SOMMARDOFTER OCH SOMMARARBETE

Det finns en del trappor och terrasser vid den här lilla stugan. 

Och dessa skall såpas så där varannat år, ungefär. Så har jag valt att göra. 

Jämfört med att olja eller så tycker jag mer om att såpbehandla dessa träytor. 

För det första så behålls träets naturliga färg, det blir så där snyggt grånat

som det blir i skärgården och smälter fint in i naturen. Drar inte uppmärksamhet till sig.

Och så är det så himla skönt att gå på. Mjukt och lent. 

Och när man såpar så doftar det så gott!

Dessutom är det enkelt. Först tvättar man med mild såplösning. 

Själv använder jag trycktvätt, vilket inte egentligen är att rekommendera

för det ruggar upp träet, men min trycktvätt är den simplaste och billigaste.

När jag köpte den för nåt år sedan

så sade försäljaren att den är "nu till för att tvätta cyklarna".

Perfekt, ingen aggressiv trycktvätt alltså. 

Bra till mattor och trädäck som skall såpas. 

Jag har använt lite olika såp-märken, men alltid valt trallsåpa för den är

fetare än den vanliga tallsåpan som alla känner till. 

Och efter kvällens värv doftar det sommar över hela udden! 

Och vem har vi här då? Några perenner som får stå i kruka tills jag

bestämt mig var jag skall plantera dem. Eller jag har en tanke, eller en

liten plan men väntar på att det skall bli lite mindre högsommar innan jag planterar

dem. Och så är de ju ganska så fina som "sommarblommor" också, eller hur? 

Många av mina krukor här i trädgården har faktiskt fått fler och fler

permanenta, dvs året-runt-växter istället för sommarblommor. 

Tycker det passar så bra i den här skogsträdgården. 

Håller på och karterar min trädgårds växter i instagram för tillfället så om du

vill veta mer om vilka växter jag har så kolla:

H Ä R

Märkte att karteringen på instagram funkar bra för mig att minnas 

vad jag har för växter. Och fylla på med nya bilder vartefter jag fyller på 

i rabatterna. Samtidigt kan ju någon annan få tips om växter som klarar av en tuff 

skärgårdstillvaro och ogillas av råddjur. 

En av mina stora favoriter den här sommaren är murbinkan. 

Den där lilla prästkrageliknande blomman är för söt! 

Den kunde kanske övervintra hos oss, men då skall vintern vara mild 

och snäll, och det är den nu ändå ganska sällan, så man räknar väl

med att murbinkan är en sommarblomma. 

Däremot var det otroligt svårt att hitta den i våra finska plantskolor. 

Till slut fann jag en odlare som hade den och som ville skicka mig

några plantor. De såg så ynkliga ut när jag fick dem så jag förstår att de 

inte är speciellt "säljande" i maj när man skall välja sina sommarblommor. 

Men den tar sig snabbt och börjar skicka ut kaskader av små blommor som

ser nästan ut att sväva i luften. De är vita och rosa om vartannat. 

Mycket förtjusande! 

Skall testa på att ta hem den i höst och försöka övervintra den på

den glasade balkongen. Den vill jag ha flera år i mina sommarkrukor, absolut! 

Igår plockade jag upp ett stycke storunge som kom för att hänga med oss

några dagar på klipporna. Snart skall lillungen komma också och då 

har jag lovat nattbastu åt grabbarna - och deras far. 

Bäst att gå och bära in lite ved så säger bara;

Kram från mig

 

DEN LÖSAKTIGA AKLEJAN

En av mina favoriter i trädgården är aklejan. Tror jag haft den i alla mina trädgårdar. 

Nästan i alla fall. Den är otroligt fin enligt mig, men vad gör den så lösaktig då? 

Jo, den är inte så noga med hur och med vem man förökar sig med. Olika sorter av

aklejor blandar sig glatt med varandra och kan ibland få en avkomma som kan se

ut lite hur som helst. Min erfarenhet är dock att de nya plantorna, lite som med lupinen, 

verkar bli blå. Det beror nog på att den ursprungliga vildarten som man odlade i

de medeltida klosterträdgårdarna var just blåvioletta i färgen. 

När aklejor korspollinerar sig så kommer den genetiskt dominanta 

ursprungliga färgen tillbaka. 

När jag grundade min trädgård så köpte jag en svart (egentligen är den ju 

djup, djup violett så den nästan ser svart ut). Och lite osäker om jag faktiskt

köpt en rosa också, men några rosa har börjat dyka upp lite här och där. 

En del mer varmt rosa, andra åt det mer kallare hållet. 

Aklejan har funnits i våra trädgårdar i hundratals år. Olika sorter har funnits

sedan 1600-talet men som sagt mycket tidigare i klosterträdgårdarna. 

Aklejan är giftig förvisso, men har i tiderna ändå ansetts som en medicinalväxt, precis

som många andra av våra trädgårdsväxter. Men i tiderna användes avkok på

växtens alla delar inom folkmedicin. Man ansåg att den var antiseptisk och sårläkande. 

Bland annat har den använts utvändigt för att få bort löss från hårbotten.

Den är som sagt giftig, men inte så att man skulle behöva börja dra upp den

från sin tillvaro i rabatterna. Enligt giftinformationscentralen är det ofarligt om ett

barn – mot förmodan – skulle få för sig att smaka på en i sommarvinden vippande

akleja. Man känner inte till några förgiftningar av akleja. 

Det är fröna som är mest giftiga och man skall hälla i sig rejäla skopor

för att det skall bli värre än magont och illamående. 

Har inte själv huggit tänderna i aklejorna för de lockar liksom inte

på något sätt till att smaka. Inga röda bär eller så. 

*

På tal om röda bär så har jag en liten hörna i trädgården som jag inte riktigt vetat 

vad jag skall plantera där efter att hjortarna åt upp mina idegranar som stod

där innan. Men så kom jag på det! 

Hallon! Det skall bli ett hallonsnår där i gränsen mot skogen. 

Nu vet jag att hjortar gillar hallon kanske lika mycket som jag gör, men 

skall ändå se om det går att hålla dem på avstånd på nåt sätt. 

säger Maggi och tar upp kampen mot hjortarna

 

ROSA KLEMATIS OCH GRÅ GÄSS

 

Under ett par kvällar nu har grågässen samlat sig i vår vik. Det är ett gäng på ca 40 individer

som kommer sakta skvattrande för att övernatta på stranden. 

Antagligen är det ungdomar som inte ännu är könsmogna eller så har häckningen för

dessa misslyckats. Såg ändå idag två par grågäss som simmade förbi med ungar. 

Tycker det ändå är tidigt för gässen att börja samla sig för ruggning. 

Inte ens midsommar än! 

Men blommar gör det så det förslår. Länge hade jag bara den enkla anspråkslösa

alpklematisen som klättrar runt på vår pergolafundering, men i år kunde jag inte motstå 

att köpa en lite mer förädlad klematis-dam som sällskap. 

Clematis 'Innocent Blush' heter den och jag är tokförtjust i den. 

Så fin, stor och maffig, men på ett subtilt sätt ändå. 

Vill ju hålla trädgården lite dämpad sådär färgmässigt som jag säkert

nämnt redan ett antal gånger. 

Färgmässigt dämpad är också denna delikatess, gubbröran. 

Häromdagen fick jag tag på årets första inhemska nypotatis och 

av de potatisarna som blev över från första nypotatismåltiden så 

snurrade jag ihop en gubbröra. Himmel så gott på nybakt 

skärgårdslimpa. Det är sommar i varje munsbit, minsann! 

Nu skall jag ännu gå ut en sväng i kvällsskymningen. 

Har ju ingen gräsmatta här, men det har börjat växa lite grästuvor 

av sig själv lite här och där och istället för att försöka riva upp dem, 

vilket är ett ganska utmanande projekt så har jag köpt en grästrimmer

och börjat klippa ner dem. 

Och det har jag gjort i dag, och nu doftar det klippt gräsmatta fast jag ingen

gräsmatta har i hela trädgården. Saknar inte gräsmatta, men kan sakna

doften av klippt gräs i försommarkvällen. 

Godnatt  från mig

MIN TRÄDGÅRDSFILOSOFI

Nämnde visst där i inlägget runt morsdag att gubben gick lite bananas

när han valde blomma och färg på blommorna som en pratglad

torghandlare övertygade honom om att han skall köpa. 

Det ledde som sagt inte till något större drama hos oss, gubben insåg ju

själv att de där tivoligrälla blommorna inte riktigt passade in i den dämpade

skogs- och skärgårdsträdgård jag har byggt upp. 

Vi skrattade gott åt det hela. Så no hard feelings åt ena eller andra hållet ;). 

När jag för något år sedan började anlägga den här lilla trädgården här

mellan skog och klippor och hav så var min filosofi att den skall inte vara

för gräll och uppseendeväckande i färg, utan hellre vara anspråkslös och

liksom smälta in i den omgivande skogen och de asketiska klipporna. 

Lite som ett woodland, men här är terrängen mer öppen och ljusare än i ett

traditionellt woodland. 

De enda mer "fashionabla" blommorna jag tagit in i trädgården är

några gammeldags rosor, en Rosa 'Snow Pavement' för doftens skull och så är den så

där ljusrosa så inget skrikigt. Den har varit här redan i några år. Nya rosor för i år är

Tornedalsrosen, Rosa majalis. Den har fått ersätta den av hjortarna uppätna 

idegranen. Platsen är smått tuff, i en ganska så torr växtplats vid ett vindhål för nordan. 

Men om rosen klarar av att växa i Tornedalen så skall den väl klara lite 

friska havsvindar i sydligaste Finland också. 

Den tredje rosen är en Mustilaros 'Minette'. Också den för doften och härdighetens

skull. Den är en gammal sort och finns ofta i gamla trädgårdar, ibland brukar man

kalla den kyrkogårdsros - med andra ord en tålig ros det med. 

Den har jag intill vår sittplats mot söder, så man får njuta av doften när man sitter där. 

I övrigt är det mer dämpade blomningar som föredras. Blomfärgerna jag ständigt

återkommer till är rosa, vinrött och vitt. Som på den utsöta 

kungsängsliljan som jag tycker passar så bra in här. 

Det bara blir så. 

Jag väljer efter känsla, oftast utan större planering. 

Men går inte bananas av tivolifärger, heh. 

Köpte i samband med att jag började anlägga den här lilla trädgården en alldeles 

otroligt fin och vacker planeringsbok, som jag försöker komma ihåg att anteckna i. 

Och det har jag gjort också under årens lopp, men ibland kan jag knappt själv tyda 

vad jag skrivit, hahahah...

Dessutom är det sällan jag går in och korrigerar, eller skriver om vad som inte

klarat sig och vad jag flyttat på och så. Nu när trädgården ändå till 

största delen är klar och växterna etablerat sig så har jag lekt med

tanken om att göra en trädgårdsbok om växterna som jag har här, 

de är ändå en bra bit över hundra olika sorter, otroligt nog! 

Ja,  kanske jag gör det! Många av växterna har dessutom en intressant

historia, som jag kunde ta med. Bara de där gamla rosorna som har funnits

med i hundratals år. Tornedalsrosen vet man har funnits i området kring Torndedalen 

i 300 år, och rosen 'Minette' är ursprungligen en fransk ros från början av 1800-talet. 

Och så den där lilla sippan, som växer vild i Sydkorea men fått namn av en 

amerikansk president. Den har blommat ut för i år, så har ingen bild på den just nu. 

Ja, men du hör? Finns hur mycket som helst att 

rota i regniga sommardagar. 

Än finns några gropar efter de uppätna idegranarna (det var inte bara ett stycke

nämligen) som skall fyllas med någon skoj växt som INTE gillas av

hjortar. Skall i veckan "in till stan" på ett par möten, så finns en 

viss liten risk i att jag kurvar in till en eller två handelsträdgårdar...

Kram från mig

 

BYKDAG OCH DRÖNARHOT

 

Idag har den här Muminmamman haft byk-dag. Här på stugan är det lite 

mer omständigt än hemma där man bara stuvar in sina klädesplagg i tvättmaskinen

och så går man och gör något annat tills den tjuter att nu är den klar. 

Här blir bykdagen lite av ett eget program. 

Först skall man vara på alerten och passa på att boka tvättstugan inne i 

byn under de timmar bistron i gästhamnen är öppen, för det är de som tar emot

bokningarna. Lite längre in mot sommaren är den öppen nästan dygnet runt, men

än är det inte full säsong så man får vara lite påpasslig. 

Så skall man hålla tiden också för i synnerhet under semestermånaderna

är tvättstugan tight bokad. 

Med det sagt så är det strålande att vi numera har den möjligheten här. 

Förr hade jag määäääääängder med kläder med som sedan skulle släpas hem

för att tvättas. Det här är smidigare. Så glad för det. 

Och effektiv är både tvättmaskinen och torktumlaren. De är sådana där superturbo

maskiner så man blir klar och får sina torra kläder med sig på en dryg timme. Skönt! 

Under tiden kan man, som jag idag, åka till bybutiken och fylla på skafferierna, 

hämta ett paket på posten och sedan sätta sig på en lämplig plats och läsa en bok. 

Det var idag nog den riktigt första dagen med sommarvärme och svalorna hade

anlänt och susade omkring runt strandbistron med det där ljuvliga tjattret

som bara svalor kan ha. Med ens var det sommar! 

Tog en cocacola zero medan jag väntade på att byket skulle ha blivit klart. 

Hade gärna tagit en cider i solgasset, men då jag var där med bil så skippade

jag den tanken. I borden omkring sjönk det både öl och vin och cider den soliga

och varma försommar-fredagseftermiddagen till ära. 

Inte undra på att polisen hade kommit på idén att ha en razzia en bit från

bistron. Tror nog de nappade en och annan som om nu inte körde berusad direkt, 

men kanske inte heller helt utan promille i blodet. 

Väl hemma, eller på stugan, igen så blev det att storstäda inomhus. 

Hade väntat på att det skulle bli såpass varmt att man kunde ha dörren öppen

utan att det blir skitkallt inomhus och kunna bära ut mattor och stolar och få

golvet skrubbat riktigt ordentligt. Vedlådorna som vintertid är fyllda med ved

och står radade på varandra likt ett små-svajigt torn fick nu flytta ut. 

Det är onekligen skönt att alltid ha torr ved inomhus om man får för sig att

komma hit sen höst, vinter eller tidig vår - då är torr ved guld. 

Men nu till sommaren får lådorna vila någon månad. 

Eller kanske jag använder någon av dem för att få lite höjd i min 

krukträdgård. Vi får väl se. 

Men drönarhotet ja....det var lillungen som skrev i vår familjechat på morgon-

natten att det var allmänt alarm eller nåt om en eventuellt vilsekommen ukrainsk

drönare som egentligen skulle till grannen i öst. 

Det har ju varit några sådana incidenter under våren, och även om 

det inte är på något vis riktat mot oss så känns det ju lite olustigt att

läsa att försvarsmakten uppmanar ca 1,8 miljoner människor att stanna inomhus

tills man meddelar annat. 

Nå, jag sov lyckligt ovetande genom hela cirkusen, läste WA-meddelandet först

på morgonen när jag slog upp mina ögon. 

*

I övrigt har jag planterat lite grejs i mina krukor, fått jord under naglarna och

när det händer - då är sommaren här! Visar mer växter en annan dag. 

Kram från mig

GLAD VALBORG - OM ÄN LITE FÖRSENAT

Försenad, men desto hjärtligare önskan om en fin kommande maj. 

Det är mer regel än undantag att jag föredrar att påta på i 

trädgården då det nalkas Valborg och första maj. Visst har jag i tiderna

släpat mig till festligheter och picknick " på stan" men är inte så för stora

folkmassor så bättre såhär. 

Fick dessutom sått det jag planerat i mina odlingslådor. 

De som växer - inte i antal - utan på höjden för att det skall vara bekvämare

helt enkelt. Sådant man börjar tänka på med en skit-rygg.

Men inte mer om det. Vilket väder vi haft!!! 

Helt underbart!!!

Kan hända man till och med blir lite väl ivrig när det är så här soligt

och varmt och man skulle vilja åka till plantbutiken för att köpa...ja typ allt. 

Så hungrig som man är efter en lång vinter. 

Vintern är alltid lång oberoende hur kort den är. 

Men jag höll mig och åkte bara in till byn då sommartorget hade öppet för 

första gången för säsongen. Blomutbudet där var kanske inte hisnande, det fanns

bara penséer men garanterat närodlade och eftersom jag köpt sommarblommor

av det strävsamma paret i åratal så vet jag att det är prima kvalitet. 

Dahliorna som jag lämnat i en något sval stuga senast jag var här har utvecklat

finfina rötter i sina plastpåsar och väntar på att bli utplanterade i en kruka som 

kan lyftas in om det skulle bli kallt igen. Vilket det antagligen blir. 

Vi lever ändå bara i början av maj. 

Och ja, lite för att ta upp temat från förra inlägget. Alla år är inte

strålande odlingsår, inte ens för någon som borde veta bättre. 

Men det är utmanande med frösådd som sås på en plats, hemma i stan, 

men som skall planteras ut på annan plats, vid stugan. 

Senast jag var här så tog jag med mina luktärter som var i det skedet att 

de kunde planteras ut. Men när jag väl kom tillbaka till stugan efter en

vecka i stan trodde jag först att hjortarna ätit upp plantorna, men så var det inte. 

Plantorna hade helt enkelt torkat för att det har inte regnat en droppe på jättelänge. 

Litelite hopp har jag ännu för dessa luktärter för nu när jag vattnat i

odlingslådorna så kan jag se att det finns lite liv ändå. 

Nästa år måste jag bara bli bättre på vad som skall odlas var och när.

Lyxproblem, jag vet, men man blir så ivrig att så när det våras och

sunda förnuftet gör sig inte alla gånger tillräckligt påmind...

Helgen har ändå varit så otroligt skön på alla sätt. 

Har fått städat efter vintern i nästan alla knutar och har 

njutit av friluftslivet i trädgården. Som sällskap, förutom 

gubben och katten fick jag av en huggorm som tyckte att 

stenläggningen var en alldeles utomordentligt bra plats att sola på. 

Det hade han ju rätt i. Det är varm å gott där. 

Hur jag vet att ormen är en han? 

Dels för att den var lång och smal, honorna är mycket 

rundare i sin kroppsform. Någon som känner igen sig där...?

Undertecknad gör det.

Men också för den här lite blå färgen, vilket tyder på att det är 

en hane som relativt nyligen ömsat skinn. De gör så på våren. 

Honorna som precis ömsat skinn är oftast är ofta tydligt bruna, 

nötbruna eller till och med lite rödaktiga. 

Det är också så här på våren som det där tydliga sicksackbandet på

ryggen syns tydligast. 

Märkte förresten att ormhanen har nästan samma nyans som stugan är. 

Stugan är målade med en lasyrfärg i en mörkgrå färg men efter något år

så slår det blå igenom och stugans väggar upplevs som blå. 

Inte nåt jag gillar. 

Så jag har nu bestämt att stugan skall målas om i sommar. Både annexet 

(läs gästrum/ateljé/arbetsrum - allt i ett) och lidret och dasset och lilla 

sovstugan har under de senaste åren fått en täckande svart färg. 

Så nu skall allt bli mer enhetligt. 

Och eftersom lillungen inte lyckades få något sommar-

jobb denna sommar så får han kavla sina ärmar och hjälpa till

mot "mat och husrum" liksom. Storungen med fru som har fullt

upp hela tiden hoppas vi få se här också, men då skall de

få "bara vara" och ta det lugnt. Dessutom är storungen en katastrof när

det gäller att måla snyggt. Så för att undvika att behöva skydds-plasta in 

hela udden så överlåter jag hellre köket åt honom och penslarna år någon annan. 

(Gubben min är lite i samma kategori så måste hitta någon syssla

åt honom så han inte får för sig att måla han med...heh! )

Tror vi är rörande överens om den saken. 

Storungen är nämligen en jäkel till kock och gillar att kocka 

för många så talko-gänget lär bli både mätta och belåtna. 

Men innan vi är där så skall vi njuta av hela maj. 

Ljuva maj. 

Kram från mig

 

ALLTSÅ VILKA DAGAR!

Smet iväg till stugan för några dagars egentid. 

Inte för att jag har emot sällskap heller, men som en introvert

av rang känner jag ändå att det är viktigt för mig att få ha den där

alldeles, alldeles egna tiden. Att liksom få grotta ner mig själv 

i någon form av oegoistisk själviskhet - låter ju inte klokt det där -

men det är just så jag känner det. Rätt ofta i vardagen är jag den som 

fixar, reder ut, tar reda på, hjälper och styr och stöder. Jag bara är så.

Har alltid varit, så absolut ingen offermantel här, kan minsann säga nej! numera

om nåt blir för mycket, men gillar det här med att kunna stiga åt sidan för

en stund från allt och allting och få ladda batterierna. 

I år har mina egentids-dagar verkligen levererat. 

Det är faktiskt bara medlet av april, och här i skärgården brukar våren 

vara ganska så skarp och finare på bild än vad verkligheten brukar bjuda på. 

Ofta är det både bistert och kallt och blåsigt och sade jag redan kallt? 

Ett par dagar nu har jag fått hålla igen för att som trädgårdsmänniska med någon slags 

erfarenhet vet en att hålla igen lite även om jag idag yrade omkring i trädgården 

iklädd enbart uppkavlade  tights och BH. Och hade alldeles för varmt! 

Nätterna är fortsatt kalla. Till kvällen drar jag upp elementen på fullt och 

tänder brasa. Mot bättre förnuft har jag ändå sått lite grejs. 

Dök ner i mitt fröpåseförråd och hittade den där avrivna fröpåsen med

ca hälften av fröna kvar - men av vad?

Mycket olämpligt hade jag rivit av påsen så att jag inte har en

susning om vad det är för frön jag sparat från i fjol. 

KRAV-märkta och högavkastande, men ja...så mycket mer

vet jag inte om dem. 

Lite mer koll har jag ändå på dahliaknölarna som fått stå i en 

sval stuga nu en dryg vecka innan jag igen kom hit och visst finns

där redan tecken på liv. 

Blev så nyfiken på de där fröna som jag inte har en aning om vad de är

så jag sådde några i en kruka och den här gången markerade jag tydligt vad det är jag sått.

Heh. 

I övrigt har jag lyssnat ikapp poden Röda Vita rosen med Victoria Skoglund och

Jenny Strömstedt. Helt knasigt vad tiden går. Tycker precis det var alldeles nyss jag 

lyssnade på de första avsnitten då jag tog mina promenader i mina nya hoods. 

Året var 2021 - och der VAR ju alldeles nyss! 

Och ändå samtidigt fem år sedan! 

Lyssna HÄR

Lyssnade som sagt ikapp och kände lite igen mig i det som de

också sade där. Hur länge skall man podda (eller blogga)? 

Känns som om man ständigt återkommer till samma grejer år efter

år. Fast å andra sidan kanske det är så det är när man är natur- och 

trädgårdsintresserad? Det är ju samma saker som återkommer år efter år. 

Och det ger en slags jordad känsla till att allt på något plan är som

det alltid varit fast världen ibland känns allt annat än stabil, 

pålitlig och trygg. Naturen struntar i maktgalna gubbar i världen

Och så länge det ändå är hyfsat lugnt i de egna knutarna så kan man

idka lite verklighetsflykt till just det stora lilla som naturen kan ge en. 

Hör ju till de som älskar slowTV. Den årliga älgvandringen har under

några år hört till mina favoriter. Haft den på till och ifrån på en av mina

skärmar vid mitt arbetsbord. Samma med vår finlandssvenska variant från en liten

sjö där svan och tranor häckar. 

Det kan man följa HÄR

Mycket sympatiskt och intressant och slow när det är som bäst. 

Har själv vistas som fotograf i gömslen ett antal gånger så jag vet hur det är. 

Det är inte alls så slött som man skulle tro. Efter ett tag kommer man in i en mode

där små händelser blir stora för alternativet är att det inte händer något alls. 

Det är lite magiskt det där. Man tror att det är urslött att vänta i timmar (!) på att

en örn ids flyga ner från sin utkiksplats så man kan få en fin bild. Att vänta på att 

en björn eller varg kommer förbi. Men undrar om det alls finns något mer

avslappnande och på ett skönt sätt fokuskrävande som just det. 

Kanske kan fiske och vandring och jakt ha något samma? 

Att liksom stiga tillbaka till en tid då detta var det som gällde för överlevnad. 

Har vi allt detta kvar i vårt dna - det som man gör för att överleva är viktigt.

Resten är egentligen bara oväsentligt? Tidsuppfattningen blir en annan just då och där.

Och i viss mån har odling det samma. Det är inte heller något man kan skynda på. 

Det tar den tid det tar. Lite olika från år till år, men ändå lika. 

I år är våren tidig. 

Det har märkts på alla humlor som vaknat och yrvaket

och mycket hungrigt ger sig ut på jakt efter föda. 

Jag märker att jag satt alldeles för lite krokus i min trädgård. 

Humlorna fullkomligt flockar sig, står på kö, till blommorna. 

Helt klart att jag i höst skall sätta mängder av krokus så det finns

något tills nästa vår. Funderar också på att plantera någon vide i utkanten av 

trädgården så att det skulle finnas föda tidigt för pollinerarna. 

Kram från mig

 

DET BLEV INGEN SVAMP

Åkte till stugan för att stänga ner inför vintern, jag tycker ibland att jag gör det 

i två, tre omgångar, men det finns en viss logik i att det blir så. 

Någonstans där i början av september gör jag den första delen av att 

försätta stugan i vintervila. Plockar hem sådana matvaror som inte kan

bli kvar över vintern (konserver och torrskaffning som håller på att gå ut, 

mat från frysen...sådant)

Tömmer krukorna på de sommarblommor som ser eländiga ut. Sätter

blomlökar. Den här hösten har ju varit extra varm så vi har kunnat ha vattnet kopplat 

längre tid än vanligt. Har faktiskt inte varit en enda frostnatt ens! 

Så när och hur stugan stängs för vintern varierar från år till år. 

Det blev en överraskning att det faktiskt kom en liten storm på helgen. 

Jag hade mest kollat in temperaturen och att det skulle vara soligt och fint. 

Men en liten höststorm är ju alltid välkommen! Det susar fortfarande i mina öron efter 

att jag varit ute i den hårda blåsten flera dagar. 

I veckan fyller lillungen  (27) år, och det är ju så att man minns den sista tiden man var gravid

ganska bra. Jag minns att den hösten var det isande kallt. Inte alls som nu. Hade iklätt mig i både

stövlar och handskar då jag besökte biblioteket, för är låna böcker att läsa om 

jag skulle stanna en tid på sjukhuset (hade alltså en graviditetshepatos som skulle följas upp). 

Det var så kallt, så mörkt och så regnigt. Alla löv hade redan fallit från träden. 

Om det nu är något att hurra för med klimatuppvärmningen så är det kanske

de längre och varmare höstarna? Om man skall plocka fram något positivt. 

Och fler stormar. Stormar i lagom styrka då om man får be. Så det luggar i

håret men att man inte får en massa stormskador. 

Om en fick välja alltså. 

Har som jag kanske nämnt dammat av mina penslar och plockat fram akvarellpappren. 

Det är otroligt roligt, men så himla svårt att få både färg och pensel att lyda det mitt

huvud säger att det skall bli...

Det var så rofyllt att sitta i stugan och skissa medan stormen ven i knutarna och

brasan knastrade stillsamt. 

Eftersom de fortsatt utlovat ganska så vamt så hade jag kanske kunnat vänta ett tag

till med att föra de krukväxter som skall övervintra in i annexet, 

men gjorde det nu ändå på samma gång - så är det gjort. 

I år blir det inte så många. Buxbomsklotet, någon sedum som passar enligt mig i 

kruka och så sammets-sumaken förstås. Grävde också upp ett par rosor som inte riktigt

trivdes där jag hade planterat dem och där jag till nästa år faktiskt vill ha något mindre spretigt 

som en slags motvikt till skogen bakom (granar - spretiga) och perennerna i 

framkant (också spretiga). Idegranarna som jag skall klippa till klot bara de växt

till sig fick sina skydd mot hjortarna, resten av trädgården borde klara sig. Man kan 

ju inte ingärda hela trädgården, så man får välja sina skyddsobjekt och låta

resten klara sig själv. Men idegranarna - de vill jag ha för mig själv! 

En liten burk med inlagda gröna tomater kokade jag också här för ett tag sedan. 

I år hade jag inga egna tomater så en kompis till mig var snäll nog att släpa hem

sina omogna tomater till mig. Sååå gott till höstens mustiga kötträtter! 

*

Men ja, det blev ingen svamp. 

Pysslade på med så många andra saker att plötsligt var

det tid att åka hemåt. Så kan det bli ibland. 

Kram från Maggi

 

KALENDERN GÅR HÖSTERUT

Det känns inte riktigt klokt att det precis strax är oktober! 

September har bara rusat förbi och det utan att jag gjort något speciellt alls! 

Är det så här det är att vara pensionär, undrar jag och märker att mina

dagar bara flyter iväg utan att jag ens riktigt märker det. Okej, jag unnar

mig långa sovmorgnar och långfrukostar lite titt som tätt och det tycker jag 

faktiskt jag är lite värd också! 

Har inte ens börjat fundera på att försöka hitta ett nytt jobb, nej den här 

hösten har jag tänkt ge mig själv. 

Sitter på stugan, ute på den sk "bakre terrassen", den mot skogen. Jag hör hund-

skall på håll, och ett skott. Det är jakt på gång. 

Det känns fortfarande lite avigt att kunna ge sig iväg till stugan när som helst,

som tex en onsdag. Vilket jag gjorde. Jo, jag kunde ju tidigare också jobba

från stugan, men det krävde ändå att packa ner hela jobbarsenalen och oftast 

kändes det inte mödan värt för bara några dagar. 

Men nu har vi varit här i några dagar och jag har rensat upp i rabatterna, 

städat upp i odlingslådorna och skördat de sista örterna. 

Lillungen kom ut igårkväll. Har knappt sett skymten av honom på

ett par månader då han både studerar, sommarjobbar 

(fast det tog slut förra weekenden) och gör sin obligatoriska praktik. 

Han fortsatte efter smed-studierna med att utbilda sig till svetsare, och

det är väldans praktiskt med en praktiker i familjen! 

Vår fina, och sylvassa, häcksax, som vi också använder till att

klippa vass nere vid stranden med har fått ett nytt handtag av stål. 

Det gamla av trä mådde inte så bra av att bli blött lite nu och då, men nu

är det problemet löst. Tror att det är med träskaft på verktyg lite samma som med

moderna fönster. Kvaliteten på virket är inte vad det var förr då man valde 

bra tättvuxet virke till både fönsterbågar och verktyg. 

Den här häcksaxens bett är mycket bra, men träskaftet höll bara ett par år. 

Och jo, det förvarades nog torrt i lidret. 

Eftersom det har börjat bli lite trångt i mina rabatter så tänkte jag göra 

ett litet experiment. Snubblade över storpack av både krokus och snödroppe till

en nedsatt peng och kunde inte riktigt motstå...

Skall testa med att sätta lökarna i det gamla tråget som jag har.

I min fantasi sticker där i vår upp en liten "äng" av krokus och snö-

droppar. Eller så inte...återstår att se. Nästa vår! 

Tills dess, tänkte jag skriva, men även om jag varit lite lat med

skrivande nu i september så lär jag nog sätta mig vid tangentbordet

lite oftare bara vädret jagar mig inomhus! 

Kram från Maggi

 

SEMESTER OCH TRÄDGÅRDSSKÖNHET

 

Egentligen borde jag både rensa och ansa i blomrabatterna, men när

termometern dallrar närmare +30°C så känns det inte riktgt lockande. 

Trädgårdsskötsel för min del får räknas i att jag vattnar nu och då. 

I år har jag inget ätbart i mina odlingslådor utan satsade på lite snittblommor

istället. Luktärter förstås och så sådde jag den här galet vackra kornvallmon!

'Amazing Grey' heter sorten och den är just så fin som det utlovades!

Det här är den första blomman som slog ut. Så fin med sina

flortunnna kronblad. Tänk att man kan bli så glad över en liten blomma bara?!

Inte för att jag i övrigt heller har något att klaga på! 

Har inlett min semester som firades med lite rökta räkor från torget. 

Sitter på verandan och skriver och på håll mullrar åskan. Vinden

har tagit i, och just nu blåser det så där uppfriskande svalt. 

Linnegardinerna dansar i det öppna fönstret. 

Håller ett halvt öga på fågelholken utanför. Där har blåmesen

häckat i år. I ögonvrån tyckte jag att jag såg en unge flyga ut. Nu är ena

föräldern vid holken och försöker locka fram följande unge,

som nog kikar i hålet redan, men kryper tillbaka i holken igen. 

Har kameran inom räckhåll, men de är så snabba när de väl

bestämmer sig för att flyga ur boet. Borde egentligen, om jag skulle

vilja få riktigt bra bilder, rigga stativ och använda fjärrstyrd

serietagning, men så långt sträcker sig inte min energi idag. 

Kanske flyger den ut idag, kanske inte. 

Åskan har dragit förbi och jag tror jag skall gå och 

plocka lite jordgubbar. Det blir bra! 

Kram från Magg