KNOPPAR SOM SPRICKER

En riktigt skön 1:a advent på er alla härliga!

Sitter här och knackar med en stor kopp kaffe, fortfarande mätt och belåten efter gårdagens lillajulsmiddag med tjocka släkten hos min svärmor.
Urp! Hoppsan, förlåt.
Det var riktigt gott med lite försmak på alla julens smaker och dofter...Ah!


I våran lilla stuga doftar det inte av pepparkakor och andra juldofter än, men ett par av mina julblommor tycks veta vad det är för dag idag:). Julrosen slog ut igår...*lycka*...
(Om ni låter blicken glida förbi julrosen så ser ni hur mycket snö det finns kvar från snöstormen från förra veckan...Aldrig trodde jag att den skulle smälta bort...men så har det varit nästan tropiska + 8 grader i veckan och ösregn... )
Likaså amaryllisknoppen i köket, den sprack för nån dag sen. Så nu tassar jag omkring och njuter av min blommor - och plockar upp kläder som familjen sprider omkring sig i det adventsstädade hemmet. Jag är väl inte själv sådär galet bra på att alltid hänga in alla mina kläder i garderoben heller, men som den Stora Auktoritet jag ändå är så tyckte jag att jag skulle morra till lite åt lillungen, som är den mest begåvade i att sprida klädesplagg i hela huset. Storungen ligger nog honom hack i häl, men han brukar iallafall lyckas hålla till innanför sin egen dörr;)...
Ja, var blev jag?
Jo, med famnen full av kläder insamlat lite härifrån och därifrån stannade jag lillungen som var på väg ner för att äta frukost.


- Hördu, du! Jag tänker ordna en kurs i hur man hänger in kläder i garderoben!!!


Kvickt som en tvålad vessla slank han förbi mig och rusade nerför trappan.

- Jo, gör du det! Jättebra idé. Men räkna inte med att jag kommer så ofta på den...

- Öh...?


Kvar vid trappans krön står en mållös mamma...
Bäst att återgå till att njuta av blommorna, de sprider ändå bara lite frömjöl omkring sig de...;)

Ha nu alla en mysig adventshelg!
Och tack för kommentarerna:), de värmer så!

Kram på er! M.

SNART ÄR DET DAGS...

...att tända det första ljuset, det skall bli underbart! Men i mitt första adventsljus finns också mycket saknad och vemod. Det är idag ett år sedan jag satt på sängkanten brevid min älskade mamma och visste att det som började som en "oskyldig prick" på benet kommer att ta henne ifrån mig för evigt...

Så idag tar jag er bara på en liten sväng in i köket....

via tamburen....

till mitt arbetsbord där jag sitter och pysslar med det som skall bli årets julkort, och funderar på livet, eller låter bara tankarna flyta iväg. Och det är så skönt och precis vad jag behöver just nu.

Ett lite annorlunda inlägg denna gång, men det är nu så livet är...

...tårar och skratt, allt om vartannat i en märklig, underbar röra som är Livet.

Rå om varandra! Kram, M.

DAGDRÖMMAR

Här sitter jag i ljusets sken och myser med lite glögg under näsan, julklapparna är under kontroll, och allt är redo för advent och väntan på julen. Allt är fixat till diverse tillställningar och basarer som hör adventstiden till. Huset är pyntat och klart och barnen rara med tindrande ögon....

*poff*

NÅ NEJ!!! Jag sitter ju bara och idkar lite verklighetsflykt! Vilar ögonen och drömmer om hur det kunde vara...

Jag har inte hunnit med hälften av det jag tänkt den här veckan. Lite julpynt har jag släpat fram, men det ser ut som om det inte skulle klättra på plats av sig själv???

Lillungen har så mycket läxor att det känns som om jag gick om grundskolan när vi plöjer sida upp och sida ner med multiplikationstabeller (som han inte förstår...). Julbasaren är alldeles snart och ja, det var så enkelt att lova både det ena och andra i höstas när jag blev tillfrågad...

En räddning i nöden har blivit denhär:

Snabb att fixa, ser fin ut - och framför allt är den god!

Man tar 1 kg morötter som man river ganska grovt,

pressar saften ur 4 apelsiner och 2 citroner,

mäter upp saften och sätter till så mycket vatten att det blir totalt 8 dl vätska.

Allt ner i en kastrull och så får det puttra på i en kvart ungenfär.

Sen häller man i 1 kg syltsocker (det som innehåller pektin)

och så låter man det småkoka en timme till.

Rör om nu och då när man har vägarna förbi spisen

(gärna varje kvart eller så).

Efter en timme kan man testa med "marmeladprovet"

om den är tillräckligt tröjflytande.

En sked marmelad på en tallrik,

in i kylskåpet och ut efter en stund,

när det inte längre rinner omkring är det färdigt.

Så häller man upp det på burkar och

*voilá*

man har en marmelad att dela med sig.

Nix, nax, nu blir det att fortsätta med sysslorna... var lade jag nu lilla listan med "borde göras innan advent"...
En marmeladkladdig kram till er alla! M.
P.s. Ni tror inte, men jag gick ENSAM omkring på leksaksavdelningen i går kväll och valde julklappar - en sån lyx har jag inte upplevt sedan jag som 17-årig shoppade julklappar på självaste julafton! Visst ÄR det jul om en månad???;)

ATT VARA DEN MAN ÄR...

Hej på er!

Här vräker snön ner fortfarande, lillungen har varit ute i timmar, kommer bara in och byter torrt och så fort ut igen....så hallen vår ser mera ut som ett klädlager än en välstädad välkomst hälsning...

Varför skall det förresten alltid vara så här hos oss att överraskningsgäster dyker upp just när man har det som stökigast? Jag lekte som sagt skurgumma i går och så när jag nu ändå höll på så kunde jag ju gå igenom lite ettochannat som borde föras till klädinsamlingen, borde kastas, flyttas ner i källaren i väntan på att jag kan besluta mig över dess öde. Jo, och så höll jag samtidigt på att koka kladdig marmelad till lillungens julbasar, och så var det litelite pysselkorgar utspritt i vardagsrummet (absolut inte flere än tre stora korgar var det, jag lovar!!!). Och så fanns det lite grangrenar som jag släpat in som bara lite barrat. Och så hade jag då skurdagen till ära iklätt mig det mest praktiska men inte på något sätt vackra som jag hittat i min garderob. Håret prydligt uppsatt i två...ja, vad kan man kalla det - tofsar - som sticker ut på vardera sida om mitt Mycket Naturella Nylle.

Ute vräker snön ner i stormstyrka. Vem sjuttsingen skulle komma på idén att knacka på vår dörr en sån dag?

Men si, det gjorde det. Knack,knack, och in kom (läs: klev över alla diffusa säckar) en herre i kostym och frågade efter gubben min...

-Jo, men han är nog här nånstans, sa jag och stövlade över alla hinkar och dammsugare för att hälsa...Jag tyckte nästan att han ryggade lite bakåt, men jag är inte säker...

Vad han hade för ärende? Ja, han kom för att meddela att han skulle föreslå gubben min som ny medlem i någon ärevördig förening.

- Oj, det lät högtidligt detdär...*suck* En blick på mig och vårt hushåll igår fick nog styrelsen i den föreningen att tänka om;). Varför kommer folk oanmälda just en sån där dag??? Varför händer det alltid mig???

Kanske just därför värmde en liten komplimang som jag fick idag lite extra. Eller jag tog det som en komplimang - det får man väl???

En kollega kom fram till mig idag appropå ingenting och frågade om jag visste vad han gillade mest hos mig? -Va??!!, neeej...vad skulle det vara?, undrade jag.

- Att du alltid är dej själv, du försöker aldrig vara någon annan än den du är!

Oj! Tack! Som om jag skulle hinna vara nån annan, jösses, jag har ju fullt upp med att hinna med det jag är;)... HAHAHAHAHA.
Men det var skoj att höra! Och det är otroligt roligt att se att nya läsare vimsat in här hos mig:) Jag besöker er alla, och det är så skoj, för jag tror inte jag skulle hitta till er annars! För bloggar kan man besöka precis när som helst! Utan att knacka;)!
Ha en skön arbetsvecka! Hör ni inte av mig på en tid, så skicka räddningspatrullen...jag skall shoppa julklappar i morgon i STOOOOORA SHOPPINGRIKET....*stön*
Kram, M.

VINTER

Nu kom vintern...snö...mycket snö :)

Från en insnöad M.

GERTRUDS SKRIVBORD

Hej på er, här är jag igen...
Och med mig har jag de bilder jag trodde försvunnit från datorn, men de hade ju bara gått och gömt sig på fel plats:).

Jag kunde gå ner till sonens rum och fota hur det ser ut i sin helhet, men där utspelade sig en liten fest igår kväll, med några övernattande ungdomar...så, ja, jag tror jag skall bespara er det nöjet ;).

Här har vi då Gertruds skrivbord. Gertrud var min svärmors gudmor, så skrivbordet är inte alldeles nytt. Jag räddade skrivbordet från att hamna på soptippen för många år sedan, men det har nu bara blivit ouppfixat ända tills nu...Men nu skall det bli avdammat och få ett nytt liv.

Här är en gammal IKEA-hylla som säkerligen är tänkt till badrum, men den har tidigare fungerat som kokbokshylla i köket, nu får sonen låna den en tid. Det är ju bara så att han kommer antagligen att flytta hemifrån för att studera efter lumpen, så hans mycket förståndiga och ekonomiska mor *himlar med ögonen*, tycker att det inte är idé att plöja ner en massa pengar på nya grejer...när det finns så mycket man kan FIXA i knutarna...:)

Men lite myspys skall han få i sitt rum med.

Sonen själv har själv nångång påstått, mätt och belåten uppkrupen intill en sprakande brasa, att han tänker minsann bo hemma tills han är 35 - hans lillebror är ännu värre; han skall gifta sig med BÅDE Jenny och Johanna, och de skall alla bo här hos oss!!!! HA! En kärleksfull spark i ändan, pussåkram, och lycka till i livet är mera min melodi;).

Hur jag sedan skall hantera eventuell separationsångest efter dessa buspojkar, det är den dagens bekymmer...

Men här har vi då Gertruds skrivbord, nästan färdigmålat; svart och manligt. Skall ännu få en omgång med penseln, litelite shabbas och så skall beslagen på plats.

Stolen som ni ser kommer från mitt föräldrahem. Det småkomiska i detta är att när min pappa i tiderna fyndade dem (jag har 2 stolar + tillhörande byrå) så var de svartmålade och han jobbade länge och väl med att skrapa bort den svarta färgen. Kände lite lust att måla stolen svart också, men jag tror nästan min far skulle trilla ner från sin molnkant om jag gjorde det...såsom han slet med att få bort all färg;).

Ha en skön söndag, och tack för kommentarerna - tungan känns nästan normalstor idag - och jag schluddrar bara lite nu och då...

Nu skall jag gå och göra det jag sagt att jag skulle göra idag: Skura huset, stora adventstädningen..............jag kan ju inte hålla på och skriva milslånga inlägg bara för att slippa.

Egentligen är det helt ok, bara man kommer igång...

NU går jag!

Ha en skön söndag, här är världens snöyra, snön vräker ner vågrätt och de stora granarna utanför fönstret här niger majestätiskt i stormen...Bra så länge de bara niger och inte knäcks av. De är inte alldeles nya de heller...

Nämen nu GÅR jag!!!

Kram. M.

SCHNÖFALL

Hej alla goa!

Nu schka ni få höra vad jag lyckadesch göra idag...

Nej, nej, mitt märkliga schpråk beror inte allsch på att jag schkulle ha fallit ner i glöggtunnan och faschnat där, inte allsch!

Det var såhär; I går kväll började det schnöa...morgonen kom med ett vackert schnötäcke och mera utlovades - schnö alltschå.

Och jag som hade tänkt gå ut för att plocka gran- och tallkvistar idag!!! Haschtigt på med kläderna och schå fort ut...och det var då det hände:
Jag drattade omkull på trappan mycket likt det man scher i scherietidningar...Tur att man är lite mjuk därbak, schå det hände inget värre - men jag lyckadesch bita mig i tungan, riktigt rejält deschutom...- Aj! , scha jag och schen några andra ord schom jag knappt vischschte jag kunde;)...
Lite kvischtar blev det ändå plockat, schå nu kan det bli advent för min del:).Ockschå ljuschlagret är påfyllt...

Schen vet jag att jag lovade vischa bilder från schonensch rum, men de har bara förschvunnit från datorn - och kameran! Jag får ta och fota nya i morgon i dagschljusch.

Hur det gick till igår när schonen anlände? Jodå, jag fick en bamschekram och "tack morschan" och SCHEN dråschade han ner på schängen och schomnade innan schkallen nådde dynan tror jag... ZZZZZzzzzzzzzzzzzz lät det!

Nu schkall jag taschscha ner till köket, det blir schoppa idag, inget schom kräver tuggverkschamhet, tack;).

I morgon schall jag vara schkurgumma hela dagen...*hipphurra* - och fotografera lite ;)

Schtor kram! M.

P.sch. Glömde schäga...var förschikliga därute i schnön när ni schamlar kvischtar...;)

NU SLÄPPER HANDBROMSEN...

...när det gäller att hålla igen julpyntandet:) Räknar minuterna till advent när man riktigt får släppa loss. Här står jag nu som en flodhäst i startgroparna: Frustande och skrapande med foten står jag redo med tallgrenar, sidenband och en ansenlig mängd vackert tingeltangel i nävarna.
Sonens rum står nästan färdigt och väntar på att han anländer hem från skogen. Jag förväntar mig lite att han kastar sig om halsen på mig och upphöjer sin snälla mor till skyarna...ja, eller så dråsar han bara ner på sängen och vaknar söndag kväll...Vi får väl se vilket som. Men det känns lite tacksamt faktiskt att fixa rummet åt honom nu, jag menar, allt måste ju vara bättre än att sova i ett regndränkt tält, vid ett kärr i november...hihih . På veckoslutet får ni kika in:) Sen sitter jag här med en klädsam rodnad på kinderna och ett fånigt leende på läpparna.
Tack söta Annica på Home No.1 för de rara orden! Jag blev så glad! Tack också för alla andra rara kommentarer! Aldrig trodde jag att jag skulle bli så varm om hjärtroten av att höra att nån gillar min lilla blogg:)...Jag började ju blogga för att få lite ordning i mina projekt. Om det har hjälp upp saken? Nja...för att vara ärlig, men det är så jätte mycket roligare!!! Tack alla!

Och sen ett "varningen" ord: När ni besöker Annica: Hennes blogg är minst sagt beroendeframkallande, så passa er ;)!

Ha nu en skön torsdag - och unna er att njuta av själva livets andlösa skönhet!

Kram. M.

MÅNDAGKVÄLL

Tänkte utmana er med en liten fråga:

Gissa vilket jag föredrar just idag;

1. Att gå ut på promenad denna kalla, våta och mörka novemberkväll med en motsträvig liten hund ?

eller

2. Krypa upp i min nedsuttna tv-fåtölj med det det ni kan se på bilden ovan, med en nöjd liten hund vid fötterna?


Det blir knepigt - jag vet - men jag skall ge er lite tid att fundera på det, så jag berättar det rätta svaret nästa gång :)!

Stooooor Kram,
M.

P.S Anneli, jag försökte lämna en kommentar hos dig, utan att lyckas,och tacka för tipset - och önska dig välkommen till denna roliga "bloggvärld":)! Hoppas du skall trivas!

JAG ANAR SPIONAGE...

... här på bloggen!

Jag skall väl börja med att påpeka ett detdär med fria händer i sonens rum är en sanning med modifikation...Det var så att vid nåt skede under hösten när han var hemma från armén, så nämnde jag väl sådär hastigt i förbifarten att jag kunde röja i hans rum lite.

- Jooo, men det är väl okej, svarade han då aningslöst.

Det är ju så att kan man tolka mig rätt så frågade jag ju egentligen om jag får göra om allt, hela köret. Och han sa ju Jo!...inte sant?

Hur som helst så är det ändå bara frågan om en verklig budjetförändring. (Som om de andra rummen skulle vara nåt annat, hahahaha...) Så några enormt stora försändringar blir det inte...
Men utgångsläget är liksom detta:
Ingen som saknar ikraftvarande stelkrampsvaccination har vågat sig in där på......länge;).

Sonen borde alltså inte ha en aaaning om vad jag sysslar med härhemma...och så ringer han idag då och undrar om hans rum ser helt annorlunda ut när han kommer hem, att om jag har tid och lust så skulle han bli jätteglad om det skulle vara så...Attans unge, jag tror han spionerar på min blogg.

Så tji fick du ungen♥...jag tänker inte alls lägga ut några bilder på rummet - än! Hahah!!!

Skall inte ni vara ute i skogen eller nåt, utan tillgång till internet, förresten???

Däremot tackar jag av hela mitt hjärta för lyckatill- kommentarerna! Det behövs...;)

Ha nu en skön söndag alla ni som seglat in här hos mig!

Stor kram!

M.

PRENUMERATIONER

Hej alla !
Jag är knappast ensam om att vara utsatt för all världens telefonförsäljare som vill att jag skall beställa än den ena tidningen än den andra. Och jag som tycker att jag kruxat för på precis alla ställen att jag inte vill att man skall ringa...och ändå ringer det.
Den gångna veckan har varit helt hopplös! Jag vet inte hur många gånger man har försökt få mig att köpa tidningar som jag aldrig ens hört talas om - än mindre skulle vara intresserad av.
Jag prenumererar faktiskt bara på en enda tidning, om man då inte räknar tidningen med seriösa nyheter som dimper ner i postlådan troget varje morgon...

...För en tid sedan satt jag och drack mitt morgonkaffet i all sköns ro och läste morgontidningen.
Hittade en lite artikel som berättade om att nu kan man prenumerera på disktrasor!
Kaffet höll på att hamna riktigt fel skall jag säga...VA!??? Disktrasor??? Allvarligt???

Om jag kommer hem efter en stressig arbetsdag så vet jag inte om det är disktrasor jag vill hitta i min postlåda...;)

Foto www.disktrasa.com

Men så tänkte jag lite längre...kanske det inte är så dum idé egentligen? Då skulle man få såna disktrasor man vill ha hem med jämna mellanrum och så slapp man komma ihåg det där i butiken.

Så nu sitter jag och försöker hitta var jag kan prenumerera på toapapper, tandborstar, soppåsar, lampor och batterier. Ja, min lista på vad jag brukar glömma att köpa hem kan göras ganska lång.

Och så skulle jag gärna prenumerera på mjölk! Ingen i min familj erkänner att någon skulle vara mjölkberoende...och ändå är den alltid slut. Jag vill ha mjölk på trappan varje dag!...Fast på sommaren skulle den väl surna och på vintern frysa till glass, hmm...det är väl bäst att fortsätta släpandet i allafall - eller köpa en ko!

Blev du sugen på att prenumerera på disktrasor nu så kan du göra det här: disktrasa.com

Det blev inget i inredningväg denna gång. Samlar krafter att ta itu med min förstföddes rum (han kommer inte hem detta veckoslut och gubben och minstingen har också lovat hålla sig undan). Så nu ser jag fram emot en solo-lördag:).Bara jag, penseln, lite sandpapper och en massa idéer...och det viktigaste av allt; helt fria händer att fixa till i sonens rum...Yihuu!!!

Skön fredag till er alla!!!
Kram M.

SPRÖDA BRÖD...

Hej på er!

Dethär ser ju inte så jätte aptitretande ut.

Men det blir nog bra skall ni få se...

Denhär sörjan skall få stå och jäsa i ett dygn i en vrå i köket...

Nästa dag tillsätts mer mjöl och så har man en

skön deg att knåda

Sen rullar man ut degen till en korv och skär ut små bullar,

beroende på hur stora knäckebröd man vill ha:)

Jag har valt att göra dem så stora ett det ryms två tunt utkavlade bröd på en plåt, det blir enklast så...

Det här är ett otroligt enkelt recept på ett fantastiskt gott knäckebröd!

En gång när jag skulle baka dethär så var jag utan kummin hemma, eller något annat jag tyckte jag kunde bland i en knäckebrödsdeg.

Vi skulle åka iväg till vänner på sommarfest och jag hade lovat baka dethär knäckebrödet. Så jag som då gärna utnyttjar mina små barn till diverse sysslor som jag inte själv vill/hinner göra bad att "nån" skulle kila iväg till butiken efter kummin...

Ingen reaktion nånstans.

Försökte med lite lirk och en muta eller två - trots det ingen reaktion.

-NU! ryter jag, och hotar tippa hela degen i nacken på den som INTE är villig att gå och inhandla kummin.

Och, ja, det hjälpte, konstigt nog...

Så det dröjer en stund, en låååång stund...

...och hem kommer sonen med spiskummin...

Ja, det stavas ju ganska lika...

En blick på klockan säger att här hinns det inte med fler turer till butiken, så jag kastar i lite spiskummin och hoppas på det bästa. Och, det var faktiskt riktigt gott! Lite annorlunda men gott, så jag har använt det flere gånger.

Men nu till advent och jul blir det nog att använda helt vanlig, trygg kummin;)

Receptet finns i min matbibel: Annas Mat.

(Lämna en kommentar om du vill ha receptet.)

Just nu har jag rymt fältet därnere, för lillungen har fått för sig att leka butik i vårt kök. Stööön...skall gräva i gamla foton och se om jag inte skulle ha en bild på hur DET ser ut;)

-Nej, snääälla pep, jag när han meddelade om sina planer...det blir så himla stökigt...

Novembertrötta mammor vill inte ha stökiga kök! Men så blev det lite spanielblickar och en kram av sonen, och mor i huset smälter och muttrar:

-Ja, ja en stund då - och DU städar....suck, du är så hopplös ibland ♥!

- Javisst, är jag det! Och så skuttar han iväg...Efter en stund hörs det från köket:

-Mamma, vad betyder hopplös - sådär egentligen???

Novembermatt kram!

M.

FARSDAG

hihii...trodde ni att kära gubben skulle slippa spets ens på farsdag? Nixnax, däremot fick jag smygfota brickan redan igår, för den skäggige, yrvakna karl som är far till mina barn vill nog inte ställa upp på bloggfotografering i arla morgonstund...Och, ve och fasa, om någon skulle försöka ta en bild på mig den tiden på dygnet...

Däremot gjorde jag mitt bästa för att tillföra lite manligt till brickan i form av tallkvistar och murgröna. Och det har alltså inget att göra med att jag skulle ha glömt att köpa rosor åt honom! Inte alls, hihi...sa jag inte att jag är bra på bortförklaringar, hur trovärdiga de sen är, det är en annan femma...:)

Nu blir det en snabb promenad innan regnet börjar ösa ner...

Ha en skön söndag!

M.

VAD ÄR PATINA...

...och vad är bara enkelt förfall?

Som jag säkert sagt i förbifarten, så har det liiite börjat rycka i nerven för jul...inte mycket men lite bara...
Jag har gett mina grå, små celler en uppgift att hitta på något blickfång till trädgården. Jag vill inte ha något som ser konstlat ut utan gärna något som är naturligt att det finns därute...

Gamla skidor? (har inga på lager...), men en kälke finns det ju!!....öh, nånstans.....Lillungen fick den till sin första jul av den där oerhört generösa personen som dyker upp i hemmen till julafton:).

Men det är faktiskt något år sedan....hmm...och vi använde den faktiskt i flere år...hmm...och om jag känner mig själv och de övriga i mitt hushåll så finns det en risk att den hamnat någonstans i ett lider, eller ännu värre, bakom ett lider.

Ut och leta! Skulle någon sett mig böka omkring i den sena kvällskymningen, på hysterisk jakt efter en bortglömd kälke, ja...jag kan förstå att min trovärdighet som en relativt balanserad person skulle fått sig en liten törn;).

Nästa dag, i avslöjande dagsljus, ställs jag då inför det svåra: Vad är patina och vad är bara förfall? Var går gränsen?

Nånstans här tror jag den går...gränsen alltså, för mig. En mycket "välpatinerad" kälke i en höstledsen trädgård blir bara för mycket! OM det skulle komma snö...då får jag väl tänka om :).

Men då skall det vara vacker, kritvit pudersnö...inte novemberslask...i och för sig, då skulle ju ingen se att där fanns en kälke överhuvudtaget;). *hehe*.

I övrigt har jag varit lite duktig också idag (inte bara vänt och svängt på kälken). Jag har... *trumvirvel*... fixat alla uteljusen!!! Jo, jag vet att det inte är nåt underligt, men jag har alltså gjort det NU och INTE när det är : +0 grader och snöar våta disktrasor och är mörkt och helst också blåser stormstyrka. För det har hänt! Både en och annan gång...

Nu är det bara för mig att koppla strömmen på när jag tycker att det är dags för lite ljus i trädgården:). Bara som en liten vink ifall-om-att det skulle finnas någon annan än jag som alltid är ute i sista minuten...;).

På tal om sista minuten...så skall jag tassa ner och röra ihop lite lördagsmat, det får bli makaronilåda, modell mycket, idag, för senast jag räknade var det ett halvdussin extra pojkar i 20-årsåldern nere i köket...och de såg jättehungriga ut:).

En stor kram till er alla!!!

M.

ATT SPETSA TILL DET...

Hej, alla!

Fredag har det hunnit bli, denhär veckan har verkligen bara rusat iväg. Känns att jag inte hunnit med något därhemma....Ramlat ganska novembertrött ner i fåtöljen om kvällarna och bläddrat mig igenom ett par julnummer-tidningar. Det finns så otroligt mycket skoj och vackert man kunde göra. Sida efter sida med härliga idéer, och vackra hem! Och god mat! Mmmm...

Jag har lite velat och funderat under veckan...Jag har ju ett och annat rum kvar som väntar på en uppfräschning. Antingen får jag gräva fram min energi som gått och gömt sig nånstans och ta itu med de här rummen med grovhandskarna. Jag hade ju som sagt en tanke att jag skulle hunnit med allt innan jul *himlar med ögonen* hahahaa... Eller så lägger jag det på hyllan till nästa år och pysslar på med smått och gott nu en tid framöver. Lutar lite åt den senare hållet.

Har egentligen aldrig varit sådär jättejättepysslig av mig...I synnerhet inte sånt pyssel som kräver hemskt mycket pillerill och stor nogrannhet, det går inte riktigt ihop med mitt temperament alla gånger...

Har sett både i bloggar och tidningar lampskärmar som fått en "kjol" eller vad man nu skulle kunna kalla den, ofta sytt av lakan med monogram eller något.

Jag har gamla lakan i skåpen med vackra monogram, jag har en symaskin och allt borde vara frid och fröjd, bara att sätta igång... Men jag är inte så duktig på att sy och det lutar liiite åt pillerillgöra, så jag valde en annan version för att förnya lampskärmen:

Här är resultatet. En vanlig "tråkig" lampskärm har blivit tillspetsad:)


Nu skall jag iväg till jobbet, ungen min till skolan.Hunden in (och katten ut höll jag på att säga, men jag har ju ingen katt för tillfället...)

Ikväll blir det fredagsmiddag som gubben min lovat fixa ♥. Ser fram emot att komma hem till färdigt dukat bord:) tända ljus :) puttrande köttgryta :) upphällt rödvin:) och alla gossarna (egna och andras) runt bordet...:). Fniss, han kan vara riktigt go´, gubben min...

Ha en riktigt skön fredag!
M.

LEKSAKER

Halloj på er!

Jobbet tar för tillfälle en massa tid, och kvällarna är lite fullbokade de med...så fixande av barnrummet tar längre tid än vad jag tänkt...

Det lilla i "pyntväg" som jag beställt kom på posten i allafall, så nu skall jag bara hänga upp den i taket...Så var det tänkt alltså....

Men när lillungen fick syn på flygplanet utropade han:



- WOW!!! En PLÅTleksak! Är den till MIG???
Plast i all ära (eller så inte) men PLÅT är det som gäller tydligen.

Även min äldre har förälskat sig i plåtleksaker...
När han var en liten parvel på 2 år, sådär, så hade han hittat en plåtlastbil från 50-talet någonstans i knutarna - och han älskade den! Den var söndrig, vass, rostig och färgen flagade alldeles förfärligt men den var sååå kär! Så till den grad att han tyckte att han måste få sova med den. Och med en cykelpump...

Det fanns kvällar då jag stod där vid spjälsängen och bäddade ner en plåtlastbil och en cykelpump och tänkte: Mjukisdjur...har detta barn aldrig hört talas om mjukisdjur??? Nep! Det var dessa två saker han ville sova med, basta!

Det var då det...
Just nu tycker jag att det är lite krångligt att inreda rummet åt min 10-åring...Ja, inneboenden själv har väl inte så stor skillnad bara han hittar sina grejer. Det är ju jag som skall krångla till det *fniss*. Jag menar, är man tio så är man ju ännu nog hemskt mycket barn(slig), men ändå inte litet barn, och absolut inte ännu "ungdom".

Jo, jag får väl skylla mig själv som skall försöka få till det, det finns större problem här i världen jag vet det, tyckte bara att det var lite intressant att dethär plötsligt skall vara så "svårt".

Så goda shabby chic-idéer alá pojkrum mottages med tacksamhet :)!!!

Ha en skön fortsättning på veckan, alla ni som förirrat er in till mig:)
Kram,
M.

ALLDELES SNART...

...hoppas jag få krypa upp i en skön stol och stänga ute resten av omvärlden för en stund och bara drömma mig bort i jul(inrednings)land.

Tidningen ligger redan tryggt i min väska - och jag har inte ens tjuvkikat det minstaste i den! *barnsligt stolt*.

Skulle jag småbläddra lite så går jag inte att hejda utan skulle förmodligen sluka tidningen i ett nafs. Njuter hellre av den i lugn och ro. Mmmm!

Om man ännu skulle köpa hem lite pepparkakor och pepparrotsost (testa, det är inte helt fel om du tröttnat på blåmögelost!) och värma upp resten av glöggen från veckoslutet...Eller är det att ta i lite? Vi får se...Njuta på sätt eller annat skall jag i allafall;).

Gör ni det också!
Kram, M.

DET DOFTAR SNÖ...

Än har det inte ramlat en endaste liten flinga här hos mig, men jag tycker det känns i luften liksom...Inte mig emot! Hela förra vintern blidde vi helt utan snö, och jag saknade det!!!

Ingen snö kom det från det molnet, inte denna gång...Men lite har jag ändå förberett vintern.

För mina småfåglar. Ja, ja, jag lovar att jag slutar tjata om mina småfåglar och fågelbräden, men jag tycker så OM dem...Och ja, jag tänkte komma med en liten vink...

Även om man inte är någon duktig bakelse-bakare (vilket jag alltså inte är...) så kan man göra lite nyttigt av de formar som man kanske har nånstans i lådorna/burkarna/skåpen... Jag har gjort några bakelser av cocosfett, solrosfrön och sånt till fåglarna.

Och jag hann knappt ta ett steg bakåt innan den första matgästen anlände...

Och som ni kanske förstår...skiner solen som idag, så har jag valt att vara ute hela dagen, så det blev inget om inredning denna gång...Nu har jag definitivt sagt "sov gott" tíll trädgården och kommer härefter att hålla till mer inomhus. Det har börjat rycka i min advent/jul-nerv så vi får väl se vad det för med sig!

Kram på er alla!

M.

ALLHELGONA HELG

Senast till allhelgonahelgen försöker jag se till att trädgården är färdig för sin vintervila. Det är dags att ta in de sista blommorna som fått stå ute på trappan. Här övervintrar rosmarin, agapanthus, murgröna, buxbom och julrosor.


Har ett värmebatteri för de riktigt bistra köldknäpparna - om de kommer...Blir det kallt i långa tider bär jag in de känsligaste växterna till den övriga familjens stora glädje:)
Och när jag nu höll på så "vintrade" jag till det med lite kottar och kala grenar. Verandan är nog det rum hos oss som mest ändrar stämning mellan olika årstider. Från allhelgonahelgen blir det dämpad väntan på vintern här. Men det gömmer sig liv i krukorna - livets kretslopp, det är så det skall vara. Livet går vidare.
Livet går vidare...till Allhelgona minns man alla dem som gått vidare - nånstans. Man stannar upp och sänder en extra tanke till dem alla. Obönhörligt rörs vi alla någongång av sorg när någon när och kär går bort. Jag tänker på alla de mina som nått slutet på sin stig, jag berörs starkt av de unga människor som korsat min stig på sätt eller annat, men som mött slutet på sin alldeles för tidigt...

I år finns mina tankar ändå mest hos min älskade Mamma som dog för snart ett år sedan. På mitt skrivbord har jag ett gammalt foto av henne då hon var mitt i livet, så som jag är nu.

Det påminner mig om att njuta på något sätt av varje dag, för det gjorde hon.

Hon var så fin!

♥

Ikväll tänds många ljus på gravgårdar, i hemmen, i trädgårdar. Det är så oerhört vackert och rofyllt.
På min veranda tänds den första ljusslingan för året. Och på trappan lyser ljus i lyktorna. Ikväll blir det ljus och brasa, och eftersom jag har rejält ont i halsen tror jag det blir att provsmaka lite glögg...
Vi hörs igen! M.

DEN SOM SIG I LEKEN GER....

Godmorgon därute!

Solen skiner så det gör ont i mina ögon som redan hunnit vänja sig vid grådask och mörker. Alltså tänker jag inte alls sitta så länge här vid datorn, utan skall hoppa rakt ner i mina gummistövlar och övertala hunden min att det visst är jätteskoj att traska omkring i dyblöt terräng...

Men!
Jag har blivit utmanad av Annica som har bloggen Home No.1 . En underbar, inspirerande och vacker blogg! Där brukar jag tassa omkring och bara njuta av allt vackert! Gör som jag! :)

Regler för utmaningen som följer.
Länka till den som utmanat dej och sätt in dessa regler på din blogg.

Berätta 7 saker om dig själv alldagliga som knasiga.
Utmana 7 stycken bloggare i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.

Jag läste utmaningen redan i går, och har verkligen jobbat på att komma på knasiga saker om mig...jag är så genomvanlig, så om jag skriver 77 alldagliga saker om mig istället då? Nå nej! Skojade bara:)

Här kommer 7 punkter om lilla mej:

1. För att vara en relativt social, pratsam och gladlynt person så trivs jag också oerhört bra alldeles ensam emellanåt. Jag tror nästan det bosatt sig en liten eremit i mig som tidvis kräver att få ta över och lugna ner mig?

2. Mina pärlor här i livet är ungarna mina (10 och 19 år gamla har de hunnit bli - fast det var ju alldeles just de föddes!). Och gubben min...ja, han har fått dras med mig i över 20 år, stackarn;)

3. Emellanåt när jag står i trädgården med rejäla gummistövlar på mig, med rumpan i vädret och händerna djupt ner i någon rabatt kan det kännas långsökt att jag någongång sysslat med tävlingsdans...Ni vet, paljetter, skyhöga klackar, svepande klänningar...men så är det. Men jag njuter fortfarande oerhört av att få sväääääva iväg i en långsam vals eller wienervals med gubben min!

4. Sen tänker jag "kopiera" Annicas motto, men det är bara så att det alltid varit mitt motto här i livet: ALLT ORDNAR SIG. För det gör det, på något sätt...

5. Jag tycker ju oerhört mycket om inredning (ifall det blivit oklart för nån...hehe) men gillar också att klä mig snyggt (eller åtminstone lite personligt då). Men jag fullkomligt avskyr att shoppa kläder! Så jag hör till de kvinnor som släpar hela kassakistan med mig ett par gånger i året och så köper jag allt jag behöver på en gång och så är det gjort...Lite som att gå till både tandläkare och gynekolog på samma dag;)

6. Hmmm...vad annat skulle vara typiskt för mig? Jo, jag är ganska bra på att prata, argumentera, förklara bort saker och så. Mina barn har ärvt denna förmåga av mig, så det kan bli ett väldans förklarande och pratande och diskuterande hos oss ibland. Gubben han har gett upp för länge sen... Sen kan jag bli tvärarg ibland, men glömmer bort att vara arg efter en halvtimme eller så, så gubben han har lärt sig att bara vänta ut mig, och så var den stormen över...

7. Skulle önska att jag var mer systematisk, jag börjar med hundra projekt och lämnar många av dem på hälft....och blir jätteirriterad på mig för det. Men det är nu jag;)

Och så tar jag och skickar utmaningen vidare till:
Änglahem , Rödluvans Vita Vardag, Lantluft, ♥Min Eden♥, Guldkant På Livet, Skatan, Tidsmästarinnan

Nu väntar den blöta terrängen och höstblek sol...
Kram på er alla!!!
M.