STUGSÄSONGSAVSLUT

Ja, alltså den här helgen som var har haft så många orsaker att plocka fram en 

flaska god chardonnay och sätta en liten extra guldkant på tillvaron. 

I Finland firar vi Den Finska Naturens Dag - vilket från och med i år också är en flaggningsdag! 

Det gillar vi! Vår fantastiska natur - och allemansrätten är något att vara stolta över! 

Vi firar också "Sova-Ute-Natten". 

Och det rekommenderar jag varmt att man testar åtminstone någongång under

sin jordavandring. Det är väldigt väldigt skönt! 

Jag sov visserligen denna natt i en skön säng, men med ett stort fönster på vid gavel

ut mot natten och regnet. Att få somna om till ljudet av ösregn - det är bara så underbart! 

Och så var det minsann också det som, lite beroende på var i svenskfinland man råkar befinna sig, 

kallas antingen "villa-avslut" eller "venetiansk afton" eller "forneldarna natt". 

Allt är lite "samesame - but different" liksom. 

Man firar att sommarsäsongen är slut, att man lämnar villa-/stuglivet och åker till-

baka till stadslivet och vardagslunken. 

För egen del blev det att tassa över med en bukett luktärter och en flaska chardonnay till

grannstugan där svägerskan från Sverige landat på en sensommarsemester. 

Vi käkade räkor så vi sprack! Och en gudomligt god ostpaj. Och äppelpaj...

...hon är en jäkel på att baka, min svägerska! 

*

Visst åker jag ännu ut till stugan en sväng innan vintern, 

men det dröjer ett bra tag så på det sättet var det ett litet avslut för min del. 

Inkommande veckan kommer snickaren som skall byta filt på vårt tak

och fixa lite smått här och där som behöver en hantverkares kunnande. 

*

I övrigt måste jag bara nämna att nu om någonsin skall man ge sig ut i 

svampskogen! Det finns svamp som jag sällan upplevt! 

Hoppas läget ännu är det samma när jag nästa gång landar

där ute på udden och har möjlighet att ta mig en sväng i skogen. 

Innan det blir det en liten roadtrip som ni får följa med på! 

Ha det så gott! 

TORSDAGSTANKAR

 Har jobbat den här veckan från stugan, men nu torsdagkväll landat 

en sväng hemma "i stan" för ett möte här i knutarna i morgon bitti. 

Kom som sagt hem till lägenheten och öppnade min vana trogen

alla fönster och balkongdörrarna, men rätt snart märkte jag att

brrrr vad det är kyligt. Även om det inte egentligen, i grader mätt är det,

men ändå kändes det kallt. Nästan lite höstkallt. 

Och jag som ännu har sommar-semesterdagar att ta ut! 

I trädgården, som anlades i huvudsak för ett år sedan, 

har det växt riktigt fint. Däremot har det varit lite sparsamt med tomatskörd i år. 

Har ju inte växthus, bara ett litet wannabe-sådant, bestående av ett tak av genomskinlig plast

på en av mina odlingslådor. Sakta mognar nog tomaterna där, men de jag har i kruka mot sydväggen

har inte varit en framgång precis. För kallt, trots den heta försommaren? 

Rosenbusken har blivit angripen av larver som glatt tuggar i sig bladen - tydligen någon form av

stekel som lägger ägg i knopparna. Gul rosenstekel heter den jäkeln...

(syns förresten på rosenbilden i nedre högra hörnet, märker jag nu).

Som fullständig ointressant information så har jag ikväll nyst säkert femtio gånger. 

Antingen reagerar jag på dammet som lagt sig över hemmet medan man själv varit borta, 

eller så har jag en förkylning på väg. Hoppas på det första - det är liksom enklare avklarat. 

Var visserligen en sväng via min yngre grabb (jo, han "lillungen") och hämtade lite

matuppköp till honom. Han gör sista svansen av sin civiltjänst i en skola, och man vet ju

hur det är - när skolorna börjar börjar flunsorna. Och med några år av corona-skydd då knappt

 ingen insjuknade i vanliga flunsor heller så är det rätt troligt att det i 

höst ploppar upp både en och annan flunsa-våg. 

Skulle vara logiskt. 

Men tror knappast han smittat mig - tror mer på "allerginysning" mot dammråttorna som

glatt förökat sig och tagit över lite varstans i hemmets dolda vrår. 

Det skall nog bli en rejäl städning bara jag hinner sopa ihop min motivation. 

Det är med mig med städning som det är med matlagning. 

Jag är föga intresserad av småstädande och vardagsmat. 

Det skall liksom till lite projektkänsla så (kanske) jag går igång. 

Eller så går jag och gör något roligare! 

Som att plocka svamp till exempel. Sjukt bra svampår i år. 

När jag efter morgondagens möte kurvar ut till stugan igen skall jag minsann

ta en sväng i skogen - om min trilskande tå (!) tillåter det. 

Nu skall jag gå och tända lite lampor här hemma. Märker att det blir snabbt 

mörkt nu, hösten klampar nog på med rejäla stöveltramp. 

Hörs igen! 

EN PAUS BLEV DET

Det var inte inplanerat på något sätt, pausen i de sociala medierna. 

Först tröttnade jag på instagram, för att det har aldrig känts speciellt som "jag"

över huvudtaget och främst har jag laddat upp bilder där på växter från min trädgård. 

Och det också mest för att jag skulle ha en "luntlapp" att återgå till om - nej, när  - jag

glömt vilka växter jag har i trädgården. Vid något skede började den bara också för mig

kännas urtråkig. Vem, om inte ens jag själv, orkar se på bilder av en massa växter? 

Och nu råkar det sig så att mitt liv just nu är ganska jämntjockt på 

ett bra sätt, men å andra sidan händer det väldigt lite sådant som är intressant att fota 

och detta med på instagram. 

Dessutom är jag fullständigt värdelös på att gå in och gilla än här än där. 

För det skall man visst göra om man skall själv få ett <3? 

Och egentligen bryr jag mig inte. 

Jag blir väldigt häpen då någon börjar följa mig. 

På Facebook känns det ändå mer "på riktigt" för där känner jag verkligen 

också mina fb-vänner i det verkliga livet. På något sätt har jag en koppling

till dem alla. Men också där har jag denna sommar varit mer frånvarande än tidigare. 

På twitter - förlåt X - har jag aldrig varit aktiv och det kanske har visat sig 

vara ett bra val. Många av mina bekanta verkar dra öronen åt sig

och inse att det nya X faktiskt uttalas..ex..

Som en ex-twittrare. 

Och bara det där med att byta namn? Vad skall det vara bra för?

I det här fallet blir det ju bara tassigt! Om man förr sade att man twittrade, 

eller att man re-tweetade.

Vad skall man säga nu? Att man Xade och reXade? 

*

Det har varit skönt med en paus, och jag känner att det enda jag egentligen 

saknat är stunderna att sätta sig ner i soffan när vardagen lagt sig och 

skriva ett inlägg till bloggen. Det blir ju mer text än i vare sig instagram eller

Facebook, men det blir samtidigt ett djupare engagemang från min sida. 

Och även om jag helt klart når färre människor som läser min text, så 

känns det ändå som ett mer värdefullt möte än något som lite

med våld matas åt en i ett flöde på sociala medier. 

Gillar ju själv mer att läsa om människors reflektioner över ett ämne

lite mer än bara ett snabbt inkast på IG eller FB. 

Det säger egentligen så lite - för att inte säga något alls. 

Och ibland tänker jag på att vissa inlägg inte är något annat än

en önskan om bekräftelse. 

Gilla mig. 

*

Kommer säkert inte att totalt sluta babbla på Facebook, eller ens på instagram, 

men det har varit skönt att märka att jag verkligen inte heller saknat det under

min paus. Eller paus å paus, jag har bara varit väldigt mycket mer

sparsam med att skriva och dela bilder där - 

precis som jag varit här på bloggen också. 

Men bloggen är ändå det jag känner allra mest som mitt forum. 

Det är okej att kalla mig gammeldags och stofil, men bloggar är

nog ändå det bästa sociala mediet. 

Man måste aktivt välja vem man läser. 

Man blir inte tvångsmatad av ett aldrig sinande flöde av bilder med

 oftast mer eller mindre mediokra texter. 

*

Puh, det blev nu ett lite märkligt inlägg. 

Klockan är mycket och jag skall egentligen stiga rätt tidigt upp i morgon. 

Har kvällen suttit och planerat in en roadtrip som skall förverkligas

bara jag lyckas ta ut resterande semesterdagar här i början av nästa månad. 

Det ser jag fram emot. 

Men nu - gonatt alla fina därute! 

 

SNART HAR SOMMARN BLOMMAT UT

Jodå, jag vet det är bara första augusti och en hel sommarmånad kvar ännu.

Men jag undrar om inte den här sommaren kommer för mig att placera sig

i den högen av somrar som bara svischade förbi, snabbt som attan. 

Och det utan någon egentlig orsak. Har inte gjort något speciellt alls - 

kanske det är just det som är orsaken att det känts att det går så fort. 

Det kan låta lite motstridigt, men det är ju ofta så att om man är på

en resa, må vara hur kort som helst, så känns det som om man varit längre tid

borta än man de facto varit. Så eftersom min sommar bara varit en bara-vara-sommar

så förklarar det hur jag tycker att den gått så fort. 

Har inte haft något som brutit vardagen. 

Förstå mig rätt, jag har njutit enormt av min bara-vara-sommar. 

Framför allt för att jag återfått min förmåga att läsa, läsa, läsa. 

Var det min utmatning för något år sedan eller den ljuva övergångsåldern som

ställde till det för mig men först denna sommar känner jag att jag igen kan

njuta av läsande så som jag gjorde förr. 

Och det till ära så tänkte jag tipsa om en bok som jag gillade.

Karin Collins bok om livet i (sommarstaden)Hangö sommaren innan vinterkriget

bryter ut. Boken tar oss via olika personöden från tvivlet på att det är ett krig på 

kommande till verkligheten då kriget blev ett faktum. 

Mycket läsvärd är hennes bok.

"Snart har sommarn blommat ut" heter den. 

*

Det har också blivit betydligt mer soffhäng framför streamingtjänster än det

brukar för mig. Just nu tuggar jag mig igenom en tysk serie i fyra säsonger, Babylon Berlin. 

Också den utspelar sig under samma tidsålder, innan andra världskriget. 

I sommar kom säsong 4 ut. Har nog tidigare börjat se på serien, men just då tyckte 

jag att den var ganska våldsam - vilket den alltså fortfarande är - men ibland märker jag

att jag "klarar av" våld på film bättre än ibland. 

Serien skildrar som sagt tiden mellan världskrigen och nazismens vaknande i Tyskland, 

vilket har lett till att jag känner att jag vill veta mer om vad som ledde till vad. 

För att förstå vad som händer i vår tid. 

För något omskakande är på gångs, det är helt klart. 

Men vad som än pågår i den stora världen så är det ju så att man lever sitt

liv i det lilla utrymme man har omkring sig. 

Och i den lilla världen har det blivit betydligt mindre, både i mängd och storlek, 

dahlior och andra sommarblommor i min trädgård. Kanske det är den långvariga 

värmen som saknats. Trädgården där vid havet är av det mer utsatta slaget. 

Det mesta av alla de mångåriga växterna har vuxit till sig fint, det är de

mer känsliga sommarblommorna - och tomaterna - som tyckt att det varit lite 

väl kyliga vindar och alldeles för lite regn denna sommar. 

Den som snart har blommat ut.