FASTLAGSBULLE ELLER SEMLA?

Det där dilemmat känner alla till som har besökt grannlandet. 

I Finland äter vi semla lite var dag, för här hos oss är det ett runt bröd som

man ofta äter till frukost. Det vill säga en fralla. 

Medan en semla i Sverige betyder just en fastlagsbulle. Samma språk,

men med lite olika nyanser. Lite samma som simma och bada. 

Här i Finland simmar vi i allslags vattendrag, men om någon frågar om 

vi skall bada så då går vi antigen in i bastun för ett bastuBAD eller så går

sjunker vi ner i ett BADkar fullt med varmt vatten. Heh. 

Jag var i år ute i god tid med att baka mina fastlagsbullar. Det berodde egentligen

på att sönerna kom in på ämnet och frågade om de inte kunde få hemlagade SMÅ 

fastlagsbullar. Köpisbullarna är säkert goda, men det är väldigt mycket bulle att smälla

i sig. Så ja. Jag har bakat. Och av en normalstor deg blir det ju en mängd bullar, 

så nu har jag också ett litet gäng frysta bullar som får komma fram när det börjar vara

"rätt tid" för fastlagsbulle, dvs till fastlag som i år är rätt sent. Först i början av mars. 

När jag googlade när fastlagen skall infinna sig i år snubblade jag över denna lilla notis

från femtiotalet där någon stackars bagare fick böta för att han sålt fastlagsbullar för tidigt. 

Kunde vara läge ibland att återinföra denna regel, så man skulle slippa jul i oktober och 

andra säsongsbetonade grejer några månader före den egentliga högtiden. 

Tycker om när säsongsmat är just säsongsbetonat. 

Jo vars, jag kan låta bli att köpa fastlagsbullar genast efter nyår, men ändå. 

Och för att riktigt röra om i fastlagsbullegrytan, så gillar hela min lilla familj

fastlagsbulle med   s y l t  , så där som barn gör. 

På det sättet är vi lite barnsliga. 

Kram Maggi

 

SKREITORSK FRÅN RENA FRISKA KALLA VATTEN

När det gäller mat så är jag en riktigt årstidstraditionalist. Älskar när maträtter är

knutna till en årstid. När inte allt går att få hela tiden, dygnet runt, året runt, världen runt. 

En sådan mat som man bara kan få under några veckor i början av året är skreitorsk. 

Skreitorsk är en vandrande torsk som lever i Barents hav, men vandrar ner längs nordnorska 

kusten för att leka och fångas där den här tiden på året. Och det under kontrollerade

omständigheter så inget överfiske sker. Vad skiljer då skreitorsk från vanlig torsk? 

Nog är det smaken, och framförallt konsistensen på köttet. Efter att simmat i runda

tal tusen kilometer så är fiskkroppen minst sagt i trim. Köttet är fast och fint. 

För några år sedan så var jag en sväng upp till Barents hav och något där satte sig som 

en evig längtan i själen på mig. Något av det vilda, vackra etsade sig fast i mig. Har rest

en del i mina dar, men ingenstans har jag känt på samma sätt. Att en del av mig liksom är

hemma där fast jag inga kopplingar till nordnorge har. Eller vad jag vet, kanske någon 

urfader kom därifrån? 

 

Så när min lokala fiskhandlare hojtade till om att det nu fanns skrei i fiskdisken så 

var jag inte sen att köpa hem ett par bitar. 

Jag kokade fänkål till och lade med några räkstjärtar som jag hade i kylskåpet. 

Fixade till en sås av grädde och skaldjursfond och lite vitt vin. 

Stekte snabbt fiskbitarna på vardera sidan och lade dem i ugn. 

Hade först en temp på 150 °C och drog samtidigt som jag lade fisken i ugnen 

ner temperaturen till 50 °C. Och så en termometer som berättar när

köttet är 50° C. Långsam tillredning är viktigt med skrei, så har jag lärt mig. 

Och ja....det var gudomligt gott! Och jag bara måste gräva fram lite gamla bilder från Varanger

och fantisera mig dit igen. Kanske borde jag ta mig upp dit igen en sväng? 

För att höra bruset av vågorna och på något sätt känna det där vilda igen. 

Hmmm...kanske man borde planera en liten roadtripp? 

Kram Maggi

SLUT PÅ HELGERNA OCH NY TRETTONDGASTRADITION

Än lyser advents-ljusstakarna i mina fönster, men i morgon skall jag nog ta och 

plocka ner dem och då är det sista av juletiden undanstädad. 

Tack för i år. Utan allt detta vackra i juletid skulle nog midvintern

kännas smått utmanande att traggla sig igenom. 

Vi hade gubbens barndomskompisar med fruar på lutfisk-middag och 

innan vi kramades adjö något tag där närmare midnatt var alla rörande eniga om att det

här måste bli en tradition! Kocken (jag) var förfärligt glad över att i alla fall ett

par av gästerna inte varit uttalade lutfisk-vänner, men sade sig nu blivit smått lutfisk-

frälsta. Sådant värmer ju en kock in i hjärteroten. Lite pirrigt att bjuda på mat som 

endel av gästerna nämt som inget de ätit sedan "de måste" hos någon släkting. 

Till all tur var en del ändå lika inbitna lutfisk-älskare som gubben min. Men alla tog till, 

och det är ju ett bra tecken. Man kan säga om maten vad man vill, men ingen tar väl

till både en och två gånger om man verkligen inte gillar...väl? 

Än mindre att man önskar att det blir en ny trettondagstradition. 

 

Och det tycker jag skulle vara trevligt! För trettondagen har varit lite så där 

"utan tradition" hos oss. Jo, man städar bort julgrejerna men i övrigt har det nu bara

varit en extra ledig dag. Skoj med nya "traditioner" kan jag tycka. Följande år får visa

om det verkligen blir till en tradition eller inte, men så genuint kändes förslaget - så varför inte? 

Det var dessutom nästan lite vinterkänningar då temperaturen häromdagen kröp ner

till vinterns rekord på dessa breddgrader. Minus 12 var det som kallast. 

Den kylan gjorde att trastarna gav sig på rönnbären i träden här omkring. Det är

ovanligt mycket trastar som valt att stanna, styrda av den milda hösten och dito 

december. Kikar jag på långtidsprognosen så ser januari också mild ut.  

Bra, bra! Det gillar vi, ropar trastarna som de opportunister de är och 

stannar kvar så länge som möjligt för att vara först på plats när det börjar våras. 

När det börjar våras skall jag också ta katten Iris med mig till stugan och introducera 

utelivet till henne. Det skall bli skoj att se hur hon tar emot det. Så mycket spännande 

att upptäcka som en nyfiken ungkatt! Här hemma blir det bara att krypa in i alla möjliga

(och omöjliga) håligheter. 

Men i väntan på vår, eller ens vårvinter - några vardagliga oxveckor att ta sig igenom. 

Men det fixar vi väl? 

Kram Maggi

 

JULMINNEN FRÅN TIDER SOM VAR

Ett alldeles säkert tecken på att man håller på att åldras är att det lite

överraskande nu och då ploppar upp barndomsminnen som pockar på 

någon slags uppmärksamhet. Jag har förstått att det inte är alldeles ovanligt när

man, som man säger, kommit upp en bit i ålder. 

Så även hos mig. Jag tänker ofta med värme tillbaka på mina barndomsjular. 

Tvivlar på att de alltid var fullt så gyllenkantade som jag minns dem, men det 

fanns aldrig något bråk, eller så. Det var traditioner, samvaro, spel och 

mängder med mandariner. Mandariner har blivit en slags familjeskämt även i min

vuxna familj. Vi älskar mandariner hela bunten och ger ofta varandra olika sorters

mandariner/klementiner/satsumas i gåva. I år gjorde lillungen ett litet skämt 

åt sin storebror. Min uppgift var att lura bort storebror från sitt hem så att lillungen 

(för de som inte vet så är de vuxna karlar båda två) skulle kunna

i hemlighet gå dit (de har nycklar till varandras hem) och gömma mandariner överallt i 

lägenheten. Satt och fnissade för mig själv när jag fick bilder på vart 

dessa mandariner gömdes. Urkul! 

Men tillbaka till min barndoms jular. 

Då skolans julfest var över och mitt jullov började fick jag under

mina första skolår följa med min mamma till hennes jobb så jag inte behövde 

vara ensam hemma. Minns hur fint det var i alla höghusfönster där adventsljusstakarna 

och de där julsjärnorna med sitt orange sken lyste. Vi åkte in

till stan (läs Helsingfors) först med buss och sedan med spårvagn, så det fanns mycket att se. 

Vi bodde ju ett stycke utanför Helsingfors i ett område med mest egnahemshus. Och skog. 

Från saluhallen köpte mamma hem hyacinter och det doftade så gott tyckte jag då.

Och tycker det än! Ingen jul utan hyacinter. 

Att skämta till det hela lite gällande julklappar har också varit vår familjs grej. 

Vare sig i min barndomsfamilj, eller i min egna familj tas julklapparna på större allvar. 

Julklapparna får gärna vara praktiska och/eller ha en skämtsam twist. 

Att dela ut julklappar hos oss är ofta en ganska fnissig historia. 

Det var först när jag gick i högstadiet som jag blev varse om att det fanns familjer 

vars "riktiga" julfeelis satt i mängden julklappar, och i hur värdefulla de var. 

Jag var lite konfunderad. Hade en klasskompis, som jag inte ens väldigt mycket

umgicks med på daglig basis, som varje jul ringde runt och berättade vad hon

fått i julklapp. Jag kan säga att när jag sade att jag fått mandrainer och ett puzzel, så 

small det inte så högt in på hennes wow-lista. Men jag älskade ju mandariner.

och jag älskade att lägga puzzel eller spela något bordsspel med min mamma och 

min bror. Far i huset var inte intresserad, och bra det för han var en urusel förlorare. 

Så bara bra att han höll sig borta. Kanske han hade insett något själv? 

Han satt ofta ett stycke ifrån och läste en bok. 

Innan jul träffade jag mina kolleger, som alltså är rejält yngre än jag, och är mitt 

uppe i den där småbarnsrumban. Det diskuterades just det här med julklappar och dess 

vikt i hela julfirandet. Och jag är absolut av den åsikten att julklappar hör julen till, jag menar vi

är numera alla vuxna i vår familj och inte vill någon riktigt skippa det där med klappar. 

Men dessa unga mödrar uttryckte sin frustration över en viss "omättlighet" hos sina barn

gällande julklappar, trots att de inte vill uppfostra sina barn i den andan utan faktiskt 

gör sitt allt för det motsatta. Att berätta för sina barn att en anonym julgåva till någon mindre

bemedlad inte är bort från de egna barnen. Att julen faktiskt är till att dela med sig. 

Jag blir glad när jag hör dessa kloka föräldrar som orkar stångas mot överkonsumtionens inflytande. 

 Och tänker att det kanske ändå var riktigt skönt att växa upp och bli vuxen i en tid då det

inte fanns ett överflöd av allt, även om jag aldrig upplevde att jag saknade något. 

Mina barndomsjular var aldrig ett överdrivet frosseri i vare sig mat eller klappar, men jag bär dem

ändå - eller kanske just därför - som en liten guldklimp av minnen i min själ. 

Kanske har de på något sätt satt sina spår i mig om vad som är viktigt på riktigt? 

Vad vet jag? 

Hur som helst så är julen över, nyåret är över och i morgon skall det bli en

lutfiskdoftande trettondagsmiddag hos oss med ett gäng gamla vänner som 

vill återinföra lutfisken till jultraditionen. För vem orkar äta lutfisk under självaste julen? 

Vi har ibland ätit lutfisk till självständighetsdagen. Ibland på julannandag. 

Men nu kanske den hittar en helt egen plats - till trettondag? 

Kanske det blir en ny tradition, vem vet? 

Så i morgon blir det ännu en sista jultraditions-krystning innan det är dags att packa ner julen

för denna gång. De sista julblommorna fick ge sig idag, så lämpligt! 

Kram Maggi

 

JULDAGSMORGON

...eller förmiddag är det ju nog. Vi gillar att sova länge då tillfälle ges. 

Gubben kan stiga upp tidigt på morgonen och ta sig en kopp kaffe med

något smått, mata katten, läsa tidningen, men sedan kryper han

gärna ner bredvid mig och snarkar vidare en stund. Katten likaså. 

Hon har anammat familjens goda sovvanor med berömligt betyg! 

Gubben hade redan gått ut för att värma bolagets juldagsbastu nere vid

stranden då jag kravlade upp mig från sänghalmen. Kokade mig en kopp

espresso och tände samtliga ljus i min adventskalender. 

Under 24 morgnar i advent har jag druckit mitt morgonkaffe i ett litet 

ljus sken. Det har kanske varit den mysigaste adventskalender någonsin! 

En liten stund av stillhet och ro innan vardagen kör igång. 

Julmaten sjönk som en sten i magarna på oss alla, så där

som den skall. Man blev lite för mätt, så där som man skall. 

Fast på ett bra sätt, inte så där att man proppar i sig utan 

faktiskt uppskattar och njuter av varje tugga. I år hade jag

dammat av den sk "finservicen" som jag i tiderna fått av min

mamma. Under några år har den blivit lite bortglömd och inte

så ofta framplockad. Men onekligen är det lite extra festligt

men skira fat och kristaller som glimmar. 

Nu skall jag gå och göra mig en smörgås med kvarbliven rom 

på rostat bröd, och slötitta på någon film innan äldre grabben ramlar in

för att bada julbastu. Sedan blir det att äta upp resterna från gårdagens julmiddag. 

Det får gärna bli över julmat till juldagen, men sedan är jag nöjd om det

börjar bli tomt i skålarna. Älskar julmat, 

men inte i oändligt många dagar...;)

Kram Maggi

 

FREDAGSMYS - FINNS DEN KVAR?

Någonstans vid den tidpunkten att det kom ett virus vid namn Corona och folk

försvann på distansjobb in i sina stugor hände något med fredagsmyset tror jag.

Jag kanske har fel, kanske det bara är en åldersgrej och i och med att ungarna

försvann ut i sina egna liv blev det lite väl pretentiöst med fredagsmys så som det

var innan. Hur är det hos er? Finns fredagsmyset kvar? 

Hur som helst så är det fredag idag och jag har haft ledigt, förberett morgondagens

födelsedagsmiddag (lillungens). Hade planerat in en skogspromenad med kameran men just då 

öppnade himlen sina regnportar och jag fick snällt styra hemåt. Besviken fick det mig att 

bestämma mig för att idag skall det minsann fredagsmysas! 

Med sådan där comfortfood som inte sällar sig till de mer hälsosamma alla gånger, 

men som man ändå vill ha nu och då. 

Tortillahamburgare! 

Jag vet inte hur det är med er, men de gånger vi äter tortilla/fajitas här hemma

så blir det ständigt minst ett halvt paket över - som jag sedan fryser ner. 

Och så har jag "alldeles plötsligt" fem öppnade paket av tortillor i frysen, 

för jag glömmer dem där när det är dags för nästa tortillamiddag och köper nytt. 

Så nu skall jag råda bot och bättring! 

Men vad är då Tortillahamburgare? Nå, det bästa av två världar!

Man småttar kryddad, rå köttfärs på ett tortilla bröd. Klämmer den tunt ända

ut till kanterna. Så steker man köttfärstortillan i stekpanna först med köttet neråt

och När det fått fin färg så vänder man på tortillan och stänger av värmen. 

Lägg på en eller ett par skivor cheddarost (sådan där hamburger-ost)

och låt den smälta under lock. Lagar man många så kan man lägga de färdigt stekta 

tortillorna på en ugnsplåt och låta osten smälta på köttet i ugnen, men en eller 

två portioner fixar man på spisen. 

Nu babblar jag...när osten smält så där lämpligt så strösslar man över vad man nu känner för. 

Jag hade sallad, tomat, inlagd rödlök och -gurka. 

Och så en sås som jag rörde ihop av 

lite majonäs (med vitlök), lite crème frâiche, ketchup, lite senap och lite gurksallad. 

Så viker man den dubbel och hugger i. Löjligt gott! 

Det går inte att förneka att hamburgare är gott. Själv kan jag

tycka att en traditionell hamburgare är lite för mycket bröd, 

så för mig är det här perfekt! 

Nu skall jag börja avverka de där kvarglömda tortillorna från frysen. 

Och damma av begreppet fredagsmys. Heh!

 

Lite kattuppdatering behöver vi ju? 

Men det tar vi en annan gång så inlägget inte blir sååå långt. 

Ha en mysig fredagskväll därute i stugorna! 

Kram Maggi

HÖSTVIBRATIONER

Ett säkert hösttecken är när Lillungen klagar. Där jag spinner till lite över

gulnande löv och krispiga morgnar, där sjunker grabben ner i en

liten pöl av självömkan och deppighet. Gubben och den andra grabben är 

väl mest ok så länge det inte är grå-november. Då morrar även de. 

Så olika kan man vara. Jag älskar september och oktober. 

Till och med lite november. Med dess disiga grå dagar. 

De kan vara fina! 

Är också en stor vän av höstig mat. Alla mustiga smaker. Svamprätter, grytor, kål! 

Det är mysigt och så himmelens gott med höstmat! 

Inte fullt så mysigt är det så där inredningsmässigt idag. 

Idag är nämligen dagen då våra fönster och balkongdörrar byts ut. 

Klockan sju på morgonen, då det knappt ljusnat ens, ringde det på dörren och tre effektiva

bygg-gubbar kom inklampade. Swosch så var de gamla dörrarna och fönstren borta

och svisch så var de nya på plats. Kändes lite kyligt nog när i praktiken hela lägenhetens

långsida bara var ett enda stort hål. 

Katten fick vi låsa in i badrummet, hon undrar nog vad sjutton som pågår! 

Här en vacker interiörbild från vårt obäddade sovrum när fönster och

dörren var utriven. Nu skulle en syre-älskande typ som jag sova gott, hahhaaa! 

På en dag har det lovats att det skall bli klart, och det verkar nog hålla. 

Åtminstone har vi fått hemmet väl vädrat! 

Sedan är det bara att vänta på att balkonggolvet skall gjutas på nytt, 

nya balkongräcken och balkongglas installeras så att man blir av

med den där eländiga plasten som huset är intäkt i. 

Men det dröjer ännu ett tag. 

Nu skall jag ta den sista biten svamppaj till lunch och sedan

blir det nog att gå ut en sväng innan regnet börjar. 

Kram Maggi

 

ALLT OM MAT OCH LITE OM TOMAT

Det har knappast undgått någon att jag är en vän av god mat. Minns inte riktigt när

jag köpte min första tidning Allt om mat. Måste ha varit någon gång på 90-talet? 

Minns märkligt nog när jag läste min första riktiga inredningstidning. Det var i juli 1989. 

Var precis nyförlöst med min förstfödde och i sjukhusets aula fanns ett nummer av

Hus och Hem och i det numret en artikel om hur man skulle bygga en inbygd

säng i "gammeldagsstil" med pärlspont och ja...ni kan föreställa er? 

Precis sååå skall min 4 timmar gamla grabb få det när han växt till sig lite grann, 

minns jag att jag tänkte. Just den inredningsidén förverkligades aldrig, 

men det kickade igång mitt inredningsintresse. Matade ett behov av skönhet i hemmet

som jag nog alltid haft inom mig. Jag var ju ändå bara 14 år när jag första gången 

målade om mitt rum - själv. Till mina föräldrars smärre förtvivlan. 

Men det blev fint! Tyckte åtminstone jag. 

Men tillbaka till mat. Och mattidningar. Eller tidningar över lag, kanske. 

Under större delen av mitt liv har ändå tidningar varit en större källa till inspiration än 

det stora vida inter-nätet. 

Som kuriosa kan nämnas att Google är lika gammal som min sistfödde, 1998, men 

jag skulle nu säga att det - för mig - dröjde tio år till innan jag har något som helst minne

av att jag skulle ha googlat ett recept. Minns ni? 

Men det är ju det man gör idag, googlar ett recept. Jag har till och med frågat AI-chatten

(Chat GPT) vad jag skall laga för mat med de ingredienser jag har hemma. 

Funkar förresten överraskande bra! Tror absolut att AI hjälper många att fixa till mat

av det man råkar ha hemma. En slags virtuell Martha. 

Men tillbaka till tidningen! Mattidningen. 

Det är länge sedan jag köpt ett nummer av Allt om mat, eller någon annan mattidning. 

Men då jag senast var in till "storstan" för att fylla på skafferiet så hände det sig

att det slank ner senaste numret av tidningen. Väl hemma blev jag lite besviken. 

Tidningen kändes både mindre och "billigare" i sin kvalitet än vad jag mindes. 

Saknade den där känslan av Ooih! och Wow! och Aaaah! när jag bläddrade

framåt bland de lite sladdriga sidorna. Insåg att tidningens tid som papperstidning kanske

är inne på sina sista år. Min tanke bekräftades av chefredaktörens ord i början av tidningen:

"...har vi 240 000 läsare av papperstidningen och 989 000 på alltommat.se".

När siffror får tala, talar de sitt tydliga språk. Papper får ge vika för det digitala. Det

är bara så. Vill vi det eller inte. En utveckling som startade 1998. Med google. 

Han, min förstfödde som aldrig fick den där inbyggda sängen som jag såg i en inredningstidning

när han var typ 4 timmar gammal, jobbar med framtidens digitala utveckling. Jag fattar förfärligt

lite av det som han talar om även om jag inte upplever mig helt tappad bakom den digitala vagnen. 

Så mycket spännande - och kanske lite skrämmande - är på kommande. 

Eller kanske det inte alls är skrämmande, kanske det bara är en helt vanlig, sund utveckling?

Hade nöjet att vara fotografen som fotade bilder till ett AI-projekt på tekniska muséet i Helsingfors

tillsammans med grabben min. Mina bilder är bara en liten, liten del i ett större projekt, men

intressant och givande att få vara med på ett litet hörn är det allt. 

Men...Känns nästan som om jag själv nu skulle lägga en liten era bakom mig. 

Men jag tror jag köpt min sista Allt om mat-tidning. Den ger mig inte den känsla av

lite matlyx som jag vill ha då jag köper specifikt en mat-tidning. 

Med det inte sagt att jag inte skulle tassa in på deras hemsida, det kommer jag ju att göra. 

Sälla mig till den allt mer växande digitala skara amatörkockar på deras webbplats. 

Deras och många andra platser där man hittar det man vill kocka precis då andan faller på. 

*

Men nu skall vi inte glömma tomaterna. Det skulle ju handla lite om tomater också! 

Min egen mycket blygsamma tomatodling har i år varit en....mindre katastrof. 

De tomater jag fått har smakat nada, även om den samme grabb som jag här tidigare nämnt

så gentilt tröstade mig att visst är de också lite små-goda, fast inte som de som vi köpte 

av den lokala odlaren, förstås. Tack och lov för lokala odlare som levererar tomater som 

man kan lite dö för. Och som gör familjens samtliga kockar lite lyckliga. 

Vi som vill uppleva allt om mat. Och sommarsmaker när det är som bäst. 

Ha en skön vecka, 

 Kram Maggi

 

SMARRIG SMÖRGÅSTÅRTA

 

Vad jag inte visste var att smörgåstårtan är en svensk "uppfinning". 

Uppfinning inom citattecken av den orsaken att smörgåstårtan nog tagit 

tid på sig att utvecklas. I början av 1900-talet var det modernt med 

sandwiches i flera lager. Och sandiga sandwiches. Smörgås åt man

i torpen, sandwiches i de lite bättre hemmen. Skulle jag tro. 

Det är först i medlet av 1900-talet som smörgåstårtan så som vi tänker

att den skall se ut började bli vanlig och då brukar äran för den "uppfinningen" gå

till svensken Gunnar Sjödahl. Tack Gunnar! 

Så i mitt liv har det alltid funnits smörgåstårtor och det är jag glad för. Eftersom jag

inte är specielt stor vän av sött så är det smörgåstårtorna jag går loss på om det bjuds

på den sortens kaffekalas. Det är förvisso lite retrokänsla över smörgåstårta för mig. 

För minnen tillbaka till tiden då jag var barn och det var någon som fyllde jämnt 

eller så var det någons begravning. Och det passar in i tiden då smörgåstårtan 

blev allt vanligare. Och den är ju perfekt till den sortens tillställningar. 

Numera är det inte så ofta man får en smörgåstårta serverad - tyvärr! 

Men tidigare i somras så var vi på en släktträff och värdinnan hade snott

ihop i mitt tycke den godaste smörgåstårtan jag ätit på typ någonsin! 

Eftersom jag inte då täcktes gå efter en femte portion 😇 så tjatade jag till

mig receptet och igår var det läge att laga en egen. Bara för mig. Och lite till gubben

också. Men bara lite. Och receptet måste jag ju lämna här på bloggen så jag

hittar det nästa gång jag blir sugen på smörgåstårta. 

Mängderna är lite hippsomhapp - det beror ju på hur stor tårta man vill laga. 

Men till en liten tårta på 1x4 formfranska (på bilden) använde jag: 

2 burkar tonfisk i vatten på burk

1 hackad gul lök

3-4 msk färdig amerikansk gurksallad 

salt, peppar och örtsalt

Och så blandas allt med 

majonäs

så det blir en röra som håller ihop men inte känns torr. 

Skär bort kanterna från brödskivorna. 

Jag hade 12 skivor till min tårta. 

Bredde på knappa hälften av röran på det understa lagret bröd, 

sedan byggde jag upp ned följande lager bröd. Det fuktade jag med lite

grädde (i originalreceptet är det mjölk, men det hade jag inte hemma så

blev grädde) ca en msk/bröd. Och så på med nästa lager röra. 

Och så nytt bröd och jag lade ännu ett tunnare lager röra allra överst. 

Sedan täckte jag hela tårtan med majonäs/creme fraische- blandning. 

Man kan ha bara majonäs också, men jag måste skarva till med creme fraiche. 

Så får den stå och dra sig i kylskåp till följande dag. 

Då dekorerade jag den. Hyvlade gurkskivor att ha längs kanterna, och så 

hade jag finhackat hårdkokt ägg, finskuren dill och räkor 

som jag försökte lägga ut lite som salmiak-rutor. 

Det gick nu sådär när tårtan var så smal, men lagar man en 

fyrkantig så blir den jättesnygg! 

Halverade också några oliver som jag lade lite hit och dit. 

Den 13 november är det förresten smörgåstårtans dag. 

Vad kan vara bättre än att ljusa upp en grå novemberdag med en färggrann tårta? 

I väntan på det! 

 Kram Maggi

ETT LITET TIPS BARA

Har aldrig riktigt fattat tycke för plast. Som material är det bara på något sätt

otäckt och motbjudande. Så har jag alltid tyckt. Men visst - det finns en mängd saker

i plast som gör livet lite enklare. Som att plasta in mat till exempel. 

Men nu har jag hittat ett alternativ till det som jag tycker är helt suveränt. 

Och det är bivaxat tyg. Funkar alltså helt som vilken plastfilm som helst.

Fast utan att trassla ihop sig som plastfilm gör. Extra poäng för det! 

Det vaxade tyget är lite "klistrigt" av just bivaxet så det kladdar ihop sig när man överlappar 

det vikta tyget mot varandra. Hmmm...hur skall jag förklara? Det kladdar liksom inte

fast i maten utan i en annan del av tyget. Som plastfilm. På samma sätt 

fäster det tight mot en skål eller vad som helst som man vill wrappa in. 

En strålande produkt! 

Jag testade igår med att ha en skål med skuren lök som jag täckte med en sådan här vaxduk

för att kolla om det skulle fastna någon lukt av löken. 

Möjligen lite, men då är det ju bara att märka ut den duken som 

man använder till sådant som kan avge en lukt. 

Och inte att förglömma - bivax i sig är ju antibakteriellt så bra grej det med! 

Har några sydda påsar av det här samma vaxade tyget och faktum är att 

jag tycker att bröd håller sig längre i dessa än i en påse av papper eller plast. 

Kanske är det inbillning? Här i skärgården är det ju ständigt lite fuktigt så bröd brukar

börja mögla snabbare än hemma i lägenheten, men med de här vaxdukspåsarna tycker

jag att det håller sig lite bättre. Har inte utfört någon seriös empirisk forskning.

En känsla bara. 

Köpte några dukar som jag sedan har klippt i storlekar som vi oftast använder. 

Efter användning så sköljer jag dem bara i ljummet vatten. Och skrubbar dem lätt

med en diskborste om det skulle behövas. Jag köpte också en liten bit

bivax så att jag kan "återvaxa" tygen efter ett tag då vaxet slitits bort efter 

tvätt. Möjligen i lite för varmt vatten?

Nu har jag haft dessa i användning redan i någon månad men än har jag inte känt att jag 

skulle behöva vaxa dem på nytt. 

Ja, det här var nu lite av ett husmorstips. Förmodligen har du hört om dessa vaxdukar?

Det hade jag också men inte riktigt kommit åt att testa dem. Och nu när jag märkt hur bra de 

är så känner jag mig lite korkad som inte skaffat dem tidigare. 

Finns säkert många olika "märken" av de här också. Och visst kan man säkert

göra sådana själv också, men jag valde att köpa ett start-kit 

HÄRIFRÅN

Främst för att de hade så snygga tyger. Är man estet så är man - heh! 

 

ALLA VÄDER ÄR LÄSVÄDER

 

Ovädret, sommarstormen, som härjat på i de baltiska länderna under natten gav

oss här på sydkusten en liten släng med svansen. Inget dramatiskt, men vaknade på

morgonnatten av att det blåste skönt in på mig. Bilden ovan är tagen från min säng, 

då hade det börjat regna in på mig också! Blev tvungen att stänga fönstret. 

Synd, för det är underbart att ligga nerbäddad, ha det varmt och gott, lyssna på hur

vågorna slår mot klipporna och känna vinden i ansiktet. 

Det ser nu inte mycket ut till vågor när man ser på bilden, men det blåser friskt i alla fall. 

Och så mycket att vinden förde med sig regnet in under taköverhänget som ändå är rejält

tilltaget på vår stuga. Och ända in i min säng, som sagt. 

Steg upp, kilade iväg i regnet till toan, satt på kaffet och väckte gubben. 

Vi har inget program inprickat idag. Eller jo, han skall åka en sväng in till byn

och köpa mjölk och juice. Och hämta morgontidningen som här dyker upp på 

eftermiddagen nåt tag. Oftast. Ibland först följande dag. Eller kanske är det vi

som glömt hämta den? Kan vara så också. 

Det är rena rama pensionärstillvaron här för tillfället. Och det är så 

förbaskat skönt! Ta dagen som den kommer. Värma bastun och sno ihop 

något enkelt i matväg. 

Mitt intresse för matlagning går i vågor (heh) det med. 

Nu är det definitivt stiltje med den saken. Blir mycket simpel, 

lättlagad mat. Tur att gubben inte är så nogräknad - bara han blir mätt så...

Just nu sitter jag hellre och läser än står i köket och utför kulinariska stordåd. 

I sommar har det blivit så. Och så jag har läst! Jag har inte läst så här mycket 

på åratal, känns det som! Talade för ett tag sedan med mina lik-åldriga väninnor om 

hur det där med klimakteriet ändå kan ställa till det. Vi hade alla upplevt att det

var svårare att koncentrera sig på längre texter, som om man hade någon hjärndimma

som vägrar ge med sig. Den hjärndimman har skringrats nu och jag kan

försjunka in i berättelsernas värld igen så som jag kunde förr. Det är magiskt! 

Nu kan jag liksom inte få nog! Jag läser och läser och läser. 

Slukar bok efter bok. 

Och så dagar som denna. Inget inbokat, lite gråväder och ljudet av vågorna 

som enda ljud. Doften av en morgonbastu som sakta blir varm. 

Efter bastun skall jag krypa upp i soffan med en ny bok och låta mig

föras in i en ny berättelse igen. Och kvällsmaten, den är också

klar. Bara att värma gårdagens fisksoppa. Plocka fram några skivor

skärgårdsbröd från frysen. Så är det fixat. 

Resten av veckan blir sedan lite mer aktiv. Vi skall på

släktträff till stan, några vänner kommer över på middag (så jag måste försöka

aktivera mig där i köksregionen...) och så kommer kanske lite barn med avec

på den traditionella familjekräftisen. 

Men idag är det läge för totalt kravlös tillvaro. 

 Kram  Maggi

ÄNTLIGEN VARMA VINDAR

Äntligen ja! Vintern har varit oerhört lång i år. 

Idag när jag var ute på en liten lunchpromenad så var det 

så där på riktigt varm. Hade bara en tunn tröja och en tunn bommulsjacka

och det kändes för mycket. Kom hem och tänkte att jag skulle sätta mig på balkongen

för att jobba på ett projekt, men efter ett tag blev det nog för kallt där i skuggan så jag

fick snällt tassa in och fortsätta inomhus. 

Men ändå, där finns ett alldeles annorlunda löfte om vår nu. 

Inte som vårvinter utan vår.

Sjön är ännu istäckt, Facebook påminner mig om att för två år sedan

gav isen vika just idag. Dröjer nog ett tag innan det sker i år, 

men med dessa temperaturen upp mot + 15 °C så skall det väl gå undan. 

Under helgen hann jag fotografera en del grejer som skall med i 

kokboken. Har familjemedlemmar som inte hade något alls emot att

se till att det inte blev matsvinn...heh! 

Den stora fasadrenoveringen har börjat i vårt husbolag. Bytandet av värmesystem från

fjärrvärme till jordvärme är inne på slutrakan. Man kan lugnt säga att det händer och

sker en massa grejer runt dessa husknutar just nu. I morse fick vi nya "grannar" då

tre stora baracker radades upp intill vårt hus. Skönt att vi ändå bor i det hus som är

närmast sjön, så inga skrymmande grejer kan komma att skymma utsikten. 

Eller jo - huset kommer ju att få en huva över sig då de börjar med att förnya

taket, men för vårt hus del blir det först i sommar och lär ta ett halvår. 

Sommar och höst är inget problem för oss, vi kommer att dra till stugan

och bo där mer än vi brukar. 

Hösten fram till efter nyår kan bli lite märkligt, men det är nog bara att

bita ihop - det blir ju fint sedan! 

Det kommer nog att kännas främmande att inte kunna gå ut på balkongen 

- den skall ju också förnyas - 

redan nu känns det konstigt att inte skaffa sommarblommor dit. 

Det är liksom ingen idé för bara några veckor. 

Så pass snål är jag att satsar hellre de pengarna på nåt extra till stug-

trädgården. Har lite så där mentalt petat på ett vägg-växthus...

...nu väntar jag bara på att hinna åka ut till stugan och mäta höjden på den vägg 

som jag tycker det skulle passa så bra mot. 

OM KOKBÖCKER

 G L A D   P Å S K  

till alla er därute i slott och koja! 

Har skakat av mig min melankoli och har roat mig med att välja och vraka bland

bilder som skall komma till min kokbok. 

Snubblade över en favoritfoto som jag knäppt för några år sedan av 

en av påskens favoriter - pasha. 

Knåpade då ihop lite morötter av marsipan och smulade Oreo-kex till mylla. 

Blev liksom påsk och vår i samma efterrätt. 

Har nu röjt i alla mina urrivna och printade recept. Det har blivit några genom åren kan 

jag säga. Men skönt att gå igenom dem. Slängde en hel del. Maträtter som bara

varit en engångsföreteelse i mitt kök. 

Idag skall jag gå igenom några kokböcker som jag har här hemma och plocka

fram de där favoriterna från dem. 

En av mina absoluta favoriter under åren har varit - och är fortfarande -

Anna Bergenströms kokböcker. 

"Annas mat" (1991) och "Vinterns goda ting" (1995) är nog de mest tummade

kokböcker jag har. I synnerhets "Vinterns goda ting" ger mig 

härliga nostalgivibbar. Den är också mer än bara en kokbok. 

Jag har också en del andra böcker av duon Anna och Fanny B. 

"Det goda enkla" (2014), "Under valnötsträdet" (2006) och 

"Kärlek, oliver och timjan" (2001). 

De är alldeles galet vackra böcker, men av någon orsak har de mer blivit böcker som

jag bläddrar i för de vackra bildernas skull och för att insupa inspiration. 

Kanske var det då det började bli allt vanligare att googla fram recept? 

Tänk, jag minns inte! Och ändå var det alldeles nyss - eller? 

Hur som helst så märker jag att det lite börjat utkristallisera vad jag skall ha med

i min lilla kokbok. Jag kan ju inte ha med allt - skulle bli en sådan gigant, och ett

verkligt sammelsurium av husmanskost, medelhavsmat och asiatiskt. 

Just nu - det kan ju ändra - så lutar det lite åt husmanskost. Vardagsmat. 

Med tyngdpunkt på sådant som man tillreder efter årstid och som man tillreder 

kanske en eller ett par gånger i året. 

Med andra ord just så sällan att man kanske vill checka receptet

så där i stort i alla fall. 

Lite nostalgimat. Blandat med nyare favoriter. 

Kanske? Svårt att avväga...

... får fortsätta fundera. 

För att nu skall jag ta mig till köksregionen och göra något så ovanligt, 

för att vara jag, som att baka! Inget mindre än en citronpaj med

marängtäcke. Det om något är nostalgi för mig, för den minns jag som en

påskefterrätt då jag var barn - och det är hörni väldigt länge sedan det, heh!