INREDNINGSINTRESSET

Eftermiddagsfunderingar,

Nu när jag igen lite aktiverat mitt inredningsintresse (det går lite i vågor har jag märkt) så fick det mig att fundera över när jag första gången började inreda. Min mamma har berättat att jag redan i mycket ung ålder - så ung att jag inte minns det själv - hade mycket starka åsikter om vilka strumpbyxor passar till vilken klänning.

Mitt klädintresse har avtagit med åren, inte så att det skulle ha försvunnit på något vis (gubben min skulle påstå stenhårt att det INTE avtagit, men vad vet han???), men om jag måste välja mellan klädbutik eller inredningsbutik så är valet helt klart.

Men när började jag inreda då?

Jag har ett minne av att jag i 12-års åldern fick för mig att måla om värme-elementet i mitt rum, som jag tyckte var rysligt ful i färgen. Och så skedde det som fortfarande händer när jag börjar fixa till lite i någon knut: När jag ändå stod där, 12 år gammal, med penseln i handen så kunde jag likaväl måla fönsterbrädet...och när det var målat så fanns där min gamla byrå som skulle passa JÄTTEBRA vid det nymålade fönstret - men den var ju i HELT FEL färg...så det var bara att gå ner till källaren efter en ny burk målning och så höll jag på... Och *vips!* hade jag fått en helt ny look på mitt rum. Och jag var urnöjd! Att mina föräldrar kippade efter andan en god stund när de kom hem är sen en helt annan historia.

Vi hade inte precis överlopps med pengar så man skulle ha kunnat köpa än det ena än det andra när jag var liten (70-talets slut) så jag fick redan då lära mig att man tar och fixar upp nåt så att det blir som man vill. Och det ligger i. Därför tror jag att denhär shabby-stilen passar mig så bra!
Under årens lopp har även min inredningssmak ändrat (det går nog lite mode i det också - även om jag är den sista som skulle vilja erkänna det..) Inte så att min stil skulle ha kastat sååå mycket, jag har alltid gillat 1700-tal, kristallkronor, sirliga små bord osv osv. Men jag har tidigare inrett med väldigt mycket mera färg.

Långt innan denhär "danska lantstilen" blev så populär började jag ändå märka hur vissa möbler, kärl, tyger, krukor och "pynt" var sådana som jag bara inte tröttnade på. Och dehär sakerna var nästan alltid vita, skira och ganska enkla.

Jag kunde med förbundna ögon plocka ut de möbler och "lösningar" som jag utan tvekan kunde avstå ifrån. Visst, jag har själv inrett huset jag bor i nu, men det blev ett litet hastverk av flere orsaker. (Vi skulle bo här bara "tillfälligt" (heheee...) och så skulle renoveringen gå undan av... ett dussin orsaker :))

Men sakteligen har jag påbörjat en förvandling. Att rensa ut sånt jag inte behöver och som inte genom sin skönhet kan motivera sitt varande i mitt hem.

Och så åker burken med vit färg ganska ofta fram...:D.

Det som lite håller tillbaka min shabby-takt (förutom att jag måste arbeta för brödfödan då;)) är yngsta gossens ramaskri: NEEEEJJJ!!! Skall du måla DEN OCKSÅ vit????

Men han är nu så ung och oförstörd än när det gäller konsten att inreda ;)

Må gott alla,

M.

Inga kommentarer: