AVIGA VECKAN
Det finns veckor då inget riktigt går som man tänkt sig...Håller på och fixar i lillungens rum, men inget vill riktigt lyckas nu...
Tyget som jag skulle sy en gardin av var slut i butiken...så jag fick ta ett annat, helt okej det med, men jag hade ju fått ögonen på det andra innan. Och så finns det inte ens att beställa mer. Totalt slut...
Garderoben hans är målad, men nu har jag lyckats tappa bort (!) dörrknopparna som jag köpt för en tid sedan. Hur kan man? Jag VET ju att jag lagt dom någonstans på ett väldigt logiskt ställe. Kommer bara inte på det just nu, och inte kom jag på det igår kväll heller, och inte i förrgår...
Så hade jag då i ett anfall av praktiskhet köpt en ställning med trådkorgar (ful, men ah, så praktisk) att ha leksakerna i (välgömd bakom gardinen...hihi).
Väl hemma märkte jag att hälften av delarna var av fel kaliber, så var det bara att åka iväg och byta dem...Arrrghh!!!
Så tappade jag en jättelåda med skruvar, spikar och annat smått och gott i källartrappan, hur det såg ut, det behöver jag knappast säga...
Det är inte så konstigt att min lilla hund tittar lite allvarligt förundrat på mig, när jag sitter och småmuttrar och osar bränt i stolen brevid.
Har beställt några små trevliga grejer till pojkrummet, ser faktiskt fram emot att få "pynta" till det i hans rum - om jag nu någonsin kommer så långt.......*djup suck*
Just nu skulle jag inte bli hemskt förvånad om paketet skulle komma bort på posten...att en sån vecka;)
Men!
I morgon är det en ny dag!
Dessutom Alla Helgons Dag! En så lugn och vacker helg!
Få sända en tanke till våra kära som inte längre finns med oss, och ta tid att varva ner och minnas.
Minnas röster som tystnat, ge rum för saknaden, låta tankar och känslor som slocknat leva vidare i mina tankar och i mitt hjärta. Att stanna upp ett tag.
Ta vara på er!
Stor helgdagskram!
M.
P.s. I morgon skall jag svara på en utmaning jag fått:)
IBLAND HAR MAN SINA SVAGA STUNDER...
Detta har varit ett av dom veckosluten då jag tagit itu med en massa tråkiga göror som bara måste göras. Och att jag lyckats med det har jag bara min ytterst personliga hormonella cykel att tacka;) En gång i månaden blir jag helt ureffektiv, synd att det bara brukar hålla i sig en dag eller så...
Jag har:
- Städat huset
- Skurat tvättstugan
- Städat bilen (det var på tiden)
- Fixat några mossbollar (resultatet bör helst skådas på långt håll)
- Fört avlagda kläder till återanvändning (ser man på)
- Kokat soppa att frysa in
- Grälat med äldre ungen, riktigt rejält (det sker såpass sällan så det tål att noteras...hehe)
- Förhandlat med lillungen (återkommer till det)
- Tagit mig i värsta höst stormen till vallokalen och röstat.
- och så ett par dussin andra saker som jag gjort i förbifarten...
Varför, varför kan jag inte ha denna energistorm lite oftare, gärna utan det övriga som liksom hör till;)
Med vad är det för svaga stunder jag menar då?
Jo, jag hade långa förhandlingar med lillungen om målandet av hans garderob.
Det är den absolut sista möbeln i hela vårt hus som har kvar den där "antikbets-looken" som jag numera får kväljningar av.
Jag har älskat den stilen engång...(herregud, tänk om jag nångång blir förtjust i den igen och skall ta bort all färg från alla möbler jag nu målat med största omsorg....börjar låta som värsta sortens mardröm....*rysningar*).
Nå, hur som helst så är lillungen tydligen en naturbegåvning i att förhandla. Måste komma ihåg att passa mig i framtiden. Bäst som det var hade jag då fått "tillåtelse" att få ge mig i kast med garderoben hans, trots att ääälskar när den är sådär träig. Men innan jag hann blinka hade jag också lovat....håll i er nu... att jag skall måla Tintin på väggen i hans rum!!! Så där bara...jag menar jag är ju inte en oupptäckt Monet eller så. Vad gör man inte för att få kasta sig med penseln över nån möbel?
Jaha, ja.....måste väl se det från den ljusa sidan. Tintin är en av lillungens stora favoriter just nu, jag kan ju bara vara glad att det blev just Tintin...Det kunde nämligen också ha blivit de hårdrockande eurovisionsmonstren från Finland...han gillar nämligen dem också...
MEN DET PÅMINDE JAG HONOM INTE OM....;).
Tintin är fin!
Och ni skall alla ha en fin vecka!
Månadens energiutbrott har gått över, skall gå och kolla om det inte kommer något onödigt på TV och gräva fram lite choklad från mina gömmor...
Kram M.
ÅTERANVÄNDNING
Roligast är det ju när det återanvända förvandlas till något vackert. Kanske det inte har så stor vikt med tanke på miljön, men ja, roligt är det:)
Här omkvällen dök jag ner i korgen med "allt-mellan-himmel-och-jord-som-jag-tror-att-jag- någongång-kan-tänkas-behöva"- grejer i...Och så pysslade jag lite (har aldrig varit så pysslig som denhär hösten, det måste bero på all inspiration jag får från er!)
Här har några kort fått ge nytt liv åt våra tändsticksaskar. Lite spets har det smygit sig med också tydligen;)
För er som orkade läsa mitt förra inlägg till slut...så är dethär en typisk grej som kära gubben inte riktigt förstår...Han kan fråga:
-Vad är det för fel på tändsticksaskarna innan då?
De är knallorangeröda och granna.
En sån fråga! säger jag bara;)
Tidigare i höstas köpte jag en Pernettia, men halva växten började se lite luggsliten ut så jag klippte helt lugnt sönder den och snurrade de snyggaste bären till en liten krans.
Ja, och så har jag då äntligen skruvat fast ny-gamla knoppar på köksskåp och -lådor. Dem hittade jag i en antikbutik i en låda, under en stol, bakom ett skåp. Den som snokar, hon fyndar *hehe*. De känns sådär rejäla och rustika.
Nu tänker jag inte utsätta er för ytterligare ett låååångt inlägg utan tänker ha förstånd att sluta itid idag.
Så sist men absolut inte minst:
Tack för härliga kommentarer!!!
Jag blir så himla glad själv om jag kan få nån att dra på smilbanden:) , om någon känner att de får ens litelite inspiration, eller nåt...jag får ju så mycket av er alla därute i rymden nånstans!
Skall försöka ta itu med problemet jag har att inte komma åt att kommentera hos er...datakrångel och framför allt att ta itu med det är bara av någon orsak alltid längst ner på min prioriteringslista....Krhmm...
Men nu skall ni alla njuta av veckoslutet!
Själv har jag ingenting inbokat, vilket känns så himla skönt! Kanske slappar jag, kanske tar jag en lång promenad i skogen, kanske målar jag nån möbel, kanske jag gör lite av allt????
Kram,
M.
KARLAR OCH SPETS
Emellanåt har jag såna problem med att lämna kommentarer hos en del av er, och jag vet att orsaken säkert är hos mina inställningar, men jag blir så sur...:(
Tex idag skulle jag ha lämnat ett låååångt inlägg hos Lantluft som tog upp ett så intressant ämne som hur männen passar in i dessa skira, vita hem?
Det är något jag själv funderat på ibland. Hur förhåller sig era karlar till att bo bland en massa "spets och volanger".
Jag har ju själv tre karlar hemma, två vuxna och en liten mansbörjan. Och de brukar ta det mesta med ro. Jag får styra och ställa. Bara jag inte besvärar dem hemskt mycket. Min gubbe får allergiska utslag och hög feber ifall han måste röra en hammare, äldre sonen är inte så mycket bättre han, och minstingen - ja han får inte härja med hammaren än...men det finns lite hopp när det gäller honom, ur min synvinkel liksom;)
Men det slår mig ibland när jag seglar omkring från den ena fantastiska bloggen till den andra att vad gillar männen denhär ändå mycket feminina inredningstilen?
Var går gränser för hur mycket rysch och pysch en karl "klarar av"?
Min gubbe morrar verkligt sällan till, men det som kan irritera honom är om det finns mycket små ting i litet utrymme som gör att han känner sig klumpig och rädd att ha sönder nåt...
Då är han ändå en synnerligen smärt karl som inte borde ta sååå mycket utrymme. Det är mera så att han bara upplever sig som klumpig. Han vill liksom kunna röra sig bekvämt, och ta i saker utan vara rädd att de går sönder och så. Lite karlatag skall saker och ting klara av.
Sen är det inte sååå stor skillnad tror jag om dynan är av spets eller om mysfilten har rosa blommor;)
Med tre egna karlar i huset + barnens kompisar som ofta bor hos oss på weekenden, så har jag lärt mig att inte hetsa upp mig över att allt inte är perfekt hela tiden. Hahahaha!!!!! Det är ALDRIG perfekt hos oss! *skrattar hysteriskt* .Skulle jag ens försöka sträva till det, så skulle jag få säga upp mig från jobbet och förmodligen förlora förståndet inom en vecka.
Det är nu bara så...jag kan helt enkelt inte kräva att mina karlar skall vika handdukarna just som jag vill, alltid hänga upp allting, inte flytta på soffdynorna, sätta fram tomater i en skål, om de passar in den övriga färgsättningen just då - men INTE NÅGONSIN sätta fram gula paprikor, för de passar ALDRIG in med den övriga färgsättningen...
Jag kan leva med att ett glas i fattigmanssilver som jag planerat ha ljus i i badrummet plötsligt används till tandborsthållare (har hänt)...Att min dyra tvål som jag lagt fram som dekoration och doftspridare plötsligt är brunrandig och full med små fingeravtryck (har hänt...men tvålar ÄR väl till för att tvätta sig med, eller?). Hemmet är ju till för att levas i, inte skådas. Därför är det ju bara en delsanning som syns i bloggarna...skulle jag tro, hoppas jag!
Jag skulle tro att mina karlar tycker om den inredningsstil jag valt. De säger ibland att det är ombonat och mysigt hos oss. De kanske inte faller i trans inför något stilleben av kottar och ljus, eller suckar hänfört över nya kuddar, men är inte sena med att självmant tända ljus, duka vackert och så...
Och så med lite humor går det mesta:
Senaste söndag när sonen skulle åka till armén undrade han om han kunde ta lite moccarutor med till kompisarna i stugan. Det hade blivit över lite från lillebrors kalas.
- Visst, jag fixar ett paket!
Och så fyllde jag en engångstallrik och snodde runt en cellofanbit, knöt ihop med snöre så alltsammans såg ut som en "lök". Tyckte paketet såg jättefestligt ut, det gick fort att packa, och moccabitarna hålls där de ska.
I tamburen stod ungen och väntade med terrängdräkt och rejäla stövlar och baretten på sitt rakade huvud. Supermanlig! Och så höll han upp mitt fina paket och log från öra till öra och sa:
- Och huuuur manligt är inte dethär???
Ha! Lika manligt som det är kvinnligt att jag är den enda i huset som äger och använder en borrmaskin!
Hur är det med era karlar? Har de kapitulerat, morrar de till nångång? Eller tycker de rentav att det är vackert med spets och shabby chic???
Ha en skön dag!
Kram på er, M.
OM TVÅ MÅNADER OCH TRE DAGAR...
Nu är det inte så att jag skulle ha börjat julpynta riktigt än, men råkade hitta dessa shabbade glaskulorna i Plantagen, av alla butiker. Jag skulle bara rusa in där för att köpa lite ljung till gravarna och några oljeljus, när jag får syn på ett berg av dessa!
Gissa om jag tvärnitade. Ibland blir man glatt överraskad.
De fanns också i mörkrött, vilka jag också köpte av...Julen är inte bara vit hos oss...
För något år sedan kunde jag bli jätteirriterad på att julen lyftes fram på butikshyllorna redan i oktober. Men jag har märkt att desto fler årsringar jag själv får, desto flitigare undviker jag allt vad julrusch heter. Numera strävar jag efter att ha julklapparna inhandlade senast i november.
Jo, jag vet, det låter superpräktigt, men jag vill inte trängas i butikerna med alla miljoner andra...Att inhandla allt i tid är tyvärr inte ändå någon garanti att jag skulle ha dem inpackade innan precis i sista minuten ändå. Det får jag jobba på ännu;).
Och så får jag jobba på att gå igenom alla julpynt som samlats genom åren...Det är inte lite det. Vår julgran kommer ändå aldrig att kunna kamma hem några stilpoäng, för det finns så många minnen som jag, mina barn, och tom gubben MÅSTE få ha med i julgranen. Jag tror vi alla får en liten nostalgitripp när våran gran kläs. Men NÅGOT måste bort! Ikväll skall jag göra det!
Och så lovar jag, det kommer inte några nya jul-inlägg förrän i december...tror jag...;)
Kram.M.
SÄLLSKAP I TRÄDGÅRDEN
Snart förstod jag dock, att det inte var jag som var det intressanta, utan fågelbordet som fanns precis intill...
Här kollas läget en stund,
men sedan inleds det mest glupska jordnötsätande jag någonsin sett! Trodde aldrig hon (han?) skulle orka lyfta efter alla nötter, men bra gick det:).
Efter allt krattande finns det faktiskt löv jag ännu orkar beundra...*fniss*
Klockrankans blomning var mager i år, men undrar om det inte kompenseras av höstfärgen:)!
Godnatt på er!
Kram.M.
NYTT PROJEKT...
Det är lillungens rum som står i turen nu. Plötsligt när jag höll på kom jag att tänka på att det är egentligen synd att jag inte tagit "innan"-bilder. Tycker själv om att se "före"- och "efter".
Här har det redan skett lite...Väggarna var tidigare gröna och gula...men de har jag målat redan tidigare...Det här rummet är pyttepytte litet. Hittills har här bott en pytteliten människa, så det har gått. Men nu har människan fyllt tio...så något måste göras....
Sängen som syns på bilden är utdragbar, så på längden blir det inga problem, men nog på bredden. Den är nämligen supersmal, och i ärlighetens namn superobekväm också. Så vi har löst det så att sängen får bli en "minisoffa", en liten vrå att krypa upp i med en bok eller så. Och så får lillisen sova i det kombinerade gästrummet/kontoret som har en härligt skön säng! Så hans rum blir nu ett renodlat lekrum...typ.
Till höger finns minstingens skötbord. Kanske någon mamma med barn i tio-årsåldern minns denna? Ett IKEA-skötbord i då så populära "antikbehandlad furu". Remember?
Denhär byrån har hängt med för den är helt enkelt bara urpraktisk! Den sväljer mojänger i sina stora lådor som en liten...val! För ett antal år sedan när jag hade "antikbehandlad furu" upp i halsen så gjorde jag ett mindre lyckat försök att betsa den mörk. Och så har det bara blivit...
Tills i går kväll, då far och son pyste iväg på bio och jag tog fram målpytsen. Lillungen anade ugglor i mossen och pep till:
- Nej! Mamma, du målar den inte VIT, inte i mitt rum!!!
- Å nej, lilla vännen, den blir inte vit - den blir grå........
- Bra! hojtade han, och förvann ut.
Lite, lite orolig var jag förstås om han skulle tolka detta till vitt, fast det ju alldeles tydligt är ljusljusgrått...Lite nya knoppar och IKEA byrån är redo för ett nytt liv i ny skepnad! Men till min lättnad gillade ungen slutresultatet. Han sken upp i ett stort leende och tyckte att den ju blev jättefin! Så nu är vi en bit på väg med förvandlingen av hans rum...:)
Det får bara bli till en annan tidpunkt. Idag har solen tittat fram och jag har krattat, krattat, krattat och krattat - alla löv på gården förutom det här envisa lönnlövet som bara sitter fast och vinkar åt mig...
Varje höst, när jag upplever den enorma mängd löv som dalar ner över min trädgård, känner jag en synnerligen stark längtan att bosätta mig i ett radhus.......Förr har jag gillat att kratta, men jag gör inte det längre...så kan man ändra sig;)
Nu är nog pastan klar därnere, och min militärpolis-unge (nytt märke på ärmen) har anlänt utsvulten som en varg. Dags att mata flocken!
Ha en riktigt skön fredagskväll.
M.
VISKAR...
Redan det att jag bakar borde vara en sensation värd en notis i lokala tidningen, men familjens pokerface håller...*fniss*...Nu är allt klart för morgonens:
JA, MÅ HAN LEVA, JA, MÅ HAN LEVA.......trallalaaa
Sschh...skall tassa ner och duka brickan nu...:)
HALLOWEEN LIGHT
Dessa strutar (ännu halvfärdiga) skall fyllas med lite aptitförstörande godis och delas ut till de söta barnen på födelsedagskalaset;)
Jag gillar egentligen inte Halloween alls! Jodå, jag är just precis så tråkig! Det skulle man inte tro, jag vet, men just så är det! *fniss*.
Jag tycker att hela Halloween"hysterin" kört över en av årets vackraste högtider: Allhelgona helgen.
Men ungarna gillar ju den förstås, så vi kör lite Halloween-light nu till kalaset och njuter av Allhelgona-helgen med den värdighet och värme som jag så tycker om! Men vi får ta mera sånt sedan;).
Strutarna skall jag ändå iklä lite spindelnät, och så skall jag baka en "spindelkladdkaka". Jag har fått utförliga instruktioner om hur den skall se ut av födelsebarnet. Hjälp! Och för mig som jättejättesällan bakar kommer det att bli en utmaning. Lovar ingenting raffigt, verkligen inte.
Tur att barn ändå inte är så himla kristiska;). Jag har tom nångång lyckats misslyckas med kladdkaka! Så ni vet på vilken nivå jag står...
Sockerkladdig kram till er alla!
M.
SMÅTIMMAR...
Vi var nämligen på jubileumsfest igårkväll. En synnerligen trevlig sådan, härliga människor, underbart god mat, fint program...gott vin...
Och så slog det mig inatt när jag sent om sider stupade i säng: NU vet jag varför småtimmarna kallas småtimmar! Det hände mig nämligen IGEN igår kväll. Jag ser på klockan vid elvasnåret och börjar fundera på att åka hem - om en halvtime eller så. Och när jag sedan ser på klockan igen om en halvtimme eller så så visar den 03.20! VA!!! Småtimmarna är så små så de bara förvinner på en halv timme:). Märkligt! Mycket märkligt!
Nu skall jag gå ut och kratta...
Huset har invaderats av lillungens kompisar...och himmel vad dessa småungar orkar tjattra. En lite trött mamma umgås hellre med lövräfsan idag...
Ha en skön söndag alla!
Trött kram, M.
EN LÅNGKÖRARE TILL...
Just när ni trott att ni sluppit en långkörare när det gäller blommor...Agaphantusen som tog veckor på sig att utveckla sig från knopp till blomma...så har jag EN TILL på gång!
Det här är en sorts miniorkidé som jag köpt för...över sex år sedan! Den har hela tiden bott i samma kruka. En urna utan hål ibotten. Jag har aldrig bytt "bark", mycket sällan vattnat den, ännu mera sällan gödslat den...Vem säger att orkidéer är knepiga? Okej, jag vet att det finns arter som är svåra, men denhär hör inte till dem:).
Och den kommer att få de mest förtjusande små små blommor på underbart sirliga stänglar. Det är de små "pinnar" som syns sticka ut från växten som skall blomma;). Varenda vinter blommar den! Just när mörkret och längtan till våren är som värst...Då slår dessa väna vita små blommor ut! Jag lovar att ni får se dem sen när de blommar! De är så anspråkslösa i sin skönhet, men de väcker riktiga ömhetskänslor hos mig...:)
- Ja, ja jag lovar att inte fota varenda mm knopparna växer - men varannan???
Det är nog dessa små sakerna som gör mig så glad! Som orkidéknoppar...och att jag fått militärgossen hem...och att det utlovats solsken till söndag...
Då skall jag kratta och höststäda gården, säga godnatt till trädgården, plantera de sista blomlökarna. Fota rabatterna så jag har något att gå efter när jag i vinter gör alla stora planer för nästa sommar....hihi...Ingen förbjuder mig att drömma och fantisera. Blir ens hälften av alla min planer verklighet så är jag mer än nöjd!
Ha en skön weekend!
Kram M.
FAVORITKOPPEN
Och inte behöver man ju hålla på jämt! Det skall ju kännas lustfyllt att hålla på...När mörkret snart är här på riktigt så tar nog min energi slut ganska tidigt på kvällarna. Och då kryper jag så gärna så upp i soffan med en kopp gott te eller kaffe...
Det har dykt upp en och annan favoritkopp i bloggarna, och jag tänkte haka på idén och visar här min favoritkopp. Jag har bara en av denna sort och den har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas. Från den drack jag kakao när jag var liten och frusen kom in efter att jag tumlat om i snön på ett eller annat sätt...;) Senare använde min mamma den som tekopp, och nu när hon inte längre finns känns det lite extra varmt om hjärtat när jag dricker mitt kaffe från denna ♥! Jag håller den som ögat, den är inte bara vacker ( i mina ögon) den har också ett stort känslovärde för mig...
Skön fredag alla ni därute i skyn!
Kram! M.
ETIKETTLAPPAR
Riktigt har jag inte kunnat hålla mig borta från målarpenslarna, fast jag tänkt så...Lillungens läxläsning har förvandlats till en liten "match" för oss båda för tillfället. Han dras med koncentrationssvårigheter och periodvis är det verkligt jobbigt för honom. När det är så här får jag lägga mina projekt på hyllan och finnas till för honom lite mer än annars. Ibland räcker det med att jag bara finns i samma rum som han och då kan jag pyssla på med nåt smått och ha ett vakande "mamma-kollar-att-du-pluggar" blick på honom;). Ibland kämpar vi på tillsammans i flere timmar!
Att leva med barn med specialbehov (som det heter) är intensivt och roligt när det är som bäst, men krävande och utmattande när saker och ting "inte går så bra"...
Så jag har lite "pyssel" liggande på reserv i byrålådorna för stunder som dessa:) Lillungen behöver inte känna att jag hänger honom över axeln hela tiden, men ändå finnas nära till hands när koncentrationen vill spåra ur lite. En kväll blev det etikettlappar att hänga på - nåt. Inte världens nödvändigaste grej precis, men samtidigt kom jag åt att pröva hur det ser ut om man lackar på ett varv schellack till slut. Då ser ytan lite "gulnad" ut, som om den varit med en tid. Bra test med tanke på att jag har ett par tre hyllor som väntar på färgbehandling bara vi får ordning på rutinerna här hemma igen ;).
När jag vet vad jag skall ha dem till och kanske skrivit nån text på dem, så har jag tänkt vaxa dem ännu. Vi får se. Kanske jag skriver "Diskmedel" eller "Olivolja" eller "Smådjur" eller "Spikar" eller "God Jul" eller så "Tystnad, läxläsning pågår!", fast till det får jag nog lov att ta en lite större skylt;)
En kram till er alla!M.
EN SVÄNG I SKOGEN
Av detta mossberg skall det bli kransar och annat höstigt/juligt så småningom.
Lillungen min är lika förtjust i att traska omkring i skogen som jag...Än så länge i alla fall;)
Min äldre däremot, som veckan innan avklarat en vapenslagsmarsch på 45 km + några mindre marscher på +- 20 km med full utrustning och tillbringat ett och annat dygn ute i skogen, ja han visade inga större behov att följa med mor ut i naturen. För att vara ärlig så frågade jag inte ens om han ville följa med...hehe, kunde ana mig till svaret;)
Här i trollskogen var ugglan bor...Huhuuuu!!!!
Ha det så gott!
M.
MYS I STUGAN
Jag tror att min älskade lilla hund har precis samma tankar där hon myser i stolen brevid.
(Nejdå, hon läser inte så värst bra *fniss* jag kan däremot sitta här och läsa hur länge som helst:))
Och sträcka fötterna mot brasan och bara vara i tystnaden.
Jag har själv ritat den öppna spisen, här stod tidigare en grå tingest i täljsten (väldigt vanligt i finska stugor...) så rysligt ful och alldeles för effektiv för den lilla stugan. Jag vill kunna mysa brasa - inte bada bastu efter en famn ved! Bastun har jag på annat håll!
En duktig murare murade upp denna åt mig för ett år sedan. Och jag tycker den är underbar! Den förra knackade jag täljsten för täljsten loss själv, numrerade stenarna bar ut eländet (sten för sten) och sålde den vidare. Vi kvinnor kan nog! Det får man bekräftelse på i så många härliga bloggar! Skall skärpa mig och få ihop en liten lista på de bloggar jag brukar smurfa omkring på. Det får jag återkomma till med bättre tid:)
Kram till er alla! M.
KRÄFTSOPPA
Här kommer nu reseptet på Kräftsoppan som jag lovade...
Måste kanske förtydliga att jag använder mig inte av alla(s) kräftskal, bara de osugna liksom. Jag och mina barn hör till dem som gärna äter stjärten och pillar ut köttet från klorna, men resten...nja...I våran familj är det bara gubben då som sörplar i sig allt...
Jo, jag vet vad ni tänker...men för att "försvara" mitt och ungarnas slösaktiga sätt att äta kräftor så kompenserar jag det då med att koka en soppa på resterna.
Och jag vågar påstå, att den är godare än "sörplandet";) - eller vad vet jag, jag "sörplat" ju inte...
Hur som helst, här kommer det:
WEEKEND I SIKTE
Ni trodde kanske att jag legat på latsidan sedan det senaste inlägget - och det har ni HELT RÄTT i! Och jag tänker fortsätta med det ännu hela weekenden! :)
Jag har nämligen varit på jobbrelaterad kurs i veckan och när mina stackars hjärnceller tar emot en så stor mängd ny information på en gång så är det som om de grå små skulle behöva idissla lite på kvällen, och det gör att kreativiteten (och orken) är puts väck! Man är ju inte 20 längre...hehe (...tack och lov höll jag på och säga, för så är det! 40+ är toppen ålder!)
Och nu när jag börjat vara lat, så tänker jag fortsätta med det heeela veckoslutet! Jag åker snart hem och stuvar in min familj + söta svärmor och hunden och mååånga kartonger med kräftor i min lilla röda bil, och så styr jag kosan mot stugan! I morgon skall jag ordna med kräftfrossa för släkten (inte för riktigt alla, en liten del bara).
Detta har också blivit snudd på tradition..."En otraditionell kräftskiva" då vi införstådda helt hämningslöst unnar oss att käka kräftor i mängder! Ingen måttlighet här inte, inga kulörta lyktor, inga snapsvisor, ingen snaps (!) men gott vin och öl, en god paj, massor med levande ljus och en sprakande brasa i en liten, liten stuga i skogen. Det får gärna vara lite storm och regn också...Lite så att två årstider kolliderar.
Och eftersom en sådan otraditionell kräftskiva kräver ett minimum av förberedelser hinner jag kasta mig i korgstolen med fötterna på fårskinnspallen och vifta med tårna framför brasan och läsa senaste numret av "Lantliv" som dök upp på butikshyllan i dag!
Kram till er alla!
M.
PS. I nästa inlägg skall jag dela med mig ett gott recept på kräftsoppa. Man tar lite kräftskal...eller mycket då...och en hel del andra ingredienser. Och den soppan blir supergod! Har gjort så nångång när det blivit hummerskal över...fast, jag ordnar inte hummerfrossa sååååå ofta;).