*PLEASE*???
EN LITEN HUNDS KOMMENTAR...
Snälla, rara, matte: Du tycker inte att jag skulle vara i behov av lite trimmning eller så?????
*PLEASE*???
*PLEASE*???
ÄNGLAR
KRANSAR
I min trädgård finns ett gammalt äppelträd, tyvärr är det inte av den goda sorten...tvärtom, det är ett vildäppel som är både surt och ännu mera surt. Och så är de ganska små till växten.
Gick en sväng i trädgården idag och kom på att man kanske skulle göra en krans av dem istället?
Vi får väl se vad det blir....det var ju inte så många som fallit ner än - och de som sitter på trädet, ja de sitter väldigt, väldigt högt uppe...Jag får nog snällt vänta tills de trillat ner -eller så får jag lov att ta och gräva fram en stege. Hjääälp, jag som är så höjdrädd...
M.
Gick en sväng i trädgården idag och kom på att man kanske skulle göra en krans av dem istället?
Vi får väl se vad det blir....det var ju inte så många som fallit ner än - och de som sitter på trädet, ja de sitter väldigt, väldigt högt uppe...Jag får nog snällt vänta tills de trillat ner -eller så får jag lov att ta och gräva fram en stege. Hjääälp, jag som är så höjdrädd...
M.
KVÄLLSSOL
OLIVTRÄDET
Eller..."träd och träd"- sååå stort är det ju inte...Men det som gör mig så himla glad är att efter en tuff vinter inne på fönsterbrädet så ser det verkligt välmående ut! Jag vet inte riktigt...kanske är det olivträdplågeri att ha dem här på våra breddgrader?
Men de är ju så vackra!!!!
Frågar ni mina pojkar så undrar de nog varför jag med stor ansträngning försöker hålla liv i en sådan "kraka" (som vi säger här i västnyland :))...
Hörni gossar: Den är vacker - Basta!!!!
M.
FÅGLAR SMÅ...
PÅ VÄG MOT VITA RUM
Ett litet smycke på min veranda dörr...Som en liten vägvisare mot vita rum?
Eftersom jag hellst (igen) skulle börja i alla rum samtidigt så tänkte jag vara lite förutseende och hålla en "lottdragning" om vilket rum som skall få vara först i kö...
...och det blev sovrummet. Okej, då blir det så. Senare lägger jag ut lite före och efter-bilder :).
M.
Eftersom jag hellst (igen) skulle börja i alla rum samtidigt så tänkte jag vara lite förutseende och hålla en "lottdragning" om vilket rum som skall få vara först i kö...
...och det blev sovrummet. Okej, då blir det så. Senare lägger jag ut lite före och efter-bilder :).
M.
BLOGGTRIPP
Hallå,
Pust! Flämt! Har varit ute och kollat en hel del bloggar med lantlig inredning i vitt som tema.
Och jag blir helt HÄNRYCKT! Ni har så fantastiska, vackra inspirerande bloggar så jag blir helt anfådd!!! Underbart!
Med lite bättre tid, skall jag skrapa ihop en egen favoritlista och publicera den här invid. Det är så oerhört inspirerande att kika in hos er, ni vet inte! Som jag skrev tidigare så har min kreativitet gått på sparlåga en längre tid. Men det är nu så i livet ibland, man måste ge sig tid att dra efter andan lite. Eller som jag tänker: Om livet är en landsväg som man tar sig fram på så behöver man ibland köra in på en rastplats och låta den övriga trafiken susa vidare i sin takt.
Nu har jag varit på dendär rastplatsen en tid och funderat och undrat över livet.
Jag har varit mer än lovligt associal och tråkig - men TACK alla vänner för att ni funnits där och låtit mig veta om att ni finns, att ni ingenstans försvinner fast jag "rastar" lite för mig själv...
Det är lite skrämmande att märka att man kan tappa bort kreativiten och lusten till den för en tid. Men desto härligare när den sedan infinner sig!!! Och dels har jag alla er därute att tacka!
Just nu kan jag knappast hålla mig för jag skulle såååå gärna vilja åka hem och sätta igång! NU!!!
Men jag har tänkt att nu får det ta den tid det tar, och så har jag lovat mig att jag skall för en gångs skull vara lite systematisk (hahahah!!!) och fixa rum för rum. (Har en vild misstanke att jag får äta upp detdär, men.....det bjuder jag så gärna på ;))
Känner att det är dags att göra om lite därhemma, och så vill jag ha det just så vilsamt och vackert som många av er har i sina bloggar/hem. Det är kanske just det där lugna, vilsamma som man behöver i livet som i övrigt ofta har ett ganska hetsigt tempo? Är det en delorsak till att just den här lantliga, vita stilen blivit så populär? Förutom då att den är så vansinnigt vacker!!!
Jag ser framför mig hur jag kanske åstadkommit något enhetligt till...hmmm...låt oss säga julen? En jul i vitt!!!
DET får bli mitt motto :D.
En stor kram till er alla som orkar inspirera! Ni behövs!!!!
M.
Pust! Flämt! Har varit ute och kollat en hel del bloggar med lantlig inredning i vitt som tema.
Och jag blir helt HÄNRYCKT! Ni har så fantastiska, vackra inspirerande bloggar så jag blir helt anfådd!!! Underbart!
Med lite bättre tid, skall jag skrapa ihop en egen favoritlista och publicera den här invid. Det är så oerhört inspirerande att kika in hos er, ni vet inte! Som jag skrev tidigare så har min kreativitet gått på sparlåga en längre tid. Men det är nu så i livet ibland, man måste ge sig tid att dra efter andan lite. Eller som jag tänker: Om livet är en landsväg som man tar sig fram på så behöver man ibland köra in på en rastplats och låta den övriga trafiken susa vidare i sin takt.
Nu har jag varit på dendär rastplatsen en tid och funderat och undrat över livet.
Jag har varit mer än lovligt associal och tråkig - men TACK alla vänner för att ni funnits där och låtit mig veta om att ni finns, att ni ingenstans försvinner fast jag "rastar" lite för mig själv...
Det är lite skrämmande att märka att man kan tappa bort kreativiten och lusten till den för en tid. Men desto härligare när den sedan infinner sig!!! Och dels har jag alla er därute att tacka!
Just nu kan jag knappast hålla mig för jag skulle såååå gärna vilja åka hem och sätta igång! NU!!!
Men jag har tänkt att nu får det ta den tid det tar, och så har jag lovat mig att jag skall för en gångs skull vara lite systematisk (hahahah!!!) och fixa rum för rum. (Har en vild misstanke att jag får äta upp detdär, men.....det bjuder jag så gärna på ;))
Känner att det är dags att göra om lite därhemma, och så vill jag ha det just så vilsamt och vackert som många av er har i sina bloggar/hem. Det är kanske just det där lugna, vilsamma som man behöver i livet som i övrigt ofta har ett ganska hetsigt tempo? Är det en delorsak till att just den här lantliga, vita stilen blivit så populär? Förutom då att den är så vansinnigt vacker!!!
Jag ser framför mig hur jag kanske åstadkommit något enhetligt till...hmmm...låt oss säga julen? En jul i vitt!!!
DET får bli mitt motto :D.
En stor kram till er alla som orkar inspirera! Ni behövs!!!!
M.
KARUSELLEN
Hallååå!!! Ungen i armén. Jag har nyheter!!!
(bild Magnus Andersson Ab)
Det kom precis ett meddelande om att dessa är på väg nu :D! Och jag vet hur glad du blir!
Själv förstår jag mig inte ett skvatt på poker men eftersom ungen envisas med att tycka att det är bland det roligaste man kan göra med sina kompisar *suck* så kan man väl göra det med stil då ;)...Hoppas postgubben hinner komma med paketen innan du kommer hem nästa gång!Kämpa på där i skogen - eller var du nu är!
Puss!
M.
VIT INREDNING
Hejs!
Under min semester strävar jag efter att ha två (minst) böcker på gång, så att säga. Gärna en "vettig" en , fast temat på boken kan variera. Och så förstås något riktigt lättsmält att gosa med i solen.
Gärna en deckare med lite sting. Inget romantiskt - trots min inredningsstil ;) - NÅN måtta får det ändå vara. *hihii*. Jag är väl egentligen inte någon romantiker, men nog en estetiker - vill jag tro i allafall...
Nå, hur som hellst så hittade jag boken, "Lev enklare-ideér för en hållbar framtid" av Giséla Linde. Där är mycket klokhet i den boken!
Och idag när jag stack mig in i en tygaffär för att "bara kolla lite", så reagerade jag på att genom att koncentrera sig på en färg/en viss stil, så väljer man faktiskt bort en massa! Tidigare kunde jag gå och kolla in en hel del - och köpa också, bara ifallomatt.
Men nu tog jag bara en sväng genom butiken (och den är stooor) bara för att konstatera att det inte fanns något för mig denna gång. Skönt!
Jag tycker också om att vänta på något, att inte alltid direkt kunna rusa till butiken för att köpa den sak jag just då vill ha. Utan bli tvungen att vänta en smula, tills den rätta grejen dyker upp.
Eller om man då beställer något verkligt åtråvärt någonstans ifrån...Att vänta på att aviet skall dyka upp i postlådan.
Det vackraste ordet jag vet är LÄNGTAN. Oftast förknippar jag ordet med att längta efter någon person. Jag kan känna längtan efter gubben när han är på resa en längre tid. Jag kan känna längtan efter min minsting när han blivit hos någon kompis efter skolan, jag kan känna längtan efter att kunna ringa till min äldre nu när det inte är en självklarhet i och med att han är i armén. Jag kan känna längtan efter min mamma som jag aldrig mera återser...
Men jag kan också känna längtan efter att få förverkliga en idé jag har - men numera njuter jag nästan lika mycket av själva prosessen - "längtan" - som av det färdiga projektet.
Jag tror ibland att vi tappat bort njutningen i att vänta på något. Detdär bitterljuva som man bara kan åstadkomma genom att inte alltid unna sig allting genast! Pröva på det nångång.
Godnatt,
M.
INREDNINGSINTRESSET
Eftermiddagsfunderingar,
Nu när jag igen lite aktiverat mitt inredningsintresse (det går lite i vågor har jag märkt) så fick det mig att fundera över när jag första gången började inreda. Min mamma har berättat att jag redan i mycket ung ålder - så ung att jag inte minns det själv - hade mycket starka åsikter om vilka strumpbyxor passar till vilken klänning.
Mitt klädintresse har avtagit med åren, inte så att det skulle ha försvunnit på något vis (gubben min skulle påstå stenhårt att det INTE avtagit, men vad vet han???), men om jag måste välja mellan klädbutik eller inredningsbutik så är valet helt klart.
Men när började jag inreda då?
Jag har ett minne av att jag i 12-års åldern fick för mig att måla om värme-elementet i mitt rum, som jag tyckte var rysligt ful i färgen. Och så skedde det som fortfarande händer när jag börjar fixa till lite i någon knut: När jag ändå stod där, 12 år gammal, med penseln i handen så kunde jag likaväl måla fönsterbrädet...och när det var målat så fanns där min gamla byrå som skulle passa JÄTTEBRA vid det nymålade fönstret - men den var ju i HELT FEL färg...så det var bara att gå ner till källaren efter en ny burk målning och så höll jag på... Och *vips!* hade jag fått en helt ny look på mitt rum. Och jag var urnöjd! Att mina föräldrar kippade efter andan en god stund när de kom hem är sen en helt annan historia.
Vi hade inte precis överlopps med pengar så man skulle ha kunnat köpa än det ena än det andra när jag var liten (70-talets slut) så jag fick redan då lära mig att man tar och fixar upp nåt så att det blir som man vill. Och det ligger i. Därför tror jag att denhär shabby-stilen passar mig så bra!
Under årens lopp har även min inredningssmak ändrat (det går nog lite mode i det också - även om jag är den sista som skulle vilja erkänna det..) Inte så att min stil skulle ha kastat sååå mycket, jag har alltid gillat 1700-tal, kristallkronor, sirliga små bord osv osv. Men jag har tidigare inrett med väldigt mycket mera färg.
Långt innan denhär "danska lantstilen" blev så populär började jag ändå märka hur vissa möbler, kärl, tyger, krukor och "pynt" var sådana som jag bara inte tröttnade på. Och dehär sakerna var nästan alltid vita, skira och ganska enkla.
Jag kunde med förbundna ögon plocka ut de möbler och "lösningar" som jag utan tvekan kunde avstå ifrån. Visst, jag har själv inrett huset jag bor i nu, men det blev ett litet hastverk av flere orsaker. (Vi skulle bo här bara "tillfälligt" (heheee...) och så skulle renoveringen gå undan av... ett dussin orsaker :))
Men sakteligen har jag påbörjat en förvandling. Att rensa ut sånt jag inte behöver och som inte genom sin skönhet kan motivera sitt varande i mitt hem.
Och så åker burken med vit färg ganska ofta fram...:D.
Det som lite håller tillbaka min shabby-takt (förutom att jag måste arbeta för brödfödan då;)) är yngsta gossens ramaskri: NEEEEJJJ!!! Skall du måla DEN OCKSÅ vit????
Men han är nu så ung och oförstörd än när det gäller konsten att inreda ;)
Må gott alla,
M.
Nu när jag igen lite aktiverat mitt inredningsintresse (det går lite i vågor har jag märkt) så fick det mig att fundera över när jag första gången började inreda. Min mamma har berättat att jag redan i mycket ung ålder - så ung att jag inte minns det själv - hade mycket starka åsikter om vilka strumpbyxor passar till vilken klänning.
Mitt klädintresse har avtagit med åren, inte så att det skulle ha försvunnit på något vis (gubben min skulle påstå stenhårt att det INTE avtagit, men vad vet han???), men om jag måste välja mellan klädbutik eller inredningsbutik så är valet helt klart.
Men när började jag inreda då?
Jag har ett minne av att jag i 12-års åldern fick för mig att måla om värme-elementet i mitt rum, som jag tyckte var rysligt ful i färgen. Och så skedde det som fortfarande händer när jag börjar fixa till lite i någon knut: När jag ändå stod där, 12 år gammal, med penseln i handen så kunde jag likaväl måla fönsterbrädet...och när det var målat så fanns där min gamla byrå som skulle passa JÄTTEBRA vid det nymålade fönstret - men den var ju i HELT FEL färg...så det var bara att gå ner till källaren efter en ny burk målning och så höll jag på... Och *vips!* hade jag fått en helt ny look på mitt rum. Och jag var urnöjd! Att mina föräldrar kippade efter andan en god stund när de kom hem är sen en helt annan historia.
Vi hade inte precis överlopps med pengar så man skulle ha kunnat köpa än det ena än det andra när jag var liten (70-talets slut) så jag fick redan då lära mig att man tar och fixar upp nåt så att det blir som man vill. Och det ligger i. Därför tror jag att denhär shabby-stilen passar mig så bra!
Under årens lopp har även min inredningssmak ändrat (det går nog lite mode i det också - även om jag är den sista som skulle vilja erkänna det..) Inte så att min stil skulle ha kastat sååå mycket, jag har alltid gillat 1700-tal, kristallkronor, sirliga små bord osv osv. Men jag har tidigare inrett med väldigt mycket mera färg.
Långt innan denhär "danska lantstilen" blev så populär började jag ändå märka hur vissa möbler, kärl, tyger, krukor och "pynt" var sådana som jag bara inte tröttnade på. Och dehär sakerna var nästan alltid vita, skira och ganska enkla.
Jag kunde med förbundna ögon plocka ut de möbler och "lösningar" som jag utan tvekan kunde avstå ifrån. Visst, jag har själv inrett huset jag bor i nu, men det blev ett litet hastverk av flere orsaker. (Vi skulle bo här bara "tillfälligt" (heheee...) och så skulle renoveringen gå undan av... ett dussin orsaker :))
Men sakteligen har jag påbörjat en förvandling. Att rensa ut sånt jag inte behöver och som inte genom sin skönhet kan motivera sitt varande i mitt hem.
Och så åker burken med vit färg ganska ofta fram...:D.
Det som lite håller tillbaka min shabby-takt (förutom att jag måste arbeta för brödfödan då;)) är yngsta gossens ramaskri: NEEEEJJJ!!! Skall du måla DEN OCKSÅ vit????
Men han är nu så ung och oförstörd än när det gäller konsten att inreda ;)
Må gott alla,
M.
MIDDAG
Brickan redo att bäras ut.
En skön kväll till då man gärna sitter ute och äter middag.
Det är nog detta jag saknar mest på vintern när snön viner runt husknutarna.
Men så måste jag bara få testa eldkorgen en aning...så att den liksom är inkörd när det sedan gäller.
Jag ser redan för mig hur snyggt det skall bli med eld i den en kall vinterkväll.
Nämen vad är det jag håller på med?
Drömmer om vintern, när sommaren ännu är i full gång?
Det måste bero på att det känns lite sentimentalt nu när äldre pojken igen drog på sig militärkläder (eller vad det nu heter...det har kanske ett egen namn...uniform? nja...?)
och pyste iväg. Han hade nog lite problem med att ställa in sig på "civil kanal" när han kom hem i fredags, och nu tror jag att det kändes lite motigt att lämna den civila tillvaron i sin tur. Funderar bara själv hur det skulle kännas att kastas mellan två helt olika "världar".
Men jag tvivlar inte alls på att armén inte skulle göra gott! Han har blivit manligare på bara tre veckor! Det trodde jag inte, att det skulle gå så fort. Och jag gillar förvandlingen. Jag menar han har ju varit urgullig tidigare. Men ändå ett barn på nåt vis. Nu är han fortfarande urgullig inuti men en man(s början) på utsidan. Det är definitivt inte en helt dålig kombination... Men jag ÄR kanske lite jävig. Vad tror ni?
Dags att gå och göra något vettigt...
Hörs igen, må gott!!!
M.
TORGHANDEL
Godmorgon !
Måndagmorgon, och det är för en morgonsömnig person som jag lite motigt att kravla sig upp från sängvärmen - även en fin sommarmorgon som denna. Men det finns en liten morot som får mig att hasta iväg lite extra på måndag morgon.
Och det är torget.
Precis brevid mitt jobb finns ett litet torg som har torghandel ett par tre dagar i veckan. Och just måndagar vill jag komma i tid till jobbet för att hinna ta mig en kopp kaffe invid torget och titta och lyssna på när torget vaknar.
Det klirrar av metallstänger som skall byggas ihop till torgstånd, vinden får det att smälla i tältdukarna, bildörrar slås fast och öppnas igen. Man släpar och drar och fixar och bygger. Någon hojtar "godmorgon" till närmsta grannen. Men i övrigt pratas det väldigt lite just då, en koncentrerad verksamhet pågår. Pratet kommer senare.
Den här stunden är kort och effektiv. För mig blir den en konkret sinnesbild över att arbetsveckan har börjat. Torget är städat efter veckoslutets händelser. Och den nya veckan med nya händelser har inte riktigt ännu börjat.
Jag tittar på människorna som går över torget. En del långsamt funderande, de har inte bråttom någonstans. Andra hastar iväg med en kaffekopp i handen till sin arbetsvecka. Mamman med tre småttingar i tripptrapptrull-åldern runt barnvagnen...Ungarna fulla av morgonenergi medan mamman kanske skulle gärna ha sovit en stund till?
En gammal man med sin gamla, trött hund sneddar sakta, sakta över torget. Hur många gånger har inte de gått denna runda? I ur och skur.
Butikerna runt torget öppnar sina dörrar och bär ut reklamskyltarna. Paketbilarna körs bort och
så är allt igång. Från bageriet sprider sig en förförisk doft av nygräddat bröd. Och så är arbetsveckan igång, och jag går in till min arbetsplats och väcker min dator.
En ny vecka har fötts.
M.
Måndagmorgon, och det är för en morgonsömnig person som jag lite motigt att kravla sig upp från sängvärmen - även en fin sommarmorgon som denna. Men det finns en liten morot som får mig att hasta iväg lite extra på måndag morgon.
Och det är torget.
Precis brevid mitt jobb finns ett litet torg som har torghandel ett par tre dagar i veckan. Och just måndagar vill jag komma i tid till jobbet för att hinna ta mig en kopp kaffe invid torget och titta och lyssna på när torget vaknar.
Det klirrar av metallstänger som skall byggas ihop till torgstånd, vinden får det att smälla i tältdukarna, bildörrar slås fast och öppnas igen. Man släpar och drar och fixar och bygger. Någon hojtar "godmorgon" till närmsta grannen. Men i övrigt pratas det väldigt lite just då, en koncentrerad verksamhet pågår. Pratet kommer senare.
Den här stunden är kort och effektiv. För mig blir den en konkret sinnesbild över att arbetsveckan har börjat. Torget är städat efter veckoslutets händelser. Och den nya veckan med nya händelser har inte riktigt ännu börjat.
Jag tittar på människorna som går över torget. En del långsamt funderande, de har inte bråttom någonstans. Andra hastar iväg med en kaffekopp i handen till sin arbetsvecka. Mamman med tre småttingar i tripptrapptrull-åldern runt barnvagnen...Ungarna fulla av morgonenergi medan mamman kanske skulle gärna ha sovit en stund till?
En gammal man med sin gamla, trött hund sneddar sakta, sakta över torget. Hur många gånger har inte de gått denna runda? I ur och skur.
Butikerna runt torget öppnar sina dörrar och bär ut reklamskyltarna. Paketbilarna körs bort och
så är allt igång. Från bageriet sprider sig en förförisk doft av nygräddat bröd. Och så är arbetsveckan igång, och jag går in till min arbetsplats och väcker min dator.
En ny vecka har fötts.
M.
VECKOSLUTETS PROJEKT
Mmmm..sommar!
Igår hade vi sommarens nästvarmaste dag - hittills...
Jag bara gick omkring och myste!
Men NÅGOT har jag ändå lyckats åstadkomma.
Sedan jag målat om trappuppgången har väggen gapat tom, och jag har inte riktigt vetat vad jag skulle göra med denna tomma väggyta.
En tid funderade jag faktiskt på att lämna den som den är. Bor man, som jag i ett litet hus och gillar att "pynta", så kunde det vara skönt med en yta som inte kräver uppmärksamhet. Jag borde kanske, eventuellt, låtit väggen vara i fred..
Men NU GJORDE JAG JU INTE DET!
Jag har en hel del gamla fotografier som jag tyckt borde få komma fram och lufta på sig lite. Och så hade jag ju en massa ramar som jag skaffat under årens lopp, men som alla var ganska udda. Och så r å k a d e jag ha en burk grå och en burk vit målning som blivit över från något tidigare projekt...och ja, så var det bara att sätta igång.
Och ja, så åkte de sen upp på väggen. Det kräver lite finjustering ännu, och så kommer det att komma lite mer bilder ännu, men spiken tog slut!!! :(
Igår hade vi sommarens nästvarmaste dag - hittills...
Jag bara gick omkring och myste!
Men NÅGOT har jag ändå lyckats åstadkomma.
Sedan jag målat om trappuppgången har väggen gapat tom, och jag har inte riktigt vetat vad jag skulle göra med denna tomma väggyta.
En tid funderade jag faktiskt på att lämna den som den är. Bor man, som jag i ett litet hus och gillar att "pynta", så kunde det vara skönt med en yta som inte kräver uppmärksamhet. Jag borde kanske, eventuellt, låtit väggen vara i fred..
Men NU GJORDE JAG JU INTE DET!
Jag har en hel del gamla fotografier som jag tyckt borde få komma fram och lufta på sig lite. Och så hade jag ju en massa ramar som jag skaffat under årens lopp, men som alla var ganska udda. Och så r å k a d e jag ha en burk grå och en burk vit målning som blivit över från något tidigare projekt...och ja, så var det bara att sätta igång.
Och ja, så åkte de sen upp på väggen. Det kräver lite finjustering ännu, och så kommer det att komma lite mer bilder ännu, men spiken tog slut!!! :(
GOD NATT
SOVRUMMET
Det fladdrar till i en spetsgardin...
Planerna för dethär rummet ligger också och gror någonstans inom mej...
Visar mera bilder sedan när jag fått lite mera fixat.
När vi köpte huset hade dethär rummet KNALLBLÅ korkmatta och ORANGEBRUNA psykedeliska tapeter. Till och med jag hade svårt att föreställa mig hur det SKULLE KUNNA se ut...
TAMBUREN
SYMASKIN
Jag kan inte påstå att jag är särskilt duktig på att sy. För att tala sanning så var det från handarbetstimmen jag blev utkörd när jag för sisådär 100 år sedan gick i skolan...
Och för att vara säker vad som döljer sig i den diffusa plastlådan så kände jag mig tvungen att skriva på vad den innehåller (fniss)
Och det händer ibland att jag plockar fram den och kör en söm eller två...Om dom är raka vill säga ;).
ARBETSHÖRNAN
BÖCKER
Ja-a gott folk,
Som ni kanske redan förstått, så är mina intressen inredning (och allmänt fixande som hör till) trädgård (för i år lite styvmoderligt behandlad - men jag skall skärpa mig tills nästa år :). Men så är det en sak till jag inte riktigt klarar av att motstå...och det är detdär med böcker.
Länge försökte jag stå emot, för det finns redan en ansenlig mängd inredningsböcker (och trädgårdsböcker och kokböcker och yogaböcker och böcker om barn, om hundar, om, om...i min bokhylla. För att inte tala om...ja krhm. det får vi ta en annan gång...
Men nu kunde jag inte hålla mig:
Jag har beställt böckerna
Franske stemninger
och
Franske förnimmelser!
Behöver kanske få lite inspiration...
Det är nämligen så att min Mamma dog för ett drygt halvår sedan. Och trots att jag
känner att det är extra viktigt för mig just nu att ha det vackert omkring mig, så får jag inte riktigt till det. Inte lika enkelt som jag brukar.
Sorgen och saknaden skall få ta den tid det tar, och kontakten till allt det som man tidigare upplevt som "livsviktigt" försvinner för en tid. Och det är så det skall vara...Men jag tror att man ändå måste hålla en liten livslåga i liv till allt det som känns meningsfullt för en själv - även då livet luggar - och man tror att man inte orkar, eller ens bryr sig.
Men nu känner jag riktigt på mig hur min Mamma klappar i händerna av förtjusning där på sin vita molnkant. Hon skulle ha älskat dessa böcker.
Jag tror hon kommer att smygtitta över min axel i dom, så fort jag hinner hämta dem på posten.
Ser fram emot att riktigt få gotta mig i alla vackra bilder!!!
Och - sen drar jag väl fram penseln - om jag lite också känner mig själv...
Ups! Jag kan nästan höra hur min familj stönar (kärleksfullt?).
Men de BRUKAR nog gilla det jag fixar. Skakar bara lite på huvudet, men finner sig väl tillrätta bland alla kuddar, spetsgardiner och rosa pelargoner.
Har någon gång tänkt på att det inte är nåt större fel på deras manliga självkänsla, som gladeligen kan njuta - och uppskatta - det romantiska och skira.
Strongt gossarna mina ;)!!!!
M
WEEKEND
En ros till min rekryt...äh! en ros till UNGEN min <3 br="br">
Ser alldeles speciellt mycket fram emot weekenden!
Jag får hem min äldre på första permission från armén. Jag har ju talat med honom i telefon nu och då, så det är ju inte så att jag inget hört av honom på tre veckor, men det skall bli så himmelens roligt att ha tid att lyssna till honom i lugn och ro!
Det är i allafall en stor omställning hos en ung kille - och hos en mamma också :)
En av sonens kompisar frågade mig i veckan om jag känner mig gammal nu när jag har ett barn i armén (tack skall du ha ;)!!!)?
Nja, näää - det är inte alls så det känns. Mest skulle jag förlika det med känslan som jag hade när jag första gången satt på ett föräldramöte i förstingens dagis - och undrade Vad Jag Gjorde Där???
Men gammal...nix. Annorlund...jo, fast på ett positivt sätt.
Jag är så lycklig över den relation vi (fadern och jag) har till våra ungar. Jodå, ungarna och vi är ofta av olika åsikt om saker och ting , och jag (isynnerhet) kan bli alldeles galet arg ibland. Men ändå hoppas jag att vi skapat en tillvaro var ungarna både ryms och syns (läs ses).
Senaste natt höll en vilsen ung man på trimmad moped oss vakna långt in på småtimmarna med sitt vansinneskörande genom byn. Med sin trimmade moped och aggressiva körsätt så håller han halva byn vaken.
Men vem är han, var hör han hemma? Vad skall han ännu göra för att bli uppmärksammad? Och av vem?
Är hans föräldrar lika frustrerade som han? Eller lever de totalt ovetande om vad ungen håller på med? Vem skall man hjälpa först? Hönan eller ägget?
Och mopedkillen är inte ensam på sina nattliga utfärder...
Hej från mej,
M.3>
INOMHUS
TVÄTTSTUGAN
I mitt hus pågår ständiga "projekt". Är en mästare på att påbörja en massa men sedan lite tröttna på alltsammans under arbetets gång. Men detta projekt har jag ändå slutfört! Jag ramlade över bloggen "Lantlif" som gav mig den sista puffen att fixa klart min tvättstuga. Behövde inte göra annat än måla arbetsytan vit, sätta upp några hyllor på väggarna, sy en kappa framför tvättmaskin och torktumlare - som är så nödvändiga i vardagen - men hu, så fula! Och plocka lite pynt härifrån och därifrån och så Voilá!: Min tvättstuga blev hur fin som hellst! Tack för vinken, "Lantlif"!
VÄRMEBÖLJA
Äntligen, äntligen känns det som att det är varmt på riktigt denna sommar - åtminstone där jag bor...
Igår kväll åt jag och gubben visserligen ute i bersån - men det var nog med hönshud och hackande tänder vi genomförde den middagen...
Men idag är det annat!!!
Solen lyser från en klarblå himmel och termometern har kravlat sig upp mot 25 grader!!! Sitter fast på jobbet ännu en timme - men sedan skall jag hem till min lilla familj och NJUTA SOMMAR!
Vi hörs.
M.
MORGONSTUND...
Bland det underbaraste jag vet är att tassa ut i trädgården med morgonkaffet och börja min morgon med att dofta på sommaren. Sommardoften är så olika är det försommar, högsommar eller sensommar. Det är på morgonen man märker skillnaderna bäst.
Någon morgon nu den senaste veckan har jag lagt märke till att det börjar redan kännas lite sensommar i luften. Det väcker härliga minnen hos mig.
Sensommarmornar kommer jag alltid att förknippa med mina barns skolstart. Den där känslan när det är lite fuktigt och tungt i luften när man skickar iväg sin lilla med en enorm skolväska på ryggen till skolan de allra första gångerna.
Det är vemod i luften och vemod i själen. Man släpper iväg dem en smula. Och kvar blir jag i det daggvåta gräset och bara tittar...
Jag kan nästan se hur älvorna som dansat på ängen hela natten följer honom ett stycke på vägen. Ett litet magiskt ögonblick innan jag hastar in för att göra mig i ordning för min egen arbetsdag.
En solstråle senare är förtrollningen borta.
Nu är det länge sedan jag följde min stora unge till skolan på det sättet. Istället skickade jag honom till armén för tre veckor sedan.
Det var lite vemod i det med, men också stolthet och förväntan. Han är vuxen nu. Nu kan jag bara hoppas på att han kan förvalta och utveckla det jag kunnat ge honom under hans barndom och ungdom.
Han hade ingen ryggsäck på ryggen denna gång. Kanske bara en osynlig mental ryggsäck med alla de verktyg och handböcker som han kan behöva i framtiden.
Vi får hoppas att jag kommit ihåg att "packa ner" allt ;).
Annas får jag väl försöka fylla på efter hand. Det är kanske det mammor till vuxna barn gör?
Må gott!
M.
ETT FÖRSTA INLÄGG
Jag har gjort några stapplande försök som bloggare, kämpar för tillfället med lite tekniska problem för att få min rubrik att se ut som jag vill...Hmmm.
Men jag skall ge denhär formen av "dagboksskrivande" en chans :) Kanske mina ungar vid nåt tillfälle kan roa sig med att kolla vad mor har för tankar och åsikter...
Fast, jag är lite rädd för att de för höra mina åsikter i allafall.
Under någon månad har jag roat mig med att segla omkring på en hel del bloggar, främst sådana med inriktning på lantlig inredning - och det finns så oerhört många fina, vackra och inspirerande bloggar. Visst är det roligt att kunna kika in i någon annans "liv" för en stund. Kommer någon att ha lust att kika in hos mig i min blogg, det vet jag inte, och det är inte egentligen det jag ens är ute efter. Kanske bara ett forum att få sätta mina tankar i ord - i en lite mera strukturerad form än privat dagboksskrivande brukar bli.
Det blir säkert en hel del bilder, får man hoppas. Jag gillar att fota både i min trädgård och inomhus. Kanske blir det bilder från någon resa, men mest skall det nog bli bilder och tankar från min vardag. Inget stort och världsomvändande alltså.
Det blir nog inte heller så mycket bilder på nyförvärv till hem eller trädgård...Jag har kommit till den situationen i mitt liv, då jag har det mesta jag behöver. Nu är det ju inte så att jag inte skulle GILLA att shoppa, men jag kan numera finna en verklig glädje i att gå omkring och bara se på alla vackra ting utan större habegär, och känna att jag inte behöver köpa det.
Sen FINNS det ju förstås sådant som bara ropar på att få flytta hem till mig - och sådant måste man hörsamma - och försöka hitta på en bra motivation varför. Oftast lyckas det ;)
För att jag inte skall låta alltför präktig så måste jag erkänna att jag faktiskt köpt en ny kamera åt mig (kan vara litelite den också som inspirerat mig till att börja blogga). Det kommer säkert en hel del bilder vars kvalite är lite si och så. Jag fotar nämligen hellre än bra. Har inte det tålamod som man borde ha för att läsa igenom hela manualen och gärna ett par "allt om fotografering"-böcker också. Nå, vi får se hur det blir. Jag tutar och kör.
Visst har jag tidigare tänkt på det här med bloggandet också. Men så länge min äldre son fanns hemma, så var datorn oftast upptagen när jag hade tid...Han är nu i armén (hjälp! när blev han så gammal???) så det finns en liten chans att jag hinner fram till datorn först.
Måste erkänna att min yngsta börjat kasta lystna blickar på den, men tills vidare får han hålla sig. Mamma först! "Fniss!"
Ibland åtminstone:)
Nu börjar åskan mullra runt knutarna, så det är bäst jag slutar...
Allt gott!
M.
Men jag skall ge denhär formen av "dagboksskrivande" en chans :) Kanske mina ungar vid nåt tillfälle kan roa sig med att kolla vad mor har för tankar och åsikter...
Fast, jag är lite rädd för att de för höra mina åsikter i allafall.
Under någon månad har jag roat mig med att segla omkring på en hel del bloggar, främst sådana med inriktning på lantlig inredning - och det finns så oerhört många fina, vackra och inspirerande bloggar. Visst är det roligt att kunna kika in i någon annans "liv" för en stund. Kommer någon att ha lust att kika in hos mig i min blogg, det vet jag inte, och det är inte egentligen det jag ens är ute efter. Kanske bara ett forum att få sätta mina tankar i ord - i en lite mera strukturerad form än privat dagboksskrivande brukar bli.
Det blir säkert en hel del bilder, får man hoppas. Jag gillar att fota både i min trädgård och inomhus. Kanske blir det bilder från någon resa, men mest skall det nog bli bilder och tankar från min vardag. Inget stort och världsomvändande alltså.
Det blir nog inte heller så mycket bilder på nyförvärv till hem eller trädgård...Jag har kommit till den situationen i mitt liv, då jag har det mesta jag behöver. Nu är det ju inte så att jag inte skulle GILLA att shoppa, men jag kan numera finna en verklig glädje i att gå omkring och bara se på alla vackra ting utan större habegär, och känna att jag inte behöver köpa det.
Sen FINNS det ju förstås sådant som bara ropar på att få flytta hem till mig - och sådant måste man hörsamma - och försöka hitta på en bra motivation varför. Oftast lyckas det ;)
För att jag inte skall låta alltför präktig så måste jag erkänna att jag faktiskt köpt en ny kamera åt mig (kan vara litelite den också som inspirerat mig till att börja blogga). Det kommer säkert en hel del bilder vars kvalite är lite si och så. Jag fotar nämligen hellre än bra. Har inte det tålamod som man borde ha för att läsa igenom hela manualen och gärna ett par "allt om fotografering"-böcker också. Nå, vi får se hur det blir. Jag tutar och kör.
Visst har jag tidigare tänkt på det här med bloggandet också. Men så länge min äldre son fanns hemma, så var datorn oftast upptagen när jag hade tid...Han är nu i armén (hjälp! när blev han så gammal???) så det finns en liten chans att jag hinner fram till datorn först.
Måste erkänna att min yngsta börjat kasta lystna blickar på den, men tills vidare får han hålla sig. Mamma först! "Fniss!"
Ibland åtminstone:)
Nu börjar åskan mullra runt knutarna, så det är bäst jag slutar...
Allt gott!
M.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)