REGNIGA DAGAR OCH SKYMNINGSKVÄLLAR

Det är min sista arbetsvecka innan semestern drar igång. 

Åkte på lite ryggproblem under midsommaren som nu sakta börjar lätta. 

Har kunnat jobba helt bra, men inte varit speciellt rörlig av mig de senaste 

veckorna. Så det har blivit mest stillsamma turer i trädgården med kameran. 

Har redan några år haft en förkärlek till mörka, nästan svarta blommor. Eftersom jag

inte är en speciellt "rosa-personlighet" men ändå älskar rosa blommor

ger de där mörkbladiga växterna och nästan svarta blommorna 

lite "attityd" i allt det ljuva. Lite som chili en en annars mesig maträtt. 

De senaste dagarna har det regnat titt som tätt. Det hör också sommaren till och 

jag tycker det är underbart att gå ut efter en regnskur. Det är så fräscht och doftar så gott! 

Och just nu precis lagom för en ryggbruten tant. Heh! 

Men så småningom skall det väl lätta och jag vågar mig på att planera in 

lite program till sommaren. Tanken var att jag och lillungen skulle träffats på 

Tall Ships Race i Helsingfors under helgen, men det får nu bli till nästa gång. 

Luktärterna har börjat blomma med fart nu. Kan dagligen gå och plocka in 

en liten ny bukett. Det är det fina med luktärter, de levererar. 

Nästa år skall jag så mer. Var lite onödigt sparsam i år. Tror att den odlingslåda jag nu

har till tomater skall få bli en luktärtlåda nästa år. 

Luktärt är ju ett aningen missvisande namn. DOFTärt borde det ju vara! 

Som på finska där det bytt namn från HAJU(lukt)herne(ärt) till just TUOKSU(doft)herne

istället. Å andra sidan...i riktigt gamla finska trädgårdstexter nämns växten som 

LEMU(stank)herne. Smaken är som baken. Delad. 

Fotbolls- någonbokstavM - pågår. Ibland sitter gubben och följer med det från sin

laptop (vi har ingen TV). Oftast sätter han hörlurar på men ibland kan jag tycka att det

är nästan lite meditativt att ha en fotbollsmatch på som bakgrundsljud. 

Ingendera av oss orkar ta oss igenom de där första matcherna, men när man

närmar sig finalmatcherna så börjar det intressera lite mer. 

Honom lite mer, mig litelitelite mer. 

Regniga dagar och skymningskvällar är det mysigt att krypa upp i vart vårt soffhörn

och ha lite tåflört under filten och kolla in vad-vi-nu-vill-se-på på våra laptops. 

Tassar ut till toan i skymningen och plockar in de under dagen  utslagna 

luktärterna, blir och kikar in genom fönstret hur mysigt det ser ut med tända ljus. 

Brukar skämta att jag har ett par dagar där runt midsommar då jag inte

tänder ljus till kvällen. De dagarna har gått nu. 

Let it be stearinljustime again! 

Kram  Maggi

 

TIPS AV MYRLEJONSTORLEK

Nu är det ju så att det finns en hel del som kolliderar när man har en 

trädgård och så har man det där med naturen omkring. 

Det är inte alltid bara ljuvlig gemenskap. För det mesta är det, men inte alltid. 

Några vanligtvis harmlösa små filurer är sockermyror. De stör mig inte alls.

Inte på något sätt. Om det inte skulle vara så att de delar min kärlek 

för krukor. Eller närmare sagt de gillar mer den varma tillvaron

inne i mina krukor. Det gillar däremot inte mina växter i krukorna. 

In i det sista undviker jag att ta till drastiska åtgärder mot harmlösa

små typer som faktiskt var här i skogen före mig. Och att undvika att

få myror i krukorna är faktiskt inte så svårt.

Jag har valt sådana här lejontassar att ha under mina krukor. 

De lyfter upp krukorna från terrassen och vips blir myrorna betydligt mindre

intresserad att ta sig in i krukorna. Dessutom hålls terrassgolvet snyggare. 

(just det är inte orsaken här i min skogsträdgård, terrasserna får här gärna

inta en mossig patina, passar liksom bättre in i omgivningen). 

"Lejontassar" finns i många andra varianter än att de just ser ut som lejontassar. 

De här kanske mer för tankarna till slott än till små skogskojor, men jag

tycker om den lite knasiga kontrast som de ger. 

Och framför allt. Jag gillar dem. De funkar. Och de är snygga. 

Myrorna får vara i fred. Mina krukor är fredade. 

Vad kan man mer begära? 

Ha en skön helg alla! 

Maggi

 

FÖRSTA JUNI OCH EU-VAL

Nu är det en dryg månad sedan vi flyttade permanent (undan renoveringen) till

stugan. Och vilken fin månad det varit! Jag som kanske då det ännu snöade kring

Valborg tänkte att det blir utmanande att bo på stugan kan bara tacka för sommar-

värmen och ta emot. Det känns som om det varit sommar ett bra tag - fast

egentligen är hela sommaren framför en. 

På bilden till vänster är förresten mitt distanskontorsfönster. Inte illa alls! 

Och tack vare att man kan öppna både dörr och fönster mot havet så har det varit svalt.

Ända tills igår. Då hade också brisen blivit ljummen och svalkade inte speciellt mycket. 

Nästa vecka skall det bli svalare, vilket nog är helt skönt. Regn kunde det komma också, 

men det ser inte ut som om det skulle ramla sådant över oss. 

Det har inte regnat sedan snön för en månad sedan. 

Vi var precis en sväng till byn och passade på att förhandslästa i EU-valet. 

Vanligtvis brukar jag rösta i de flesta val, men just EU-valen har inte inspirerat

mig så ofta till valurnorna under årens lopp. Men i år kändes det relevant.

Det är så mycket som känns svajigt i världen just nu, så att ge sin röst åt någon 

som man tycker verkar klok och delar samma värderingar känns viktigare än förr. 

Idag är det ännu tryckande hett. Gräsmattan vid torget var redan alldeles gulbrun av torka.

Så som den brukar se ut i slutet av sommaren...en märklig maj minsann! 

En som däremot gillar värmen verkar vara min klockranka. Här på bilden som är 

tagen för fem dagar sedan har den vuxit halvvägs upp på ställningen. 

I skrivande stund har den vuxit över ställningen redan. Fortsätter det så här så 

kommer den att klättra upp på taket innan frosten i höst tar den. 

Framför, i den mindre krukan, har jag Australisk pelargon som är

en vild och oförädlad pelargon-art. Den såg rent ut sagt för j*vlig ut i vintras,

bara ett trassel av torra grenar - trodde redan att det var tack och adjö för den - 

men icke! Där står den nu och lapar sol och värme och växer för varje dag, även den. 

Värmen har också gjort att det exploderat i rabatterna. Mitt växtval är

ganska sparsmakat för att passa ihop med den omgivande skogen och ett par av 

mina favoriter finns här. På översta bilden krollilja (i knopp) och så 

på den nedersta bilden jätterams. Där i mitten en sirlig allium vars fina

vita blommor vajar på långa smala stjälkar. Har nog glömt vilken allium det var

som jag petat ner...sådant händer, heh! 

Krolliljan verkar däremot trivas alldeles ypperligt i skogsträdgården, den har 

nämligen självsått sig på ett par ställen där jag vet med säkerhet att jag inte 

satt lökar. Det är det bästa med den lite vildare delen av trädgården, där skall de

växter som trivs få sprida sig som de vill. 

Däremot har den vintergröna, fina spetsbräken inte klarat vintern.

Någon enstaka ensam bräken orkar ta sig upp, men de flesta är bara bruna, torkade. 

De får ändå stå kvar där i rabatten, trots att de är döda så håller de emot ogräs.

Och nu när det är så galet varmt så vill jag ändå inte plantera något nytt. 

Väntar på att det blir svalare. Och kanske jag planterar först i höst? 

Men idag är det kalender-sommarens första dag och den skall 

vi njuta av. Skall gå och skära upp en mango. 

Sommarsmak!

 

KAMPEN MOT HJORTARNA

Hittills har jag varit överraskad över hur i fred den lilla skogsträdgården har fått

vara för hjortarna och råddjuren. Mest skada har de fått till stånd under vårvintern då

de tuggat i sig mina idegranar och betat av prydnadsgräset (det torra). Ändå är 

trädgården i ett område med mycket klövdjur. Kanske det att trädgården blivit lämnad

ifred beror på flera orsaker. Vi har ingen gräsmatta eller andra stora gröna saftiga ytor

som visuellt skulle locka dem? Har också försökt att välja växter som de inte gillar så mycket. 

Alla narcisser har fått vara ifred även då jag inte hunnit spraya dem med ämnet Trico Garden som

jag kanske tror mest på som den som gör min trädgård osmaklig för hjortarna. 

Men eftersom jag har en liten, liten odling av ätbart i några pallkragar så måste jag

för den grödan hitta på något annat. Vill ju verkligen inte spraya Trico Garden på det vi

själva skall äta. Osäker på om det är skadligt att äta, men det smakar ju pyton...

(har fått en lätt dusch av det på mina läppar då jag sprayade en blåsig dag. 

Slickade sedan i tankarna läpparna och fy tusan så det smakar illa. 

Och smaken sitter i...yäk!) 

Men nåt måste hittas på för odlingslådorna. Jo, jag kan täcka in dem 

med någon form av duk förstås, men det ser inte så skoj ut och är

ganska pillrigt när man skall gallra eller rensa. 

Så jag kom på ett litet experiment som jag tänkte pröva mig på. 

Offrade ett dynvar som jag rev i matt-trase-breda remsor. 

(rivit matt-trasor till trasmattor har jag gjort någon gång som barn, 

så mindes hur man gjorde det. Lite barndomsnostalgi på köpet - heh!)

Blandade en rätt stark lösning av Trico Garden och vatten och lätt remsorna 

dra åt sig av "smaken". 

Sedan fäste jag dessa remsor på de där ställningarna som jag har till

mina odlingslådor och som man kan ha till diverse andra skydd. 

Bara det att de är så vingliga så att ha ett nät över funkar....sådär. 

Testat nämligen. 

Det ser förvisso lite spooky ut med mina fladdrande svarta tygbitar men

om det håller hjortarna borta från min spenat och mina morötter mm. så 

är det den slags skyddsåtgärd också "mitt estetiska jag" faktiskt kan leva med. 

Har hört om människor som hängt upp gamla CD-skivor eller annat glittrigt

och rasslande för att skrämma bort hjortarna. Lär inte funka speciellt bra. 

Dessutom är det i ärlighetens namn ganska fult om man skall glo på det alla dagar.

Tror inte heller att mina tygslamsor i sig skrämmer någon hjort, men om de 

kanske avsöndrar någon odör/smak som inte tilltalar dem? 

Kanske jag då får hålla salladen för mig själv? 

Återstår att se om det funkar. Tidigare år har de minsann varit och

nafsat på mina odlingar även om de tack vare Trico Garden verkat lämna 

resten av växtligheten i fred. 

(Och som sagt, jag gör inte samarbete med någon, så tips för enskilda produkter

är bara för att jag genuint tycker att de är bra och funkar för sitt ändamål). 

Tjatigt, jag vet, men nämner det nu ändå.

Det om det - nu skall jag gå och ställa mig i köket och se om det skulle

bli någon middag idag i detta lilla hushåll. 

Tjilivipp till nästa gång! 

 

ETT HALVÅR I EN KOMOCKAS LIV

 

Det fanns en tid i mitt liv då "flyttlasset" till stugan bestod av hundar och katter, ungar 

(något år kajor och någon svala som behövde växa till sig). 

I år har jag packat med mig ganska mycket mer för tiden här skall ju

bli längre än vanligt. Känns nästan lite hisnande att jag skall vara här nu

mer eller mindre nonstop tills det blir höst på allvar. 

I bästa fall nästan ett halvår! 

På tal om halvår så kommer jag att tänka på min "komocka", 

höstcyklamen-knölen som jag lade på ett fat senaste oktober.

Vattnade lite och i november började den blomma! 

Tänkte att om den orkar blomma till jul så är det bra. 

Men...där blommar den än. Ett halvår senare. 

Klart jag tog den med mig. En "komocka" som klarat vintern och 

konstant skjutit ut nya blommor genom alla mörka vintermånader 

skall behandlas som en prinsessa! 

Nu ser jag att det också börjar växa ut små blad.

En magisk växt! 

En annan magisk växt är scillan. Bland de första lökarna jag petade ner i 

skogsträdgården var just scillor. Till min glädje har de redan på bara ett par år

spridit sig. Likaså har de blå scillorna som jag tog med mig från min senaste trädgård. 

Växter bär på minnen. Som bara man själv vet. Som en slags gemensam hemlighet. 

Den vita scillan och jag har ett gemensam förflutet, den blå scillan och jag har också 

något gemensamt - fast inte samma som den vita. Vid valet av växter vi väljer

till våra trädgårdar planterar vi också ibland in minnen. Gäller inte för alla växter, 

många växter blir bara som flyktiga bekanta, men för en del blir det som ett 

slagt känsloband som finns där och upprätthåller ett minne. 

Tror att jag sent kommer att glömma min "komocka" - den som tog mig 

genom vintern 2023-2024, vintern som kändes oändligt lång. 

I övrigt kan jag nämna - så där ur naturiakttagarens synvinkel att jag har

glädjande mycket bin som vaknat ur sin vintersömn i år. Och humlor likaså. 

Har lyckats identifiera flera olika humlearter vilket är riktigt skoj. 

Stugan är ju ganska kargt beläget - där mellan skog och hav - båda två rätt

utmanande biotoper så varje tecken på naturens egna mångfald gör mig glad. 

Varje övervintrande bi jag hjälper ut från stugan under våren gör mig

glad i själen. Varje liten humla likaså. 

Vi bestämde ju oss för att låta skogen häromkring vara, bli en 

vildskog - och med tiden en gammelskog. Det tar dock tid. 

Det har varit ett viktigt beslut för oss. Naturens mångfald är så

mycket mer värd för oss än de slantar vi kunde få ut ur skogen. 

Någonstans i närheten häckar ett hackspett-par. Dagligen ser jag 

dem båda, eller den ena, i närområdet. Vi delar också något. Vi delar

en liten skog som är vår lilla värld. Lite längre bort hör jag spillkråkan. 

Och mindre hackspetten som kommer och lite försynt hackar på tallgrenarna. 

Där hackspettarna trivs, där kommer det också att finnas boplatser för de

allt mer fåtaliga mesar som inte riktigt förstår sig på holkar utan vill ha just gamla

hackspettbon till sina små. Utan gamla, murknande träd, inga hackspettar, utan 

hackspettar inga tofsmesar och svartmesar. 

Till näst skall jag ta er med på en liten promenad i vår gammelskog. 

*

Nu skall jag dock gå och lägga mig - tidig uppstigning i morgon! 

ENDAST BRASAN SPRAKAR

Det har blivit måndagskväll och jag är tillbaka till stugan. Var en sväng till 

huvudstan för att fira gubbens kusin som fylde år. God mat, mysig båtrestaurang 

(en gammal skonert) och en chans att träffa människor man inte så ofta råkar på. 

Gubben stannade kvar i stan för han har ännu en klassträff att bocka av innan

han blir sommarskärgibo han med. 

Vi flyr som sagt fasadrenoveringen av husbolagets hus och stannar här så länge vi 

kan. Vi är som flyttfåglar. Kommer när snön smält och far hem tillbaka vid första 

frosten. Sådan är tanken i alla fall.

Ljudvärden där hemma, men alla maskiner som bänder loss tegel från fasaden, 

som sandblästrar och andra maskiner som gräver och liftar som höjs och sänks

i en evig rörelse, skiljer sig något från det jag hör här och nu. 

Kvällen har tystnat djuren, det är endast brasan som sprakar och så ljudet av 

mina tangenter. I övrigt är det total tystnad. Till och med

havet är tyst efter några dagars brus. 

Havskuften gör mig alltid så otroligt sömnig, innan jag vänjer mig med den. 

Klockan är inte speciellt mycket än, men jag kunde gå och lägga mig, ögonlocken

är tunga som blöta disktrasor. Dagen har varit solig och nästan sommarvarm och 

solen har satt sig i min hud. Den känns varm och frisk på samma gång. 

Som en sådan där utehud skall kännas. 

Brasan sprakar. Har inte orkat stiga upp för att tända några lampor. Vårkvällen är ljus och

himlen utanför är fortfarande varm gulorange, havet himmelsblått. 

En ensam tärna flyger förbi. Gubben ringde och önskade godnatt. 

Elden i spisen har falnat, dags också för mig att stiga upp från soffhörnet och gå och

lägga mig. Arbetsveckan sparkar igång i morgon bitti. 

Go natt!

 

MÖSS OCH ROSA BLOMMOR

Vinden har vänt, det har börjat blåsa från norr vilket antagligen betyder

att de där småljuva varma vårdagarna strax är ett minne blott. 

Den lilla doftpelargonen har fått flytta in tills det blir varmt

sådär på riktigt därute. Än är vi inte riktigt där. 

Hur mysig stugan än är vanligtvis, så blir den nog snäppet 

mer hemtrevlig när man har en växt på bordet. Växter är liv. 

"Ett liv på vår planet" av David Attenborough är boken

jag skall läsa till näst. Om det är ens lite varmt i morgon

skall jag sätta mig i solen och njuta. 

Både av sol och bok. 

Även om jag misstänker att boken kan ge mig endel

att fundera på. 

Men från globala tankar till små tankar om trädgården. 

Jag hade haft lite planer i huvudet om att årets 

sommarblomsfärg skulle vara blå, men så står jag där

i plantskolan och märker att det är rosa som jag lastar

i min kärra. Jag är inte speciellt romantisktfladdrig så

där som person, men det är något med rosa blommor som

tilltalar mig. Rosa och rost och vinrött och grönt. 

Det är mina favoriter. År efter år. 

Gillar ju kontraster också - när det ruffa "fulsnygga" får möta 

det ljusa fladdriga. Vilt mot formklippt. 

Hårda material mot mjuka former. 

Motvikt som skapar harmoni. 

Strävar ju också att den här trädgården skall ha en slags 

kontaktyta till omgivningen. Växtvalet i krukorna skall inte vara för

"vräkiga" mot den omkringliggande naturen. Även om 

de växterna är långt ifrån naturliga i miljön i sig, så skall de kännas

att de har samma lite återhållsamma känsla som den omkringliggande

skogen och de karga klipporna mot havet har. 

Som jag skrev i mitt förra inlägg så lade jag ut lite kvarglömda nötter

till fåglarna som hade det ganska tufft i vintern som återkom innan Valborg. 

Lite nötter hade fallit ner på marken och vips kom en liten skogsmus och bar

hem nöt efter nöt till sitt lilla skafferi där under en björkstubbe. 

Nog är det ändå fint med vår! 

Och med en trädgård att väcka. 

Ha en skön söndag alla! 

 

STUGAN KORKAD, NY SÄSONG

Landade här på stugan på torsdagen, och nu är det söndagkväll. 

Fredagen distansjobbade jag hela dagen och på lördagen åkte

jag iväg på en lunchträff med en kompis och passade samtidigt på att, 

trots den kalla våren, snusa runt lite i plantbutiker och köpa något

smått i sommarblomsväg. 

Idag söndag har jag mest skurat, putsat, fejat. I vinter har vi, som jag kanske

nämnt, haft extra mycket möss inne pga kvarglömd mat - och det märks!

Är nog van med att det finns att skura och städa efter en vinter, så det är inte det, 

men i år var det rejält mer än vanligt. 

En annan sak som hör till mina vårrutiner är att kolla att brandsläckaren är så att

säga på grönt. Och det var den ju. Har äntligen hittat en så snygg brandsläckare så

den får gärna stå framme vid öppna spisen. De röda jag tidigare haft har jag alltid gömt

bakom en gardin...heh! 

När jag anlände hit så var det fortfarande rätt bistra vindar. Hittade lite nötter

i ett skåp och lade ut det till fåglarna. I synnerhet en hackspett (hona) var ivrig med att

hämta nötter och gömma dem under barken i de närliggande tallarna. Det här är ett "höstbeteende" 

hos hackspettar så antar att det här är en ung hona som inte riktigt har koll på årstiden? 

Dessvärre märkte ekorren snabbt vad som var på gång och i samma takt som hackspetten 

gömde nötterna i tallen, var ekorren där och nappade dem åt sig själv. 

Tog inte väldigt länge innan en hungrig bofinkshane märkte att hackspetten hade små

utmaningar i att försöka klämma in nötterna i en alldeles för ung tall (tallen är inte

så djupt fårad) så smulor av nötterna som hackspetten hackat på föll till marken. 

Och vips hade bofinken också fått lite smulor att ta till. 

Idag har det äntligen varit lite känning av en vårvärme. 

Det lilla olivträdet fick komma ut på sin sommarplats och jag satt till och med

en stund i korgstolen och bara njöt av solen! 

I morgon kommer gubben och äldre grabben för att fira Valborg. 

Min svägerska och svåger är också här i grannstugan så det blir lite 

släktkalas av det hela. Det gillar vi! 

Ringde precis till gubben och sade att han nog skall hämta mina frösådder med sig

när han kommer. Just nu känner jag att jag vill stanna lite längre här än bara

över Valborg. Våren i skärgården är underbar. Lite kallare, lite senare, lite 

långsammare, men ack så vacker. Och när man väl är här så vill man inte bort. 

 

VÄCKA EN SOMMARSTUGA

Det är den tiden på året igen. Spindelnäten skall sopas och 

mösskiten dammsugas. Dags att väcka upp stugan från sin vintersömn. 

Låter värre än det är, eller hur det brukar vara. I vanliga fall så har jag sällan mycket möss-

skit att städa upp efter vintern för jag är noga med att inte lämna något framme som ens 

skulle kunna tolkas som ätbart för mössen. 

Nu var det dessvärre så att i höstas så var det gubben och lillungen som var de sista på

stugan och om vi nu snällt utrycker det så är det en viss skillnad på noggrannheten i

att ställa undan allt ätbart mellan mig och resten av familjemedlemmarna...

Kan bara nämna att ett paket farinsocker, ett stort knäckepaket och en del annat

gött som blivit framme förser en hel bataljon möss med energi över en vinter. 

Här har det varit mössfest under vinterns mörka månader kan jag lova! 

 

Så ja, jag har städat mer mösskit än typ någonsin...

...och skall ta ett samtal med familjen. 

Lite frostvarning i rösten liksom. 

Skogsträdgården är på väg mot sin tredje växtperiod. 

Två vintrar ligger bakom och än ser man ju inte hur växterna överlevt.

Här i skogen intill havet är det rätt utmanande växtförhållanden men en av de största 

utmaningarna är ju nog hjortarna. För en ständig kamp mot dem genom att 

försöka välja växter som de ratar och rätt bra har det gått, trots allt. 

Endast idegranarna har blivit ätna in på bara grenen. Nu är ju idegranen en

av de få barrväxterna som kan skjuta nya barr direkt från grenarna, så plantorna

överlever nog men de ser ju onekligen smått taniga ut och fyller inte helt min 

sinnebild om en välmående, tät och stilig häck som vindskydd mot

kalla vindar från havet. Nix, det är mer som en luggsliten, gles hög med

nästan skalliga pinnar som spretar ur marken. 

Måste tänka om.

Däremot är jag riktigt nöjd över hur den här skuggiga, fuktiga skogsmiljön 

får krukorna att bli så där härligt mossiga - precis som jag vill att de skall se ut

här i skogsträdgården. Trots att våren knappt nått hit till udden så 

börjar jag lite fundera på sommarblommor.

Det är fortfarande tjockt istäcke på fjärden. Svanarna flyger förbi och 

vid måsskäret hördes några förvirrande skrän av måsarna som anlänt. 

När jag gick ut i morse flög ett gäng fåglar (kanske storskrakar, 

hann inte se så noga) skrämt iväg från stugtaket där de kanske övernattat?

Kanske värmde de sig i värmen från skorstenen? Knappast så, men en 

mysig tanke är det ju? Det är nämligen riktigt råkallt. Så som det nu alltid 

är på våren härute vid havet. Isen på havet kyler otroligt mycket fastän det i

skogen är nästan snöfritt redan. Våren tar sina steg lite mer försiktigt här ute. 

Det är kallt än. Minusgrader på nätterna, så vattnet kan inte kopplas på

än. Påsken verkar enligt senaste prognosen bli varmare än vad som tidigare utlovats

men det ser nog ut som om vi ändå firar påsken i stan. 

I år blir det faktiskt sönerna som skall stå för påskmiddagen och det skall ju bli skoj. 

Jag lovade leka påskhare i år igen och gömma påskäggen - det är en tradition som man

minsann inte växer ifrån så där bara  - och så fick jag efterrätten att tillreda på min lott. 

Men innan det skall jag hänga några dagar här på stugan, har några semesterdagar att ta ut. 

Bara vara och småpyssla med dittan och datten, fixa lite nya påskägg, skriva en artikel till en 

tidning, kratta gångarna rena från nedfallna kvistar, bränna upp gamla papper som inte 

längre behöver sparas (jo, jag har en papperförstörare hemma men den är så 

liten och trög och använder den egentligen bara till jobbrelaterat), promenera i skogen, välja ut

recept till mitt lilla kokboks-projekt, läsa böcker, mysa brasa. 

Inte göra något speciellt och ändå sådant som är viktigt för själen. 

Att jorda sig till stuglivet efter en lång vinter. 

 

ÄNNU LITE STUGBILDER

Det har hunnit bli torsdagkväll och min jobbvecka är så gott som klar. 

Skall bli skönt med en ledig fredag även om jag har ett möte och ett 

måste-ta-samtal inbokat. 

Vi har ju, gubben och jag, varit lite däckade av kräksjuka som inte riktigt

vill gå om. Alltså inte så att vi kräks längre, men vi märker att vi "har en mage" liksom. 

 Och det tar lite musten av en. Energinivån är långt från den vanliga. 

Så efter jobbet har det blivit att vila. Och det har kameran också fått göra - så 

därför lite bilder från förra weekenden på stugan. 

Däremot har jag läst en hel del nu om kvällarna vilket har varit 

väldigt skönt! I morgon hoppas jag ändå att jag har tid och ork att 

ta mig ut en sväng. Och ta kameran med. Får se hur det blir...

Det har varit underbart varmt även på kvällarna än. Inte nu kanske direkt 

sommarvarmt, men njuter massor av att sätta mig på balkongen en stund efter

arbetsdagen och läsa ett slag. Vi har kvällssol på balkongen och även om den 

nu inte direkt värmer längre så är det ändå skönt att sitta där i den fårskinnsbeklädda

korgstolen och låta sig flyta in i litteraturens underbara värld. 

Har alltså inte varit speciellt aktiv på fritiden denna vecka...

...men lite har jag ändå fått gjort! Inte mycket, som sagt, men

av mängden tomater som hade mognat - och inte mognat - i trädgården

fixade jag till två olika sorters tomatmarmelad. 

En av de gröna tomaterna och en av de röda. 

Fattar inte varför jag inte lagat tomatmarmelad innan? 

Av de gröna tomaterna brukar jag göra inlagda gröna tomater som 

ju är galet gott till kötträtter, men denna gång blev det marmelad.

Har bara smakat på dem då de ännu var varma och jisses vad gott det var! 

Nu längtar jag bara efter lite gott bröd och en ännu godare ost som kan få

gifta sig med marmeladen! 

Marmeladen jag gjorde av de röda tomaterna kanske jag sparar till julen?

Eller lite av den, så tomteröd som den är! 

Inkommande veckoslut skall jag ta mina (matglada) grabbar och åka på 

en slowfood-marknad. Det ser vi fram emot! 

SISTA STUGWEEKENDEN ?

Så där i princip stängde vi stugan för säsongen nu. 

I princip av den orsaken att gubben och grabbarna mina kommer att åka

dit om ett par veckor för att förnya trapporna ner till stranden. 

Åker jag med eller inte, det är lite öppet än. 

Men trädgården är klar för vintern. 

Det tycker jag är skönt. Allt det där utomhus är fixat. 

Krukorna tömda och tvättade i väntan på nästa vår. 

Det sista skördat, och lite nya lökar nedpåtade i jorden. 

När jag kom hem från resan hade jag ett gäng lökar som väntade

på mig i posten. Mest nyfiken på hur de kommer att se ut är Majlöken,

som jag inte haft i mina rabatter innan. På bilden ser den alldeles ljuvlig ut. 

Och idag när jag körde hem från stugan så lyssnade jag på podden 

RödaVitaRosen där de faktiskt tog upp just Majlök och sade att den 

är en sådan lök som återkommer år efter år, att den sprider sig. 

Och är den i verkligheten så fin som på bilden så får den gärna göra det!

I övrigt blev det mest lite narcisser som jag grävde ner. 

Inga nya tulpaner i år. De som blommade i våras får gärna återkomma

om det vill sig, men de kändes kanske lite för "yviga" för min smått sparsmakade

skogsträdgård så om de inte orkar ta ett år till så är det också okej. 

Jag kan i framtiden tänka mig ha ett gäng av dessa fladdriga primadonnor, 

men sparsammare än jag hade i år. 

I övrigt, gällande trädgården så har det mesta klarat sig bra.

Ena rosen fick ett angrepp att steklar vars larver satte igång att käka

upp bladen. Borde ha bytt ut jorden under busken för att bli av med

eventuella larver som övervintrar där, men där växer en så himla fin matta av 

gråtimjan så jag nämndes bara inte börja gräva upp där. 

Eller jag å jag...skulle ha varit att be gubben göra det. 

Kräksjukan (noro-viruset?) som kom på besök var av den mer

ilskna varianten och krävde sin tid av återhämtning, om man säger så. 

Han var det också som fick greppa grepen och ta upp den sista potatisen. 

Lite Rosamundor blev det. Med tyngdpunkt på lite. Och små. 

Bara att inse att platsen jag satte potatisen i år är alldeles för

skuggig och alldeles för lerig och alldeles för ointressant

för potatis att växa i. Bara att tänka om tills nästa år. 

Men det är ju så där som det är med trädgård. 

Det blir som det blir. 

I år var inget vidare år för vare sig luktärt eller dahlia. 

Inte heller tomat på friland. 

Men de flesta perenner som planterades i fjol har växt rejält till sig och

mår alldeles förfärligt bra. Så bra att jag nog redan nästa år får lova att 

dela på vissa för att det ite skall bli för tätt. 

Men det tar vi nästa år. När Majlöken blommar. 

 

TORSDAGSTANKAR

 Har jobbat den här veckan från stugan, men nu torsdagkväll landat 

en sväng hemma "i stan" för ett möte här i knutarna i morgon bitti. 

Kom som sagt hem till lägenheten och öppnade min vana trogen

alla fönster och balkongdörrarna, men rätt snart märkte jag att

brrrr vad det är kyligt. Även om det inte egentligen, i grader mätt är det,

men ändå kändes det kallt. Nästan lite höstkallt. 

Och jag som ännu har sommar-semesterdagar att ta ut! 

I trädgården, som anlades i huvudsak för ett år sedan, 

har det växt riktigt fint. Däremot har det varit lite sparsamt med tomatskörd i år. 

Har ju inte växthus, bara ett litet wannabe-sådant, bestående av ett tak av genomskinlig plast

på en av mina odlingslådor. Sakta mognar nog tomaterna där, men de jag har i kruka mot sydväggen

har inte varit en framgång precis. För kallt, trots den heta försommaren? 

Rosenbusken har blivit angripen av larver som glatt tuggar i sig bladen - tydligen någon form av

stekel som lägger ägg i knopparna. Gul rosenstekel heter den jäkeln...

(syns förresten på rosenbilden i nedre högra hörnet, märker jag nu).

Som fullständig ointressant information så har jag ikväll nyst säkert femtio gånger. 

Antingen reagerar jag på dammet som lagt sig över hemmet medan man själv varit borta, 

eller så har jag en förkylning på väg. Hoppas på det första - det är liksom enklare avklarat. 

Var visserligen en sväng via min yngre grabb (jo, han "lillungen") och hämtade lite

matuppköp till honom. Han gör sista svansen av sin civiltjänst i en skola, och man vet ju

hur det är - när skolorna börjar börjar flunsorna. Och med några år av corona-skydd då knappt

 ingen insjuknade i vanliga flunsor heller så är det rätt troligt att det i 

höst ploppar upp både en och annan flunsa-våg. 

Skulle vara logiskt. 

Men tror knappast han smittat mig - tror mer på "allerginysning" mot dammråttorna som

glatt förökat sig och tagit över lite varstans i hemmets dolda vrår. 

Det skall nog bli en rejäl städning bara jag hinner sopa ihop min motivation. 

Det är med mig med städning som det är med matlagning. 

Jag är föga intresserad av småstädande och vardagsmat. 

Det skall liksom till lite projektkänsla så (kanske) jag går igång. 

Eller så går jag och gör något roligare! 

Som att plocka svamp till exempel. Sjukt bra svampår i år. 

När jag efter morgondagens möte kurvar ut till stugan igen skall jag minsann

ta en sväng i skogen - om min trilskande tå (!) tillåter det. 

Nu skall jag gå och tända lite lampor här hemma. Märker att det blir snabbt 

mörkt nu, hösten klampar nog på med rejäla stöveltramp. 

Hörs igen!