KURA SKYMNING


Jodå, jag är en snoozare! 
Finns inget bättre än att få vakna till en ny dag så där
lite i gången liksom. Från första ilska ringet
från väckarklockan tar det enkelt 
en halv timmes snoozande innan jag kravlar
mig upp ur sänghalmen. Men då har jag hunnit i någon slags
halvdvala sträcka på mig åt alla håll och kanter. Ömsom har jag hunnit 
krypa djupare in under täcket och ömsom ligga och titta ut på björken
utanför sovrumsfönstret. Det är en så fin hängbjörk med långa
gracila kvistar. Gillar den. 

Nu är det ju dessvärre så mörkt på morgonen när min
telefon påbörjar sin morgonrutin med att få upp mig så
någon björk ser jag inte. Det är bara mörkt. 
Saknar ju totalt den där morgon-genen som får personer att 
på stålande gott humör skutta upp från sängen som någon
Rönnerdahl med adhd. 

Men jag snoozar, då hinner liksom min kropp och min
sömndruckna själ vänja sig vid tanken att människan inte
av fysiologiska orsaker kan gå i ide och sova sig genom vintern. 
Inte idag heller. 

Mörkret på morgonen gör att jag skulle vilja snooza ännu längre,
men eftersom jag har ett jobb som kallar så är det bara att snällt
slänga benen över sängkanten och kravla sig upp. 

Om morgonmörkret kan kännas lite tungt den här tiden på året, 
så - smått motsägelsefullt - älskar jag skymning inomhus. 
Det blir så där omfamnande på något vis. 

Gubben jag delar ljuskällorna i huset med är inte alltid helt av samma
åsikt om hur lite man behöver ha starka lampor på - trots mörkret. 
Det är ju så mysigt att kura skymning - hela dagen, tycker jag. 

Men eftersom det är jag som är familjens "kamrer" och sitter med appar om
elpriser så kan jag utropa ett litet;
- Oj, oj, ooooj, vad börspriset på el är högt idag! 

Och då plötsligt är det faktiskt helt okej att ha lite mindre belysning i huset. 
Man skall veta i vilka trådar man skall dra, fniss! 

(Jag tror han genomskådar mig, men låter mig hållas...)


 

JULDOFT OCH VÄXTKRAFT



I höstas köpte jag alltså tre små knölar som mest ser ut som ko-mockor
av en växt som heter höstcyklamen. Tanken var att plantera dem i 
skogsträdgården där vid stugan, men så kom annat i vägen och jag 
kom aldrig för att åka till stugan mer i år. Så "ko-mockorna" hamnade
på ett fat på vardagsrumsbordet. Under en lång tid hände ingenting. 
En av "mockorna" var redan från början ganska, låt oss kalla det "mjuk i kanterna", 
så rätt snabbt fick jag lova att slänga den. En "mocka" visade inga som helst tecken 
på att den skulle innehålla några som helst levnadstecken så den 
fick flytta lite mer i skymundan på ett fönsterbräde, men en "mocka" formligen
krälade av liv! Ser nästan lite overkligt ut när de små blomstänglarna börjar
tränga sig fram ur en till synes stendöd brun klump. 

Precis har en allra första lilla blomknopp börjat veckla ut sig och 
jag blir så fascinerad av denna utveckling till blomning i mörkaste november. 
Man kan inte påstå att denna höstcyklamen kommer att vara den mest
färggranna och pråliga julblomman i byn så att säga, men i mitt hem
nog den finaste och mest uppskattade lilla julblomma. 
För liten är den. Knappt en halv tändsticka hög. 

*

I övrigt har jag bakat. Jag brukar inte baka. 

Ibland händer det att jag köper färdig pepparkaksdeg för att 
baka lite pepparkakor men det är i ärlighetens namn mest för
doften och stämningens skull. Inte så mycket för att vare sig jag
eller någon annan i min familj skulle tycka att pepparkakor nu är så jättegoda. 

Men doften är! 

Så i år bakade jag faktiskt en mjuk version av pepparkaka.
För att få doften av jul att sprida sig i hemmet och skapa lite
adventskänsla. Sedan kom gubben in i köket och började
steka lite bacon åt sig, så ja, den där pepparkaks-jul-advents-doften
fick se sig besegrad rätt snabbt...

I övrigt hade jag helt misstagit mig. 
Trodde att det var första advent detta veckoslut, bara för att 
det var den 24 november här i veckan och en månad till jul 
och då kopplade min postflunsiga hjärna att det är samma som fyra 
veckor och alltså måste det vara första advent idag, söndag. 

Fram med el-ljusstakarna till fönstren! Jess, sååå mysigt!!
Först igår kväll när jag körde med äldre grabben in till Helsingfors för
att gå på teater insåg jag att jag nog är den enda som har el-ljustakarna
tända därhemma...

...alltså måste första advent vara först nästa veckoslut! 

Nåh, en vecka hit eller dit, tänker jag. 
Snart följer alla andra efter! 

OM TEKNIK OCH SÅ


Det kan hända att jag i mångt och mycket är en flumtomte som 
älskar gamla möbler, rostiga trädgårdsattiraljer och tror att 
det där med att tända levande ljus förbättrar ens mentala livskvalitet
mer än det mesta. Men så finns det en annan sida av mig också och det 
är min teknik-sida. Jag avskyr dålig teknik. 
Har jag inte råd att köpa bra teknik är jag utan (mat) tills jag kan köpa 
det jag vill ha. Och där var jag kan spontanshoppa både något
klädesplagg eller en inredningsgrej så är jag en mycket selektiv
konsument så fort vi talar om teknik (och bilar). 

Nu låter jag ju som om jag hade en tudelad personlighet, och kanske det 
är lite så - fast på ett icke medicinskt plan. 


Däremot, eller kanske just därför att jag är så selektiv, så har jag inte alls
speciellt mycket teknik här hemma. Men det jag har är, som mina barn skulle
i tiderna uttryckt det, bra skit. Därför vill jag tipsa om ett par riktigt bra hörlurar om du
nu skulle gå i hörlureanskaffnings-tankar. 

För det första är de här riktigt minimalistisk snygga. Jag känner inte att min hemelektronik
på något sätt behöver sticka ut, snarare tvärtom är det en fördel om det smälter in i 
inredningen så att säga. De gör de här. De hojtar inte på uppmärksamhet. Men
de är så där subtilt stiliga med sitt linnetygsöverdrag och fast de är av
plast så är de så där "kvalitetsplastiga". Ni vet vad jag menar? 

Ett annat krav som jag tycker att är viktigt är att de är bekväma. Ganska självklart, men 
jag vill att hörlurarna skall kännas lätta, eller helst knappt kännas alls och det uppfyller de
här. Har ganska små öron och kan tycka att vissa lurar känns för tunga och för stora för mig. 
De här är precis lämpliga, skall jag nu klämma fram med nåt negativt så 
kan de bli lite svettiga om man har dem på sig varma sommardagar. 
Men så är det säkert med nästan alla över-öronen-lurar?

Så kommer de med en riktigt snygg transportväska. Hård sådan som 
skyddar lurarna även om man annars är en slarvig packare (vilket jag är...)



Nå det var det estetiska och bekväma. 
Det är liksom avbockat, men det tekniska då - det som kanske
ändå på riktigt är det viktiga? 

Jep, de har en bra ljudåtergivning. Kanske lite väl mycket bas i 
fabriksinställningen, men det kan man fixa med en app som man kan 
ladda ner. Jag gillar bas så det får vara som det är hos mig. De är också 
brusreducerande vilket är skönt. Med en enkel rörelse på höger öronlur kan 
man minska eller höja nivån på brusreduceringen. Och när vi är inne på 
det så justerar man också ljudnivån, stänger av och sätter på ljudet samt
svarar i telefon genom att enkelt knäppa eller dra på luren. 
Det lär man sig på en minut. 

Det är ofta så hemma hos oss att både gubben och jag vill se
på olika program samtidigt och för att slippa stänga in oss i olika
rum har vi helt enkelt gått över till att använda lurar. 
Det jag gillar med dessa lurar är, förutom att de är wireless förstås och att jag kan tassa iväg till
köket efter en kopp kaffe och ändå fortsätta lyssna på vad det nu är jag lyssnar på, 
även det att om jag väljer att ta av dem så stannar de automatiskt både ljudet och
tex den film jag håller på att se. Och så stänger de av sig efter en stund om 
jag lämnar dem drällande på bordet. Vilket sker typ alltid...

Och sedan sist men inte minst. 
De har bland marknadens längsta användningstid mellan laddningarna. 
Upp till 60 timmar, även då brusreduceringen är på. 
Och det om något gillar jag. Man har ändå så mycket grejer som man 
måste sätta i laddning, så en grej som inte behöver det så ofta. Ja tack! 

Som ni alla vet så får jag ju noll sponsorering och här på min 
blogg dyker det bara upp tips på grejer som jag verkligen tycker
förtjänar att lyftas fram. Lite som jag skulle göra runt kaffebordet på jobbet. 
Tipsa om nåt bra helt enkelt. 

Lurarnas pris landar väl någonstans i mellanprisklassen, men jag tycker
man får mycket för pengarna. Har inte testat sååå många andra, men de här
är klart behagligare, lättare och bättre än de gubben har - och de är bra mycket dyrare. 
Och fulare. Heh. 

Så ännu en sak som jag gillar med dessa. De är snabba på att parkoppla. 
Om jag tex vill lyssna på musik medan jag jobbar så kopplar de blixtsnabbt om
till min telefon om den ringer så att jag kan ta samtalet i lurarna. 
De lär också ha riktigt bra mikrofon - det måste jag ju bara förlita på vad de
jag talar med säger, och ingen har klagat. 

Och just det - märket på lurarna! Smått väsentligt. 

 * Sennheiser Momentum 4 *

Så ja...om du går i hörlur-anskaffningstankar och inte än 
skrivit till tomten, så här ett tips på det. 

Skön söndagskväll alla! 





 

SAKTA PÅ BÄTTRINGSVÄGEN

 


Tänkte bara hojta till att jag är vid liv, och även om det nu inte på riktigt varit någon 
som helst fara på färde så har det funnits stunder då jag känt mig som en 
riktigt gammal och rostig kratta den senaste veckan. 
Om det var corona eller influensa som vi fick ihop med oss vete gudarna, 
men speciellt roligt har det inte varit, det kan jag intyga. 

En flunsa som heter duga var - är - det i alla fall. 
Om man nu skall försöka hitta nåt roande i den här situationen så
kan man väl nämna de där några dagarna då min röst lät som
om jag sugit på en tub med helium ett bra tag. 
Rena rama Kalle Anka-rösten. 

Men i övrigt har det blivit ett något förminskat livsrum som mest bestått av
att tassa mellan sängen och soffan, med någon liten avstickare till 
badrum och kök nu och då. 
Och det kunde räcka nu. Jobbade lite på halvmaskin både i går och idag.
Inte för att jag måste utan för att jag har alla möjliga program 
på diverse streamingtjänster upp i halsen efter att det varit min aktivitet
de senaste sju dygnen. Började stundvis längta efter lite jobbrelaterat att
bita tag i. Lovade dock att inte ta itu med sådant som kräver koncentration - för den 
är ännu lite svajig och vilsen i flunsa-land. 

Pust och uff och stön, suckar vi med gubben i kanon medan vi 
hasar oss fram med zombiesteg för att än en gång sätta oss med
datorn i famnen, klicka fram något sevärt och förvandla en prydlig hög
av vikta vita näsdukar till ett berg av dito varierande hopskrynklade efter användning. 

Sådant för tillfälle. Men en bättring är att skönja! 




NOVEMBERS SKÖNHET


Så blev det då november, månaden som sakta har seglat upp till en av mina favoriter. 
Där ligger en stillhetens lovsång som jag bara älskar att vara i. 

Finns inget bättre än en skogspromenad i november. 
Massor av syre och kanske lite vind som är fräsch utan att
ännu vara isande kall. En fuktighet i luften som är frisk. 
Och en tystnad som är inkluderande och ger utrymme för egna tankar att
vandra fritt istället för att man fokuserar på fågelsång eller växter, 
eller att det är mygg eller att det är halt. 
November ger en chans att bara vara. 

Och spöregnar det en heldag finns det alla legitima orsaker 
i världen att bara krypa ner i soffan och läsa sig igenom dagen. 

Kanske jag har nämnt här - liksom vad har jag inte nämnt här? - att jag gick
smått in i väggen för några år sedan och så om man lägger lite
klimakterie-okoncentration på det så är det ganska kört att 
orka läsa längre texter. Eller ens att lyssna på det. 
Så var det i alla fall för mig. Jag hade böcker "under arbete" i 
eviga tider och tragglade mig fram några sidor per gång, men utan att
njuta av läsandet så som jag gjort alltsedan jag lärde mig läsa. 
Men nu var det stop. Under några år. 

Förra sommaren kände jag att det var på väg tillbaka, det där sköna läsandet. 
Förmågan att dyka in i berättelserna och låta sig dras med.
Och nu har det nog kommit för att stanna, vågar jag påstå. 

Varpå jag har läst mer denna höst än jag gjort på eviga tider! 
Därför blev jag minst sagt fnissig när jag såg vad jag hade skrivit
på amaryllisens namnlapp då jag planterade mina amaryller. 

Sorten heter alltså inte READ Pearl utan RED Pearl. 
Lite för mycket läsande på hjärnan tydligen, heh! 

På tal om amaryller förresten. 
Finns inget bättre den här årstiden än amaryller. 
Man petar ner en knöl och efter ett tag börjar det spira från 
knölen. Och hur mycket behöver vi inte denna växtkraft just i november. 
Visst man kan köpa buketter och blommande krukväxter för att pigga upp sig, 
men det är inte samma sak som att få följa med hur något utvecklas. 
Växer liksom, under en period då det mesta andra bara vissnar eller
är i dvala, eller ja - mest överlever. 

Nu är det snart kväll, gubben är på väg hem och 
hemma om en knapp timme så jag skall tassa ut i köket
och sno ihop en liten fredagsmiddag. 

Ha det gott - gott folk!