Ja-a...under mina levnads dagar har jag hunnit planera och
göra om tre kök från början, ett kök har jag bara ändrat lite på. Så man
kunde kanske påstå att jag inte är helt novis när det gäller köksinredning.
När vi flyttade hit för dryga fem år sedan (ja det är så länge sedan!!!) så
tyckte jag om köket för att det är ett kök, ett rum, inte ett öppet kök
i vardagsrummet. Det är välplanerat och funkar. Eller det funkar perfekt om
man är en kock som yrar omkring, med två kockar kan det bli
lite krockar på köksmattan.
Men det är ett fullt fungerande kök. Fina kakel.
Men så kommer ett men...Till största delen är skåpen vita och det är
helt okej, men så finns det här och där några lådor, dörrar, skiljeväggar
och kantlister i någon form av körsbärsträdslaminatfundering.
Och jag har alltid haft lite svårt för det där träslaget.
Arbetsbordet är fint, det har en fin träfärg, så jag har kanske blundat
lite för de där orangeträfärgade dörrarna och -listerna.
Brukar vara ganska rapp att ta till penseln, men nu har jag tvekat.
Men i somras bestämde jag mig. Jag skall pimpa mitt kök och måla om.
Jag tänkte nämligen så här. Om jag någon gång får för mig att sälja
här jag bor nu så kommer med största sannolikhet de nya köparna
vilja göra om köket - för det är i ärlighetens namn lite till åren och
på sina ställen lite skamfilat. Vilket betyder att jag inte ger mig på någon
värdesänkande verksamhet direkt men får ett kök som i sin färgvärld
tilltalar mig mer. Bara att sätta igång - eller hur?
Men då kommer vi till det här med f ä r g och i synnerhet g r ö n f ä r g.
Det finns en miljardtriljoner nyanser av grönt. Och att där hitta rätt är inte lätt.
Eftersom jag har en del gamla möbler och är lite av en skrotnissa när det gäller gammalt
så ville jag ha lite samma stämning i köket, lite gammeldags men utan att byta ut hela
köket, som sagt. En kompromissernas kompromiss, liksom.
Helst hade jag ju velat ha ett sekelskifteskök, men det sitter nu inte så bra i en 60-tals
lägenhet så man får ta till subtila "lite ditåt" grejer som ger stämningen fast
utan att gå till överdrift.
Och så var det färgen...hur svårt kan det vara att pricka rätt?
Efter tusen färgprover tror jag jag har hittat min färg. Har provmålat lite på ett av skåpen
och känner mig ganska säker nu. Nu skall det målas, hörni. De oranga lådorna får
backa och de långsmala metallhandtagen får också träda tillbaka
Och eftersom jag kommer att glömma till nästa vecka vilken färg
och vilken nyans jag använt så skriver jag in den här:
Uula Kalustemaali, halvmatt och nyans OLIIVI (oliv).
Och nu hörni, skall jag gå och laga något så exotiskt som
kokt potatis och korvsås!
Inte ätit det på eviga tider och fick en akut korvsåslängtan.
Ja – sådant finns!
Hejdå från mig