Tänker ibland på hur annorlunda semestern blev från det som
var på planeringsstadiet då i vintras - innan covid19.
Planerna innehöll norra Norge, innehöll naturfotografering, innehöll mer resor.
Nu blev det ju inte så. Inte för att jag inte skulle ha kunnat åka till Norge, men
det blev ju så otroligt populärt att åka dit, så jag avstod. Folkmassor - i synnerhet på
leder ut i naturen - är inte riktigt min grej.
Istället har jag faktiskt varit mer än ivrig att uppdatera min andra blogg och
Ta mig istället längs kungsvägen allt närmare östgränsen. Det har medfört besök i städer som
på sitt sätt är så bekanta att det annars helt enkelt inte blir att "turista" i dem
om jag inte hade haft en "orsak".
Men visst har jag också hängt på stugan och glott på havet också. Men kanske
inte fullt så mycket som jag brukar. Det har dels med vädret att göra faktiskt.
Den här sommaren har ju inte varit sådär tokvarm som några somrar innan, vilket
jag personligen tycker att är riktigt skönt, för då orkar man göra annat än bara flämta sig
genom dagarna och vänta på lite svalka framåt natten.
Och sådana dagar försöker jag uthärda helst vid havet.
Men nu när det inte varit så hett har jag också trivts hemma i trädgården.
Det bästa är att få sätta sig i pergolan, hälla upp ett glas vin och börja gå igenom
bilderna från dagens utfärd. Sitta en stund för sig själv och njuta.
Idag är semesterns sista fredagkväll. Som alltid är det lite sentimentalt.
En plog med gäss flög just över och det om något bådar höst.
Kvällarna blir mörkare.
Det är vemodigt, men samtidigt skönt med vardag och rutiner igen.
Som idag då det blir fredagspizza.
Vi har i byn fått en ny företagare som serverar äkta napolitanska pizzor.
De måste testas!
*
Edit: Pizzorna var underbara!
Blir alltid glad när omgivning och mat känns bra, båda två.
Och så ett extra plus för den supertrevliga betjäningen!
Har ni vägarna förbi, stanna på en pizza, en lunch eller en kaffe med italiensk glass
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar