Visar inlägg med etikett MINIMALISM. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett MINIMALISM. Visa alla inlägg

RENSA I FEBRUARI


Slösurfade i dag någonstans på internätet och snubblade över en lista 
vad man kan rensa ut ur sitt hem. Jag är ju lite förtjust i det där
minimalist-tänket även om min inredningsstil (eller stil å stil) inte
är den traditionellt minimalistiska. Till det är jag alldeles för förtjust i 
inredningsdetaljer och alldeles för ivrig dekorerare. Vill ha ett ombonat, 
lite småbohemiskt gammeldags hem med en hel del skruttiga 
gamla ting och inte alls ett kliniskt avskalat hem vilket många tänker på
då man nämner minimalism. Men den här listan tangerar inte alls 
prylar hemma på det sättet, men där finns en del grejer som kan vara
bra att bli påmind om att man kan och bör rensa ut. 

Listan är följande: 

Tomma förpackningar
Just det har jag inte så mycket för när sönerna är hos oss och äta
så tar de mer än gärna en liten doggybag med sig...;)
Böcker du inte kommer att läsa igen
Har numera enbart faktaböcker i bokhyllan och läser romaner
på paddan, men vid en tidigare flytt gav jag bort sju flyttlådor med
böcker, så den punkten är också fixad ;))
Skor som du inte använder
Autsch! Här har jag att göra. Har inte galet mycket skor men en hel del som
jag inte använder...mest sådana som jag har "ifall om att..." De skall nog bort. 
Onödiga reklamprylar som du fått
Har blivit bra på att tacka nej, eller slänga/ge vidare direkt. 
Det här har jag alltid varit bra på. 
Trasiga strumpor
Hahahaha....jag har rätt torra hälar så här på vintern så förmodligen
sliter jag mer strumpor än vanligt och gubben är bara lat att köpa nya
så här vid jultid märkte vi att vi har ett helt par var! 
Blev att beställa en hög åt oss båda. Han vill ha i olika färger, 
jag vill ha enfärgade som om någon enskild strumpa försvinner så
kan jag ändå hitta ett par. Svarta stumpor i tjugo-pack är min grej...
Utgångna mediciner
Det skall jag ta tag i! Ingen av oss behöver mediciner i någon större
utsträckning men jag har strul med ryggen ibland så har behövt testa
lite olika för att kolla vilket preparat som funkar bäst. Och tror bestämt det
dräller någon gammal relaxant i vår medicinlåda. 
Gamla och onödiga mejl
Det är inte väldigt länge sedan jag städade upp där. Har förresten tre 
mejladresser. En för jobbet, en för privata grejer som är seriösa och en som 
jag använder då jag shoppar på nätet och den sistnämnda har en tendens att
nerlusas av reklam-mejl. Och den behöver städas - igen.
Slitna handdukar
Nja, näe...vi har inte så många att där behöver rensas. Gjorde det för 
några år sedan. Förde mängder av både lakan och handdukar till ett hem
för bortsprungna hundar och katter. De var glada över donationen. 
Trasiga paraplyer
Det har vi nog inte heller så många av. Mer att vi har för många hela paraplyer...
Gubben jobbade under många år som guide för bla Helsingfors stad och hade en 
uppsjö paraplyer i bilen för sina kunder. De har ramlat in i vår skrubb nu. Kanske vi 
borde ge bort lite hela paraplyer...
Manualer som inte längre behövs
Det gjorde jag när vi flyttade senast. Det var länge sedan jag gjort det före det
få högen manualer reducerades till en tredjedel, om ens det. 
Gamla skrivböcker
Ja....oj....jag har säkert en hel låda med oskrivna skrivböcker. Har ju alltid
älskat att skriva, men skriver numera för hand mest butikslistor - om ens det. 
Men skrivböcker....lite känsligt att göra sig av med dem ändå. 
Och sådant här lite ologiskt sentimentala ting har vi väl alla. 
Leksaker som inte längre leks med
Det är skönt nog inget jag längre behöver ta ställning till och försöka
deala med kidsen om. 
Överflödiga glasslådor/plastburkar
Nja, de åker nog direkt i plastinsamlingen. Avskyr plast så sparar inte på
dylikt. Köpte en rejäl hög med glasburkar med trälock från IKEA för något år sedan. 
Dessvärre har mina arvingar också upptäckt hur bra de är, så de där doggybaggyna som jag 
nämnde i början har en tendens att packas in i de här glasskålarna framom plastburkar. 
Ler för mig själv och låtsas om ingenting. Har jag lyckats plantera plast avsky
i mina barn så får jag stå för det, tänker jag. 
Kläder som inte längre passar
Lite autsch här också...inte för att jag skulle bytt storlek åt det ena eller andra håller
under de senaste åren, men har lite svårt att ändå göra mig av med kläder som jag inte
använder speciellt ofta. Jag har alldeles för mycket jackor. Alldeles för många jeans som
jag otroligt sällan använder efter att jag blivit distansarbetare på heltid. 
Trasiga pennor
Här är jag nog en minimalist av naturen. 
Har egentligen bara svarta tuschpennor som jag använder
och är snabb på att slänga dem när de inte längre skriver bra.
Kvitton du inte längre behöver
Efter att gubben blev pensionär från att varit företagare så har vi en 
viss rutin att gå igenom sådant som kan slängas och vad som måste sparas
enligt lag. Där jag har det mesta digitalt så vill han fortfarande spara papper i mappar.
Och DE behöver städas upp - det vet jag....
Tomma batterier
Vi har en plåtburk (av brandsäkerhets-skäl) i köket som när den blir full så tar
någon av oss den med sig och lämnar in tomma batterierna i butiken som tar emot dem. 
Det har vi fått rutin på. 
Torkat och gammalt smink
Just det ja....DET skåpet skall jag nog ta itu med. Sminkar mig ju inte så mycket, men
det oaktat verkar det samlas en del underliga oanvända burkar i mina skåp. 
Hur de nu har hamnat där......?
Skadade smycken
Förmodligen har det med både åldern och att jag är distansjobbare att jag inte använder
så mycket smycken mera. Så har kanske inte så mycket skadade smycken att rensa ut, 
men nog en hel del billiga glimglim som kunde glädja någon annan än mig. 
Gamla ärvda smycken vill jag nog spara, samt de jag fått av männen i mitt liv. 
De som bär på en historia. 
Utgångna varor i skafferiet
Försöker hålla mig med ett beredskapslager för 72 timmar här hemma och det får ju 
inte heller bli gammalt så känner att så småningom börjar jag få kläm på att det
skall finnas grejer i skafferiet, men att de inte får bli gamla. Däremot är jag dålig 
på att baka, så just mjöl har en tendens att bli lite överårigt hos oss. Skulle önska
mindre påsar av mjöl för oss som typ bara använder det till någon sås nu och då.
Förpackningar utan lock
Här tror jag att jag lärt mig av generationen innan mig som sparade på ALLA
plastburkar som bara var möjligt. I synnerhet min svärmor gjorde det. Och behövde
dem aldrig - isynnerhet om de inte hade lock. 
Juldekorationer du inte längre vill ha
Här är det lite tudelat! Jag har inte såååå mycket juldekorationen, och tycker att för
varje år blir det färre som får komma fram. Men har ändå sparat en hel del julgranspynt som 
funnits då ungarna var små, och som jag de facto tycker om, men som jag 
inte plockat fram - inte ens de år vi haft gran - vilket OCKSÅ har blivit allt mer sällan. 
Jag hade gärna haft av de julgranspynt som fanns när jag var liten, men där
tyckte min mamma i tiderna att de vill nu ingen ha när hon flyttade - och slängde dem! 
Så väldigt tudelat det här! 
Minimalisten i mig kolliderar med nostalgikern så det står härliga till.  
Reklamblad och kataloger
Gamla vykort och julkort
Gamla tidningar
De tre sista punkterna får alla åka under en och samma kommentar. 
Dessa har jag lärt att slänga ganska på direkten. När vi flyttade senast så valde vi att 
alla (inklusive de utflyttade ungarna) fick var sin flyttlåda att samla en egen
"Memorylåda". Dit åkte gamla kärleksbrev och kort från tiden då man skickade kort. 
Grejer som man gjort i skolan och sådana saker. 
Men så mycket som numera är digitalt så ser jag inte att det, hos oss, 
samlas så mycket av de här grejerna. 
Jo, kan köpa en mat- eller inredningstidning nu och då, men inte sparar jag dem
heller lika länge som jag gjorde ännu för låt oss säga 10-15 år sedan. 

*

Men visst har jag att rensa i februari även om jag tycker att jag fått
kläm på det här att inte bunkra och lagra i onödan. 
Vet också att jag har en hel del som nu tar utrymme i min 
vardagslagring, fast det kunde - och bör - flyttas över till någon slags 
långtidslagring. Också det en form av rensning. Att flytta över grejer till
en slags långtidsförvaring. Men det är viktigt att inte bar stuva över grejer dit, 
för då är man ofta i ett läge att man hyr extra utrymme för sina prylar. 
Och det är där man behöver vara extra sträng med sig själv. 
Att som privatperson betala för att lagra saker är då det senast skall 
ringa en varningsklocka att det är läge för en rensning. 

Och till det är februari en bra månad. 
Inte så mycket som händer då anyway. 

Kram Maggi



 

LÄR STUGLIVET EN PRAKTISK MINIMALISM?


Vi börjar nu så smått packa ihop oss för att dra hemåt efter nästan fem månader stugliv. 
Har varit intressant att märka hur få klädesplagg jag använt av alla de jag släpade med mig. 
Och då lovar jag att jag var ganska nogräknad redan från början. Samtliga kläder, skor och 
hygiengrejer rymdes galant i en IKEA-kass. Och ändå finns det plagg som 
jag inte alls använt under hela tiden här på stugan. 

Känns nästan lite knasigt med hur lite jag klarat mig. 
Nu spelar det ju in att jag jobbar på distans så jag behöver inte tänka på 
att klä upp mig för kontoret. Men även under hela pandemitiden och nu
efteråt då jag fortsatt distansa så klär jag mig annorlunda då det är arbetsdagar. 
Det är som om jag skulle känna mig lite mer fokuserad, lite mer skärpt då. 
Inbillar jag mig! Heh.
Och så har jag nästan alltid på mig skor då det är arbetsdag. 
I övrigt tassar jag för det mesta barfota. 
Skor är jobb, barfota är fritid. 


Sedan är det faktiskt så att jag har bara använt ett par skor under den här tiden. 
Eller jag har ett par andra med. Snörkängorna som jag tänkte jag skulle använda nu 
på hösten - men det har ju varit så varmt så de har jag haft på mig kanske två gånger. 
Hade också ett par sandaler, men deras botten är så hala att de kan jag inte alls
använda här på klipporna, och så har jag glömt bort att jag har dem ens. 
Mina sneakers börjar verkligen se ut som om de varit med ett bra tag - vilket de 
också har! Tror jag köpte dem -20 eller-21. Och varit mina favoriter varje sommar! 
 
Har man begränsat med förvaringsutrymme så blir det automatiskt att man måste välja bort. 
Och då utkristalliseras också mycket tydligt vilka kläder, skor och accessoarer är
ens verkliga favoriter. När jag kommer hem är det nog läge att se på kläderna i garderoben
med kritisk blick. Inte vill jag hemma heller ha onödiga saker som tar plats, 
även om det råkar finnas förvaringsutrymme. 
Så jo, stugliv gör en till minimalist. Lite i alla fall. Automatiskt.


Sitter i mitt soffhörn och skriver, ute brusar havet sin eviga sång. 
Har lagt på lite klassisk musik och tänt ljusen. Det är hur mysigt som helst. 
De disiga morgnarna, med nattfukt kvar i spindelnäten är lika vackra och
magiska som alltid. Bastun doftar och känns lika gott som alltid.
Ändå börjar jag längta efter golvvärmen i badrummet därhemma. 
Fukten som kryper från skogen och från havet gör allting här lite småkyligt
trots sprakande brasa, elbatterier och det faktum att det är rätt varmt ute för årstiden. 
Jag börjar uppenbarligen längta hem nu! 
Har ätit egen zucchini, rödbetor och morötter så det kommer ut ur öronen. 
Jag längtar efter att en fredagkväll beställa hem en pizza och slippa stå vid spisen. 
Tror gubben längtar efter en diskmaskin han. Han är nämligen min diskmaskin här på stugan. 
Jag tvättar, han diskar, vi lagar båda mat, så har det alltid varit. 

Men hämtmat - det skulle kännas riktigt välkommet! 
Mat som någon annan tillrett och som man kan äta hemma i det där andra soffhörnet. 

En vecka, sedan hämtar jag lilla Iris-kissen och flyttar hem igen. 
Då får det bli höst på riktigt! 

 Kram Maggi


 

MJUK MINIMALISM



Nej, jag är inte en renlärig minimalist. Till det gillar jag alldeles för mycket
vissa onödiga prylar. Men minimalist är jag på det sättet att jag nästan vågar lova att jag inte
äger en enda pryl som jag inte skulle tycka om. Med andra ord är allt det där
som jag inte har en "känslomässig" anknytning till ut- och bortstädat. 
Och under årens lopp har jag ersatt i mitt tycke fula vardagssaker med vackra dito. 
Mycket medveten om att andra ifrågasätter det vackra i skruttiga ting. 
Men i min värld är de det vackraste. Och bidrar till vad jag kallar mjuk minimalism. 

Min minimalism är ju inte raka former och någon enstaka designskål i skåpet. 
Nej, det är mer böljande former och fladdrig tillvaro. 
Men ändå en ganska så strikt linje i vad som behövs och vad som är onödigt. 
Att det finns en vilsamhet i det enkla. 
Kanske till och med en liten hyllning till tider som gått. 
Till en tid där just begreppet tid upplevdes på ett annat sätt än 
det ofta görs i dagens värld. Tidsminimalism? Att all tid inte behöver fyllas med aktivitet. 

 

Har haft den för mig ultimata semestern. Sova tills jag vaknar av mig själv. 
Ofta vid nio-snåret. Ibland tidigare, ibland senare. 
Långfrukostar med gubben, slöläsa mig genom nyhetshändelser på nätet. 
Ibland aktivera sig med nåt, oftast inte. Peta lite i trädgården, läsa en bok. 
Ta en tupplur i skuggan. Snarvla i telefon med en kompis. Chatta med barnen. 
Kolla kylskåpet vad som man skulle röra ihop till middag. Lyssna på radio. 
Hänga byke. Ta en stilla promenad - ryggen bråkar...
Värma bastun. Simma - om inte ryggen bråkar... Glo på de där underbara solnedgångarna. 
Krypa upp i soffhörnen, tända ljus och fortsätta läsa eller se på en serie medan 
sensommarmörkret kryper närmare. Lyssna en stund på gässen 
som så småningom slutar tjattra och somnar de med. 
Tassa upp på loftet, lägga sig och känna det svala lakanet mot huden. 
Känna nattbrisen genom det öppna fönstret innan jag somnar. 
Innehållsmässigt ett rätt minimalistiskt liv, eller hur? 

Men en enkelhet som jag tycker så om. Tacksam är jag över just den läggningen, 
att känna förnöjsamhet i det enkla. En slags mental mjuk minimalism? 

Att hitta det fina i det enkla och att inte ständigt sträva efter mer. 
Varken grejer eller upplevelser. 

 Kram  Maggi

EN STILLA KVÄLL


Det har blivit kväll och från stugans soffhörn ser jag hur ett gäng
gäss sakta seglar in i viken. (på bilden dock en svan ;)).
Har märkt att de gärna övernattar på den låga
stenstranden femtio meter från stugan. Det är så där rofyllt att se
dem komma simmande. Sitter som sagt inne i stugan, uppkrupen i mitt soffhörn. 
Efter den nästan exceptionellt varma maj månad känns de här ganska
normala juni-temperaturerna riktigt kyliga! 
Har tänt en brasa och klängt på ylletofflorna. 


Läste förresten ett par artiklar som fick mig att fundera på det här med hur mycket
grejer vi ändå har. Den ena artikeln handlade om mängden skåp eller andra 
förvaringsutrymmen i våra hem som på sitt sätt bjuder till att ha en massa grejer. 
En kvinna, som jobbar som proffsordnare, sade att vi skulle förmodligen kunna
hålla ordning i våra hem enklare om vi hade färre förvaringsutrymmen. Nu blir det som
om man måste fylla alla hyllor och lådor som man har att tillgå. 

Den andra artikeln gällde hur otroligt mycket grejer, främst kläder, men annat också 
som det blir kvar i skolorna när eleverna galopperat ut på sommarbete. 
Och så är det säkert. Ungar är slarviga och yra.
Så var det också när mina ungar var små. 
Vid våravslutningen fanns det en hel del högar att gå igenom. 
Fast inte tillnärmelsevis i den utsträckning som i skolan i artikeln. 
Den nämnda skolan hade ordnat en "hämta-dina-ungars-grejer" under
ett veckoslut nu i början av juni . Skolan i fråga var inte alldeles liten, flera hundra elever och
mängden kvarglömt var stor. En, alltså ett stycke (!), förälder dök upp för att hämta sina barns grejer. 

Nu är det ju förståeligt om det skulle vara en vante eller en socka som skulle vara borttappad, men
en person från skolan sade att det var frågan om mängder av fina jackor - i en av jackorna hade man hittat
prislappen i fickan - den hade kostat 140 €. Och en massa annat rätt värdefullt. 

Må vara att föräldrarna har råd att köpa en ny jacka till gullgossen i höst men det känns bara så
motbjudande att inte föräldrarna vill lära ut, själva ta ansvar och vara ett gott exempel då 
det gäller både att ta hand om sina ägodelar och att minska på svinnet. 

Och jag tänker att om man inte hade tre eller fem eller ännu fler vinterjackor så 
hade man märkt att en jacka saknas? 

Och hade man inte så många skåp att stuva sina kläder in i så hade man kanske också 
märkt den saknade jackan? 
Människan har ju en tendens att vilja fylla alla tomrum - det sade ordningsproffset också. 
Och den tanken köper jag. 


Här på stugan har vi jätte lite förvaringsutrymme. Eller egentligen finns det
uppe på loftet utrymme, men det är så besvärligt att föra och hämta grejer dit 
så vi använder inte det alls. 
Med tanken, det som ingen för dit, behöver man inte konka ner heller. 

När vi flyttade ut hit till stugan för en dryg månad sedan, och med tanken
att stanna här till höst, så fick jag tänka igenom 
vilka kläder jag skulle ta med mig. Vad skulle jag behöva, vad klara mig utan?

Har har lillungens gamla barnrumsgarderob (den är litenliten) och så några krokar på 
väggen som är mitt klädförvar. Underkläder, strumpor, toppar finns alla i små
upphängda påsar som tar väldigt lite utrymme. Det gäller att tänka som om man skulle
ut och vandra eller på en interrailtur. Det har varit skoj att märka hur lite man verkligen behöver. 
Nu har jag ju förstås turen att jobba på distans så behöver inte tänka på att vara 
uppklädd till jobbet varje dag, så jag har en vit fin-skjortblus o ett par svarta klassiska byxor
att ta till när jag behöver "klä upp mig". Det får räcka för business. 

Kanske borde jag ta och skriva ner vilka kläder jag har och som jag tänker klara mig
med i 5-6 månader? Det har jag inte gjort innan, kollat vad jag har i något som kunde
kallas en slags kapselgarderob. Jag är ju ändå smått road av sådant som är vackert, 
som kläder till exempel, så helt asketisk är jag inte gällande kläder.

Kanske jag faktiskt tar och kollar vad jag egentligen släpat med. Om inte annat så för
att kolla i höst vad jag kan lämna hemma nästa år! 

Ha en skön vecka!

Maggi


 

FRIVILLIG AVSKALNING


Minns inte riktigt när jag insåg att det här med att begränsa sig är en slags "styrka". 
Att välja bort istället för att välja till. 
Märker bara att jag ofta verkstäder detta i mångt och mycket av det jag gör, köper
eller väljer att ha. Jag tilltalas av tanken om minimalism, men min smak är inte fullt så
avskalad som då man får en bild av minimalism framför sig, men jag skalar av
rätt friskt utan att bli så där "asketisk med raka-linjer" i vardagen. 

Jag kanske borde kalla det frivillig avskalning? 

För mig tror jag att det började med kläder faktiskt. Är ju inte speciellt road av mode,
men helt immun är väl inte jag heller. Men över tid har det nu förädlats en färgskala i
min garderob som är  m y c k e t  avskalad. Har faktiskt bara kläder i färger som jag gillar. 
Och de färgerna är svart, grått, grönt, beige, vitt, naturvitt, brunt/orange och lite puder-/ gammelrosa. 

Och när jag kollar så är det de samma färgerna jag har i min inredning. 
Här hemma lite mer vinrött, och på stugan mer grönt och brunt. 

Denna avskalning har hänt egentligen utan att jag tänkt på det "i färger" utan mer att jag 
gjort mig av med saker, grejer, kläder jag inte längre trivs med och på det sättet har
min "färgskala" utkristalliserats och allt onödigt rensats bort. 

Så även om hemmet definitivt inte är minimalistiskt på något sätt så känns det ändå
städat och rensat för att färgskalan är så enkel. Och att välja bort är väldigt befriande. 
Nu har ju jag valt en dov naturfärgskala helt bara av den orsaken att jag gillat de färgerna 
sedan jag var barn. Gillar man färgerna gul-knallblå-cerise så är det ju samma sak. 
Ta bort allt det man inte gillar! 

Eller om man gillar allt - så kan man ju ha det kvar - förstås! 
Det är också ett val. Men i mitt liv och min vardag skulle jag uppleva
det stökigt och inte ge den rofylldhet som jag vill uppleva i min omgivning.
Här tror jag också det här med om man är introvert eller extrovert spelar in. 
Introverta trivs oftare med en mer avskalad, sober färgskala medan 
extroverta gärna tar i med den mer färgsprakande färgpenseln...*)

Och där - efter en galet lång åsnebrygga - kommer jag till det här med att 
välja tema för sommarblommorna. 

Nu låter det ju lite överdrivet, kan man tycka. Man tar lite blommor här, 
och så lite från torget, och det man fått av svärmor och ja...om man trivs med 
denna kakafoni av färger och sorter och stilar så är det ju rätt. 
Men om man inte tycker att det är så där fasligt snyggt så tänker jag att 
tänka i temafärger inte är så tokigt. Och sommarblommor - det är väl få saker som
är så förgängliga men ändå så synliga den tid de är -som just sommarblommor. 

Har själv haft några år nu ett ganska mörkt tema på mina växter. 
Det har varit svarta penséer, mörka bladväxter. 

Och jag vill gärna att mina sommarblommor också skall passa in då sommaren
går mot höst med de nyanser som då dyker upp i naturen. 

Så i år kommer jag att ha färgtema rosa/laxrosa/blekorange

Rosa för att jag tycker om det, och för att det är så fint till alla
de mörkbladiga mångåriga växterna jag har i trädgården. 

Laxrosa för att det är en färg som spänner över en ganska stor
båge, från blekrosa till nästan orange. 

Och där tar blekorange över och välkomnar soliga sommardagar
likaväl som sensommarens dova mustighet. 

Men när jag avskalar så här så behöver jag inte heller i vår ta ställning till 
de blå blommorna, eller de röda, eller de knallgula, eller de röda. 
(Eller jo, jag kanske behöver lite vinrött för att få lite djup i färgskalan, men
det är å andra sidan mycket sådant jag har i de perenna växterna). 

Så här tänker jag om frivillig avskalning. 
Less is more. 

*) Lyssnar på den bedårande podden rödavitarosen, med Victoria Skoglund från Zetas och
Jenny Strömstedt, journalist och programledare på svensk tv. Och i avsnittet där de smått
"kom ihop sig" om hur man definierar begreppet "tivoli" i blomsammanhang kom jag att 
tänka på att Victoria nog tänker mer som en introvert 
medan Jenny är mer åt det extroverta hållet. 
Och så kan det vara att är man mer lagt åt det introverta hållet 
så är "less is more" just det man tycker är lagom. 
Medan en extrovert själ behöver lite mer för att det skall vara ja, lagom. 

*  * *

Och ännu. Gällande kläderna. 
Numera tar det mig noll tid att välja kläder på morgonen.
För med en så avskalad färgskala så kan jag välja kläder med
ögonen stängda och det blir ändå hyfsat bra! 
Och det är fasligt skönt! 








 






SÅ JULERÖTT DET KAN BLI



Urp, så var julmaten (nästan) uppäten, bara de sista skivorna 
gravad röding ligger i kylskåpet och väntar på att landa på en frukost-smörgås. 
Och lite, lite skinka finns kvar som kanske blir en saltig nattbit när jag
framåt småtimmarna blir sugen på nåt efter att fastnat vid någon streaming-serie
eller läst någon bok så det börjar svida i ögonen. 
Det är ju kanske det som är det bästa med julen ändå? 
I det livsskede som jag och de mina just nu befinner mig. 
Denna dåsiga, lugna, tråksköna jul. Älskar det! 

Det där med julklappar har ju hos oss blivit lite comsi comsa de senaste åren. 
Jag köper ofta lite "smålyxigt, men praktiskt" åt pojkarna för det är sådan jag är. 
Inte så mycket för onödigt tjafs, men får gärna ge lite skimmer över vardagen. 
Som riktigt snygga chopsticks eller handskar i lammskinn. 
Gubben får av mig ofta en bok, eller sockor som han behöver, eller...
....sade jag redan att jag har Så Svårt att shoppa något "onödigt" åt någon bara för att det är jul???!!! 

Min äldre son är, som jag kanske nämnde i ett tidigare inlägg, en sann secondhand-person, 
vilket leder till att det oftast ligger väldigt personliga, och ibland överraskande udda, 
julklappar i hans tomtesäck. På ett bra sätt udda, alltså. Eftertänkta men sällan önskade. 
Förstås kan det ju bli lite spontanköp för hans del också där i second-hand butikerna. 
Som dessa jultröjor som blev pojkarnas julklädsel i år. 
Lillungen till vänster och storungen till höger. 
Obs, magen är tröjtomtens - inte hans. Heh!
Skrattande konstaterade vi att de var totalt som nya även där i 
second-hand - med andra ord
hade någon fått dessa tröjor i julklapp i fjol och reaktionen var:
- Vad i helsike skall vi med dessa till - och så hamnade de i 
en secondhandshop. 

(Vilket säkert blir dess öde även hos oss. De är ju underhållande en jul - inte alla jular framöver).
 

Lillungens julshoppandet är rätt långt baserat på hans något 
skrala ung-fattig-studerande-plånbok. Men även om man frånser från
det så har han nog samma ganska pragmatiska läggning gällande 
presenter som jag har. På det sättet kan man liksom lita på att av honom
får man något vettigt - och oftast något man önskat sig också. 
I synnerhet om önskningen ligger i linje med hans budjet. 

Och så har vi gubben då. Vår familjs absolut ivrigaste shoppare
av grejer man inte visste att man behövde. 
Om man frågar vem som helst annan utom honom själv, alltså!
Enligt egen utsago avskyr han att shoppa och ändå "råkade" det komma 
hem med posten ett kvadratmeter stort paket med grejer från hans Ecuador- och Galapagos-
resa. Nu vill jag inte låta tråkig, men tyvärr så shoppar han gärna loss på
typiska turistshoppar utan större eftertanke. Och det kan möjligen resultera i
att samtliga familjemedlemmar får tex ett förkläde i en glad Ecuadorisk-
turist-stuff-stil som bara är (förlåt) fult. Och framför allt onödigt eftersom ingen 
i familjen använder sig av förkläden. Aldrig gjort det. 
Ja, ni fattar den lilla problematiken här? 

Vi har haft våra diskussioner förr om åren också gällande detta:
- Ha en fin resa, älskling, men du behöver inte sedan tömma hotellets turist-shop.
- Nejnej, jag avskyr också sådant skräp.
- Bra, men du brukar ju shoppa ganska glatt i sådana...du är lite sådan.
- Jag nej? Det är jag visst inte! 
- Jo, det är du. Vi klarar oss utan det mesta som finns där. 
- Men något vill man ju hämta hem till familjen. 
- Okej, något smått är ok, men inte typ allt! 

Och så kom det sig att vi alla nu trots allt har rejäl arsenal av
ecuadorianska grejer som vi verkligen inte visste att vi ville ha...

Fast givandets glädje gick det inte att ta miste på...inte denna gång heller. 
Heh!

VARDAGSLYX


Det där med vardagslyx är säkert lite olika för var och en. 
Med dessa bensinpriser börjar det verkligen vara en sann lyx att kunna
hoppa i bilen och åka någonstans lite utanför stan för att kolla in
flyttfåglar och även annars lite komma bort från vardagslunken. 

Inte så exotiskt med gäss på en åker, men stillar vårlängtan, 
det gör det i alla fall! 

Och känner att själv behöver jag inte så mycket mer. 
Däremot kände jag att det var läge att lite skämma bort den äldre sonen. 
Under årens lopp så har han till och ifrån haft skägg och nu igen inne
i en period av skägg på tillväxt, så tänkte passa på
och bjuda på en liten vardagslyxgrej. 


Lite utanför mitt kunskapsområde detta med skägg-accesoarer, men en kam
till skägget har han nu och då talat om. Skulle säkert funkat med vilken kam som helst
(hans uttryck) men det kan ju vara lite extra festligt med en äkta skäggkam? 
Och så det där vaxet. Har förstått att det är något han tidigare använt för han har tydligen en
rätt "spretig" skäggväxt, men vill hålla det i styr. Och det undrar jag inte alls om han alls
ärvt mina hårgener. Nu talar jag inte om skägg, men mina ögonbryn är bångstyriga som bara den.
Och det är hans fars också. Den sistnämnda håller sitt skägg kortkort och jag...ja, tar väl till pincetten
nu och då...(heheheh). 

 

Men ja, alltså doften på det där skäggvaxet är Helt Underbart! 
Undrar om inte gubben min också skall få en lite burk till födelsedagen. 
Inte för att han behöver till sitt korta skägg, men så jag kan dofta på det! 

Och så var texten på kam-lådan lagom lämplig. Grabben jobbar hårt på
att få sitt företag att få luft under vingarna, så helt säkert har han minst 99 andra bekymmer. 
Och då behöver ju skägget inte vara ett av dem. 

Vardagslyx. 

*

Nu skrev jag ju i förra inlägget att det skulle vara bra att rensa ut, och nu då skriver jag
om att skaffa vardags-lyxartiklar. Lite motstridigt kunde man tänka sig. 
Jag är ju på inget sett extrem i mitt minimalism-tänk och
tycker faktiskt att grejer som ger en glädje - även om de inte är något man inte kunde leva utan - 
kan försvara sitt varande. Det är mer de där grejerna som bara tar plats, men inte är vare sig till 
nytta eller lust som jag anser man kan skippa för ett enklare liv. 
Asketism är inte för en livsnjutare. 
Men att avstå från allt som inte får en att njuta av livet är eftersträvansvärt. 

BOKTIPS


 Numera är det sällan jag köper böcker. Jag laddar ner dem. Har vant mig vid att inte sakna strukturen av papper, eller ljudet av att vända ett blad. Det har minskat mängden böcker i hemmet. Inte bara köpta böcker utan också bibbaböcker som ju också tar sin plats. Och eftersom jag gärna läser fler romaner på en gång så finns de alla nu i min padda på nattduksbordet och tar samma fysiska plats om jag så hade fem eller femton (nå, det har jag ju inte...) på gångs på en gång. 

Men så finns de böcker som måste finnas fysiskt. Som natur-, foto-, och trädgårdsböcker. De man återkommer om och om igen. De där visuella. 

Förr hörde inredningsböcker också till denna grupp, men hela den kategorin har försvunnit. Lite av sig själv faktiskt. Kanske för att jag har de prylar jag behöver och allt mer inser att jag snarare behöver mindre än mer. 

Och där kommer vi in på mitt boktips - som faktiskt blev en fysisk bok - men boken kändes så intressant så jag valde att skaffa den nu, och inte vänta på e-boken (om den ens kommer, vilket skulle vara mycket lämpligt, med tanken på temat). 

Men ja, jag var otålig. 

Det är boken 'Tingen' av Ulrika Nielsen. 

Så här står det på bakpärmen: "Vi omger oss av ett oräkneligt antal ting. Vad gör vi med dessa ting och vad gör de med oss? Bouppteckningen efter en död faster innehåller armbandsur, medaljonger, halsband, bestick, spadar, spinnrockar och en askoppmed rullskiva. Tingen har blivit ett problem för de efterlevande, men bär också på ett sammanhang. Ulrika Nielsens diktessä är ett försök att hitta fram till föremålens väsen. I den materialistiska världen är tinget guld. Vad är då människan?"

En mycket läsvärd bok om man ens det minsta är intresserad hur alla ting, all material kanske på verkar oss, på ett sätt som man inte ens tänker på. Jag har, som jag kanske nämnt rensat ut och rensar ut - för det är en process, det har jag insett. Men det blir lättare varje gång och färre saker kommer till. Jag är, och kommer säkert aldrig att bli en renlärig minimalist, men i dagens läge har jag väldigt få saker som inte skulle motivera sitt varande hos mig. Antigen praktiskt eller rent estetisk. Och det tycker jag inte heller man skall glömma. Ett hem skall vara just så man trivs där, men om man sätter tid, eller att man upplever att man sätter för mycket tid till att ordna upp (innan man städar tex). Att det finns saker som inte har en egen plats utan bara flyter - då har man för mycket omkring sig. 

Jag minns faktiskt väldigt tydligt när jag allra första gången tänkte att så här kan jag inte leva. Skam att erkänna att det inte ens gällde mina egna prylar utan mina barns...(Mammapoäng där, liksom!)

Mina pojkar har aldrig varit så mycket för gosedjur, mjukisar. Men det var ju det som var så enkelt att ge som gåva till ett barn. Ett litet - eller stort - gosedjur. Det kom gosedjur från mina kompisar, från kusiner, och grannar till födelsedagar och jul. Min egen mamma kanske i spetsen. Minns att jag en kväll packade en hel svart sopsäck full med gosedjur och förde den till källaren för att upplevares där en tid ifall något barn skulle sakna någon nalle, delfin eller tusenfoting. Det hände inte. 

Någon gång då min äldre redan gick i högstadiet så minns jag att en flicka på hans klass (hon kanske var lite förtjust i honom) kom med en GIGANTISK mjukisnalle till julklapp och jag minns att jag inombords skrek: 

-Neeeeeejjjj!!!! Jag som just har rensat ut mängder av lurvfigurer. 

Tack och lov tog grabben giga-nallen med sig när jag flyttade till studentlyan efter ett tag. 

Det var nog min första insikt att allt inte behövs sparas. Och för de som oroar sig över hur mina barn tog det, så kan jag säga att de aldrig frågade efter mjukisarna i soppåsen, med undantag för en delfin, som fick komma tillbaka till rummet. Visst fanns det mjukisar som pojkarna hade. Bland annat en gris som man kunde knåda till de mest underhållande utryck och som faktiskt hör till de saker som finns i pojkarnas memory-låda. Blir lika fnissig av tanken på alla skratt vi haft med den grisen.

Så allt skall ju inte rensas ut, men mycket nog. Bland annat sådant som man tror att bär på ett minne, fast det egentligen kanske mer är frågan om att man kanske har lite dåligt samvete för att man ger det vidare, eller bara slänger bort det. 

Tycker det är otroligt intressant det här med vad tingen gör med oss. 

Nallen på bilden förresten, den är min. 

Köpt i mogen ålder (avskyr det uttrycket, men det är ändå så talande) och införskaffad just i de tiderna då ungarna började bli vuxna och nallen kom att bli som en slags "symbol" att inga småbarn längre är i knutarna och på något sätt en "vuxenversion" över diverse mjukisdjurs minne - istället för att hundra som funnits. Så kan man också göra. Dessutom gillar jag skinnknutte-nallen skarpt. Och då, fast han inte tillför något praktiskt alls så får han stanna. 

Men ja, boktips var det. Om man vill snusa på att kanske ha lite mindre grejer i sitt liv. 


SPARSMAKAT MED VÅR



Det envisas att vara kallt ute. Knappt så graderna orkar klättra över 0-strecket ens på dagen. Och snön fortsätter lysa kritvit på åkrar och sjöar och bara reflekterar tillbaka alla solstrålar. I morgon är det april och det är fasligt mycket vinterstämning kvar därute. En sådan vår i år. 

Men för att råda lite bot på vårlängtan så köpte jag hem några kvistar av "någon buske", kan ju inte längre bara gå ut och plocka in vad som finns i trädgården. Det får jag vänta med tills det blir att ta sig till stugan. Av olika orsaker blir det att avvakta med det ännu ett tag, men till påsken skall det bli av! 

Beställde i dag ett par böcker som jag skall ta med som påskläsning. En bok åt gubben - som jag också skall läsa - och en åt mig själv - som gubben knappast läser. Den sistnämnda är en bok som tangerar det här med minimalism. Råkade ha radion på idag då boken recenserades och kände direkt att den boken vill jag läsa. Såhär skriver recensenten Marit Lindqvist på Svenska Yle: 

    "Ulrika Nielsens lyriska essä bjuder på många infallsrika ingångar på ämnet saker och ting. 'Tingen' är                 en personligt hållen och resonerande text som utmanar läsaren att se på sin omvärld med putsade glasögon och att förhålla sig till tingen med förhöjd medvetenhet. Att se på sig själv och på tingen med en kritisk och självrannsakande blick: Vem är jag bland alla mina saker, vem är jag utan mina saker?"

Jag har skrivit om det förr, men något hände med mig då jag för några år sedan hade mitt köpstopp. På samma gång blev jag mer sparsmakad, för minimalist vill jag nu ändå inte kalla mig. Vill ju ha det vackert omkring mig, men också redigt så för mig är det viktigt att precis varenda en liten yttepytte pryl har sin egen plats så inget någonsin liksom "söker sin plats" i hemmet. Då är det lätt att hålla ordning fast man inte är så där strikt minimalistisk. 

Men faktum är att jag börjar alltmer trivas med mindre mängd grejer. Och i helgen skall jag ta itu med garderoben. Har snart bott ett år här i vår lägenhet och allt vardagsstuff-kläder jag inte använt sedan flytten hit får nu gå vidare. Helt onödigt att spara i skåpen sådant som ingen glädje ger. Lite småallergisk för Marie Kondo och hennes Spark Joy, men hon har onekligen en poäng där! Om en grej man inte behöver för att "överleva" inte på något annat sätt kan motivera sitt varande i mitt hem så skall det ut. 

Man behöver kanske välja sina grejer med eftertanke och inte samla på bara för att. Jag tror att less is more i så mycket. Jap, i helgen skall det rensas i skåpen. 

OM JULATTRIBUT




 Det är möjligen så att för varje år så blir jag överlag en mer minimalistisk människa som alltmer skalar av och föreklar. På många plan. Inte bara till jul. 

Plockade ju upp mina julpyntlådor från lagret men mest rotade jag bara runt lite och lade det mesta tillbaka i lådan. Ja, vad plockade jag fram egentligen? Inte mycket alls! Julgran skulle det också bli, och en sådan beställde jag hem eftersom grabben min som i många år fört vidare traditionen att sälja julgranar på sin fars hemgård ju inte riktigt funkade i år eftersom gården ju är såld. Först skulle han inte sälja, men så blev det ändå så att trogna kunder hörde sig för om de kunde få beställa julgran av honom oaktat. Han skulle kanske inte hakat på det, för han har ganska fullt upp med annat i livet just nu, men i och med att han har en god vän i ekonomisk knipa så tänkte han att okej då. Och vinsten av granförsäljningen kommer att gå till att hjälpa kompisens familj. Och så kom det sig att min egen julgran också fick gå till välgörenhet när det blev ett akut brist på granar. 

Nu skulle jag ju ha all tid i världen att ännu skaffa oss en annan gran, men det känns överflödigt nu. På något sätt känns det riktigt bra att min gran får glädja hos någon annan - och dessutom bidrar lite till en familj i knipa. Faktum är att på något plan så bidrog den bortgivna granen till mer julstämning än den hade gett om jag valt att ha den kvar. Lite avigt, men så är det. 

Så ja, min "julgran" i år är då en kvist av hemlock som jag fick då en sådan skulle beskäras i grannskapet. Helt otroligt fina grenar och kottar som hållits sig fint på balkongen i över en dryg månad och nu inne lika fin! Överraskad att inte blombutiker har insett det och har av dem till försäljning. Och kottarna är ju alldeles ljuvliga! 


BARA NÅGOT SMÅTT


Jag blev och fundera på varifrån mitt "behov" av att skala av och rensa ut egentligen kommer. Det finns ju de som säger att om man har kaos på insidan (av sig själv) så måste man ha ordning på utsidan. Och att de som tål en del stök är mer "harmoniska". Njah...jag har nog varit typ lika o-kaotiskt på insidan nu som alltid, jag bara mest tycker att det är skönt med någon slags ordning. Och som estet vill man ju ha en slags estetisk ordning omkring sig. Däremot har jag blivit mycket bättre på att ha ordning dit ingen tittar, dvs i skåp och lådor. Men ordning och att ha färre saker är två olika saker. 

Nu är det ett bra tag sedan jag vandrat så där på riktigt eller åkt på resor med begränsat utrymme för grejs, men jag tror att jag har med mig något från det i min vardag. Att man klarar sig med så mycket mindre. 

Vad jag däremot inte kan motstå är miniförpackningar som är guld när man skall ut och resa och vill banta ner sin förpackning. Ovan på bild:  handkräm (klarar mig inte utan) tandkräm, tvål (som man kan tvätta håret med) och parfym (för fåfängans skull) som tar nästan lika lite utrymme som min mobiltelefon. 
Jag har dessutom en handfull små kombo tandborste/tandkräm i storlek av en läppomada, som jag snott från något hotell. Sådant här kan jag samla på mig - minimalistiska tankar till trots. 
Tur att de inte tar mer utrymme än att alla dessa mini-grejer ryms i en frysask, hahahaha...


I övrigt är det väl bara att fortsätta njuta höst, en har ju semester vet jag! Gula löv och tända ljus.
Man behöver väl inte så mycket mer, eller hur? 





 

RENSA UT



Jag har väl snusat på det här med less is more ett bra tag nu, och känner väl att jag attraheras av minimalism i någon mån. Framför allt så hjälper en flytt till att känslomässigt få avstånd till sina ting. Ting som man tror är viktiga, men som kanske inte ändå är det. Inte på riktigt. 

Jag tycker ju om att pynta och ha det vackert omkring mig, så såpass långt att avstå från allt det - dit vill jag ju inte. Men mindre räcker, kan jag känna. Vi har ju mer samlare i släkten (på gubbens sida då...heh) än vad det finns sådana som skulle kalla sig minimalister. Och det där med att samla på sig och inte låta saker gå vidare - det har jag lite svårt med. Så där att hem och lager blir överfulla av saker. Reflekterade häromkvällen över det här med lager, faktiskt. 

Minns att jag svettades lite över hur litet vårt lager här i bolaget är och än har jag inte haft tid att sätta det i ordning så där som att skaffa hyllor och så. Nu står där bara flyttlådor. Och min insikt...ja den var att jag minns absolut inte vad jag har i dessa lådor! 

Jo, en innehåller julpynt. Men i de övriga. Ingen aning! Jag har bott här nu i fyra månader och där nere i lagret finns inget jag saknat eller behövt. Det är lite småskrämmande. Har jag ett litet lager fullt med grejer som jag inte ens vet vad jag har där...Och som jag uppenbarligen inte behöver. 

Skall bli intressant att se hur mycket som får åka vidare på nya äventyr när jag väl kommer så långt att jag börjar rensa upp och rensa ut i lagret. Jag njuter otroligt mycket av att få mina knutar rensade i grunden tack vare flytten. 

Sedan kanske det ligger lite i tiden att man börjar tycka att det är lite onödigt med så mycket grejer, och definitivt har det med ålder att göra. För även om jag förhoppningsvis har en hel del år kvar här på jorden så är det skönt att tänka att det inte finns mängder av grejer att rensa upp efter mig. 

Upplyft av känslan som rensandet ger skall jag nu då jag åker till stugan för att njuta några semesterdagar där och stänga ner samtidigt passa på att rensa ut där också. Och jo...jag njuter faktiskt av det så en semesterdag offrar jag så gärna på den sysslan. 

LJUVA MORGONSTUND




I morse när jag steg upp för att faktiskt inleda min sista arbetsdag innan lite h ö s t s e m e s t e r så såg det ut såhär utanför mitt hemmakontor. Det var en regnfront på kommande in över sjön och solen hade precis klättrat över trädtopparna bakom och lyste upp stranden mittemot. Blev så mycket färg på en gång att jag nästan satte kaffet i halsen. Hur fin kan en morgonkaffestund bli? 

Och i allt detta blir det att vara ledig i en dryg vecka! Så välkommet. 

Har en hel del att ta itu med här hemma. Även om vi har det mesta på plats så att det fungerar som ett hem, så är det ändå en hel del som söker sin plats - eller sitt existensberättigande. Som jag kanske nämnt så är lägenheten i helt annan stil och tidsepok än något annat jag bott i sedan barn faktiskt, så det blir att tänka till och uppväga vad skall stanna och vad skall ges ett nytt hem någon annanstans. 

Har ju lite snusat på det här med att ha mindre grejer, någon slags minimalistiska tankar har ju bosatt sig i min hjärna, och jag märker att jag pyntar till av bara farten. Och jag vet inte om jag är den personen längre? Inte med det sortens pynt jag hade innan. Den här lägenheten har en egen stil. En stil som jag inte riktigt än är du med. Inte alls på det sättet att jag inte skulle tycka om lägenheten. Jag älskar den! 

Och jag älskar att bo i lägenhet! I alla fall i det här bolaget. Som att bo i en liten by, fast i stan! Bara jag har tid skall jag ta er på en tur utomhus. Men inomhus känner jag att mycket av de möbler jag haft innan inte riktigt passar. Jag har ju bott i gamla hus, eller wannabegamla hus och då har mina gamla kantstötta möbler passat in så bra - med någon modern möbel som en twist eller krydda. 

Men nu känns det tvärtom, som om lägenheten ropade efter mer moderna grejer och de där gamla kantstötta bara skulle få bli kvar som en twist eller krydda. Och så är det det här med gardiner...

Men det tar vi en annan gång. Gardiner är svårt! 

To be or not to be.