Visar inlägg med etikett TEATER. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett TEATER. Visa alla inlägg

VÄXTRAPPORT EFTER VINTERN


Det var ju med smått hyperventilerande hjärtslag jag lämnade
den nyanlagda skogsträdgården vid stugan å sitt öde
över en vinter i riket där hjortarna huserar. 
Jag formligen dränkte växterna i Trico Garden, och alldeles klart 
är att medlet hjälpte! 
Nu när det smått börjat bli varmare så var det med 
små glädjeskutt i hjärttrakten som jag kollade in vad som 
övervintrat och överlevt i trädgården. 


Det mesta har faktiskt gjort det. Endast vitlöken hade ruttnat bort
under vinter. Smått märkligt, men jag kanske satte den för tidigt så den växte
för mycket på hösten? 
Men till min stora glädje verkar ramslöken trivas där i skogsbrynet. 
En annan som verkar trivas är vallmon. Den är en sort som heter 'Royal Wedding' 
och är alldeles knasigt vacker. 
En av mina absoluta favoritväxter, både i kruka och i rabatt är växter ur 
Hosta-släktet. Det enda negativa med dem är att de är riktiga sömntutor när det gäller att vakna till
på våren. Under många år har jag redan varit färdig att tömma krukan de stått i när 
i n g e t händer i krukorna. Men så...en dag är de spetsiga bladknopparna på väg upp genom 
mullen och ja...de är mina favoriter. 



Är också mycket förtjust i taklökar, Ibland kan de tycka lite skrutt av för blöta
vintrar och så har det skett på sina ställen även i år. 
Lite svinn får man tåla innan man hittar de optimala växtplatserna för varje växt. 
Jag var aningen för sen för att uppleva snödropparnas blomning, den var 
så gott som över när jag kom ut till stugan. 

Men på tal om att trivas. En växt jag gillar mycket är jordrevan, men den
verkar trivas lite för bra, så det blir att gallra den med hårdhandskarna senare i vår. 
Den kan bli riktigt invasiv, jag är medveten om det, så har haft den mest i bergsskrevor där den inte kan sprida sig hur långt som helst, men tydligen har en liten planta kommit med
till en av rabatterna när jag flyttat någon annan växt dit. 
Och ja...den tar galant över om man ger den lillfingret. 



Och så var det de där växterna som övervintrat i kruka i ett kallt utrymme
- men med naturligt ljus. 
Buxbomskloten ser fina ut, men de kan alltid bli lite svårflörtade när man tar ut dem. 
De är ju på gränsen av sin personliga nordliga överlevnadsgräns. 
Men so far so good. 

Så gjorde jag ett litet experiment. 
Är hemskt förtjust i gråtimjan. Och i rabatten övervintrar den ju fint, men 
tycker om att ha dem i kruka också. 
Lite så där minimalistiskt. 

De jag övervintrade inne i det kalla utrymmet har övervintrat fint - och snyggt. 
Men den testkruka jag hade lämnat ute - där hade över halva krukans gråtimjan-
plantor gett upp. Förmodligen är det den där regniga kalla januari som 
spelade in på ett förödande sätt. 
Vintrarna här i södra Finland kan ju vara så otroligt olika, så svårt att veta.
Det som funkar ett år, funkar inte ett annat. 
Så är det bara. 

Men det som ser ut att ha lyckats i kruka i år är tulpanerna. 
Fina, robusta blad - förhoppningsvis blir det också blomning - har
kikat upp ur mullen. Det är sorten 'Black Parrot' som 
förhoppningsvis skall blomma i denna kruka. 

Men nu skulle det behövas regn. När jag körde hem från stugan, 
längs små sandvägar så var skogen intill alldeles "mångrå" av allt vägdamm. 
Det var inte bättre ju närmare stan jag kom. Gatudammet har lagt sig
som en hinna över allt även där. Nu behövs regn. 

Regn och så värme och så exploderar all växtlighet. 
I år igen, som alla andra vårar. 
Och det är så himla härligt! 

*

I övrigt då?
I går plingade min telefon ett antal gånger om någon grej som jag
borde uppmärksamma, men eftersom jag 
inte ansåg mig ha något som jag borde uppmärksamma under veckoslutet så
lät jag den plinga på. Tjugo minuter i sju på kvällen insåg jag att jag inte vill 
lyssna på det där plinget hela kvällen - mycket lättare att ignorera det om man är utomhus - 
så jag måste nu ta och kolla vad det var som var så jä*la viktigt. 
Det var en biljett-tjänst som hade försökt påminna mig om att jag 
har biljetter till kvällens Grease-musikal. Och den börjar om...tjugo minuter. 

Shit! 
Jag hade beställt biljetterna för flera åååår sedan. Så kom coronan och föreställningen blev flyttad, 
och så flyttad igen och biljetterna med det. Och ja, jag hade missat detta totalt! 
Fick något snopet meddela åt min yngre son, det är vi som går på musikaler i vår familj, att 
nu gick det så att jag har biljetter till en musikal som började för typ tre minuter sedan. 

Han skrattade skitigt. Kanske kom det en lite svordom också? 
Men vi är fortfarande vänner...tror jag. 

 

TIDENS GÅNG...


 Ibland roar jag mig med att hoppa tillbaka i tiden här på bloggen och läsa något
helt random inlägg och nästan alltid slås jag av tanken att det var ju "nyss" jag började blogga och
samtidigt känns det som en livstid sedan de händelserna jag beskriver. 
Som då i bloggen begynnelse när det tydligen var snöstorm i början av november och 
lillungen bara kom in för att byta torra kläder innan han begav sig ut för att leka i snön igen. 
Om inte han lyckades lura med sin storebror också, den gången. 

Heh...nu håller de nog sig helst inomhus i dylikt väder, och om de måste ut
så slår de upp rockkragen och drar ner mössan, tar på sig en lagom bister min och 
går målmedvetet vart de nu sen är på väg. Så där som man gör. 

Jag var förresten med fyra av mina barndomsvänner på Povel Ramels 100-års konsert
här i veckan. Vi är alla skolkompisar och följaktligen av samma utmärkta årgång. 
Att vi blivit i tidig barnaålder så Ramel-frälsta har vi nog att tacka en av kompisarna i gänget. 
Eller egentligen hans pappa som var vår musiklärare de första sex åren av vår skolgång. 
Och vi var alla sådana som började sluka böcker rätt tidigt, så vårt ordförråd kanske
hade fyllts på tillräckligt för att begripa (en del) av Povel Ramels fantastiska 
ordkonsteri. För han var ju en akrobat bland bokstäverna. Och noterna, inte att förglömma. 

På konserten märkte vi att vi alldeles tydligt var bland de yngre i publiken. 
Viskade till min kompis att det var då uppfriskande att för en gång skull var den
som sänkte medelåldern. Numera känns det ibland som om det allt oftare är tvärtom...

Missförstå mig rätt, jag har inte egentligen något alls emot att åldras. 
Tvärtom kan jag tycka att det är ganska skönt. Så där befriande. 
Samtidigt inser man ju att det här är en sådan där mellantid, man är
hyfsat frisk, vad nu det har blivit lite längre ner till golvet...
(Ja, ja..jag  m å s t e  ta tag i det här med yoga på allvar igen...) 
 
Nå, nu skall jag sluta babbla här och gå och förbereda farsdagsmiddagen. 
Hörde att det är ett par pojkar på väg hitåt för att fira farsgubben sin.  



Fniss...år 2008 skrev jag såhär om mina söner: 

"Sonen (den äldre) har själv nångång påstått, mätt och belåten uppkrupen intill en sprakande brasa, att han tänker minsann bo hemma tills han är 35 - hans lillebror är ännu värre; han skall gifta sig med BÅDE Jenny och Johanna, och de skall alla bo här hos oss!!!! HA! En kärleksfull spark i ändan, pussåkram, och lycka till i livet är mera min melodi;).

Hur jag sedan skall hantera eventuell separationsångest efter dessa buspojkar, det är den dagens bekymmer..."


Och hur märkligt det än låter så gick det ju bra med separationsångesten efter 
sparken ut från boet, isynnerhet som de fortfarande gärna landar på en middag 
hos mor och far lite titt som tätt. <3. 

Och med det sagt skall ta och fixa till lite vitlökspotatis, rödvinssås och 
lamm med ännu mera vitlök. Ingen normalt funtad människa kommer 
att vilja vara i närheten av oss i morgon. Tur att jag inte har annat 
inbokat än däckbyte och utforskandet av en nyupptäckt naturstig i närheten. 

Ha en skön söndagskväll alla. Ta vara på varandra. 


HÄNT I VECKAN


Alltså det här levernet här på stugan har en tendens att bli
rätt händelselöst - fast på ett skönt sätt. 
Innan corona-tiden så hände det ju en hel del mer i vardagen, 
och då var stunderna här på stugan rena rama retreaten för själen.
Corona-åren gjorde ju att vardagen milt sagt lugnade ner sig vad 
utfärder och resor beträffade så det som då innan var 
en tillflyktsort till tystnad och lugn har nu, för mig, blivit
det nya normala. Och jag klagar inte! 

Inne på min sjunde vecka här på stugan nu. Inte helt
nonstop, det har inte varit möjligt, men med enbart några få
avstickare hem till stan. 

Det har fungerat finfint att distansjobba från den nya lilla stugan
som också fungerar som gäststuga. 
På fredagen fick den ett gröntak i form av en matta av Sedum-växter. 
Så himla nöjd!



Igår blev det att slänga sig i bilen och åka på en liten utfärd. Fick både gubbe
och lillunge medlurade. Åkte för att se en sommarteater i östra Nyland. 
Eftersom vi startade rätt tidigt på morgonen och hade ett antal stopp på vägen 
var vi rejält hungriga när vi kom till Lovisa. 
Passade på att fylla våra magar nere vid Lovisa hamn på en av de pittoreska 
restaurangerna i de gamla saltbodarna. Numera är Lovisa hamn bara
en hamn för fritidsbåtar, men i tiderna så importerades bland annat nästan en 
femtedel av hela Finlands saltbehov via denna hamn, och via dessa bodar. 

När staden grundades hette den egentligen först Degerby, men när svenska
kungen Adolf Fredrik år 1752 besökte staden med sin hustru Lovisa Ulrika
ändrades staden till Lovisa. 

*

Som kuriosa: Mina föräldrar gifte sig i Lovisa kyrka - på Lovisas namnsdag
- som också var min mammas födelsedag, 25.8
Och min pappa - ja han var född i Lovisa han. 

Mycket Lovisa på en gång alltså. 




Mätta och belåtna rattade vi sedan bilen mot sommarteatern 
Lurens en kvart utanför Lovisa. 
Lurens sommarteater ligger belägen vid en gammal gård där det 
ursprungligen bott släkten Luhr. Och eftersom man på den gamla tiden
sade att man gick till Luhrs när man besökte familjen och så fick
gården namnen Lurens. 

Men till pjäsen. En helt fantastisk tolkning av Aleksis Kivis
Sju Bröder. Klassikernas klassiker. Bland de första romaner som utkom på finska!
Året var 1870. 
Men denna amatörteaters tolkning var helt makalös. 
Tyvärr var det sista föreställningen så lite sent att tipsa om det, men 
helt galet bra var den. När man gör Sju Bröder till en rock-
musikal, hämtar den till (delvis) nutid och översätter 
finska låtskrivares låtar till att passa in i pjäsens kontext
då blir det som en skrev i sin recension - bara guld! 
Vi talar om punkband, rocklåtar, finsk hiphop. 
Och en underbar ironisk humor. 
Helt strålande! 
Och skådisarna var helt enkelt suveräna! 

*

Den finska språket som romanspråk är synnerligen ungt. 
Sju Bröder av Aleksis Kivi var som sagt en av de första romanerna
skrivna på finska. Innan det skrevs nog romaner i Finland också - men på svenska. 
Trots att finska språket är så ungt är det ett nöje att läsa skönlitteratur
på finska.  Språket är så mycket mer nyanserat än tex mitt eget 
modersmål svenska. Svenskan har av historiska skäl naturligtvis en längre historia. 
Har för mig att den första svenska romanen utkom på 1600-talet, även om
det nog inte heller i Sverige blev så vanligt med romaner förrän på 1830-talet.
(Korrigera mig om jag minns fel).




 

ARSENIK, MORD OCH ANDRA INTRIGER


Det ni inte visste om mig: 

I ungdomens ljuva dagar höll jag på med amatörteater, rätt så många år faktiskt, men så kom livet och husbygge och barn och hund och katt och sommarstugebygge och hela den baletten och teatern fick bli. Numera känner jag inte ens att jag skulle tycka att det var så roligt att stå på scen direkt, men teatermänniskor är ändå ett alldeles speciellt pack (sagt med all den kärlek) och det har jag kanske saknat ibland. 

Ingen blev väl mer glad än jag då min barndomskompis frågade om jag ville vara med. Inte på scen, men som scenograf och ansvarig för reklam och marknadsföring. Det är en bedårande pjäs som kommer att få sitt uruppförande i slutet av mars. Och det bästa av allt, det är min kompis som skrivit pjäsen och hennes dotter som regisserar den. Mycket duktiga teatermänniskor båda två. En pjäs skriven i äkta Agatha Christies anda och heter också Agathas Arv. 

Och så härligt när kulturevenemang igen kan börja öppna upp. Kanske för gott denna gång? Att det inte kommer någon ny corona-våg mer. 

Och jaaaa....Finland tog ju sitt första ishockeyguld i de olympiska spelen. Heja! 
Och så skall det komma ytterligare 20 cm snö i morgon. Inte Heja, alls!