Lämpligt så här när det är bokmässa i Helsingfors så skall jag tala om böcker.
Gamla böcker. Riktigt gamla böcker.
Har en del gamla grejer som jag vill spara och bevara, men kan inte ha allt
framme – vem kan nu det – så när vi flyttade till nuvarande lägenhet
så köpte jag plastlådor med lock som man kan rada på varandra och
lade in hela härligheten i mitt stora Narnia-skåp.
Där skulle de ligga i tryggt förvar.
Trodde jag!
Egentligen var det så att jag skulle leta efter en annan grej än mina gamla böcker
som gjorde att jag plockade fram plastlådorna och började rota.
I lådan med böckerna hajade jag till; så här torra hade inte läderböckernas
pärmar verkat vara tidigare? De har legat i plastlådorna i ca fem år.
Det kanske inte alls är bra att förvara gamla ting i plastlådor?
Och efter lite googlande så fick jag det bekräftat. Läder, trä, tyg mm skall förvaras i
luftiga kartonglådor och aldrig i täta plastlådor som jag gjort.
Känns ju logiskt på nåt plan att de skulle vara skyddade för sol och damm och fukt,
men det finns en risk att det tvärtom bildas ett mikroklimat inne i lådan som
är skadligt för de gamla godingarna.
Den översta boken i högen är en gammal psalmbok som varit min
mammas fasters och är från början av 1900-talet.
Den har varit i så fint skick så jag har haft den lite som min ögonsten ända sedan barnsben.
Men nu verkade pärmen torr och fnöskig nästan.
Slitage är en sak, det får och bör det finnas om nåt är gammalt, men så här
torrt har böckernas läder aldrig varit!
Och det på bara fem år!
Hade hemma lite sadelfett som jag köpt på en marknad för
länge sedan. Och det är otroligt bra till att återfetta läder.
Vanligtvis brukar jag ta på rejält till skor och väskor, men nu gick
jag försiktigt fram, tog bara lite, lite på fingertopparna och gned försiktigt
in fettet i lädret. Man vill ju inte fetta ner hela boken!
Men visst är dessa gamla böcker så otroligt vackra?
Vilket hantverk, alltså.
Och så måste vi ju förstås kolla vid vilken psalm som
läsbandet ligger. Minns inte att jag någonsin skulle flyttat på
det så det har nog legat där så länge jag kan minnas.
Och där är det, psalmen Den Blomstertid Nu Kommer.
I den här upplagan av psalmboken Nr. 401.
Tror inte att den här psalmboken var i så himla (heh) flitig
användning, annars skulle den aldrig hållit sig i så fint skick.
På tal om den blomstertid och maj som får föra oss till en lite mer sliten bok.
Inte i fullt så bra skick är Bibeln som Carolina Tjäder i tiderna fick när hon
gått sin första nattvardsgång 1860. Carolina var född 1845.
Och här ligger bibeln nu på mitt matsalsbord och får lite
omvårdnad och framför allt blir den räddad från en kvävande
tillvaro i en plastlåda.
Ännu en orsak att rata plast, utbrister jag som aldrig gillat det
materialet speciellt mycket.
Ytterligare en bok som fick lite tillsyn efter sin tillvaro i plastlådan
är den psalmbok jag själv fick då jag blev konfirmerad på 80-talet.
Det är också en ärvd psalmbok, faktiskt given som gåva av
samma innehavare som ägde den gamla psalmboken. Men
det här var en gåva åt hennes son - kanske som konfirmations-
gåva det med? Sonen blev sjöman som vuxen och försvann till
sjöss och blev aldrig funnen. Minns ännu svagt att när
han varit försvunnen i 30 år dödförklarades han.
Och så kom det sig att jag fick dessa psalmböckerna i min ägo.
Och nu är de tryggt nerpackade i sina luftiga kartonger omhändertagna
på det bästa sätt jag förmår.
En liten låda med berättelser och någons livshistoria får
fortsätta sin Törnrosasömn i Narnia-skåpet.
Så mycket religiös historia i bokform i detta inlägg att
borde nästa skicka iväg en liten Guds-välsignelse om jag hade
den läggningen. Eller tron. Eller makten att göra det.
Så det får bli lite enklare och mer jordnära:
Skön lördagskväll från mig till alla er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar