nature photography garden food home inreding trädgård natur skärgård mat yoga

FAVORIT MÅNAD


September är min favoritmånad med alla sätt man möjligtvis kan mäta.
Finns inget ont att säga om den månaden! 

Det lutar åt fint väder också framåt veckoslutet och jag känner att om 
bara ryggen håller sig på fortsatt gott humör så skall nog svampskogen
få besök av mig och min hund. 
Kanske plockar jag lite lingon också? Vem vet, men ett skogsveckoslut
skall det bli alla fall. Det är helt klart! 

Det är nu bara så att det finns höstmänniskor och så finns det HÖSTmänniskor. 
Jag hör till den senare kategorin. 

Nämen bara såhär.

Det småregnar idag. Det är lite höstvibbar i luften. 
Och jag sneglar på hunden; - Skall vi inte ta en promenad i regnet? 

Hon kryper djupare ner i sin dyngrotta. Regn är inte hennes grej.
Tänker att jag skulle aldrig få samma bisarra tanke att ta en promenad i 
regnet på våren, inte på sommaren, inte på vintern. 
Men höstregn. Det. Är. Underbart. 

Lika ivrig som jag på våren är att plocka fram mina sommarskor, lika
ivrigt dammar jag av mina tjockaste ylletröjor på hösten och 
sneglar på stövlarna som står radade på hyllan 
i garderoben under sommarmånaderna. 
Så har det alltid varit. Redan då jag gick i skolan kunde jag 
bli irriterad på sommarvädret som fortsatte trots att skolan börjat.
För då skall det bli höst! Basta! 


HÖSTSTÄDNING


Ordet städning kan möjligtvis ha en lite ansträngande klang för många.
Storstädning kanske direkt kan ge rysningar av obehag? 

Personligen förhåller jag mig till städning som jag förhåller mig till matlagning.
Jag avskyr att vardagslagamat och jag avskyr att vardagssmåstäda.

Men jag älskar att få skruva till en festmiddag i köket och jag älskar att storstäda! 
Det är allt eller inget för mig. 

Höststorstäda är kanske min favorit. På våren är man liksom mentalt redan därute och 
att du skrubba av allt vinterdamm känns behövligt, jo...men inte speciellt kul. 
Men annat är det på hösten! O jaaa....! 

Man vet ju att nu blir det att "flytta in" så småningom och få kura skymning och tända 
ljus och unna sig lite extra gott. Både i grytorna, men också på det mer
mentala planet. Till hösten plockar jag fram min yogamatta. Det är bara så att den 
har en tendens att samla damm under sommarmånaderna. Finns så mycket annat då. 

Men till hösten åker den fram - och det är behövligt! Ju äldre (och stelare) jag blir
ju mer viktig inser jag att den är. När hösten kommer blir jag 
också mer taggad på långpromenader. Vare sig jag, eller hunden, är väldigt 
sugna på att traska långt då sommarhettan ligger över en 
som en gammal tung yllefilt. 

Men när höstens sköna svalka ger ett litet löfte om vad 
som är på kommande, då piggnar vi till! 

Eftersom jag ett bra tag redan rensat ut en massa onödiga grejer 
tar höst-stor-städningen inte speciellt länge. Senast här märker man
skillnaden med att inte ha så mycket grejer. 
Att städa går fort. Även om jag bytte ut det lilla pynt jag har från
sommarpynt till höstpynt. Vilket i det stora hela bestod av att byta 
dynvar på några kuddar i soffan och byta ut en mysfilt. 

Och så fyllde jag på mina shampoo- och balsamburkar med mitt
favoritmärke. I takt med att jag började tänka mer "minimalistiskt" blev det 
just här lite "avigt" och en slags krock mellan det visuellt minimalistiska 
och det faktiska minimalistiska. 

Jag vill gärna också ha det till en viss grad visuellt minimalistiskt hos oss.
Till exempel vill jag inte ha fula shampoo- och balsamflaskor stående
framme i vårt badrum. För mig får också det att bara ta en snabb dusch vara
en estetisk upplevelse i form av vackra, sköna handdukar och 
frånvaron av fula plastflaskor. För väldigt få shampoo-flaskor är sparsmakade
nog för min smak. För att inte tala om tandkrämstuber! 

(Börjar någon (snälla!!!!) tillverka enfärgade tandkrämstuber - må så 
vara fast gröna, rosa eller orange så köper jag dem - bara jag slipper 
de där erbarmliga färgsprutande och full- och fulritade-figurskrikande 
tuberna som nu finns på marknaden.) 

Men tillbaka till mina shampoo- och balsamburkar. 
Det är absolut inte minimalistiskt i "numerisk" mening att jag skaffade 
 burkar att fylla på med min favoritshampoo och -balsam. 

Men som estet värdesätter jag enormt att ha ett avskalat och (i mitt tycke) 
behagligt badrum att bada i. Ett rum där stunden för nödvändig tvagning också 
tillåts bli en lugn stund där enkel estetik tillför en slags avslappning genom sin
frånvaro av kommersiellt brus. Därför fyller jag på mina enkla burkar för 
shampoo och balsam även om det hade varit mer minimalistiskt "på riktigt"
att köra med butikens burkar. Men jag vill inte. 

ÖSTERSJÖDAGEN


Östersjön har en alldeles egen dag. 
Östersjödagen.

Firas den sista torsdagen i augusti med tanken att lyfta upp vikten att skydda och 
vårda vårt gemensamma lilla hav.

Havet, som hör till de mest sårbara i världen. 
Östersjön är lite som ett badkar och på sitt sätt begränsat område.
Karikerat kan man säga att den skit 
(i form av föroreningar, plaster, näring som inte skall rinna ut i havet)
som hamnar i havet stannar i havet. 

Visst rinner det nytt vatten till från åar och bäckar, men sundet
ut mot stora världshaven är så smalt så vattenutbytet blir inte stort 
nog för att "späda ut" den övergödning som hela tiden sker. 

Vill du läsa mer om Östersjödagen så KLIKETIKLICK




RENSA UT


Stack mig in hos bekanta på vägen hem från stugan. De har precis fått färdigt sin sommarstuga - nej, sommarhus är det nog mer och upptäckte en intressant grej i mig själv. 

Ännu för något år sedan skulle jag säkert tyckt att den stil de valt hade varit för enkel, 
för minimalistisk, för sparsmakad. Men nu kändes den bara otroligt behaglig. 

Jag har ju snusat på det här med minimalism ett tag, men är långt ifrån att kalla mig så. 
Däremot är det länge sedan jag shoppat, så även om det inte åkt ut så mycket grejer så har 
det definitivt inte kommit in något heller. 

Tidigare i somras hade jag några goda barndomsvänner på besök till stugan och en av dem
undrade hur jag kunde ha så lite "stök" , dvs sådant som gamla tidningar, udda kläder, sådant 
där man tror man kommer att behöva men aldrig egentligen kommer att behöva. 

Och visst har jag sådant - också. Men inte så mycket. Är rätt bra på att aldrig ta in det.
Till stugan, till hemmet - då slipper man besväret med att försöka bli av med det...

Så att ha en viss "inredningsstil" är inte alltid att ständigt välja nytt utan att välja
bort allt sådant som inte passar - eller behövs. 

Lite inspirerad av deras mycket rensade stil blev jag lite inspirerad
att faktiskt gå igenom vad jag har och rensa lite mer. 
Lite som myrorna gör i sin stubbe, bär ut allt som är onödigt. 

Men hörni - ha en skön ny vecka. 



DÅ HAVET KOKAR



Vaknade på morgonen av att det plaskade i viken. 
Stugan ligger vid en fjärd, men det bildas en liten vik
mellan två uddar som sticker ut i havet. 

Den är kanske en knapp kilometer bred. 

Kikade ut genom fönstret och såg att ett gäng skarvar landade i
viken. Det är inget märkligt med det, de brukar dyka upp här på
höstarna, några tiotal. Kanske hundra? 

Lade huvudet på dynan och planerade sova vidare, men plasket i 
viken bara fortsatte och ökade dessutom. 


Jag steg upp och kollade ut genom fönstret och mängden skarvar som 
kom flygande in i viken bara ökade och ökade. 
Nu måste jag ge mig ut och kolla in fenomenet! 
Hade den här gången bara tagit mitt teleobjektiv med så lyckades inte 
fånga på bild den enorma mängd fåglar. Vi talar hundratal, uppemot tusen enkelt!


De nästan landade på varandra där i vattnet. Synen var nästan
overklig och som fågel är skarven ju aningen kuslig enligt 
många och intrycket förstärktes bara av att de är alldeles tysta. 
Bara havet som kokar. 



De stannade inte länge i viken, kanske skrämdes de
iväg av hunden som kom ut för att kolla vad det var jag stod 
och fotade. Lika häftigt som det var när de landade i viken,
lika mäktigt var det när de drog vidare. 

Kvar blev en nästan trolsk känsla - var de här på riktigt? 
Plötsligt låg vikens vatten stilla igen, bara en liten morgon-
bris som rörde till ytan. 


DET LILLA VACKRA



Augustikvällen är så ljum, varm men samtidigt sval. 
Som om sommaren dröjde kvar i varje liten vrå av stillhet medan
hösten smyger sig in som små vindilar av svalka. 

Morgonens fuktiga dimma och kvällarnas dova sken. 

Sätter mig i trädgården och för engångs skull har jag faktiskt musik
i mina lurar. Skönt och lugnt pianoklink av klassiska stycken stänger
ute trafikens ljud och gör stunden än mer melankolisk, rentav vemodig. 

Tänder ljuset och sätter mig en stund och bara njuter. 

Trädgården mörknar runt mig och bara den lilla lågan är. 


EN LITEN SVALKA


Natten var nästan olidligt het. Jag sov på soffan, för jag upplevde att där kom
åtminstone en liten vindil in på mig. Eller kanske det bara var som jag inbillade mig? 

Stundvis var det extra varmt för Aida, min hund, tyckte att det var läge att ligga
och mysa med matte i soffan - heeeela natten.

På morgonnatten kom den första lilla svala vindilen in i rummet. 
Somnade och sov gott några timmar alltmedan björkfröna dansande in genom 
det öppna fönstret och fyllde mitt hår med sina små stjärnor. 






LOJ LÖRDAG



Sov länge och hasade mig till köket för en kopp kaffe och en mycket sen frukost. 
Automatiskt kollade jag, medan jag smuttade på kaffet, en handfull nyhets-sidor som 
jag brukar göra varje morgon. Man vill ju veta hur det ligger till i världen. 
Men idag, bland allt elände som pågår, insåg jag att just idag finns det en enda 
nyhet som verkligen konkret kommer att påverka mig. 
Dagen skall bli varm. Het rentav. 
Sista värmeböljan? Eller bölja och bölja - två dagar. 
Och jag är inte en sämre människa för att jag för en stund blundar för världens problem
och är bara i min egna lilla bubbla ett tag. 

På sitt sätt var det en skön insikt. Idag är det bara vad som händer i mina
allra närmaste cirklar som har betydelse. Stängde datorn och gick ut i trädgården. 

Putsade alla mina småkrukor. Det är en sådan där lämplig sensommarsyssla varma
dagar som idag. Skurade rent alla mina terrakottakrukor som jag i våras använde till 
att så allt det vi skördar nu. Jag är envis och vägrar plast så långt det går. 


Klart jag vet vilka fördelar plastkrukor har. Eller egentligen vet jag inte för jag har 
odlat upp det lilla jag nu odlar antingen i krukor av terrakotta eller så har jag gjort
små krukor av tidningspapper. Ni vet med en sådan där krukmakare av trä? 
Har haft en i över tio år snart. Börjar snart få kläm på hur man gör...heh. 

Inget proffs skulle ha tid med sådant, det begriper jag naturligtvis. 
Men nu är jag ju bara en glad amatör som lägger minst lika mycket tyngd på att det 
också skall vara estetisk. Inte bara resultatet som räknas. 
Skönhetsvärdet längs vägen räknas också! 

Så påståendet att jag vet fördelarna med plastkrukor är följaktligen mer på en teoretisk plan.
Men jag är envis, vägrar plast, och vill i min lilla plats på jorden göra på mitt sätt. 

Dessutom är det vackrare. Och hållbarare. På sikt. 
Jag har odlat i mina små lerkrukor nu i snart tio år. Samma lerkrukor alltså. 
Några har gått sönder men de har fått fortsätta sitt liv som dränering i 
en annan, större kruka. 

Så jag skurade krukor. 
Sedan blev det inte så mycket mer idag. Barens kusin, med familj kom och 
plockade det sista körsbären som finns kvar. Det som inte trastarna och skatorna 
käkat upp. Grabbarna mina dök upp på en bastu och vi åt en gemensam middag
hela bunten ute i trädgården, medan augustikvällen blev både sval och mörk. 

En sådan skön lördag! Loj och skön. 



KORTA STEG


Häromdagen stötte jag på en bekant i matbutiken som (uppenbarligen) följer
mig på instagram (där jag lite aktiverat mig i sommar - oftast är jag mest inaktiv där). 
Nå, hur som helst så påpekade han att jag visst mest varit i trädgården i sommar, av bilderna 
att bedöma, och inte så mycket ute i skog och mark som jag brukar. 

Helt rätt. 

Har en rygg som periodvis bestämmer sig för att vara på dåligt humör. 
Den här sommaren har den varit ständigt på dåligt humör känns det som.

Och jag har inte varken haft lust - eller periodvis ens kunnat - gå, vandra, 
promenera så mycket som jag velat. 
Frustrerande. 
Konditionen har rasat och är nu så dålig att jag skäms! 

Nu börjar ryggen kännas bättre igen, och idag var jag på en mycket kort
skogspromenad. Det var skönt. Visserligen fick jag ont i ryggen precis
efter promenaden, men det gick över efter ett tag, men framför allt
kändes det så skönt i huvudet. Även om promenaden bara var små 
babysteps mot vad jag brukat gå innan så kändes det meningsfullt
och precis så där lugnande som en tur ut i naturen bara är. 

*

Jag har alltid tagit för givet att jag kan röra på mig, helt obehindrat. 
Har alltid varit både frisk och stark, men så händer något som gör att man
börjar tvivla. Tänk om jag inte...blir bättre....än såhär?
Tanken har slagit mig under sommaren, men har försökt skjuta den ifrån mig. 

Dagens skogspromenad, med korta steg och inte så lång, 
gav mig ändå hoppet tillbaka. 

Än kommer den dagen då jag lämnar trädgården och ger
mig ut på tur med min kamera i naturen istället. 



SOM OM DET VAR SKOLSTART



Tänker ibland att jag har liksom tre nyår i mitt år. 
Det där då det fysiska året byts från en nummerserie till en annan. 
Sedan har jag ett "nyår" till då jag kan skriva mars-månad. Då har jag hela 
underbara växtsäsongen framför mig. Kan vara knepigt att 
förstå för någon som är noll-intresserad av det här med växter, djur och natur.

Fast jag undrar - finns det sådana människor ens? 

Och det tredje "nyåret" är precis inför dörren nu. 

När barnen var små var det naturligt att skolstarten blev en slags omstart. 
Nytt skolår. 

Nu när de är vuxna finns inte riktigt samma indelning, inte lika tydligt,
men de senare åren har jag senarelagt min sommarsemester och eftersom
jag precis återvänt till jobbet känns det nästan som om det var skolstart.

I trädgården har sensommarblommorna tagit över scenen, 
massor av det ätbara är färdigt att skördas. 
Som en utpräglad höstmänniska är det här det absolut bästa "nyåret" på året.


En favorit i trädgården - både för mig och uppenbarligen också 
för pollinerarna - är den rödbladiga basilikan 'Yemenite' 
som absolut kommer att blien återkommande gäst i trädgården. 

Det sved lite när jag hade köpt den och visste att jag måste klippa ner 
den till bara 1/3 av den taniga plantans storlek. På det sättet förgrenar 
den sig och blir som en buske. Men det svider att göra det när man 
då på försommaren är så svältfödd på allt 
växande och att kapa något som lyckats växa till sig något 
smått då känns nästan absurt!  

Men det är det värt! Jag lovar! 
Nu är plantan knappa metern hög och väl förgrenad. 
Och totalt full av bin, humlor och soliga dagar även fjärilar. 
Dessutom satte jag de avklippta skotten i ett glas för att rota sig, 
så egentligen fick jag mer av att klippa bort.  



Såhär såg det ut när jag lade de smått trötta toppskotten i vatten
då i början av juni. Idag är dessa en stor planta. 

*

Och ja...För att återkomma till den fösta bilden. 
Jag som inte någonsin skulle ta in en dahlia i min trädgård,
är riktigt glad i min dahlia och misstänker skarpt att det kanske blir att skaffa 
några till till nästa år - nyåret nr 2 år 2021. 

Jag gillar att se framåt. Men att nu planera för sommaren 2021? 
Det är kanske att ta i?

Det är ju kvar av sommaren 2020 ännu, eller hur? 
Och hela den ljuvliga sensommaren och hösten som, i min värld, är 
den bästa årstiden av dem alla. Den ligger som på en bricka och väntar på en. 

Underbara årstid! 


EN SEMESTERS BESTÅNDSDELAR


Tänker ibland på hur annorlunda semestern blev från det som 
var på planeringsstadiet då i vintras - innan covid19. 

Planerna innehöll norra Norge, innehöll naturfotografering, innehöll mer resor. 
Nu blev det ju inte så. Inte för att jag inte skulle ha kunnat åka till Norge, men 
det blev ju så otroligt populärt att åka dit, så jag avstod. Folkmassor - i synnerhet på 
leder ut i naturen - är inte riktigt min grej. 

Istället har jag faktiskt varit mer än ivrig att uppdatera min andra blogg och 
Ta mig istället längs kungsvägen allt närmare östgränsen. Det har medfört besök i städer som 
på sitt sätt är så bekanta att det annars helt enkelt inte blir att "turista" i dem 
om jag inte hade haft en "orsak". 


Men visst har jag också hängt på stugan och glott på havet också. Men kanske
inte fullt så mycket som jag brukar. Det har dels med vädret att göra faktiskt. 
Den här sommaren har ju inte varit sådär tokvarm som några somrar innan, vilket
jag personligen tycker att är riktigt skönt, för då orkar man göra annat än bara flämta sig
genom dagarna och vänta på lite svalka framåt natten. 

Och sådana dagar försöker jag uthärda helst vid havet. 


Men nu när det inte varit så hett har jag också trivts hemma i trädgården. 
Det bästa är att få sätta sig i pergolan, hälla upp ett glas vin och börja gå igenom
bilderna från dagens utfärd. Sitta en stund för sig själv och njuta. 


Idag är semesterns sista fredagkväll. Som alltid är det lite sentimentalt. 
En plog med gäss flög just över och det om något bådar höst. 
Kvällarna blir mörkare. 
Det är vemodigt, men samtidigt skönt med vardag och rutiner igen. 

Som idag då det blir fredagspizza. 
Vi har i byn fått en ny företagare som serverar äkta napolitanska pizzor. 
De måste testas! 



Edit: Pizzorna var underbara! 
Blir alltid glad när omgivning och mat känns bra, båda två.
Och så ett extra plus för den supertrevliga betjäningen! 
Har ni vägarna förbi, stanna på en pizza, en lunch eller en kaffe med italiensk glass



SEMESTER TILLSAMMANS ÄR SAMESTER



Än hör jag syrsorna, var min första tanke då vi, jag och gubben, landade ute på stug-
udden för några dagars sAmester och kvällen sakta led mot natt och syrsornas sång
satte igång. Gubben hör dem inte längre. Jag gör. I år i alla fall.

I övrigt hade vi en underbar kväll. Precis lagom allt.
Lite för mycket kronärtskocka dock. Det är överraskande mättande!

De här kokade jag i en dryg halvtimme, man märker när fjällen börjar släppa.
Så bara lite smält smör. Jag hade i lite salt, lite limesaft och pressad vitlök.
Så bara att dra loss fjällen doppa dem i smöret och suga ut det mjälla "köttet".
Och så jobbar man sig in mot kärnan av kronärtskockan och där är ju det bästa.
På med lite mer lime och aaaah....matlycka.

*

I dag har jag suttit och redigerat määäängder av bilder som jag skall ha till
min kungsvägsblogg. Men mer om det kan ni ju läsa:

H Ä R

I den bloggen har vi landat där jag bor, och nu skall vi bege oss österut
mot den ryska gränsen.

*

Men nu  skall jag ta och njuta regn ett tag.
Här faller nu ett stilla och varmt sommarregn och
efter en kort skogspromenad - mycket kort, har lite strul med ryggen - är svampkorgens
botten i alla fall nästan täckt med knallgula kantareller och de behöver rensas.

Sommarsyssla.