MAN BEHÖVER SÅ LITE

Häromdagen frågade en av gubbens nya bekanta, som är en inbiten

stadsbo, att hur stort sommarhus har vi riktigt när vi kan stanna där

i månader utan att komma hem (efter mer kläder) emellan. 

Han skulle bara veta! Huvudstugan, låter pompöst,  är kanske 35 m2 och består av ett

rum och ett pyttelitet - men effektivt - kök som vi brukar sjunga om att

"detta kök är inte stort nog för oss två..."

Sedan finns det en liten övervåning som egentligen bara består av lite förvaringsutrymme

under snedtaket och en gång och ett sovrum där man knappt kan stå rak som

fylls nästan helt av vår dubbelsäng som inte ens är fullbred. 

Så har vi verandan, som är till hälften öppen, som innefattar en soffa/säng

ett bord med en elgrill på och så ett utdragbart matbord för 4-8 personer. 

Sommartid intas de flesta måltider där, oavsett väder. 

Inne i stugan finns också ett matbord men faktum är att det skall vara 

riktigt ruskigt väder för att vi skall äta där. Inne finns också en skön soffa att 

sjunka ner i när det blivit mörkt ute och man tänt en brasa för att

antingen värma upp eller bara få bort fukten från...allt. 

När stugan ligger bara några tiotal meter från öppet hav så är det

ibland som att vara på en båt - allt är fuktigt mest hela tiden. 

Så finns där också en liten garderob. En som lillungen hade när han var liten,

så vi talar i barnstorlek. Lite lägre, lite smalare, lite färre hyllor och en klädstång

som är hög nog för en skjortblus, men allt som är längre än det får jag hänga 

på gardinstången bakom soffan. Funkar samtidigt som gardin...heh. 

På krokar i skrubben har jag påsar för strumpor, undisar, bh:n, toppar

Sparar massor med utrymme och efter ett tag lär jag mig att påsen med gult

band är för undisar, den minsta för strumpor etc.

I en liten stuga får man tänka som i en husvagn, eller i en båt. Man 

behöver inte så mycket. 

Vi har en liten, yttepytte, gäststuga - kallas sovstugan -som bara rymmer

två sängar och ett nattduksbord samt två hyllor ovanför sängarna. 

Och några krokar på väggarna för att hänga kläderna på. 

Ungarna och deras kompisar har huserat där. Numera är det en 

liten fristad om man vill dra sig tillbaka för en tupplur, eller för att läsa en

bok i lugn och ro. Fast nå...lugn och ro finns här överallt när medelåldern 

bland de som huserar här just nu är 56 år...kattens ålder frånräknat! 

Vi har alltså storungen på besök, så han drar ner medelåldern något.....heh! 

Handdukarna förvaras i en korg utanför bastun. Och torkas antingen på tvättlinan, den

är förresten förnyad i år till en i gammal stil, en mer autentisk än den förfärliga i

knallblå plast som hängt med i eviga tider och som jag bara inte fått utbytt. 

I år brast den, så ja...det var på tiden.  

Ja, eller så torkar vi dem i eftervärmen i bastun. 

Så har vi det sk.annexet. Låter lite tilltaget det också, men är egentligen

ett sommarkök, men utan just kök, med glasdörrar och två stora fönster, men kvadratmetrar

kanske någonstans mellan 12 och 15? Minns inte helt. Där finns en enkelsäng som kan

fås till en dubbelsäng vid behov. Mitt skrivbord för de dagar jag distansjobbar, finns där 

och ett par små garderober (också de i typ barnstorlek, fast nya) som slukar printer och annat som

jag behöver i jobbet och så lakan, extra sängkläder och gubbens kläder. 

Låter lite oromantiskt, men förr sov vi tillsammans i huvudstugans övervåning, men 

eftersom han - med åldern - stiger upp ett par gånger för att kissa och trapporna

upp är mer som en stege och han inte vill tända lampan för att inte väcka mig (snällt) 

så han ser var han skall gå utan att ramla och slå ihjäl sig, så sover han i annexet. 

Själv sover jag lite enligt väder och vind beroende på här

eller där. Sommartid när nätterna är hyfsat varma sover jag gärna på verandan

men i synnerhet när det börjar bli så där tokfuktigt så drar jag mig till övervåningen. 

Vi har två toan. En traditionell torrtoa som är den vi använder mest, men har 

också skaffat en el-toa som faktiskt används jättelite, men installerades med 

tanke på att man inte blir yngre...

Och för de där riktigt mörka och kalla höst- och vinterkvällarna. 

Så nej, det är inte ett stort hus vi lever våra sommarmånader i. Och inte har vi så mycket

grejer heller. Undisar och så handtvättar jag efter behov och när det behövs större

tvätt så bokar jag tvättstugan inne i byn och passar samtidigt på att äta en god

lunch medan tvätten sköter sig. En snyggtröja blev jag tvungen att inhandla i 

sommar. Men utöver det har jag klarat mig med det jag hade med mig. Och

det rymdes i en lite större korgkass, så inga kappsäckar här, inte. 

Det som är intressant med det här, att inte ha så mycket utrymme, men samtidigt

stanna för en längre tid, är att inse med hur lite man klarar sig. Och det alldeles

utmärkt. Vilket får mig att undra vad det är som jag fyller mina skåp därhemma

med? Okej, det må vara vinterkläder och sådant som ju tar plats. Men ändå. 

Att bo så här en längre tid får en att inse hur lite man behöver 

och ändå liksom ha allt. 

Har sett på nytt den charmerande serien Badehotellet i sommar och tänkt att hur sjutton 

klarade de sig med bara ett rum en hel sommar, men jo man klarar sig. 

Hur bra som helst. Och det är ganska befriande! 

Kram från Maggi

 

RENSA I FEBRUARI

Slösurfade i dag någonstans på internätet och snubblade över en lista 

vad man kan rensa ut ur sitt hem. Jag är ju lite förtjust i det där

minimalist-tänket även om min inredningsstil (eller stil å stil) inte

är den traditionellt minimalistiska. Till det är jag alldeles för förtjust i 

inredningsdetaljer och alldeles för ivrig dekorerare. Vill ha ett ombonat, 

lite småbohemiskt gammeldags hem med en hel del skruttiga 

gamla ting och inte alls ett kliniskt avskalat hem vilket många tänker på

då man nämner minimalism. Men den här listan tangerar inte alls 

prylar hemma på det sättet, men där finns en del grejer som kan vara

bra att bli påmind om att man kan och bör rensa ut. 

Listan är följande: 

Tomma förpackningar

Just det har jag inte så mycket för när sönerna är hos oss och äta

så tar de mer än gärna en liten doggybag med sig...;)

Böcker du inte kommer att läsa igen

Har numera enbart faktaböcker i bokhyllan och läser romaner

på paddan, men vid en tidigare flytt gav jag bort sju flyttlådor med

böcker, så den punkten är också fixad ;))

Skor som du inte använder

Autsch! Här har jag att göra. Har inte galet mycket skor men en hel del som

jag inte använder...mest sådana som jag har "ifall om att..." De skall nog bort. 

Onödiga reklamprylar som du fått

Har blivit bra på att tacka nej, eller slänga/ge vidare direkt. 

Det här har jag alltid varit bra på. 

Trasiga strumpor

Hahahaha....jag har rätt torra hälar så här på vintern så förmodligen

sliter jag mer strumpor än vanligt och gubben är bara lat att köpa nya

så här vid jultid märkte vi att vi har ett helt par var! 

Blev att beställa en hög åt oss båda. Han vill ha i olika färger, 

jag vill ha enfärgade som om någon enskild strumpa försvinner så

kan jag ändå hitta ett par. Svarta stumpor i tjugo-pack är min grej...

Utgångna mediciner

Det skall jag ta tag i! Ingen av oss behöver mediciner i någon större

utsträckning men jag har strul med ryggen ibland så har behövt testa

lite olika för att kolla vilket preparat som funkar bäst. Och tror bestämt det

dräller någon gammal relaxant i vår medicinlåda. 

Gamla och onödiga mejl

Det är inte väldigt länge sedan jag städade upp där. Har förresten tre 

mejladresser. En för jobbet, en för privata grejer som är seriösa och en som 

jag använder då jag shoppar på nätet och den sistnämnda har en tendens att

nerlusas av reklam-mejl. Och den behöver städas - igen.

Slitna handdukar

Nja, näe...vi har inte så många att där behöver rensas. Gjorde det för 

några år sedan. Förde mängder av både lakan och handdukar till ett hem

för bortsprungna hundar och katter. De var glada över donationen. 

Trasiga paraplyer

Det har vi nog inte heller så många av. Mer att vi har för många hela paraplyer...

Gubben jobbade under många år som guide för bla Helsingfors stad och hade en 

uppsjö paraplyer i bilen för sina kunder. De har ramlat in i vår skrubb nu. Kanske vi 

borde ge bort lite hela paraplyer...

Manualer som inte längre behövs

Det gjorde jag när vi flyttade senast. Det var länge sedan jag gjort det före det

få högen manualer reducerades till en tredjedel, om ens det. 

Gamla skrivböcker

Ja....oj....jag har säkert en hel låda med oskrivna skrivböcker. Har ju alltid

älskat att skriva, men skriver numera för hand mest butikslistor - om ens det. 

Men skrivböcker....lite känsligt att göra sig av med dem ändå. 

Och sådant här lite ologiskt sentimentala ting har vi väl alla. 

Leksaker som inte längre leks med

Det är skönt nog inget jag längre behöver ta ställning till och försöka

deala med kidsen om. 

Överflödiga glasslådor/plastburkar

Nja, de åker nog direkt i plastinsamlingen. Avskyr plast så sparar inte på

dylikt. Köpte en rejäl hög med glasburkar med trälock från IKEA för något år sedan. 

Dessvärre har mina arvingar också upptäckt hur bra de är, så de där doggybaggyna som jag 

nämnde i början har en tendens att packas in i de här glasskålarna framom plastburkar. 

Ler för mig själv och låtsas om ingenting. Har jag lyckats plantera plast avsky

i mina barn så får jag stå för det, tänker jag. 

Kläder som inte längre passar

Lite autsch här också...inte för att jag skulle bytt storlek åt det ena eller andra håller

under de senaste åren, men har lite svårt att ändå göra mig av med kläder som jag inte

använder speciellt ofta. Jag har alldeles för mycket jackor. Alldeles för många jeans som

jag otroligt sällan använder efter att jag blivit distansarbetare på heltid. 

Trasiga pennor

Här är jag nog en minimalist av naturen. 

Har egentligen bara svarta tuschpennor som jag använder

och är snabb på att slänga dem när de inte längre skriver bra.

Kvitton du inte längre behöver

Efter att gubben blev pensionär från att varit företagare så har vi en 

viss rutin att gå igenom sådant som kan slängas och vad som måste sparas

enligt lag. Där jag har det mesta digitalt så vill han fortfarande spara papper i mappar.

Och DE behöver städas upp - det vet jag....

Tomma batterier

Vi har en plåtburk (av brandsäkerhets-skäl) i köket som när den blir full så tar

någon av oss den med sig och lämnar in tomma batterierna i butiken som tar emot dem. 

Det har vi fått rutin på. 

Torkat och gammalt smink

Just det ja....DET skåpet skall jag nog ta itu med. Sminkar mig ju inte så mycket, men

det oaktat verkar det samlas en del underliga oanvända burkar i mina skåp. 

Hur de nu har hamnat där......?

Skadade smycken

Förmodligen har det med både åldern och att jag är distansjobbare att jag inte använder

så mycket smycken mera. Så har kanske inte så mycket skadade smycken att rensa ut, 

men nog en hel del billiga glimglim som kunde glädja någon annan än mig. 

Gamla ärvda smycken vill jag nog spara, samt de jag fått av männen i mitt liv. 

De som bär på en historia. 

Utgångna varor i skafferiet

Försöker hålla mig med ett beredskapslager för 72 timmar här hemma och det får ju 

inte heller bli gammalt så känner att så småningom börjar jag få kläm på att det

skall finnas grejer i skafferiet, men att de inte får bli gamla. Däremot är jag dålig 

på att baka, så just mjöl har en tendens att bli lite överårigt hos oss. Skulle önska

mindre påsar av mjöl för oss som typ bara använder det till någon sås nu och då.

Förpackningar utan lock

Här tror jag att jag lärt mig av generationen innan mig som sparade på ALLA

plastburkar som bara var möjligt. I synnerhet min svärmor gjorde det. Och behövde

dem aldrig - isynnerhet om de inte hade lock. 

Juldekorationer du inte längre vill ha

Här är det lite tudelat! Jag har inte såååå mycket juldekorationen, och tycker att för

varje år blir det färre som får komma fram. Men har ändå sparat en hel del julgranspynt som 

funnits då ungarna var små, och som jag de facto tycker om, men som jag 

inte plockat fram - inte ens de år vi haft gran - vilket OCKSÅ har blivit allt mer sällan. 

Jag hade gärna haft av de julgranspynt som fanns när jag var liten, men där

tyckte min mamma i tiderna att de vill nu ingen ha när hon flyttade - och slängde dem! 

Så väldigt tudelat det här! 

Minimalisten i mig kolliderar med nostalgikern så det står härliga till.  

Reklamblad och kataloger

Gamla vykort och julkort

Gamla tidningar

De tre sista punkterna får alla åka under en och samma kommentar. 

Dessa har jag lärt att slänga ganska på direkten. När vi flyttade senast så valde vi att 

alla (inklusive de utflyttade ungarna) fick var sin flyttlåda att samla en egen

"Memorylåda". Dit åkte gamla kärleksbrev och kort från tiden då man skickade kort. 

Grejer som man gjort i skolan och sådana saker. 

Men så mycket som numera är digitalt så ser jag inte att det, hos oss, 

samlas så mycket av de här grejerna. 

Jo, kan köpa en mat- eller inredningstidning nu och då, men inte sparar jag dem

heller lika länge som jag gjorde ännu för låt oss säga 10-15 år sedan. 

*

Men visst har jag att rensa i februari även om jag tycker att jag fått

kläm på det här att inte bunkra och lagra i onödan. 

Vet också att jag har en hel del som nu tar utrymme i min 

vardagslagring, fast det kunde - och bör - flyttas över till någon slags 

långtidslagring. Också det en form av rensning. Att flytta över grejer till

en slags långtidsförvaring. Men det är viktigt att inte bar stuva över grejer dit, 

för då är man ofta i ett läge att man hyr extra utrymme för sina prylar. 

Och det är där man behöver vara extra sträng med sig själv. 

Att som privatperson betala för att lagra saker är då det senast skall 

ringa en varningsklocka att det är läge för en rensning. 

Och till det är februari en bra månad. 

Inte så mycket som händer då anyway. 

Kram Maggi

 

LÄR STUGLIVET EN PRAKTISK MINIMALISM?

Vi börjar nu så smått packa ihop oss för att dra hemåt efter nästan fem månader stugliv. 

Har varit intressant att märka hur få klädesplagg jag använt av alla de jag släpade med mig. 

Och då lovar jag att jag var ganska nogräknad redan från början. Samtliga kläder, skor och 

hygiengrejer rymdes galant i en IKEA-kass. Och ändå finns det plagg som 

jag inte alls använt under hela tiden här på stugan. 

Känns nästan lite knasigt med hur lite jag klarat mig. 

Nu spelar det ju in att jag jobbar på distans så jag behöver inte tänka på 

att klä upp mig för kontoret. Men även under hela pandemitiden och nu

efteråt då jag fortsatt distansa så klär jag mig annorlunda då det är arbetsdagar. 

Det är som om jag skulle känna mig lite mer fokuserad, lite mer skärpt då. 

Inbillar jag mig! Heh.

Och så har jag nästan alltid på mig skor då det är arbetsdag. 

I övrigt tassar jag för det mesta barfota. 

Skor är jobb, barfota är fritid. 

Sedan är det faktiskt så att jag har bara använt ett par skor under den här tiden. 

Eller jag har ett par andra med. Snörkängorna som jag tänkte jag skulle använda nu 

på hösten - men det har ju varit så varmt så de har jag haft på mig kanske två gånger. 

Hade också ett par sandaler, men deras botten är så hala att de kan jag inte alls

använda här på klipporna, och så har jag glömt bort att jag har dem ens. 

Mina sneakers börjar verkligen se ut som om de varit med ett bra tag - vilket de 

också har! Tror jag köpte dem -20 eller-21. Och varit mina favoriter varje sommar! 

 

Har man begränsat med förvaringsutrymme så blir det automatiskt att man måste välja bort. 

Och då utkristalliseras också mycket tydligt vilka kläder, skor och accessoarer är

ens verkliga favoriter. När jag kommer hem är det nog läge att se på kläderna i garderoben

med kritisk blick. Inte vill jag hemma heller ha onödiga saker som tar plats, 

även om det råkar finnas förvaringsutrymme. 

Så jo, stugliv gör en till minimalist. Lite i alla fall. Automatiskt.

Sitter i mitt soffhörn och skriver, ute brusar havet sin eviga sång. 

Har lagt på lite klassisk musik och tänt ljusen. Det är hur mysigt som helst. 

De disiga morgnarna, med nattfukt kvar i spindelnäten är lika vackra och

magiska som alltid. Bastun doftar och känns lika gott som alltid.

Ändå börjar jag längta efter golvvärmen i badrummet därhemma. 

Fukten som kryper från skogen och från havet gör allting här lite småkyligt

trots sprakande brasa, elbatterier och det faktum att det är rätt varmt ute för årstiden. 

Jag börjar uppenbarligen längta hem nu! 

Har ätit egen zucchini, rödbetor och morötter så det kommer ut ur öronen. 

Jag längtar efter att en fredagkväll beställa hem en pizza och slippa stå vid spisen. 

Tror gubben längtar efter en diskmaskin han. Han är nämligen min diskmaskin här på stugan. 

Jag tvättar, han diskar, vi lagar båda mat, så har det alltid varit. 

Men hämtmat - det skulle kännas riktigt välkommet! 

Mat som någon annan tillrett och som man kan äta hemma i det där andra soffhörnet. 

En vecka, sedan hämtar jag lilla Iris-kissen och flyttar hem igen. 

Då får det bli höst på riktigt! 

 Kram Maggi

 

MJUK MINIMALISM

Nej, jag är inte en renlärig minimalist. Till det gillar jag alldeles för mycket

vissa onödiga prylar. Men minimalist är jag på det sättet att jag nästan vågar lova att jag inte

äger en enda pryl som jag inte skulle tycka om. Med andra ord är allt det där

som jag inte har en "känslomässig" anknytning till ut- och bortstädat. 

Och under årens lopp har jag ersatt i mitt tycke fula vardagssaker med vackra dito. 

Mycket medveten om att andra ifrågasätter det vackra i skruttiga ting. 

Men i min värld är de det vackraste. Och bidrar till vad jag kallar mjuk minimalism. 

Min minimalism är ju inte raka former och någon enstaka designskål i skåpet. 

Nej, det är mer böljande former och fladdrig tillvaro. 

Men ändå en ganska så strikt linje i vad som behövs och vad som är onödigt. 

Att det finns en vilsamhet i det enkla. 

Kanske till och med en liten hyllning till tider som gått. 

Till en tid där just begreppet tid upplevdes på ett annat sätt än 

det ofta görs i dagens värld. Tidsminimalism? Att all tid inte behöver fyllas med aktivitet. 

 

Har haft den för mig ultimata semestern. Sova tills jag vaknar av mig själv. 

Ofta vid nio-snåret. Ibland tidigare, ibland senare. 

Långfrukostar med gubben, slöläsa mig genom nyhetshändelser på nätet. 

Ibland aktivera sig med nåt, oftast inte. Peta lite i trädgården, läsa en bok. 

Ta en tupplur i skuggan. Snarvla i telefon med en kompis. Chatta med barnen. 

Kolla kylskåpet vad som man skulle röra ihop till middag. Lyssna på radio. 

Hänga byke. Ta en stilla promenad - ryggen bråkar...

Värma bastun. Simma - om inte ryggen bråkar... Glo på de där underbara solnedgångarna. 

Krypa upp i soffhörnen, tända ljus och fortsätta läsa eller se på en serie medan 

sensommarmörkret kryper närmare. Lyssna en stund på gässen 

som så småningom slutar tjattra och somnar de med. 

Tassa upp på loftet, lägga sig och känna det svala lakanet mot huden. 

Känna nattbrisen genom det öppna fönstret innan jag somnar. 

Innehållsmässigt ett rätt minimalistiskt liv, eller hur? 

Men en enkelhet som jag tycker så om. Tacksam är jag över just den läggningen, 

att känna förnöjsamhet i det enkla. En slags mental mjuk minimalism? 

Att hitta det fina i det enkla och att inte ständigt sträva efter mer. 

Varken grejer eller upplevelser. 

 Kram  Maggi

EN STILLA KVÄLL

Det har blivit kväll och från stugans soffhörn ser jag hur ett gäng

gäss sakta seglar in i viken. (på bilden dock en svan ;)).

Har märkt att de gärna övernattar på den låga

stenstranden femtio meter från stugan. Det är så där rofyllt att se

dem komma simmande. Sitter som sagt inne i stugan, uppkrupen i mitt soffhörn. 

Efter den nästan exceptionellt varma maj månad känns de här ganska

normala juni-temperaturerna riktigt kyliga! 

Har tänt en brasa och klängt på ylletofflorna. 

Läste förresten ett par artiklar som fick mig att fundera på det här med hur mycket

grejer vi ändå har. Den ena artikeln handlade om mängden skåp eller andra 

förvaringsutrymmen i våra hem som på sitt sätt bjuder till att ha en massa grejer. 

En kvinna, som jobbar som proffsordnare, sade att vi skulle förmodligen kunna

hålla ordning i våra hem enklare om vi hade färre förvaringsutrymmen. Nu blir det som

om man måste fylla alla hyllor och lådor som man har att tillgå. 

Den andra artikeln gällde hur otroligt mycket grejer, främst kläder, men annat också 

som det blir kvar i skolorna när eleverna galopperat ut på sommarbete. 

Och så är det säkert. Ungar är slarviga och yra.

Så var det också när mina ungar var små. 

Vid våravslutningen fanns det en hel del högar att gå igenom. 

Fast inte tillnärmelsevis i den utsträckning som i skolan i artikeln. 

Den nämnda skolan hade ordnat en "hämta-dina-ungars-grejer" under

ett veckoslut nu i början av juni . Skolan i fråga var inte alldeles liten, flera hundra elever och

mängden kvarglömt var stor. En, alltså ett stycke (!), förälder dök upp för att hämta sina barns grejer. 

Nu är det ju förståeligt om det skulle vara en vante eller en socka som skulle vara borttappad, men

en person från skolan sade att det var frågan om mängder av fina jackor - i en av jackorna hade man hittat

prislappen i fickan - den hade kostat 140 €. Och en massa annat rätt värdefullt. 

Må vara att föräldrarna har råd att köpa en ny jacka till gullgossen i höst men det känns bara så

motbjudande att inte föräldrarna vill lära ut, själva ta ansvar och vara ett gott exempel då 

det gäller både att ta hand om sina ägodelar och att minska på svinnet. 

Och jag tänker att om man inte hade tre eller fem eller ännu fler vinterjackor så 

hade man märkt att en jacka saknas? 

Och hade man inte så många skåp att stuva sina kläder in i så hade man kanske också 

märkt den saknade jackan? 

Människan har ju en tendens att vilja fylla alla tomrum - det sade ordningsproffset också. 

Och den tanken köper jag. 

Här på stugan har vi jätte lite förvaringsutrymme. Eller egentligen finns det

uppe på loftet utrymme, men det är så besvärligt att föra och hämta grejer dit 

så vi använder inte det alls. 

Med tanken, det som ingen för dit, behöver man inte konka ner heller. 

När vi flyttade ut hit till stugan för en dryg månad sedan, och med tanken

att stanna här till höst, så fick jag tänka igenom 

vilka kläder jag skulle ta med mig. Vad skulle jag behöva, vad klara mig utan?

Har har lillungens gamla barnrumsgarderob (den är litenliten) och så några krokar på 

väggen som är mitt klädförvar. Underkläder, strumpor, toppar finns alla i små

upphängda påsar som tar väldigt lite utrymme. Det gäller att tänka som om man skulle

ut och vandra eller på en interrailtur. Det har varit skoj att märka hur lite man verkligen behöver. 

Nu har jag ju förstås turen att jobba på distans så behöver inte tänka på att vara 

uppklädd till jobbet varje dag, så jag har en vit fin-skjortblus o ett par svarta klassiska byxor

att ta till när jag behöver "klä upp mig". Det får räcka för business. 

Kanske borde jag ta och skriva ner vilka kläder jag har och som jag tänker klara mig

med i 5-6 månader? Det har jag inte gjort innan, kollat vad jag har i något som kunde

kallas en slags kapselgarderob. Jag är ju ändå smått road av sådant som är vackert, 

som kläder till exempel, så helt asketisk är jag inte gällande kläder.

Kanske jag faktiskt tar och kollar vad jag egentligen släpat med. Om inte annat så för

att kolla i höst vad jag kan lämna hemma nästa år! 

Ha en skön vecka!

Maggi

 

FRIVILLIG AVSKALNING

Minns inte riktigt när jag insåg att det här med att begränsa sig är en slags "styrka". 

Att välja bort istället för att välja till. 

Märker bara att jag ofta verkstäder detta i mångt och mycket av det jag gör, köper

eller väljer att ha. Jag tilltalas av tanken om minimalism, men min smak är inte fullt så

avskalad som då man får en bild av minimalism framför sig, men jag skalar av

rätt friskt utan att bli så där "asketisk med raka-linjer" i vardagen. 

Jag kanske borde kalla det frivillig avskalning? 

För mig tror jag att det började med kläder faktiskt. Är ju inte speciellt road av mode,

men helt immun är väl inte jag heller. Men över tid har det nu förädlats en färgskala i

min garderob som är  m y c k e t  avskalad. Har faktiskt bara kläder i färger som jag gillar. 

Och de färgerna är svart, grått, grönt, beige, vitt, naturvitt, brunt/orange och lite puder-/ gammelrosa. 

Och när jag kollar så är det de samma färgerna jag har i min inredning. 

Här hemma lite mer vinrött, och på stugan mer grönt och brunt. 

Denna avskalning har hänt egentligen utan att jag tänkt på det "i färger" utan mer att jag 

gjort mig av med saker, grejer, kläder jag inte längre trivs med och på det sättet har

min "färgskala" utkristalliserats och allt onödigt rensats bort. 

Så även om hemmet definitivt inte är minimalistiskt på något sätt så känns det ändå

städat och rensat för att färgskalan är så enkel. Och att välja bort är väldigt befriande. 

Nu har ju jag valt en dov naturfärgskala helt bara av den orsaken att jag gillat de färgerna 

sedan jag var barn. Gillar man färgerna gul-knallblå-cerise så är det ju samma sak. 

Ta bort allt det man inte gillar! 

Eller om man gillar allt - så kan man ju ha det kvar - förstås! 

Det är också ett val. Men i mitt liv och min vardag skulle jag uppleva

det stökigt och inte ge den rofylldhet som jag vill uppleva i min omgivning.

Här tror jag också det här med om man är introvert eller extrovert spelar in. 

Introverta trivs oftare med en mer avskalad, sober färgskala medan 

extroverta gärna tar i med den mer färgsprakande färgpenseln...*)

Och där - efter en galet lång åsnebrygga - kommer jag till det här med att 

välja tema för sommarblommorna. 

Nu låter det ju lite överdrivet, kan man tycka. Man tar lite blommor här, 

och så lite från torget, och det man fått av svärmor och ja...om man trivs med 

denna kakafoni av färger och sorter och stilar så är det ju rätt. 

Men om man inte tycker att det är så där fasligt snyggt så tänker jag att 

tänka i temafärger inte är så tokigt. Och sommarblommor - det är väl få saker som

är så förgängliga men ändå så synliga den tid de är -som just sommarblommor. 

Har själv haft några år nu ett ganska mörkt tema på mina växter. 

Det har varit svarta penséer, mörka bladväxter. 

Och jag vill gärna att mina sommarblommor också skall passa in då sommaren

går mot höst med de nyanser som då dyker upp i naturen. 

Så i år kommer jag att ha färgtema rosa/laxrosa/blekorange

Rosa för att jag tycker om det, och för att det är så fint till alla

de mörkbladiga mångåriga växterna jag har i trädgården. 

Laxrosa för att det är en färg som spänner över en ganska stor

båge, från blekrosa till nästan orange. 

Och där tar blekorange över och välkomnar soliga sommardagar

likaväl som sensommarens dova mustighet. 

Men när jag avskalar så här så behöver jag inte heller i vår ta ställning till 

de blå blommorna, eller de röda, eller de knallgula, eller de röda. 

(Eller jo, jag kanske behöver lite vinrött för att få lite djup i färgskalan, men

det är å andra sidan mycket sådant jag har i de perenna växterna). 

Så här tänker jag om frivillig avskalning. 

Less is more. 

*) Lyssnar på den bedårande podden rödavitarosen, med Victoria Skoglund från Zetas och

Jenny Strömstedt, journalist och programledare på svensk tv. Och i avsnittet där de smått

"kom ihop sig" om hur man definierar begreppet "tivoli" i blomsammanhang kom jag att 

tänka på att Victoria nog tänker mer som en introvert 

medan Jenny är mer åt det extroverta hållet. 

Och så kan det vara att är man mer lagt åt det introverta hållet 

så är "less is more" just det man tycker är lagom. 

Medan en extrovert själ behöver lite mer för att det skall vara ja, lagom. 

*  * *

Och ännu. Gällande kläderna. 

Numera tar det mig noll tid att välja kläder på morgonen.

För med en så avskalad färgskala så kan jag välja kläder med

ögonen stängda och det blir ändå hyfsat bra! 

Och det är fasligt skönt! 

 

SÅ JULERÖTT DET KAN BLI

Urp, så var julmaten (nästan) uppäten, bara de sista skivorna 

gravad röding ligger i kylskåpet och väntar på att landa på en frukost-smörgås. 

Och lite, lite skinka finns kvar som kanske blir en saltig nattbit när jag

framåt småtimmarna blir sugen på nåt efter att fastnat vid någon streaming-serie

eller läst någon bok så det börjar svida i ögonen. 

Det är ju kanske det som är det bästa med julen ändå? 

I det livsskede som jag och de mina just nu befinner mig. 

Denna dåsiga, lugna, tråksköna jul. Älskar det! 

Det där med julklappar har ju hos oss blivit lite comsi comsa de senaste åren. 

Jag köper ofta lite "smålyxigt, men praktiskt" åt pojkarna för det är sådan jag är. 

Inte så mycket för onödigt tjafs, men får gärna ge lite skimmer över vardagen. 

Som riktigt snygga chopsticks eller handskar i lammskinn. 

Gubben får av mig ofta en bok, eller sockor som han behöver, eller...

....sade jag redan att jag har Så Svårt att shoppa något "onödigt" åt någon bara för att det är jul???!!! 

Min äldre son är, som jag kanske nämnde i ett tidigare inlägg, en sann secondhand-person, 

vilket leder till att det oftast ligger väldigt personliga, och ibland överraskande udda, 

julklappar i hans tomtesäck. På ett bra sätt udda, alltså. Eftertänkta men sällan önskade. 

Förstås kan det ju bli lite spontanköp för hans del också där i second-hand butikerna. 

Som dessa jultröjor som blev pojkarnas julklädsel i år. 

Lillungen till vänster och storungen till höger. 

Obs, magen är tröjtomtens - inte hans. Heh!

Skrattande konstaterade vi att de var totalt som nya även där i 

second-hand - med andra ord

hade någon fått dessa tröjor i julklapp i fjol och reaktionen var:

- Vad i helsike skall vi med dessa till - och så hamnade de i 

en secondhandshop. 

(Vilket säkert blir dess öde även hos oss. De är ju underhållande en jul - inte alla jular framöver).

 

Lillungens julshoppandet är rätt långt baserat på hans något 

skrala ung-fattig-studerande-plånbok. Men även om man frånser från

det så har han nog samma ganska pragmatiska läggning gällande 

presenter som jag har. På det sättet kan man liksom lita på att av honom

får man något vettigt - och oftast något man önskat sig också. 

I synnerhet om önskningen ligger i linje med hans budjet. 

Och så har vi gubben då. Vår familjs absolut ivrigaste shoppare

av grejer man inte visste att man behövde. 

Om man frågar vem som helst annan utom honom själv, alltså!

Enligt egen utsago avskyr han att shoppa och ändå "råkade" det komma 

hem med posten ett kvadratmeter stort paket med grejer från hans Ecuador- och Galapagos-

resa. Nu vill jag inte låta tråkig, men tyvärr så shoppar han gärna loss på

typiska turistshoppar utan större eftertanke. Och det kan möjligen resultera i

att samtliga familjemedlemmar får tex ett förkläde i en glad Ecuadorisk-

turist-stuff-stil som bara är (förlåt) fult. Och framför allt onödigt eftersom ingen 

i familjen använder sig av förkläden. Aldrig gjort det. 

Ja, ni fattar den lilla problematiken här? 

Vi har haft våra diskussioner förr om åren också gällande detta:

- Ha en fin resa, älskling, men du behöver inte sedan tömma hotellets turist-shop.

- Nejnej, jag avskyr också sådant skräp.

- Bra, men du brukar ju shoppa ganska glatt i sådana...du är lite sådan.

- Jag nej? Det är jag visst inte! 

- Jo, det är du. Vi klarar oss utan det mesta som finns där. 

- Men något vill man ju hämta hem till familjen. 

- Okej, något smått är ok, men inte typ allt! 

Och så kom det sig att vi alla nu trots allt har rejäl arsenal av

ecuadorianska grejer som vi verkligen inte visste att vi ville ha...

Fast givandets glädje gick det inte att ta miste på...inte denna gång heller. 

Heh!

VARDAGSLYX

Det där med vardagslyx är säkert lite olika för var och en. 

Med dessa bensinpriser börjar det verkligen vara en sann lyx att kunna

hoppa i bilen och åka någonstans lite utanför stan för att kolla in

flyttfåglar och även annars lite komma bort från vardagslunken. 

Inte så exotiskt med gäss på en åker, men stillar vårlängtan, 

det gör det i alla fall! 

Och känner att själv behöver jag inte så mycket mer. 

Däremot kände jag att det var läge att lite skämma bort den äldre sonen. 

Under årens lopp så har han till och ifrån haft skägg och nu igen inne

i en period av skägg på tillväxt, så tänkte passa på

och bjuda på en liten vardagslyxgrej. 

Lite utanför mitt kunskapsområde detta med skägg-accesoarer, men en kam

till skägget har han nu och då talat om. Skulle säkert funkat med vilken kam som helst

(hans uttryck) men det kan ju vara lite extra festligt med en äkta skäggkam? 

Och så det där vaxet. Har förstått att det är något han tidigare använt för han har tydligen en

rätt "spretig" skäggväxt, men vill hålla det i styr. Och det undrar jag inte alls om han alls

ärvt mina hårgener. Nu talar jag inte om skägg, men mina ögonbryn är bångstyriga som bara den.

Och det är hans fars också. Den sistnämnda håller sitt skägg kortkort och jag...ja, tar väl till pincetten

nu och då...(heheheh). 

 

Men ja, alltså doften på det där skäggvaxet är Helt Underbart! 

Undrar om inte gubben min också skall få en lite burk till födelsedagen. 

Inte för att han behöver till sitt korta skägg, men så jag kan dofta på det! 

Och så var texten på kam-lådan lagom lämplig. Grabben jobbar hårt på

att få sitt företag att få luft under vingarna, så helt säkert har han minst 99 andra bekymmer. 

Och då behöver ju skägget inte vara ett av dem. 

Vardagslyx. 

*

Nu skrev jag ju i förra inlägget att det skulle vara bra att rensa ut, och nu då skriver jag

om att skaffa vardags-lyxartiklar. Lite motstridigt kunde man tänka sig. 

Jag är ju på inget sett extrem i mitt minimalism-tänk och

tycker faktiskt att grejer som ger en glädje - även om de inte är något man inte kunde leva utan - 

kan försvara sitt varande. Det är mer de där grejerna som bara tar plats, men inte är vare sig till 

nytta eller lust som jag anser man kan skippa för ett enklare liv. 

Asketism är inte för en livsnjutare. 

Men att avstå från allt som inte får en att njuta av livet är eftersträvansvärt. 

BOKTIPS

 Numera är det sällan jag köper böcker. Jag laddar ner dem. Har vant mig vid att inte sakna strukturen av papper, eller ljudet av att vända ett blad. Det har minskat mängden böcker i hemmet. Inte bara köpta böcker utan också bibbaböcker som ju också tar sin plats. Och eftersom jag gärna läser fler romaner på en gång så finns de alla nu i min padda på nattduksbordet och tar samma fysiska plats om jag så hade fem eller femton (nå, det har jag ju inte...) på gångs på en gång. 

Men så finns de böcker som måste finnas fysiskt. Som natur-, foto-, och trädgårdsböcker. De man återkommer om och om igen. De där visuella. 

Förr hörde inredningsböcker också till denna grupp, men hela den kategorin har försvunnit. Lite av sig själv faktiskt. Kanske för att jag har de prylar jag behöver och allt mer inser att jag snarare behöver mindre än mer. 

Och där kommer vi in på mitt boktips - som faktiskt blev en fysisk bok - men boken kändes så intressant så jag valde att skaffa den nu, och inte vänta på e-boken (om den ens kommer, vilket skulle vara mycket lämpligt, med tanken på temat). 

Men ja, jag var otålig. 

Det är boken 'Tingen' av Ulrika Nielsen. 

Så här står det på bakpärmen: "Vi omger oss av ett oräkneligt antal ting. Vad gör vi med dessa ting och vad gör de med oss? Bouppteckningen efter en död faster innehåller armbandsur, medaljonger, halsband, bestick, spadar, spinnrockar och en askoppmed rullskiva. Tingen har blivit ett problem för de efterlevande, men bär också på ett sammanhang. Ulrika Nielsens diktessä är ett försök att hitta fram till föremålens väsen. I den materialistiska världen är tinget guld. Vad är då människan?"

En mycket läsvärd bok om man ens det minsta är intresserad hur alla ting, all material kanske på verkar oss, på ett sätt som man inte ens tänker på. Jag har, som jag kanske nämnt rensat ut och rensar ut - för det är en process, det har jag insett. Men det blir lättare varje gång och färre saker kommer till. Jag är, och kommer säkert aldrig att bli en renlärig minimalist, men i dagens läge har jag väldigt få saker som inte skulle motivera sitt varande hos mig. Antigen praktiskt eller rent estetisk. Och det tycker jag inte heller man skall glömma. Ett hem skall vara just så man trivs där, men om man sätter tid, eller att man upplever att man sätter för mycket tid till att ordna upp (innan man städar tex). Att det finns saker som inte har en egen plats utan bara flyter - då har man för mycket omkring sig. 

Jag minns faktiskt väldigt tydligt när jag allra första gången tänkte att så här kan jag inte leva. Skam att erkänna att det inte ens gällde mina egna prylar utan mina barns...(Mammapoäng där, liksom!)

Mina pojkar har aldrig varit så mycket för gosedjur, mjukisar. Men det var ju det som var så enkelt att ge som gåva till ett barn. Ett litet - eller stort - gosedjur. Det kom gosedjur från mina kompisar, från kusiner, och grannar till födelsedagar och jul. Min egen mamma kanske i spetsen. Minns att jag en kväll packade en hel svart sopsäck full med gosedjur och förde den till källaren för att upplevares där en tid ifall något barn skulle sakna någon nalle, delfin eller tusenfoting. Det hände inte. 

Någon gång då min äldre redan gick i högstadiet så minns jag att en flicka på hans klass (hon kanske var lite förtjust i honom) kom med en GIGANTISK mjukisnalle till julklapp och jag minns att jag inombords skrek: 

-Neeeeeejjjj!!!! Jag som just har rensat ut mängder av lurvfigurer. 

Tack och lov tog grabben giga-nallen med sig när jag flyttade till studentlyan efter ett tag. 

Det var nog min första insikt att allt inte behövs sparas. Och för de som oroar sig över hur mina barn tog det, så kan jag säga att de aldrig frågade efter mjukisarna i soppåsen, med undantag för en delfin, som fick komma tillbaka till rummet. Visst fanns det mjukisar som pojkarna hade. Bland annat en gris som man kunde knåda till de mest underhållande utryck och som faktiskt hör till de saker som finns i pojkarnas memory-låda. Blir lika fnissig av tanken på alla skratt vi haft med den grisen.

Så allt skall ju inte rensas ut, men mycket nog. Bland annat sådant som man tror att bär på ett minne, fast det egentligen kanske mer är frågan om att man kanske har lite dåligt samvete för att man ger det vidare, eller bara slänger bort det. 

Tycker det är otroligt intressant det här med vad tingen gör med oss. 

Nallen på bilden förresten, den är min. 

Köpt i mogen ålder (avskyr det uttrycket, men det är ändå så talande) och införskaffad just i de tiderna då ungarna började bli vuxna och nallen kom att bli som en slags "symbol" att inga småbarn längre är i knutarna och på något sätt en "vuxenversion" över diverse mjukisdjurs minne - istället för att hundra som funnits. Så kan man också göra. Dessutom gillar jag skinnknutte-nallen skarpt. Och då, fast han inte tillför något praktiskt alls så får han stanna. 

Men ja, boktips var det. Om man vill snusa på att kanske ha lite mindre grejer i sitt liv. 

SPARSMAKAT MED VÅR

Det envisas att vara kallt ute. Knappt så graderna orkar klättra över 0-strecket ens på dagen. Och snön fortsätter lysa kritvit på åkrar och sjöar och bara reflekterar tillbaka alla solstrålar. I morgon är det april och det är fasligt mycket vinterstämning kvar därute. En sådan vår i år. 

Men för att råda lite bot på vårlängtan så köpte jag hem några kvistar av "någon buske", kan ju inte längre bara gå ut och plocka in vad som finns i trädgården. Det får jag vänta med tills det blir att ta sig till stugan. Av olika orsaker blir det att avvakta med det ännu ett tag, men till påsken skall det bli av! 

Beställde i dag ett par böcker som jag skall ta med som påskläsning. En bok åt gubben - som jag också skall läsa - och en åt mig själv - som gubben knappast läser. Den sistnämnda är en bok som tangerar det här med minimalism. Råkade ha radion på idag då boken recenserades och kände direkt att den boken vill jag läsa. Såhär skriver recensenten Marit Lindqvist på Svenska Yle: 

    "Ulrika Nielsens lyriska essä bjuder på många infallsrika ingångar på ämnet saker och ting. 'Tingen' är                 en personligt hållen och resonerande text som utmanar läsaren att se på sin omvärld med putsade glasögon och att förhålla sig till tingen med förhöjd medvetenhet. Att se på sig själv och på tingen med en kritisk och självrannsakande blick: Vem är jag bland alla mina saker, vem är jag utan mina saker?"

Jag har skrivit om det förr, men något hände med mig då jag för några år sedan hade mitt köpstopp. På samma gång blev jag mer sparsmakad, för minimalist vill jag nu ändå inte kalla mig. Vill ju ha det vackert omkring mig, men också redigt så för mig är det viktigt att precis varenda en liten yttepytte pryl har sin egen plats så inget någonsin liksom "söker sin plats" i hemmet. Då är det lätt att hålla ordning fast man inte är så där strikt minimalistisk. 

Men faktum är att jag börjar alltmer trivas med mindre mängd grejer. Och i helgen skall jag ta itu med garderoben. Har snart bott ett år här i vår lägenhet och allt vardagsstuff-kläder jag inte använt sedan flytten hit får nu gå vidare. Helt onödigt att spara i skåpen sådant som ingen glädje ger. Lite småallergisk för Marie Kondo och hennes Spark Joy, men hon har onekligen en poäng där! Om en grej man inte behöver för att "överleva" inte på något annat sätt kan motivera sitt varande i mitt hem så skall det ut. 

Man behöver kanske välja sina grejer med eftertanke och inte samla på bara för att. Jag tror att less is more i så mycket. Jap, i helgen skall det rensas i skåpen.