Visar inlägg med etikett BOKASHI. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett BOKASHI. Visa alla inlägg

PÅSK SCRIPTUM


 Vi är ju en familj som alla är lika glada i god mat. 
Många högtider är i vår värld samma som mathögtid. 
Och så får det vara. Varför liksom ändra på ett fungerande koncept, heh!

I år hade jag som någon form av tema att laga maträtter under påsken
som alla innehöll gult, orange och grönt i någon form. 
Blev dillstuvad potatis med gravad lax och ärter. 
En gul currykyckling med pasta, mango och  avocado. 
Och så "huvudmiddagen" då vi alla samlas runt bordet. 
Förrätt med halva ägg, avocadokräm, gravad lax och gul "rom"
och så en klassisk långkokgryta av lamm, ugnsbakad vitlök, gelé av mynta
 och potatismos. När jag tänker efter så har ofta påsken blivit en 
högtid då vi äter vinterns sista köttgryta eller annan "vintrig" mat.

Av någon orsak är vi alla mer intresserade av det salta. 
Det är sällan vi ids laga efterrätt eller något annat sött, 
men i årets gula tema passade ändå in en citronkaka som 
slinker ner även hos de flesta. 
Receptet är från kokboken Annas mat och har 
under åren blivit en favorit hos oss. 


Länk till receptet H Ä R


Våren har idag (igen) tagit ett litet steg bakåt. 
Igår var det riktigt varmt och jag satt första gången ute på balkongen
och läste en bok i kvällssolen, såååå skönt! 
Men idag är det hård blåst och mulet. Isen på sjön har ändrat
färg från snövitt till något som påminner om stålgrått, eller egentligen -blått. 
Måsarna har anlänt och jag vaknar numera av deras skrän. 
Ett sångsvanpar flyger fram och tillbaka över sjön, trumpetande kanske lite upprört över att
isen ännu ligger kvar. Och kniporna flyger också visslande längs stranden. 
Kanske för att kolla in årets boplats. 

Fastän det är lite kallt än, så står vårens alla tecken där och bara väntar på
att få ge sig av i full galopp. 
Nu skall jag gå och kolla min bokashi-kompost som borde vara klar för att läggas ut i 
balkongkrukorna i väntan på sommarens invånare. 





STICKER INTE UT NÄSAN IDAG


 Visst vet jag att aprilvädret kan vara nyckfullt, men en snöstorm (som dessutom skall pågå någon dag) känns inte så där uppmuntrande precis. Lite tröst i min vårlängtan ger de där kvistarna som jag köpte häromdagen där små fina blommor en efter en börjar slå ut. 

Hellre vita små flingor av kronblad på borduken än tusental i skogen...

Jag har alltså inte stuckit ut min näsa idag. Bilden är tagen från balkongen då jag smög mig ut i stormen för att plocka in sittdynorna som jag i min naiva våriver redan hunnit placera ut i korgstolarna. Så där i väntan på att man skulle kunna dricka sitt morgonkaffe där...Nu torkar de i badkaret. Suck! 

Vårivrig verkar jag nog i och  för sig varit tidigare i vintras också, för idag kom det ett mail om att de nu postat mina frön som jag beställt. 

- Jaha....har jag beställt frön? Och det är inte alldeles lite frön jag beställt, om man säger så. Jag har kanske, kanske varit aningen för optimistisk med att hinna få allt fixat inför sommaren. Ja, men liksom de där odlingslådorna på stugan. I en annan (fantasi)värld hade det varit lite mer vår ett bra tag redan och jag hade fått dem på plats och fyllda med läcker ny jord och min bokashi som jag sparat på under mörka vintermånader. 

I verkligheten är ju lådorna fortfarande ihopsatta och fastfrusna i ishård snöskorpa och hela tiden, medan jag skriver, vräker det ner  ä n n u  mer snö. Jordsäckarna är antagligen djupfrysta de med, liksom bokashin som jag körde till stugan för ett par veckor sedan. Nu KAN det ju svänga och gå fort, det vet jag nog. Man har ju en ansenlig mängd vårar i bagaget, så allt är möjligt. Men det oaktat känns det inte skoj, detta väder!

 

EN KOLSÄNKA I BADRUMMET


Det var på vårvintern 2016 som jag fick en förfrågan att vara med på trädgårdsmässan i Helsingfors och förevisa ett annorlunda, då ganska nytt, sätt att kompostera. Eftersom det också för mig var nytt så ville jag testa hur det funkar, men vi levde kallaste januari och att göra något utomhus var uteslutet. Så jag testade på att göra jord av våra matrester inomhus. Och det funkade ju hur bra som helst! Lagom till mässan i mars hade jag blivit övertygad och kunde med egna erfarenheter i bagaget säga att det här funkar. 
Aj, vad då? Nå Bokashi! Sedan dess har jag gjort jordförbättring och näring till både jord och växter av allt bioavfall i vår familj. 

Numera är det sätt att ta till vara sitt bioavfall inte längre nytt och underligt så tänker inte gå in på processen desto mer. Det kan man googla :). 

Innan vi flyttade till lägenhet var det ett par saker som jag tänkte att jag kommer att sakna. Att kunna mata fåglarna utanför fönstret och att ha egen kompostjord. Hela sommaren hade jag ju min Bokashi igång på stugan, och eftersom bostadsbolaget har ett biokärl så förde vi vårt bioavfall dit då vi var i stan. Men så vid något skede på senhösten tänkte att nej så sjutton plåtar heller tänker jag avstå från mitt dyrbara bio-guld. Så nu gör jag egen jord hemma - i badrummet! 

 


Som med all kompostering så samlar man sitt bioavfall i ett kärl i köket. Jag har väl under åren använt allt från snygga blomkrukor till diverse andra kippor och koppor. Första gången jag faktiskt köpt en bytta för ändamålet (nu minns jag inte varifrån) men den är av bambu och har plats för ett biokol-filter i locket. I vanliga fall så fylls det lilla kärlet så snabbt att det inte hinner börja lukta och flyttas då över i den stora Bokashi-hinken (ingen bild - googla ;)). Men filtret lär skall hålla eventuella otrevliga odörer borta. Om det fungerar? Jag vet verkligen inte, för som sagt tycker inte att det hinner börja lukta ändå. 

Och på tal om lukt, så är det ju också en fördel med Bokashi. Använder man bara tillräckligt med strö - och ser till att ströet inte är överårigt så luktar inte avfallet i Bokashi-hinken heller, eller det är mest en syrlig "doft". Lakvattnet som rinner ner i nedre delen av Bokashihinken doftar ju inte rosor precis, om man säger så och här i lägenheten lägger jag en hel del hushållspapper och servetter med bland bioavfallet så det suger upp en hel del av fukten som bildas under processen. På stugan gör jag det inte (bränner upp hushållspapper och sådant där, vilket jag inte kan göra här i stan) och dessutom använder jag lakvattnet där till att gödselvattna växterna. Utomhus då. 


Bokashi fungerar ju så att efter att man fyllt den ena Bokashi-hinken så påbörjar man att fylla på den andra och då får hink 1 vila i rumstemperatur den tid det tar att fylla på hink 2. Hos oss tar det ett par, tre veckor. När hink 2 är full tömmer man hink ett alternativt direkt ute i jorden och täcker med mer jord, eller i en pallkrage och täcker med jord i väntan på att använda komposten i ett senare skede. 
Men vad jag nu gjort är en liten "jordstation/kompost" i badrummet. 
Det är en låda på hjul (bra tips!) på 70x35x40 cm som jag varvar som en lasagne med jord på botten, så bokashi, så jord så det täcker och så håller man på tills det är fullt. 

I motsats till processen som sker i Bokashi-hinkarna som skall ske i så syre-fattig miljö som möjligt så är det bra att - låt oss kalla det komposten - får lite syre i detta skede, så jag har valt att hålla locket lite på glänt. En bekant brukar borra små hål i överkanten på sina lådor, men det är smaksak. Dessutom lägger jag ett lager tidningspapper i botten innan jag börjar fylla på, mest för att den suger upp eventuell överlopps fukt. Som jord använder jag billigaste trädgårdsjord på stor påse som jag hittade i höstas. 

Tanken är att jag skall ha ett par sådana lådor färdig bokashi-mylla i vår att ta med mig till landet. För jag kommer att behöva jordförbättra den beställda myllan som "jag-nämner-inga-namn" i stor iver utan att konsultera mig beställde i höstas.......

Återkommer till detta när vår är. 

P.s Varför jag kallar det en kolsänka? Förståsigpåarna säger att Bokashi-kompostering i större grad än annan sorts kompostering binder kol och kväve tillbaka i jorden då inga växthusgaser "smiter" upp i luften som ju ändå sker vid traditionell kompostering. Ingen kan väl kalla min kolsänka stor och betydlig, men jag myser lite när jag tassar till toa och klappar om den. I vår blir det godis i krukor och rabatter! 

SOMMARMAT...


...i all sin enkelhet.
Och jag kan sen tycka om det! 

Ofta är det bara jag och en eller någon extra till vid matbordet.
Förbi är de tiderna då man stod med armbågen i grytorna och rörde runt.
Det är på gott och ont faktiskt! 

Jag kan (nu) tycka att det var enklare att röra ihop större mängder mat
än att nu försöka krympa ihop.
Knepigast är det de veckor jag är själv. 
Hur gör man om man inte vill käka lasagne i fyra, fem dagar, liksom?
(Och jo, frysen är full....;))

Men bara att röra ihop en potatissallad för enbart två pers är ju en utmaning.
Man tar "några" nypotatisar. Kokar "några" ägg. 
skivar "någon" lök och skalar bara "några" räkor.

Och vips har man lunch för ett halvdussin istället för två! 




Jag får inte det att gå ihop. Jag kommer aldrig att lära mig! 

Hur sjutton bakar man en focaccia för två?
Tar en fingerborg som mått istället för decilitermåttet?
Glad att jag kunde dela lite focaccia till grannarna i 
närmaste stugan. Annars hade vi käkat detta till förbannelse....




Ja, jisses...detta om något är ett riktigt (osmakligt) i-landsproblem.
Jag vet! 

Och jag som ändå strävar efter att minimera spillet.
Hur svårt kan det vara, liksom?
Att laga lagom mat för en, eller två! 

*

Sedan början på året har jag roat mig med en lite annorlunda form av
kompostering, tänkte att jag nog nu, med lite längre erfarenhet 
skall bjuda på ett faktainlägg om det.
Men det tar vi en annan dag.
Det om Bokashi.



Nu är måndagens kväll långt liden.

Brasan i stugan har slocknat och i morgon blir det att ta itu med
målande och planering och ritningar och funderingar och skisser
på jobb som ligger på planeringsstadiet, men som skall bli verklighet.

Några dagar sådant och sedan om en vecka så gör jag det som 
jag kanske älskar mest av allt.

Bara sätter mig i bilen och kör vart näsan pekar i en knapp veckas tid.
Stannar där det känns okej och drar vidare om det känns så.
Den ultimata 'friheten' - i några dagar.
Lite 'Thelma and Louise-känsla', 
fast med medelåldersglitter i håret - på ett bra sätt - ni vet?


Men mer om det ena och det andra sedan.

Nu skall jag krypa i säng. 
Skönt mätt av sommarmat och trött av havsvind.
I morgon är en ny dag - och mycket att göra.
Natt! 


TRYCKA ENTER...


...ni vet den där känslan?

När man (äntligen) rott något i land, fått något klart och får trycka på  
enter en sista gång och gör det med en liten knorr i handrörelsen. 
Som en kapellmästare som markerar låtens slut. 
Punkt! 

Idag fick jag äntligen iväg en sista del av text som jag 
jobbat med och lovat leverera innan deadline (på måndag).
Så hurra, hurra...ligger före i tidtabellen! 

Bra är det, för i morgon skall jag igen vara på trädgårdsmässan i Helsingfors
och prata mig varm om det här med Bokashi-kompostering.
Jo jag lovar! 
Det kommer ett riktigt ordentligt inlägg om det alldeles snart! 
Det är bara så att det är en så himmelens toppen grej, så jag vill ha tid och ro och 
tanke att presentera det på ett bra sätt. 

Under ett par mässdagar har jag ju nu sett vilket enormt intresse det väckt! 
Men det återkommer jag till! 

*

Nu skall jag dra mig till fjäderholmarna. 
Mäss-dag i morgon = skönast att vara utsövd då.







NÄR HJÄRTAT FLADDRAR TILL...


...ja, jag kommer nog aldrig att tycka att någon blomma är så fin som julrosen.
Och när våren kommer och den står där, ja då blir jag bara riktigt 
fladdrig i hjärt-trakten. Varje gång! 

Efter påsken har det varit både det ena och andra projektet på gång, och
mellan de redan avtalade projekten så dyker det upp nya uppdrag.
Nästa vecka hittar ni mig på trädgårdsmässan i Helsingfors,
med på ett litet hörn med Bokashi - kökskompost Finland.

Väldigt intressant. Har skrivit några artiklar i ämnet till olika tidningar 
och mottagandet har varit oerhört positivt på alla plan! och från alla håll.

 Skall bli oerhört intressant att nu på trädgårdsmässan få möta människor som 
hållit på med Bokashi-kompostering en tid, men också att få berätta för 
de som inte ännu känner till detta hur oerhört enkelt och bara liksom genialiskt
det här sättet att ta hand om sitt köksavfall är! 

Men det kan jag skriva mer om en annan gång! 


Nu är det fredagskväll och koltrasten har tystnat därute i trädgården.
För idag. I morgon är han igång igen.
Och det är alldeles, alldeles underbart! 

Våren kommer med härliga jätte-kliv känns det som nu.

Precis som jag tycker den gör varje vår bara den väl kommer igång, 
och jag gör mitt bästa för att hänga med! 

Så där att det fladdrar till i hjärtat på en.
Och det är alltid bra det! 

SKRUVAR FRAM TIDEN...


...nej, nej vi är ju inte RIKTIGT här ännu om man tittar ut genom fönstret,
men när det gäller det här med Bokashi - så är det här allt slutar. 
I jorden.

Som sagt, genom att ta hand om sitt köksavfall med hjälp av Effektiva Mikroorganismer (EM) 
som blandas upp med köksavfallet, som får fermenteras i ett par veckor i ett så lufttätt kärl som
möjligt och sedan är redo att blandas med jord för att på ytterligare ett par veckor vara...
...tadaaa...mylla! 


Jag kommer säkert att skriva en hel del om det här längs våren och sommaren, så
häng med ni som blivit nyfikna.

Det absolut häftigaste med det här, förutom att det verkligen fungerar, är det
att när jag pratar om det med människor så blir så gott som alla jätteintresserade 
och vill veta mer! Redan nu är jag inbokad som föreläsare till hösten gällande 
Bokashi-kompostering.

Men hur gör man?

Först och främst så skall man försöka glömma det man lärt sig 
om traditionell kompostering. För fast slutprodukten här är samma,
fantastiskt fin mylla, och att man blivit av med sitt köksavfall så är
det ändå helt annorlunda. Så töm hjärnan på det du vet om
kompostering. Så där i princip.
Det ena utesluter ju inte den andra utan är mer som 
komplement. Så töm inte helt kompostfilen, men lägg till
en ny, en Bokashi-fil.


Egentligen är det enda man behöver när man skall börja 
är en påse med riktigt goda mikro-organismer. Det är det vi kallar EM. 
Dem får man behändigt köpa i en mycket dryg påse uppblandat i strö som 
mest ser ut som kli.
Kolla tex HÄR för att läsa mer! 

Sedan kan man på samma gång köpa eller klicka hem ett par
Bokashi-hinkar. De behövs inte för att komma igång, men de gör
det hela ännu mer enkelt. 
Men jag tänkte beskriva här hur man gör om man bara har skaffat sig EM-ströet. 


Det man behöver då för att starta upp sin blivande jordfabrik är
ett par helt vanliga hinkar och ett lock.

I botten av den ena hinken borrar man rejält med små hål (jag har kanske tio?) 
så man kan föreställa sig att vätska enkelt kommer åt att rinna ut. 
Så hellre flere små än några större.

Så lägger man ämbaren innanför varandra.

Sedan tar man tag i nästa arbetsmoment, och det är att börja samla
sitt köksavfall i tex en kruka, liten hink, burk, vad man råkar ha.
Den har jag stående nära till hands på diskbordet.

Och dit åker ALLT organiskt avfall.
Bananskal, gammalt bröd, en torr ostkant, fiskbenen, potatisskal - allt.
Nu blir det ju jättesällan köttrester hos oss i och med att det bara är
sambon som nu och då fixar något av kött åt sig. 
Men allt hamnar in i krukan, burken eller vad man nu har.

När den är full, vi har en som rymmer dryga 2 liter, så tar man fram
det "dubbla" ämbaret eller om man valt ett Bokashi-ämbar så det.

När man första gången startar upp är det bra att strö lite (ca 1 msk) EM-strö i botten 
av hinken, så häller man över sin "dagliga dos matrester" och strör på ytterligare
ca 1-2 msk strö per liter rester. Har man mycket köttrester och ben och så kan man
underlätta kommande process genom att ge en liten extra dos EM-strö för att 
proteinerna i köttrester tar längre tid på sig att bli mylla. 
Och så gör man precis tvärtemot som i en vanlig kompost:
Man TRYCKER TILL avfallet så det blir så tätt som möjligt.

Jag använder en potatisstöt som gjort sitt. Mycket behändigt.

*

Och så här håller man på tills den dagen ämbaret är fullt.

Nu undrar ni kanske varför detta dubbla ämbar?
Och varför satsa på ett äkta Bokashi-ämbar?


Nå, någonstans där vid tredje dagen av på fyllnad börjar det samlas vätska som 
samlats i det yttre ämbaret, eller i Bokashi-ämbarets botten. Fördelen med ett äkta
Bokashi-ämbar är att de har en kran så man kan enkelt tappa ut den här
vätskan. Det man får är en vätska som är rena rama dundergödslingen! 
Den är bara väldans koncentrerad så  s p ä d  u t!!! 
Den är inte speciellt hållbar - ett par dagar i kylskåp max. 
Eller så häller man den i avloppet helt enkelt - den gör även nytta där.
(Varför så...det tar jag i ett annat inlägg - det finns så härligt många goda ting i
det här med Bokashi, så det är inte riktigt klokt!)

Ja..alltså. Antingen tappar man bort vätska genom kranen, eller så tar man i sär
de två ämbaren och häller ut vätskan på det sättet.

Men så är då ämbaret fullt. Varje gång man fyllt på sitt ämbar
strör man på av EM-ströet och packar ihop.
Det är viktigt att man inte öppnar sitt Bokashi-ämbar mer än en eller högst ett 
par gånger per dag, för den process som sker inne i ämbaret tillsammans med EM-ströet 
är en anaerobisk nedbrytning. Desto mindre syre kommer in i ämbaret - desto bättre.
Min erfarenhet är att det funkat toppenbra genom att öppna ämbaret en gång per dag.

När ämbaret är fullt så flyttar man över innehållet i en annan behållare eller
så har man två ämbar som får rotera.

Nu lämnas det fulla ämbaret för att eftermogna i ett par veckor utan att man öppnar locket alls!
Desto tätare, mindre luft det är i ämbaret, desto bättre.
Och allt det här pågår alltså inomhus. I köket.
Och nej, det luktar inte! Det kan mest dofta lite vinäger när man öppnar ämbaret, 
men det är ingen illa lukt alls. 
För det som sker där i ämbaren är inte en förruttnelse som i "vanlig" kompost utan
nerbrytningen sker genom en försurningsprocess - därifrån kommer vinäger-doften.

*

Jag kör med bara ett "aktivt" ämbar och flyttar över innehållet i plastlådor med knipslock.
Ni vet sådana där som man har ungarnas lego i...typ.

De här har ju inte något hål i botten, eller någon kran så här lägger jag lite tidningspapper i botten
och likaså på toppen för att samla upp överlopps fukt. Och ser till att det blir så lite luft 
mellan avfallet och locket som möjligt. Och så packat som möjligt.

Det här har många jag talat med lite knepigt att minnas. Har man komposterat så 
är det ju luftighet som gäller - nu är det precis tvärtom! 
Och just det gör det också så utrymmesekonomiskt. Man får betydligt mer avfall att
förmultna på så mycket mindre yta.
Och så har vi den här biten med kol. I en traditionell kompostering så
"smiter" en hel del av kolet i avfallet ut i luften och blir till koldioxid - vilket vi ju alla vet 
att inte är så okej. När förmultningen sker anaerobiskt som nu så binds kolet kvar i avfallet
och förflyttas direkt tillbaka till jorden i nästa fas.

*

Och till nästa fas kommer vi när ett par veckor har gått sedan vi lade locket på
ämbaret eller kärlet för eftermognad.

Det var inte utan en hel del dubier jag stod inför min första låda med mat-
avfall som stått i rumstemperatur i nästan en månad. Det tog oss knappa
två veckor att fylla hinken, och sedan stod den och eftermognade i två veckor till.

Och så öppnade jag på locket och...det luktade inte illa! Lite syrligt, men absolut
inte illa! På ytan fanns ett fint vitt lager med lurv som jag lärt mig är ett tecken på att 
allt gått rätt till i fermenteringen. 

Bananskalen är fortfarande bananskal, likaså brödkanten och avokadoskalen.
Det var alltså absolut inget slaskmonster som med sin stinkande andedräkt kastade
sig över mig när jag kikade in i ämbaret. 
Tvärtom. 

Men det är nu det riktigt magiska börjar! 

Skulle det vara sommar så kunde jag nu gräva ner mitt fermenterade avfall i jorden
och invänta en förmultning i racerfart.
Men när jag var i det här skedet så var det mitt i februari och snödrivorna stod höga 
och tjälen djup och temperaturen var allt annat än optimal + 20 grader.

Men så sjuttons nyfiken och redan då lite övertygad om att här faktiskt kunde fungera
var jag så jag bestämde mig att grunda en jordfabrik hemma, inomhus - i köket.

Så jag köpte en stor hink. 
Fyllde den till 1/4 med gammal mylla från inomhusblommorna. 
Och så kippade jag helt sonika ut de fermenterade matresterna 
och lade på ett lager med mylla. 
Myllan som blivit över när jag planterade om blommorna här inne.

Så lite gammal avtjänad mylla. Bokashi och så ovanpå lite köpismylla

Och där har den nu stått ett par veckor snart, i ett hörn i mitt kök.
I ett ämbar. 
Ingen lukt. Ingen ivrig hund som känt för att gå och gräva fram något.
Hade en kompis på besök häromdagen, bad henne säga om hon tyckte
att det luktade något speciellt i mitt kök.
Och jo, hon är av den sortens väninna som svarar ärligt! 
Hade det luktat apa i mitt kök hade hon sagt det.

Så ja...jag lagar egen mylla i mitt eget kök av mitt egen köksavfall.
Mina sopor har transporterats någon meter bara.
Och håller på att bli mylla på någon vecka bara.

Det ni!!!

Det är stort i ett litet hushåll som mitt.
Hur stort kunde det inte vara globalt?
I större skala.

*

Och jo...nästa gång får ni dyka in i mitt lilla kökslaboratorium
och se hur det ser ut nu.

Can't wait, eller hur?

Och så skall jag berätta om historien bakom Bokashi.
Och kanske det blir något annat också...

...vem vet!?

Kram på er.