nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

DAMMAT AV...


...penslarna har jag idag. 

Jag har aldrig målat speciellt mycket, men gillar det så varför
jag inte målar mer vet jag faktiskt inte riktigt. 

Men idag har jag ändå dammat av målarpenslarna. 
Det är nog säkert tio år sedan jag senast målat en tavla! 

Då var det också en svartvit en. Jag hade lovat lillungen
att jag skulle måla den klassiska bilden av Tintin som springer med
hunden Milou med en måne i bakgrunden. Jag målade en eftermiddag
då han låg förkyld hemma och ville att jag skulle vara "nära" fast han
mest sov. Så där som barn är när de är förkylda. 

Föga anade jag att den tavlan skulle följa med när den unga mannen
nu flyttade hemifrån. Och dessutom få paradplats i hans nya lägenhet. 
Lite gulligt! Heh! 

Tintin tavlan ser dock lite ensam ut där på hans vägg så 
han beställde en ny tavla av mig som skulle vara 
svartvit, klassisk, med lite retro-seriefigurs stuk. 

Vem skulle inte vara bättre till det än goa gamla Musse?



TÄNK OM...


Ibland tänker jag hur mycket har ändrats i mitt lilla liv sedan jag startade den här
bloggen. Den började med en så annan inriktning så jag knappt känner igen mig själv i det.
Men det är väl så livet är? Andra saker blir viktiga och så.

Min konsumtion av av onödiga saker har rasat, och det är jag bara nöjd med. 
Jag är knappast en bättre människa för det, nej då. Men absolut en mer medveten konsument. 
Och insikten vad som håller på att hända med vår planet kryper in i medvetandet mer 
och mer. Endel kallar det klimatångest. Jag vill kalla det livsinsikt. 

Idag kom det ut en ny internationell rapport om hur mängden insekter har minskat
på bara några årtionden och takten eskalerar. 
Om tio år är 1/4 av insekterna utdöda, om 50 år är bara hälften kvar och 
om hundra år - ingenting. 

Utan insekter finns ingenting. Det är bara så. 
Växter kan inte reproducera sig och hela näringskedjor kollapsar.

Vad man så skrämmande sällan tänker på är att också människan är
en del av den näringskedjan. 

De är så tysta. Insekterna. 

Människan reagerar på noshörningar håller på att dö ut. 
Djur som gorillor och havssköldpaddor. Exotiska sumatratigrar och amurleoparder. 

Men vem orkar bry sig om dyngbaggarna? 


Ett litet insekthotell i skogen vid min stuga. Hjälper möjligen föga där i en skog som också i övrigt får 
leva naturenligt, där fallna träd får bli kvar och bli mat för insekter som blir mat för fåglar som...
...ja, ett levande ekosystem helt enkelt. Som det borde vara. Bara det att detta sker på en 
så obeskrivligt liten del av vår planet. 
Ändå hade jag förra våren haft övervintrande kryp i detta lilla hotell. 



Insekterna är de tysta...de tar inte utrymme och för inget väsen om sig. 
Och ändå. Försvinner de är det en katastrof. 

I den här nu utgivna rapporten har man sammanställt inget mindre än 
material och resultat från 73 olika forskningar runt om i världen. 
I bla Puerto Rico har landlevande insekter minskat med 98 % 
sedan 1980-talet.  Nittioåtta procent! 

Mellan 2000-2009 minskade mängden fjärilar med nästan 60 % 
i England. Och hos oss? Samma har vi här. Det handlar om att upprätthålla tillräckligt 
många biotyper där insekter kan överleva, utvecklas och övervintra så allt inte
är åkermark eller produktionsskogar. 

Försvinner insekterna försvinner växter, fåglar som lever av insekter klarar
sig inte längre. Skogar som bara är produktionsskogar har en så mager biotop
att få arter klarar sig där. Det vet man ju själv. Går man på hösten
in i en monokulturell produktionsskog så hittar man inga svampar. 
Bara blåbärsris. Där finns inte lika många fågelarter som i en mer naturlig skog. 
Mångfalden stryps av effektiviteten. 

Vi har vetat om detta i årtionden, men kanske det nu när/om det 
börjar slå tillbaka mot oss människor. Kanske vi nu börjar reagera? 

Och förstår, att tänk om.....? 


MÄRKESDAGAR....


I morse när jag hade delat ut dagens frön åt fåglarna stannade jag 
kvar en stund för att kolla vem som besökte matplatsen egentligen.

Till min glädje - och förvåning - var det domherrarna som dök upp först. 
Och de kom i ett gäng på tolv stycken, vilket är fler än på länge. 
Så en märkesdag på det sättet, absolut! 

Men sedan har dagen en märkesdag som smäller snäppet mer:

bomull, papper, läder, frukt, trä, socker, ylle, gummi, linne, tenn, stål, 
siden, spets, elfenben, kristall, fjäder, silkes, satin. galon, porslin, nylon,
jute, hampa, sammet, silver, kork, balsa, masonit, plywood...

...och så  p ä r l 

Det ni...bara att räkna årsringarna, eh...-orden så kommer man till att
det minsann firas en annan märkesdag också idag i våran koja. 

Trettio år liksom! 

Undrar om inte det smäller snäpper högre än tolv domherrar? 



MER VINTER...



...skall det bli igen.

Det går väl ingen nöd på mig då jag sitter är vid mitt fönster och skissar på
ett nytt projekt som sakta börjar ta form. 
Att det dansar snöflingor utanför börjar vara mer som en norm. 

Däremot drömde jag att jag hade anlagt en fantastiskt fin trädgård häromnatten. 
Det fick mig ju lite att längta till vår och sommar. 
Drömmen måste ha blivit matad av att jag samlade på mig lite inspirationsbilder
inför ett trädgårdsprojekt i vår. 

Vad som matat drömmarna då jag inatt drömde om att jag hittade ett fågelbo där drakar 
höll på att lägga ägg vågar jag inte tänka på...

Men det var hörni, fina små drakar. Inte skrämmande alls.
De hade spetskant på sina vingar. Fina! 

*

När, nu skall jag nog ta tag i planeringen av projektet.
Lite senare blir det en bit mat med släkten. 
Det kunde kanske kallas "luddag" 
då lunch och middag slås ihop. 
Som brunch, fast på sen eftermiddag. 

Må gott - kör försiktigt.

RÄKNA FÅGLAR...


Jag är lika barnsligt förtjust i gårdskrysset varje år. Bird Lifes årliga grej
 då man under en timmes tidskall räkna fåglarna man ser och meddela det 
på nätet (fast man kan också skicka in sina iakttagelser med ett post-
kort till exempel). 

Jag har alltid älskat att följa med fåglarna vid vintermatningen, så på 
det sättet var jag nog en fågelmatar-tant redan som 10-åring då vi hade ett stort fågel-
bord utanför mitt flickrumsfönster. 

Och så har det fortsatt - jag kan fortfarande bli stående en bra stund vid
fönstret och bara se på hur de flyger fram och tillbaka, fram och tillbaka. 


Ja, ja...det fågelbordet har hängt med ett bra tag. 
Lite skevt har det blivit under årens lopp dessutom.
Från mitt fönster kan jag se det och ser vilken trafik där är, 
men det är så långt borta att utan kikare/kamera med bra zoom
är det knepigt att se vilka alla arter där är på besök.

Man kunde ju tänka att jag skulle flytta fågelmatningen närmare, men 
problemet är att det inte finns några skyddande buskar så nära huset.
Och fågelmatningen skall gärna placeras så att fåglarna snabbt kan söka skydd 
i något buskage om de blir skrämde. När det är kallt skall de
inte behöva flyga långa vägar "i onödan". 

Vi har ju haft det rejält kallt nu några dagar. 
Jag hade säkert fått fler arter på min lista av bongade fåglar 
under veckoslutets räkning om jag valt en annan tidpunkt.

Småfåglar kommer ju oftast i gryningen för att äta. 
Så har de lite paus där mitt på dagen och så kommer de i större
utsträckning igen innan det börjar skymma. 

Eftersom jag ville ge dem matro då det ändå var så kallt, så gjorde jag
min räkning mitt på dagen. Det blev några trevliga överraskningar trots allt.
Men många stamgäster saknades. 



En av mina absoluta favoriter bland gästerna vid fågelbordet är
den lilla bedårande fina gråsiskan. 

Visste ni att den då det är riktigt kallt kan, precis som hönsfåglarna, gräva
ner sig i snön för att klara den stränga kölden? 
Domherren kan också göra det. 

Det går åt mängder av frön och nötter nu. 

Men jag tänker att det är väl det minsta jag kan göra. På min lilla mikro-nivå.
Rapporter om hur mycket fåglarna har minskat under de senaste
tio, tjugo åren är alarmerande. 

Ingen vill att Rachel Carlssons boktitel
Tyst Vår
skall bli verklighet. 

Är vi ändå där? 

Vad är arvet av Tyst Vår? Flera miljöorganisationer, såsom Greenpeace, Jordens vänner, grundades kort efter boken kom ut och medger själv bokens roll i rörelsens uppvaknande. 1970 förbjöds DDT i Sverige, två år senare i USA. Men bekämpningsmedel används fortfarande i det industriella jordbruket, bara med andra namn. Det citat som Rachel Carson inleder boken med, som är taget från den tyska prästen och nobelpristagaren Albert Schweitzer, gäller än idag: ”Människan har förlorat förmågan att förutse och förekomma. Hon kommer till slut förstöra vår jord”.
Nej, Rachel Carsons största arv är istället insikten om litteraturens meningsskapande funktion för progressiva rörelser. Är det inte precis vad som behövs för att lösa klimatfrågan? Forskning finns det gott om idag, men för att folk ska ta till sig den, kanske behövs det också fler Rachel Carsons som sätter klimatforskningen i ett sammanhang. Någon som binder samman, en ordkonstnär som sätter ord på problemen och får oss att agera. En som skapar nya skapelseberättelser om vårt förhållande till klimatet och dess räddning.
Vad är arvet av Tyst Vår? Flera miljöorganisationer, såsom Greenpeace, Jordens vänner, grundades kort efter boken kom ut och medger själv bokens roll i rörelsens uppvaknande. 1970 förbjöds DDT i Sverige, två år senare i USA. Men bekämpningsmedel används fortfarande i det industriella jordbruket, bara med andra namn. Det citat som Rachel Carson inleder boken med, som är taget från den tyska prästen och nobelpristagaren Albert Schweitzer, gäller än idag: ”Människan har förlorat förmågan att förutse och förekomma. Hon kommer till slut förstöra vår jord”.
Nej, Rachel Carsons största arv är istället insikten om litteraturens meningsskapande funktion för progressiva rörelser. Är det inte precis vad som behövs för att lösa klimatfrågan? Forskning finns det gott om idag, men för att folk ska ta till sig den, kanske behövs det också fler Rachel Carsons som sätter klimatforskningen i ett sammanhang. Någon som binder samman, en ordkonstnär som sätter ord på problemen och får oss att agera. En som skapar nya skapelseberättelser om vårt förhållande till klimatet och dess rädd
Vad är arvet av Tyst Vår? Flera miljöorganisationer, såsom Greenpeace, Jordens vänner, grundades kort efter boken kom ut och medger själv bokens roll i rörelsens uppvaknande. 1970 förbjöds DDT i Sverige, två år senare i USA. Men bekämpningsmedel används fortfarande i det industriella jordbruket, bara med andra namn. Det citat som Rachel Carson inleder boken med, som är taget från den tyska prästen och nobelpristagaren Albert Schweitzer, gäller än idag: ”Människan har förlorat förmågan att förutse och förekomma. Hon kommer till slut förstöra vår jord”.
Nej, Rachel Carsons största arv är istället insikten om litteraturens meningsskapande funktion för progressiva rörelser. Är det inte precis vad som behövs för att lösa klimatfrågan? Forskning finns det gott om idag, men för att folk ska ta till sig den, kanske behövs det också fler Rachel Carsons som sätter klimatforskningen i ett sammanhang. Någon som binder samman, en ordkonstnär som sätter ord på problemen och får oss att agera. En som skapar nya skapelseberättelser om vårt förhållande till klimatet och dess räddning.
Vad är arvet av Tyst Vår? Flera miljöorganisationer, såsom Greenpeace, Jordens vänner, grundades kort efter boken kom ut och medger själv bokens roll i rörelsens uppvaknande. 1970 förbjöds DDT i Sverige, två år senare i USA. Men bekämpningsmedel används fortfarande i det industriella jordbruket, bara med andra namn. Det citat som Rachel Carson inleder boken med, som är taget från den tyska prästen och nobelpristagaren Albert Schweitzer, gäller än idag: ”Människan har förlorat förmågan att förutse och förekomma. Hon kommer till slut förstöra vår jord”.
Nej, Rachel Carsons största arv är istället insikten om litteraturens meningsskapande funktion för progressiva rörelser. Är det inte precis vad som behövs för att lösa klimatfrågan? Forskning finns det gott om idag, men för att folk ska ta till sig den, kanske behövs det också fler Rachel Carsons som sätter klimatforskningen i ett sammanhang. Någon som binder samman, en ordkonstnär som sätter ord på problemen och får oss att agera. En som skapar nya skapelseberättelser om vårt förhållande till klimatet och dess räddn