Bland det underbaraste jag vet är att tassa ut i trädgården med morgonkaffet och börja min morgon med att dofta på sommaren. Sommardoften är så olika är det försommar, högsommar eller sensommar. Det är på morgonen man märker skillnaderna bäst.
Någon morgon nu den senaste veckan har jag lagt märke till att det börjar redan kännas lite sensommar i luften. Det väcker härliga minnen hos mig.
Sensommarmornar kommer jag alltid att förknippa med mina barns skolstart. Den där känslan när det är lite fuktigt och tungt i luften när man skickar iväg sin lilla med en enorm skolväska på ryggen till skolan de allra första gångerna.
Det är vemod i luften och vemod i själen. Man släpper iväg dem en smula. Och kvar blir jag i det daggvåta gräset och bara tittar...
Jag kan nästan se hur älvorna som dansat på ängen hela natten följer honom ett stycke på vägen. Ett litet magiskt ögonblick innan jag hastar in för att göra mig i ordning för min egen arbetsdag.
En solstråle senare är förtrollningen borta.
Nu är det länge sedan jag följde min stora unge till skolan på det sättet. Istället skickade jag honom till armén för tre veckor sedan.
Det var lite vemod i det med, men också stolthet och förväntan. Han är vuxen nu. Nu kan jag bara hoppas på att han kan förvalta och utveckla det jag kunnat ge honom under hans barndom och ungdom.
Han hade ingen ryggsäck på ryggen denna gång. Kanske bara en osynlig mental ryggsäck med alla de verktyg och handböcker som han kan behöva i framtiden.
Vi får hoppas att jag kommit ihåg att "packa ner" allt ;).
Annas får jag väl försöka fylla på efter hand. Det är kanske det mammor till vuxna barn gör?
Må gott!
M.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar