NYFÖRLÖST...


Ja, alltså...inte på det sättet. Det förstår ni juh?!?!!!
Med tanke på min ålder, som för tillfället mest förser 
mig med varma vallningar och svettdroppar i pannan, så är
det inte förlossning av barn som jag talar om. 
Tack och lov! 
Nej, i mitt fall är det mera frågan om känslan som lite kunde likställas med 
en förlossning när jag äntligen begrep att det bästa jag kan göra är att trycka 
på enter och lämna in mitt examensarbete. 
Känslan att ha krystat fram en jättebebis - i veckor - var påtaglig.

Nu är det bara att vänta på att få sin 'bebis' poängsatt - godkänd eller inte.
Den biten tar vi sedan när den dagen är.

*

Nu har jag äntligen landat ute i skogen, vid havet och skurat rent i
hela stugan efter mössens vilda vinterparty.
Passade samtidigt på att minimera grejerna i stugköket när jag nu
engång var igång med att plocka ner allt från hyllor och skåp. 

Det var en verkligt skön känsla, nästan som en lättnad, att bara plocka
tillbaka dryga hälften av grejerna. Det yttepyttelilla köket kändes
plötsligt nästan rymligt med sina luftiga hyllor och halvtomma skåp. 
Att inse med hur lite man klarar sig här ute på stugan får en 
verkligen att fundera över mängden grejer man alldeles i onödan 
har drällandes i sina skrymslen och skåp därhemma. 

Nu när mina vårens projekt och studier som jag roar mig med utöver mitt vanliga
jobb är rodda i land, så skall jag nog ta itu med det här med att rensa
upp därhemma med nya tag igen. 
Nästa weekend får bli en "ta-hand-om-hemmet-weekend" för sedan blir det några 
helger då jag är på språng igen. 

Men precis nu är jag här där solnedgångarna alltid är som allra vackrast, 
tiden går lite långsammare och pulsen verkar slå i lite lugnare takt.
Och man kan andas lite djupare och för varje andetag få lite mer syre i sig.

Det är de vackraste av platser jag vet. 
Och jag kanhända är bara en liten aning subjektiv i min åsikt. 
Inte mycket - bara lite. Så lite att det knappt kan räknas. 

GOSH...

Ja, jösses så få timmar det just nu finns i mitt dygn.

Men jag visste ju om det, att våren skulle bli så här. Och det är alldeles underbart.
Bloggen, den får tyvärr se sig degraderad i viktighets-rangordning för stunden.

Från kursen vid Hornborgasjön med alla tusentals tranor och svanar och andra fåglar
kom jag hem till Finland för att jobba tre dagar och så åter igen sätta mig på båten 
till Sverige för följande fotoutmaningar. Deltog med min kompis i en workshop
på Kolmården vilket visade sig vara ett riktigt givande foto-veckoslut på många sätt.
Kom hem med en hel del nytt i fotoinspirationsväg vilket alltid känns bra! 

Datumet för inlämnandet av examensarbetet tickar obönhörligt närmare hela tiden, 
och känner att jag skulle behöva justera lite här och lite där än på texten. 
Det är så det är, de där sista minutens justeringarna känns så himla jobbiga.
Man vet ju inte om de egentligen tillför något eller om de bara är totalt onödiga. 

Och ändå är jag där och justerar...

Ja, ja...
Till helgen skall jag iväg och fota fiskar och reptiler så det blir minsann
igen att packa fotoryggsäcken och ge sig iväg. 
Har ett par tidningsartiklar som väntar på att bli skrivna.
Tack och lov för ljusa vårnätter nu, liksom...heh! 
Och en deadline som jag inte riktigt vet om än. Tur det. 
Vet att det är snart, men kanske lika bra att inte veta hur snart...
En är ju tidsoptimist. Hur bra det nu sen är?
Och så var det det där med jobbet som begränsar fritiden så besvärande ibland.

Men till Valborg skall jag se till att släpa ut mig till stugan.
Öppna upp där (ja, jag har verkligen inte varit ute där än i år!)
och bara njuta några dagar, sova med fönstret på vid gavel
mot havet och vakna till flyttfåglar och andra vårljud. 
Tända en brasa för att jaga bort vinterfukten från stugan
och vädra vintern ur sängkläderna. 

Gosh, så jag längtar! 


INNAN SOLEN GÅR UPP...


Det är bara så att vissa morgnar är vackrare än andra. 

Häromdagen var en sådan morgon.

Hur underbart det ändå är där i varma sängen när klockan ringer
tidig morgon, så är det nog onekligen ännu mer värt att släpa
upp sig från sänghalmen och ta sig ut till soluppgången. 

Vi var ett härligt gäng som åkte iväg för att kolla in 
spektaklet med tranorna vid Hornborgasjön.
Och vad kan jag säga - det är rätt så fantastiskt att se dessa tiotalstusen 
tranor och andra flyttfåglar som landar där för att vila och äta upp 
sig innan det är dags att ge sig av vidare till boplatserna.  

Några riktigt tidiga morgnar blev det - och nu blir det en mycket tidig kväll 
för min del. Zzzzz.....