EN LITEN ROADTRIP TILL NORRA NORGE

(tågvagnar med järnmalm från Kirunagruvan) 

Allt började med min kompis dotter som kläckte idén att hon skulle vilja

vandra från Abisko till Nikkaluokta och samtidigt passa på och

bestiga Kebnekaise. En tanke gav en annan och plötsligt 

tyckte min kompis och jag att vi kunde ju köra henne till Abisko, 

snurra runt i Norge medan dottern vandrade och så plocka upp 

henne när hon var klar. 

Sagt och gjort. 

Vi satte min bil på nattåget från Helsingfors till Kolari

och sov oss genom en större del av Finland. 

I Abisko dumpade vi av vandrerskan och körde vidare till Narvik

där vi övernattade två nätter. 

Bilderna som kommer är tyvärr inte i någon som helst kronologisk ordning

för jag tappade lite bort vilket berg är fotat var. 

För Norge är ju så förbaskat fint oberoende var man är. 

Men tänkte skriva ner vår rutt, om någon skulle vilja köra

liknande väg. 

Två övernattningar i Narvik alltså och mellandagen där valde

vi att köra ner längs Lofoten så långt vi skulle hinna utan att 

tokstressa. Vi vände vid Henningsvaer så fick snusa på lite

typiska Lofotenvyer. 

Från Narvik började vi köra mot Senja. Vår följande övernattning

var i Hamn i Senja, även där hade vi bokat två nätter. 

Vi valde ofta lite mindre vägar än E-vägar så tunnlarna var också

ibland av det mindre slaget, men det gick hur bra som helst - 

när man inte fick möte...

Vår mellandag i Senja valde vi att först köra runt på södra Senja,

till Grylefjord och Torsken. 

I Torsken finns en riktigt hyfsat bra restaurang och intill vattnet en

övernattningsplats för husbilar som jag hade valt om jag hade varit på roadtrip 

med en sådan. Inte så proppfull med bilar som på andra ställen, så

kanske liten doldis-plats än i alla fall? 

Mycket vackert! 

Längst ner skriver jag vilka hotell vi bodde på och lite

vad jag tyckte om dem. 

Ursprungligen hade vi tänkt köra Hamn i Senja - Botnhamn - färja över till

Brensholmen - Sommarøy - Tromsö på en och 

samma dag, men vi ändrade oss och körde Hamn i Senja - Botnhamn 

och så tillbaka tillövernattningen i Hamn i Senja och det var ett bra val.

Vägen 862 mellan Straumsbotn och Botnhamn är nämligen jättefin och

det finns massor av platser som man vill stanna vid längs den vägen.

Så den skall inte köras med stress och tidtabeller att hålla. 

Även på vägen från Narvik till Senja vek vi av från E6 när det var möjligt och

körde vägarna 84 och 86 istället. 

Efter två nätter i Hamn i Senja rattades bilen mot Tromsö. Och istället för att

ta färjan som vi först hade planerat körde vi nu rutten 

Hamn - Sommarøya - Tromsö också den längs mindre vägar. 

Det tar lite längre tid, men är så mycket finare. Och två fotograferande damer

tar också tid på sig att stanna titt som tätt, så det går lätt någon timme

extra till det. Och lite kaffepauser. 

Vi valde att ha med ett eget litet spritkök som vi kunde koka vatten på

och en liten behändig kyllåda som höll smörgåspålägget kallt. 

Till kvällen åt vi oftast på hotellet eller i närheten av hotellet.  

Efter en natt i Tromsö började vi köra norrut mot Alta

där vi skulle övernatta följande natt. 

Har blev det nog mest E8 och E6-vägen, finns inte så mycket alternativ,

men de börjar redan kännas som lite mindre vägar så det passade

bra. Fågelvägen är det inte så långt mellan Tromsø och Alta bara ca

170 km, men med alla kringelikrokar som vägen tar så blir det

ändå 390 km och tar sina modiga sex timmar att köra. 

Vid det här laget hade Abisko-vandrerskan gjort sin 80 km

vandring och kommit till Kebnekaise fjällstation. 

Hade bokat en övernattning till i Kautokeino och sedan som reserv

ytterligare en natt på svenska sidan. 

Har förstått att om man skall klättra upp på Kebnekaise så är det

bra att ha någon dag extra ifall vädret skulle vara besvärligt och

man inte kan komma iväg den planerade dagen. 

Eftersom det inte är så långt mellan Alta och Kautokeino så

passade vi på att köra en sväng norrut till Skaidi och uppleva 

fjällplatån som E6 tar en upp på. 

Där fick jag de där vidderna som jag så tycker om. Se lite renar

som ju absolut hör till när man är i norr.

Och knotiga fjällbjörkar. 

De maffiga spetsiga bergen i Lofoten och Senja är vansinnigt

vackra och ståtliga, men min själ vilar alldeles extra i de

där lappska, kargavidderna. 

Där fick vi också uppleva den finaste ruskan (höstfärgerna) på

vår roadtrip. Vi hade säkert haft mer färg på ris och träd om vi åkt en

par veckor senare, men med tanke på vandrerskan som ville bestiga

Kebnekaise så skulle det ha kunnat bli för sent. Idag skall det tex vara tät

dimma däruppe på toppen och i morgon skall det slask-snöa och

blåsa upp till 23 sekundmeter i byarna. 

Så med tanke på det så var tajmningen perfekt. 

Också för oss. Visserligen var det en del turister i farten.

Mest européer, men det var sällan någon rusning på

vägarna. På de turistplatser vi stannade fanns det oftast gott

om plats att parkera bilen. 

På vissa ställen märkte man att säsongen höll på att ta slut

men det störde nu inte nämnvärt. 

Så summa summarum var det en lyckad roadtrip. 

Hem kom jag med en massa bilder - det vill bli lite så i Norge. 

Plockade upp vandrerskan i Nikkaluokta. Så körde vi till Kemi

och övernattade där innan vi susade hem genom Finland till den egna sängen. 

Men ja, jag lovade berätta var vi bodde och vad vi tyckte. 

Narvik: 

Bredablick Guesthouse.

Mysigt litet hotell (ingen hiss) och

gratis parkering vid hotellet eller längs närliggande gator. 

Man fick en lapp från hotellet om man gatuparkerade. 

Ingen middag på hotellet, men vi hittade en restaurang ett 

par kvarter ifrån som hade riktigt goda pastarätter,

och en smaklig kebab gjord på ren. 

Hamn i Senja:

Hotellet heter också Hamn i Senja.

Fantastiskt vacker plats. Vi var så sent ute med att boka boendet

där så de bästa hotellrummen var redan reserverade så

de vi fick var lite "bunkeraktiga" och "utsikt mot innergården" var i 

verkligheten ett avlångt fönster i höjd med mitt ansikte längs hela

hotellrummet med utsikt över en betongvägg en meter bort och

om man höjde blicken så såg man underredet av en massa

parkerade bilar. Nu var vi ju inte ute för att hänga på hotellet, 

så det gick bra att sova (även om sängen var på smalare sidan) men

ja...lite dyrt för mediokert boende. 

Hotellets restaurang var usel, rent ut sagt. 

Fruktansvärt dyr och en mat som var ja urusel. 

Dåligt med p-platser. 

Tromsö:

Bodde vi på Ishavshotellet (Scandic)

Helt okej, typiskt hotell i en stad. 

De hade inte ala carte på middagsmeny utan buffe´ vilket

var helt okej. På dyrare sidan det också för vad man fick på 

tallriken. Däremot var detta enda ställe som vi betalade för 

parkering och det var inte så lite....50 € för en natts parkering.  

Alta:

Fjord Hotell Alta

Ett mindre hotell längs en lugn gata. 

Restaurangen överraskade med väldigt 

goda Lyngenräkor och en fish & ships där fisken

smakade så fräscht så man kunde ana saltvattnet i köttet. 

Kautokeino:

Vi SKULLE bo på ett litet boende som fått så fin kritik.

På Goldin en bit utanför samhället. 

Men jag hade lyckats såsa till mina bokningar så istället för att

avboka följande natts bokning som vi inte längre behövde

så hade jag avbokat detta boende. Istället blev det 

att ta in på Thon hotell i Kautokeino. Tur att de hade rum.

Passade på att äta där på hotellet och även om maten var

helt okej, så hade de världens långsammaste betjäning. 

Efterrätten kom en halvtimme efter kaffet och att vi 

hade betalat för kalaset. 

Kemi:

Seaside Glass Villas

Efter att ha plockat upp vandrerskan så körde vi till Kemi

för övernattning. Valde ett ganska så mysigt boende i små

kojor med glastak och fönster längs två väggar. 

Bara några meter från vattnet. 

Rummet/stugan hade ett litet kök så man kunde

kocka något själv om man vill. Frukost hörde till och den

serverades på närliggande Kemin Lumilinna. 

Ja, och så blev det att skurra 730 km genom Finland hem. 

Och det var den roadtrippen det. 

Nu blir det vardagslunk igen ett tag framöver. 

Kram från mig

PACKLISTOR OCH ANNAT TJAFS

Ja, ja...jag vet! Man skall ha allt digitalt. Allt från biljetter och kartor och

listor och platser att besöka och hela alltsammans. 

Och väldigt långt har jag det också, är ändå en sådan där som gillar det tekniska. 

Men, det oaktat, så kan jag tycka om att sätta mig ner en stund och sammanfatta

allt jag laddat ner från diverse sidor på nätet. Om boende, om fotoplatser, om inställningar 

på kameran vid eventuella norrsken. Och listor av det som skall packas ner. 

Inget digitalt ger samma tillfredställelse som att få stryka över med penna på

en fysisk lista. Bara känn känslan: 

Pannlampa

Extra sockor

Laddare till dator och kamera

Den känslan! För varje streck är man lite närmare avfärd. 

Skall alltså packa mängder av grejer och min bästaste fotokompis i min bil. Hennes dotter åker också

med den första delen. Vi tar natt-tåget från Helsingfors till Kolari och därifrån kör vi till

Abisko där vi dumpar av ett stycke kompisdotter som skall vandra kungsleden

medan vi "tanter" tar en foto-roadtripp till Norge under tiden. 

Nu är jag en sådan person som har tendensen att gå lite väl mycket all-in i att ta

reda på saker och ting innan en resa. Det "kanske" var en liten överdrift att låna 

Olaus Magnus epos 'Historia om de nordiska folken' från biblioteket. Den går på

dryga tusen sidor historia på gammal svenska (från början av 1900-talet). Originalet

är på latin från 1555. Men jag skall bläddra i den - det skall jag! 

Lånade också några andra intressanta böcker om området i norr som vi skall besöka. 

Bland annat 'Pohjoinen, jälkemme maailman laidalla' av Antti Haataja som både

fotat (fantastiska naturbilder) och skrivit om vår kalla, fina Nord. 

I historien har området längst norr inte varit uppdelat i länder såsom det är idag utan

området Sápmi, det samiska namnet på samernas traditionella och kulturella hemland,

har brett sig över de nordligaste delarna av fyra länder. 

Norge, Sverige, Finland och Kolahalvön som numera hör till Ryssland. 

Det är som ett land och ändå inte. Så som det är i dagens läge. 

Längs Norges och numera också Finlands kust går en Nato-gräns mot Ryssland.

Inte en gräns man överskrider precis. 

Men ändå känns det att man har en gemensam historia. 

Så därför passar 'Terra Ultima - Matka Lapin historiaan' av Maria Lähteenmäki 

som handen i handsken innan (och under) resan. 

Eftersom vi kommer att köra runt i områden som var i centrum för

de arktiska krigen under andra världskriget, och som delvis kan

förklara varför Trump dräglar över Grönland, så har jag fördjupat

mig lite i krigshistoria också. 

Vill passa på att tipsa om några snabba serier som får en på

kartan gällande de strategiskt viktiga områden i norr. 

På Yle Arenan finns att se bland annat dessa som jag kan rekommendera

om man vill uppfriska minnet, eller helt sätta sig in i vad som hände 

i området under andra världskriget -och också efter det - under kalla krigets dagar. 

VAIETUT ARKTISET SODAT (klicketiklick)

SVERIGE OCH KRIGET (klicketiklick)

och

BRÖDER MOT VÄRLDEN (klicketiklick)

Samtliga väldigt intressanta. Förklarar också till en del hur det kommer sig att vi

idag är i den politiska situation vi är. 

*

Kunde snöa in mig på det här än mer. Men skall skona er från det. 

För ni kanske kan undra vad de där vita grunkan på bilden är. 

Jo, det är en liten dammsugare som jag skaffade för nåt år sedan för 

att kunna komma åt att dammsuga laptops, bilens små skrymslen, 

lådor som samlar damm och andra ställen där en traditionell

dammsuger känns lite för aggressiv. Och onödig att släpa fram. 

Men redan i fjol kom jag på ett alldeles utomordentligt bra 

användningsområde och det är de små, små bananflugorna

som knappast någon undviker så här i sensommartider. 

Den får nu stå på arbetsbänken i köket och när man ser att de små

uppenbarar sig så tar man och suger ner dem i denna behändiga

lilla manick. Utan att behöva släpa fram dammsugs-giganten bara för det. 

Helt klart bästa lösningen jag kommit på gällande bananflugorna. 

Och lite roligt också att jaga dem med denna lilla sugare...

*

Jaja...det var väl allt för denna gång. Hinner säkert sätta mig ner ett tag till innan

resan, men säger till dess; 

Kram från mig

 

FÖLJ MED PÅ BRÖLLOPET, VET JA!

Ett koreanskt bröllop skiljer sig en del från den västerländska, men

mycket är också lite samma. Bröllop ordnas ofta på ett hotell, som i vårt fall, 

där det finns färdiga lokaler för just bröllop. Koreaner är inte speciellt religiösa

av sig, och bröllop är inte heller kopplat till religion eller kyrka lika starkt som hos oss. 

Det viktiga är att det är vackert, att allt går smidigt och att det är socialt korrekt. 

Innan ceremonin träffades alla, brudparet, brudparets föräldrar, gäster och

vänner för att bli fotograferade i alla möjliga och omöjliga konstellationer. 

Bröllopet fotograferades av tre proffsfotografer och en videofilmare. 

Vi gick igenom med "bröllops-personalen" hur och var vi skulle vara under

ceremonin. Men bruden är ju vacker som en dag och 

brudbuketten var en så fin gest till Finland och midsommar med bla 

liljekonvaljer och prästkragar i brudbuketten. 

Sonen min. Storungen. 

När han första gången får syn på sin brud i bröllopsklänning. 

Minen säger allt...hjärtat dör lite grann - av kärlek. 

Och här är hon, Hyein, som redan vid första träffen då hon steg in i samma klass på universitetet i Helsingfors 2014 stal grabbens hjärta helt och totalt. 

På hotellet fanns en hel våning som bara var avsedd för bröllopsfestligheter. Vi bodde på samma hotell 

och till saken hör att vi på morgonen fick besök av en makeup-artist och en hårdesigner som skulle

sminka och fixa både mig - och mannen. I Korea sminkas också männen inför en sådan här tillställning. 

Försökte säga att jag kommer att vara så rörd att risken är överhängande att jag inte har så mycket

smink kvar men det gick inte riktigt fram. Koreaner talar inte så bra engelska. 

Hårdesignern talade inte alls engelska och tvärt emot vad jag hade tänkt - 

att han skull satt upp mitt hår, eller då gjort det luftigt och lockigt (har lite självlockande hår) 

- så gjorde han allt för att platta till det...

Gubbens hår lockade han dock, vilket fick oss att skratta alldeles hysteriskt.

Och här är de unga tu då. 

Kan hända att jag är smått jävig, men nog är det ju ett stiligt par? 

*

Men nu till själva ceremonin:

Det finns en toastmaster som leder ceremonin och hon deklarerar bröllopet 

öppnat och presenterar till först brudgummens föräldrar som kommer in 

traskande längs en slags catwalk, som kanske skall symbolisera en slags "kyrkogång". 

De övriga gästerna sitter redan så att säga till bords. Och mor Maggi är här redan

alldeles svettig, tårögd och genomrörd. Heh! 

Till följande kommer brudens föräldrar traskande samma väg. 

Hyeins mamma bär här en traditionell koreansk dräkt, en så kallad

hanbok. Det hade kanske varit meningen att jag också skulle ha burit en

sådan, men det kändes för mig på det sättet "fel" att jag inte egentligen alls

känner till, än mindre hör till, den koreanska traditionen. 

Lite som om de skulle behöva iklä sig vår folkdräkt. Jag vet inte, kanske jag gjorde fel, 

men jag avtackade. Men måste säga att en hanbok-dräkt ett mästerverk i hantverk, och 

följaktligen mycket festlig och otroligt vacker!  

Så otroligt vacker och välsydd av fantastiskt material. 

Men själv hade jag nog bara känt mig som en marsipanbakelse. 

Och inte speciellt bekväm. 

Vi föräldrar, både brudens och brudgummens, ställer sig nu bakom en

slags "altare" och tänder var sitt ljus, ett för bruden och ett för brudgummen. 

Därefter ställer vi oss framför altaret, bugar åt varandra och på det

sättet välkomnar varandras familjer in i sin egen släkt. 

Och vi sätter oss på var sin sida av "catwalken" på hedersgästplatserna. 

Här ännu lite detaljer. Viktiga händer som möts och en detaljbild på den fantastiskt vackra hanboken 

som Hyein mamma bar. 

Men vi återgår till ceremonin: 

Sedan är det dags för brudgummen att traska in. 

(under tiden smiter brudens far från sin hedersplats) 

För att på traditionellt vis leda sin dotter till den väntande brudgummen. 

Och åååh, det var så vackert. Och jag hade alldeles för lite näsdukar i

väskan och ja, jag är bara en sådan som blir så där tokrörd. 

När bruden och brudgummen står fram vid altaret så håller först

brudgummen ett tal åt bruden och så håller bruden ett tal till brudgummen. 

Efteråt följs en slags "välsignelse" till brudparet av brudens far. 

Det också ett tal, och så till sist ett tal av brudgummens far. En slags

"word of wisdom". Alla tal tolkades till engelska och koreanska, beroende

på vem som talade. Få ögon var torra! 

Till slut skulle då bestmannen, eller lillungen, komma längs catwalken med ringarna.

Och säger då det. Han är minsann lika känslosam som sin mor! Tårarna rann på grabben, 

så rörd var han. En fin gest av storebror att komma emot honom och ge en riktig björnkram

åt lillebror. Och mor Maggi torkade tårar - igen. Och gubben snyftade. 

Brudens föräldrar var riktiga pokerface under hela ceremonin, så antagligen gjorde vi

bort oss på den där punkten "socialt korrekt". Men vad gör man? 

Vi är en familj som har känslorna på ytan och visar det! 

Kan bara säga att sminket tog stryk....hahahhaaa! 

Och så blev det sång av Hyeins bästa väninna, en så charmig person hon med! 

Brudgummens kompis från Finland överraskade med en videohälsning! 

Och så blev det för brudparet att gå tillsammans ner för gången och få ett rosenbladsregn över sig. 

Efter det blev det mat för oss som blev kvar i salen - och vilken mat sen! 

Brudparet kilade iväg för att byta om till traditionell hanbok-dräkter och så lite mer fotograferande. 

Sedan kom de tillbaka till festasalen så här traditionellt klädd och gick

runt och talade med alla gästerna. Bruden bär ofta en röd hanbok (eller det är egentligen klänningsdelen som brukar vara röd, den kallas chima) vid bröllop så även om gästernas klädsel är med informell och mindre "festlig" än hos oss så skall man undvika vitt och just rött, för de färgerna är brudens. 

Den röda färgen hos brudens chima symboliserar lycka och fruktbarhet. 

Efter ytterligare ett klädbyte - till vanliga kläder - fick brudparet sätta sig 

ner för att äta. Och så är tillställningen över. 

Mycket festligt, mycket vackert och ett minne för livet.

För oss alla. 

Nu väntas det nybakade äkta paret så småningom landa på finsk mark. 

Kram från Maggi