Augustikvällen är så ljum, varm men samtidigt sval.
Som om sommaren dröjde kvar i varje liten vrå av stillhet medan
hösten smyger sig in som små vindilar av svalka.
Morgonens fuktiga dimma och kvällarnas dova sken.
Sätter mig i trädgården och för engångs skull har jag faktiskt musik
i mina lurar. Skönt och lugnt pianoklink av klassiska stycken stänger
ute trafikens ljud och gör stunden än mer melankolisk, rentav vemodig.
Tänder ljuset och sätter mig en stund och bara njuter.
Trädgården mörknar runt mig och bara den lilla lågan är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar