Urp, så var julmaten (nästan) uppäten, bara de sista skivorna
gravad röding ligger i kylskåpet och väntar på att landa på en frukost-smörgås.
Och lite, lite skinka finns kvar som kanske blir en saltig nattbit när jag
framåt småtimmarna blir sugen på nåt efter att fastnat vid någon streaming-serie
eller läst någon bok så det börjar svida i ögonen.
Det är ju kanske det som är det bästa med julen ändå?
I det livsskede som jag och de mina just nu befinner mig.
Denna dåsiga, lugna, tråksköna jul. Älskar det!
Det där med julklappar har ju hos oss blivit lite comsi comsa de senaste åren.
Jag köper ofta lite "smålyxigt, men praktiskt" åt pojkarna för det är sådan jag är.
Inte så mycket för onödigt tjafs, men får gärna ge lite skimmer över vardagen.
Som riktigt snygga chopsticks eller handskar i lammskinn.
Gubben får av mig ofta en bok, eller sockor som han behöver, eller...
....sade jag redan att jag har Så Svårt att shoppa något "onödigt" åt någon bara för att det är jul???!!!
Min äldre son är, som jag kanske nämnde i ett tidigare inlägg, en sann secondhand-person,
vilket leder till att det oftast ligger väldigt personliga, och ibland överraskande udda,
julklappar i hans tomtesäck. På ett bra sätt udda, alltså. Eftertänkta men sällan önskade.
Förstås kan det ju bli lite spontanköp för hans del också där i second-hand butikerna.
Som dessa jultröjor som blev pojkarnas julklädsel i år.
Lillungen till vänster och storungen till höger.
Obs, magen är tröjtomtens - inte hans. Heh!
Skrattande konstaterade vi att de var totalt som nya även där i
second-hand - med andra ord
hade någon fått dessa tröjor i julklapp i fjol och reaktionen var:
- Vad i helsike skall vi med dessa till - och så hamnade de i
en secondhandshop.
(Vilket säkert blir dess öde även hos oss. De är ju underhållande en jul - inte alla jular framöver).
Lillungens julshoppandet är rätt långt baserat på hans något
skrala ung-fattig-studerande-plånbok. Men även om man frånser från
det så har han nog samma ganska pragmatiska läggning gällande
presenter som jag har. På det sättet kan man liksom lita på att av honom
får man något vettigt - och oftast något man önskat sig också.
I synnerhet om önskningen ligger i linje med hans budjet.
Och så har vi gubben då. Vår familjs absolut ivrigaste shoppare
av grejer man inte visste att man behövde.
Om man frågar vem som helst annan utom honom själv, alltså!
Enligt egen utsago avskyr han att shoppa och ändå "råkade" det komma
hem med posten ett kvadratmeter stort paket med grejer från hans Ecuador- och Galapagos-
resa. Nu vill jag inte låta tråkig, men tyvärr så shoppar han gärna loss på
typiska turistshoppar utan större eftertanke. Och det kan möjligen resultera i
att samtliga familjemedlemmar får tex ett förkläde i en glad Ecuadorisk-
turist-stuff-stil som bara är (förlåt) fult. Och framför allt onödigt eftersom ingen
i familjen använder sig av förkläden. Aldrig gjort det.
Ja, ni fattar den lilla problematiken här?
Vi har haft våra diskussioner förr om åren också gällande detta:
- Ha en fin resa, älskling, men du behöver inte sedan tömma hotellets turist-shop.
- Nejnej, jag avskyr också sådant skräp.
- Bra, men du brukar ju shoppa ganska glatt i sådana...du är lite sådan.
- Jag nej? Det är jag visst inte!
- Jo, det är du. Vi klarar oss utan det mesta som finns där.
- Men något vill man ju hämta hem till familjen.
- Okej, något smått är ok, men inte typ allt!
Och så kom det sig att vi alla nu trots allt har rejäl arsenal av
ecuadorianska grejer som vi verkligen inte visste att vi ville ha...
Fast givandets glädje gick det inte att ta miste på...inte denna gång heller.
Heh!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar