nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

SKÖNA SOMMAR...

...hoppas ni alla har en fin midsommarhelg.

Mätt och belåten med nypotatis, sill, en liten snaps och söta jordgubbar i magen kan jag bara säga att midsommaren smakar alltid lika gott.

I morse när jag vaknade sken solen från en klarblå himmel, men klockan vara bara barnet, alla andra sussade så sött, så jag slöt ögonen och fortsatte sova litelite till. Så snopen jag blev när jag ett par timmar senare vaknade och vädret så ut såhär:


Nämen, hallllåååååå?


Till råga på allt så började det regna så ingen frukost nere vid havet blev det...Man borde ju vara van, att midsommar vädret kan vara nyckfullt, men ändå...Det är detta jag drömmer om huttriga vinterdagar. Att få gå ner till stranden och njuta av låååånga frukostar i solen med vågskvalpet bara ett par meter ifrån!


Alla var inte lika nere över det regniga vädret som jag, lillungen han stack iväg med fiskespöet i högsta hugg. När han efter en god stund återkom, utan fångst visserligen, men det kanske inte ändå är det viktigaste? Då började solen titta fram bakom molnen.


Och bara på några minuter förvandlades det ruggiga vädret till världens sommardag! Nu gällde det att ta tillvara på dessa stunder. Även vår lilla kaja, Centsu, njöt av sol, värme och salta vindar!


Jag undrar om jag någonsin kan få nog av dessa sommardagar? De är ändå så få, de där riktigt soligtgassiga, skönfläktande, och framför allt lediga dagar!

Men nu blir det fyra veckor av lediga dagar!

Lojt satt jag i solen och följde med kajungens upptäcktsfärder på de varma klipporna.


Och den där himlen...att den bara kan vara så blå!



För en stund lämnar jag min plats i solen, för vi skall tassa några hundra meter genom skogen till grannstugan, för att återigen fylla magen med sommarsmaker. Mmmmmm!

Livet är inte så tokigt!

PoK

M.

SIN FARS DOTTER...

...någon annan fars dotter någonstans har ju idag lite annat för sig, medan jag envist fortsätter med mitt projekt fönsterrenovering. Liten paus i det jobbet hade jag faktiskt här på eftermiddagen för att lite kolla hur man också kan fira en sommarlördag....:) Grattis till dem båda!


Efter festligheter på tv, styr jag mina steg ner till källaren där projekt fönsterrenovering pågår för fullt. Fick en plötsligt en sådan nostalgisk känsla, min pappa var "alltid" i sin verkstad och pysslade med än det ena, än det andra. Jag är uppvuxen bland hyvelspån och målningspytsar. Så kanske äpplet inte faller så långt från päronträdet i allafall?

Bland de mest känslomässigt värdefulla arven efter min pappa räknar jag ett stort antal gamla verktyg. Och de, som så mycket annat är inte bara som prydnad hos mig. De flesta använder jag faktiskt. Den här lilla hyveln hör till mina absoluta favoriter. Den är superbra - och dessutom så mycket vackrare än alla plastiga varianter....;)

Fönstren i detta hus verkar vara ett hopplock av än det ena än det andra. Det finns originalfönster från 30-talet då huset är byggt, det finns gamla innerfönster som flyttats till ytterfönster, följaktligen har just dessa fått ta lite extra stryk av väder och vind, eftersom de aldrig kittats och vatten kommit åt att rinna in i träet...

Det finns bågar som målats med oljefärg, men också bågar som fått sig en omgång av nåt modernare, platsigt...


Men nu skall de alla få äkta linoljefärg på sig. Värmeblåslampan får gå lite het nu en tid framöver när den gamla målningen skall bort.


Det går egentligen ganska enkelt, det som tar tid är att låta oljefärgen torka...det är inte för den otåliga. Men jag ger mig inte! Det får ta den tid det tar, för jag tycker att mina gamla fönster skall få den bästa vård :). Har de hängt med i sextio år, så är de värda lite kärleksfull omvårdnad tycker jag.

Till min stora förvåning hittar jag rödmyllefärg under alla lager av vit färg. Har detta hus verkligen haft röda fönster engång? Eller har man bara målat med rödmylla under av ekonomiska eller praktiska skäl?


När målningen, och de mest underliga silikonlappningar här och där är avlägsnade blir det till att kitta. Tidigare använde jag kitt på burk, som måste knådas till lämplig konsistens, men sedan hittade jag gammaldags kitt i en såndär tubfundering och det är nog väldans bekvämt. Kanhända att jag av pris-skäl måste övergå till en ekonomiburk kitt, men i allafall för små kitt-arbeten rekommenderar jag tuben!


Tuuuur, att man har lite annat att syssla med medan kittet och oljemålningen torkar...hahhaha..Har passat på att måla golv också. Visserligen märkte jag här i veckan att det inte är såååå himla smart att försöka ha tusen bollar i luften samtidigt...

Häromkvällen passade jag på att måla en del av äldre sonens rums golv (jag tar det i delar så behöver jag inte flytta ut alla möbler). När jag målat en del av rummet, rusade jag vidare för att hinna med nåt annat, när jag kom på att jag borde betala räkningar, och medan jag rusade till datorn för att göra det fick jag syn på min dammsugar-robot, och kom på den fantastiska idén att låta den jobba på lite medan jag knapprar på datorn.

Sagt och gjort...vad jag INTE kom ihåg att göra, var att stänga dörren till det nymålade rummet, varpå min supereffektiva lilla runda robot glatt traskade in på det nymålade golvet och glatt traskade (eller rullade rättare sagt) omkring i rummet en god stund tills jag insåg vad som hände...Just målninsjobbet är roboten alltså inte såååååå bra på!


Men den lilla hyveln däremot helt suverän till fönsterrenovering. Räknade hastigt ut att med denhär takten kommer jag att bli klar med alla fönster....om ett år sisådär!


Men som sagt, det får ta den tid det tar. Vill ju gärna hinna med annat viktigt också...som att snurra på facebook och läsa bloggar...Centsus min säger väl en hel del om hur roligt han tycker att det är...hahhaah.

Nu börjar den verkliga nedräkningen till semestern för min del. Efter en verkligen arbetsfylld vinter och vår ser jag verkligen fram emot fyra leeeeediga veckor!

Skön sommardag alla söta!

kram, M.

LÖJLIGT GLAD...

...är jag över att ha min äldre son hemma igen. Han stack iväg en sväng till Norge här i våras, men kom tillbaka lite tidigare än ursprungligt planerat.
Och med sig i bagaget hade han dessa:
(här var det meningen att jag skulle länka till det inlägget, men si det lyckades jag inte med...)
Medan han ännu var i Norge fick jag ett textmeddelande av honom:
"Skicka mig adressen var jag hittar kannan, så skall jag fixa det :)"
Efter en stund då han hittat butiken kom det ett nytt meddelande:
" Skall jag köpa kaffekoppar och sockerskål också?"
Ja, vad skall man svara...? "Är de lika läckra som kannan?"

Svar från sonen: "Jooooo! Hela denhär butiken ser ut som hemma hos oss!!!"

En stund funderade jag på att svara honom: KÖP RUBBET, men jag besinnade mig och sade att ett par, tre, fyra, sex koppar och ett par kannor sääääkert får plats nånstans i nåt skåp:)


Men det finaste är ändå att ha honom hemma en sväng <3 p="p">

Sådär i övrigt håller jag på att drunkna i jobb - jobbjobb alltså. Jo, visst har jag jobb härhemma också men att stå och skrapa fönster eller måla golv är mest terapi. Jag tänker så otroligt bra när jag målar. Kanske det inte är en tillfällighet att jag dragit igång ett och annat målningsprojekt härhemma?

När livet blir lite turbulent är det skönt att syssla med något monotont som samlar tankarna.

Turbulent är också lilla Cenneths liv. Han har tagit de första försiktiga flygturerna. Den första slutade elegant på min korgs handtag (bilden ovan ). Sporrad av den fina prestationen blev han kanhända lite stor på sig och den följande vingtesten slutade snopet nog i en öppen kökslåda...

Landningen bland en massa snören och paketpapper fodrar nog lite precisionsövningar ännu...
Medan golv- och fönstermålningen torkar ger jag mig i kast med trädgården som helt plötsligt (muahahhah) blivit så grön så...av ogräs. Det är nåt med gruset på mina gångar...det drar åt sig ogräsfrön som en magnet. Och varenda ett av fröna gror - känns det som! Annars har den tuffa vintern gallrat ganska friskt i min trädgård. Många av rosorna har sagt upp kontraktet...perennbänken ser glesare ut än på länge...
....till all tur verkar pionerna i allafall vara glada och nöjda. I år får jag massssssssor av pionblommor - och av det blir jag också lite löjligt glad!

Nu skall jag skutta i duschen och se om jag skulle få de sista målningsresterna skrubbade bort från nagelbanden. Ännu ett par veckor innan det blir semester för min del, och jag kan strunta i hur mycket kitt och målning jag har under naglarna....;)
Må gott alla sommarälvor!
Kram

M.

LITE SMÅAKTIG...

...kan man ju tycka att min chef är, som inte beviljar mig vårdledigt!
Eller för att vara rättvis så förstår hon mitt stora behov av vårdledighet, men hon påstår starkt att hon tyvärr inte kan hitta nån liten text nånstans var det skulle stå att rätten till vårdledighet också berör fostermammor till kajor...


Men vadådå??? HUR lätt tror ni det är att lämna Cenneth hemma på morgnarna, och styra sina effektiva steg mot arbetsplatsen?


Men det går, när man vet att Centsu får vara med den bästa av bästa!


På kvällen kan man sedan pusta ut mot "mammas" axel;)

Men hur skall det nu gå när lillungen är på läger.....om jag skulle ringa chefen och fråga om det är ok att ta en kaja med sig till jobbet? För det är det väl? Visst???

Förövrigt väcker vi munterhet i omgivningen, lördag morgon och jag tassade i morgonrock och med Centsu på axeln ut efter morgon tidningen då ett par som var ute på morgonpromenad kom förbi just då jag dök ner i postlådan.

Mannen utropade: "Hej, vet du om att du har en fågel på axeln!"

Såg jag måntro så otroligt sömndrucken ut att han trodde att jag skulle ha missat ifall en fågel landat på mig? Morgontrött är jag ju, det är känt, men fullt så borta är jag inte, inte ens i arla morgonstund...hahahaa...

Men jag förstår honom...det är kanske inte alla mornar man stöter på yrvakna tanter i rosa (!) morgonrock med håret på ända och ögonen i oordning med en kaja på axel med en katt svansande runt benen?

Och jo, jag looovar, nästa gång skall jag skriva om nåt annat...!

Puss och kram!

M.

P.s Det är förresten inte blod Centsu har på näbben på den första bilden, om nån skulle tro det, det är jordgubbar - jordgubbar är bara så mums!

HAN ÄR INTE SÅ FAGER...

...men han har karaktär!
Här är han, Cenneth!
Cenneth (som är en mycket ung kaja) är en bortappad streetchild som jag räddade från en parkeringsplats häromdagen. Min kollega hade sett på förmiddagen hur han vimsade omkring efter att han ramlat från boet. Nu är det ju så att man inte skall plocka djurungar från naturen som man tror att föräldrarna övergivit - oftast är det inte så. Men när jag på eftermiddagen såg att kaj-ungen hade vimsat sig ännu längre bort från boet, och föräldrarna inte längre brydde sig om honom, var det dags att ingripa. Fågelföräldrar funkar så, hamnar en unge för länge, för långt från boet är de förlorade för dem...En flygokunnig fågelunge på en livlig parkeringsplats ger inte så bra odds i livet...
Så nu har Cenneth (eller bland vänner Centsu) flyttat hem till oss. Lillungen fick hitta på namn, och han tyckte att Cenneth var det finaste han visste:) Så vart det Cenneth!
Om det nu sen är en han förblir en gåta, men han beter sig som en liten kille faktiskt! Ständigt hungrig, lagom road av att bli tvättad, och ganska högljudd av sig, och lite småkaxig sådär tills saker och ting blir riktigt ruskigt spännande och det är tryggast att krypa upp i en famn...
De flesta tvåbenta är totalt charmade av Cenneths oslipade väsen. Och de övriga fyrbenta då? Tja, det tar det med ro....en sån skrikhals orkar man inte bry sig om...
Men för säkerhets skull bor Cenneth i kattburen när jag inte har ett ytters vakande hököga över samvaron!
Nu har jag nattmatat Centsu, dags att krypa i säng för min del också!
En dag till och det är Den Blomstertid Nu Kommer för endel i familjen. Härligt!
kram...eller krax kanske jag borde säga?
M.