MITTEMELLANTILLVARO...

...kallar jag det. 

När ett hem är nerpackat i lådor och ostädat och ett annat tomt på ting men städat.
Och så vi då som levt slappaste sommarlovsliv i ett par veckor, som om en flytt inte alls skulle finnas i sikte. Jag blir lite matt av att tänka på det, det där att fysiskt få flyttlådor och 
bohag från plats ett till plats två. 
Jag försöker att inte tänka på det...


Väljer att hälla upp ett glas vittvin och sätta mig i solen med en bra bok istället. Vippa på tårna i sommarvinden eller kura framför brasan.
Eller följa med sädesärlans pysslande i sitt bo.


Eller glo på solnedgången.
Och kika på skrakfamiljens lek i strandvattnet.

Men inte tänka på att bära soffor och skåp.



Rätt bra har jag klarat det. 
Tills idag då jag åkte till det nya huset för att ta emot nycklarna.
Att gå omkring i de tomma rummen, att sitta på trappan och titta ut över trädgården.
Över pioner, rosor, iris och syrener.
Över gräsmatta och stengångar.
Över plommonträd och vildvin.

Då plötsligt fick jag lust att börja flytta på mina saker.
I förtid, bara riktigt lite.
Några krukor på trappan som är mina.
En kvast på terassen som är min.
En kratta mot äppelträdet.
Att lite få utmärka sitt revir.

Det börjar kännas på riktigt nu.


Tillbaka på stugan tar ändå de där stora händelserna i sommlovstillvaron över.

Någon har hittat ett litet kryp som måste fångas och studeras.
En skrakunge måste räddas (oskadd) ur kattens klor. 




Tvätten måste plockas in innan regnet.
Utedynorna likaså.
Och solstolen - den med stoppning som vi alla tävlar om då man känner att man måste ta igen sig i denna stressiga sommartillvaro....


Årets första kantareller sprang (!) jag på under en kvällsrunda med hunden.
Sådana små, små saker som gör att jag emellanåt glömmer den där förhatliga flyttprosessen!


Om jag kunde så skulle jag helst av allt bara trolla.
Trolla soffan på plats och kärlen i skåpet.
Handdukarna på hyllorna och sängarna färdigbäddade.

Ja, ni vet lite svänga på trollstaven, lite så här...

Om jag skulle testa? Man vet ju aldrig - kanske det skulle funka?
Vad tror ni?

EFTER REGNET...


...kommer mera regn, tänkte jag skriva, men riktigt så illa är det ändå inte!
Morgonen bjöd på halvsol och en friskhet i naturen som fick en att dra djupa, djupa andetag så man nästan känner sig att man fått en överdos av syre.
Om man nu kan få det?

Gick min morgonpromenad med en över-ivrig hund, som hela gårdagen mer eller mindre bäddat ner sig i det gamla täcket som blivit hennes alldeles egna "deppa-i-regn-täcke".
Där kan hon ligga och sucka djupa suckar medan hon gräver nosen längre in i sin egen päls.

Men idag blev det en sväng i skogen så mossan gungade.
Sedan ett kort yogapass innan morgonkaffe på terassen.
Läser min e-tidning på telefonen och saknar prasslet av tidningssidorna, men jag blir väl uppdaterad i alla fall. Ser grannen komma tillbaka från sin fisketur.
Han vinkar.
Jag vinkar tillbaka och fortsätter plira i telefonenen. 

Fryser om mina bara fötter, och går in för att hämta ett par välanvända sockor.
De är minst sju nummer för stora och når mig nästan upp till knäna och får mig att se ut som en seriefigur med väl tilltagna fötter.
Jag drar benen under mig och försöker hitta en bekväm ställning.
Det går sådär.


Ungarna sover ännu. Dörren till den lilla stugan är stängd och gardinerna fördragna.
Katten stryker sig mot husknuten, jamar tyst och sträcker sedan på sig så hon blir dubbelt så lång.
Det ser skönt ut.

Svallvågorna från en båt som passerat för länge sedan, långt ute till havs når stranden och bryter tystnaden för en stund.

Planerar förstrött dagen.
Det är inte sol och varmt nog att dra till sandstranden ett stycke bort.
Det är ännu för blött för att ta itu med lite planteringsjobb.
Borde rensa upp bland mina foton  - men det får bli tills nästa regn. Inte idag.
Kanske jag kunde städa bilen? Efter att jag har transporterat växter hitåt och ditåt börjar den likna en planteringslåda hela backluckan. Jo, det skall jag ta itu med. 
Kanske. Vi får se.

Stressigt? Inte precis. 
Känner mig som naturen efter regn.
Det tar en stund innan man skakat av sig vattendropparna och slutar se lite slokande ut.

Tassar in och tar mig ytterligare en kopp kaffe
och fortsätter glo över havet en stund till, och bara låter tankarna irra omkring.

Fötterna börjar bli varma i sina sockor.

Jag hör sömngrötiga röster från lillstugan.
Nu är alla vakna, och en ny dag kan börja!




TILLÖKNING...

...i viken.

Hela min semester har jag följt med de två som sakta seglat omkring i kvällningen, men nu idag hade de två duntofsar med sig!
Det här är kanske det allra bästa med att sommartid bosätta sig ute i obyggden, långt från folk och fä.
Man får följa med allt detta!

Skraken har fått ungar och dyker upp varje morgon och varje kväll för att leva runt i det grunda vattnet vid vår strand. Eller, det är ungarna som lever loppan. Mammorna kollar bara in med stoiskt lugn.
Lillungen utbrast för många år sedan då vi satt och följde med deras stojande:
- Herreje, de måste ha ADHD hela bunten så som de rusar omkring!!!
(och de är inte alldeles enkla att fånga på bild....;))
Men svanarna - ja de är bara majestätiska och rätt coola.
Så där som man själv kunde tänka sig vara...?
Lite småcool sådär. Ibland.

Midsommargänget har rest iväg, idag är en mellandag och i morgon anländer mera sällskap.
Nästa vecka blir det snudd på invasion - fast det gänget landar i den  andra stugan, på andra sidan udden. Jag gillar ju skarpt att ha folk omkring mig, men lika mycket gillar jag att få gå omkring ensam med min kamera och se omkring mig i det vardagliga med "kameraögon".

Här blev pappa-svan lite nervös över att en liten terrier-tös valde att vada ut ett stycke i vattnet - han skulle bara veta hur hon avskyr vatten, då så skulle han inte alls ha behövt brusa upp sådär...men det kan han ju inte veta!

Nu, i skrivande stund, är den lilla svanfamiljen på väg tillbaka till sitt vassbo ett stycke härifrån.
Den här gången väljer både hunden och jag att bara lugnt följa med deras segling genom viken från terassens bekväma tillvaro.
Man skulle ju gärna villa berätta att man sitter här med solglasögonen på näsan, och sommarklänningen stilla fladdrande i vinden...

...men nu är det inte riktigt så.
Det har varit riktigt ruggigt kallt idag och det där men lager-på-lager-kläder har känts mer än rätt.
Spisen har fått svälja både en och två och tre famnar björk-klabbar medan regnet mer eller mindre har öst ner utanför.
Temperaturen har med nöd och näppe klättrat upp till 13-strecket, så här är det inte direkt så att man skulle ha lust att kasta bikinin på sig!

Stack mig fram och tillbaka till lägenheten i stan - hade sålt min "öppna spis" (den-som-går-på-etanol) och köparna kom och avhämtade den idag. Passade på att rota i diverse flyttlådor efter ylletröjor och långkalsonger. Det är liksom det som är hot-stuff-mode här denna sommar.

Är man en liten svanunge kan man  bara vara glad över varenda ett litet svandun som täcker kroppen.
Här är det liksom inte värmebölja så det skulle störa precis...

Ja, skulle jag nu bli tvingad till ett sopp i havet, så skulle jag förmodligen väsa som vilken ilsken svan som helst liksom.
Kvällsdopp är inte högst på prio-listan om vad jag vill uppleva just i dag.
Sommaren får nog lov att sätta lite fart nu, om havet skall hinna uppnå en dräglig temperatur för oss stackare som inte har ett skyddande dunlager att ta till.

Här hjälper det inte att man jobbat upp ett och annat kilo under årens lopp - 
det är lika förbannat kallt ändå! 

När den dagen kommer att jag (frivilligt) doppar hela mig i den något svala Östersjön skall jag låta er få veta det, ja lovar.
Tills det tänker jag köra myskväll med sockor, brasa en skön filt och en riktigt ruggigt spännande bok.
Det eftersom lillungen med kompis lagt beslag på Tv:n  - och det efter att DE doppat sig i havet.
Shit, vad modiga DE är.

Men inte jag.
Jag är riktigt mesig vad gäller kalla simturer jag.
Inte alls sådär coola som svanarna!

MIDSOMMARÖGONBLICK...

...i en samling udda fotografier :)

Eller Lilla Linnea - kanske det vackraste som uti backorna stå just nu. 
Jag förstår gott att den gode Linné ville ge sitt namn åt just denna väna lilla varelse.
Just nu blommar hon vid stugknuten, längs skogsstigen.

Så vacker är hon!


Så en liten udda bild på ungarnas "sallad".
Ibland får man leka med maten lite grand, inte sant ;)


Skylten på väggen - så jag vet var jag är ifall jag skulle glömma det...
Kanske den absolut mest onödiga pryl som jag har!
Och då äger jag som sagt varken champagnevispel eller elkonservöppnare så detta måste nog höra till de prylar som toppar listan vad man kan leva utan.
Men den är lite skoj i alla fall.
Fick den som gåva i samband med något annat köp. Jag hade visst att välja mellan skyltar som:
"Vi är i trädgården" (men det vet alla jag känner, är jag inte inne så är jag i trädgården)
"Vi är på stranden" (men kommer någon hit, så ser de att vi är på stranden - här är bara strand liksom)
...så det blev denna version.


Äldre ungen hade samlat ett underbart och glatt gäng tokstollar som tyckte att havsvattnet var varmt nog för sysselsättning av detta slag. Själv har jag med tillspetsat mod, kombinerat med envishet, dumdristighet och pur finsk sisu doppat mig som hastigast i havet som inte precis omsluter en som en varm famn utan mera ger en en gastkramande, iskall megaörfil. 
Det är INTE varmt i havet! Bara så ni vet!
Man måste vara +/- 20 för att utsätta sig för dylikt...hehehehe...

Vid fyllda 40+ så kan man njuta av havets dagg i form av rosmarin på trappan...
(rosmarinfakta hittar du här - också det där om havets dagg)

Och för att ge riktig medelåldersvarning...
..till kvällens slut en solnedgång som har samma gyllene ton som konjaken i glaset som hällts upp för att ens lite hålla värmen i den svala sommarnatten som inte tar slut.
Stugterassen är vänd mot väst-nord-ost så härifrån kan man den här tiden på året skåda både solned- och uppgång om man bara orkar hålla sig vaken....;)

Solen halkar bara ner ett tag bakom granskogen innan den igen visar sig ett stycke till höger.

Visst är det lite magiskt?
Med dessa nätter som inte är!


JAG TAR TILLBAKA...

...alla tvivel gällande finsk sommar som jag haft de senaste dagarna.

Den kom till slut, kanske på den bästa möjliga tidpunkt, även om jag varit glad och lycklig över vilken tidpunkt den än ville anlända på. Desto tidigare desto bättre - men kanske bäst just nu.

Sillen ligger inlagd i kylen, potatisen tvättad och snapsen ja den har legat i frysen sen i fjol, så den lär vara välkyld, hihiii.

Lupinerna blommar längs skogsvägen.

Det är så sommar som det bara kan bli.

Hoppas ni alla därute får en riktigt fin, solig, god, ja kanske den skönaste

Midsommar!

Vi höjer ett glas för solen, för värmen, för havet och för allt det vackra som hör midsommaren till.

Jap, det gör vi!

Skål!

NÄR DET FINNS TID...

...till att läsa allt det där man längtat efter att läsa, när tid finns att ta emot lugnet, och andas med djupa andetag så det känns ända ner i magen.

För många år sedan ramlade jag över Karen Kingstons bok "Rensa i röran med Feng Shui". 
Jag vet inte ett smack om feng shui egentligen, så det är nog inte det jag skall ge mig in på här.
Men boken i fråga talar också om det som jag ibland tror att kan vara ett problem hos många.

Konsumtionssamhället som skapat ett överflöd av grejer och som blockerar oss någonstans djupt inne.

Jag har lånat ut boken åt någon, och där är den än, men just idag hittade jag den som pocket i vår lilla pygmébutik här i byn och eftersom det var så många år sedan jag senast läst den, så åkte den ner i butikskorgen.

Jag satte mig i solen och läste den från pärm till pärm (jodå den är lättläst) men framförallt så innehåller den så många bra tankar, att jag läste den av bara farten för att få mina egna tankar bekräftade.

Jag kom att tänka på att orsaken varför jag i tiderna började blogga, var just för att få ordning på den fysiska biten av min tillvaro, även kallat mitt hem.
Jag har aldrig haft den minsta lilla ambition att verkligen ha en sk renodlad inredningsblogg. Det är jag alldeles för lat för, har alldeles för lite pengar till, och har alldeles för lite tid att vara just så kreativ som man borde.

Men jag startade min blogg för att rensa i min röra. 

Och det är där man skall starta när man står inför något nytt i sitt liv - eller annars också.
Man skall ta itu med allt det där som man släpar på, som man har undangömt i sina skåp, på sin vind och i sin källare.
Allt det där som finns där, men som inte ger något. Bara tar. Av ens energi.

Oj, jag kunde skriva mig hes om detta. För det är något som jag själv vet att fungerar. Som jag själv testat på! Det funkar verkligen.

Efter att i många år samlat på mig än det ena än det andra, ärvt, fått, köpt märkte jag att mitt hem bestod av en hel del saker som jag tyckte om och som jag ville se, ville ha.
Men också en otrolig mängd sådant som jag inte tyckte om, inte ville se och inte ville ha.
Och att jag någonstans inom mig och obemärkt stördes av det.
Så jag inledde mitt rensande.

Och att i dag läsa Karens bok fick mig igen övertygad om att man bara skall omge sig med ting som:
man älskar
man behöver

that's it.

Resten är onödigt och bara blockerar och äter av din energi.

Om det sedan är sunt förnuft, hållbar utveckling eller feng shui, det kvittar.

Men att göra sig av med saker man inte behöver startar en process också inom dig, och hur märkligt det än kan låta så för varje onödig pryl som du egentligen inte ens tycker om och som du gör dig av med kan du ta ett lite djupare andetag.

Jag lovar!
Det funkar!


DET HÄR MED TÅLAMOD...


...är inte något jag är bäst på.

Att ha tålamod med något jag inte kan påverka det minsta lilla är pest för mig.


GRABBEN...



Låt mig få vara en trotsig tonåring -
Jag kommer att bli vuxen...
Låt mig få skrika och springa min väg -
jag kommer att återvända...

Låt mig få hitta min egen väg -
jag kommer ändå att söka...
Låt mig få snubbla -
jag kommer att resa på mig...

Låt mig få deppa -
jag kommer att bli glad igen...
Låt mig få ha hemligheter -
jag kommer att berätta dem sen...

Låt mig få prata när jag behöver det - 
jag kommer inte att klara det annars...
Låt mig få gå när jag är redo,
men släpp mig inte helt...

Låt mig få komma igen och vara liten,
när jag inte vill vara stor...

-okänd-

Knäppte en bild på grabben en morgon när vi satt och åt långfrukost och pratade på om allt mellan himmel och jord.
Och om det här med att vara tonåring.
Liten och stor på en gång.
Stark och skör i samma förpackning.

Senare hittade jag dikten ovan, som ovanligt bra beskriver vad det är frågan om.
Att växa, att mogna.

Också som mamma - för varje eget barn behöver sin egen version av mamma.

I morgon skall vi åka på en liten utflykt, grabben å jag.
Lövli!



ATT INLEDA SIN SEMESTER...

...eller hur gör ni?

Sådär när semestrarna börjar närma sig ramlar man över diverse tidningsartiklar om hur man skall och inte skall fira sin semester. För semestern är inte alltid för alla den där avslappningsperioden som den borde vara. Som det är tänkt att den skall vara.

Man stressar upp sig för alla skojiga ting man skulle vilja hinna med, man stressar upp sig för alla de där mindre skojiga, men nödvändiga ting man bara skall hinna med. Inom familjen finns det olika förväntningar och förhoppningar och visioner om hur semestern skall se ut.
Det känner vi alla till.

Numera undviker jag att planera så förfärligt.
Planerna brukar komma ändå - fast lite mer spontant sådär.
Visst det finns vissa saker inbokade, men jag försöker faktiskt att lämna en massa tomrum i kalendern och lite leva med vädret, lite med hur dagen känns, lite lyssna på sig själv - och andra förstås.

Det har inte alltid varit så för mig. Det har funnits otaliga semestrar då jag börjat mina lediga veckor med att boka in en massa måsten som jag inte ansett mig ha tid med annars.
Föra bilen på service, gå till tandläkaren, städa källaren, måla, rensa, träffa dem man lite åsidosatt under året, få ordning på sin bokföring...you name it. 
Och så vips har en hel vecka av semestern gått åt till det och man är fortfarande lika mycket uppe i varv, möjligen mer, än då man började sin semester.

Så numera, sedan några år, försöker jag få undan så mycket som möjligt innan. Jodå, det kan hända att jag rusar runt som ett skållat troll ett par veckor innan, både på jobbet och privat, men det är mitt sätt - och det funkar för mig.
Och det som jag inte hunnit med innan semestern och sådant som ändå måste göras försöker jag boka in till slutet av min semester. För då börjar jag ändå ta lite varv, senast i slutet av den sista semesterveckan, och då kan jag lika gärna sätta min uppvaknande energi på de där måsten då.

Jag har lärt mig att jag mår allra bäst, kommer allra bäst ner i varv, och får semesterkänsla genom att unna mig några riktigt toklata dagar precis där i början.
Göra just det som jag gjorde som lat tonåring, typ, när någon annan skötte marktjänsten.
Låta det där lite egoistiska, lata, oansvarslösa jaget ta över för ett par dagar.
Sova hur länge som helst. Läsa en bok från pärm till pärm non-stop, ta en tupplur. Fixa enklaste, snabbaste maten, strunta i disken för en dag, blunda för dammråttorna som vill bita en i tårna - lyfter upp fötterna på en stol istället, och intar en skönare ställning...;)

Och för mig händer det magiska!
Efter ett par sådana dagar märker jag hur jag vaknar med en helt ny, och framförallt annorlunda energi.
Det är liksom inte samma sorts energi som jag startar upp varje vardagsmorgon, utan en lugnare, makligare och framför allt mer lustfylld energi. 
Det är inte en rastlöshet utan mer som en nyfikenhet på vad man skall hitta på idag då?

Då blir det plötsligt annorlunda.
Det där projektet att måla uthuset förvandlas till ett Dagens Program istället för att vara ett Måste-Få-Det-Där-O c k s å-Fixat innan jag kan slå mig till ro.

Tänka lite som Pippi liksom.
Vem har sagt att man inte ibland kan äta efterrätten först?

OFF-LÄGE...

...väntar riktigt där bakom knuten.

Kände redan hur min hjärna idag vid eftermiddagskaffet började sacka av och började fokusera på helt andra saker än det man betalar mig lön för.

Igårkväll fyllde jag bilen till brädden med blommorna härifrån. Sommarblommor, olivträden, de gigantiska rosmarinerna, pionen som jag fick i gåva och som ännu står i kruka i väntan på att flytta till nya platsen.
Lite plättar i luften, mårbackor, jordrevor - alla fick samsas i en salig röra.

Alla får nu flytta ut till stugan för en sommartillvaro  i skärin.

Nu när blommorna är borta härifrån känns hemmet verkligen tomt!
Lillungen har flytt fältet, först till sin kompis och nu till sin pappa för några dagar.

Katten och hunden ligger som utslagna paddor och glor förvånat på alla påsar och lådor som väntar.
Sitter uppkrupen i soffan vars överdrag är tvättade och nerpackade.
Soffan känns främmande och lite oinbjudande utan sitt bekanta skal.

Känner mig hungrig. 
Kylskåpet ekar av tomhet, skafferiet är mer än fantasilöst i sitt innehåll.

Finner mig i ett rätt skönt off-läge.
Det finns inte mycket som är opackat här hemma, på jobbet är det mesta under kontroll inför semestern.

Det är rätt skönt att få försätta sig i detta off-läge för någon vecka framöver.

Peta i sig lite solvarma jordgubbar, skutta på klipporna eller bara gräva ner sig i en bergsskräva i lä för vinden med en bra bok.
Umgås
Bada bastu
Grilla
Äta glass
Gå till lördagstorget
Läsa
Sova länge
Bara vara

Och så skall jag parkera mig bekvämt i skuggan med ett glas rött och en bit prima ost, slänga upp fötterna på pallen, tassa runt hos er och läsa fast allt jag missat medan jag skruttat silkespapper runt tekopparna. 
Så mycket att se fram emot.

Allt det som man är så bra på när man är lite OFF.

Fin uppfinning det där med semester när man riktigt tänker efter!

GÄS(S)TER...

...i vassen.

Satt i kvällningen och njöt av skymningen, tystnaden och den totala frånvaron av flyttlådor, av soppåsar, av klädhögar och av nedtagna gardiner när de här två kom sakta simmande.

Hemmet är som sagt nedpackat och väntar på ny destination om någon vecka.



Ändå är mitt flyttande rena sparvleken jämfört med vad de verkliga flyttproffsen gör.
Flyttfåglarna, som tar sig genom halva jordklotet för att här, under några stressiga sommarveckor bygga bo, lägga ägg, föda upp ungar och så dra iväg igen.

Man undrar hur de tänker - egentligen?

Okej, de har inte fyra uppsättningar matserviser, inte femtio olika fjäderdräkter eller tjugotvå par simfötter att packa ner - men ändå!



Om jag ändå kunde uppnå detta lugn de besitter.
Och ändå vet de att de skall dra iväg igen.
Vart de skall, och varifrån de kommer kan du läsa om här



När hemmet är nedpackat blir hemmet plötsligt bara en plats.
En plats att lämna - och något nytt att komma till.
Och en ny plats att göra till ett hem.

Under åren som varit mina har jag inte flyttat så rysligt många gånger.
Men alltid har det känts rätt att dra vidare.
Alltid har det känts bra att landa i det nya.

Att det just denna gång bara blev en snabbvisit, en mellanlandning, beror på många olika ting som tillsammans blir till ett beslut. Ibland styr livet. Det är inte alltid man själv som styr.
Jo, man tar besluten, men det som leder till beslutet, har sitt ursprung djupare.

För mig, oss, var detta just precis en mellanlandning på vägen till den rätta platsen att lägga sitt bo.

Snart bjuder jag in er där.

Men nu kommer jag att lugnt simma omkring i viken några veckor.
I väntan på årets flytt.

Som en flyttfågel kommer jag att leva i stunden.
Man vet ju vart man är på väg.
Hemifrån hem.

Till det som skall bli ett hem, från det som var det - om än en kort stund.

Som en flyttfågel.


SNABBVISIT...

...eller ett litet livstecken bara :)
De flesta grejer börjar vara nerpackade i lådor och påsar och hemmet börjar likna allt annat än ett hem.
Det ekar i rummen där gardinerna är nedtagna. Garderobernas dörrar smäller när kläderna är borta.
Bara några omgångar kläder att ha på jobbet nästa vecka vippar vilset omkring i tomrummet.

Till weekenden flyr jag kaoset och sopar ihop familjen runt lite god sommarmat!

Lillungen går omkring här hemma och slår sina tår ständigt i möbler som står på fel ställe, i flyttlådor som dräller överallt. Katten får finna sig i att matskolen flyttats upp på en hög av flyttlådor, och tvättmaskinen går på som en tok då alla gardiner skall en sväng via innan de åker in i sina lådor.
Hunden bara ligger uppgivet i soffan och suckar svåra suckar då kvällspromenaderna har reduserats till snabba svängar runt kvarteret.
Förutom de gånger lillungen går ut med henne - de brukar kurva hem via en övergiven lekplats och åka rutschbana. Båda två!
Borde någon kväll haka på och ta med kameran och knäppa en bild när de båda susar nerför så vinden leker i barnhår och hundskägg...

Men nu skall jag gå och se om det inte skulle finnas en kvarglömd tepåse någonstans, så man kunde få i sig lite varmt - såhär i försommar"värmen".
Temperaturen därute har med nöd och näppe klättrat upp till 15-strecket.

-må gott alla-