Idag hade jag en tid att passa i östraste Vanda, och efter det skulle jag - om jag känt mig effektiv
på ett tidsmässigt sätt - ta mig till Sjundeå som enligt GPS låg på knappa timmens avstånd.
Men nu hade jag ingen tid att passa där så jag valde att köra en massa småvägar dit.
Lite åt höger här i den här korsningen och så kanske vänster i den här korsningen.
Älskar att göra så!
Det är så himla mycket roligare än att susa fram längs de där stora autostradorna.
Tycker dessutom att det är nästan meditativt att köra längs med kurviga små vägar,
längs små byar och genom lantbrukslandskap. Ibland måste jag ut på diverse större
vägar men undvek dem så gott det gick! Enda gången jag var tacksam för de större vägarna
var då jag kände en viss hunger och det enda negativa med de där småvägarna är
att det dessvärre är rätt glest med vare sig bensinstationer eller matbutiken, inte för att nämna
restauranger. Och då är vi ändå inte ute i ödemarken utan kanske 40 km från hufvudstaden.
Vilket säger något om hur på något plan snedvridet vår geopolitik är. Och jag vet inte om jag tycker
att det är skönt att det finns ren landsbygd bara ett stenkast utanför Helsingfors stadsgränser.
Eller om jag skall vara orolig för den "riktiga" landsbygdens väl och ve i vårt land.
Det kanske må bli ett eget inlägg längre fram.
*
Men om det man ser när man kör genom landsbygden.
Jag har reagerat de senaste åren om hur mycket lador som är påväg att ta steget
ut i historiens arkiv. De behövs ju inte längre...så de får förfalla. Och jag skulle så gärna
vilja fånga dem på bild innan de säckar ihop och en (bonde)kultur förmodligen
för evigt går i graven.
Regniga dagar njuter jag av att plocka fram akvarellerna och sätt mig för att måla.
Just nu över jag på att mål tyg - attan så det är svårt! För att få lite inspiration så
bad jag lillungen, som råkade ringa, om ett motiv och det var "sammet" som i en
teaterridå. Och så råkade jag hitta en bild med lite Belle Époque- känsla.
Vanligtvis brukar väl akvarellerna vara ljusa och så, men jag gillar
just nu i alla fall de mer mustiga tonerna.
I övrigt händer det inte så mycket annat än att vardagen lunkar på
i ett ganska så skönt spår. Och tempo. Vanligtvis brukade hösten
betyda mer jobb och upptrappat arbetstempo, men nu har jag helt
hängett mig åt att ta dagens som den kommer och det lugn jag känner
är nästan lite sakralt. Att kunna gå ut och promenera när det är ljust
och just lämpligt väder är ju en otrolig lyx!
Har också njutit av att ha möjligheten att läsa, läsa i massor! Så tänkte faktiskt ta
och sammanställa en läslista till nästa gång, kom jag på just precis!
Höst och mys i soffhörnet med en bra bok - det hör ju ihop!
Och god mustig mat. Och till receptet på maträtten på bild får jag också
återkomma. Det skulle bli ett alldeles för långt inlägg annars.
Men tills dess! Ha det gott!
Kram från Maggi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar