KVÄLLSSOL

I går kväll åskade det. Ett långsamt åskväder som dog bort när kvällen

blev sval. För kallt är det inte än, och tydligen skall hela september ännu vara

varm och skön. Känns som om det är mest på ljuset som man märker att

det är höst. I går hade jag alldeles för mycket på mig när jag var ute. 

Klädde mig helt klart mer enligt kalendern än den verkliga temperaturen. 

Få se hur den där El Niño kommer att ställa till det i vinter - och kommer den att göra det?

Å andra sidan tänker jag att världen nog har tillräckligt med mänskliga filurer som får

världen i gungning. Men ibland känner jag att det är skönare och koncentrera sig på hur

vädret ter sig än om vilken gubbe startar vilket krig och var. 

Kanske bara ett annat utryck för att sätta huvudet i busken? För stunden i alla fall. 

Trots att det är varmt än, så har jag dammat av diverse filtar här hemma för

El Niño eller inte så kommer det stunder då man vill krypa ner i sitt soffhörn och 

dra en filt över benen. Jag är ju en sådan där barnsligt lagd rutinperson och så länge

jag kan minnas så har jag haft den oskrivna regeln att mellan 15 maj och 15 september

"får" man inte använda strumpor. Ibland har det luggat lite i tå-trakten då vi kommit in

i september, men i år har jag inte ens tänkt tanken att trä strumpor över mina fossingar. 

Så varmt har det varit. 

Och alla sommarblommor, eller alla å alla, alla  t r e  som jag har som jag har som jag 

planerar att övervintra till nästa sommar står ännu gladeligen ute på balkongen och

vare sig jag eller de har en tanke på att flytta in än. I år har jag dock införskaffat en 

växtlampa för de där mörkaste månaderna för vill inte att min vildpelargon, min fina

myrten eller Tant Mårbacka-pelargon skall behöva lida mer än nödvändigt av 

vår torra vinter inomhus. 

Rysligt nöjd med hur köket blev. Nu känns det så mycket mer som "mitt" och 

andas samma stämning som resten av hemmet. Nu skall jag bara få min 

madonna-tavla upp på väggen. Inte i köket dock! 

Den väger en hel del så skall kolla med någon som förstår sig på hurudan krok jag 

skall använda. Det är något som jag tycker är besvärligt med betongväggar. 

Inte bara att slå in en spik eller skruva in en skruv 

och hänga upp nåt. Har inte bott i sten/betong hus sedan barn – och som barn

skruvade jag väldigt få saker upp på väggarna. 

Medan jag sitter här och skriver hör jag höstens första tranplog dra förbi. 

Det är höst. 

Hejdå från mig

 

GRÖNA TOMATER I ETT GRÖNT KÖK

Mycket grönt nu! 

Fick en rejäl låda omogna tomater av min kompis som jag skall göra 

inlagda gröna tomater av. Hela familjen gillar det till höstliga kötträtter

så nu när "pimpa mitt kök" börjar vara på vinstsidan så är det skoj att 

kocka igen. 

Färgen jag valde är som sagt UULA-tuote färg kalustemaali och nyansen Oliivi. 

I verkligheten tycker jag att den är varmare grön än den ser ut här på bilderna. 

Men några ord om färgen att jobba med. 

Enligt hur de presenterade färgen så skall den inte behöva någon 

målning under (som fästfärg), vilket jag lite tvivlade men testade på ett inte så

synligt ställe. Och verkligen - det fäste direkt. 

Lite överraskande fäste den bättre på de lackade trädörrarna än de vit-målade. 

Det trevliga med färgen är att den är otroligt dryg och luktar absolut inget! 

Jag började med att måla med pensel för ville ha den där synliga handmålade

känslan. Men det funkade inte, så jag fick snällt tassa efter en liten roller med så

lite ludd som möjligt. Med det funkar målningen perfekt. 

Inte den enklaste målningen jag målat med, men efter ett tag kommer man

på hur den "beter" sig. 

Eftersom jag valde att måla luckorna på plats - bara tog bort de gamla

handtagen så tyckte jag att den var lagom tjock att måla lodrätt, men man får förstås

passa att inte ha för mycket målning så det börjar rinna. Men skulle

absolut inte späda ut målningen, då skulle den lätt bli för rinnig. 

Jag målade tre tunna lager. 

(ursäkta för stökigt hörn, hehehe) 

Idag kom de sista knopparna som jag beställt. Hade ju räknat fel

där i början...Men nu har alla skåp och alla lådor knoppar. 

Målfärgen torkar supersnabbt, och det är på gott och ont. 

Man får vara en ganska "säker" målare och försöka få det rätt från

början. Det blir inte så snyggt att om ett tag gå tillbaka och försöka

fixa en rinning eller så. Man kan väl i teorin måla om efter bara ett par

timmar, men eftersom det är höst och fuktigt i luften så valde jag att vänta

till nästa dag. Och att undvika att sprätta vatten på den målade ytan. 

Vill bli lite ojämnt när målningen suger åt sig vattnet även om ytan

känns torr. Gubben fick en not om det, om vi säger det så där diplomatiskt.

Och även om målningen torkar snabbt så härdar den förhållandevis långsamt

till hur snabbt den torkar alltså. Upp till en månad får man vara försiktig att

inte hårdtvätta ytan eller slå till med nåt hårt. 

Så även om jag satte knopparna på plats så har jag inte spänt dem än för att inte målningen 

skall börja spricka av spänningen. 

Det gör jag om ett par veckor. 

På tal om knoppar ännu, så hade jag ju dörrhandtag med två hål innan, men ville ha

bara en knopp på dörrarna så det andra hålet fick jag lov att spackla fast. 

Damen i målbutiken tipsade om en liten grej som kan spela roll. 

När man gjort det skall man dutta en liten, liten mängd bara på hålet som man spacklat. 

Och låta det torka. På det sättet suger inte spacklet in mer färg än omgivande

skiva när man börjar måla själva ytan. 

Vet ju inte hur det skulle se ut om jag bara målade på, men ett logiskt tips. 

Skrev ju innan att jag brukar vara ganska rask i att ta till penseln, men med det

här projektet har jag dragit mig för att ta itu med det. Vet inte ens riktigt varför. 

Med åldern kommen lathet? Eller funderingar på om det skall bli bra? 

Så ja, jag tog till AI och slängde in en bild av köket hur det såg ut

och så bollade vi lite fram och tillbaka med olika alternativ. 

Här ser du hur köket såg ut innan och så hur det kunde bli. 

Så helt klart till hjälp både med att faktiskt se sitt eget kök i en ny 

färg, och så fort jag såg de där små mässingknopparna så visste

jag att de skulle de bli. 

Så nöjd att jag fick det gjort! 

Nu skall jag bara bli av med en lätt förkylning jag skaffat mig och sedan 

blir det att åka till stugan för att stänga för säsongen. 

Hejdå från mig

 

PÅSKEN DETTA ÅR

Påsken kom och gick - och gick inte helt som planerat. 

Under några år nu hade det blivit så att vi firat påsken hemma "i stan" i och med att vädret varit

så kallt och påsken så tidig så vi inte kunnat koppla vattnet på stugan. 

I år var det både varmt och vi hade hunnit koppla vattnet och städat upp innan den

planerade familjemiddagen. 

Sönerna skulle komma med lillungens bil. Men den sade upp kontraktet. 

Bara att ringa bärgningsbil och be en bön till alla bilgudar som finns att reparationen

inte skulle bli jättemycket dyrare än vad bilen är värd...

Ja,ja...gamla skruttbilar medför en viss risk för överraskningar. 

Med en studerandes ekonomi brassar man inte i bilbutiken precis. 

Nåväl, det blev en skön helg även utan ätteläggen. Fixade till en fårstek och pimpade 

en vanlig cheesecake med lite lemoncurd på ytan och choko-påskägg 

samt ätbara blommor till en riktig påsktårta minsann! Vi fick en hel del

fixat både utom- och inomhus innan jag åkte på flunsa 2.0. 

*

Iris-katten hade ju sina första riktiga utomhus-stunder på stugan och på 

natten vaknade jag av att hon gnydde, eller liksom jama-pep i sömnen. 

Hon sov alltså intill mig i sängen. Hade tagit på att upptäcka världen utomhus, tänkte jag.

Jag petade på henne och frågade om allt var okej och hon glodde lite

sömndrucket och yrvaket på mig och kringlade ihop sig på nytt och sov vidare. 

Då märkte jag att det pipande/jamande ljudet inte alls kom från katten utan från mig. 

Mina luftvägar pep som en kattunge vid varje utandning. 

Nå, senast på morgonen insåg jag ju att jag blivit rejält förkyld. Attans! 

Vädret ändrade och blev till riktigt gråväder så det, och att vi kände oss krassliga

och att gossarna blev strandsatta pga bilhaveri,  gjorde att gubben och jag 

åkte hem i förtid. Att en sådan påsk i år. Alltid kan man inte vinna! 

Väl hemma kröp jag upp i soffhörnet mitt och roade mig åt att testa på

att låta AI göra en målning av ett foto jag tagit. Riktigt underhållande faktiskt. 

Här knäppte jag ett foto från mitt soffhörn och bad chatgpt ändra det till

en målning i Carl Larson-stil. Och det blev ju ganska bra. Roligt är det i alla fall.

Och tror att det finns enorma möjligheter med AI som vi hittills bara snusat på. 

Jaja...så var påsken detta år! 

Kram från Maggi

HURRA, JAG SER UT IGEN

 

Det här må nu vara ett helt barnsligt och banalt inlägg, 

men ingen är lyckligare än jag idag när jag märkte att 

bygg-gubbarna börja med att nedmontera byggställningarna som

har "prytt" vårat hus sedan midsommartider. Man har ju kunnat 

förvänta att det snart är vår tur att bli av med eländet när de

andra husen, vars renovering påbörjats innan oss, ett efter ett

blivit av med sin plastslöja. 

Redan i somras när vi fick en champagneflaska (eller skumvin då...) 

i present så har jag exakt vetat när den flaskan skall korkas. 

Och den dagen var minsann idag! 

Som jag har skrivit så har det påverkat mig mer än jag trott att vara 

så inplastad. Inser att jag har svårt för att känna mig instängd helt enkelt. 

Ingen ubåtskarriär för mig med andra ord. 

Eller astronaut. Får räkna bort det också. 

Men nu ser jag ut! Eller nästan i alla fall. Det ligger, som man

kan skönja på bilden, ett lätt litet lager med byggdamm på fönstren. 

Men det struntar jag i! Dessutom kommer företaget som gjort renoveringen 

att tvätta allas fönster på sin bekostnad. 

Riktigt när det blir beror ju på vintern, hur kallt det blir. 

Än är det ju milt, men om det plötsligt blir köldgrader så är fönstertvätt 

inte en så bra idé. Och än är två av sex hus inplastade så jag 

misstänker att de tvättar allas fönster sedan på en gång. Så länge det 

utförs dammiga arbeten på gården är det knappast någon idé att tvätta. 

Men jag ser ut! Och det är det som räknas. 

Fasad-, tak- fönster- och balkongrenoveringen var något envar

lite fasade för, men det har gått mycket bättre än jag föreställde mig. 

Jo, jag vet, jag var värsta tiden på stugan, men grannarna jag talat med

som varit på plats sade att det ändå gått smidigt, även om än det varit både högljutt

och dammigt. Nu är det mest bara lite borrande kvar då de nya balkongräcken 

skall sättas på plats. Men jag är så van redan med att det borras och hamras lite här

och där så jag reagerar inte ens på ljudet längre. Bara då jag skall tala i telefon

med någon kollega, samarbetspartner eller kund. Bästa stället att gå till då för att undvika

ljudet är badrummet. Men det är ju kaklat så då låter det förstås annorlunda i

telefon, det ekar - och tänk om någon tror att jag sitter på toan och pratar! 

*fniss*

I morgon skall jag jobba bara halvdag, så hoppas jag hinner en sväng ut 

i skogen! Behöver tanka lite skog och syre. Och space. Och egentid. 

Ha en skön fredag! 

Kram Maggi

AVSAKNAD AV UTSIKT

Medveten om att jag redan tidigare på sensommar gruvade mig lite för det där

att komma hem till ett hus, ett hem, som är inne i en huva av plast. Det känns

väldigt märkligt, och jag vet ju inte om det är på grund av det som jag 

känner nästan ett fysiskt behov av att komma ut. Under några veckor sedan 

jag kom hem med kattungen så kunde jag inte heller ha fönstren öppna på 

grund av risken att Iris skulle vara lite väl nyfiken på världen utanför. 

Nu har jag skaffat "kattsäkra myggnät" till framsidan av husets fönster så att

vi kommer åt att vädra. Men fortfarande är det plast runt huset. 

Bara ur fönstret på gaveln kan jag kolla om det regnar eller om solen skiner. 

Det känns märkligt. 

Märker hur otroligt jag saknar utsikten från mitt arbetsrum. Hur ofta jag

i vanliga fall lyfter blicken ut över sjön när jag behöver grunna på något. 

Nu ser jag bara en plasthinna på de nya fönstren. Som västa dimman ever. 

Plasten är där för att skydda förstås. Ibland ser jag någon bygg-gubbe i sin gula väst

gå förbi. Ibland stannar han en stund och rappar väggen. Eller vad han nu gör?

Ser honom som i ett dis. Jag ser inte honom, han ser inte mig. Bara konturerna. 

Förstår ju att det måste vara så. Vi som bor här vill inte att bygg-gubbarna kan glo in på oss, 

och de vill nog lika lite bli påglodda av oss. Men det känns lite knasigt. 

Saknar mig sjuk efter möjligheten att ta min kaffekopp och gå ut på balkongen

då jag tar en paus. Kunde gå ut på gården förstås, men där är det byggställningar

och liftar och små traktorer och cirkelsågar som sjunger sin bullriga låt. 

Egentligen klagar jag inte på arbetet i sig. Inte ens bullret, faktiskt. 

Det blir så fint när det blir klart, så missförstå mig rätt. 

Följer bara intresserat mina egna reaktioner. 

Av att inte ha, eller att ha en mycket begränsad, synkontakt med världen

där utanför. Som att ha ett försvagat sinne av något slag. 

 

Men klagar gör jag inte. 

Tänker på vår ålderstigna, lite dementa,  granne som bor i en liten etta. 

Hela sommaren har hon levt mitt i värsta bullret. 

Utan möjlighet att öppna fönster ens, för att inte tala om att man 

inte kunnat använda balkongen. Hon går inte så ofta ut vad jag vet. 

Åldern och demensen har gjort henne lite ängslig har jag förstått. 

All uppståndelse med alla maskiner och gubbar kan inte vara lätt för henne. 

Så från den synvinkeln är jag bara banal som låter mig påverkas

av lite plast för fönstren och avsaknad av möjligheten att höstpynta

min balkong. Att jag inte kan ha säsongs- eller julljus på balkongen i år. 

Men märker att jag saknar det alldeles förfärligt mycket. 

Mer än jag trodde jag skulle göra. 

*

Så jag åkte idag till gravgården en sväng, bara för att se till att min familjs 

grav var så där extra fin. Tände ett ljus i lyktan där bara för att. 

Och tänkte hur viktigt det faktiskt är att ha nåt att höstpynta.

En årstidstraditionalist som jag behöver det! 

Men tröstar mig med att till vårvintern kommer jag att kunna se ut över sjön 

igen. Och jag kommer att kunna gå ut på den nyrenoverade balkongen och 

lyssna på kattugglans hoande i natten och se tranorna återvända. 

Nu skall jag leka med katten så att den sover gott i natt också. 

Ha det gott! 

Kram Maggi

ÄNTLIGEN VARMA VINDAR

Äntligen ja! Vintern har varit oerhört lång i år. 

Idag när jag var ute på en liten lunchpromenad så var det 

så där på riktigt varm. Hade bara en tunn tröja och en tunn bommulsjacka

och det kändes för mycket. Kom hem och tänkte att jag skulle sätta mig på balkongen

för att jobba på ett projekt, men efter ett tag blev det nog för kallt där i skuggan så jag

fick snällt tassa in och fortsätta inomhus. 

Men ändå, där finns ett alldeles annorlunda löfte om vår nu. 

Inte som vårvinter utan vår.

Sjön är ännu istäckt, Facebook påminner mig om att för två år sedan

gav isen vika just idag. Dröjer nog ett tag innan det sker i år, 

men med dessa temperaturen upp mot + 15 °C så skall det väl gå undan. 

Under helgen hann jag fotografera en del grejer som skall med i 

kokboken. Har familjemedlemmar som inte hade något alls emot att

se till att det inte blev matsvinn...heh! 

Den stora fasadrenoveringen har börjat i vårt husbolag. Bytandet av värmesystem från

fjärrvärme till jordvärme är inne på slutrakan. Man kan lugnt säga att det händer och

sker en massa grejer runt dessa husknutar just nu. I morse fick vi nya "grannar" då

tre stora baracker radades upp intill vårt hus. Skönt att vi ändå bor i det hus som är

närmast sjön, så inga skrymmande grejer kan komma att skymma utsikten. 

Eller jo - huset kommer ju att få en huva över sig då de börjar med att förnya

taket, men för vårt hus del blir det först i sommar och lär ta ett halvår. 

Sommar och höst är inget problem för oss, vi kommer att dra till stugan

och bo där mer än vi brukar. 

Hösten fram till efter nyår kan bli lite märkligt, men det är nog bara att

bita ihop - det blir ju fint sedan! 

Det kommer nog att kännas främmande att inte kunna gå ut på balkongen 

- den skall ju också förnyas - 

redan nu känns det konstigt att inte skaffa sommarblommor dit. 

Det är liksom ingen idé för bara några veckor. 

Så pass snål är jag att satsar hellre de pengarna på nåt extra till stug-

trädgården. Har lite så där mentalt petat på ett vägg-växthus...

...nu väntar jag bara på att hinna åka ut till stugan och mäta höjden på den vägg 

som jag tycker det skulle passa så bra mot. 

I MORGON BÖRJAR DET

 

Det har blivit tisdagskväll och jag har varit tillsammans med lillungen 

till veterinären med hans katt. Han skulle naturligtvis klarat veterinärbesöket

själv, men jag tror att för en fattig studerande så var det mer mors plånbok som 

spelade roll. Och det bjuder man ju på. Vi har försäkring. 

Utan försäkring är det inte billigt att ha ett sjukt djur. 

Katten kommer att bli bra, men i alla fall ett återbesök kommer det att bli. 

Men vad är det som kommer att börja i morgon? 

Jo, husbolaget där vi bor kommer att inleda en radda med renoveringar och 

förbättringar. Vi skall få jordvärme och elbil-laddningsstolpar. 

För ett par veckor sedan började de borra hålen neråt i marken. Dryga 300 m ner

borrade de. Och eftersom husbolaget är rätt stort blev det många hål. 

I morgon påbörjas arbetet med att koppla dessa hål ihop horisontellt. 

Det kommer att betyda stora grävmaskiner och what not. 

Det är estimerat att ta sex veckor. 

Senare på våren kommer följande firma och klär in hus efter hus

för förnyande av tak, fasad, balkonger och en del av fönstren. 

När vi köpte lägenheten visste vi att detta var på kommande, så det har inte

kommit som en överraskning, men det blir ju mer konkret när det faktist börjar röra

sig en hel del gubbar i gula reflexvästar och med orange hjälmar på huvudet mellan husen. 

Med en viss erfarenhet av renovering och nybyggen under årens lopp är jag mer

än tacksam att bara låta andra fixa och dona. 

Hoppas bara att tidtabellen för då vårt hus är inbäddad i huva sammanfaller

med en sådan tid på året då vi kan mer eller mindre bosätta oss på stugan. 

Skall bli intressant att följa med en sådan här storrenovering på nära håll. 

Vad har nu sedan det här med bilderna att göra? 

Ingenting faktiskt. Bilderna är från söndagens utfärd med min bästa fotokompis. 

Vädret var grått och tråkigt, vilket det lätt är så här när vintern tippar

över mot vår. Soliga dagar är ju fina, men milda varma mulna dagar är 

inte det mest inspirerande fotoväder. Men vi åkte runt och kollade in 

olika forsar i vårt närområde. Det var överraskande hur mycket gamla kvarnar 

vi hittade. Det var mer som att åka runt och kolla så man vet vart man skall återkomma

när både väder och naturen visar lite mer av sin sköna sida. 

Snön smälter med fart nu, så snart, om det inte blir vinter på nytt, kan det faktiskt bli dags att 

ta sig ut till stugan en helg och se hur det ser ut där efter en erbarmligt lång vinter. 

Och fly undan grävskopor och annat bullrigt. 

HÖSTKVÄLLAR ÄR VEMODET SÄLLAN LÅNGT BORTA

Det börjar helt klart bli kyligare nu, en kollega berättade att han skrapat frost från bilens vindruta. 

Själv njuter jag i vårt kalla sovrum och drar täcket bara lite tätare om mig och lyssnar

till asp- och björklövens prassel då vinden tar tag i grenarna. 

Somnar till ljudet av en regnskur. 

Har jag inget speciellt inbokat till kvällarna så har jag gärna satt mig en stund på balkongen

och läst en bok. Ett par dagar nu har det känts för kallt och jag har gett upp och gått in. 

Det känns lite vemodigt. Jag brukar inte känna så här på hösten, men i år gör jag det. 

Hösten är ju min årstid, skall det kännas så här? 

Brukar gilla när det blir liksom långsammare tempo i dagarna, när man känner

att man kan vila i dagarnas stilla lunk. Att det blir lite mindre kravlöst. 

Det där sista kanske mer är en kvarleva från mina år med stor och större trädgård,

att äntligen få lämna alla de sysslorna för i år. Då hade det känts skönt med senhöst. 

Nu är det ju inte så att jag saknar mina stora trädgårdar, verkligen inte.

Är mer än nöjd med den lilla jag skall ta hand om vid stugan, och njuter fullt ut av mitt 

stadsliv i lägenhet. Tänk, förresten, hur snabbt tiden går. 

Det blir redan vår tredje vinter här! 

Nu är det torsdag kväll, jag har tänt ljusen och krupit upp i soffhörnet. 

Gubben är på stugan för säsongens förhoppningsvis sista byggprojekt. 

Vi måste förnya trapporna ner till stranden för att de hade börjat murkna 

och ingen vill stiga igenom ett murket trappsteg, det är ett som är säkert. 

Men där är han, och det är tyst här hemma. Under arbetsdagen har 

jag ofta radion på, men stänger för det mesta av den när dagen är slut. 

Jag gillar tystnaden också. Kanske det är det som bidrar till vemodet ändå. 

Till höstvemodet. Det hörs inga fåglar utifrån, och gör det det så är det 

tran- eller gåsplogar på väg söderut. 

Talgoxarna dyker upp ibland och kollar in vad det finns på balkongen. 

Vår hackspett brukar hålla till i träden i närheten, även dess knackande

efter larver under barken låter smått vemodigt. Ett stilla ljud i

en allt mer tystnande natur. 

 

OM SOMMARMINNEN

Grannen, eller någon av dem har plockat fram trimmern och går längs slänten ner mot sjön och betar av gräset. Det doftar höåker och försommar. Värmen dallrar i luften.

Från stranden hörs ungarnas tjut och skratt och plasket av någon som tar sin simtur på allvar och kraftfullt och målmedvetet skovlar sig igenom vattnet. På håll skäller en hund men överröstas av svarthättan som sitter i björken här intill och drillar på som aldrig. 

Det prasslar stilla i löven av en loj sommarvind. Den fläktar inte så mycket, mest är det som en smekning på huden bara. Jag har förresten lackat mina tånaglar, det är också ett tecken på att sommaren är här och att semestern är på antågande. Att lacka tånaglarna är en semestergöra. Fråga inte mig varför, det vet jag inte, men har aldrig lackade tånaglar på vintern. Eller jo, förmodligen är det ett slags barndomsminne av semestrar. Min mamma och jag brukade alltid efter bastun, då hon inlett sin semester, sitta på stugtrappan och lacka tånaglarna. Enkla fina små sommarminnen.

Det är väldigt hett, igår visade min biltermometer på 33 grader, men den överdrev säkert ett par grader. Nätterna är ännu skönt svala, så det hinner bli svalt i lägenheten under natten. Det gillar jag. Värmebölja på dagen går an, men tropiska nätter är inte min melodi. I morse sov jag rätt länge och vaknade av att väggrannen, en liten tant på många vårar, öppnade sin balkongdörr och satte på TV:ns morgonsändning. Rätt högt, hon kanske håller på att få sämre hörsel? 

Satte mig på balkongen med min kaffekopp - i bara särken - och började plöja mig igenom mina morgonnyheter. Följer inte mer än andra dagspolitik, men något i den nyvalda regeringens regeringsprogram ger mig lite kalla kårar och en oro inför framtiden. Det är ord och inga visor som de föreslår med sina nedskärningar. Inte sedan andra världskriget har Finland haft en sådan starkt högerregering som nu. Känns märkligt. Hårt. Som en frostig vind i den varma försommaren. 

Jag var också i förebyggande syfte till frissan. På tal om inget. 

Skulle bara toppa håret lite, men det blev lite kortare än jag hade tänkt mig. Till axlarna ungefär. Kanske det bara är så att min frissa lärt känna mig, hon vet att jag minsann inte dyker upp speciellt ofta. Med god tur varje årstid, alltid inte ens det. Så hon kanske tyckte att lika bra att toppa håret rejält. Och kanske det var lika bra. Hade en hel del slitna toppar. Eftersom jag hör till de där lata och ganska ointresserade så brukar mitt hår ta lite stryk av sol och salta bad och bastubad och allmän o-omvårdnad av håret under sommar och semester. Frissan klämde några välgörande ampuller av något vårdande medel i håret som inte var alldeles gratis, så hoppas det verkligen har någon nytta under de kommande veckorna. 

Mitt schampoo på stugan består av en för naturen vänligt bit-schampoo. Inget jag iddes avslöja för min rara frissa som vill mitt hår så väl. Dyrt, men väl. 

Haren ja, vad har den med något att göra? Ingenting. Den bara dök upp en dag här i veckan när jag satte mig ute för att äta min lunch. Den märkte nog inte mig innan den var ruskigt nära och blev, stackarn, alldeles paralyserad av att plötsligt ha en människa alldeles intill sig. Om nu harar samlar på sommarminnen var det knappast ett minne den vill spara på. Inte ett angenämt minne i alla fall. 

Nä, slutbabblat för denna gång. Nu skall jag sätta mig i skuggan och läsa. Efter min utmattning för några år sedan tappade jag ju "förmågan" att läsa böcker så som jag alltid gjort innan. Det har nu släppt, och jag kan ingen försjunka in i böckernas och berättelsernas värld precis som förr vilket också gjort att jag laddat upp med en rejäl bunt av böcker som skall betas igenom under semestern. 

Tjuvstartar med en deckare, denna varma, soliga, somriga, slöa lördag.

Just sådan som lördagar ibland skall vara. 

KONVALESCENTEN OCH PRYLAR

Jag åkte efter mina nya glasögon och wow så det kändes vågigt därute. 

Solen skiner, smältvatten rinner och är man i lä känns det riktigt varmt! 

Kunde inte motstå frestelsen att kurva in via en plantbutik och snusa vad där finns. 

Så här i början på mars, så är det ännu lite glest, mest inomhusväxter och det är jag

rätt så ointresserad av. Köper dem mest i inredningssyfte, och glömmer lätt

bort att de behöver lite vård också, och när (inte om) de dör så sörjer jag dem föga. 

Finns några favoriter, men de är få. 

Så ja, det hände sig att jag kom hem med en liten vårblomma som kan planteras 

ut sedan - ljuvliga fritillaria, kungsängsliljan. 

Hemma har jag en konvalescent. Min äldre grabb blev opererad i går och eftersom

hans käresta är på andra sidan jorden så mottog han tacksamt erbjudandet att komma

och sova hos oss ett par nätter. 

Inget värre, men man är väl lite skakig efter en operation ändå och jag

har honom mer än gärna här ett tag. 

Han har nämligen precis flyttat - dagen innan operationen - och har inte fått 

sina prylar på plats än. Han flyttar in i min brors lägenhet. 

Min bror var ingen samlare precis, som jag kanske skrivit innan.

Men det är mycket grejer som blir efter en när man tassar vidare oberoende. 

Eftersom det redan tidigare blev klart att grabben skall flytta så har jag, eller vi, inte

haft speciellt bråttom med att rensa ut det sista. 

Mest småprylar som kärl, lampor, krukor, rakapparater - sådant. 

En del möbler får stanna kvar, andra har redan hittat nya hem. 

I samma byggnad, dit grabben min nu skall flytta, finns ett loppis. 

Och jag har tänkt att vad behändigt - då kan man hyra en hylla där och 

få det sålt på det sättet. Men men...döm om min förvåning när vi

kollade om det skulle finnas lediga hyllor/bord att hyra. 

Jodå, svarade en trevlig tjej - i juni finns det första lediga platsen. 

Det var i februari! Alltså om fyra månader? 

Beklagar, sade tjejen. Det är så många som säljer nu. 

Vi körde grejerna till en återanvändningscentral, och även där

var det lite suck och stön när vi kom med grejerna. 

Det finns så mycket saker redan...

Det överraskade mig lite. För något år sedan då jag hade min egen

stora utrensning, så kunde jag boka bord till loppis oftast till veckan därpå. 

Kanske är det de skenande priserna, de höga elpriserna som 

driver människor att sälja sina överlopps prylar nu mer än tidigare? 

Vet inte om det är så, bara en tanke som slog mig. 

Eller har människor bara tröttnat på att ha så mycket grejs? 

På tal om att spara på prylar, så har jag fortfarande kvar julkransarna. 

Den på väggen i mossa har börjat lite, lite bli brun på sina ställen, 

men på håll är den fin. Och jag har inte ännu kommit på vad jag skulle vilja

ha där på väggen ovan byrån. 

Och så har jag också kvar julkransen av  idegran och nåt som liknar lummer,

fast jag tror att det är något annat, kommer bara inte på det just nu. 

Kransen har torkat helt, men jag tycker om den där på byrån - den blir

lite som en grönväxt, som jag annars, som sagt var, har så lite av - så får den vara kvar. 

Lite som vår möter vinter nu när kungsängsliljan står där och väntar på att få slå ut

i sin krans av grönt.  

*

Nu börjar konvalescenten visa små livstecken där i gästrummet, skall gå och kolla

om han vill ha nåt. Ta en kaffe till exempel. 

OM ATT HA - ELLER INTE HA - VÄXTER INOMHUS

Ni vet det där uttrycket om att skomakarens barn går utan skor? 

Till en viss del kan jag sträcka upp handen och erkänna att så är det. 

Är ju trädgårdsmästare riktigt till papers och har mångårig florist-erfarenhet i bagaget

och då skulle man ju kunna tro att det dräller växter på mina fönsterbräden. 

Många tror så. Och har fått frågan under sommaren hur jag tar

hand om mina grönväxter när jag är vecka efter vecka på stugan. 

Svar: Jag gör inte. Inte mycket i alla fall. 

Jag har samma simpla system för bevattning som jag 

har för mina utekrukor, och det får lov att räcka till det lilla jag har

grönväxter inomhus. Har faktiskt aldrig varit speciellt förtjust

i grönväxter, och ännu mindre förtjust i blommande inomhusväxter. 

Finns ingen rationell orsak varför. Det är bara så. 

Ute får det blomma. Inne...kanske, om det är en orkidé. 

Kanske. Jul-lökar går också. Och vår-lökar. 

Så de som kämpat med att överleva sommaren i ett övergivet hem är:

En amaryllis från förra vintern (den mår fint och har inte haft en tanke på att vissna ner, 

vilket den borde ha gjort, trots absolut minimal bevattning...). 

En vanlig porslinsblomma som trivs så bra att den aldrig blommat. Bara växer och växer. 

En kalatea - som brukade vara den som visar att nu är det dags att vattna. Ja brukade. Den dog. 

Ett par orkidéer som trivs och har inte haft speciellt stora problem med gles bevattning. Lite skruttiga 

i luftrötterna när jag kom hem, men det är åtgärdat. Åter frid i orkidé-världen. 

Så en muehlebeckia i badrummet. Den visste jag skulle dö, det mesta dör där för det finns

nästan inget ljus alls, men vill ändå ha en växt där. Usch, nu låter det som krukväxternas

tortyrkammare eller nåt...Men nej, kommer inte fake-växter över min tröskel. 

En amazonlilja som också klarade sommaren ensam och övergiven med glans. 

Och så sist men absolut inte minst - i annat än storlek - min lilla fulfina växt:

Hjärtporslinsblomman 'Hoya kerrii'. 

 

En liten porslinsblomma som krystar fram ett hjärtformat blad i året. 

Med god tur. Ingen snabbväxande en, med andra ord.  

Inte direkt en skönhet, men jag är barnsligt förtjust i den lilla fulingen. 

Men ja...det fanns väl inte fler?!

Så att såpass glest är det mellan krukväxterna hos mig alltså. 

Var ändå och införskaffade några nya, bland annat en kottepalm.

Den gillar jag! Bara tanken att den fanns här på jorden för miljoner år sedan

säger ju sig självt att den är en fighter. Skall väl klara kommande 

somrar smått övergiven? 

Och så köpte jag en aloe vera, också en av mina favoriter. 

Hemmets lilla apoteksväxt. 

Minns hur jag imponerade på någon unge i tiderna som 

bränt sig på nåt och jag knipsade av en bit aloe, 

tryckte på brännsåret

 och sade att det här lindrar strax. 

Tror jag fick ett wow! som tack. 

Och blev förmodligen häxstämplad för eviga 

tider hos den lilla grabben...

*

En riktigt färdigt jättestor monstera skulle jag gärna ha som 

skulle täcka in väggen mellan hallen och biblioteket. 

Hmmm...kanske man skulle skaffa en sådan? 

STICKER INTE UT NÄSAN IDAG

 Visst vet jag att aprilvädret kan vara nyckfullt, men en snöstorm (som dessutom skall pågå någon dag) känns inte så där uppmuntrande precis. Lite tröst i min vårlängtan ger de där kvistarna som jag köpte häromdagen där små fina blommor en efter en börjar slå ut. 

Hellre vita små flingor av kronblad på borduken än tusental i skogen...

Jag har alltså inte stuckit ut min näsa idag. Bilden är tagen från balkongen då jag smög mig ut i stormen för att plocka in sittdynorna som jag i min naiva våriver redan hunnit placera ut i korgstolarna. Så där i väntan på att man skulle kunna dricka sitt morgonkaffe där...Nu torkar de i badkaret. Suck! 

Vårivrig verkar jag nog i och  för sig varit tidigare i vintras också, för idag kom det ett mail om att de nu postat mina frön som jag beställt. 

- Jaha....har jag beställt frön? Och det är inte alldeles lite frön jag beställt, om man säger så. Jag har kanske, kanske varit aningen för optimistisk med att hinna få allt fixat inför sommaren. Ja, men liksom de där odlingslådorna på stugan. I en annan (fantasi)värld hade det varit lite mer vår ett bra tag redan och jag hade fått dem på plats och fyllda med läcker ny jord och min bokashi som jag sparat på under mörka vintermånader. 

I verkligheten är ju lådorna fortfarande ihopsatta och fastfrusna i ishård snöskorpa och hela tiden, medan jag skriver, vräker det ner  ä n n u  mer snö. Jordsäckarna är antagligen djupfrysta de med, liksom bokashin som jag körde till stugan för ett par veckor sedan. Nu KAN det ju svänga och gå fort, det vet jag nog. Man har ju en ansenlig mängd vårar i bagaget, så allt är möjligt. Men det oaktat känns det inte skoj, detta väder!

 

ALLHELGONAHELG

Min favorithelg. 

Det är det av två orsaker. Dels givetvis för att det är alla helgons dag och den där dagen då gravgårdarna lyses upp av tusen och åter tusen ljus som tänds på alla gravar till minnet av dem som tassat vidare till en värld utanför vår. Om en sådan värld finns. Jag hoppas att en sådan värld fanns, men är inte helt övertygad. 

Jag gillar verkligen den här helgen, och har under åren strävat efter att involvera familjen i den fina stämning som dessa mängder av tända ljus på våra gravgårdar ger. 

Men för mig har också allhelgona-helgen varit en slags avslut på trädgårds- och stugsäsongen. Jag var och lade granris på gravarna, planterade några skimmior och cyklamen bland den rätt frodiga murgröna som glatt växer på mina föräldrars grav - fast den egentligen väl inte borde övervintra här på våra breddgrader. Men där växer den och har redan kastat sina tentakler över på grannens grav. Men det går ju inte för sig så de fick jag dra tillbaka till eget territorium. Jag tycker så om den här traditionen, den här processen. Att bädda gott och fint för alla de som inte längre finns. Bädda något skyddande inför vintern. Som ett täcke man bäddar över ett sovande barn, så det inte skall vara kallt under natten. Samma känsla har jag när jag lägger granris på gravarna. De som vilar här skall ha det gott i vinter. Vackert och gott. 

Jag tror - och hoppas - att gesten att laga fint på gravarna till allhelgona har en slags djupare mening. Som att täcka in någon kär inför natten. 

Allhelgonahelgen har också under många år varit en slags "deadline" (lite dåligt valt ord i det här sammanhanget kanske....) för trädgården. Länge hade jag som riktlinje att trädgården skulle vara krattad till allhelgonahelgen. Också för arbetet i trädgården blev helgen som en slags milstolpe på året. Nu kunde vintern komma. 

Nu är ju min trädgård där ute i skogen, där i skärgården. Och den har gått i vintervila redan innan. Men här hemma har balkongen fått sin vinterskrud. Det är också en slags inväntan av vintern. 

När jag kom hem idag, satte jag mig på balkongen. Tände ljusen och drack en kopp kaffe medan jag tittade ut över sjön. Några gräsänder simmade sakta mot stranden. Rätt många var ute och rodde på sjön denna milda novemberlördag. Det är så stillsamt, så vackert. 

HEMMA HOS MIG

Nämnde visst här för ett tag sedan att jag skulle ta er på en rundtur i närområdet, och idag efter jobbet men innan regnet kände jag att det nog var läge för det. Höstfärgerna försvinner med rasande fart och kvällsmörkret kryper allt snabbare inpå. 

Men här bor jag nu. Intill en sjö, med utsikt över sjön, vilket jag njuter av varje morgon jag stiger upp och längs med dagen. Har arbetsrummet ut mot sjön och det är så skönt då man behöver få ta en paus och tänka efter lite, att bara kunna glo ut över vattnet. 

Det finns några riktigt flitiga personer här med rejält gröna fingrar så det finns både fina perennrabatten och buskar. Odlingslådor som man får odla i, en tennisplan och eget gym. Och hittade idag en sådan där frisbee-golf-korg, så det kan man också träna på. Ett antal uteplatser som man kan grilla på eller bara sitta och chilla. Fast jag har nog denna sommar mest nöjt mig med balkongen, jag älskar vår balkong! Och eftersom det nu blir att leka trädgård på stugan så är jag helt nöjd med att njuta av andras skapelser. 

Det om något låter som en stadsbo - inte sant? Hahhahaa....

Men att bo här är ändå som att bo lite på landet. Inte bara sjön och utsikten, utan alla djur som här rör sig. Och så den där strandbastun. Den är alltså alldeles intill vattnet och man kan direkt bara kliva från bastun ut på terrassen och hoppa i plurret. Bastun ligger i branten ner mot sjön nästan nedanför vår lägenhet och det doftar så gott när någon börjar elda i den på eftermiddagen. Det är en sommarbastu, men är i bruk ännu under oktober månad. 

Ett stycke ifrån finns en annan bastu, i samband med klubbhuset. Intill den bastun finns ytterligare en brygga därifrån man kan ta sig ett dopp när man vill. 

Där finns också båten som man får låna om man vill ta sig en tur ut på sjön. Man får inte köra med motor på sjön. vilket är skönt så det mesta "oljud" som kommer från sjön är sångsvanarna som trumpetar. 

Ångrar inte en dag att det blev lägenhet för oss. Njuter så!