ANDRA ADVENT

Det är förmiddag, andra adventssöndagen, och jag tassar ännu omkring i min pyjamas. 

Ingen bråttom någonstans. 

Ute faller det små snöflingor. 

Hyacinterna har slagit ut och fyller hela hemmet med en

svag doft av jul. Jag tänder mina adventsljus och sätter på lite julmusik,

den där samma som jag kört med hela veckan nu. 

Stilla pianoklinkande i bakgrunden. 

Inga ord, inget tjo och tjim - de sångerna kommer väl sedan närmare

självaste julen. Antar jag? 

I morgon skall jag åka efter den sista julklappen från ett av postens

utlämningsställen. Det är en bok om sjöfåglar till gubben. 

Även de övriga julklapparna har jag i år skaffat via nätet för att jag

för varje år avskyr mer och mer julkommersen i butikerna. Stora köp-

center har jag undvikit redan i många, många år. 

De ger mig helt enkelt ångest. 

Att julen närmar sig märks på att paketen man beställt landar i 

postutlämningställen lite här och där. Allt längre bort. 

Och ett av mina paket skulle jag hämta ut på en post i samband med en

återanvändningscentral - Finlands största faktiskt. Läser på deras sida att 

den är totalt 7000 m2, av vilka 3000 m2 är själva butiksytan. 

Vilket betyder att där finns 4000 m2 lagerutrymme där grejer är lagrade på varandra,

tätt, tätt. Ganska så tätt, tätt är det också i butiken. 

Missförstå mig rätt, jag tycker det är fantastiskt att man återanvänder och att 

någons "skrot" är någon annans "skatt", men den mängden grejer, som någon

vill bli av med är hisnande! Och det ger mig nog ångest det med. 

Nu är ju säkert hälften av mina möbler här hemma gamla och grabbarna mina

har minsann under sina studie-budjet-år frekvent besökt återvinningscentraler. 

Isynnerhet min äldre som bodde i en studentby - granne till en annan 

stor återvinningscentral - hade nog alla möbler utom sängen från den platsen. 

Så återanvändning är bra! 

Ändå blev jag överraskad över min starka reaktion över mängden

grejer. Allt kan ju inte hitta ett nytt hem, en människa som vill ha just

det där härliga semesterminnet från Mallorca 1976? 

Hittar en artikel om dessa återanvändningscentraler, och det besannar mina

tankar. Av allt det som hämtas till dessa centraler är det bara dryga hälften som 

är "helt och rent" nog att ens komma till försäljning. Hur mycket som 

förblir osålt och på det sättet ändå till slut hamnar på soptippen hittar jag inga uppgifter om. 

Men specifikt denna central besöks av i snitt tusen (!!!) personer per dag. 

Både sådana som hämtar grejer dit och sådana som köper grejer därifrån. 

Så behovet av en sådan central är ju obestridbar. 

Ändå blir jag beklämd över denna mängd grejer! 

Och allt detta har redan en gång stått i en butik och pockat på att bli

uppköpt. Läser vidare; varje år säljs det i dessa butiker (i huvudstadsregionen finns

det sju butiker) 2,7 miljoner grejer. Utöver det doneras det 1,4 miljoner prylar. 

Varje år. 

Tänk!