Visar inlägg med etikett SVERIGE. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett SVERIGE. Visa alla inlägg

STENDÖRREN NATURRESERVAT


Jag vet inte helt hur det var med min kompis som jag reste med, men själv
hade de tidiga morgnarna gjort sitt och en viss resetrötthet började ta ut sin rätt. 
När vi skulle köra från Kalmar upp till Stockholm valde vi ändå att 
stanna vid ett par ställen som AI-Gösta hader rekommenderat åt oss. 


En av dem var Stendörren naturreservat och det var verkligen värt en liten avstickare
från Stora Vägen. Vi hann dock inte gå så långt och jag hade också min rygg 
som hade börjat säga ifrån. Men en liten skrapning av stället blev det dock. 


Min svägerska bor i Norrköping (och bott innan i Stockholm i tiotals år) så
jag tänkte att hon känner säkert till stället, för att hon går gärna
långa promenader med sina hundar, och helst i fin natur. 
Men hon hade aldrig besökt stället! Nog hört om det men aldrig
kommit sig iväg. Nå väl, hon blev ju glad över att få ett nytt ställe
att åka till. Skall fråga i sommar då de kommer till Finland om hon
verkligen åkt dit ;). 

Men fint är stället är det! 

Blev lite färre bilder ån från Öland. Dels säkert beroende av den där rese-/foto-
tröttheten som kan drabba en efter intensiva dagar. Och så är det solen! 

De flesta tycker att en solig dag måste vara det bästa fotovädret, men så 
är det alltså inte alls! Tvärtom. Den skarpa solen gör skillnaden mellan skugga
och fullt solljus väldigt skarpt och det är sällan speciellt fint! 
Av den orsaken är juli-månad den månad då jag fotar minst under hela året. 
Man skulle tycka att det skulle vara tvärtom, men icke. 

Nu skall jag ta och runda av, sitter på bilservic-stället och
väntar på att min bil skall få en rejäl genomgång. 
Det kommer att svida i plånboken, men man skall ta hand om sin
arbetshäst så det blir många kilometrar tillsammans än. 

Ha en skön början på veckan! 

Kram från Maggi


 

ÖLAND RUNT


Nu blir det lite mycket av det goda...nämligen foton. 

Jag och min kompis åkte från Grimslöv där vi hade varit på foto-
workshopen till Kalmar där vi övernattade. Nästa dag, efter en 
lagom tidig frukost (hade varit några tidiga morgnar under vår
cruiz innan) rattade vi mot Öland. Har själv rundat Öland
för några år sedan så hade lagt på minnet några ställen värda att besöka.

Men jag frågade också Gösta Petter Tänkström 
(= min Chat GPT heter numera familjärt bara Gösta) 
om vad som kunde vara platser värda ett besök.
 Och visst levererade Gösta. 
Det finns ingen tvekan om att AI är framtiden. Säger bara det! 

Till en början tyckte han att vi, som naturintresserade damer med
fotointresse skulle besöka Beijershamn och där gick vi en liten svängom 
tidig förmiddag. Gösta hade nog påpekat att vi borde vara vid Ottenby
redan vid soluppgången för att få ett fint morgonljus men vi valde en
liten sovmorgon och offrade morgonljuset denna gång. 

Intressant nog att Gösta tog i beaktande ljusförhållanden då 
"han" tipsade om rutten. 

Dessvärre blev mitt fotande på denna plats lite stympat då jag hade
ett långt samtal med en läkare om ett problem som drabbat min yngre grabb. 
Lyckligtvis ordnade det upp sig så jag kunde fortsätta vår Öland-runt
med lite mindre stress i hjärtat. 

Barn blir nog aldrig vuxna nog att man inte skulle oroa sig för dem.



Beijershamn har ju en otroligt intressant historia! 
Läs mer H Ä R

Efter Beijershamn styrde vi söderut mot Ottenby naturreservat.
Då jag besökte platsen senast i slutet av augusti var det fullt av flyttfåglar påväg
söderut. Nu var det bara mest blåsigt då vi besökte platsen. 






Och som fotograf var det också lite för starkt solljus - vi är lite kinkiga på det sättet...

Vid mitt förra besök hade jag sett sälar som låg och  degade på stenarna, men nu var det 
först hemma då jag gick igenom bilderna som jag upptäckte att sälarna visst var där.
Där låååångt ute så även om jag hade ett objektiv på 150-600 mm så var bilderna
bara klumpar (säl)  på en annan klump (sten). 



Men området är fint, och helt klart värt ett besök om man ens är det minsta
intresserad av fåglar och natur. 

Om det här kan du läsa mer



Så lämnade vi fyren Långe Jan och började vår klättring norrut 
längs den östra kusten. 
Vid något skede började saker och ting göra sig påmind som att det
minsann var ett tag sedan frukost och ett tag sedan ja....toa. 

Nu hade vi ju valt lite tassigt en måndag till att åka Öland runt och då
vi inte tvärnitade för en fin bro eller annat fint så tvärnitade vi vid
varje café-skylt bara för att läsa det småstilta - Stängt på måndagar! 

Till slut hade vi nedgraderat våra förväntningar från "ett mysigt café med utsikt"
till "en måndagsöppen ICA med toalett". 



Däremot gav diverse stopp för att kolla vad som kunde vara öppet och 
uppdatera GPS:n till en del spontana bilder av gamla murar och annat som 
dök upp längs vägen. 

Kossorn och den fina muren är inte från samma plats men de passar liksom ihop. 
Och om någon undrar över att kossorna saknar de där fulgula märken i öronen 
så är de enbart borttagna i Photoshop. Så ingen oro för oidentifierade kossor på vift. 




Och alvaret förstås. 
Jag fascineras av dessa öppna vidder. Är det sedan på mark eller till havs, eller båda! 

Vi stannade inte för att ta en promenad på dessa. Även om vi inte hade en så tight tidtabell så
gav en enda dag tid att runda Öland inte så mycket utrymme för utstickare hit och dit. 
Men vill du läsa mer om herdekulturen på alvaret så klicka

Nu minns jag inte längre var vi äntligen lyckades hitta lättnad både 
för hungern - och det andra. 
Men där var en stor väderkvarn som innehöll ett café. 
Också bilen fick behövlig näring för att 
orka ta oss vidare. 

En skagensmörgås gjorde oss gladare i sinnet. 

Även om jag reser gärna med henne som jag hade som resesällskap för inget
är liksom svårt och vi har ganska samma rytm och tankar. Föredrar henne som 
resesällskap typ hundra gånger hellre än den där mannen jag varit gift med i över 35 år. 
Men att lämna för lång tid mellan måltiderna gör ingen glad. 

Så åkte vi då till norra udden av Öland. 
Skulle gå och se på ett vrak av en förlist båt och kolla Trollskogen.

Nu är vi ju båda från Finland där tall är typ det 
första man ser när man tittar ut genom fönstret.
Och så råkar vi båda ha tillgång till skärgård och dess martallar så 
just för oss så kändes det inte speciellt fascinerande. 
Och naturumet var - stängt...

Så vi åkte vidare. 



Stannade vid raukarna som Gösta rekommenderat, och det är ju något 
vi inte har i vår skärgård, så det var intressant. 
Lite knepigt att få bra foton på, så det fick bli lite "turist-bilder". 
Kanske också en viss res- och fototrötthet började märkas i alla fall hos mig. 



Ingen fotograf gillar klara, soliga dagar då ljuset är alldeles för skarpt och
skuggorna blir vassa som ett rakbett. Till all tur hade vi ändå lite spännande moln
som gjorde himlen lite roligare än bara en klarblå platt sak. 
Och så lite soldis var också välkommet när jag fotade Blå Jungfrun

Nu hann vi ju inte besöka den ön men om någon är på väg till Öland så kolla 



Slutligen på vägen söderut längs Ölands västkust och på väg till 
hotellet i Kalmar stannade vi vid Halltorps hage och gick en 
kort sväng längs en naturstig. 

Läs mer



Det var en otroligt rofyllt liten promenad vi gjorde. Doften av de 
blommande trubbhagtornsbuskarna var alldeles bedövande. 
Något i den lummiga hage/lundmiljön var så skön att jag ville ta 
med mig den känslan hem. De där galet gamla fina ekarna som 
kanske sjöng på sista versen, men som trots det gav liv åt insekter som är
beroende av dem. På sådana här ställen påminns man alltid om hur
skört allting i naturen egentligen är. 


Doften av dessa bär jag som ett minne i själen ett bra tag. 

Tänker att oberoende hur inrutad en resa än är, och hur tight kanske en
tidtabell är så är det värdefullt att stanna och ta sig en, om än så kort stund, 
längs en spång eller en stig. Nu hade vi tid och det var alldeles underbart. 


Alldeles underbart att kunna böja sig ner och se de där små lundblommorna
där i kvällsskymningen. Alla nävor som hör till mina favoritblommor, är de sedan
vilda eller trädgårdsvarianter. Nävor är bara så fina. 

Och så gullvivor. Är ingen vän av gula blommor över lag men gullvivor
undantaget. Och genast börjar jag nynna på "Där gullvivan blommar"

Vill du lyssna på den? 


Här hade vi Öland i ett snabbt ihopsopat nötskal. 
I ärlighetens namn tyckte jag att det var skönt att vara här innan 
turistsäsongen dragit i gång. Och alla måndagsstängda cafér får min fulla
förlåtelse och förståelse. 

Måste ju lite googla och snöa in mig på siffror och bara tanken på att
det bor ca 27 000 personer permanent på Öland men att människomängden 
under sommaren ökar till 300 000 personer är svår att ta in. 
Skulle jag bo på Öland skulle jag antagligen gräva ner mig i en bunker och komma 
upp igen i slutet av augusti eller i början av september. Tänker - hur ryms
alla ens längs dessa smala vägar? För tänker att många kommer väl
ändå med bil? Nu var det så skönt med glest på alla parkeringsplatser
och ingen trängsel i vare sig café, toa eller butik. 

Det är något väldigt fint med Öland, säger då det! 

*

Snart börjar det bli läge för att packa för följande resa.
Ett par veckor dit! 

Kram från Maggi








 

HÄSTFOTOGRAFERING

 


Vid något skede frågade min kompis mig om jag skulle vilja 
hänga med på en workshop i hästfotografering i Sverige. Hästar har, 
till skillnad från min kompis, inte en så stor roll i mitt liv, men tycker ju
att de är fantastiskt vackra djur. Det som fick mig att tippa över till ett
jakande svar på frågan var hon som skulle hålla workshopen. 
Hon heter Maria Lindberg KICKETIKLICKoch tar de mest fantastiska, drömska
bilder man kan föreställa sig. Kände att oberoende av vad vi skulle fota
så skulle jag komma hem med nya insikter och ny kunskap. 

Att det sedan var fokus på arbetshästar kändes inte heller fel. I mina ögon
är de, om möjligt, ännu vackrare än andra hästraser. 


Och precis som jag gissade så hade jag en massa idéer och ny inspiration med
mig hem från kursen. För även om man känner att man på något plan behärskar sin
kamera och kan lite editering så behöver jag i alla fall få en liten spark i aktern eftersom
jag väldigt lätt blir lite lat i mitt fotande. I synnerhet i de bilder jag bara tar för mitt
egna höga nöjets skull. Att hamna lyfta ribban lite är bara hälsosamt för ens egen utveckling. 


Själv fotar jag väldigt sällan människor, det har bara blivit så. Jag är mer intresserad av 
natur och växter och djur, men under en sådan här workshop med modeller
(människor) så är det för mig riktigt givande att få öva på det också. 
Och människor tillför onekligen nog något till fotona - ibland ;). 

Vi fotade tidig morgon, eftermiddag och kväll, i olika belysning och i 
olika miljöer. Mycket givande. 

Min absoluta favoritbild tog jag då solen gått ner och nattskymningen började sänka 
sig. Den vita hästen blev som ett sagoväsen i det ljuset. Eller hur? 


Bara ett litet troll eller en älva som saknas? Eller en medeltida riddare som stövlar in
för att hämta sin häst från bete? 

*

Nu skall jag gå in, sitter på verandan på stugan och skriver och det börjar 
strax regna verkar det som. Inte för att jag skulle bli blöt men känner att 
det skulle vara skönt med en liten brasa som skulle jaga bort skärgårdsfukten.

Kram från Maggi

VARFÖR JAG FÖLJER ESC ÅR EFTER ÅR - OCH ÄLSKAR DET

 


Är väl som folk är mest. Gillar en viss sorts musik, som kan variera beroende
på vilket humör jag är, vilket sammanhanget är och till och med vilken årstid det är. 
Men jag är urusel på att veta låtar och att känna till artister, sångare, grupper,
band, kompositörer. Helt värdelös på sådant. 
Gillar lika mycket jazz som klassiskt, svensktoppen som töntpop.
Vissa finska låtar har också krupit in i mitt finlandssvenska hjärta. 
Någon liten gen i mig förstår mig nog ändå lite på den där lågmälda melankolin. 

Men ESC var det ja. För mig är hela ESC (och Mello) som en bubbla att få,
under några vårvinter- och vårveckor, omge sig med. 
Allt det där glittriga, spralliga, färgsprakande, estetiska och mindre estetiska
som är som en smältdegel av idéer som kanske aldrig skulle få lika mycket
utrymme. Det är en tid då allt är liksom okej på något sätt. Alla tillåts vara lite
"all in" och få orkar lyfta på ögonbrynet eller misslynt snörpa på munnen. 
Jo, visst finns det sådana också som inte riktigt klarar av att släta ut bekymmersrynkorna
i panna ens för några vårveckor och släppa fram det där barnet i en som förundrat
står och glor på hela spektaklet. För det är det ju - ett spektakel. 

Och jag älskar det! Det är på något barnsligt sätt min "happy place". 

Nåväl. I år är det ju lite extra spännande för oss boende i Finland. 
Sällan har vi önskat så starkt att Sverige vinner som i år. 
Nästan så jag tycker lite synd om vår finska representant Erika som
nästan lite blir dissad av sitt eget folk. Hon är ju inte dålig. 
Hon är en drottning på scen. Inte många artister som tar en så stor scen
i besittning ensam och äger arenan. Låter kan vara lite porrig och kanske 
snäppet för mycket för någon, men den är på sitt (esc-knasiga) sättet
riktigt bra! 

KAJs trallvänliga låt om att bada bastu framförd av tre helyllekillar är ju 
något helt i en annan genre. Och det är också det som är ESCs charm. Allt går
bara det är tillräckligt bra. Och är det inte så får man åka hem och komma igen nästa år. 

Att ens tävla i så olika låtar, med så olika stilar är ju i sig redan lite knasigt.
Och alldeles underbart! Det är som om nästan allt är tillåtet. 
Förutom att svära på scenen. Vilket också i och för sig är lite...gulligt. 

Mycket bar hud och syftningar till kärlek av det mer köttsliga slaget har
nog alla skådat genom årens lopp - men svära det får man inte!

Nå bra så. 

Ikväll är det semifinal och KAJ skall röstas vidare till final. Även om jag är en
vän av ESC så är jag inte så bra på att (komma ihåg) rösta. 
Men på lördag skall jag nog göra det. Men hade varit skoj om 
de slagit rekord i röster så som de gjorde i Mello. 

*

Vad smörgåstårtan har med något att göra. Nå, inte sen något. 
Rörde ihop den till morsdag, som vi i Finland firar andra söndagen i maj,
bara för att jag fick en sådan lust att äta just smörgåstårta. 

Nästan hela familjen slafsade i sig av den, endast lillungen saknades. 
Hans bil, den röda pickupen som nästan blivit till familjens och bekantskapskretsens
maskot, sade upp samarbetet och hamnade hos doktor mekanikern för en 
rejäl operation. Gossen fick dock en rejäl tårtbit till frukost när vi åkte förbi
på vägen till stugan.

Näe, nu har klockan blivit semifinal-esc-dags. 
Idag hejar vi på KAJ, eller hur? Heja Sverige! 

Kram från Maggi



HÄNG MED PÅ EN ROADTRIP

En varningens ord här till en början. 
Det blir många kilometer så nu är det läge att gå
och hämta en kopp kaffe eller te, kanske ett glas vin eller en ask praliner,
eller vad som nu känns bra och behövligt just nu. 
Och så hänger ni med? 

Vi började alltså med att köpa en enkelbiljett från Helsingfors till Stockholm
(Tallink Silja) och resten av roadtrippen var sedan bara vagt uppskissat på ett papper. 
Vi ville besöka endel muséer och kurva in till vackra sevärdheter i naturen. 
Vi visste ju att när man åker så här off-season så är en del muséer inte öppna, eller
om de är det så är det med reducerade guidningar eller öppethållningstider. 
Så allt det där fick lite styra vår tidtabell. 

Men så här åkte vi: 

D A G   E T T
Stockholm - Falun - Mora



Både jag och gubben ville besöka Carl Larsson-gården. Tror bestämt att 
mitt första egna hem, huset som vi byggde ute på landsbygden minsann bar
på en och annan inspiration av just Carl Larsson - eller kanske mer av Karin Larsson. 



Måste ännu nämna att det som man får som fördel med att gå på muséer off-season
är att det oftast inte finns så många deltagare och man får liksom mer ut av det när man 
inte behöver trängas i svettiga klungor i julihettan. 

Men ja, Carl Larsson-gården var ju precis så pittoresk som jag hade tänkt mig. 
Hade gjort mycket för att få kliva in i deras liv en vecka eller så då det begav sig. 



D A G   T V Å 
Mora - Sälen

När vi nu var i knutarna så passade vi på att besöka Zorn-muséet i Mora också. 
Tydligen var jag morgontrött, för märker att jag inte hade plockat med kameran
till det besöket. Däremot gjorde jag en för mig rätt otypisk grej och köpte en del souvenirer 
(praktiska, men dock souvenirer...) från musei-shopen åt både mig själv och de mina. 

Kan varmt rekommendera att besöka dem båda om man ens det minsta lilla är 
intresserad av konst från den tid som man i Finland kallar den finländska konstens guldålder - 
undrar om inte det begreppet passar in på de svenska konstnärerna också? 
Där runt 1850-1920. 
Jag hade gärna levat då och varit en del av etablissemanget. 

Gubben stack sig också in till Sixten Jernberg-muséet - han är så där skid/sport-intresserad. 
Roar mig så "sådär" men de hade en riktigt god lunch där...nam! 

*

Första natten hyrde vi en nybyggd stuga ett stycke utanför Mora. 
Mycket prydlig och fin.
Natt två bokar vi in oss på Hotel Olarsgården i Sälen. 


D A G    T R E 

Sälen - Tännäs - Vemdalen - Klövsjö


Några år redan har jag drömt om att kunna åka till Dovrefjell i Norge och
fotografera myskoxar, men det har inte bara blivit av. Nu stack vi oss in på ett 
besök till myskoxcentret i Härjedalen. Och det kan jag varmt rekommendera att man gör
om man har vägarna förbi! Myskoxarna är ju så fascinerande djur. De har knappt ändrat sig 
på de senaste tiotals-tusen åren. Bara tanken på att de såg precis likadana ut under den
den senaste istiden då de tassade omkring här med mammutar och andra utdöda djur som 
sällskap är bara hisnande! Och så är så söta. 
De är mindre än vad de flesta som inte sett dem live tror. Och de är inte släkt med oxar, trots namnet, 
utan deras närmaste nulevande "släkting" är faktiskt vårt får. 

När dessa fantastiska djur låter är det ett ljud från urtiden. 

Däremot så luktar/doftar de inte mysk utan mer som en 
blandning av häst och får. 

Underbara djur! 

Vi hinner med en instickare till Fulufjällets nationalpark också.

*

Natt tre sover vi över på Hotell Klövsjöfjäll. 
Ett prydligt och nybyggt hotell med mer 
lägenhetskänsla än hotell. 

D A G   F Y R A 

Klövsjö - Hallen - Ristafallet - Åre - Tännforsen - Östersund



Vi hade båda som tanke att under den här roadtrippen köra en sväng 
i de svenska fjällen. 
Vi här i Finland har inte riktigt det där med fjäll. Lapska bergen  - jo men inte ändå samma. 
Norge har ju förstås ännu mer, men visst är de svenska fjällen fina de med! 
Vi stannar till vid en liten kyrka alldeles vid trädgränsen, 
går in och tänder ljus för våra pojkar - jag brukar göra så då jag besöker speciella kyrkor. 


Vi stannar och kokar kaffe och bara njuter av utsikten. 
Gillar att ha med en liten uppsättning av kokmöjligheter - ibland är
det mysigare att bara stanna på en fin plats och koka sitt kaffe, 
äta sin smörgås än att jaga något kafé som kanske är öppet i 
september...

Vi besökte Ristafallet nära Åre där Ronja Rövardotter-filmen spelades in. 



Och så ett stycke vidare från Åre finns Tännforsen (där jag också
glömde ta med kameran...) 
Intill Tännforsen finns ett kafé - som var öppet - 
och jag hittade till ett överraskande bra pris fina
fårskinn till mina korgstolar på balkongen. 
Nu längtar jag ju lite till att få höst- inreda där...

*

Natt fyra sov vi över i Östersund. Enda gången jag valde ett hotell 
från en hotellkedja (scandic). 

D A G    F E M 
Östersund - Strömsund - Gäddede - Stora Blåsjön - Klimpfjäll



Utöver Carl-Larsson, Zorn och myskoxarna var denna
vägsträckning den jag hade lagt mest förväntningar på. 

Vägen kallas också Vildmarksvägen och sträcker sig från 
Strömsund mot nordväst upp på kalfjället. Om jag förstått rätt
så kommer man inte högre upp på fjällen i Sverige med bil än så här. 
Och visst är det underbart?!!





Vägen är stängd mellan början av oktober till början av juni
för att under den tiden kan det snöa metervis med snö i området. 
På vårarna brukar det vara kö upp till vägen för att man vill uppleva de meterhöga 
snökanterna som inte ännu smält bort men då vägen igen är körbar efter att
monster-snöröjar-traktorerna varit där och slungat vägen fri. 
Måste vara en häftig upplevelse det också. 

Vid byn Klimpfjäll stannar vi vid Norgefarargården, som är ett hembygdsmuseum
(inte öppet i september) men man kan ju alltid läsa på på nätet.
Namnet Norgefarargården har det fått för att det varit ett slags gästgiveri för 
vandrare på väg till, eller hem från, Norge. 

*

Natt fem sover vi över på ortens enda boende 
Hotell Klimpfjäll som ligger precis nedanför trädgränsen. 
Sover gott med fönstren öppna mot fjällvidderna. 

D A G   S E X 
Klimpfjäll - Trappstegsforsen - Vilhelmina - Tallbergsbroarna - Umeå


Nu vänder vi kurs och drar österut tvärs över Sverige. 
Känner lite spontant när jag ser på kartan att idag blir det skog, skog och åter skog. 
Lite som att köra i Finland, heh. 

Hittar ändå ett par ställen att stanna till vid och de ena är 
trappstegsforsen i Marsfjäll. 
Kör vidare mot Vilhelmina där vi stannar för att fylla på vår lilla
kylväska med mjölk och smörgåspålägg och ta en bild av ortsskylten
Vilhelmina och skicka den till min kollega som - tadaaaa - råkar heta Vilhelmina. 

 
I övrig känns dagen som en transportsträcka. Sådana dagar hör ju också till när man är på roadtrip, 
man kan inte ha en massa skoj att kolla in jämnt, 
men hittills hade valet av väg varit lyckat för varje dag hade 
det funnits nåt intressant att snusa på. 
Målet för dagen var Umeå, men hittade en sevärdhet som låg nästan längs vägen. 
Tallbergbroarna. 

Tre galet höga broar som byggts under olika tider över en älv. 
Metallbron är den man kör över med bil 
och lär vara den äldsta. Byggd 1891. 
Den andra bron är en betongbro med fantastiska bågar. Då den blev klar
lär den ha varit världens längsta järnvägsbro i stenmaterial för normalspårig järnväg. 
Och så finns det en tredje bro, lika hög, där tågen idag kör. 

Absolut värda en liten omväg! 
Sedan blev det ju lite spänning för att ingen av oss hade riktigt kollat in
hur mycket bensin vi har kvar i bilen och då vi kom till bensinmacken som vi
hade siktat in på att få havre till vår häst så möttes vi av en handskriven lapp: 

"Jag väntar på att få påfyllning av bensin". 

Ja-ha....

...bara att försöka hålla andan och hoppas att inte följande by också hade slut på bensin.
Men det gick bra. Tankade bara lite mer än det egentligen ryms i tanken när vi väl kom fram till 
en öppen station...

*

Natt sex sov vi ett fantastiskt stiligt hotell i Umeå, 
Elite Hotel Mimer som tidigare varit en skola. 

D A G   S J U 

Umeå - Gävle - Sandviken



Förutom svenska fjällen hade vi siktat in oss på höga kusten. 
Höga kusten på svenska sidan bildar ju tillsammans med Kvarkens skärgård 
på finska sidan av Bottniska viken ett gemensamt världsarv. 
Hela fenomenet med landhöjningen som fortfarande pågår i områden
- både på den finska och på den svenska sidan - är otroligt intressant. 
Jag hoppas att många hittar till de naturum som finns längs kusterna och 
lär sig lite om landhöjningen. 
Tänk - om 2000 år kan vi traska över från Vasa till Umeå! 
Och bara för att trycket som istidsisen hade på jorden då för 30 000 år sedan
fortfarande släpper. Då på den tiden då myskoxarna vandrade omkring här. 




Överallt i naturen ser man spår av istiden. 
Vi tog en liten skogspromenad ut till Rotsidans naturreservat. 

*

Natt sju sov vi över på Högbo Brukshotell.
I Sverige är det ju inte fullt så glest mellan bruksorter och
herrgårdar som det är i Finland, och kan man passa på 
att övernatta på ett av dem så skall man ta chansen. 
En morgonpromenad i bruksparken efter frukost och 
innan utcheckning är inte helt fel.

D A G   Å T T A 

Gävle - Uppsala - Marielund





Som jag kanske redan nämnt så varierade våra kilometrar per
dag en hel del. Ibland blev det mer, ibland mindre. 
Eftersom vi inte hade någon speciellt kärv tidtabell så gick det mest på känsla. 

Märkte att det var skönt att komma sen eftermiddag/tidig kväll till boendet. 
Då blev det tid att gå och äta en god middag och att sätta sig vid datorn och 
planera följande dags program. Boka nästa natts boende osv osv. 

Den här dagen hade vi resans kortaste sk transportsträcka så det fick bli
en skön morgonpromenad i Högbo bruks område. 


Till näst skulle vi till Uppsala. 

Det fanns två små orsaker också varför vi valde att just besöka både Umeå och Uppsala, 
och det är för att gubben han har studerat på båda orterna - krhmmm - för ett antal år sedan. 
Men ändå. Vi skurrade omkring och kollade in hur det har ändrat. Om det har ändrat. 
Och jo, det har. Det brukar vara så. 

Vad som kanske inte ändrat, eller i alla fall väldigt långt återställts är 
Carl von Linnés trädgård i centrum av Uppsala. 


För en något sådär ivrig trädgårdsmänniska är ju nog Linnés trädgård lite av ett måste
om man är i knutarna. Och är man inte en trädgårdsmänniska så är det faktiskt riktigt rofyllt 
och skönt att ta sig en promenad bland rabatterna som man strävat 
efter att få så lika som de var på Linnés tid på 1700-talet. 






Här är skolsalen där det förelästes om botanik och medicin. 
Jag hade nog paxat en plats intill den fina kakelugnen - i alla fall 
de kallaste vinterdagarna. 



Men vilken miljö att studera i! 

Eftersom vi hade mer än gott om tid så tog vi en sväng ut till 
Skokloster, tyvärr bara öppet på helgerna i september och nu levde vi 
tisdag - eller onsdag? Dagarna går lite in i varandra när man reser har jag märkt. 




*

Natt åtta sov vi i en privat stuga i Marielund. Vi var på 
väg till Åland och skulle ta båten från Grisslehamn på 
morgonen så läget var perfekt för att slippa en 
väldigt tidig väckning. Från Marielund är det en dryg timmes körning
så start lite över åtta lät mänsklig. 

D A G   N I O 

Marielund - Grisslehamn - Eckerö, Åland


Har ju, som jag kanske också nämnt, firat de flesta av mina barn- och 
ungdomssomrar till stora delar på Åland. Både på fasta Åland och ute i skärgården. 
Så jag tänker att jag kan mitt Åland utan och innan, men det kan inte gubben. 

Jo, han kom visserligen - håll i er - och hämtade mig med flyg 
(hans kompis hade en liten Cessna som kunde landa på vatten) 
när jag minst anade det under min sommarsemester på en liten holme som heter Enklinge. 
Plötsligt var det inte ett fiskebåt som puttrade in i viken bland fiskebodarna utan en 
karl i ett flygplan som skulle komma att bli far till mina barn som hade lite ledsamt.  
Han kan skruva till det när han vill - gubben min. <3

Men tillbaka till fasta Åland. 

När man från Sverige kommer med båt till Eckerö längs den gamla 
postrodd-vägen så kommer man till Eckerö och möts av den något malplacerade
pompösa byggnaden som ryssarna efter att Sverige förlorat Finland till dem, 
 lät bygga till Post- och tullhuset som ett slags "monument" och "signal" mot
grannen i väst att här börjar en stormakt. 
Känns rätt pampig än i dag, men undrar hur man såg på byggnaden då den 
uppfördes i början av 1800-talet här på Åland.
Att det är Engel som ritat byggnaden, det ser man om man tänker på hur det ser ut i Helsingfors, 
(där han alltså planerat hela kvarter) 
men kan bara tänka mig vad de bönder/fiskare som också hade till uppgift att också
sköta om posten mellan Åland och Sverige tänkte. 




Men fint skulle det vara. Med kullerstenar på innergården och allt! 

Sedan är hela historien, och historierna, om postrodden mellan Sverige - Åland - Finland
otroligt mycket mer intressanta än detta enskilda bygge. 

Men maffigt är det så det förslår! 


Ett stycke från Post- och tullhuset ligger Käringsund. 
Nu har det ju nog runnit en del vatten under broarna sedan jag varit 
aktiv sommar-ålänning, men jag minns Käringsund som ett
pittoreskt och vackert gammalt fiskeläge. 




Och det är det, bara att jag undrar när tar det pittoreska slut och det 
finns bara ett förfall kvar? 
Jag menar, det var gammeldags mysigt för 45 år sedan. 
Nu är det mer förfall - tyvärr. 




När jag gick omkring med kameran bland sjöbodarna så råkade jag höra hur
ett ungt, finskt par som kanske första gången besökte Åland sade: 

- Läste på nätet att det här skulle vara en sevärdhet, 
en del av det vackraste Åland - men jag vet nu inte...

Och då plötsligt såg jag det med helt andra ögon och insåg det jag skrev om 
här ovan. Det var kanske inte bara min egen nostalgi som gjorde mig ett spratt, det var
kanske bara nedgånget? 

Besökte också snabbt bara för att få i oss en kopp kaffe Käringsund Camping som ligger intill
och som jag inte minns skulle ha funnits alls då i tiderna, men jag kan ha fel.
Men nu är det utbyggt - och det är bra med turism - Åland behöver ju det. 
Men lite kändes det krystat med nyfixade sandstrand med bambu-parasoll á la spanska
solkusten där intill dessa gamla fiskebodar som sakta håller på att vittra bort och 
inte längre har något att ge i turismhänseende. 
För fiskarna ger de väl än skydd för båtarna - antar jag? 


Fast fiskaren är väl också ett utdöende släkte? 
Kanske än viktigare att dokumentera dessa båtskjul. 
De, och lador, de kommer att försvinna inom överskådlig framtid. 



Intill Käringsund finns också ett viltsafari nuförtiden där 
man kan bonga både kronhjort och struts. 
Utan deltagande i någon safarin lyckades jag fånga en hjort på bild. 


Sedan bar det upp till Geta-bergen i norra fasta Åland. 
Nu är det inte jättehöga berg - sådant finns inte på Åland, men
en maffig utsikt får man nog till om man tar sig upp dit. 


Men lite samma sak här som i Käringsund. 
Uppe på Geta-berget finns en restaurang (inte öppen i september...) men
mest beklämd blev jag över de fallfärdiga gamla stugorna som fanns i området alldeles intill. 



Det här är inte längre pittoreskt...det är hemskt! 
Och kanske ännu värre att man fått lov till att på dessa fantastiska natursköna
platser anlägga en discgolf-bana. 
Som om man inte kunde slänga plasttallrikar någon annanstans? 

Och förstå mig rätt - har inget emot discgolf som hobby, bara att de som sysslar med det
kanske inte i första hand gör det för att njuta av fina vyer utan för att tävla i en sport...
...nåja. Vad vet jag? 


Nionde natten gick vi och lade oss i en bokad lägenhet mitt i Mariehamn, 
Esplanad Suites. Här hade jag bokat två nätter för att jag missat att 
båtarna från Mariehamn till Helsingfors går bara typ varannan dag.

D A G   T I O

Bilar runt på fasta Åland



Är man på fasta Åland är Kastelholms slott ett måste, så är det bara. 

Har varit där en massa gånger, som barn, med vänner, på kurs och nu
då med gubben. Så jag lät honom ta en audioguidad tur på slottet medan jag själv tog
kameran upp till friluftsmuseet Jan Karlsgården som ligger precis intill 


Tvivlar på att jag varit här sedan barn faktiskt. 
Och visst är det lite så att har man sett ett dylikt museum har man liksom sett dem alla. 
Det är ju som att gå på Fölisön i Helsingfors, fast med mer skärgårdsvibbar. 

Och ändå är det något som jag gillar så skarpt med dessa museiområden som berättar om 
livet just här på orten - må det sedan vara ganska lika som livet varit på en annan ort
under samma tid. 






Men en septembertorsdag är det rofyllt och nästan meditativt att vandra omkring på 
området, stiga in i husen och fantisera hur livet sett ut då. 



Intill Jan Karlsgården finns numera också ett fängelsemuseum och 
hon som guidade där visade sig vara estnisk författare som skrivit en bok
om skärgården på Åland. Vi fann direkt en gemensam koppling och 
jag köpte hennes bok - skall bli skoj att läsa den. 

Dessutom tror jag att min, eller vår, nästa roadtrip blir till Estland så 
på det sättet ett vitsigt avslut också på detta maratoninlägg. 

På väg hem till hotellet kände både jag och gubben att det mullrar oroväckande 
i magen och mycket riktigt blev det så att vi tillbringade följande dygn
med att ta oss mellan sängen och toaletten...

Extra tack till hotellet som fixade så vi kunde hänga kvar på hotellet 
ett extra halvdygn innan båten till Helsingfors gick. 

Vi hade planerat att bocka av en massa sevärdheter i Mariehamn, 
men det fick nu bli till en annan gång...

*

Sista natten på vår roadtrip blev ombord på 
Viking Line, Gabriella. 



Och nu är jag hemma igen i mitt älskade soffhörn. 
Hur skoj det än är att ge sig iväg, så undrar om det inte är 
snäppet bättre att sedan efter resan få landa i sin egen säng, i sitt eget soffhörn.