ÄNNU LITE STUGBILDER

Det har hunnit bli torsdagkväll och min jobbvecka är så gott som klar. 

Skall bli skönt med en ledig fredag även om jag har ett möte och ett 

måste-ta-samtal inbokat. 

Vi har ju, gubben och jag, varit lite däckade av kräksjuka som inte riktigt

vill gå om. Alltså inte så att vi kräks längre, men vi märker att vi "har en mage" liksom. 

 Och det tar lite musten av en. Energinivån är långt från den vanliga. 

Så efter jobbet har det blivit att vila. Och det har kameran också fått göra - så 

därför lite bilder från förra weekenden på stugan. 

Däremot har jag läst en hel del nu om kvällarna vilket har varit 

väldigt skönt! I morgon hoppas jag ändå att jag har tid och ork att 

ta mig ut en sväng. Och ta kameran med. Får se hur det blir...

Det har varit underbart varmt även på kvällarna än. Inte nu kanske direkt 

sommarvarmt, men njuter massor av att sätta mig på balkongen en stund efter

arbetsdagen och läsa ett slag. Vi har kvällssol på balkongen och även om den 

nu inte direkt värmer längre så är det ändå skönt att sitta där i den fårskinnsbeklädda

korgstolen och låta sig flyta in i litteraturens underbara värld. 

Har alltså inte varit speciellt aktiv på fritiden denna vecka...

...men lite har jag ändå fått gjort! Inte mycket, som sagt, men

av mängden tomater som hade mognat - och inte mognat - i trädgården

fixade jag till två olika sorters tomatmarmelad. 

En av de gröna tomaterna och en av de röda. 

Fattar inte varför jag inte lagat tomatmarmelad innan? 

Av de gröna tomaterna brukar jag göra inlagda gröna tomater som 

ju är galet gott till kötträtter, men denna gång blev det marmelad.

Har bara smakat på dem då de ännu var varma och jisses vad gott det var! 

Nu längtar jag bara efter lite gott bröd och en ännu godare ost som kan få

gifta sig med marmeladen! 

Marmeladen jag gjorde av de röda tomaterna kanske jag sparar till julen?

Eller lite av den, så tomteröd som den är! 

Inkommande veckoslut skall jag ta mina (matglada) grabbar och åka på 

en slowfood-marknad. Det ser vi fram emot! 

LEVA SÅ DÄR ENKELT

Börja så småningom vara dags att stänga sommarstugan och överge det enkla livet

för denna säsong. I år har det varit möjligt för mig att vara på stugan nästan

tre månader nonstop - och jäklar vad skönt det har varit. 

Enkelt och simpelt och bara så skönt. 

Det har inte enbart varit som semester, eller ens att efter att semestern var över att

liksom "leka semester" utan det har varit som att bo här så där "på riktigt". 

Det är lite svårt att beskriva den där skillnaden mellan semesterstug-liv och 

bopåstugan-liv. Men det senare är mer liksom lugnt - det är inte på ett veckoslut, eller 

ens på fyra hetsiga semesterveckor som "allt" skall hända. 

Ja, det är mer lugn. 

Jag har nog behövt mina lugna dagar den här sommaren. 

Märker att ågan jag haft under åren som min brors närvårdare har

satt sina spår och jag har haft lite svårt att släppa den stressen på ett 

mentalt plan även om jag verkligen har kunnat varva ner - dels 

på grund av min trilskande rygg, men annars också. Har inte 

haft deadlines vare sig gällande studier, skriverier eller något alls. 

Jag har lite saknat det, men insett att jag gjorde rätt att tacka nej till

både fotouppdrag och skrivuppdrag och har bara skött mitt

ordinarie jobb och i övrigt levt så där enkelt. 

Nu börjar jag dock känna att det börjar räcka. Att det skall 

vara skönt att stänga ner och bädda stugan inför vintern. 

De sista tomaterna är nu plockade, och ligger på eftermognad 

på ett galler intill mitt arbetsbord. Minitomaterna 

kommer nog att försvinna i min mage efterhand som de mognar. 

De större tomaterna kommer förmodligen inte att orka rodna. 

så av de blir det nog att laga inlagda gröna tomater. 

Av de mogna minitomaterna blev det en tarte tatin.

Enkelt, gott och vackert. 

 

MAT-TIPS

Jag tror ju inte att jag är ensam i världen med att nu och då, rätt ofta faktiskt,

sucka över vad sjutton man skall laga till mat. 

Mitt "problem" är, och har alltid varit, att jag inte är så där

fasligt förtjust i att köra samma maträtter om och om igen.

Klart, vissa klassiker ploppar ju upp på vårt matbord nu och då, men 

helst vill jag testa nytt. 

Jag ramlade över en blogg (som också finns som bok) som heter

Portionen under tian

och i sin korthet handlar om

bra mat, billig mat och vegetarisk. 

Snäll mat för kropp, plånbok och miljö. 

Kan ju bara gilla, eller hur? 

Jag vet inte hur det är med er, men min plånbok tenderar att vara lite

mer slim än vanligt såhär i januari. Och efter en del 

gottigt i juletid, så känns det ju fräscht med mer vegetariskt. 

Nu känns det kanske inte som om pizza skulle stå för det

lätta och fräscha precis, så här skriver jag igen mot bättre vetande

känns det som. Men den här pizzan är faktiskt riktigt fräsch! 

En pizza blanco med vitlökscremefraiche istället för tomatsås 

och ett par tunt skivade morötter och en burk kikärtor blandade 

med lite olivolja och paprikapulver. 

(jag hade i lite chili och typ "grillkrydda" också) 

Så på med lite riven ost. Svisch in i ugnen på 240 grader i 10 minuter. 

Så himla gott! 

Pizzadegen kan man ju göra själv, men jag var lat och köpte

en sådan där färdig från kylhyllan. 

Originalreceptet hittar du

HÄR

KOKBOKEN MED STORT K

- 22 AUGUSTI 2019 _

Under årens lopp har jag rensat i högen av utrivna recept, nerkladdade handskrivna 

lappar (några finns kvar) och kokböcker. Jag har haft kokböcker till förbannelse.

Det och trädgårdsböcker. 

Nu är det länge sedan jag köpt en kokbok. Har kvar mina tre (!) trotjänare och

så finns ju internätet - right? 

Först hörde jag en recension, sedan läste jag en annan om den här boken och den 

lovprisades så till den grad att jag kunde inte låta bli att...ladda ner den. 

Och jag säger bara - funderar du på att kanske börja äta mer vegetariskt, känner du att 

den där vardagsmatlagningen suger och känns bara skittrist, och skall du bara köpa EN

kokbok i höst. Då är det här Den Boken, Kokboken med stort K du skall köpa

Jaha, jaha...vad är nu så extra med den då? 

Det utkommer väl tretton kokböcker i dussinet varje dag, året runt, tänker du.

Men si, den här kokboken är 

g e n i a l i s k! 

Jag har (haft) mängder av kokböcker med de mest fantastiska recept, men så 

har jag en eller högst två gånger lagat den där uuuunderbara maträtten som skulle ha

femton lite speciella kryddor som jag köpt, för det står så i receptet, och 

aldrig använt efter det...Känns det igen? 

Det geniala med den här boken är att man gör ett, jag vill inte kalla det storkok i sin traditionella

bemärkelse utan mer som ett storkok av baser till de maträtter vi skall tillreda de följande dagarna. 

På så sätt blir det inte allt som om man äter samma sak - för man gör så olika saker av basen.

Jag har väl stundvis kastat mig riktigt husmoderlig ibland och storkockat på söndag en jättegryta 

eller en megasoppa - men senast på tisdag börjar det kännas lite tjatigt med samma mat.

Även om det är enkelt - så är det också urtråkigt. 

Den här boken bygger på att man lagar grunder, som i restaurangkök typ,

och så förädlas de till olika rätter som tar en halv timme att tillreda.

Och det bästa - de jag lagat hittills har varit gudomligt goda! 

Den här veckan började jag med att laga en jättekastrull med tomatsås. Bara att skala 

och skiva 12 vitlöksklyftor, liksom. Ingen liten sats. Och av det blev det

kanske den genom tiderna godaste pastasås! Och en urgod Melanzane alla parmigiana. 

Det är den på bilden överst. Och gratinerade avokadon och indisk paneer med tikka masala

som är så god att jag inte är säker om jag inte svalde tungan i samma veva! 

Och så kanske det bästa. Eller nej, här är allt bäst. Men en smart sak till

med boken. Längst bak finns färdiga inköpslistor till veckans stor-bas-kok. 

Men dessutom står där i listan vad man behöver annat men som man kanske har 

hemma i sina skafferier och skåp. Bara att snabbt checka upp utan att behöva lusläsa

recepten. Och så kan samtliga recept enkelt göras veganska - det tipsas också om

hur det går till. Nämen fatta - hur smart är inte den här boken?

Läser att Ylva Bergqvist som är kock, skribent och ekonom - men jag tror baske mig 

att det bor en liten ingenjör i henne också - på det bästa av sätt. 

Gillar sättet hon tänkt till.

(Annars kan jag tycka att ingenjörer är lite...omständiga, men det är en annan historia.)

Men ifall det inte blivit klart.

Det här är kanske bästa kokboken ever! 

Ps. Följer jag hennes recept så har jag vardagsmatsidéerna fixade för

ett kvartal framöver. 

Bara det, liksom.

RAMSLÖKS-SKÖRD....

För ett par år sedan hade jag lyckan att få byta till mig några 

plantor av ramslök. 

I år hade de vuxit till sig så pass att jag kunde ge mig ut och skörda lite grann.

Och det är lycka om något! 

För den oinvigde; bor såpass nordligt att det är på gränsen att här skall växa

ramslök alls. Så varje vår när de visar sig efter en tuff vinter blir det 

glädjeskutt inombords hos denna "odlaren".

Många år sedan jag kunnat kalla mig odlare på riktigt.

Tiden då tomater och majs, sallad och kål, morötter och lök trängts 

i mina odlingar är förbi. Jag är numera alldeles för

många dagar under sommaren på språng för att det skulle

kunna bli en odlingssuccé på min postadress. 

Så jag satsar på det vilda istället. 

Det kommer som kommer - och så är det bra med det! 

Det är min filosofi nu. 

Följaktligen har jag nu en liten knippe klippt och fryst ramslök att plocka fram 

till de där riktigt gyllene stunderna. 

*

I morgon skall jag skörda både nässlor och gräslök.

Ingendera har jag gjort ett skvatt för att få på min tallrik 

och in i mitt skafferi. 

Så fantastiskt att få skörda det naturen återkommande erbjuder. 

Finns inget bättre! 

PÅ GRÄNSEN MELLAN ÅRSTIDERNA...

Det var nu det hände.

Ett osynligt steg från en årstid till den andra. Nästan lite magiskt hur det 

kan ske nästan på en dag bara. 

Häromkvällen satt vi ute i pergolan och käkade kräftor, 

det var också den första kvällen jag tände levande ljus därute.

Det var fortfarande lite sommarvärme i kvällarna, men ändå inte.

Idag regnar det, vilket känns underbart efter all torka, 

men det känns inte som ett stilla sommarregn, det är höstmusik i dropparna. 

Jag älskar hösten, på alla sätt och vis. Att gå i butiker 

och torg nu och bara kunna välja och vraka bland alla underbara

grönsaker och rotsaker som har säsong nu är fantastiskt! 

Häromdagen så kom jag hem med korgen full av 

majs och kronärtskocka! 

Eftersom köttätarna i familjen tillredde revbensspjäll åt

sig, som ju är en sådan där maträtt då man sitter och plockar och 

river och sliter och suger, ja, ni vet? 

Och då ville jag ju också ha en vegetarisk mat som har 

samma "känsla" i sättet att äta det på.

Helt snurrigt att tänka så, men jag gjorde nu det ändå.

Så det fick bli kokta kronärtskocka och majs 

med smör att doppa i. 

En icke-kött-käkare vill ju också ibland äta nåt som 

man kan få gnaga på och få en att torka flottet från mungiporna

med handryggen - typ. 

Ett riktigt gott alternativ till det här...

Jag saknar faktiskt väldigt sällan kött men just till hösten

kan jag börja längta efter en mustig köttgryta.

Nu blir det för mig bara att hitta på några bra alternativ.

Vi gör ofta hos oss så att huvudrätten tillreds vegetarisk och så har de som vill

kött till och tillreder det som man vill. Fungerar överraskande bra så. 

*

Lite tudelat med all denna höstjargong eftersom jag de facto betar av

en sommarsemestervecka som bäst. 

Har idag haft en kontorsdag här hemma, men i morgon bär det av

på en liten roadtrip, bara några dagar men så mycket att man 

känner att man faktiskt har semester! 

Är man "bara hemma" rinner semesterdagarna som känt till en massa måsten. 

Så på det sättet är det läge att ta lite avstamp i alla fall. 

Det blir kanske lite som en hemester.

Återstår att se vart jag styr kosan. 

SKRÄPMAT...

På bilden har den härligt goda (o)Äkta Bigmacdressingen

slukat h*mburgarbiffarna, men de kan (nästan) skönjas...heh.

De flesta tycker väl att en hamburgare är riktigt gott nu och då. 

Jag är inget undantag från den strömmen.

Sedan jag lämnade köttet har jag gång på gång fått uppleva en 

bittert svidande smakbesvikelse de gånger jag beställt vegetariska 

burgare på restaurang. Endast restaurangen Classic American Diner 

har en riktigt smarrig fundering med halloumi, resten har varit riktiga bottennapp.

Det kanske ändrar, men sakta går det.

Så jag tänkte att nu banne mig skall jag klura ut ett recept på hemlagade 

h*mburgare som har samma tuggkänsla, liknande utseende - och en riktigt god smak. 

Jag har favoritbiffar med bönor och linser som jag gillar skarpt i andra sammanhang.

 Men de funkar bara inte i hamburgare. Det är något med konsistensen. 

Köttätare brukar ibland undra varför jag suktar efter hamburgare (eller annat med kött) 

då jag nu valt bort det. Men det är ju inte så att jag inte fortfarande skulle tycka att en

hamburgare, eller en bolognese, eller en hönsgryta har sina löjligt goda sidor. 

Jag vill nu bara inte ha köttet i där - men gärna smakupplevelsen. 

Utan att något skall behöva dö för den skull...

Ja, ja...

Men nu  ä n t l i g e n har jag hittat ett h*mburgarbiff-recept som gör mig 

riktigt mat-lycklig! 

Bjöd mina grabbar på hemlagad h*mburgare idag - och det blev tummen upp

helt igenom hela gänget! Till och med vege-skeptikern lät sig väl smaka. 

Och det är inte lite det! 

Det blev 12 små biffar av satsen, men vill man 

ha större biffar så räkna med 6 st. 

Receptet ja...här kommer det:

En påse quorn-färs (ca 300 gram)

3 ägg

4 msk potatismjöl

En burk (200 g) fetaost

En hackad lök och ett par små vitlöksklyftor 

(eller enligt smak)

Rökt paprika-krydda

Chiliflakes

soya

torkade örter 

(oregano, timjan, etc) 

salt och svartpeppar

Jag började med att steka upp lök och vitlök 

samt quorn-färsen. 

Smular fetaosten i en bunke och blandar ägg,

potatismjöl, den lite svalnade quorn- och lökblandningen

med kryddorna och låter det stå och dra en stund. 

Sedan är det bara att steka upp biffarna i en rätt

så het panna för att få en fin krispig stekyta. 

Och mon dieu så det här funkade! Tokigt gott! 

Snubblade över original-receptet på den där ruskigt 

bra bloggen om vegetarisk (och vegansk) mat 

JÄVLIGT GOTT - BLOODY GOOD VEGETARIAN FOOD

Nu kommer jag att steka ett rejält lass av dessa åt mig och andra 

som föredrar k*tt framom kött. 

Behändigt att ha i frysen och plocka fram när det behövs. 

På samma ställe hittade jag också 

(O)Äkta Bigmacdressing

Jag gjorde så här 

(inte helt enligt originalet, men nästan) 

1,5 dl majonäs

4 msk gurksallad (American style)

1 msk vanlig vinägrett salladsdressing

1 msk ketchup

1/2 finhackad lök

1 tsk socker

en nypa salt. 

(i originalreceptet finns också vitvinsvinäger, men 

i och med att min vinägrett redan var rätt syrlig

så skippade jag vinägern) 

Bara att blanda ihop - låta stå och dra en stund.

*

Sedan var det bara att bygga ihop sin egen 

h*mburgare och  n j u t a !

Bara de färdigköpta hamburgerbröden drog ner på smakupplevelsen.

Fast de kanske får stå för "skräp" när resten

får stå för "mat"......?

VILA I LIVET...

Idag har jag känt ett behagligt lugn över min tillvaro.

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör det så, men något.

Novembers mörker och envisa regn känns mest som en vänlig  

och trygg famn att vara i. Skymning hela dagen stör mig inte.

Det är bara vilsamt. Regndropparna på fönsterrutan har inget

sorgligt eller tungt i sig, de är som glittrande små strasser.

Jag vilar i min sköna söndag, så där som man oftare borde förstå att göra.

Slappnar av i axlarna och tar dagen som den är.

*

Jag har text som borde födas fram, än finns tid, men jag känner

att det kanhända blir födslovärkar av helt annat slag än jag är

van med när det gäller att klämma fram lite text.

Samlar på fakta och försöker samla på inspiration. Det sistnämnda går sådär.

Istället tänder jag ljus i alla rum, bäddar med rena lakan, spelar skön musik,

kokar palak paneer med halloumi och tänker att jag läser alldeles för lite litteratur numera.

Jag saknar det, men vet inte riktigt varför det inte blir av att sätta sig ner med en bok.

Sätta sig ner och vila i en text. I en berättelse. 

På samma sätt som jag just idag känner att jag vilar så gott i mitt liv.

Det har varit en skön söndag.

Igår var jag på fest; en Finland 100 års jubileums middag.

Förra lördagen var jag på en Show and Dinner-tillställning.

Och båda gångerna lämnade jag kameran hemma. 

Det är också ett sätt att vila i livet. 

Att uppleva utan att föreviga eller försöka fånga det på bild.

Jag behöver kanske bli bättre på det. Att bara vila i stunden.

Att vila i livet. 

*

SÅ MYCKET GODARE ÄN UTSEENDET...

Det har knappast undgått någon att jag gillar att traska

ut i skog och mark. Oftast blir det på grund av tidsbrist 

bara någon timme eller två och då känns det onekligen 

lite löjligt att ta matsäck med. 

Och när det bli någon lite längre tur så är det oftast kaffe och 

smörgås som åker ner i ryggsäcken.

Sedan kan jag tycka att just det är lite tråkigt, och att man gott 

kunde, också på dagsturerna, ha lite rejält käk med sig.

Och tänka lite utanför korvgrillning, liksom.

Tänkte nämna här på bloggen några av mina favoritrecept på

mat som funkar riktigt bra som utflyktskäk. 

Och är lite mer än "all-in-one-pås-pasta".

Själv har jag några kriterier som bör uppfyllas.

Käket skall:

a) smaka fantastiskt gott 

(skall man släpa riktigt käk ut i naturen, skall det vara värt 

varenda steg med extra tyngd i ryggsäcken)

b) hålla sig fräscht fast temperaturen är rejält på plus

(det är ju så att jag rör mig mest ute i behaglig temperatur och 

då är färska grönsaker helt i egen klass. Behövs ingen svalförvaring.)

c) vara enkelt att tillreda

(all-in-one är det bästa, men utan att tulla på smaken.

Och vem vill diska mer än nödvändigt - någonsin, någonstans?) 

d) vegetariskt, men så att de som är icke vegetarianer lätt

kan tillföra kött om de så vill

(köttet skall funka som ett tillägg, inte som huvudingrediens)

Och här kommer en favorit.

Funkar också utan det där med friluftsliv och att äta ute i naturen.

Käkade det senast idag och smakade lika bra i stadsmiljö.

Och då vet man att det smakar ännu bättre ute i naturen - heh! 

Här kommer receptet:

För fyra personer

5 stora potatisar

1 burk eller tetra kokosmjölk

1 burk eller tetra kikärter 

1 påse (två rejäla nävor) färsk spenat

1 gul lök

1 vitlöksklyfta

1 msk grön currypasta (eller motsvarande)

2 tsk paprikapulver

salt och peppar

olja att steka i

färsk persilja

Dela potatisen i mindre bitar och koka den klar. 

(Ibland har jag tagit med färdigt kokt potatis, men har man 

tid och bränsle så kan man ju också koka potatisen därute i skogen :))

Stek finhackad lök och vitlök i lite olja och blanda i spenaten.

Låt steka en stund. 

Blanda i kryddor, kikärter och den kokta potatisen.

Häll på kokosmjölken. Låt puttra på svag värme en liten stund

så allt blir varmt, men passa på att det inte blir för mycket 

kokas i det här skedet.

Kokosmjölken har nämligen en tendens att bli lite rinnig 

om den den kokar för häftigt för länge. 

Mina köttätade medtraskare brukar ha färdigstekta 

kycklingstrimlor att ha i.

*

Ja, här alltså ett tips på en gryta som jag gillar skarpt.

Är lite lagom "hot" en sval höstdag,  och en kall vinterdag är den perfekt! 

Ja...och så smakar den riktigt bra också en alldeles 

vanlig måndag hemma, som hos mig idag.

INTE DE VACKRASTE...

Men absolut de godaste vege-biffarna alla klasser! 

Det finns ett antal familjemedlemmar, mer eller mindre närvarande i vardagen, som inte är vegetarianer utan som tvärtom ibland älskar att ställa till med det som de kallar Pappas Köttbullar vilket i det närmaste kan liknas vid en orgie av köttfärsbiffar.

Till de tillfällen så har jag ibland saknat att ha något i samma smaskighetsgrad som jag kan plocka fram och lite stolta med, men men...

Många av de bönbiffar och andra vegebiffar som jag smakat på känns inte riktigt så där härligt knaprika och så kan de vara lite torra och tråkiga, så jag har mest käkat något helt annat än biff under dessa orgier...

Men nu, nu har jag äntligen hittat ett recept till vegebiffar som är just så där knapriga på ytan och liksom fuktiga inuti, precis som jag minns att köttfärsbiffarna kan vara när de är som bäst.

Och smakar gött av kryddor och där bönornas torrhet inte tar totalt över. 

Och här kommer receptet:

3 dl torkade röda linser

1 burk blandade bönor

2 salladslökar

2 vitlöksklyftor (om man vill) 

3 ägg (veganer kanske har något som ersätter?) 

2 msk majsstärkelse

1 tsk äppelcidervinäger

1 msk curry, eller ännu hellre currypasta - tycker det blir godare så.

salt, peppar, chili

Koka linserna i ordentligt saltat vatten i ca 10 minuter. 

Slå av vattnet och blanda linserna med bönorna, mosa dem med en potatismosare. Det blir bättre så än att köra allt till en jämn smet (tycker jag). 

Blanda i ägg, lök, vitlök, majsstärkelse, vinäger och krydda.

Ibland har jag behövt lägga till lite majsstärkelse, men kör en testbiff först.

Smält smör (eller olja) i en stekpanna och dutta i 2-3 msk smet, platta till och snygga till kanterna med en stekspade. Stek ett par minuter på var sida, biffarna skall vara gyllene och ha en knaprig yta.

*

Jag har några gånger plockat dessa från frysen och grillat dem på grillen och de blir smaskens även då! Idag blev det ett gäng att frysa ner, de här är också toppen att ta med till jobbet som lunch. Bara lite sallat och kanske en dipp till och voilá. 

Inte vackra - men löjligt goda! 

I SKAFFERIET...

Det är som det är med så mycket i livet, det ändrar sig. Och bra är ju det, så inget blir för statiskt för länge. Numera när jag kikar i mitt skafferi eller i kylskåpet så brukar det oftast eka rätt så tomt.

Det finns ju inga hungriga tonårsmagar att stilla och gubben och jag, ja vi äter lite hur som happ på grund av att vi båda har rätt oregelbundna tider. 

Sedan ogillar vi båda att gå till matbutiken och köper numera oftast bara det allra nödvändigaste.

Minns inte när jag senast skulle ha planerat en veckas mat eller så, vilket säkerligen är oekonomiskt i längden, men när vi nu aldrig riktgt vet vem som är hemma när och har man kanske ätit med kund eller så. Ja, ja....ilandsproblem.

För att riktigt få rätt nivå på vårt magra skafferi så stack sig den äldre grabben in en sväng när han hade vägarna förbi. Så där som nu ungar gör, så kikade han in i sin mammas kylskåp. Stängde dörren, öppnade den på nytt och stirrade misstroget på mig:

- Är det här mamma, mitt eller ditt kyskåp? Ditt kylskåp kan inte se ut så här. Så gör mitt!!!

Ja, hahaha...så kan det ändra!  Vilket jag med stor tydlighet märkte i morse då jag skulle laga en brunch åt mig. Det var synnerligen sparsmakat i skåpen. 

I brödlådan fanns en småtorr kant av något lantbröd och ett fortfarande djupfryst surbröd. Grönsakskorgen hade två avokadon, en färsklök och en ingefära som börjat gro...

I kyskåpet fanns ett antal burkar med allt från senap till marmelad till salsa och inlagd gurka. Lite majonäs. Mjölk en halv liter och en sallad som höll på att bli riktigt ledsen. Och en tub Kalles. Det gillar jag inte, så den fick vara ifred.

*suck*

Skall kylskåpet stortvättas är detta dagen att göra det! Vill jag göra det? Inte egentligen...

Men en brunch blev det ändå. Och en riktigt god sådan, till och med!

Stekte hastigt upp det torra brödet i lite olja, smetade på senap och majonäs. På med avokadon och tunt skivade lökringar. Salt, peppar, chili, vitlöksflingor. Och så som kronan på verket pocherade ägg.

Löjligt gott blev det! 

Men nu är skafferiet tomt på riktigt. Riktigt, riktigt tomt...

NÄR MAN VALT VEGETARISKT...

Numera är det väldigt sällan någons ögonbryn höjs när jag säger 

att jag inte äter kött. Jag tycker det är en härlig utveckling på bara några år.

Ingen som frågar; nå varför det då? Utan det är mest som man 

konstaterat att det regnar. 

Skönt! 

Jag vill ogärna att viljan att välja vegetariskt skall kallas för en vego-trend.

För jag hoppas ju att det är något som man faktiskt väljer som livstil.

Inte för att det är trendigt just nu, utan för att man vill.

Innerst inne vill. Jag känner inte mig speciellt trendig,

men kanske nog medveten om varför vi bör minska på köttet,

både av globala- och helt egoistiska hälso-skäl. 

När jag för något år sedan lite i misstag halkade in på 

stigen att bli vegetarian så fick jag ofta frågan;

- men vad lagar du för mat då?

- vad väljer du istället?

För som det ju är, de flesta köttätande människor går till

butiken med tanken om att idag skall vi äta höna,

och så fyller man på med tillbehör som passar till.

Men det är hönan som spelar huvudrollen där.

Så var det också för mig. 

Jag utgick oftast från köttet, hönan, fisken.

*

Visst det tog sin tid att vänja sig att tänka "om", men så här 

med facit på hand så kan jag inte säga när jag där i butiken redan 

slutade tänka utgående från kött-höna-fisk. 

Det bara skedde. Och numera tänker jag faktiskt aldrig mer på det sättet.

Det är också väldigt sällan jag numera köper hem "wanna-be-kött".

Det har bara blivit så. Även om dessa vege-kött-produkterna 

blir bättre hela tiden.

Min favorit bland dem är absolut Oumph!-produkterna.

Och Quorn. Och Nyhtökaura (pulled-havre-ish). 

För de gånger jag känner att jag vill tillreda något som 

vanligtvis innehåller kött. Men det blir mer och mer sällan.

Tanken på det där att köttet spelar första fiolen är definitivt bruten. 

Det tog sin tid att bryta vanor och byta mönster. 

Men så en dag märker man att man inte riktigt förstår hur köttet 

har rymts med på matbordet. 

Men absolut fantastiskt att dessa produkter finns, för de sänker

tröskeln så otroligt för dem som är kvar i tanken om att köttet är

i huvudrollen, men som vill testa på andra alternativ. 

*

På bilden Oumph-bitar (soja) 

som efter stekning landade i en "chicken-curry"sås 

som även familjens köttätare berömde som bättre än originalet.

Bara det! 

SVENSKA DAGEN...

Om ett par dagar firar vi här i Finland Svenska Dagen.

I min värld har den dagen kanske inte i ärlighetens namn klättrat så rasande

högt upp på listan av dagar jag uppmärksammar.

Det är kanske lite tokigt, för dagen har ju anor så det räcker och blir över.

Vi, finlandsvenskar firar ju dagen samtidigt som svenskarna firar

Gustav Adolfsdagen. Så har vi gjort sedan 1908, vilket betyder att dagen firats

längre än både Sveriges och Finlands nationaldagar.

*

Under årens lopp har det blivit en del svenska-dagen-festligheter och -fester.

Speciellt bra minns jag en. Jag, och min blivande gubbe, var bjudna

på en middag med tal och hela den biten. 

Där satt vi och åt den ena rätten efter den andra och 

skålade i champagne. Vid andra glaset viskade jag till mannen;

- Helt annan sak, min mens är några dagar för sen.

Vi skojade om det och...ja, åtta månader senare blev jag mamma. 

Och han pappa.

Vi har olika saker man kopplar ihop en viss dag med.

Då, på svenska dagen 1988, anade jag för allra första gången

att en ny finlandsvensk blivit till.

*

Sedan dess har det ju runnit en del vatten under broarna, vilket osökt (!)

får mig in på det jag egentligen tänkt skriva om:

Det svenska språket.

Och ordspråk och idiomatiska utryck. 

Nästa gång jag inte riktigt kommer på något att skriva om tänker jag 

välja ett idiomatiskt uttryck under bokstaven A, sen B, sen...

...ja ni hajar. 

Och svenska dagen till ära kommer det här snart ett inlägg om inget mindre än:

ANKDAMM.

Varenda finlandsvensk vet vad det betyder hos oss.

Svenskar kanske behöver få en liten förklaring?

Men det tar vi sen! 

*

Idag, har jag fredagen till äran snurrat ihop något otroligt gott.

Receptet hittar man på 

STRÖMSÖ

Också det något som knyter ihop det här med Svenska dagen,

finlandssvenskhet, ankdammar och allt det där.

Men bakad rotselleri med röra av rökt sik (eller annan rökt fisk)

är bara så mycket godare än det först låter.

M Y C K E T  godare! 

Jag lovar!