...i all sin enkelhet.
Och jag kan sen tycka om det!
Ofta är det bara jag och en eller någon extra till vid matbordet.
Förbi är de tiderna då man stod med armbågen i grytorna och rörde runt.
Det är på gott och ont faktiskt!
Jag kan (nu) tycka att det var enklare att röra ihop större mängder mat
än att nu försöka krympa ihop.
Knepigast är det de veckor jag är själv.
Hur gör man om man inte vill käka lasagne i fyra, fem dagar, liksom?
(Och jo, frysen är full....;))
Men bara att röra ihop en potatissallad för enbart två pers är ju en utmaning.
Man tar "några" nypotatisar. Kokar "några" ägg.
skivar "någon" lök och skalar bara "några" räkor.
Och vips har man lunch för ett halvdussin istället för två!
Jag får inte det att gå ihop. Jag kommer aldrig att lära mig!
Hur sjutton bakar man en focaccia för två?
Tar en fingerborg som mått istället för decilitermåttet?
Glad att jag kunde dela lite focaccia till grannarna i
närmaste stugan. Annars hade vi käkat detta till förbannelse....
Ja, jisses...detta om något är ett riktigt (osmakligt) i-landsproblem.
Jag vet!
Och jag som ändå strävar efter att minimera spillet.
Hur svårt kan det vara, liksom?
Att laga lagom mat för en, eller två!
*
Sedan början på året har jag roat mig med en lite annorlunda form av
kompostering, tänkte att jag nog nu, med lite längre erfarenhet
skall bjuda på ett faktainlägg om det.
Men det tar vi en annan dag.
Det om Bokashi.
Nu är måndagens kväll långt liden.
Brasan i stugan har slocknat och i morgon blir det att ta itu med
målande och planering och ritningar och funderingar och skisser
på jobb som ligger på planeringsstadiet, men som skall bli verklighet.
Några dagar sådant och sedan om en vecka så gör jag det som
jag kanske älskar mest av allt.
Bara sätter mig i bilen och kör vart näsan pekar i en knapp veckas tid.
Stannar där det känns okej och drar vidare om det känns så.
Den ultimata 'friheten' - i några dagar.
Lite 'Thelma and Louise-känsla',
fast med medelåldersglitter i håret - på ett bra sätt - ni vet?
Men mer om det ena och det andra sedan.
Nu skall jag krypa i säng.
Skönt mätt av sommarmat och trött av havsvind.
I morgon är en ny dag - och mycket att göra.
Natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar