SMÅ SPRICKOR I ISEN...


Jag hade ett litet uppdrag i knutarna av där stugan ligger och kunde inte motstå
att åka dit ett par dagar på samma gång. 
Vilket fantastiskt vinterväder det var i går! Solen sken och skaren höll. 
Med praktiska "spikskor" var det bara att traska på! 



En råk hade uppkommit längs isen och ringlade sig hit och dit över fjärden. 
Korparna samlades längs råken, undrar vad de tänkte de skulle hitta där? 
Fiskar som blivit i kläm? Nå nej, det var nog något annat. 


Tystnaden är så total härute. Bara någon liten talgoxe som kvittrar till och
isen som råmar sin vinterklagan. 
Havsörnen flyger lojt längs motsatta stranden. 
Långsamma vingslag, helt utan brådska. 


Sakta går jag tillbaka till stugan, öppnar dörren och stiger in i värmen. 
Det doftar gott av utbrunnen brasa och stearinljus.

Får liv i elden på nytt, häller upp ett glas vin och kryper
upp i soffan med en bok. Sitter ändå och bara tittar ut en
en stund, smuttar på vinet och ser hur talgoxarna, talltitorna och
blåmesarna flyger mellan matplatsen och den lilla dungen av tallar där
de sitter och petar i sig fröna. 

Ekorren kommer skuttande och sitter en lång stund och tuggar 
frenetiskt på nötterna jag lagt ut. Den har ännu sin tjocka, grå
vinterpäls och rejäla tofsar på öronen. 

"Än är det vinter kvar, säger Mor"

Men våren kommer så sakta smygande. Som små sprickor i isen. 



DAMMAT AV...


...penslarna har jag idag. 

Jag har aldrig målat speciellt mycket, men gillar det så varför
jag inte målar mer vet jag faktiskt inte riktigt. 

Men idag har jag ändå dammat av målarpenslarna. 
Det är nog säkert tio år sedan jag senast målat en tavla! 

Då var det också en svartvit en. Jag hade lovat lillungen
att jag skulle måla den klassiska bilden av Tintin som springer med
hunden Milou med en måne i bakgrunden. Jag målade en eftermiddag
då han låg förkyld hemma och ville att jag skulle vara "nära" fast han
mest sov. Så där som barn är när de är förkylda. 

Föga anade jag att den tavlan skulle följa med när den unga mannen
nu flyttade hemifrån. Och dessutom få paradplats i hans nya lägenhet. 
Lite gulligt! Heh! 

Tintin tavlan ser dock lite ensam ut där på hans vägg så 
han beställde en ny tavla av mig som skulle vara 
svartvit, klassisk, med lite retro-seriefigurs stuk. 

Vem skulle inte vara bättre till det än goa gamla Musse?



TÄNK OM...


Ibland tänker jag hur mycket har ändrats i mitt lilla liv sedan jag startade den här
bloggen. Den började med en så annan inriktning så jag knappt känner igen mig själv i det.
Men det är väl så livet är? Andra saker blir viktiga och så.

Min konsumtion av av onödiga saker har rasat, och det är jag bara nöjd med. 
Jag är knappast en bättre människa för det, nej då. Men absolut en mer medveten konsument. 
Och insikten vad som håller på att hända med vår planet kryper in i medvetandet mer 
och mer. Endel kallar det klimatångest. Jag vill kalla det livsinsikt. 

Idag kom det ut en ny internationell rapport om hur mängden insekter har minskat
på bara några årtionden och takten eskalerar. 
Om tio år är 1/4 av insekterna utdöda, om 50 år är bara hälften kvar och 
om hundra år - ingenting. 

Utan insekter finns ingenting. Det är bara så. 
Växter kan inte reproducera sig och hela näringskedjor kollapsar.

Vad man så skrämmande sällan tänker på är att också människan är
en del av den näringskedjan. 

De är så tysta. Insekterna. 

Människan reagerar på noshörningar håller på att dö ut. 
Djur som gorillor och havssköldpaddor. Exotiska sumatratigrar och amurleoparder. 

Men vem orkar bry sig om dyngbaggarna? 


Ett litet insekthotell i skogen vid min stuga. Hjälper möjligen föga där i en skog som också i övrigt får 
leva naturenligt, där fallna träd får bli kvar och bli mat för insekter som blir mat för fåglar som...
...ja, ett levande ekosystem helt enkelt. Som det borde vara. Bara det att detta sker på en 
så obeskrivligt liten del av vår planet. 
Ändå hade jag förra våren haft övervintrande kryp i detta lilla hotell. 



Insekterna är de tysta...de tar inte utrymme och för inget väsen om sig. 
Och ändå. Försvinner de är det en katastrof. 

I den här nu utgivna rapporten har man sammanställt inget mindre än 
material och resultat från 73 olika forskningar runt om i världen. 
I bla Puerto Rico har landlevande insekter minskat med 98 % 
sedan 1980-talet.  Nittioåtta procent! 

Mellan 2000-2009 minskade mängden fjärilar med nästan 60 % 
i England. Och hos oss? Samma har vi här. Det handlar om att upprätthålla tillräckligt 
många biotyper där insekter kan överleva, utvecklas och övervintra så allt inte
är åkermark eller produktionsskogar. 

Försvinner insekterna försvinner växter, fåglar som lever av insekter klarar
sig inte längre. Skogar som bara är produktionsskogar har en så mager biotop
att få arter klarar sig där. Det vet man ju själv. Går man på hösten
in i en monokulturell produktionsskog så hittar man inga svampar. 
Bara blåbärsris. Där finns inte lika många fågelarter som i en mer naturlig skog. 
Mångfalden stryps av effektiviteten. 

Vi har vetat om detta i årtionden, men kanske det nu när/om det 
börjar slå tillbaka mot oss människor. Kanske vi nu börjar reagera? 

Och förstår, att tänk om.....? 


MÄRKESDAGAR....


I morse när jag hade delat ut dagens frön åt fåglarna stannade jag 
kvar en stund för att kolla vem som besökte matplatsen egentligen.

Till min glädje - och förvåning - var det domherrarna som dök upp först. 
Och de kom i ett gäng på tolv stycken, vilket är fler än på länge. 
Så en märkesdag på det sättet, absolut! 

Men sedan har dagen en märkesdag som smäller snäppet mer:

bomull, papper, läder, frukt, trä, socker, ylle, gummi, linne, tenn, stål, 
siden, spets, elfenben, kristall, fjäder, silkes, satin. galon, porslin, nylon,
jute, hampa, sammet, silver, kork, balsa, masonit, plywood...

...och så  p ä r l 

Det ni...bara att räkna årsringarna, eh...-orden så kommer man till att
det minsann firas en annan märkesdag också idag i våran koja. 

Trettio år liksom! 

Undrar om inte det smäller snäpper högre än tolv domherrar? 



MER VINTER...



...skall det bli igen.

Det går väl ingen nöd på mig då jag sitter är vid mitt fönster och skissar på
ett nytt projekt som sakta börjar ta form. 
Att det dansar snöflingor utanför börjar vara mer som en norm. 

Däremot drömde jag att jag hade anlagt en fantastiskt fin trädgård häromnatten. 
Det fick mig ju lite att längta till vår och sommar. 
Drömmen måste ha blivit matad av att jag samlade på mig lite inspirationsbilder
inför ett trädgårdsprojekt i vår. 

Vad som matat drömmarna då jag inatt drömde om att jag hittade ett fågelbo där drakar 
höll på att lägga ägg vågar jag inte tänka på...

Men det var hörni, fina små drakar. Inte skrämmande alls.
De hade spetskant på sina vingar. Fina! 

*

När, nu skall jag nog ta tag i planeringen av projektet.
Lite senare blir det en bit mat med släkten. 
Det kunde kanske kallas "luddag" 
då lunch och middag slås ihop. 
Som brunch, fast på sen eftermiddag. 

Må gott - kör försiktigt.