nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

LAPA SOL...

...och ett inte-göra-så-mycket veckoslut bakom sig. Onekligen riktigt skönt!
Med både inte-göra-så-mycket och med Solen. Den ha man inte sett så mycket av på sista tiden...
Lillungen skickade mig ett sms i fredags:
" Jag är så glad :-D. Jag älskar allt och alla. Jeee! Det är det fina vädret som gör det! <3"

Och jag är helt benägen att hålla med! Det är så det känns när de allra första vårvinter-solstrålarna når en med full kraft. Själv har jag kännt mig lite självförvållat kraftlös efter en rolig fest på fredagen. Det kan inte vara åldern väl ? Det är nog bara ovana...right?
Vaknade på lördag morgonen av att jag trodde någon sinnesförvirrad varelse stod och bankade mig med en slägga i skallen. Det dröjde en stund innan jag förstod att det nog inte var så, utan något helt annat som förorsakat denna bultande känsla i skallregionen. Aj, aj...inte bra alls!
Ännu på eftermiddagen då jag teoretiskt hade varit vaken i många timmar kände jag ingen som helst tillströmning av någon som helst energi.
Kom att tänka på en väninna som för nåt år sedan, då jag talade med henne en onsdageftermiddag klagade på att hon hade krabbis och var helt slut.
- Va? Nämen, var var du igår då, en tisdagkväll? undrade jag.
- Igår??! Nej, nej, det var i lördags...
*
Nu förstår jag henne....hahhaaa!

Inatt stormade det ute. Den blåste så det ven i knutarna och knakade i takplåten. Riktigt härligt busväder. Som ni vet finns inget skönare då än att få krypa ihop mot någon, borra huvudet djupt in i dynan och dra täcket tätt tätt omkring sig. Och veta att det är söndag - och man får sova hur länge man vill!
Mmmmmmm....!
Så väcks man då vid femsnåret av en kvinkande hundvalp.

-Mmmm.....schhh...sov nu.
Mera kvink, lite mer högljutt kvink.

Eftersom jag precis har fått valpen att förstå att det är UTE man skall göra sina bestyr släpar jag upp mig ur den varmaste, skönaste sängen med en sengångares hastighet, för nu måste ju valpen ut...
Med ett öga som knappt var på glänt såg jag att klockan var snart fem.

På med jacka, stövlar, mössa - och ut i stormen.

Väl ute, tittar valpen på mig med ivriga ögon:
- Matte! Leka!!! Nu!!! :-D

*stön*

Där stod jag, mitt i natten, mitt i snöstormen, med en överenergisk lurvig varelse som inte alls skall kissa...utan leka! Om matte var på lekhumör? not!

Men vi tog igen det på dagen, det soliga vädret gjorde att man egentligen inte alls ville komma in. Som en yrvaken humla surrade jag på därute och upptäckte att det inte bara är takdropp som gäller. Solen har redan tuggat lite på snömångden på lekstugetaket också!
Titta bara, kanten syns!

Ah, kunde nästan inbilla mig att det redan är mars, att jag på något vis lyckats med konsstycket att hoppa över februari, som är den segaste av alla vintermånader - i mitt tycke. Sådana här dagar ger mig hopp om att jag kanske, kanske sen också överlever vintern sådär på det mentala planet.
Fast jo, visst finns det skojiga saker att göra på vintern också.

Dom här två bryr sig föga i om det är vinter eller inte. De har lika skoj ändå! Skärpan på denhär bilden är nu inte riktigt där den skall vara, haha. Men det är lite knepigt ibland att hantera kameran, klickerskola hund och ha godis inom räckhåll samtidigt. Ännu knepigare är det om valpen är i koppel. Det klarar jag bara inte av...inte med mina fjuttiga två händer:)

Och så, efter en härlig dag ute: hur skönt är det inte att bara ligga i ett soffhörn och mysa?
Det är precis vad jag tänker hänge mig åt ikväll.

Söndagsmys!
Jag hann ju inte med fredagsmyset då jag hade annat för mig liksom ;)

Må gott!
M

VINTERDVALA...

...bland arbetarstugorna på Fagervik gård.
Så tyst, så stilla, så vackert med alla dessa röda byggnader i allt det vita.
Nu är gardinerna fördragna, trapporna insnöade, gårdstunen tysta.
Det är nästan lite drömlikt att gå omkring i allt detta och verkligen känna hur allting sover lugnt i sin vintersömn. På sommaren får man sällan gå ensam här.
Fagervik gård grundades 1646 av Carl Billsten, men det var först då bröderna Hising (adlade senare till Hisinger) köpte gården i början av 1700-talet som brukets glansperiod började. De flesta byggnader är från 1700-talet.

Fortfarande är gården i samma släkts ägo. För något år sedan talade jag med en av barnsbarnsbarnsbarnsbarnsbansbarnsbarnen (nu hoppas jag det blev rätt, jag tror det) till en av grundarna och en av syskonen som är de nuvarande ägare till gården. Arbetarbostäderna är uthyrda och även om det måtte vara underbart att få bo mitt i en kulturskatt så har det säkert sina sidor också.
Besökare kan faktiskt vara ganska påträngande. Hon berättade om hur turister faktiskt kan komma inklampande i köket och beställa en kopp kaffe - trots att husfolket faktiskt stod där i pyjamasen!
De hade bara öppnat dörren för att släppa ut katten!

Fagervik har också en egen kyrka. Ännu för hundra år sedan hade Fagervik bruk en egen församling. Nu är de en av de få privatägda kyrkorna. Till jul och även på sommaren ordnas där konserter, och då kan man få lyssna till tonerna av Finland äldsta ibrukvarande orgel. Den byggdes i Stockholm 1726, så ett och annat preludium och postludium har den varit med om...
Jag har haft glädjen att få vara med och dekorera denna fantastiskt vackra kyrka till ett och annat bröllop under mina år som florist.
I sin totalt avskalade, sparsmakade 1700-tals stil är det bland de skönaste kyrkor jag besökt.
Asketismen och litenheten gör den till en alldeles speciell kyrka.

Nu var ju dörren, och porten stängd. På sommaren kan man besöka kyrkan under guidade turer, men bäst minns jag kyrkan från de gånger som jag fått jobba där i tystnad.

Själva herrgården ligger ett stenkast från kyrkan, men jag hör till dem som respekterar skyltar som denna!
Även om det kan klia lite i fotograf-fingrarna att komma åt allt det vackra, så vet jag att det faktiskt är någons hem skylten vill skydda.
För tillfället genomgår Fagervik gård en stor restaurering, och det gör mig alltid så glad, att dessa underbara miljöer underhålls. Det kan inte alltid vara alldeles lätt att ha ett litet slott att förvalta...


Men jag tassar vidare bland alla röda hus och kojor i allt det vita. Allt blir bara rödvitt faktiskt. Och till skillnad från sommarens lummighet så ser man faktiskt husen nu.

Vattenkraft:
Här var brukets hjärta, här producerades energin till bruket.





Vart man än tittar stöter man få fina gamla träd. På 1790-talet började man anlägga den fina parkhelhet som man kan se och uppleva än i dag. En dag i januari ligger trägården, även den, i sin djupaste dvala, men alla de fantastiskt vackra, gamla träden som man stöter på skvallrar om år, årtionden, århundraden av vård.
En allé. Kan ni tänka er att det någonsin har sett annorlunda ut?

Hur såg det ut på den tiden när stor var liten...?
När jag ser en liten planta som dennaa brevid sina giganter till vuxna gelikar får man perspektiv på tidens gång.
Hoppas bara att den lilla klarar av konkurrensen om ljuset där mellan de Riktigt Stora och någongång själv kan ståta som ett majestätiskt alléträd!
Med ett igenkännande leende kan jag konstatera att det nog inte är bara i kojor som min, som man rätar upp staket efter en snörik vinter som denna.
Man gör nog det både i slott och koja!



Bakom detta fönster gömmer sig brukets museum. Det ligger i det gamla förtenninghuset.
I samma byggnad finns ett café.
Onekligen skulle det sitta riktigt bra med en kopp varmt efter att man traskat omkring på området en stund med kameran i högsta hugg.


Däremot ser inte caféet ut att vara öppet, hahha...Det är nog bara att snällt vänta på att vinterdvalan är över, och traska vidare med kameran. Skönt att få ägna sig åt fotande alldeles ensam...
...eller alldeles ensamt var det ju inte...

Det var Han och jag....;)

Kram alla!
M.

IS...

...KALLT!
I skrivande stund har termometern darrande stannat på -22 grader. Det är kyligt!
Kom i morse från en stabbvisit till Stockholm och redan då solen kastade sina första strålar över havet där isflaken gnistrade som stora ädelstenar visste man att nu kommer temperaturen att åka rutchbana ner för termometerns skala.
För någon dag sedan var vi på plus-sidan vilket fick ett litet snöavalance till stånd gällande snön på taket. Och det var ju inte bara snö...
Gamla hus är charmiga, som ni vet. Gamla hus är inte alltid de alldeles tätaste...som ni vet? På mitt lilla torp har jag utbyggda lyktor från taket, och de är detta torps svaga punkt när det gäller värmesvinn. Glad att det ändå bara är frågan om någon kvadratmeter. Men dessa kvadratmetrar värmesvinn förorsakade ändå gigantiska isblock som rasade ner från taket med hiskelig kraft. Om man skulle bli under ett sådant?
Då skulle det nog inte gå så bra...

Bra återanvändning av adventsljusen blev det när de förvandlades till uteljus vid uteplatsen. Så vackert i januariskymningen. Efter en promenad med hunden är det skönt att koka sig en kopp kaffe eller kakao och sätta sig på renskinnen och njuta en stund.

I år har jag dessutom lite koll på var jag ställde eldkorgen innan snön kom. Det hade jag inte i fjol, då hittade jag eldkorgen först i mars-april när vårsolen gjort sitt.

Nu kan jag tända en liten brasa där när det känns så. Jag tror att vi i morgon skall grilla varsin korv där - söndagen till ära!



Eld, är det sedan ljuslågor eller eld i brasan, eller som här, ute-eld, fascinerar tydligen inte bara mig. Aida verkar också tycka att det är fint med eld. Bäst ändå att hon håller sig lite på avstånd så inte skägget blir grillat....

Grillat vitlöksbröd däremot är bland det godaste man kan tänka sig till soppa, tycker vi.  Hos oss är purjo/potatissoppan en riktig vintersoppa. Så himla god i alla sin enkelhet, så till den grad god så jag och ungarna funderar nu och då varför i hela fridens dag vi inte har den lite oftare...?
Som sammet i munnen - och i magen.
Gott!

Nu blir det popcorn i soffan med lillungen. Filmkväll!

Och tills i morgon skall iskylan förvandla sig till tö igen - det är knapps så man hänger med...;)

P&K

M.


GRÅTT...

...blev allt det vita därute när temperaturen klättrade över plusstrecket efter veckotal av kyla och snöfall.
Skönt att inte behöva känna hur skinnet skrynklar ihop sig över näsan när man sticker ut den utanför dörren, men i samma veva förvann en stor del av vinterns skönhet.
Men det är övergående denna gråhet - snart blir det kallt - och meeeera snö!
Inomhus är gråheten alldeles tydligt av en mer bestående natur. Förirrade mig till diverse butiker här för någon dag sedan, och hur det nu kom sig så kom jag ut därifrån med både en och två kassar med
Absolut Livsnödvändiga Prylar.
Och de var alla gråa.
Men grått är också en färg. Inte en sprudlande färg, men en färg.

Utan att jag det minsta tänkt på saken så var precis allt jag köpt av ullig, grå natur.
Ja, förutom mina hett efterlängtade blinipannor som inte var speciellt ulliga - mer gulliga då - men grå var de dock!
Faktum var, att det var de jag var på jakt efter, men sedan...Tja, ni vet hur det kan gå ibland? Det bara liksom slinker med nåt smått av det ena och det andra.
När jag sedan satt i bilen och körde hem råkade jag lyssna på ett radioprogram om en undersökning som kunnat påvisa att människan inte alls blir så tillfredställd av att shoppa som man tidigare trott. Att det egentligen är ett synnerligen snabbt övergående rus. Man hade också undersökt hur mycket vi egentligen shoppar utan att vi verkligen behöver det, på något plan. Vi shoppar ibland utan att det vi köpt fyller ett direkt behov. Varken ett praktiskt behov av något eller ens ett emotionellt behov. Vi gör det också av pur ovana!

Tyvärr hörde jag bara slutklämmen av intervjun, men det fick mig att lite snegla på min kasse med dessa gråa ting. Behövde jag verkligen dessa - på nåt plan.
Blinipannor? Tja, jo...kanske? Jag har stekt blinier alla år - i min plättpanna. Helt ok, men det ÄR ju inte samma som att få dem sådär lagom stora och tjocka och frasiga och aaahhh. Jo, blinipannor behöver jag nog!
Sittdynor i ulligaste vintersköna tyget? Här blir det redan lite svårare. Vad skall jag ha dem till. Jo, jag tänkte att sedan när och om snön nångång smälter så att jag kan sätta mig på trappan och vända näsan mot vårsolen och njuta av mitt kaffe utan att frysa aktern av mig. Skulle inte nåt annat jag redan har kört samma funktion? Jodå, men dehär har den rätta sköna vinterkänslan....
Hmmm...inte helt övertygande, eller?
Pannlappar? Absolut! Inte det minsta tvivel på behov här. De gamla var så fläckiga av obestämbara fläckar som inget dundertvättmedel i världen rår på. Klart igenom kontrollen!
Tallriksunderlägg/tabletter? Krhmmm...nu blir det riktigt kritiskt. Jag menar, jag brukar inte ens använda tabletter! Jag tycker bara de åker omkring på bordet och...ja, de är liksom inte riktigt min grej. Men ändå låg det nu fyra runda, ulliga, gråa sådana i kassen på väg hem till mig - och bara för att de hade den där gråa, ulliga känslan som jag just idag var så förtjust i.
Ups!
Jag fick mig nog en liten tankeställare. Även om jag kommer att använda allt jag köpte - också tabletterna, som jag tom tycker att är riktigt, riktigt fina på mitt bord. Så var det med lite eftertanke jag pillade på mina inköp när jag kom hem.

Nu räknar jag mig inte till dem som ens tycker om att gå-och-shoppa speciellt mycket. Jag släpar mig till en butik oftast först när jag behöver nåt. Men då kan det faktiskt hända, som nu, att det fastnar lite extra i kärran. Och visst SER två, små blinipannor i en gigantisk shoppingvagn lite vilsna ut. Så kan det ju inte vara, hehehe?
Så, nu tänkte jag faktiskt försöka ha en shoppingfridlyst månad. Bara vara lite medveten på vad jag släpar hem. Följa upp lite grann vad som så lätt skulle slinka med - men som jag tänker låta bli.
Som ett litet infall?
Ett infall som kommer att göra lite gott för naturen, för medvetenheten vad som är nödvändigt, och sist men inte minst för min plånbok, hahaha!
Jap, det skall jag testa på!
Denhär lilla "uttern" behöver få ett nytt halsband, men sedan kör jag igång!

Skall bli riktigt intressant att se vilka grejor jag kommer att skippa som totalt onödiga trots att jag kunde tänka mig köpa dem. Och vilka saker som jag inte helt enkelt bara kan lämna kvar i butiken, trots att jag förmodligen kommer att överleva utan dem. Åtminstone en månad.
Ljus är en sån produkt.
Men ljus räknas väl nästan till livsmedel? Visst?
Om jag köper dem i en livsmedelsaffär? Visst???

Fortsättning följer...

kram
M


FISKAREN OCH AFFÄRSMANNEN...

...en troligtvis sydamerikans historia från början, här i fri översättning och dito tolkning:

En stressad affärsman hade på läkarens rådan tagit ledigt för att vila upp sig. Han hade blivit rekommenderad dagliga promenader i naturen. En morgon då han tog sin skogspromenad mötte han sin forna skolkamrat.
 - Jasså, har du semester eller? frågade affärsmannen.

- Nejdå, jag är fiskare, egen företagare, och jag har redan gjort mitt jobb för idag och tänkte nu ta en uppfriskande promenad svarade skolkamraten.

- Men dagen är ju bara ung! Borde du inte utnyttja dagen effektivare undrade affärsmannen.
- Nja, jag fick dagens arbete redan undanstökat. I morgon fortsätter jag igen, förklarade skolkamraten ivrigt.

- Men...vad skall du göra resten av dagen då?

Skolkamraten log och tittade upp mot himlen. Jag skall njuta av dagsljuset och av lugnet i skogen, jag passar på att få frisk luft och lite kondition på samma gång, jag skall läsa, laga mat till familjen i lugn och ro, leka med barnen efter middagen och senare på kvällen ser jag fram emot att sitta tillsammans med min hustru framför brasan och prata. Eller så bjuder vi in några vänner på en kopp te.

Affärsmannen sträckte på sig och sade; Jag är ekonom, och kunde hjälpa dig att maximera din inkomst och effektivera ditt arbetssätt. Du borde effektiera dina dagar, och se till att utveckla ditt företag. Till en början med skall du utveckla din affärsidé, och med tiden kunde du utöka verksamheten till flere orter. Du kunde bli ägare till en hel kedja!
Han fortsatte; Till en början lönar det sig inte för sig att ha anstälda utan jobba ensam, på det sättet gör du bättre resultat. Sedan borde du naturligtvis flytta in till Helsingfors centrum. Låt inte de höga priserna skrämma dig, du har ju nu så mycket högre inkomster.

Skolkamraten undrade: Hur länge skulle det här ta?
Affärsmannen svarade; 10-20 år. Högst 25.

- Jaha, och sen då?
- Ja, nu kommer det fina! skrattade affärsmannen. När tiden är mogen, kan du sälja hela företaget och bli rik. Du kunde förtjäna miljoner!

- Miljoner? Och sen då?

- Nå, sen kunde du pensionera dig och njuta av dagsljuset och av lugnet i skogen, passa på att få frisk luft och lite kondition på samma gång, läsa, laga mat till familjen i lugn och ro, leka med barnen efter middagen och senare på kvällen se fram emot att sitta tillsammans med din hustru framför brasan och prata. Eller så bjuder ni in några vänner på en kopp te....




Ibland är det bara så bra som det är just nu. Känn efter bara, visst är det så?

kram
M

FREDAG...

...och måndag på samma gång har det varit idag.
Efter trettondagshelgen igår kändes det som måndag i morse, men vips när det var eftermiddagskaffet var det plötsligt fredagskänslan som tog över. 

Efter alla helger är det skönt med en helt vardaglig hemlagad fredagspizza. Skulle jag inte vara så vindögd av fredagströtthet skulle inlägget bli längre, hade tänkt ta upp dethär med drömmar, och hur man hoppas framtiden ser ut. Och framtidsbilder. Fantasibilder.
Men det skall jag nog ta en anna dag, i kväll är det bara fredagströttheten som är behärskande.

Och det är inte bara illa, det är egentligen en skön känsla. En avslappnande trötthet som tar över alla måsten och som det är bra att ge utrymme när den kommer.
Den har också en uppgift.

Det gäller att vara lyhörd och ge den plats. I synnerhet en fredagskväll är det bara att ge sig hän åt tröttheten och dåsa.

Så har jag gjort i kväll.

Mätt, lycklig och nöjd.
Fredagkväll.

Njut ni med!

M.

NY NYARE NYAST...

...är det nya året. På nåt märkligt vis berörs jag alltid av årets första dag. Inte för att jag skulle ha satt uppe på natten och funderat ut nyårslöften. Det är många år sedan jag gjort ett nyårslöfte.
Men det känns ändå andäktigt på nåt vis - ett helt nytt år är där och jag har ingen aning om vad det för med sig.
Ändå är det bara en dag i raden. En dag med samma snöarbete som i går, samma rutiner, samma saker som fyller upp mina dagar.
Jag har aldrig riktigt förstått mig på dendär tanken "nu tar vi nya tag när det är nytt år". Jag vill inte alls ta nya tag, jag vill ta det lugnt! Jag vill dra efter andan i januaris bara varande. Här har man gett järnet på jobbet hela året och kanske uppnått det man borde. Så vips på en natt nollas allt och man börjar om från början med nya mål. Ibland kan jag känna mig som dendär hamstern i hjulet...springa, springa, springa och såhar hjulet gått runt och så börjar man om igen.
Efter decembers alla tillställningar och det där man själv fixar till känns det underbart att få landa i tråkiga januarivardagen. Och inte alls behöva starta om med nya tag - inte riktigt än...
För mig kunde januari och februari gärna få gå på i egen takt. I mars kunde jag sen tänka mig ta i med nya tag. Mitt mentala år börjar nog i mars känns det som.
Men ändå känns den första dagen på ett nytt år annorlunda på nåt vis. Djuren är ändå lyckligt omedvetna om denna speciella dag. För dem är det bara en dag till i raden. För många djur är dagen ändå en lättnadens dag efter alla smällar och konstiga ljus dagen innan. Till all tur verkade inte Aida bry sig det minsta om smällandet. Inte Myrra heller. Hon låg på fönsterbrädet och smådåsade medan året byttes.
Men jag vet många, många fyrbenta som stressade senaste natt....
Det som däremot inte verkar stressa dem det minsta är mängden snö som bara ökar. Det är däremot nåt som jag har en lite tudelat inställning till. Det är vackert, men men...Jag börjar tycka att jag inte gör så mycket annat än skottar snö när jag är ledig. Senaste rycket var att skotta fram en stig så oljeleverantören kommer fram och fylla på mera värme. Och sedan fick jag börja skotta en vallgrav innanför staketet som skall hålla valpen på gården. Så mycket snö har vi nu att hon kunde glatt traska ÖVER staketet. Trodde jag aldrig när jag riggade staketet i höstas...

Fågelbrädet har fått en smurfmössa på sig, vilket gör att funktionen blivit lite lidande. Jag flyttade lite på matplatsen, jag måste bara kolla hur stor smurfmössan kunde bli:)

I morgon blir det att plocka bort julen och ta emot vardagen, den sköna kravlösa vardagen - så tar jag nya tag sedan i mars! Då skall jag kavla ärmarna, men tills dess håller jag dem nerdragna i vinterkylan och tassar på i ullsockorna.

Så skönt!

tycker M första dagen 2011