Vaknade på morgonen av att det plaskade i viken.
Stugan ligger vid en fjärd, men det bildas en liten vik
mellan två uddar som sticker ut i havet.
Den är kanske en knapp kilometer bred.
Kikade ut genom fönstret och såg att ett gäng skarvar landade i
viken. Det är inget märkligt med det, de brukar dyka upp här på
höstarna, några tiotal. Kanske hundra?
Lade huvudet på dynan och planerade sova vidare, men plasket i
viken bara fortsatte och ökade dessutom.
Jag steg upp och kollade ut genom fönstret och mängden skarvar som
kom flygande in i viken bara ökade och ökade.
Nu måste jag ge mig ut och kolla in fenomenet!
Hade den här gången bara tagit mitt teleobjektiv med så lyckades inte
fånga på bild den enorma mängd fåglar. Vi talar hundratal, uppemot tusen enkelt!
De nästan landade på varandra där i vattnet. Synen var nästan
overklig och som fågel är skarven ju aningen kuslig enligt
många och intrycket förstärktes bara av att de är alldeles tysta.
Bara havet som kokar.
De stannade inte länge i viken, kanske skrämdes de
iväg av hunden som kom ut för att kolla vad det var jag stod
och fotade. Lika häftigt som det var när de landade i viken,
lika mäktigt var det när de drog vidare.
Kvar blev en nästan trolsk känsla - var de här på riktigt?
Plötsligt låg vikens vatten stilla igen, bara en liten morgon-
bris som rörde till ytan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar