OM VÄRLDENS LYCKLIGASTE FOLK

För åttonde gången i rad. Det är vi det. Det lite tysta, murriga folket upp i norr. 

Som talar rallyengelska och badar bastu stup i kvarten. 

Tar en sup eller två och tiger på alla världens språk. 

Efter tio år på samma adress kan man sträcka sig till att hälsa på

grannen som flyttade in ungefär samtidigt. Om man mot förmodan skulle

dela hiss någon gång. 

Nå där var det stereotypier så det står härliga till. Känns inte speciellt lyckligt om 

man beskriver det så där. Och egentligen är väl begreppet "lycklig" lite fel

då man egentligen borde tala om "nöjdhet". 

Oberoende så var det skoj att läsa i den amerikanska tidskriften Forbes

vad de tror ligger bakom att Finland  i g e n  halkat in på första prispallen. 

Enligt dem består vår lycka, eller förnöjsamhet, på fem punkter som 

också andra kunde ta till sig och på det sättet bli nöjdare i sina liv. 

Fritt översatt är de följande: 

1. OMFAMNA ENKELHETEN

I den finska kulturen uppskattar man enkelhet och anspråkslöshet. 

Finnarna behöver inte fylla varje stund i livet med någon aktivitet, 

inte heller jagar finnarna hela tiden efter något bättre. 

Lycka finner man genom att ta det lite lugnare och uppskatta livets

små goda ting. 

2. GÅ UT I NATUREN

Enligt artikeln är finnarna ett naturnära folk och att de är det även i detta

moderna samhälle är allemansrätten att tacka. 

Finnarna tar sig ut i naturen oberoende av väder och årstid. Och att 

vinterbada skall också öka på lyckokänslan. 

3. VILA OCH SLAPPNA AV

Enligt Forbes prioriterar finnarna vila. Här tänker man att vila och avslappning

är en del av livet och inte enbart en belöning för välgjort jobb. 

Finnarna uppskattar också tystnad och att man inte behöver fylla varje 

stund med småprat. 

4. SATSA PÅ KONTINUERLIG SKOLNING

Det finska skolsystemet får beröm. Enligt artikeln satsar den finska skolan

på jämställdhet, kreativitet och kritiskt tänkande. 

Läraryrket uppskattas och inlärningen baserar sig på samarbete och eleverna ges

utrymme att växa. Till följd av det uppskattar finnarna att vidare utbilda sig och 

utveckla sig själv. Sådant bidrar till att uppnå lycka, enligt Forbes. 

5. BYGG UPP FÖRTROENDE I DIN GEMENSKAP

Finland är ett av världens minst korrupterade länder. Människorna litar 

på institutionerna, på sina grannar och till och med på främlingar. 

Finland är ett exempel på att förtroende byggs upp under lång tid med 

små medel. Till exempel att hjälpa grannen med något smått skapar 

en stark gemenskap. Sådana små gester ändrar inte världen

till en bättre plats på en gång, men kan hjälpa till att skapa ett bättre samhälle, 

skriver tidningen. 

Nåjo, visst kan jag skriva under en del av det där. Ganska förenklat nog, men

onekligen finns där en gnutta sanning. Många i min bekantskapskrets hör

till den där typens människor som är ganska nöjd av enkla saker. 

Finns nog inte en finne (eller ganska få...) som inte skulle känna att 

kropp och knopp blir som pånyttfödda en sommarkväll, när kroppen

doftar basturen och fåglarna drillar i björken. 

Det får gärna glittra en sjö eller hav också i sinnebilden. 

På tal om sjö, så har vår hemsjö blivit isfri väldigt tidigt i år. 

Det skedde i natt. Ännu i går fanns det lite is där vinterns sista skidspår

kunde skönjas. Och intill isranden simmade årets första skrak-par. 

Så nice med vår! Sådana där små grejer som man blir glad av. 

Och nu skall jag börja förbereda mig för kvällens föreställning. 

Ha en skön kväll, och gör nåt smått som gör dig glad. 

Kram Maggi

ALLT VAR LITE VACKRARE FÖRR

Så tänker jag ibland. Även om jag inte för något i världen skulle 

vilja avstå från internet, dator, smarttelefoner för att inte nämna

disk- och tvättmaskin och hämtmat. 

Men så mycket var så mycket vackrare förr. Tycker jag. 

Undrar om jag nämnt om att jag halkat in på ett teaterprojekt och vi hade 

premiär i går. Och den gick strålande. Nu är alla föreställningar slutsålda och 

vi fick lägga till en extra föreställning. Min roll är liten, men naggande god. 

Jag får spela "typ mig själv" fast för hundra år sedan. 

Pjäsen mixar glatt historiska fakta med hittepå och är skriven av min barndomskompis

och henne dotter. Men ja, min roll. Hon är en fotograf (check) i övre medelåldern (check) 

och syns där på bilden ovan i mitten i en stor svart hatt. 

Hon var lokalt en känd fotograf i början av 1900-talet och av henne tagna

fotografier finns bla på Museiverket. 

Och bara jag tar på mig den svarta långa kjolen och den gigantiska svarta hatten, 

ja då blir jag Irene Wahlberg! 

Fabrikör Walfrid Wahlbergs tre år äldre syster 

 Irene Wahlberg hade börjat en karriär som fotograf och 

flyttade 1905 till bror Walfrids adress i Vandaforsen. Där fotograferade hon 

bostadshuset och delar av fabriken, vissa foton finns på webbplatsen ”finna.fi”. 

Kolla H Ä R hennes fotografier.

Spelade nog teater då jag var yngre, men sedan har det blivit. Men när jag fick från om

jag ville vara med i just den här rollen kunde jag inte tacka nej! 

Till saken hör att jag råkade ha en bälgkamera, visserligen i lite mer 1930-tal, 

men inget som man reagerar på om man inte är någon gammal-kamera-nörd i publiken. 

Och så råkade jag hitta på nätet ett gammalt stativ för en spottstyver som 

med hjälp av en mellanskruv till och med passade till min bälgkamera.  

Stativet håller nog inte någon tung kamera men ååå så elegant det är.

Saker var nog vackrare förr.  

Jag har faktiskt köpt film till den här bälgkameran. När

föreställningarna är över så skall jag ta och testa att fota med den

"på riktigt".  Har inte fotat med film på tja...tjugo år! 

Och på den tiden lät jag kamerans automatik sköta allt. 

På den här kameran finns det ingen automatik och numera behärskar

jag ju nog manuell fotografering så skall se vad det blir va det hela! 

Nu skall jag börja förbereda mig för kvällens föreställning genom att 

försöka få hårtestarna mina i en stram knut och så skall jag ta på mig 

den stora svarta hatten och bli Irene, fotograf. 

Ha en skön lördagskväll! 

Kram Maggi

 

EN DÅSIG FREDAG

Näe, idag har jag inte vaknat, trots strålande vacker dag med solsken.

Har ledig dag och fixat undan det mesta inför teaterpremiären om en vecka.

Iiiik! Börjar känna lite premiärnerver i magtrakten. Min roll är jätteliten, men 

har varit med en hel del både på dekor och rekvisita-sidan och så har jag

designat affischer, web-material och programbladet. Retuscherat gamla foton från

början av 1900-talet som skall ingå i en liten fotoutställning i foajén. 

Har så mycket utlånat från mitt hem att en del undrar hur stort jag bor egentligen, 

men det har nu bara råkat sig att pjäsen utspelar sig i början av förra seklet, 

vilket är en stil jag gillar också privat. Hade det varit en mer modern pjäs, hade jag inte

haft så mycket att erbjuda. 

Det har blivit lite vintervibbar därute igen, vi fick lite snö, även om det håller

på och smälter bort i marssolens sken. Såpass kallt var det i alla fall att 

myrtenträdet fick flytta in från balkongen. Men det skall ju bli varmare igen.

På tal om växter så har min amaryllis kroknat ovanligt tidigt. 

Tycker bladen brukar vissna först till sensommaren, men de har

börjat vissna redan nu. De får nu stå där och vara lite ledsna tills de är helt

nedvissnade och all näring från bladen återgått till löken. 

Sedan skall jag fundera hur den skall förvaras vidare. 

 

Det är så skönt med en spirande vår därute. Efter att teater-

föreställningarna är förbi så blir det nog att åka iväg för att väcka upp

stugan ur sin vintersömn. Kanske sjöfåglarna anlänt då? 

Havet utanför stugan har inte frusit alls i år, och även vår sjö 

härhemma börjar visa tecken på ruttnande is. 

Kanske vaknade jag till lite medan jag satt och skrev detta inlägg. 

Skönt! Nu skall jag gå och göra något vettigt, heh! 

Ha en skön helg! 

Kram Maggi

MELLOSKRÄLL OCH VÅRVIBBAR

Semesterveckan gick i ett huj bara! Kände mig lite småkrasslig hela veckan så

en del av programmen som var inprickade fick jag skjuta på. Hann med en sväng

till stugan för att kolla att allt är som det skall, och det var det ju. Inte så mycket 

sjöfåglar än, men både gäss och svanar som betade på åkrarna. Nog är det bara så

att det blir vår i år också. Trots en orolig tid så där världspolitiskt. 

På lördagskvällen satt jag - som kanske varenda finlandssvensk kotte - fastnaglad vid

TV:n för att kolla in årets Mello-final. Jag och äldre sonen är riktiga UMK/MELLO/ESC-

fans, det är vår gemensamma våryra-grej. Ibland mer ivrigt än ibland. 

Men hör till våren lika självklart som att snön smälter och fåglarna återkommer. 

I år var det ju extra spännande och vilken grej att humorgruppen KAJ vann. 

Troligtvis är det, som många nämnt, att Europa behöver just nu en snäll, 

genuin och glad trall-låt som är jordnära och inte tar ställning till något

annat än att det är skönt med bastu. 

Skämtade med släkten i Sverige att om KAJ inte skulle ha vunnit så hade jag

kanske måsta bojkotta svenska produkter och dit skulle en del möbler, 

som soffor, fåtöljer och sängar rykt (IKEA). En hel del av mina friluftsgrejer

hade också försvunnit (Fjällräven, Trangia, Primus) och värst av allt! Inte bara jag 

utan också gubben hade blivit bil-lösa (Volvo). Hahhaaa...skoj tanke, men 

sååå skönt att Sverige röstade rätt ur den synvinkeln ;). 

Sverige är ju inte bara bra på det där med musik som vi minsann märkt de senaste

decennierna, utan på så mycket mer! Jag vill ha de prylarna kvar! 

Det har varit några riktigt våriga, soliga dagar och även om det inte än är så varmt

att jag skulle trivas på balkongen någon längre tider, så gör växterna det. 

Måste bara hitta en trevlig belysning dit. Nackdelen med att bo i husbolag är att

man ju inte får välja sådant själv och lamporna som valts till våra balkonger är

något mellan operations-salsbelysning och biltrålkastare. 

Kallt, tråkigt, hårt ljus. Ingen mysfaktor där inte. Nå, blir att köpa

något mer passande för mig och min stil.

Nu skall jag ta och laga mig en kvällssmörgås och så hörs vi! 

Kram Maggi

INTE FUL(L)T SÅ VACKERT ALLA GÅNGER

Det var här det hela började för ett år sedan. Vårt bostadsbolags

stora renovering. Det var mycket som vi beslutat om de senaste året. Att det är lika bra

att fixa allt i ordning på en och samma gång och inte smårenovera en grej

i år och lite till sedan om nåt år igen. Ett ständigt "småputsande". Det ville vi inte ha. 

Ett drygt år av stök och oljud mot att allt sedan är tiptop. 

På bilden ovan har man ritat ut de områden som skulle grävas upp för att

jordvärmehålen skulle borras ner i marken och sedan kopplas ihop med varandra

och med de olika husen. Vi har sex likadana höghus i vårt bolag. 

Så här såg det sedan ut när det var dags att koppla ihop alla djupa

hål som skulle leda värme från jorden till våra hus. Visst det var en kostnad, 

men inbesparingen från fjärrvärme var märkbar. 

Lite senare på våren började man pika bort de gamla teglen från 1960-talet. Inget fel på dem i sig, men 

isoleringen bakom teglen var rätt sliten och många klagade på att det var kallt och dragigt. 

I samband med att isoleringen förnyades fick vi nya tegelväggar. Taken förnyades och ett 

nytt system som tar tillvara överskottsvärme (har inte helt klart hur det funkar) 

installerades på taken. Vi fick också nya fönster och balkongdörrar mot sjön. Bolagets alla balkonger 

är mot sjön och så att alla har fri sikt och ingen insyn från andra hus in på ens balkonger. 

Vid ett tidigare skede hade endel glasat in sin balkong, men nu skulle alla få

inglasade balkonger. Balkongerna renoverades också för att stå emot tidens tand. 

De fula balkongräcken i plåt byttes ut mot liknade i frostat glas. Personligen kan 

jag tycka att de ser lite sterila och "billigt plastiga" ut fast de är av skitdyrt glas. 

Men det är nu tycke å smak. De flesta tycker nog att det är fint. Det är bara jag som 

älskar gammalt å skevt som inte känner mig helt  hemma bland dessa hårda material. 

Från midsommar fram till november var hela huset inplastat, och kan inte säga annat än

att jag är evigt tacksam till alla gudar som kan tänka sig haft ett finger med i spelet att

det värsta skedet i renoveringen med mycket buller och damm inträffade under den

tid av året då vi kunde vara i exil på stugan. I november togs plasten runt huset bort, 

och vi hade igen en utsikt. 

Dock var balkongerna i bruksförbud tills räcken och glasen var på plats

och allt var granskat och godkänt av både ansvarig byggmästare och 

räddningsverket. Bara att ge sig till tåls....

Men ett tag har vi nu kunnat/fått gå ut på balkongen men ännu inte fått tillstånd att börja

inreda den. En del balkonger behöver man ännu korrigera vissa saker på, men 

vår balkong fick grönt ljus och jaaaa....äntligen kunde jag bära ut de möbler som skall vara

på balkongen och som nu trängts med andra möbler inne i lägenheten. 

Iris-katten fick komma ut och snusa på vinterluften. Än tycker hon det är för kallt på

balkongen och kilar snabbt in tillbaka till en varmare tillvaro. 

Däremot har en del växter fått flytta ut på balkongen. 

Myrtenträdet har inte gillat att bo inne i en varm och torr lägenhet. Trots daglig vattning och

vattendusch så har den börjat tappa blad. En del kan bero på ovannämnda katts ivriga

petande på den...Kanske? Samma gäller jasminen som efter blomningen blev ett slags

gömställe för en liten Iris-katt. Vi var av lite olika åsikter där. Katt å matte. 

Glaskupan som den nu är under är för att lite mildra flytten från 22°C till

bara någon plusgrad på balkongen. Att det skulle vara som ett litet växthus, tänkte jag. 

Helleborusarna (har en till som inte syns på bild här) skall få förgylla 

balkonglivet tills det är varmt nog att flytta ut dem till stugans trädgård. 

Kan motstå mycket här i världen, men att motstå helleborusar - det är knepigt! 

Men ja, nu börjar det värsta av renoveringen vara bakom. Än skall trapphusen

målas och hissarna fräschas upp, men det är inget i jämnförelse med maskiner som

hackar ner tegel från gavlarna och pikar betong på balkongen. 

Så skönt. Och just ny skäller räven ut sin längtan över sjön. 

Vårkänslor! 

Kram Maggi

 

VINTERSEMESTER OCH MARSPLANER

 Ah, idag börjar jag min vintersemester. Det skall bli skönt. Fick precis lagom idag det mesta fixat

så det känns riktigt skönt att lämna över till de som skall vikariera mig. Inga underligheter, eller

mycket som är på hälft. Sällan lyckas det att lämna ett så uppstädat "bord" innan semestern. 

Har egentligen inte några grymma planer för mina lediga dagar. En balkong som vi fått grönt

ljus för att inreda. Och så blir det säkert en liten cruiz med lillungen. Ett besök till stugan. 

Och så ett par styrelsemöten och så teater repetitioner. 

Ja...du läste rätt. Teater repetitioner. 

I ett svagt ögonblick lovade jag ställa upp i en alldeles nyskriven pjäs som skådis. 

Nu är rollen alldeles liten och precis lagom för mig, men ändå. 

I tiderna var jag en ganska så aktiv amatörskådis. Det var otroligt roligt då, så när jag blev

tillfrågad, och fick se min lilla roll, så kände jag att den var perfekt för mig. 

Så ja...i mars är det premiär. 

Det roliga - och utmanande - i en liten amatörteater är att alla gör allt och man får 

verkligen utmana sin fantasi och kreativitet. 

Mitt ansvarsområde är att knåda ihop både affischer och programblad, och så lite grejande

på dräkt- och rekvisitasidan. Och så skall jag spela....tadaaaa...fotograf! Anno 1910. 

Drömroll liksom! Bara att spela en antik version av sig själv. Heh! 

Nu skall jag ta fredagskväll. Gubben har smitit iväg till en granne på

en liten fredagsdrink. Och jo, jag var också bjuden men tackade nej. 

Efter en arbetsdryg vecka är det bara så skönt att krypa upp i soffhörnet, 

tända ljus, hälla upp ett glas vin och sätta på en Spotify-låtlista. 

För tillfället lyssnar jag på fransk chanson och jazz. 

Skriva ett litet blogginlägg. 

Och så kommer katten och vill gosa. Det är min fredagskväll när det är som bäst! 

Ha en fin weekend! 

Kram Maggi

FÖRSTA JUNI OCH EU-VAL

Nu är det en dryg månad sedan vi flyttade permanent (undan renoveringen) till

stugan. Och vilken fin månad det varit! Jag som kanske då det ännu snöade kring

Valborg tänkte att det blir utmanande att bo på stugan kan bara tacka för sommar-

värmen och ta emot. Det känns som om det varit sommar ett bra tag - fast

egentligen är hela sommaren framför en. 

På bilden till vänster är förresten mitt distanskontorsfönster. Inte illa alls! 

Och tack vare att man kan öppna både dörr och fönster mot havet så har det varit svalt.

Ända tills igår. Då hade också brisen blivit ljummen och svalkade inte speciellt mycket. 

Nästa vecka skall det bli svalare, vilket nog är helt skönt. Regn kunde det komma också, 

men det ser inte ut som om det skulle ramla sådant över oss. 

Det har inte regnat sedan snön för en månad sedan. 

Vi var precis en sväng till byn och passade på att förhandslästa i EU-valet. 

Vanligtvis brukar jag rösta i de flesta val, men just EU-valen har inte inspirerat

mig så ofta till valurnorna under årens lopp. Men i år kändes det relevant.

Det är så mycket som känns svajigt i världen just nu, så att ge sin röst åt någon 

som man tycker verkar klok och delar samma värderingar känns viktigare än förr. 

Idag är det ännu tryckande hett. Gräsmattan vid torget var redan alldeles gulbrun av torka.

Så som den brukar se ut i slutet av sommaren...en märklig maj minsann! 

En som däremot gillar värmen verkar vara min klockranka. Här på bilden som är 

tagen för fem dagar sedan har den vuxit halvvägs upp på ställningen. 

I skrivande stund har den vuxit över ställningen redan. Fortsätter det så här så 

kommer den att klättra upp på taket innan frosten i höst tar den. 

Framför, i den mindre krukan, har jag Australisk pelargon som är

en vild och oförädlad pelargon-art. Den såg rent ut sagt för j*vlig ut i vintras,

bara ett trassel av torra grenar - trodde redan att det var tack och adjö för den - 

men icke! Där står den nu och lapar sol och värme och växer för varje dag, även den. 

Värmen har också gjort att det exploderat i rabatterna. Mitt växtval är

ganska sparsmakat för att passa ihop med den omgivande skogen och ett par av 

mina favoriter finns här. På översta bilden krollilja (i knopp) och så 

på den nedersta bilden jätterams. Där i mitten en sirlig allium vars fina

vita blommor vajar på långa smala stjälkar. Har nog glömt vilken allium det var

som jag petat ner...sådant händer, heh! 

Krolliljan verkar däremot trivas alldeles ypperligt i skogsträdgården, den har 

nämligen självsått sig på ett par ställen där jag vet med säkerhet att jag inte 

satt lökar. Det är det bästa med den lite vildare delen av trädgården, där skall de

växter som trivs få sprida sig som de vill. 

Däremot har den vintergröna, fina spetsbräken inte klarat vintern.

Någon enstaka ensam bräken orkar ta sig upp, men de flesta är bara bruna, torkade. 

De får ändå stå kvar där i rabatten, trots att de är döda så håller de emot ogräs.

Och nu när det är så galet varmt så vill jag ändå inte plantera något nytt. 

Väntar på att det blir svalare. Och kanske jag planterar först i höst? 

Men idag är det kalender-sommarens första dag och den skall 

vi njuta av. Skall gå och skära upp en mango. 

Sommarsmak!

 

ETT HALVÅR I EN KOMOCKAS LIV

 

Det fanns en tid i mitt liv då "flyttlasset" till stugan bestod av hundar och katter, ungar 

(något år kajor och någon svala som behövde växa till sig). 

I år har jag packat med mig ganska mycket mer för tiden här skall ju

bli längre än vanligt. Känns nästan lite hisnande att jag skall vara här nu

mer eller mindre nonstop tills det blir höst på allvar. 

I bästa fall nästan ett halvår! 

På tal om halvår så kommer jag att tänka på min "komocka", 

höstcyklamen-knölen som jag lade på ett fat senaste oktober.

Vattnade lite och i november började den blomma! 

Tänkte att om den orkar blomma till jul så är det bra. 

Men...där blommar den än. Ett halvår senare. 

Klart jag tog den med mig. En "komocka" som klarat vintern och 

konstant skjutit ut nya blommor genom alla mörka vintermånader 

skall behandlas som en prinsessa! 

Nu ser jag att det också börjar växa ut små blad.

En magisk växt! 

En annan magisk växt är scillan. Bland de första lökarna jag petade ner i 

skogsträdgården var just scillor. Till min glädje har de redan på bara ett par år

spridit sig. Likaså har de blå scillorna som jag tog med mig från min senaste trädgård. 

Växter bär på minnen. Som bara man själv vet. Som en slags gemensam hemlighet. 

Den vita scillan och jag har ett gemensam förflutet, den blå scillan och jag har också 

något gemensamt - fast inte samma som den vita. Vid valet av växter vi väljer

till våra trädgårdar planterar vi också ibland in minnen. Gäller inte för alla växter, 

många växter blir bara som flyktiga bekanta, men för en del blir det som ett 

slagt känsloband som finns där och upprätthåller ett minne. 

Tror att jag sent kommer att glömma min "komocka" - den som tog mig 

genom vintern 2023-2024, vintern som kändes oändligt lång. 

I övrigt kan jag nämna - så där ur naturiakttagarens synvinkel att jag har

glädjande mycket bin som vaknat ur sin vintersömn i år. Och humlor likaså. 

Har lyckats identifiera flera olika humlearter vilket är riktigt skoj. 

Stugan är ju ganska kargt beläget - där mellan skog och hav - båda två rätt

utmanande biotoper så varje tecken på naturens egna mångfald gör mig glad. 

Varje övervintrande bi jag hjälper ut från stugan under våren gör mig

glad i själen. Varje liten humla likaså. 

Vi bestämde ju oss för att låta skogen häromkring vara, bli en 

vildskog - och med tiden en gammelskog. Det tar dock tid. 

Det har varit ett viktigt beslut för oss. Naturens mångfald är så

mycket mer värd för oss än de slantar vi kunde få ut ur skogen. 

Någonstans i närheten häckar ett hackspett-par. Dagligen ser jag 

dem båda, eller den ena, i närområdet. Vi delar också något. Vi delar

en liten skog som är vår lilla värld. Lite längre bort hör jag spillkråkan. 

Och mindre hackspetten som kommer och lite försynt hackar på tallgrenarna. 

Där hackspettarna trivs, där kommer det också att finnas boplatser för de

allt mer fåtaliga mesar som inte riktigt förstår sig på holkar utan vill ha just gamla

hackspettbon till sina små. Utan gamla, murknande träd, inga hackspettar, utan 

hackspettar inga tofsmesar och svartmesar. 

Till näst skall jag ta er med på en liten promenad i vår gammelskog. 

*

Nu skall jag dock gå och lägga mig - tidig uppstigning i morgon! 

ENDAST BRASAN SPRAKAR

Det har blivit måndagskväll och jag är tillbaka till stugan. Var en sväng till 

huvudstan för att fira gubbens kusin som fylde år. God mat, mysig båtrestaurang 

(en gammal skonert) och en chans att träffa människor man inte så ofta råkar på. 

Gubben stannade kvar i stan för han har ännu en klassträff att bocka av innan

han blir sommarskärgibo han med. 

Vi flyr som sagt fasadrenoveringen av husbolagets hus och stannar här så länge vi 

kan. Vi är som flyttfåglar. Kommer när snön smält och far hem tillbaka vid första 

frosten. Sådan är tanken i alla fall.

Ljudvärden där hemma, men alla maskiner som bänder loss tegel från fasaden, 

som sandblästrar och andra maskiner som gräver och liftar som höjs och sänks

i en evig rörelse, skiljer sig något från det jag hör här och nu. 

Kvällen har tystnat djuren, det är endast brasan som sprakar och så ljudet av 

mina tangenter. I övrigt är det total tystnad. Till och med

havet är tyst efter några dagars brus. 

Havskuften gör mig alltid så otroligt sömnig, innan jag vänjer mig med den. 

Klockan är inte speciellt mycket än, men jag kunde gå och lägga mig, ögonlocken

är tunga som blöta disktrasor. Dagen har varit solig och nästan sommarvarm och 

solen har satt sig i min hud. Den känns varm och frisk på samma gång. 

Som en sådan där utehud skall kännas. 

Brasan sprakar. Har inte orkat stiga upp för att tända några lampor. Vårkvällen är ljus och

himlen utanför är fortfarande varm gulorange, havet himmelsblått. 

En ensam tärna flyger förbi. Gubben ringde och önskade godnatt. 

Elden i spisen har falnat, dags också för mig att stiga upp från soffhörnet och gå och

lägga mig. Arbetsveckan sparkar igång i morgon bitti. 

Go natt!

 

NAKET I ESC - ÄR DET ÄGGLIGT?

Igår kväll gick första semifinalen i ESC av stapeln. Jag satt på stugan, gubben 

hemma i lägenheten och våra pojkar på var håll i sina hem. 

Men vi strävar efter att varje år gemensamt se på ESC - om så via WhatsApp eller

på annat sätt. Det är något med ESC som är alldeles underbart, lite galet, seriöst på ett

ändå lite oseriöst sätt. Underbar show. Musik - som man tycker - eller inte

tycker om. En liten bubbla av bubbel att krypa in i några timmar om året. 

Årets finska bidrag är en låt som egentligen är enligt mig riktigt bra! 

Showen är också genialisk. Humoristisk och lite galen. 

En (nästan) nakupelle-karl som vaknar i ett ägg av jeanstyg och yrar omkring på scen 

och letar efter sina jeansshorts som han till slut får och som det sprutar pyroteknik ur.

Ja...det låter som en av de där märkliga drömmarna som man kan ha ibland. 

Nå, hur som helst. Det är inte så att det är med enad förtjusning man i Finland ser på

årets bidrag. Man skäms lite. Vilket jag tycker är helt fel! 

Låten är bra. Många säger att det inte längre är en SÅNGtävling. Till dem rekommenderar jag

att lyssna på bidragen utan att se showen. Många bidrag är faktiskt riktigt bra - utan show. 

Endel är urusla - utan show. ESC innehåller båda. 

ESC kan inte heller vara sådan som den var förr, eller förr-förr. 

Om inte ESC skulle utvecklas och på det sättet leva och hitta nya fans 

så skulle den dö ut. Och det vore ju synd. 

Sedan kan jag tycka att det är aningen dubbelmoraliskt av det finska folket i 

synnerhet att himla sig över lite nakenhet på scenen. Windows 95-man är väl

ändå som vilken vanlig karl som helst? Sådana som de flesta finnar otaliga

gånger stött på i bastun. Vi finnar är inte speciellt ovana med naket. 

Att katoliker kan hicka till är en sak - men finnar??

Och man kan ju inte påstå att Finlands bidrag skulle vara speciellt naket. 

Det finns mängder av bidrag där övertrimmade och nästan anorektiska

kvinnor uppträtt mycket lättklädda och utmanande på scen - och det är okej? 

Eller där män ständigt tar sig på sitt kön medan de uppträder. Är det okej? 

Skall det nu nödvändigtvis vara naken hud på scen så tycker jag att det är ganska

härligt befriande med en karl som ser ut som karlar ser ut mest. Med lurviga 

ben och en lite mysig putmage. Det är inget utmanande översexigt i det. 

Det är bara så människor är. Och lite kroppspositivitet skadar inte. 

No rules - jag är som jag är. 

Heja Finland! 

Blir nog ingen seger, det tror jag inte på, men hoppas

att domarna också lyssnar på låten och inte bara sitter och kikar

efter hur mycket av hans rumpa (eller annat) som skymtar. 

Oberoende så den här familjen några timmar om året i en 

flummig, bubblig, showrumba. 

 

FÅGELSKÅDNINGSDAGEN PÅ GÅRDEN

Det är Birdlife Finland som ordnar detta trevliga jippo. 

Tanken är att man tar sig tid och kollar in vilka fåglar som rör

sig runt ens egna miljö. Kan vara hemmet, stugan eller någon annan plats. 

Regler för evenemanget är enkla. Man har en fast punkt, 

som tex i mitt fall sommarstugan och så har man en radie på 

100 meter inom vilken man skall hålla sig. 

Det är dock ok att anteckna fåglar som man ser/hör även utanför 

denna cirkel.  Man har ett dygn på sig att kolla fåglar, 

men det betyder inte att man behöver ha öron och ögon på helspänn 24 h 

utan man väljer hur länge man vill. 

Jag gjorde detta medan jag var ute och bökade i trädgården. Hade en liten lapp

som jag skrev ner vilka fåglar jag upptäckte. 

Ibland tog jag en liten paus och kollade med kikaren ut över havet eller 

lät min app med fågelljud analysera något ljud som jag inte kände till. 

Vilket är rätt många. Jag är inte bra på fågelläten alls. 

Känner igen fåglar om jag ser dem, 

men när det gäller läten är jag en riktig nybörjare. 

Har varit det de senaste 30 åren, så har inte stora förhoppningar på

att jag plötsligt skulle bli en hejare på det. Har bara inte det

språköra-minnet som gör att jag skulle minnas hur en viss

fågel låter. Så för mig är dessa appar som erbjuder alternativ vilken

fågel det kan vara som låter en stor hjälp. Jag känner ju till vilka fåglar kunde

vara sannolika i just den biotopen jag befinner mig i så helt lurad blir jag inte

av appens förslag. Dessutom har apparna blivit riktigt bra nuförtiden och erbjuder inte

tropiska guldfärgade tofssjungare som alternativ för en blandskog i Finland. 

Visar appen på en sannolikhet på kring 95% eller mer är det troligen rätt fågel. 

Med eller utan hjälpmedel, och jag ser en fågelljudsapp som likadant hjälpmedel

som en kikare, så är det en trevlig introduktion att lära sig mer om fåglar. Och att 

upptäcka närnaturen. Det finns massor med fint att uppleva där man är, bara man tar sig tid

att göra det. Och till det är ett sådant här evenemang guld. 

Nu var det senaste veckoslutet som evenemanget ägde rum och ännu idag kan 

man meddela sina iakttagelser till Birdlife Finland, men inget hindrar ju att man 

gör det här helt för sig själv vilken dag som helst. 

Om en vecka, eller två kommer det att vara helt nya arter som tar över

konserten i våra marker. 

Och det är alldeles ljuvligt. Våren är! 

 

MÖSS OCH ROSA BLOMMOR

Vinden har vänt, det har börjat blåsa från norr vilket antagligen betyder

att de där småljuva varma vårdagarna strax är ett minne blott. 

Den lilla doftpelargonen har fått flytta in tills det blir varmt

sådär på riktigt därute. Än är vi inte riktigt där. 

Hur mysig stugan än är vanligtvis, så blir den nog snäppet 

mer hemtrevlig när man har en växt på bordet. Växter är liv. 

"Ett liv på vår planet" av David Attenborough är boken

jag skall läsa till näst. Om det är ens lite varmt i morgon

skall jag sätta mig i solen och njuta. 

Både av sol och bok. 

Även om jag misstänker att boken kan ge mig endel

att fundera på. 

Men från globala tankar till små tankar om trädgården. 

Jag hade haft lite planer i huvudet om att årets 

sommarblomsfärg skulle vara blå, men så står jag där

i plantskolan och märker att det är rosa som jag lastar

i min kärra. Jag är inte speciellt romantisktfladdrig så

där som person, men det är något med rosa blommor som

tilltalar mig. Rosa och rost och vinrött och grönt. 

Det är mina favoriter. År efter år. 

Gillar ju kontraster också - när det ruffa "fulsnygga" får möta 

det ljusa fladdriga. Vilt mot formklippt. 

Hårda material mot mjuka former. 

Motvikt som skapar harmoni. 

Strävar ju också att den här trädgården skall ha en slags 

kontaktyta till omgivningen. Växtvalet i krukorna skall inte vara för

"vräkiga" mot den omkringliggande naturen. Även om 

de växterna är långt ifrån naturliga i miljön i sig, så skall de kännas

att de har samma lite återhållsamma känsla som den omkringliggande

skogen och de karga klipporna mot havet har. 

Som jag skrev i mitt förra inlägg så lade jag ut lite kvarglömda nötter

till fåglarna som hade det ganska tufft i vintern som återkom innan Valborg. 

Lite nötter hade fallit ner på marken och vips kom en liten skogsmus och bar

hem nöt efter nöt till sitt lilla skafferi där under en björkstubbe. 

Nog är det ändå fint med vår! 

Och med en trädgård att väcka. 

Ha en skön söndag alla!