Jodå, jag gillar novembers grå nyanser som egentligen är så mycket mer
än bara grått. Även om himlen kan vara jämngrå och disig så finns det ändå en
härlig palett av färger därute. Innan frosten, som faktiskt inte ännu nått södra Finland
så finns det en otroligt vacker subtil färgskala att upptäcka.
Mossornas klargröna färg, Lavarnas lysande vita. De gröna fälten av höst-sådd säd (?)
och mjuka, vackra toner av vissnande gräs och träden som tecknar sig så
grafiskt mot den enfärgade himlen.
Har säkert nämnt att jag börjat med akvarellmålning och jag visste ju att
det skulle vara knepigt och utmanande, och att det varit! Men jag kämpar på!
Både teckning ( med blyerts) och akvarell tilltalar mig för att det är en slags
bildkonst som man lätt och ganska billigt kan ta och testa på. Ändå vill
jag slå ett litet extra slag för att välja "kvalitet" från början.
Pappret. Det är enorm skillnad om man har bra kvalitet på pappret eller inte.
När jag testar mig fram så har jag ofta ganska små ark - en delad A4 eller en kvart av A3.
Min tanke är att hellre måla mindre på bra papper än större på "billigt" papper.
Jag vill liksom lära mig känna pappret, det är viktigare för mig i detta skedet, tänker jag.
Penslar. Jag har ett par penslar som jag målar det mesta med. Ofta använder jag
bara en eller två penslar till mina målningar. Däremot har jag ett gäng gamla penslar från
annodazumal som jag använder till att blanda färgerna med. Blir ganska brutalt
när man skall få tillräckligt med färg från små halvkoppar akvarellfärgen som jag vid något
skede köpt och tänker använda upp. Vill inte våldföra min kvalitetspenslar till detta.
De några nya färger jag behövt köpa har jag köpt i små tuber. En sådan liten tub
kan man fylla en halvkopp med många gånger, så på sikt blir tubfärger mycket billigare.
Själv har jag börjat pluppa ut lite av de färger jag vill använda på den flata ytan av min palett.
På tal om paletter ja! Länge klarade jag mig med att blanda färgerna på den där plåtasken
där mina färdigköpta halvkoppar är. Men det räcker inte. Framför allt får jag inte blandat
nog med färg för att tex täcka en hel himmel med blått, det behövs en större yta som
har plats för både mer vatten och pigment. Det är ofta helt omöjligt att få blandat en
likadan blandning av färger om man plötsligt behöver mer.
Så en lärdom - blanda alltid, alltid mer färg än man tror man behöver. Alltid.
Så jag köpte mig en sådan där "blomma" i keramik och den var bra men
ganska snabbt hade jag använt mig av de sju facken i blomman.
Och då gjorde jag en stor miss! Jag köpte sådana där blandningsskålar
som ser lite ut som äggkartonger i plast. De kostade inte många slantar - och tur
var väl det - för de är i min mening helt värdelösa. Hade ingen aning om att akvarellfärg
beter sig så olika om de blandas på metall eller keramikbotten jämfört med plast.
Plasten gör det hela märkligt.
Kan inte förklara det, men plast är (inte här heller) min grej!
Så när jag häromdagen var på en liten sekondhand/antikbutik-runda med lillungen
(ja, ja....han är 27 höstar gammal, så lillunge är kanske inte en helt användbar term,
men han har varit lillungen sedan bloggens begynnelse).
Men vi snokar gärna tillsammans efter gammalt-vackert-användbart-fynd-villhöver.
Ofta kommer vi rätt så tomhänta ut, vi har blivit lite sparsmakade med åren vi båda.
Men denna gång så hittade jag en sådan där grej som man tillreder sniglar i
och den är ju helt perfekt till mitt ändamål!
Lillungen hittade en grej till sitt kök och jag en köksgrej till mitt akvarelleri.
*
Nu är jag inget annat än en glad amatörmålare och total nybörjare, men tänkte att lite
tips på vad jag tycker är bra kan jag ju dela med mig, eller hur?
1. Bra papper - men riv dem mindre. Om inte man riktigt (som jag) vet vad man
gör så är det ju knas att offra en hel A3 på en medioker bild. Men viktigt att lära
sig måla på kvalitetspapper. Att känna sitt papper tror jag är viktigt!
Och köp olika märken och känn efter vilket blir din favorit.
(men mitt tips är att testa olika tillverkare av 300 g/ m2 och i bomull).
2. Penslar - man behöver färre än man tror. Satsa på ett par, tre riktigt bra och
lämna de där specialpenslarna tills man blivit bra nog för dem. Less is more tänker jag
i det här fallet. Men penslarna skall vara riktigt bra. Precis som med pappret.
Att börja måla på billigt papper med dåliga penslar är bara ett dåligt val.
Papper kan man mer frikostigt testa sig fram på, men penslar är ändå snäppet dyrare.
Men snåla inte - en bra pensel är bättre än dussinet mediokra.
Jag lovar, been there, done that!
3. Att köpa halvkoppar med färger är bra när man testar sig fram vilka färger man gillar.
Men när man väl hittat sina favoriter som man hela tiden återkommer till och som man
gillar att måla just den sortens motiv som känns rätt för en själv då skall man gå över
till små, eller större tuber. Det blir ekonomi i slutändan. Och framför allt är det
trevligare än att behöva gräva i de där färgkopparna.
4. Och ja, snusa runt på loppis efter äggkoppar, snigelpannor eller annat passande.
De skall vara vita (för att se färgen/kulören rätt). Och skippa de där i plast.
Det var årets missköp där för min del, även om de bara kostade någon fjuttig euro.
Men av princip harmar det.
Men nu skall jag ta och tassa till kylskåpet och se om där finns något för en
hungrig mage. Gubben har tassar till grannen för en "spansk kväll" och eftersom min
spanska är totalt obefintlig har jag artigt tackat tack, men nej tack
och samtidigt njuter jag oerhört av en "ensamkväll" då jag kan spela
musik jag älskar högt och länge. Nja, han gubben min morrar inte speciellt mycket,
egentligen inte alls, över min musiksmak, men ändå känner jag att det här med att spela
"min" musik så det bognar i väggarna mer som min privata grej. Lite märkligt efter så många
år(tionde) men ändå. Och på nåt plan tycker jag att det är skönt och befriande att det fort-
farande finns det här som är "min grej" och det som är "hans grej". Tror inte för en sekund
att människor som bor ihop och älskar varandra skall behöva ha ett symbiotiskt förhållande.
Om man har det så är det fantastiskt. Men ett bra förhållande tror jag baserar sig på att just
balansen mellan mitt och ditt och vårt liv är i ja...balans.
Och att man tål lika mycket "skit i knutarna", så man inte behöver gnata ihjäl
den andra utan att man har den där balansen.
Men DET är en annan historia. Stundvis enklare att tampas med än med akvarell-
som väldigt sällan beter sig så som man själv vill.
Men en ger ju inte upp!
Kram från Maggi
