MIN TRÄDGÅRDSFILOSOFI

Nämnde visst där i inlägget runt morsdag att gubben gick lite bananas

när han valde blomma och färg på blommorna som en pratglad

torghandlare övertygade honom om att han skall köpa. 

Det ledde som sagt inte till något större drama hos oss, gubben insåg ju

själv att de där tivoligrälla blommorna inte riktigt passade in i den dämpade

skogs- och skärgårdsträdgård jag har byggt upp. 

Vi skrattade gott åt det hela. Så no hard feelings åt ena eller andra hållet ;). 

När jag för något år sedan började anlägga den här lilla trädgården här

mellan skog och klippor och hav så var min filosofi att den skall inte vara

för gräll och uppseendeväckande i färg, utan hellre vara anspråkslös och

liksom smälta in i den omgivande skogen och de asketiska klipporna. 

Lite som ett woodland, men här är terrängen mer öppen och ljusare än i ett

traditionellt woodland. 

De enda mer "fashionabla" blommorna jag tagit in i trädgården är

några gammeldags rosor, en Rosa 'Snow Pavement' för doftens skull och så är den så

där ljusrosa så inget skrikigt. Den har varit här redan i några år. Nya rosor för i år är

Tornedalsrosen, Rosa majalis. Den har fått ersätta den av hjortarna uppätna 

idegranen. Platsen är smått tuff, i en ganska så torr växtplats vid ett vindhål för nordan. 

Men om rosen klarar av att växa i Tornedalen så skall den väl klara lite 

friska havsvindar i sydligaste Finland också. 

Den tredje rosen är en Mustilaros 'Minette'. Också den för doften och härdighetens

skull. Den är en gammal sort och finns ofta i gamla trädgårdar, ibland brukar man

kalla den kyrkogårdsros - med andra ord en tålig ros det med. 

Den har jag intill vår sittplats mot söder, så man får njuta av doften när man sitter där. 

I övrigt är det mer dämpade blomningar som föredras. Blomfärgerna jag ständigt

återkommer till är rosa, vinrött och vitt. Som på den utsöta 

kungsängsliljan som jag tycker passar så bra in här. 

Det bara blir så. 

Jag väljer efter känsla, oftast utan större planering. 

Men går inte bananas av tivolifärger, heh. 

Köpte i samband med att jag började anlägga den här lilla trädgården en alldeles 

otroligt fin och vacker planeringsbok, som jag försöker komma ihåg att anteckna i. 

Och det har jag gjort också under årens lopp, men ibland kan jag knappt själv tyda 

vad jag skrivit, hahahah...

Dessutom är det sällan jag går in och korrigerar, eller skriver om vad som inte

klarat sig och vad jag flyttat på och så. Nu när trädgården ändå till 

största delen är klar och växterna etablerat sig så har jag lekt med

tanken om att göra en trädgårdsbok om växterna som jag har här, 

de är ändå en bra bit över hundra olika sorter, otroligt nog! 

Ja,  kanske jag gör det! Många av växterna har dessutom en intressant

historia, som jag kunde ta med. Bara de där gamla rosorna som har funnits

med i hundratals år. Tornedalsrosen vet man har funnits i området kring Torndedalen 

i 300 år, och rosen 'Minette' är ursprungligen en fransk ros från början av 1800-talet. 

Och så den där lilla sippan, som växer vild i Sydkorea men fått namn av en 

amerikansk president. Den har blommat ut för i år, så har ingen bild på den just nu. 

Ja, men du hör? Finns hur mycket som helst att 

rota i regniga sommardagar. 

Än finns några gropar efter de uppätna idegranarna (det var inte bara ett stycke

nämligen) som skall fyllas med någon skoj växt som INTE gillas av

hjortar. Skall i veckan "in till stan" på ett par möten, så finns en 

viss liten risk i att jag kurvar in till en eller två handelsträdgårdar...

Kram från mig

 

BYKDAG OCH DRÖNARHOT

 

Idag har den här Muminmamman haft byk-dag. Här på stugan är det lite 

mer omständigt än hemma där man bara stuvar in sina klädesplagg i tvättmaskinen

och så går man och gör något annat tills den tjuter att nu är den klar. 

Här blir bykdagen lite av ett eget program. 

Först skall man vara på alerten och passa på att boka tvättstugan inne i 

byn under de timmar bistron i gästhamnen är öppen, för det är de som tar emot

bokningarna. Lite längre in mot sommaren är den öppen nästan dygnet runt, men

än är det inte full säsong så man får vara lite påpasslig. 

Så skall man hålla tiden också för i synnerhet under semestermånaderna

är tvättstugan tight bokad. 

Med det sagt så är det strålande att vi numera har den möjligheten här. 

Förr hade jag määäääääängder med kläder med som sedan skulle släpas hem

för att tvättas. Det här är smidigare. Så glad för det. 

Och effektiv är både tvättmaskinen och torktumlaren. De är sådana där superturbo

maskiner så man blir klar och får sina torra kläder med sig på en dryg timme. Skönt! 

Under tiden kan man, som jag idag, åka till bybutiken och fylla på skafferierna, 

hämta ett paket på posten och sedan sätta sig på en lämplig plats och läsa en bok. 

Det var idag nog den riktigt första dagen med sommarvärme och svalorna hade

anlänt och susade omkring runt strandbistron med det där ljuvliga tjattret

som bara svalor kan ha. Med ens var det sommar! 

Tog en cocacola zero medan jag väntade på att byket skulle ha blivit klart. 

Hade gärna tagit en cider i solgasset, men då jag var där med bil så skippade

jag den tanken. I borden omkring sjönk det både öl och vin och cider den soliga

och varma försommar-fredagseftermiddagen till ära. 

Inte undra på att polisen hade kommit på idén att ha en razzia en bit från

bistron. Tror nog de nappade en och annan som om nu inte körde berusad direkt, 

men kanske inte heller helt utan promille i blodet. 

Väl hemma, eller på stugan, igen så blev det att storstäda inomhus. 

Hade väntat på att det skulle bli såpass varmt att man kunde ha dörren öppen

utan att det blir skitkallt inomhus och kunna bära ut mattor och stolar och få

golvet skrubbat riktigt ordentligt. Vedlådorna som vintertid är fyllda med ved

och står radade på varandra likt ett små-svajigt torn fick nu flytta ut. 

Det är onekligen skönt att alltid ha torr ved inomhus om man får för sig att

komma hit sen höst, vinter eller tidig vår - då är torr ved guld. 

Men nu till sommaren får lådorna vila någon månad. 

Eller kanske jag använder någon av dem för att få lite höjd i min 

krukträdgård. Vi får väl se. 

Men drönarhotet ja....det var lillungen som skrev i vår familjechat på morgon-

natten att det var allmänt alarm eller nåt om en eventuellt vilsekommen ukrainsk

drönare som egentligen skulle till grannen i öst. 

Det har ju varit några sådana incidenter under våren, och även om 

det inte är på något vis riktat mot oss så känns det ju lite olustigt att

läsa att försvarsmakten uppmanar ca 1,8 miljoner människor att stanna inomhus

tills man meddelar annat. 

Nå, jag sov lyckligt ovetande genom hela cirkusen, läste WA-meddelandet först

på morgonen när jag slog upp mina ögon. 

*

I övrigt har jag planterat lite grejs i mina krukor, fått jord under naglarna och

när det händer - då är sommaren här! Visar mer växter en annan dag. 

Kram från mig

MÄTT OCH NÖJD MINSANN

Den svartvitaflugsnapparen var på bostadsvisning vid holken intill

verandan. I fjol bodde blåmesen där, så verkar som om de lite turas om,

även om flugsnapparen har ett rykte om att vara den som jagar bort 

mesar från holken om flugsnapparen fattar tycke för den. 

Det är som det är i naturen. 

I övrigt har det varit morsdag denna helg och har faktiskt haft nöjet

att ha båda mina grabbar här på stugan. Och gubben förstås. 

Å katten. Hon har fångat en näbbmus och faktiskt en annan mus också. 

Hon blev också lurad av en ödla som spelade död så Iris tappade intresset 

och ödlan pilade iväg så fort katten vände ryggen. 

Fick en fin bukett av lillungen och också blommor av gubben 

(dessvärre av en sort som jag aldrig skulle köpa själv, så 

nu vet jag inte riktigt hur jag skall sköta det här snyggt så 

att just de blommorna "råkar dö" i förtid...) 

Tack och lov är de ettåriga så kan skylla på torkan, eller regnet,

eller kylan eller hettan. Men de kommer att dö. Så tragiskt. 

Nu låter jag väldigt otacksam, men det är inte meningen. Jag är

bara väldigt mån om vilka blommor får kliva in i skogs- och 

skärgårdsträdgården för att "passa in" och inte bli för vräkiga. 

Gubben är lite för det pompösa. Ibland. 

Äldre grabben hade ingen blomma, men han trollade fram

underbara middagar - må bilden på de tomslickade skålarna tala sitt eget språk...

Och så klöv han all ved och tillsammans radades ett par års ved i 

prydliga staplar. Det om något minst lika värdefullt som en blomkvast. 

Trycktvätten plockades också fram och jag kunde nöjt beskåda en

nytvättad bil och en ren köksmatta. 

Jag eldade dock bastun i kvällarna två och var allmänt gott sällskap för familjen. 

Hejade på i lämpliga doser ty jag var förbjuden att delta i själva arbetet. 

Morsdagskakan hade jag ändå lovat fixa och gjorde det också! 

Passade på att köpa några Twix-bakelser i den lokala lunchrestaurangen

och sätta ihop dem på ett enkelt träuppläggningsfat och 

sirligt och ganska snyggt ändå (heh) spritsa ut Glad

Morsdag över alltsammans. Tullade lite violer från krukorna

därute och vips hade vi en morsdagstårta. 

En tårta söt som bara den och med enkelt tusen kalorier. 

Men det är nu morsdag bara en gång om året. Så desså! 

I morgon skall jag till Åbo efter ett litet fynd och en massa växter. 

Det gillar vi! 

Kram från mig

 

MÖTA SIG SJÄLV I TYSTNADEN

Skall vara alldeles tydlig till att börja med. Jag trivs alldeles

utomordentligt med mina nära och kära, att ha dem omkring mig. 

Men...jag älskar också de här alldeles egna dagarna då det bara är jag. 

Är man lagd åt det mer introverta hållet så vet man precis vad jag menar. 

Det finns något magiskt i att få vara frivilligt ensam ett tag. 

Första dagen jag är ensam på stugan kan jag känna att jag vill ha radion på

så där som sällskap, men redan dagen därpå liksom sjunker jag in i tystnaden

av att få vara ensam och möta sig själv i tystnaden. 

Det blir som om jag är mer öppen för olika sinnesintryck. 

Och det må låta som en kliché, men är på något plan mer i stunden. 

Just här, just nu. 

Gubben är en sväng in till stan på diverse ärenden, men jag valde att

stanna kvar på stugan just för denna egentid. 

Morgonen började med kaffe och en sol som lyste så fint in

på påskliljorna som jag under helgen fick av en granne. 

En annan granne hade under arla morgonstund, då jag ännu låg och 

sov, lämnad några färska abborrar på trappan. De får ha sina nät 

fritt på vårt fiskevatten så det brukar dyka upp en påse med firrar 

nu och då längs sommaren. De här var så färska så de sprattlade

ännu i sin påse - vilket skrämde slag på vår katt som nyfiket 

snusade på påsen. Det resulterade i att hon inte vågade sig ut på 

hela dagen. För trots att hon såg att jag rensade och fileade abborrarna

så var hon inte helt säker om att det inte låg kvar någon 

sprattlande fisk på trappan ändå. Först nu på kvällen var hon 

övertygad om att det var tryggt att gå ut en sväng. 

Min tulpanolycka har uppenbarligen även blivit verklighet också

här på stugan. De tulpaner som jag satte i pallkragen i höstas grävde jag 

upp och satte i krukor (för jag behövde så grejer där tulpanerna växte) men 

det ser lite skralt ut med blomningen. Blad - ja, men blomning - nej. 

Det är ju som det är med växter och trädgård. Ibland lyckas det - ibland inte.

Ändå gillar jag att pyssla på i min ensamhet. Flytta på krukor och plocka fram

grejer som skall vara framme på sommaren. Bara för att. 

Idag har det blåst ganska rejält till och med, men innan det så hade vi några riktigt

lugna dagar då havet låg spegelblankt. Försökte mig på att fota några knipor som

kurtiserade i viken, men de fick syn på mig innan jag ens hann lyfta pekfingret

till kamerans avtryckare. De är så försiktiga. 

Än är det bara ett par, tre storskrakepar som håller till vid våran vik. Tycker det

är mindre sjöfågel i år än tidigare, men de kanske hinner än? 

Det var ju några dagar riktigt varmt där runt Valborg. Svartvita flugsnapparen 

dök upp och började markera sitt revir. 

Men så blev det kallt igen, och det verkar bara bli ett par plusgrader till natten. 

På tal om det, så skall jag ta och lyfta in dahliaplantorna i bastun. 

Det är någon timme sedan jag bastade där så det är nog lagom svalt för dem

där nu. Bastun är jätteliten, så den blir snabbt het, men svalnar också lika snabbt. 

Perfekt för dahlior att övernatta där. Svalare än inomhus alltså. 

I och med att jag haft plantorna ute redan några dagar så vill jag

försöka hålla hyfsat jämn temperatur åt dem. Och en avsvalnad bastu är bäst

för dem just för i natt. 

Och så skall jag sätta mig i soffan och läsa på min bok. 

Tända ljusen på spriskransen och en liten kvällsbrasa i öppna spisen. 

Och njuta av tystnaden fast det inte är helt tyst, så är det ändå tystnad. 

Nu skall jag tassa - tyst - till sängs. Sov gott var ni än är och... 

...Kram från mig

 

GLAD VALBORG - OM ÄN LITE FÖRSENAT

Försenad, men desto hjärtligare önskan om en fin kommande maj. 

Det är mer regel än undantag att jag föredrar att påta på i 

trädgården då det nalkas Valborg och första maj. Visst har jag i tiderna

släpat mig till festligheter och picknick " på stan" men är inte så för stora

folkmassor så bättre såhär. 

Fick dessutom sått det jag planerat i mina odlingslådor. 

De som växer - inte i antal - utan på höjden för att det skall vara bekvämare

helt enkelt. Sådant man börjar tänka på med en skit-rygg.

Men inte mer om det. Vilket väder vi haft!!! 

Helt underbart!!!

Kan hända man till och med blir lite väl ivrig när det är så här soligt

och varmt och man skulle vilja åka till plantbutiken för att köpa...ja typ allt. 

Så hungrig som man är efter en lång vinter. 

Vintern är alltid lång oberoende hur kort den är. 

Men jag höll mig och åkte bara in till byn då sommartorget hade öppet för 

första gången för säsongen. Blomutbudet där var kanske inte hisnande, det fanns

bara penséer men garanterat närodlade och eftersom jag köpt sommarblommor

av det strävsamma paret i åratal så vet jag att det är prima kvalitet. 

Dahliorna som jag lämnat i en något sval stuga senast jag var här har utvecklat

finfina rötter i sina plastpåsar och väntar på att bli utplanterade i en kruka som 

kan lyftas in om det skulle bli kallt igen. Vilket det antagligen blir. 

Vi lever ändå bara i början av maj. 

Och ja, lite för att ta upp temat från förra inlägget. Alla år är inte

strålande odlingsår, inte ens för någon som borde veta bättre. 

Men det är utmanande med frösådd som sås på en plats, hemma i stan, 

men som skall planteras ut på annan plats, vid stugan. 

Senast jag var här så tog jag med mina luktärter som var i det skedet att 

de kunde planteras ut. Men när jag väl kom tillbaka till stugan efter en

vecka i stan trodde jag först att hjortarna ätit upp plantorna, men så var det inte. 

Plantorna hade helt enkelt torkat för att det har inte regnat en droppe på jättelänge. 

Litelite hopp har jag ännu för dessa luktärter för nu när jag vattnat i

odlingslådorna så kan jag se att det finns lite liv ändå. 

Nästa år måste jag bara bli bättre på vad som skall odlas var och när.

Lyxproblem, jag vet, men man blir så ivrig att så när det våras och

sunda förnuftet gör sig inte alla gånger tillräckligt påmind...

Helgen har ändå varit så otroligt skön på alla sätt. 

Har fått städat efter vintern i nästan alla knutar och har 

njutit av friluftslivet i trädgården. Som sällskap, förutom 

gubben och katten fick jag av en huggorm som tyckte att 

stenläggningen var en alldeles utomordentligt bra plats att sola på. 

Det hade han ju rätt i. Det är varm å gott där. 

Hur jag vet att ormen är en han? 

Dels för att den var lång och smal, honorna är mycket 

rundare i sin kroppsform. Någon som känner igen sig där...?

Undertecknad gör det.

Men också för den här lite blå färgen, vilket tyder på att det är 

en hane som relativt nyligen ömsat skinn. De gör så på våren. 

Honorna som precis ömsat skinn är oftast är ofta tydligt bruna, 

nötbruna eller till och med lite rödaktiga. 

Det är också så här på våren som det där tydliga sicksackbandet på

ryggen syns tydligast. 

Märkte förresten att ormhanen har nästan samma nyans som stugan är. 

Stugan är målade med en lasyrfärg i en mörkgrå färg men efter något år

så slår det blå igenom och stugans väggar upplevs som blå. 

Inte nåt jag gillar. 

Så jag har nu bestämt att stugan skall målas om i sommar. Både annexet 

(läs gästrum/ateljé/arbetsrum - allt i ett) och lidret och dasset och lilla 

sovstugan har under de senaste åren fått en täckande svart färg. 

Så nu skall allt bli mer enhetligt. 

Och eftersom lillungen inte lyckades få något sommar-

jobb denna sommar så får han kavla sina ärmar och hjälpa till

mot "mat och husrum" liksom. Storungen med fru som har fullt

upp hela tiden hoppas vi få se här också, men då skall de

få "bara vara" och ta det lugnt. Dessutom är storungen en katastrof när

det gäller att måla snyggt. Så för att undvika att behöva skydds-plasta in 

hela udden så överlåter jag hellre köket åt honom och penslarna år någon annan. 

(Gubben min är lite i samma kategori så måste hitta någon syssla

åt honom så han inte får för sig att måla han med...heh! )

Tror vi är rörande överens om den saken. 

Storungen är nämligen en jäkel till kock och gillar att kocka 

för många så talko-gänget lär bli både mätta och belåtna. 

Men innan vi är där så skall vi njuta av hela maj. 

Ljuva maj. 

Kram från mig

 

TULPANMISSLYCKANDE OCH ANNAT PÅ BALKONGEN MIN

Man kan inte alltid lyckas, jag vet ju det, men efter att jag hade fått balkongen

inglasad förra året så hade jag tänkt att nu kan jag för sjutton inte

misslyckas med att sätta tulpanlökar i kruka. Men man kan. 

Tulpanerna borde haft så optimala förhållanden som en tulpanlök bara kunde

önska sig i sin vildaste fantasi...men men. 

Av ett rejält gäng lökar så har det kommit upp en - och en halv.

Bättre har jag förhoppningsvis lyckats med krukodling på stugan, 

men vi återkommer till det. 

Nu blir det lite balkongsnack här. 

Husbolagets samtliga balkonger blev inglasade och förnyade i samband med den 

stora renovering som påbörjades för ett par år sedan och blev klart förra året. 

Nu förstår jag ju att min inredningssmak där det mesta gärna

får vara både skavt och skevt inte är majoritetens önskemål när

det kommer till balkongprojektet. Missförstå mig rätt, jag gillar verkligen 

att balkongen är inglasad men har liiiiite svårt för den ganska plastiga

upplevelse som jag kan få av balkongen så där i övrigt. 

Det blir kanske lite krock med de moderna, stela, raka och nästan sterila

materialval och min egen då. 

Nå, man kan ju undra varför jag väljer att bo här då? 

För att det i övrigt är så attans bra. Bekvämt och fint med sjön

precis intill. Bara att rycka på axlarna och inse att man inte kan få allt. 

Och jag kommer nog att hitta på nåt för att få bort den där sterila känslan

som det nybyggda ger. Skall klura ut nåt. 

Men i övrigt gillar jag ju balkongen skarpt. Den är stor så 

där ryms både vår sittplats och så en låååååång smalare

del som är perfekt för frösådder och annat som man vill pyssla med. 

Och man kommer ut på balkongen både från sovrummet och vardagsrummet. 

Och nu i och med att den är inglasad så förlängs ju tiden att vistas där

betydligt. Och minst lika viktigt för mig är att jag kan övervintra en

hel del växter där. Den uppstammade myrten trivs tex inte inne i 

lägenhetsvärmen så den får stå ute för det mesta. Bara under de där riktigt

kalla veckorna tar jag in den. Den har klarat sig bra och har ju nåt år på 

nacken redan. Likaså dess kompisar, lagerbladsbusken och lavendeln. 

Balkongen är ju mot öster (tror jag) vi har alltså sommartid eftermiddags-

och kvällssol. Det är helt okej, jag skulle inte riktigt klara av en söderbalkong med 

gassande sol. I synnerhet inte nu efter inglasningen. Och visst man får glasen

åt sidan, men då blir det att passa på Iris-katten så hon inte får för

sig att störtdyka ut i naturen. Så ja...nåt lite hinder för henne måste jag också

klura ut. Men även då man kan ha balkongglasen öppna så blir här 

otrevligt hett på eftermiddagen. Så jag har inhandlat ett parasoll som 

jag kan gömma mig och mina växter under den hetaste tiden.

Hade helst velat välja ett parasoll som man skulle ha kunnat fästa i 

balkongräcket och på det sättet spara golvutrymme, men nu med den

nya balkongräckedesignen så funkar det inte. 

Inredningsstilen som jag har är ju, som sagt, oslipad

och småsliten så där, och så gillar jag i viss mån spets-

romantiskt men det får inte bli för vispgräddigt, om du förstår? 

Så jag blev glatt överraskad när jag hittade ett små-

romantisk parasoll, men som ändå hade lite karaktär eftersom

det var svart. Och min balkonginredning är ju så där

gammeldags med korgstolar och 1700-taligt halvmånebord 

och sådant och jag tycker det här parasollet var helt som 

pricken på i, faktiskt. 

(Hittade det på Rusta för en liten peng. Ingen reklam men om nån 

gillar och vill slippa googla) 

Iris-katten verkar också säga:

- Nämen Matte, wooooow sååååå fiiiiiint! 

(eller nåt ditåt, heh). 

*

I morgon bär det av till stugan för att fira Valborg och 

för att så lite ätbart i odlingslådorna och kanske måla

lite - både akvarell men förmodligen mer konkreta 

grejs denna gång - och så där allmänt pyssla på. 

Och för att se om jag möts av en en liknande

tulpan"katastrof" där som här hemma på balkongen. 

Återstår att se. Återkommer, men nu: 

Kram från mig

 

I VÄNTAN PÅ VÅRSLASKET

Klockan är precis tolv slagen, på natten, och söndagen är en minut gammal. 

Sitter i mitt soffhörn med balkongdörren lite på glänt så jag

kan höra stormens ylande därute. 

Nu är det redan så sent och mörkt, men för bara en dryg timme sedan

hördes sångsvanarna trumpeta över sjön. De gör så ofta när

det blir vaktbyte vid boet. 

Jag formligen älskar ljudet av regn och vind. Bästa när man kan ligga i sängen 

under varma täcken och bara njuta av ljudet. 

Skall strax krypa i säng jag med, gubben har varit där redan ett bra tag,

men jag trivs så i dessa tysta, sena kvällar när jag tänt ljusen på bordet och

till och med katten har lagt sig. Inte för att han, gubben, nu skulle störa

så mycket annars heller, men det är något med dessa tysta natt-timmar som 

jag så gillar att vara i. Det är då jag känner mig som mest kreativ i tanken. 

Med det menat att jag inte ställer igång med något, men tankarna om vad man

kunde göra och hur och vad och varför. De kommer vid denna stund av dagen. 

Är lite knäckt av att jag känner att jag står och stampar på stället med

min utveckling i akvarellmålning. Så desto viktigare då att ha annat kreativt 

att ta itu med. Så har bläddrat i gamla trädgårdstidningar och 

- böcker och hittat också några bloggar som verkar inspirerande. 

Så just nu är det mer ord än verkstad, men det behövs också. 

Och nu börjar jag känna att jag också behöver lite sömn. 

Skall krypa ner intill gubben i våran snarklåda! 

Så hörs vi en annan dag!

Kram från mig

 

VÅRPROMENADER

En tid har jag haft lite, som man skulle kunna uttrycka det,  utmaningar med

min rygg. Fortfarande är inte den som det skall vara när det är som bäst, 

men har med hjälp av både mediciner (som äntligen funkar) och fysioterapi och 

yoga börjat klara av att ta mig ut i naturen. 

Konditionen är så eländig som den aldrig ha varit, 

men den skall väl gå att bygga upp. 

Hoppas jag. 

Än är mina vandringar synnerligen korta så lite babysteps om man säger så. 

Och när det är så här och en längtar ut i naturen så kan man bara vara otroligt glad

och tacksam för alla möjliga steamingtjänster som sänder natur och det live.

Som älgvandringen. Och trandansen som jag nämt om. 

Nu finns det ytterligare en livestream som man kan följa och det är bland annat 

en lappugglas häckning och en fiskgjuses. 

De hittar man 

H Ä R

(klicketiklick)

För en naturintresserad filur med lite utmaningar att för tillfället i alla fall 

ta sig ut till skog och mark på några som helst längre turer så är de här guld. 

Naturupplevelser som känns äkta från soffhörnet liksom. 

Och nu tänker jag inte på de där otroligt dyra produktionerna som man kan 

se på TV i bästa sändningstid utan de som är gjorda med lite mindre budjet och 

som känns äkta. Förmodligen är också de där till topp slipade naturdokumenten också

äkta, menar inte det, men när det blir så otroligt slipat och snyggt så tappar det lite av

någon slags vardagsäkthet. Det blir liksom för perfekt. Och då lite ointressant. 

Samma kan jag känna för youtubare som filmar från sina turer i naturen, men 

som blir så där "amerikakäcka" och känns främmande för mig. Det är inte så

jag upplever naturen, och inte ens så jag vill se den via en skärm. 

Jag vill se den så som om jag själv vore där. 

Och en som lyckades med det är Ali Leiniö. Under kanske dryga tio års tid har

han på sin YouTube-kanal tagit oss ut i den finska ödemarken och 

på vandringar i våra nationalparker. Jag upptäckte honom under coronapandemin

när jag sökte efter ställen att besöka. Och fastnade, som miljoner andra, i hans

avskalade men sympatiska sätt att beskriva sina vandringar. 

Han var en man som nog inte haft det helt färdigt dukat alltid i sitt liv, men 

som hittade sin ro och sin själs plats ute i naturen och delade med sig av det

på ett otroligt fint sätt. Som om man var med honom på hans vandringar. 

Var, skrev jag, för igår läste jag nyheten om att han dött under en av sina

skidvandringar i ödemarksområden i den Lapska armen. Förmodligen hade

han fått en sjukdomsattack och inte hunnit eller kunnat sända ett bud om hjälp. 

Och även om han hade lyckats med det så är det vildmark "på riktigt" så hjälp

är inte lätt att få. Och inte snabbt heller. 

Kände ju inte honom annat än genom hans video-vandringar, men jag blev 

berörd och sorgsen över hans öde. Å andra sidan, han kanske fick dö på en 

plats som var honom kärast. Ute i vildmarken. 

Lägger länken till hans YouTube-kanal

H Ä R

(klicketiklick)

om någon vill se hans videor och känna på hur det är att vandra i ödemarkerna, 

tillsammans med en lugn, sympatisk och förmodligen lite introvert finne. 

(finns ofta textning på engelska) 

Det är minst lika avstressande som att se på älgvandringen eller 

själv gå en sväng ut i naturen. 

Nu skall jag se på den sista av hans videor. 

Frid över hans minne! 

Kram från mig

EN SISTA KURSDAG

Fnissade lite för mig själv när jag packade bilen för en vecka

sedan för att åka ut till stugan. Man skulle ju tro att det i takt med

att barnen blev vuxna så skulle mängden grejer att packa 

i bilen också minska. Men näe, snarare tvärtom. 

Minns faktiskt så väl en av de första solo-gångerna jag 

åkte till stugan. Hade en liten ryggsäck med kläder, en

plastpåse mat och en hund. Och inget mer. 

Sedan kom det här med fotandet in i mitt liv och med

åren ökade mängden fotogrejer. Det finns ju plats i bilen, 

så lika bra att ta med allt för tänk OM man skulle behöva just det

objektivet, eller stativet eller laddaren som man lämnade hemma! 

Med min nya hobby akvarellmålning är det lite samma sak.

Hade vårens sista distanskurs igår och ville ju inte missa den, så 

jag packade ner hela akvarellmålningsarsenalen också. 

De väger ju inte så mycket som kamerautrustningen (gu ske lov!) men

nog tar det lite plats det också och framför allt att komma ihåg att ta allt med! 

Ganska snart efter att jag började med målandet övergick jag från 

fasta akvarellfärger till tubfärger. De är lite dyrare i inköp men

jag upplever att de är drygare och helt subjektivt upplever jag att de är

helt enkelt trevligare att måla med. 

Blev kanske lite ivrig vid något skede med att köpa olika nyanser så det 

blir ett litet gäng tuber även om de är små, de flesta lillfingerstora. 

Ironiskt nog har jag under vintern och våren gått mot en än mer begränsad

palett och målar med bara några få (och återkommande) nyanser. 

Som sista tema för kursen hade vi "fritt val" och hade faktiskt först

ingen aning om vad jag skulle måla, men råkade se på Facebook när jag

drack mitt morgonkaffet ett inlägg om den sk Zorn-paletten. 

Anders Zorn (1860-1920) lär ha målat sina verk med rätt så få

färger. Minns då jag besökte museet i Mora för 

något år sedan så fanns där en liten tavla med de färgprover han 

oftast använt. Som striktast innehöll paletten bara fyra färger: 

Svart, vitt, ockragul och cadmium/vermillion-röd. 

I akvarellmålning så har man ju inte vitt utan det får pappret stå för, 

vilket jag tyckte (tycker delvis fortfarande) är svårt att få till. 

Så vårens sista självvalda tema för mig blev att måla

av krukbilden från igår med den sk Zorn-paletten. 

Skall nog fortsätta måla med begränsad palett även i sommar, även om

jag tror att jag ändå kommer att släpa hela min påse med färgtuber med

mig - för man vet ju aldrig vilka tuber man kan behöva! Heh. 

Så är det med hobbyn som man kan ta med sig...finns nu en (tung) 

kamerakass, en lätt akvarellkass och så allt det övriga inklusive

en katt som inte tycker bilåkande är det mest roliga hon varit med om i sitt liv. 

Kram från mig

 

ALLTSÅ VILKA DAGAR!

Smet iväg till stugan för några dagars egentid. 

Inte för att jag har emot sällskap heller, men som en introvert

av rang känner jag ändå att det är viktigt för mig att få ha den där

alldeles, alldeles egna tiden. Att liksom få grotta ner mig själv 

i någon form av oegoistisk själviskhet - låter ju inte klokt det där -

men det är just så jag känner det. Rätt ofta i vardagen är jag den som 

fixar, reder ut, tar reda på, hjälper och styr och stöder. Jag bara är så.

Har alltid varit, så absolut ingen offermantel här, kan minsann säga nej! numera

om nåt blir för mycket, men gillar det här med att kunna stiga åt sidan för

en stund från allt och allting och få ladda batterierna. 

I år har mina egentids-dagar verkligen levererat. 

Det är faktiskt bara medlet av april, och här i skärgården brukar våren 

vara ganska så skarp och finare på bild än vad verkligheten brukar bjuda på. 

Ofta är det både bistert och kallt och blåsigt och sade jag redan kallt? 

Ett par dagar nu har jag fått hålla igen för att som trädgårdsmänniska med någon slags 

erfarenhet vet en att hålla igen lite även om jag idag yrade omkring i trädgården 

iklädd enbart uppkavlade  tights och BH. Och hade alldeles för varmt! 

Nätterna är fortsatt kalla. Till kvällen drar jag upp elementen på fullt och 

tänder brasa. Mot bättre förnuft har jag ändå sått lite grejs. 

Dök ner i mitt fröpåseförråd och hittade den där avrivna fröpåsen med

ca hälften av fröna kvar - men av vad?

Mycket olämpligt hade jag rivit av påsen så att jag inte har en

susning om vad det är för frön jag sparat från i fjol. 

KRAV-märkta och högavkastande, men ja...så mycket mer

vet jag inte om dem. 

Lite mer koll har jag ändå på dahliaknölarna som fått stå i en 

sval stuga nu en dryg vecka innan jag igen kom hit och visst finns

där redan tecken på liv. 

Blev så nyfiken på de där fröna som jag inte har en aning om vad de är

så jag sådde några i en kruka och den här gången markerade jag tydligt vad det är jag sått.

Heh. 

I övrigt har jag lyssnat ikapp poden Röda Vita rosen med Victoria Skoglund och

Jenny Strömstedt. Helt knasigt vad tiden går. Tycker precis det var alldeles nyss jag 

lyssnade på de första avsnitten då jag tog mina promenader i mina nya hoods. 

Året var 2021 - och der VAR ju alldeles nyss! 

Och ändå samtidigt fem år sedan! 

Lyssna HÄR

Lyssnade som sagt ikapp och kände lite igen mig i det som de

också sade där. Hur länge skall man podda (eller blogga)? 

Känns som om man ständigt återkommer till samma grejer år efter

år. Fast å andra sidan kanske det är så det är när man är natur- och 

trädgårdsintresserad? Det är ju samma saker som återkommer år efter år. 

Och det ger en slags jordad känsla till att allt på något plan är som

det alltid varit fast världen ibland känns allt annat än stabil, 

pålitlig och trygg. Naturen struntar i maktgalna gubbar i världen

Och så länge det ändå är hyfsat lugnt i de egna knutarna så kan man

idka lite verklighetsflykt till just det stora lilla som naturen kan ge en. 

Hör ju till de som älskar slowTV. Den årliga älgvandringen har under

några år hört till mina favoriter. Haft den på till och ifrån på en av mina

skärmar vid mitt arbetsbord. Samma med vår finlandssvenska variant från en liten

sjö där svan och tranor häckar. 

Det kan man följa HÄR

Mycket sympatiskt och intressant och slow när det är som bäst. 

Har själv vistas som fotograf i gömslen ett antal gånger så jag vet hur det är. 

Det är inte alls så slött som man skulle tro. Efter ett tag kommer man in i en mode

där små händelser blir stora för alternativet är att det inte händer något alls. 

Det är lite magiskt det där. Man tror att det är urslött att vänta i timmar (!) på att

en örn ids flyga ner från sin utkiksplats så man kan få en fin bild. Att vänta på att 

en björn eller varg kommer förbi. Men undrar om det alls finns något mer

avslappnande och på ett skönt sätt fokuskrävande som just det. 

Kanske kan fiske och vandring och jakt ha något samma? 

Att liksom stiga tillbaka till en tid då detta var det som gällde för överlevnad. 

Har vi allt detta kvar i vårt dna - det som man gör för att överleva är viktigt.

Resten är egentligen bara oväsentligt? Tidsuppfattningen blir en annan just då och där.

Och i viss mån har odling det samma. Det är inte heller något man kan skynda på. 

Det tar den tid det tar. Lite olika från år till år, men ändå lika. 

I år är våren tidig. 

Det har märkts på alla humlor som vaknat och yrvaket

och mycket hungrigt ger sig ut på jakt efter föda. 

Jag märker att jag satt alldeles för lite krokus i min trädgård. 

Humlorna fullkomligt flockar sig, står på kö, till blommorna. 

Helt klart att jag i höst skall sätta mängder av krokus så det finns

något tills nästa vår. Funderar också på att plantera någon vide i utkanten av 

trädgården så att det skulle finnas föda tidigt för pollinerarna. 

Kram från mig