TRÄDGÅRDSTORSDAGSDRÖMMAR DEL 3

Sköna torsdag...drömtorsdagen...

Jag satt här och funderade på att jag vet precis när mitt trädgårdsintresse vaknade. Vi hade byggt hus och fått bebis och blivit med trädgård. Jag fick en barrotad rosenplanta av min kompis, och visste i ärlighetens namn inte riktigt vad hon ville att jag skulle göra med den...

Men jag lyckades få rätt ända i jorden och det växte upp en underbart doftande och rikblommande ros. Aaah, vilken lycka!

Hade också lite bar jord så jag kastade (!) ut lite olika grönsaksfrön lite här och där..och ALLT grodde och växte så det knakade och jag kunde bara gå ut till mitt "land" och plocka in allt från sallad till blomkål. Det var innan jag ens hört talas om skadeinsekter.

Den sommaren bara frodades allt. Vänner som förstod sig på trädgård stod där och klappade i händerna och jag pyste av stolthet. Inte hade jag ju haft en aning om att dethär med trädgård var så hääär enkelt! TACK, alla ni, familj och vänner som inte tog ner mig på jorden den gången...;)

För den glädje man känner när man lyckas i trädgården är helt underbar!

Jag läste allt om trädgårdar jag kom över, jag gick kurser, och var helt såld.

Och jag blir så glad nu när jag ser människor som upptäcker denhär glädjen.

Kunde däremot sparka dem i smalbenet som vid det skedet uttrycker:

-Ja, ja NU är det fint, men vänta tills sniglarna/råddjuren/bladlössen/you name it/ kommer och förstör allt....

Så FÅR man inte säga åt någon som just har blivit förälskad i sin nya trädgård.

Det gick några år och jag fick både kållarver och morotsmyggor och det mesta man kan tänka sig i trädgårdsmarodörväg på besök i trädgården. Men dendär barnsliga kärleken till allt som växer och blommar fanns kvar...Den vill jag inte släppa!

Visst är det så, som med alla kärlekar, att vardagen smyger sig på och jag behöver inte gå längre än till förra sommaren då jag efter 4 veckor på stugan kom hem och måste ta itu med klorofyllhelvetet som tagit över mitt örtland...Det var inte skoj alls...Och fast jag svär i leran (läs förra torsdagens inlägg) så vet jag att mitt hjärta kommer att ta ett stort skutt när jag ser de första taggarna av krokus om inte så rysligt länge.

Satt igårkväll och slöbläddrade i lite trädgårdsböcker och planerade sommaren "kruktema".

Senaste år hade jag mest gröna bladformer som tema, men i år tror jag att det skall bli lite mera blom...Kanske vitt? Eller om man skulle köra med rött? I olika toner? Och vad skall jag ha i mitt trädgårdsland? Ifjol sådde jag bara sommarblommor där, men det var ingen framgång precis...minns jag rätt så druknade 85% av fröna innan de grodde...Man kan ju inte lyckas alla år, eller?

Det skall komma mera snö här hos oss, det förebådade nog också denna lilla filur som satt och käkade solrosfrön igår när jag kom hem från jobbet.

MEN...

...låt oss drömma vidare om trädgård, om sommar och rosdoft, om rabarbersaft och den första späda salladen, om dagg i gräset och pioner. Om äppelblom och korgstolar.

Tack förresten för kommentarerna, jag skall nog låta dörren stå kvar en tid i allafall :)

En rosdoftande kram till er alla som sticker er in här till mig,

SVALARE TONER

...tillbaka till nutid och vinter.

Här kommer nu en bild på min dörr som Stora Starka Sonen och jag släpade upp från källaren för en tid sedan. Jag är fortfarande lite osäker på om jag vill ha en dörr stående i vardagsrummet "sådär bara", men eftersom det har visat sig att samtliga familjemedlemmar och deras vänner, grannar, alla, har fått en nästan kuslig förmåga att känna på sig något och försvinna som små vesslor nånstans så fort jag tänker tanken att jag kanske kunde tänka mig att återförpassa dörren ner till sin trygga mörka tillvaro i källaren...

Gubben brukar sitta här i soffhörnet och snegla lite oroligt uppåt mot dörren som om han skulle tvivla på att jag kan få en dörr att stå hur stadigt som helst smålutande sådär nonchalant mot väggen...Och lite spänning i livet piggar ju upp?! Inte sant?

Här sitter jag uppkrupen på kvällarna, så jag har nog lite spänning i livet jag med. Man vet ju inte hur bra hyllan där är fastsatt...hih. Joo, men det gör den ju! Väl?

Fastlagstisdag...fasta...Brukar ni fasta? För många (många,många) år sedan prövade jag, men det var inte riktigt min grej. Egentligen var det lättare än jag trodde, men nja...det var inte för mig! Så gick det många år och jag tänkte väl inte så mycket på dethär med fastetiden. Tills för kanske fem, sex år sedan. Då hörde jag en diskussion på radion om tanken bakom fastan. Man kan ju fasta på så många olika sätt!

Så de senaste åren har jag lite tänkt på mina val under fastan. Mer än annars alltså. Det kan vara att välja bort nåt i matväg, men det kan också vara så att man väljer bort något annat 'materiellt' för en tid. Inget shoppande under fastan? Välja bort en massa onödigt tv-tittande? Bloggandet? (nå...man behöver ju inte ÖVERDRIVA);)

Och jag har funnit att det är hemskt skönt! Genom att välja bort något för en tid så uppskattar jag det så mycket mer sen. Och isynnerhet passar dethär mitt ganska bekväma väsen. Det finns ett fastlaget datum då jag skall lite se över mina vanor...och så finns det också ett slutdatum...

Så nu skall jag lite smått fundera på vad årets fasta skall gå ut på.

Men innan jag går in för fastetiden med största beslutsamhet skall jag hugga tänderna i:

Kram på er!

SÅ LÅNGT FRÅN DET NORDISKA SVALA...

Har fått en utmaning av LillaBlå,

som är tillbaka efter en bloggpaus. Härligt att du är tillbaka, klart jag antar utmaningen, det är lite spännande att se var vi landar...

Jag har ju tidigare varit med om en liknande utmaning, men nu gällde det att visa ett kort i sin 6:e mapp, närmare bestämt det 6:e kortet.

Nu gäller det alltså att kika in i en helt annan mapp.

Få se nu...1,2,3,4,5,6:e bilden var det:

Välkommen till Afrika.

Bilden föreställer ett ganska typiskt "köpcentrum". Till höger på bilden ser ni reklamskylten för en lokal restaurang, inget jag rekommenderar riktigt första dagarna man är här. Men när bakteriefloran i magen vant sig lite så... Bilden är tagen för ett par år sedan då jag fick för mig att släpa med mina barn (och gubben, fast han avskyr hetta) till Afrika.
Kunde skriva ett ganska lång inlägg nu om detta och visa MÅNGA MÅNGA bilder, men det faller liksom lite utanför ramen för "lantliv och spetsgardiner" *fniss* så jag skall försöka hålla det kort...

Men en bild till måste jag bara få visa!

Gambia, där vi var, är inte bara dammiga gator, och ruckel, det är färg och dofter (och lukter) och ljud och skratt och idel leende och vänliga människor. Intressant historia och så total avsaknad av tidsuppfattning.
Och så detta:

Inte en människa så långt ögat når...

Tänkte inte denna gång skicka utmaningen vidare, men hoppas att någon antar den, för det ÄR lite skoj att se vad som gömmer sig i era fotomappar:)
like Monkey

SOV DU LILLA VIDEUNG...

Vilket vinterväder det har varit i veckan! Sol nästan varje dag, riktigt som det skall vara på sportlovet!

Så på med varma kläder, hunden och kameran med, ladda termosen och så...

är det bara att tassa ut i naturen och njuta av vintern!

Så hade jag planerat att min dag skulle se ut idag också, men vaknade till ledvärk och obestämbar frossa. Hmmm..Tänkte att det nog går om bara jag fått igång mitt maskineri...men känns som om jag inte fått igång det alls idag. Och så blev det dessutom mulet, började blåsa upp och regna ner snöflingor stora som disktrasor...

Lillungen var också ganska trött efter sitt läger och inte riktigt på hugget han heller.

Så vi lade utedagsidén på is...

Vad vi INTE lade på is var fastlagsbullarna - de slank ner i våra strupar utan några som helst större besvär...

Det blev ett lite färglöst inlägg denna gång... Kanske något annat än mina arma leder är ur spel;)

Man kunde kanske tycka att jag då skulle kunna LÅTA BLI att skriva inlägg, men si, jag tänkte ju bara önska er en

skön fastlagssöndag!

Sen blir det fasta till påsken - så det gäller att passa på!

Kram,

P.s Har nån en bra vink om hur jag kunde få flere bilder till samma inlägg. Kanske jag har någon underlig iställning för efter 4 bilder är det stopp.

LUGN, jag tänker inte överösa er med bilder, men ibland känns det att jag gärna skulle få en...högst två...*blink* bilder till. Goda råd tas emot med stor tacksamhet!!!

TRÄDGÅRDSTORSDAGSDRÖMMAR DEL 3

Eller mardrömmar...

Aldrig tidigare har jag haft en trädgård som är så trilskig som den jag har nu...

Detta är gammalt havsbotten. Visserligen får vi gå såpass långt tillbaka som till stenåldern (ett litet stenkast i tid bara...hehe) sedan detta var en havsvik - men LERAN är baske mig kvar. Och nu talar jag inte om LERA utan om LERA !!!

Fråga mina barn, och de kommer att vittna om en mor med envishet som övervinner mycket.

Men när det gäller just denhär trädgården...det är SNUDD PÅ att jag ger upp.

Verkligheten ha liksom hunnit fatt mina drömmar - och det gör så ont;)

(Mustila-hortensia i augusti)

När vi flyttade hit var det inte så mycket till trädgård, tomten är ganska platt och det mesta var gräsmatta...Inga trädgårdsrum. Bara sunkig gräsmatta och några riktigt tråkiga buskar placerade lite här och där utan någon form av tanke.

HÄR skulle det bli ändring meddelade jag min familj och kavlade förutom mina egna ärmar även deras. Delade ut spadar till alla som såg lite också frivilliga ut och stod där med rosiga kinder och delgav alla mina planer. Allt var frid och fröjd tills vi skulle sätta spaden i marken. Ja, "sätta" är definitivt fel ord. Om jag skulle beskriva det dåhär:

Man HOPPAR på spaden med all sin tyngd ett antal gånger tills den säger "ssslpfff". Då har spaden gått in i jorden...

Vill man sedan ha upp den tillbaka får man ropa på förstärkning för att dra upp den igen."Aaaah, ååååh, mhhph, Arrrhhggh", låter det i sommarkvällen..., och det är alltså bara vi som försöker anlägga trädgård - inget annat!

Skulle det sedan vara så att man skulle vilja ha med ett spadtag jord så får man ropa på ytterligare förstärkning för ensam orkar man inte lyfta eländet!

Positiv till min läggning som jag oftast är tänkte jag, att då väntar vi väl tills det torkat upp lite så det blir lättare...

Hahahahahah, när marken torkat upp låter det "klirrrr" i spaden när man försöker få den igenom den diamanthårda ytan. Själv har man skakningar i hela kroppen i bästa Kalle Anka-stil ett par timmar efteråt...Och efter ett par timmars hårt kroppsarbete har man kommit ner ett par centimeter...En bra dag, alltså

(Samma Mustilahortensia i februari)
Ganska snabbt insåg jag att det här går bara inte, så vi tog hit en traktor som gjorde grovjobbet och beställde masssssor med mylla för rabatter, allt annat var bara att glömma...Nu efter åtta år har Ler-Monstret 'ätit upp' det mesta av myllan och gruset som vi bredde ut.

Bara de mest tåliga (och tråkiga växter har överlevt).

Så mitt trädgårdsintresse har fått sina törnar, det finns stunder då jag kunde (om jag hade råd) stenlägga hela alltsammans och bara odla i krukor...

På tal om det...förresten...så måste jag ju gå ner i källaren och kolla hur mina Mårbackor mår bland spindelnäten!!!

Nämen...titta!

Och när jag ser dethär vaknar alla mina ömma känslor för blommor, för trädgård, för växtligheten och livet...och jag kommer att ta en ny dust med Leråkern - även kallas min trädgård! Nån lär sig inte tydligen av sina misstag;)

Sköna trädgårdsdrömmar!

Kram

TESTBOK 2

Idag ramlade den in i min postlåda...

Testbok nr 2, om att göra ett 'fotoalbum'

Det finns säkert en uppsjö av olika fotoboksleverantörer.

Med erfarenheten av ett par test kan jag rekommendera:

extrafilm

.se eller .fi beroende på...

Alla mina foton var inte av bästa kvalitet...och ändå blev slutresultatet riktigt bra!

Bättre än den förra...

Slut på reklamsnutten eller konsumentupplysningen, välj själv;)

I morgon blir det trädgård...eller drömmar i varje fall...

SPORTLOV, OCH TID ATT FILOSOFERA...

Än en gång är det min yngsta som sagt de TUNGA ORDEN utan att han varit medveten om det...

Jag har velat något förfärligt över dessa katolska inslag i inredninen...Madonnor, kors, det som är helt naturligt för en katolik, men för oss nordliga lutheraner???

Dilemmat har inte blivit enklare av att jag i mina forskande, frågesättande, tonårsår faktiskt allvarligt funderade på att bli katolik...för biktens skull. Såhär tänkte jag då...tänk att kunna få sina synder förlåtna genom att gå och berätta det för nån...istället för att på lutherskt vis släpa med sig sina egna och andras synder hela livet. (tonårstankar! *himlar med medelåldersögonen*). Nu är jag ju inte hemskt insatt i religion och tror väl på att det finns något 'Gott Nånstans' som hoppeligen styr och ställer lite grand nu och då iallafall när det finns tid för det...

Om det sedan är någon som tror på återfödelse så är det ok för mig, sålänge jag får bli en flodhäst i mitt nästa liv...(tänk er: äta hela natten, sova länge på dagen i nån mysig pöl, inga fiender...skönhet är inte högst på prioriteringeslistan, ett och annat hundra kilo i vikt spelar inte så stor roll, för det FINNS INGA DESIGNJEANS att rymmas in i. Härligt, gäsp-rap!)

Åh, nu svammlar jag IGEN.

Har alltså haft mina dubier för att skaffa mig en madonna. Och ännu när hon faktiskt flyttat hem till oss tvekade jag...Tills lillungen kom hem endag från skolan, fick syn på madonnan på verandan - ja, hon hamnade där för det är någon form av gråzon i mitt hem...och sade:

- Fin skyddsTANT du köpt!

(Hon är ju ingen ängel för hon har inga vingar! )

Så nu har hon nog fått flytta in till oss i allafall. Jag gillar nämligen stämningen som hon skapar där hon står med sitt barn i famnen...Jag gillar att ha en skyddsTANT på verandan.

Tycker mina ungar att hon skyddar oss, fine!

Vacker är hon i alla fall...tycker jag.

Kanske flyttar hon ut till sommaren och hoppeligen välsignar hon mina blommor framom ogräsen...Fast, blommor är de ju också, bara på fel ställe...;)

Svårt dethär...heheh

Sportlovet för med sig en massa utevarande...har passat på och tassat lite omkring i trädgården med "den blicken", ni vet, planerplanerplaner...
Idag har jag skickat lillungen på läger (det första för hans del) och han kände absolut INGEN...Liten risk här för nagelbitande mor...Men så ringde han efter 3 timmar på lägret och babblade bara om Linus och Kasper och Sofia och vadhonnuhette...tjattertjattertjatter...Kan nog sova lugnt i natt, han har jätteskoj! Må hans skyddsTANT vara med honom!

Och med er!

MEDIEFOSTRAN

I veckan kom det hem en liten broschyr, med goda råd till föräldrar gällande barn och internet, bland annat. Det fick mig att reagera på att jag nog var en mycket mera aktiv tidspolis gällande tv-tittande, tv-spel och dator spel när min äldre upptäckte allt detta...Jag var på honom som höken, vilket han inte är sen att påpeka nu när den yngre är i den åldern.

Jag måste nog erkänna att jag inte alls är lika snabbt där med tidtagningsuret för att kolla att han inte spelar för mycket, tittar för mycket, att han gör något annat vettigt.

Har jag blivit slappare med åren? Eller kan det vara så att på tio år, mina ungars ålderskillnad, har attityden till medier ändrat hos dessa nu tio-åringar?

När min äldre fick sin första mobil satt han och spelade och höll på, hela tiden.

Den yngre kollade vad där fanns för skoj en dag och sen dess har den varit - bara en telefon...

Eller kan det vara så att jag inte reagerar lika starkt på lillungens tid vid datorn, för att jag sitter ganska flitigt själv där???

Sedan jag skaffat mig en bärbar som jag kan ha i famnen om kvällarna har det blivit så att jag nästan kunde skruva upp den här skylten ovanför min stol...

Så dom skulle förstå;)

Hehe, nästan som en hund vaktar sitt ben är mitt förhållande till min stol OCH dator...

Jag förvarar mig naturligtvis att jag som KVINNA klarar av att göra flere saker samtidigt. Kolla nyheterna på TV, övervaka läxläsning och skriva djupsinniga och intressanta blogginlägg...ups, nå... inlägg iallafall...;)

Men jag MEDGER att jag suttit fast vid datorn många timmar den senaste månaden. Jag har inte bara surfat omkring hos er... Som den glada amatör jag är när det gäller fotografering så har jag aldrig riktigt fått ordning på mina fotomappar. Det har tagit tid att få allt samlat och riktigt ordning på mapparna. Och när jag nu höll på så ville jag pröva på att göra en bok av endel av mina bilder.
Det var riktigt, riktigt roligt!

Dethär fick bli min "testbok" eftersom jag inte gjort dethär tidigare, men nu när jag vet att resultatet blev riktigt bra så har jag ju några idéer...hehe.

I morse när jag öppnade datorn för att svara på ett meil kom lillungen insläntrande, klämde ner sig i samma fåtölj som jag och sa:

- Vet du mamma, jag tycker riktigt synd om dig som måste hålla på med datorn hela tiden! Först på jobbet hela dagarna, och så hemma på kvällarna...

- ???

VEM mediefostrar vem här nu?

Inte skall det gå såhär, inte!

Måste lite förvara mig här nu känns det som...Jag har faktiskt varit ute flere TIMMAR idag och lyckades fånga honom här på kameralinsen bland annat...Det var han som väckte mig i morse med sitt *ratatatatatatataratatatata...ratatataratatatata..* mot elstolpens plåtskydd..

Nån har vårkänslor?

NU skall jag stänga lådan här och inte öppna den, eller vi får väl se...kanske jag bara lyfter lite på locket och kikar in...DET räknas väl inte???

Ha en skön söndagskväll,

Medieberoende

VÄNDAGEN

Eller Alla Hjärtans Dag...

Glöm inte ert eget hjärta idag, ge det något nyttigt...;)

Till er alla!

Ta hand om er - och andra!

Kram

M.

VINTERLEDIGHET...

...Sportlov, Vintersemester...kärt barn har många namn.

Riktigt välkommet är nog detta avbrott i vardagslunken.

I år har vi inga direkta planer, vi skall inte åka till någon skidort, inte till någon varm strand, inget kulturellt stadsbesök, inte ens ett besök till stugan är inprickat. Det är lite märkligt att plötsligt ha en hel vecka ledighet framför sig, men ingenting planerat. Skönt men samtidigt lite ovanligt...

Lillungen min har visserligen ett tredagarsläger på sin agenda inprickat, men jag har ingenting. Och det är så befriande. Nästan en hel vecka som jag kan göra precis vad som jag känner för just då...Gå en promenad. Åka till stranden och fota. Ta en skidtur. Packa ner en god vinterpicknick och åka pulka i backen. Pyssla på hemma. Baka bröd. Gå ut en sen kväll och lyssna på berguven.

Det är en nästan svindlande tanke, men såhär oplanerad vintersemester har jag inte haft sedan jag blev med familj...Och trots att jag älskar stort och enormt mina kära, ingen tvekan om det, så känns denhär friheten att rå om sin egen tid nästan berusande.

En dag skall jag nog packa min ryggsäck med termos, goda smörgåsar, appelsiner. Klä mig varmt och bekvämt och valla skidorna och ge mig ut i naturen. Bara jag och tystnaden...och kameran;)
Ingen tidtabell...bara hur det känns.

Jag skall ta min trogna följeslagare, min underbara lilla hund med mig. Och så ger vi oss ut i naturen, på hennes villkor...hon är redan 13 år och visserligen kry på alla sätt, men trots det är hon ju inte alldeles ny... Hemma igen väntar fårskinn och brasa för oss båda...

Och skulle min saknad efter lillungen göra sig påmind så kan jag ju alltid låna hans gosedjur och stoppa in näsan i det...*fniss*.

Allvarligt talat så njuter jag oerhört av denna nyfunna "frihet". Småbarnsåren har sin alldeles speciella charm, men detta skede i föräldraskapet är inte heller tokigt -faktiskt!

Jag finns ju där, om nån skulle behöva mig, men samtidigt finns det plötsligt tid och rum för mina egna intressen, utan att jag behöver skilt ordna tid för dem... Ni vet kanske vad jag menar?

Den egna tiden bara finns där plötsligt!

Och det är...främmande, annorlunda och...underbart.

Njut av era livssituationer, det finns något fint i dem alla! Glöm inte att njuta av just denhär fredagskvällen! Den är unik;)

Kram,

M.

TRÄDGÅRDSTORSDAGSDRÖMMAR DEL 2

Oj, oj...vilken längtan detta att gräva i gamla fotomappar får till stånd!

Längtan...redan ordet är så fint!

Undrar om jag inte tycker att det är det vackraste ordet som finns, faktiskt!

Precis utanför mitt köksfönster står ett gammalt och mycket vildvuxet vildäppelträd.

Den här bilden är tagen förra våren från köksfönstret...

Utsikten från fönstret i övrigt är inte något man faller i trans för precis;
Ett urgammalt jordkällartak som det bara växer ogräs på...

En liten bäck rinner genom vår tomt. Jodå, detta är en 'strandtomt', ser ni!!!*fniss*

Det är bara det att största delen av året är bäcken så litenlitenliten att man bara ser de leriga kanterna som vår- och höstflödet ser till att inget växer på...hm..

Men när äppelträdet blommar och man nästan bara kan sträcka ut handen genom det öppna fönstret och plocka åt sig en kvist. Då är det fint!

Snödroppar och scillor på kommande...Väna som våren! Ah!

Och här; längtans blå blomma! Afrikas blå lilja.

Man får längta efter att den bildar knoppar, man får längta sig sjuk att knopparna skall slå ut. Men det är det värt!

Hon är så fin! Nu sussar hon gott på min veranda, får en litten hutt med vatten nu och då. I övrigt kräver hon inte så mycket. En riktigt tålig dam är hon!

Hoppas det blir många, många blommor i sommar...

Nu blir det nog att gräva fram trädgårdsböcker och planera, och drömma...och längta.

Tänk snart är vi där!

M.