 

Så ett par dagar efter att Iris försvann hittade vi en hjort som blivit

slagen av en lo. Genast då jag hittade hjortkadavret som var övertäckt med

mossa från omgivningen visste jag att det var lo i knutarna. Lon gör så, försöker

gömma sitt byte så ingen annan skall hitta det. 

Och i och med att kadavret låg cirka 100 m från stugan så började

hoppet om att hitta Iris levande sjunka. 

Bild från min viltkamera

Kollade med min kompis som är biolog och kan sina vilda djur och

hon visste berätta att lon inte nödvändigtvis dödar alla katter som den får

vittring om, men om den har ett byte som den försvarar så är nog en katt i fara. 

Nu vet jag ju inte om det var så det har gått till, men sannolikheten är ganska stor. 

Vi har ingen trafik här, vi är de sista längs vägen och till närmaste granne är det 

nästan en kilometer. Den sista biten längs vår väg är nästan som en ko-stig

som man måste köra med skottkärrs-hastighet om man vill ha kvar stötdämparna

i bilen, så en bilolycka är osannolik. 

Dessutom så kan Iris lynne ha varit i det här fallet en belastning för hur jag

tror att det gick. Hon var nyfiken och godtrogen. Hon hade ju bara

mött godhet och snällhet i hela sitt lilla liv. 

Hon var modig och backade inte för främmande hundar som även de

alla var snälla. Hon hade liksom inte de skills som skulle ha

behövts för att möta en lo. Om det ens hade hjälpt?

Om jag är arg på lon? 

Nej, den gjorde bara som den skall göra, försvara sitt byte. 

Krasst sagt så hör den till naturen på ett sätt som en tamkatt inte gör. 

Men visst har jag fått rannsaka mig själv om det var rätt av mig att 

ha Iris fri här på stugan. Under alla år här så har fyra katter fått leva

skärgårdsliv här och de har alla varit gamla när de dött, de har njutit av

sina fria sommardagar. Så gjorde också Iris. Hur hon jagade en 

sprattlande nyfångad abborre längs bryggan, hur hon lade sig rak-

lång på den solvarma klippan, hur hon stolt hämtade näbbmöss

hem till oss. Hur hon rusade runt och klättrade av bara klättrandes

glädje i var och varannan tall här på gården. 

Och jag hade inte kunnat hålla henne bara som en innekatt. 

Inte henne och ingen annan katt heller. 

Visst var jag medveten om risken, men tänkte att den var så liten ändå.

Inte skulle lon komma så nära bebyggelse. Men fick den en hjort fälld

så kom den, och stannade och försvarade. 

När jag hittade hjortkadavret så satt jag upp viltkameran i närheten

och fick bekräftat att det var en lo i knutarna. Under några dagar kom den

till hjorten, inte bara på natten utan också mitt på dagen. 

Efter någon dag tappade den intresset och drog kanske vidare. 

Då kom korpar och mårdhundar. 

Det är i morgon tjugo dagar sedan Iris försvann 

och hoppet har övergått i förtvivlan. 

Det här är ju bara vad jag tror att ha hänt för jag kan inte se något 

annat scenarie för mig. För mycket tyder på att det är så det gått till. 

Vila i frid fina lilla Iris! 

 

STORA NJUTARDAGEN

Det är väl det som midsommardagen (precis som juldagen) skall få vara?

Jag borde plantera hallon, rensa ogräs, sopa stigen till lilla sovstugan ren från 

tallbarr, flytta på några andra perenner, tömma en enorm kruka vars invånare

dött under vintern (ett träd, så gav den lite tid att komma igång, men icke, inget

liv där mer). Borde sy upp linnegardinerna och tvätta upp en bordduk.

Men precis allt detta borde kan jag skjuta upp tills i morgon. 

I stället kan jag ta min bok och leta upp en lämplig plats i solen, 

eller i skuggan, beroende på humör och vindriktning och

bara vara. Klockan har blivit eftermiddag och jag sitter faktiskt

fortfarande i nattsärken och skriver. Nte koppen kaffe har sjunkit

ner genom strupen min och man mår som en prinsessa! 

I morgon tar jag itu med alla borde-göras. 

Skön midsommardag från mig