Jag hade ett litet uppdrag i knutarna av där stugan ligger och kunde inte motstå
att åka dit ett par dagar på samma gång.
Vilket fantastiskt vinterväder det var i går! Solen sken och skaren höll.
Med praktiska "spikskor" var det bara att traska på!
En råk hade uppkommit längs isen och ringlade sig hit och dit över fjärden.
Korparna samlades längs råken, undrar vad de tänkte de skulle hitta där?
Fiskar som blivit i kläm? Nå nej, det var nog något annat.
Tystnaden är så total härute. Bara någon liten talgoxe som kvittrar till och
isen som råmar sin vinterklagan.
Havsörnen flyger lojt längs motsatta stranden.
Långsamma vingslag, helt utan brådska.
Sakta går jag tillbaka till stugan, öppnar dörren och stiger in i värmen.
Det doftar gott av utbrunnen brasa och stearinljus.
Får liv i elden på nytt, häller upp ett glas vin och kryper
upp i soffan med en bok. Sitter ändå och bara tittar ut en
en stund, smuttar på vinet och ser hur talgoxarna, talltitorna och
blåmesarna flyger mellan matplatsen och den lilla dungen av tallar där
de sitter och petar i sig fröna.
Ekorren kommer skuttande och sitter en lång stund och tuggar
frenetiskt på nötterna jag lagt ut. Den har ännu sin tjocka, grå
vinterpäls och rejäla tofsar på öronen.
"Än är det vinter kvar, säger Mor"
Men våren kommer så sakta smygande. Som små sprickor i isen.
