KATTLOGIK OCH ANDRA TANKAR...


Hörde hur det krafsades ute på terassen, så jag steg upp från stolen för att släppa in katten.
Jag har lärt mig att det är bra att göra det i detta skede av krafsandes, för följande steg var att 
katten drar med klorna över fönsterrutan och DET ljudet brukar jag försöka undvika in 
i det sista. 

Nå, väl ute på terassen så ser jag bara svansändan när katten tar ett jätteskutt upp till
några utstående stockar. 



Katten blickar ner som om hon ville kolla att jag uppfattat vart hon tagit vägen.
Nämen, snälla Myrra! säger jag. 
Dörren är ju härnere! Vad gör du däruppe? Kom ner nu, lirkar jag.

Med det har inte katten en tanke på att göra. 
Uppoffrande kikar hon på fönstret till sängkammaren där under taket.
Hon har alldeles betydligt bestämt sig för något nu. 
För ner, det kommer hon inte! 



Så när jag märker att här hjälper inget lockande och pockande och katten bara jamar uppoffrande
så går jag då själv upp i övre våningen för att öppna fönstret.

Ja vadå? Varför skall man använda dörren när man kan ta den så mycket mer
krångliga vägen genom sovrumsfönstret högt upp.




Bara att försiktigt lirka in tassen mellan fönsterbågen och mer eller mindre
elegant häva upp sig och in.
Lite fokus är det enda som behövs.

Och jag är helt övertygad om att det här gjorde hon bara för att det var skoj! 
Visserligen använder hon den här vägen att komma in under sommarnätter då 
hon varit ute i skogen på jakt, men nu stod ju faktiskt dörren på vidgavel. 

Men nej, det dög inte. 


Och så kurade hon ihop sig på sängen och somnade gott.
Lite ryckte det i morrhåren nu och då när hon drömde om 
någon spännande mössjakt? 
Vad vet jag?

Men att den katten njuter att få vara här igen - det är inget tvivel om den saken.



Och inte är hon ju ensam om det. 
Även om vädret varit disigt och mulet. Även om vinden är kall och
luften råkall, så är det ändå alldeles härligt att vara tillbaka.

I huvudet vaknar nya idéer som man kunde göra i sommar.
Ingen risk att lillungen, som tyvärr inte hittat sommarjobb åt sig - än i alla fall -
skulle bli sysslolös. Nejdå, hans mamma har en masssssa goda idéer som bara ropar
efter lite tonårsmuskler.

Jau! 

Men nu skall det bli en skogspromenad. Har suttit inne mer än lovligt de här andra dagarna.
Dels har regnet vräkt ner, dels har jag jobbat på ett projekt som jag nu fått klart lite i
förtid, vilket ju bara är en bra. Hellre sitter jag inne och jobbar i regn och rusk
och kan ta lite ledigt sedan när solen skiner.
Konstigt va?

Men nu skall det nog bli att sträcka på benen lite.
En blek och lite ängslig sol kikar fram bakom talltopparna,
och min själ längtar efter en stilla vandring bland stammarna.

Skall försiktigt kika om man skulle se något liv i uggleholkarna.
Det är inte läge att kika in i dem nu ifall någon lagt ägg så kan de bli störda
och det skall man ju undvika. 
Men på håll han man försöka se om någon fjäder fastnat vid holkhålet.

Sådant.

Bäst att gå nu innan det blir mulet igen! 



STARTAR UPP EN SOMMARSTUGA...


...kom ut till stugan i går kväll. Det blåste kallt från havet. 
Isen har dock gått och i viken simmade alla invånare redan.
Skäggdoppingen, svanparet, ejdrarna, knipor och skrakar.
Ejderparen var glädjande många i år efter många år med bara något enstaka.
Hoppas att stammen skulle öka nu, det har ju varit lite glest med ejder de senaste åren.

Varje år när jag kommer ut första gången fylls jag av ett sådant skönt lugn.
På något sätt känns det som om jag här kunde andas djupare och lugnare
än någon annanstans. 



Efter att åkt runt och påskpyntat fint på gravarna blev det över några narciss-
krukor. De fick landa i krukorna vid söderväggen så länge.
Till sommaren skall det bli örter och annat skoj på växttrappan, har jag tänkt! 

Men nu är det vår och påsk.
Här ute i skärgården blir det här gränslandet mellan vinter och vår
så mycket mer tydligt, tycker jag.
Det är råkallt och samtidigt "dräller" det in flyttfåglar till viken.

Och just den bitande kylan gjorde att jag inte riktigt än vill 
plocka undan lyktorna helt. Det blir liksom  
årstids-symboler som möts där på terassen. Precis som
de, årstiderna, möts därute i naturen just nu!




Åkte till den lokala lilla matbutiken för att fylla upp med vissa små grejer jag glömt och
plockade på samma gång med mig ett par vita blockljus att tända ikväll.
Först när jag kom hem märkte jag att det andra blockljuset faktiskt hade en svart
uggla på sig. Det hade jag inte märkt i butiken. Hade jag det så hade jag nog inte 
köpt ljuset, utan valt ett helt vitt. Så ingrodda är mina (o)vanor...uff ja! 
Men nu blev det ju faktiskt riktigt skoj med ett uggleljus i lyktan mitt ute i skogen.

Och i morgon skall jag passa på och gå och kolla om uggleholkarna 
har blivit 'uthyrda' i år.





Ikväll blir det nog mest att mysa brasa och läsa lite
medhavda böcker medan några 
vilsna snöflingor dansar runt därute.

Ute i detta gränsland mellan vinter och vår.
Älskar så att vara här igen! 



VACKRA, VACKRA, FRIA OCH TRYGGA EUROPA...


...det är med en enorm sorg i hjärtat och en tyngd i själen jag tänker på det som hänt
i Bryssel idag. Fortfarande med lite reströtthet i ögonen vaknar jag till denna terrornyhet.
Igår stod jag på Münchens flygfält och stönade åt kopiösa säkerhetskontroller.
Idag känns det annorlunda. 

Under resan har jag kört med bil in och ut i olika länder, inte en enda gång har någon frågat
efter mitt pass, inte på flygplatsen, ingenstans. 
Allt jag hade är en QR-kod på telefon. Checkade in från hotellet.
Och det är en sådan underbar frihet i det. 



Bara att ta sig dit man vill, hur man vill, när man vill.
Men kommer vi att se en ände på det nu?
När terrordåden inte längre är ett OM utan mer ett NÄR.
Och VAR?

Jag älskar mitt vackra Europa. 
Och att få ha friheten att röra sig fritt - och tryggt där.
Det är nästan som att sväva fritt. 
Nästan.

Vackra, vackra Europa med sin fantastiska historia. Sina stiliga, gamla städer.
Kultur. 
 Hisnande vackra vyer. 

*

Det är en sorgens dag, det är det.

Vad kan jag säga?
Låt aldrig våldet ta över bara.

Man får inte böja sig för terror. 
De sista bilderna från resan får representera det fina
i vårt vackra Europa.















Och min tanke är idag hos alla de drabbade i Bryssel.
Mitt europeiska hjärta blöder.
Detta borde aldrig få hända. 
Aldrig! 
Inte i Paris, inte i Bryssel, inte någonstans.





DET FINNS EN FÖRSTA GÅNG FÖR ALLTING...

Och nu blev det en första gång för morgonkaffe ute. I solen! 
Hemma i Finland lär det vara kallt, och nysnö så där får man ännu vänta lite
men här...ah så gott det kaffet smakade! 


Och så blev det en första gång för mig till Bodensjön. 
Där har jag aldrig varit. Den här gången blev det inte av att stanna och kolla in Mainau,så det lämnar jag till en annan första gång.

Däremot blev det att kika på andra "kojor". 
Här några rekonstruerade förhistoriska bålhus som hittats på flera ställen intill sjöar och floder
i Alperna. Någonstans mellan 5000 - 500 fKr byggde bodde man så här.
Riktigt varför man valt att bygga på pålar i vatten så här fick jag inte svar på,
för den guidade turen skulle gå först om ett par timmar, och 
den blev vi inte och vänta på. Måste googla det där.
Man tycker ju att det skulle ha varit enklare att bygga lite högre upp
på land helt enkelt och slippa pålandet? 



Som jag sagt så tycker jag att det finns en massa fördelar med att resa så här lite off-seasson.
Man hittar (oftast) lätt hotell utan att boka i förväg, 
man slipper köa någonstans alls. Det är lämplig
temperatur att resa i (tycker jag). 
När det är trettio grader varm så degar jag hellre i skuggan på stugan...

Men nackdelen är att vissa sevärdheter inte har öppet, eller det inte ordnas så täta turer.
Det mesta är ändå öppet och tillgängligt redan nu.



Uppe i Schwarzwald-bergen ligger ju Donaus källa. 
(eller en av dem...) 
och om man skulle velat gå till denna källa
så hade det blivit en mycket hal och brant vandring i porös snö.
Den här gången kände jag, med enbart hala "stadsskor" på mig,
 att det räcker för mig att klappa stenen. 
Här (på ett ungefär) startar Donau. 
Det känns ju lite mäktigt på något sätt ändå.
Att det också finns en första...droppe...för det.
Floden.


Och så blev det Freiburg nästa.

Där blommade det underbart! 
Körsbär, ginst, påskliljor, mimosa, krokus, magnolia...aaahhhh!!! 

Och så blev det att det blev både en första lunch på en uteservering.
Och tuff nordbo som man är - visst dracks det en kopp kvällskaffe också ute.

En första gång! 
I år! 



PÅ VÄG UTAN STÖRRE MÅL...

...ja, i mitt förra inlägg skrev jag visst att jag skulle skriva mer i morgon, så blev det ju inte.
Inte för att jag skulle ha halkat på slingriga serpentinvägar i alperna utan mer på
att det blev lite sent att hitta hotell på onsdag och på förra hotellet där vi bodde två nätter var 
nätuppkopplingen urusel. Riktigt urusel. 
Hade tänkt skriva lite på en artikel och behövde kolla upp ett par saker på internet, 
men  jag höll på att förlora förståndet då det bara hackade och hostade hela tiden.
Följaktligen blev det inget blogginlägg då heller...

Som sagt så har denna resa bara en enda fast tidpunkt. Ett enda fast mål.
Resten är bara att välja vägskäl lite efter humör.
Från Munchen  startade vi i vackraste vinterväder! 



När de första topparna började synas vek vi av från motorvägen och 
valde mindre vägar. Så skönt att kunna göra så när man ingen tidtabell har.

Kurvade in via Garmisch-Partenkirchen på lunch.







Det var inte speciellt svårt att glömma bort gårdagens gråa slaskväder,
här var det som att köra i ett sagolandskap.

Och mera av den varan blev det ju sedan:
Ni vet det där slottet som finns på vart och varannat pussel som man pusslade ihop som barn? 
Det finns på riktigt. Och heter  Neuschwanstein. Lite originell måste han Ludwig II nog ha varit,
att dra igång med ett sådant här projekt?!! Allt blev ju inte färdigt i slottet, endast 14 av 360 rum
är färdigställda och man kan bara föreställa sig vad allt det här kostat! 
När jag gick där och undrade och kikade så tänkte jag att det kanske inte var så dålig idé
ändå - sådär affärsmässigt, nu nästan 150 år senare.
Slottet besöks nämligen av i runda tal 1.3 miljoner turister per år.

Jag tror det ligger en liten välmående by där i slottets skugga! 


Nedan utsikt från den gode Ludwigs arbetsrum.
Inte helt fel, nej.





När det började skymma var närmaste stad Oberstdorf, och efter lite kryssande runt på små gator 
hittades ett hotell som hade lediga rum.

Att åka iväg utan några bokade hotellrum funkar kanske inte
alldeles bra under högsäsong och på ställen som Oberstdorf.
Men annars är det ett skönt sätt att resa.


ETT VÅRLIGT (not) MÜNCHEN...


Med fjolårets resa till WIEN då det var soligt och varmt i Norden, medan det vräkte ner en halvmeter snö på ett knappt dygn i Wien i färskt minne kunde jag inte annat än börja skratta i morse.
Planet hade inte ens nuddat tysk mark innan de första snöflingorna började kollidera mot 
planets små, ovala fönster. Och det bara tilltog under dagens lopp.

Ja...våren är väl lite på kort även såhär långt söderut än...

Men ginsten blommar i vart och varannat hörn. Och det är ju lite trösterikt.


Så där i teorin är uteserveringarna redo, men riktigt där är man ju inte än. 

Är vädret så här, och man har en hel dag på sig är väl en hop-on-hop-off tur det bästa man kan göra.
Jag har väl inte förr alltid varit så sugen på dessa guideturer, men man kan ju ändra sig! 
Och just de här turerna som gör att man kan hoppa på och av lite hur man vill och 
kolla mer på sådant som är intressant passar mig perfekt!



Och det jag nu hann se av München så tilltalade mig - trots snöslask!
På tyskt vis är det ordning och reda på staden, den skall jag nog återkomma till 
en annan gång, med bättre tid.

Jag tror förresten jag skrev det samma om Wien? Men det är nu bara så att 
det finns en hel del fina städer bara ett par timmar bort. 
I morgon blir det en tidig morgon och besök på paleontologiska museet innan 
det blir att styra bilnosen mot sydväst.

Men det är sen det.
Idag åkte vi förbi slottet Nymphenburg, men helt säkert knackar jag på där
nästa gång jag kommer hit.



Nymphenburg beskrevs 1785 på följande sätt: "Samlingen av byggnader är storslagen, de bildar tillsammans en helt liksidig amfiteater som är exceptionellt vacker. 

Och även om de blöta snöflingornas dans något lite fördunklade skönhetsupplevelsen
så visst står man där och än en gång häpnar över det vackra som finns! 



Så var det idag.

Mer i morgon! 


SPIRAR, SPIRAR....


...ja, jag hör ju till de där som håvar hem lökväxter med stora håven när
ljuset äntligen är här. 
Och pärlhyacinten är min absoluta favorit! 

Är det sedan en enda liten en eller ett helt fång.


Sak samma - de är så fina. 
År efter år efter år. 

Lite lagom småtrött efter en sen kväll,  då ett stycke svågers jämna år firades långt in 
på småtimmarna, gick dagen åt att läsa om trädgårdsplanering och 
faktiskt försöka knyta ihop några idéer inför sommarens trädgårds-
projekt ute i skärgården.


Bara det skulle bli vår på riktigt nu, så man kunde sätta igång att förverkliga planerna! 

En börjar bli lite otålig redan...

I övermorgon åker jag iväg till mellaneuropa och kommer att snurra 
runt där i en knapp vecka ungefär. Främst blir det tyska motorvägar hitåt och ditåt, 
lite Schweiz om tid ges och månne det inte blir så att jag kurvar in på någon mindre 
väg i mån av tid och ser vad som gömmer sig där.
Jag älskar att resa så här. 
Bara boka flyg. Hyra en bil.
Inga hotel bokade, tar det sedan när jag ser var jag är när det börjar skymma.
Har ett par ställen att vara på vissa dagar, så att så pass mycket 
planering behövs, men resten av dagarna och transporttsträckorna, ja
det får bli som det blir helt enkelt.


Och så när jag landat därifrån så blir det att packa bilen proppfull med
grejer och dra ut till stugan. 
Ett par dagar för mig själv därute i skärgården mitt i skogen, i den stora 
sköna tystnaden, bara jag och djuren.
Ett litet stilla andetag i skön ensamhet innan det blir till att välkomna 
både en och annan på påskmiddag.

Och efter det blir det ett intressant projekt på ett par veckor.
*

Så jag kan längta och vänta till allt detta!