ANMÄL EN BOK, EN FILM, EN BLOGG

 

Har så länge tänkt sätta upp en lista på böcker som jag gillar, men det har

bara inte blivit av. Och så här på sommaren och i sommarstugetillvaron så

hör det bara till att läsa deckare. Läsa deckare och lösa korsord. 

Mer om det regnar, mindre om det är soligt. 

Här ser man de senaste deckarna som jag läst, håller på eller skall läsa. 

De är väl alla hyfsat bra på sitt sätt, men vill bland dessa lyfta fram

Inger Scharis ÅTEL, som är riktigt bra. 

Laddade idag ner hennes andra bok ETER

som jag skall ta itu med efter de jag håller på med nu. 

(Ja, jag läser ibland flera böcker parallellt). 

Tipsa gärna om andra bra böcker, deckare eller annat. Är allätare

även om sommaren är för mig deckartid. 

När det är ruskigt väder, eller på senkvällarna, älskar jag att krypa upp i

soffan och se någon bra serie på någon lämplig plattform. 

Även här verkar det som om jag föredrar polisserier så här sommar-

tid. Vet inte riktigt varför jag tycker att mord, våld och elände känns

som lätt sommarunderhållning, men det är kanske för att det ändå, tack

och lov, inte kommer nära min egen tillvaro som mest är bara

sol, vind, god mat, fint sällskap, vackra blommor, ett gott vin eller en

nybakad bulle till morgonkaffet. 

MEN det kanske allra viktigaste är ändå att få tips om

trevliga, intressanta bloggar att läsa. 

Jag har några som jag brukar snurra in på, men som jag inte fått till

att sätta på listan här till höger. Det är ju så många som slutat blogga

och flyttat över till andra kanaler, eller så bara inte orkar skriva? 

Men jag tycker det är så roligt att kunna läsa lite mer om personens tankar

bakom en blogg. Så om du vet någon intressant blogg så tipsa gärna, 

det kan också vara din egen blogg. Skulle vara skoj att få

nytt att läsa om. Lite mer än bara fem rader på Facebook, eller en

reels som är bara så tråkig korvstoppning utan substans. 

Nu vill jag verkligen inte påstå att bloggar – allra minst min blogg – skulle

vara för mer, men jag tycker att man känner att i ett blogginlägg så har

den personen ändå satt lite mer tid, och oftast betydligt mer tanke, 

innan man skickar ut sina funderingar i internäts-rymden. 

Så ja, anmäl en bra blogg, en bra film och en bra bok! 

Om inte, så får jag fortsätta snoka runt och komma upp med en

uppdaterad läslista av bloggar så småningom. 

Nu skall jag stiga upp från soffhörnet och gå och slänga i några

vedklabbar till i öppna spisen. Efter dagens åskregn är det både lite

kyligt, men framför allt väldigt fuktigt här i stugan.

Så jag säger, 

Kram från mig

DAG LÄGGS TILL DAG, EN SOMMARTILLVARO

Eller, det är väl klart, dagar läggs till dagar också under andra årstider, men

det är ändå något med högsommartillvaron som är sin egen rytm på något vis. 

Man vaknar när man vaknar, ibland tidigt – oftast sent.

Vi brukar ta en gemensam frukost och middag, men annars så går man till kylskåpet

när det råkar höras protester från magen om att den kräver påfyllning. 

Häromdagen skördade jag de första släpärterna från odlingslådorna. Sååå gott! 

I juli blir det lite mer liv på klipporna här. Eller liv å liv. Grabbarna kommer ut en

sväng och så har vi lovat övernattning åt en av barnens kusiner med kompis/

pojkvän (lite oklart med statusen där ;)). Mina barndomsväninnor kommer på

årliga tjej-helgen och gubben och jag skall på diverse lokala evenemang. 

För en som vaggat in sig i en skön "inget-inbokat-tillvaro" ett bra tag är detta 

som att försöka lite omprogrammera sig på mer tidtabeller och så. 

Heh, nejdå. Det skall bli alldeles underbert! 

Så tillvida har jag ändå varit uppkopplad till verkligheten utanför min

skärgårdsbubbla att jag hade en arbetsintervju här för ett tag sedan. Lyckligtvis 

kunde den genomföras via Teams men eftersom nätet var lite svajigt här i skärgården, 

vilket den kan vara när det börjar vara fullt med sommargäster i stugor och kojor, 

så genomfördes intervjun som ett telefonsamtal bara. 

Upplever att jag är hyfsat insatt i IT och AI och hela den biten, men blev ändå

lite häpen när det inte dröjde länge förrän det i min e-mejl ramlade in en samman-

ställning av vårt samtal – på engelska. 

Intervjun hade skett på svenska så man behöver ju inte vara den vassaste pennan

i penalen för att inse att det var en AI som gjort sammanfattningen. 

(Så snabb som AI är så kunde den ju översatt på samma gång, så hade det 

gett ett lite seriösare intryck åt mig). 

Lite senare dök det upp en video på hen som intervjuade mig och det kändes

än mer märkligt. Inte för videon i sig, men för att jag upplevde att intervjuaren nog

inte var medveten om att hen filmades i och med att vi bara hade ett telefonsamtal. 

Och att filmen skulle landa hos mig. Kände mig som en smygtittare på ett sätt

som jag inte riktigt kan sätta fingret på. Sättet hen pratade med mig i telefon passade

liksom inte ihop med den stressade och trötta person jag såg på videon. 

Hade hen kanske skärpt sig om det varit ett teamsmöte med kamera? 

Vad vet jag? 

Fick inte jobbet, vilket jag anade innan. Med mindre än en handfull

år kvar till pensioneringen är man nu inte den sexigaste på arbetsmarknaden

i dessa tider med enorm arbetslöshet. 

Så jag fortsätter med min sommartillvaro ett tag till. 

Åker till torget för att köpa potatis, fisk och kött direkt från producenterna. 

Går till den lilla skärgårdsbutiken och köper allt annat för en dyr peng

(men vill understöda, för jag vill ha kvar vår bybutik – året runt). 

Stannar vid handelsträdgårdens själbetjäningsplats intill vägen och köper

de godaste tomaterna som finns, jordgubbar och den nybakade skärgårdslimpan. 

Sådan enkel vardagslyx att kunna äta nästan enbart när- eller egenodlat. 

När jag kör hemåt ser jag en hjort stå och beta intill skogsbrynet. Den ser

så liten ut intill den stora skogen. Tänker på vad allt skogen döljer. 

Men idag är det soligt, lämpligt varmt. Vi fick ju aldrig den där riktigt

tokiga hettan hit till oss, vilket jag är glad för. Gubben står i 

köket och kockar så till min lott faller att sitta här på 

verandan och blogga. Blev serverad ett glas vin och dofterna

från köket får det att kurra i magen. 

Det om denna dag. Den utlovade åskan uteblev och 

moln som kanske skulle kunna ge en regnskur verkar hålla 

till mer inåt landet. 

En dag har lagts till i pärlbandet av sommardagar. 

Kram från mig

SÖNDAGSREGN

Det hade utlovats att svansen av den otroliga värmebölja som senaste veckan 

upplevts i europa skulle svepa ett varv över Finland också. Det blev inte så, 

och det är jag innerligt glad för. Saknar inte det där riktigt heta. Någonstans

mellan tjugo och tjugofem är lagom sommar för mig. Och gärna med svala nätter. 

För en som vant sig att sova mycket svalt året runt är tropiska nätter en mara. 

Det blev uppenbarligen ingen värmebölja och inte heller det åskväder som lite utlovats. 

Det hade jag mer sett fram emot, men de kanske går lite hand i hand? Utan sommar-

hetta ingen utlösning i form av åska? 

Jag var med en väninna i Grekland någon gång i medlat av 80-talet och då

uppmättes där +42 °C i nästan en vecka och även om det kanske inte 

var exceptionellt så hörde det nog till ovanligheterna. Öborna sade att det

aldrig brukar vara fullt sååå varmt. Det var inte skönt, och då var vi ändå på 

en ö, med svalkande (nåja) havsbris. Men så varmt inne i en 

storstad - nej tack! Då har jag det tusen gånger hellre lite kylslaget i 

en skärgård i Norden. 

Åska blev det alltså inte heller idag. Hade varit skönt. Efter att Iris försvann har 

jag varit rastlös och frånvarande. Håglös. 

Skulle behöva få något lite dramatiskt i vardagen. Som ett åskväder till exempel. 

Eller en storm, men det är nog inget som ser ut att vara på kommande heller. 

Något som ruskade om en lite grann. Så där lämpligt lagom. 

Det stilla söndagsregnet och fjärden som nu ligger alldeles spegelblank

känns lite kvävande och matar min oföretagsamhet. 

I morgon är det måndag och bra läge att rycka upp sig och kavla ärmarna

och ta i tu med något vettigt! Men nu: 

Godnatt  från mig

 

HOPP OCH FÖRTVIVLAN

Kanske gjorde jag fel? 

När vi flyttade från gården till lägenhet 2021 så hade precis min katt 

gått bort sommaren innan och min hund gick över regnbågsbron våren 2021.

I hela mitt vuxna liv har det funnit katter och hundar i mitt liv. På något plan

kände jag att jag var klar med hundar – på äldre dar började det kännas skönt

att inte behöva klä på sig och gå ut med hunden på morgonen. 

Och i lägenhet i stan var det ju inte bara att släpa ut den på sina morgonbestyr. 

Men en katt...?

Beslutet att ta en katt gjorde jag sommaren 2024 då fasadrenoveringen skulle

till hösten bli klar och då skulle vi ha balkong-glas längs hela vår stora balkong 

så katten skulle kunna vara "nästan ute" när den ville. 

Efter att i nästan fyrtio år haft frigående katter så uppvägde jag nog länge

om jag skulle skaffa katt eller inte. Och jag velade. 

En helt inne-katt kändes inte okej för mig och i och med att jag kunde

distansarbeta från stugan och bo där halva året så skulle jag kunna

erbjuda ett frigående liv för katten i alla fall halva året. 

För jag är övertygad om att en frigående katt är en lyckligare katt. 

Så var det med Iris också, hon blev en annan katt när hon kom till 

skärgården. Hemma i lägenheten pockade hon på uppmärksamhet men här

kunde hon jaga möss, flugor och ligga på solvarma klippor. 

Och här var det ju tryggt. 

Dessutom var Iris inte en katt som var borta länge, eller ens gick långt

från stugan. Gick man på dasset så jamade hon och undrade vart man försvann. 

Dörren stod öppen och oftast kom hon in och sov i 

fotändan senast lite efter midnatt. 

Och så ville hon in på sin toa – hon vägrade göra sina bestyr i trädgården ens. 

Men så en kväll kom hon inte hem. 

Inte följande morgon heller. 

Då började jag bli orolig. Några av mina tidigare katten kunde

vara borta en natt eller två, men inte Iris. 

Vi ropade, vi letade kollade alla uthus, grannens uthus. Ingen katt. 

Så ett par dagar efter att Iris försvann hittade vi en hjort som blivit

slagen av en lo. Genast då jag hittade hjortkadavret som var övertäckt med

mossa från omgivningen visste jag att det var lo i knutarna. Lon gör så, försöker

gömma sitt byte så ingen annan skall hitta det. 

Och i och med att kadavret låg cirka 100 m från stugan så började

hoppet om att hitta Iris levande sjunka. 

Bild från min viltkamera

Kollade med min kompis som är biolog och kan sina vilda djur och

hon visste berätta att lon inte nödvändigtvis dödar alla katter som den får

vittring om, men om den har ett byte som den försvarar så är nog en katt i fara. 

Nu vet jag ju inte om det var så det har gått till, men sannolikheten är ganska stor. 

Vi har ingen trafik här, vi är de sista längs vägen och till närmaste granne är det 

nästan en kilometer. Den sista biten längs vår väg är nästan som en ko-stig

som man måste köra med skottkärrs-hastighet om man vill ha kvar stötdämparna

i bilen, så en bilolycka är osannolik. 

Dessutom så kan Iris lynne ha varit i det här fallet en belastning för hur jag

tror att det gick. Hon var nyfiken och godtrogen. Hon hade ju bara

mött godhet och snällhet i hela sitt lilla liv. 

Hon var modig och backade inte för främmande hundar som även de

alla var snälla. Hon hade liksom inte de skills som skulle ha

behövts för att möta en lo. Om det ens hade hjälpt?

Om jag är arg på lon? 

Nej, den gjorde bara som den skall göra, försvara sitt byte. 

Krasst sagt så hör den till naturen på ett sätt som en tamkatt inte gör. 

Men visst har jag fått rannsaka mig själv om det var rätt av mig att 

ha Iris fri här på stugan. Under alla år här så har fyra katter fått leva

skärgårdsliv här och de har alla varit gamla när de dött, de har njutit av

sina fria sommardagar. Så gjorde också Iris. Hur hon jagade en 

sprattlande nyfångad abborre längs bryggan, hur hon lade sig rak-

lång på den solvarma klippan, hur hon stolt hämtade näbbmöss

hem till oss. Hur hon rusade runt och klättrade av bara klättrandes

glädje i var och varannan tall här på gården. 

Och jag hade inte kunnat hålla henne bara som en innekatt. 

Inte henne och ingen annan katt heller. 

Visst var jag medveten om risken, men tänkte att den var så liten ändå.

Inte skulle lon komma så nära bebyggelse. Men fick den en hjort fälld

så kom den, och stannade och försvarade. 

När jag hittade hjortkadavret så satt jag upp viltkameran i närheten

och fick bekräftat att det var en lo i knutarna. Under några dagar kom den

till hjorten, inte bara på natten utan också mitt på dagen. 

Efter någon dag tappade den intresset och drog kanske vidare. 

Då kom korpar och mårdhundar. 

Det är i morgon tjugo dagar sedan Iris försvann 

och hoppet har övergått i förtvivlan. 

Det här är ju bara vad jag tror att ha hänt för jag kan inte se något 

annat scenarie för mig. För mycket tyder på att det är så det gått till. 

Vila i frid fina lilla Iris! 

 

STORA NJUTARDAGEN

Det är väl det som midsommardagen (precis som juldagen) skall få vara?

Jag borde plantera hallon, rensa ogräs, sopa stigen till lilla sovstugan ren från 

tallbarr, flytta på några andra perenner, tömma en enorm kruka vars invånare

dött under vintern (ett träd, så gav den lite tid att komma igång, men icke, inget

liv där mer). Borde sy upp linnegardinerna och tvätta upp en bordduk.

Men precis allt detta borde kan jag skjuta upp tills i morgon. 

I stället kan jag ta min bok och leta upp en lämplig plats i solen, 

eller i skuggan, beroende på humör och vindriktning och

bara vara. Klockan har blivit eftermiddag och jag sitter faktiskt

fortfarande i nattsärken och skriver. Nte koppen kaffe har sjunkit

ner genom strupen min och man mår som en prinsessa! 

I morgon tar jag itu med alla borde-göras. 

Skön midsommardag från mig

 

DAN FÖRE SOMMARDAN

På det sättet är jag väldigt o-finsk för jag vill inte basta vare sig på

julafton eller på midsommarafton. Jag vill basta kvällen innan. 

Under både jul- och midsommaraftonen vill jag vara fin i håret 

och liksom klädd för fest redan från morgonen. 

Även om det inte blir något stort festarrangemang. Men för att. 

Kanske det också beror på att det ändå är oftast jag som står i 

köket och snor ihop någon liten festmåltid. 

Då vill jag inte behöva fundera på att basta och få håret torrt

och sådant som tar tid. Resten av familjen får basta när de

vill, men jag vill göra det kvällen innan och i lugn och ro,

i lagom temperatur och allra helst ensam. 

Så att det blir en sådan där meditativ stund som inte störs av

någon annans babblande och så. 

Större delen av året måste jag kämpa med en extremt torr hud. 

Någon "liten lätt lotion efter duschen" räcker inte för mig, från 

höst till sen vår får jag ta fram det tunga hudvårdsartilleriet. 

Men till sommaren brukar min torra hud bli på bättre humör, 

och då plockar jag fram lite glamour på burk. 

Under några somrar nu har NUXEs hudolja varit min sommarlyx. 

Den doftar sååå gott, och bara det där att under några sommarmånader 

inte behöva gnida in sig i feta apoteksluktande helyllekrämer efteråt 

gör bastandet till en helt annan upplevelse. 

Oljan är inte fet, och torkar snabbt på huden, men doften blir kvar

och det har blivit min optimala sommardoft. 

 

Än har jag inte "kastat vinterpälsen" dvs tagit ett dopp i havet. 

Jag är sjukt mesig på det sättet. Kallt vatten - inget för mig. 

Och även om maj var varm så har juni hittills bjudit på både hårda

och nordliga vindar så havsvattnet är inte på något plan mätt behagligt

att slänga sig i. Och jag gillar mer att bli sådär varm och mjuk i kroppen

och spraya lite väldoftande olja på min lekamen istället för att framkalla

rysningar och hönshud över hela mig genom ett dopp i det ännu kalla havet. 

Kanske sedan i juli....eller augusti....eller nästa år. 

Tills det: 

Kram från mig

 

DEN LÖSAKTIGA AKLEJAN

En av mina favoriter i trädgården är aklejan. Tror jag haft den i alla mina trädgårdar. 

Nästan i alla fall. Den är otroligt fin enligt mig, men vad gör den så lösaktig då? 

Jo, den är inte så noga med hur och med vem man förökar sig med. Olika sorter av

aklejor blandar sig glatt med varandra och kan ibland få en avkomma som kan se

ut lite hur som helst. Min erfarenhet är dock att de nya plantorna, lite som med lupinen, 

verkar bli blå. Det beror nog på att den ursprungliga vildarten som man odlade i

de medeltida klosterträdgårdarna var just blåvioletta i färgen. 

När aklejor korspollinerar sig så kommer den genetiskt dominanta 

ursprungliga färgen tillbaka. 

När jag grundade min trädgård så köpte jag en svart (egentligen är den ju 

djup, djup violett så den nästan ser svart ut). Och lite osäker om jag faktiskt

köpt en rosa också, men några rosa har börjat dyka upp lite här och där. 

En del mer varmt rosa, andra åt det mer kallare hållet. 

Aklejan har funnits i våra trädgårdar i hundratals år. Olika sorter har funnits

sedan 1600-talet men som sagt mycket tidigare i klosterträdgårdarna. 

Aklejan är giftig förvisso, men har i tiderna ändå ansetts som en medicinalväxt, precis

som många andra av våra trädgårdsväxter. Men i tiderna användes avkok på

växtens alla delar inom folkmedicin. Man ansåg att den var antiseptisk och sårläkande. 

Bland annat har den använts utvändigt för att få bort löss från hårbotten.

Den är som sagt giftig, men inte så att man skulle behöva börja dra upp den

från sin tillvaro i rabatterna. Enligt giftinformationscentralen är det ofarligt om ett

barn – mot förmodan – skulle få för sig att smaka på en i sommarvinden vippande

akleja. Man känner inte till några förgiftningar av akleja. 

Det är fröna som är mest giftiga och man skall hälla i sig rejäla skopor

för att det skall bli värre än magont och illamående. 

Har inte själv huggit tänderna i aklejorna för de lockar liksom inte

på något sätt till att smaka. Inga röda bär eller så. 

*

På tal om röda bär så har jag en liten hörna i trädgården som jag inte riktigt vetat 

vad jag skall plantera där efter att hjortarna åt upp mina idegranar som stod

där innan. Men så kom jag på det! 

Hallon! Det skall bli ett hallonsnår där i gränsen mot skogen. 

Nu vet jag att hjortar gillar hallon kanske lika mycket som jag gör, men 

skall ändå se om det går att hålla dem på avstånd på nåt sätt. 

säger Maggi och tar upp kampen mot hjortarna

 

ROSA KLEMATIS OCH GRÅ GÄSS

 

Under ett par kvällar nu har grågässen samlat sig i vår vik. Det är ett gäng på ca 40 individer

som kommer sakta skvattrande för att övernatta på stranden. 

Antagligen är det ungdomar som inte ännu är könsmogna eller så har häckningen för

dessa misslyckats. Såg ändå idag två par grågäss som simmade förbi med ungar. 

Tycker det ändå är tidigt för gässen att börja samla sig för ruggning. 

Inte ens midsommar än! 

Men blommar gör det så det förslår. Länge hade jag bara den enkla anspråkslösa

alpklematisen som klättrar runt på vår pergolafundering, men i år kunde jag inte motstå 

att köpa en lite mer förädlad klematis-dam som sällskap. 

Clematis 'Innocent Blush' heter den och jag är tokförtjust i den. 

Så fin, stor och maffig, men på ett subtilt sätt ändå. 

Vill ju hålla trädgården lite dämpad sådär färgmässigt som jag säkert

nämnt redan ett antal gånger. 

Färgmässigt dämpad är också denna delikatess, gubbröran. 

Häromdagen fick jag tag på årets första inhemska nypotatis och 

av de potatisarna som blev över från första nypotatismåltiden så 

snurrade jag ihop en gubbröra. Himmel så gott på nybakt 

skärgårdslimpa. Det är sommar i varje munsbit, minsann! 

Nu skall jag ännu gå ut en sväng i kvällsskymningen. 

Har ju ingen gräsmatta här, men det har börjat växa lite grästuvor 

av sig själv lite här och där och istället för att försöka riva upp dem, 

vilket är ett ganska utmanande projekt så har jag köpt en grästrimmer

och börjat klippa ner dem. 

Och det har jag gjort i dag, och nu doftar det klippt gräsmatta fast jag ingen

gräsmatta har i hela trädgården. Saknar inte gräsmatta, men kan sakna

doften av klippt gräs i försommarkvällen. 

Godnatt  från mig

NATTKÄRL OCH ANNAT SPÄNNANDE

Visst var det så att jag senast lovade visa en Mycket Behändig Tingest? 

Den här grejen hittade jag på mina svärföräldrars ladugårdsvind någon gång

för snart fyrtio år sedan. När vi byggde eget och flyttade dit så följde denna tingest med. 

Och tur var väl det. För när jag i januari 1996 fyllde 30 år hade vi en stor fest med

mängder av gäster, och hur det nu kom sig så hade vi fått totalstopp i avloppet. 

Mycket lämpligt med -30 °C ute och tiotals gäster i antågande alltså. 

DÅ kom denna tingest till bruk minsann. Männen fick snällt ge sig ut och kissa i snö och kyla, 

medan denna tingest placerades i toan för tjejerna att uträtta sina behov i. 

Denna toahink räddade en hel fest - det kan jag lova! 

Det kanske inte framgår på bilden, men det är en rejäl hink i emalj som torde ha tillverkats

under första halvan av 1900-talet. Sittringen är av trä med snygg fogning och skåra för locket. 

Locket har haft samma färg som själva hinken, men dessvärre hade locket fått 

stänk av diverse målfärg under årens lopp, så den målade jag redan

för något år sedan svart och sittringens lackering hade också börjar flaga rätt illa, 

så i år slipade jag den och målade den också svart. Passar till stugan. 

Vill behålla denna grej för allt i världen. För den är helt suverän! 

Där som männen i min familj ställer sig och kissar var det passar dem så får 

jag antingen gå till dasset, eller helt enkelt sätta mig på huk i blåbärsriset. 

Men....nu vill jag ju gärna ta tillvara på kisset för att gödsla med det i en 

annars ganska mager skärgårdsträdgård. Vi talar alltså guldvatten här. 

Kiss utspätt med vatten. 1:10 sisådär. 

Och så är det så jädrans BEKVÄMT! Som att sitta på vilken toa som helst. 

Så här sommartid har jag den bakom husknuten dit jag tassar sist på kvällen

och först på morgonen. Under mörka höst- och vårvinterkvällar har jag den 

stående i vårt tvättrum som är väggivägg med stugan. 

Bara för att göra det bekvämt för mig. 

Och så gödslar jag hela trädgården. 

Verkligen winwin! 

Så får ni syn på en sådan här på något loppis eller i en antikaffär. 

SLÅ TILL. Den här är GULDvatten värd!

I övrigt har vinden, nordan dessutom, äntligen mojnat efter att ha legat på i en veckas tid. 

Nu börjar kännas lite mer som sommar faktiskt. Igår kväll när Finland tog och

kammade hem sitt femte VM guld i ishockey satt vi faktiskt ute på den öppna

verandan och hejade på. Vi är i detta fall gubben och äldre sonen. 

Han har landat för några distansjobb-dagar här på stugan och det gillar vi ju! 

Han är ju en jäkel på att laga god mat - så vem kan klaga på det, liksom? 

Min mycket kvasi-empiriska tolkning över fågelläget i vår vik är att det i år inte verkar

häcka några ejdrar alls. Skraken (på bilden) har förmodligen ungar i någon holk

och idag såg jag för första gången skäggdoppingparet i viken. 

Men tycker det är tystare än vanligt med häckning. 

I går hade vi ringmärkare, far och son, på besök, de var och ringmärkte en 

havsörn som har ett bo ca 500 m från oss. Örnparet hade en unge. 

Örnens närvaro påverkar säkert sjöfåglarnas häckning. 

Den enas bröd den andras död...så som det är i naturen. 

Tornseglarna som brukar häcka under vår brygga har ännu inte anlänt, 

hussvalorna var och kollade in läget att bygga bo under vårt takutskott, men 

de drog vidare. Bra kanske det, för i sommar skall vi måla kojan. 

Men nästa år är de välkomna! 

I övrigt hade en björkspinnare (hane - det ser man på de frodiga antennerna) placerat sig på 

fönstrets foderbräde för att samla in information om eventuella villiga honor i grannskapet. 

Det var en rätt så rejäl pjäs, denna björkspinnare. 

Nästan lika stor var den som den lilla, lilla näbbmus som pilade runt på 

stigen till dasset. Man tänker lätt att dessa är en slags möss, om man nu heter näbbmus så

ligger det ju nära till hands, men de är faktiskt insekt-ätare och inte gnagare och 

närmare släkt med igelkottar och mullvader än med möss. 

Genetiskt är de till och med närmare en katt än möss.

Lite märkligt kan hända, men så är det. 

Jag tycker näbbmöss är otroligt söta och sympatiska filurer. 

*

Men nu skall jag gå och slänga ner mig i snarkofagen, men innan det skall jag besöka det

antika, men ack så bekväma, nattkärlet som jag har där bakom knuten. 

Godnatt  från mig

 

KULING OCH OGRÄSRENSNING

Så landkrabba jag är så tycker jag de där vindstyrkornas benämningar till 

sjöss är både finare och vackrare på något sätt. 

Stiltje är ju så mycket mer poetiskt än att det är lugnt. O-blåst. 

I finlandssvenskan lever fortfarande ordet "bleke" kvar. Det uttalas med

kort e på båda ställen hos oss. Vet inte hur och om det används i Sverige.

I finskan lever den med som "pläkä", typisk förfinskning av svenskt ord. 

Ganska så vanligt att längs kusten i Finland att man gör så.  

*

Men idag är det allt annat än stiltje. Det blåser kuling, förr skulle

man kanske till och med säga att styv kuling. 

Förr talade man också om kultje när man menade kuling. 

Stiltje och kultje - hur fina ord!?! 

Passade på och fixade en liten handtvätt, denna vind gör att det torkar i

ett nafs. Och så....doften! 

På skogssidan, eller där jag har min lilla trädgård, skyddade husen mot vinden. 

Passade på att rensa i rabatterna och plockade andra omgången 

nässlor för att fixa en soppa på dem. Har förbjudit gubben att riva upp mina

nässlor, för jag gillar både nässelsoppa och nässelplättar. 

Vill förstås inte att nässlorna skall ta över i rabatterna, så sommartid

när nässlorna blivit för grova att använda till mat så klipper jag ner

dem och använder dem till gödselvatten. Men de får växa kvar. 

På tal om gödsling så skall jag nästa gång ta och visa er en fin

gammal grej som är helt suverän så här på sommarstugan! 

I övrigt önskar jag en skön pingstdagsafton till er, 

säger Maggi

 

MIN TRÄDGÅRDSFILOSOFI

Nämnde visst där i inlägget runt morsdag att gubben gick lite bananas

när han valde blomma och färg på blommorna som en pratglad

torghandlare övertygade honom om att han skall köpa. 

Det ledde som sagt inte till något större drama hos oss, gubben insåg ju

själv att de där tivoligrälla blommorna inte riktigt passade in i den dämpade

skogs- och skärgårdsträdgård jag har byggt upp. 

Vi skrattade gott åt det hela. Så no hard feelings åt ena eller andra hållet ;). 

När jag för något år sedan började anlägga den här lilla trädgården här

mellan skog och klippor och hav så var min filosofi att den skall inte vara

för gräll och uppseendeväckande i färg, utan hellre vara anspråkslös och

liksom smälta in i den omgivande skogen och de asketiska klipporna. 

Lite som ett woodland, men här är terrängen mer öppen och ljusare än i ett

traditionellt woodland. 

De enda mer "fashionabla" blommorna jag tagit in i trädgården är

några gammeldags rosor, en Rosa 'Snow Pavement' för doftens skull och så är den så

där ljusrosa så inget skrikigt. Den har varit här redan i några år. Nya rosor för i år är

Tornedalsrosen, Rosa majalis. Den har fått ersätta den av hjortarna uppätna 

idegranen. Platsen är smått tuff, i en ganska så torr växtplats vid ett vindhål för nordan. 

Men om rosen klarar av att växa i Tornedalen så skall den väl klara lite 

friska havsvindar i sydligaste Finland också. 

Den tredje rosen är en Mustilaros 'Minette'. Också den för doften och härdighetens

skull. Den är en gammal sort och finns ofta i gamla trädgårdar, ibland brukar man

kalla den kyrkogårdsros - med andra ord en tålig ros det med. 

Den har jag intill vår sittplats mot söder, så man får njuta av doften när man sitter där. 

I övrigt är det mer dämpade blomningar som föredras. Blomfärgerna jag ständigt

återkommer till är rosa, vinrött och vitt. Som på den utsöta 

kungsängsliljan som jag tycker passar så bra in här. 

Det bara blir så. 

Jag väljer efter känsla, oftast utan större planering. 

Men går inte bananas av tivolifärger, heh. 

Köpte i samband med att jag började anlägga den här lilla trädgården en alldeles 

otroligt fin och vacker planeringsbok, som jag försöker komma ihåg att anteckna i. 

Och det har jag gjort också under årens lopp, men ibland kan jag knappt själv tyda 

vad jag skrivit, hahahah...

Dessutom är det sällan jag går in och korrigerar, eller skriver om vad som inte

klarat sig och vad jag flyttat på och så. Nu när trädgården ändå till 

största delen är klar och växterna etablerat sig så har jag lekt med

tanken om att göra en trädgårdsbok om växterna som jag har här, 

de är ändå en bra bit över hundra olika sorter, otroligt nog! 

Ja,  kanske jag gör det! Många av växterna har dessutom en intressant

historia, som jag kunde ta med. Bara de där gamla rosorna som har funnits

med i hundratals år. Tornedalsrosen vet man har funnits i området kring Torndedalen 

i 300 år, och rosen 'Minette' är ursprungligen en fransk ros från början av 1800-talet. 

Och så den där lilla sippan, som växer vild i Sydkorea men fått namn av en 

amerikansk president. Den har blommat ut för i år, så har ingen bild på den just nu. 

Ja, men du hör? Finns hur mycket som helst att 

rota i regniga sommardagar. 

Än finns några gropar efter de uppätna idegranarna (det var inte bara ett stycke

nämligen) som skall fyllas med någon skoj växt som INTE gillas av

hjortar. Skall i veckan "in till stan" på ett par möten, så finns en 

viss liten risk i att jag kurvar in till en eller två handelsträdgårdar...

Kram från mig

 

BYKDAG OCH DRÖNARHOT

 

Idag har den här Muminmamman haft byk-dag. Här på stugan är det lite 

mer omständigt än hemma där man bara stuvar in sina klädesplagg i tvättmaskinen

och så går man och gör något annat tills den tjuter att nu är den klar. 

Här blir bykdagen lite av ett eget program. 

Först skall man vara på alerten och passa på att boka tvättstugan inne i 

byn under de timmar bistron i gästhamnen är öppen, för det är de som tar emot

bokningarna. Lite längre in mot sommaren är den öppen nästan dygnet runt, men

än är det inte full säsong så man får vara lite påpasslig. 

Så skall man hålla tiden också för i synnerhet under semestermånaderna

är tvättstugan tight bokad. 

Med det sagt så är det strålande att vi numera har den möjligheten här. 

Förr hade jag määäääääängder med kläder med som sedan skulle släpas hem

för att tvättas. Det här är smidigare. Så glad för det. 

Och effektiv är både tvättmaskinen och torktumlaren. De är sådana där superturbo

maskiner så man blir klar och får sina torra kläder med sig på en dryg timme. Skönt! 

Under tiden kan man, som jag idag, åka till bybutiken och fylla på skafferierna, 

hämta ett paket på posten och sedan sätta sig på en lämplig plats och läsa en bok. 

Det var idag nog den riktigt första dagen med sommarvärme och svalorna hade

anlänt och susade omkring runt strandbistron med det där ljuvliga tjattret

som bara svalor kan ha. Med ens var det sommar! 

Tog en cocacola zero medan jag väntade på att byket skulle ha blivit klart. 

Hade gärna tagit en cider i solgasset, men då jag var där med bil så skippade

jag den tanken. I borden omkring sjönk det både öl och vin och cider den soliga

och varma försommar-fredagseftermiddagen till ära. 

Inte undra på att polisen hade kommit på idén att ha en razzia en bit från

bistron. Tror nog de nappade en och annan som om nu inte körde berusad direkt, 

men kanske inte heller helt utan promille i blodet. 

Väl hemma, eller på stugan, igen så blev det att storstäda inomhus. 

Hade väntat på att det skulle bli såpass varmt att man kunde ha dörren öppen

utan att det blir skitkallt inomhus och kunna bära ut mattor och stolar och få

golvet skrubbat riktigt ordentligt. Vedlådorna som vintertid är fyllda med ved

och står radade på varandra likt ett små-svajigt torn fick nu flytta ut. 

Det är onekligen skönt att alltid ha torr ved inomhus om man får för sig att

komma hit sen höst, vinter eller tidig vår - då är torr ved guld. 

Men nu till sommaren får lådorna vila någon månad. 

Eller kanske jag använder någon av dem för att få lite höjd i min 

krukträdgård. Vi får väl se. 

Men drönarhotet ja....det var lillungen som skrev i vår familjechat på morgon-

natten att det var allmänt alarm eller nåt om en eventuellt vilsekommen ukrainsk

drönare som egentligen skulle till grannen i öst. 

Det har ju varit några sådana incidenter under våren, och även om 

det inte är på något vis riktat mot oss så känns det ju lite olustigt att

läsa att försvarsmakten uppmanar ca 1,8 miljoner människor att stanna inomhus

tills man meddelar annat. 

Nå, jag sov lyckligt ovetande genom hela cirkusen, läste WA-meddelandet först

på morgonen när jag slog upp mina ögon. 

*

I övrigt har jag planterat lite grejs i mina krukor, fått jord under naglarna och

när det händer - då är sommaren här! Visar mer växter en annan dag. 

Kram från mig