BEREDSKAP I 72 TIMMAR

 

Senaste måndagen, när jag rotade efter något i tvättstugan, såg jag att jag hade en

vattenkanister stående där. Jag brukar ha det, mest för att ha vatten om det skulle bli

avbrott i distributionen av någon orsak, men lika mycket för att lätt kunna

ta vatten med om jag skulle åka till stugan på vintern eller välja att åka 

och campa någonstans. Eller bara för att det är en vana för mig att ha vatten hemma. 

Nå, nu var bäst före datumen för vattnet redan lite förbigånget så i vanliga fall

skulle jag börjat använda bort vattnet, men den här gången tänkte jag testa hur bra

min hemberedskap är att klara de där i minimi 72 timmar. 

Ett litet experiment helt enkelt. Och jag hade inte förberett mig alls. 

Men jag trodde nog att det skulle ordna sig. 

Värmen i hemmet kunde vi ju inte stänga av, och jobba måste jag så 

den biten fick jag ge avkall på.  Lite fusk då jag via jobbet var i

kontakt med yttervärlden i form av nyhetsflöde. Men grävde faktiskt fram min

gamla radio och hittade till och med batterier som passade! 

Plockade fram mina utfärdslådor som innehåller allt möjligt som kunde vara bra att ha. 

Till exempel visste jag att jag hade både gaskök - och gas! 

Har dessutom ett par Trangior och inget mindre än tre sk kvistkök (tror det också kallas vedkök,

men ved är att ta i, kvistar och kottar är det man använder). 

Så nog skulle jag få till varm mat alltid! 

Inte lika behändigt som om man hade en vedspis i köket - och få värmen på köpet - 

men nog skulle vi klara oss! 

Och så hittade jag också en knippe engångstallrikar. 

Yipiii...det sparar lite disk! 

Till disk behövs ju som känt vatten och det hade vi inte i denna spontana utmaning

i överflöd. Med andra ord var det välkommet allt som man kunde använda som inte

krävde speciellt mycket disk. Använde tex samma kaffekopp, torkade bara av den

med lite fuktigt hushållspapper. Inte den tekniskt sätt mest rena koppen efter 72 h, 

men kaffet smakade lika bra oberoende. 

Trodde att jag skulle ha haft mer engångsknivar och -gafflar, men tji fick jag. 

Den bunt av dem jag tänkte på - de finns på stugan. Nåväl, det gick bra att

bara torka av metallbesticken också. 

Eftersom jag tänder ljus varje kväll och brukar förse mig med rejäla buntar

av tändstickor, så tänkte jag inte mer på det, tills jag tog asken och skulle tända

på gasköket och märkte att jaha...här var det bara använda stickor i asken. 

Jag har den ovanan att lägga använda tillbaka. Något som gubben blir vansinnig på

när ha tar en ask för att gå tex och värma bastun, eller ut på en pipa som han gör nu och då. 

Och där ute märka att asken skramlar lovande...men! 

Hade dock ett par askar oanvända tändstickor så inga problem där! 

Sedan har både gubben och jag stormtändare till de gånger vi är ute i naturen och 

skall fixa eld när det blåser och tändstickor är totalt obrukbara. 

Och ja, vi har extra gas till dem också. Check på det! 

Och ljus, ja vet ni, DET finns det av i det här huset! När jag påbörjar den sista

lådan med 50 st kronljus så slänger jag in en beställning på nya! 

Vi planerade faktiskt att gå all in med att inte använda lampor alls, men så tänkte vi

till lite och insåg att har vi bara en massa fladdrande lågor så ringer nog någon

granne efter brandkåren (eller så tror det att vi glömt att betala elräkningen, hahahaa). 

Alternativet att ha pannlampa och ficklampa var nog inte heller så bra. 

Då skulle säkert någon granne ringa polisen för att de skulle tro att vi har inbrott. 

Så där fuskade vi lite - för hemfridens skull, inte vår men andras - och hade ett

par myspyslampor på. Så hemmet såg lite bebott ut, om än ganska nedsläckt. 

Lite kaxig var jag nog och tämligen säker på att det testet här skulle jag ro iland utan

problem. Lite snöpligt för min del blev det när jag märkte att jag bara hade en knappt ens

halvfull gasflaska. Trodde jag hade en full i reserv, men det hade jag inte. 

Så vi fick spara på gasen för att få vårt morgonkaffe. En gång kokade vi några potatisar,

men i övrigt blev det att äta kall mat (sallad) och smörgåsar. 

Kaffet fick förtur och det kokade vi också så att vi hällde det som blev över 

från morgonkaffet i termos. Vi är till all tur inga grymma kaffemonster men 

morgonkaffet vill man inte vara utan. 

Det svåra var att komma ihåg att inte använda kranen! Det går så automatiskt att

tappa upp vatten! Till slut fick vi sätta postit-lappar på kranen för att komma ihåg. 

Eftersom vi inte hade överdrivet med vatten så hällde jag upp ett stort glas vatten

som jag skulle klara tandtvätten på. Det blev av förståeliga skäl 

inte så mycket smink under de här dagarna heller! 

Ganska skönt och som distansjobbare spelar det absolut ingen roll. 

Bajsandet och kissande då? 

Vi valde att använda vattentoan helt normalt. Jag har faktiskt köpt lite starkare

plastpåsar som jag har i beredskap om det skulle behövas. Man trär den helt enkelt på 

den vanliga toastolen och klämmer sin tårta dit. 

Och tassar ut med påsen till soporna. Och att kissa skulle jag nog göra i en hink.

Eller så skulle jag få göra som gubben och gå ut och kissa. 

Men just detta momentum skippade vi - igen med tanke på grannarna. Fniss. 

MEN till min lilla fasa märkte jag att vi hade slut på både toapapper och hushållspapper. 

Hade blivit att plocka fram julservetterna lite tidigare i år om testet skulle pågått lite längre. 

När testen inleddes på måndagkväll råkade min telefon vara fulladdad (vilket den

vanligtvis sällan är kvällstid, men hade blivit tvungen att ladda den under dagen). 

Jag använder telefonen ganska mycket så lite orolig var jag om den skulle 

klara av 72 h. Men jag har ju en powerbank! Ha! 

Bara att jag inte ens mindes när jag senast laddat upp den. 

Blev nog att vara sparsam med att använda telefonen. Och till slut när 

batteriet var slut laddade jag upp allt som gick från powerbanken och hade

20 % laddning vilket jag visste skulle funka. Använder nämligen telefonen som 

väckarklocka och min arbetsgivare uppskattar att jag är på jobb sådär lite 

enligt överenskommelse i alla fall. En timme innan testet tog slut slocknade telefonen. 

Hade det inte snöat, rent ut sagt så förbannat mycket, så hade jag kunnat passa på

och laddat telefonen då jag åkte iväg någonstans. Men nu lekte jag ju att inga

butiker var öppna och ja...sade jag att det snöade? Massor! 

Internet då? Jag försökte undvika det på fritiden. Det var svårt! 

Vem vill liksom inte chatta med någon? Se en film, kolla nyheterna, läsa sin mejl...

Jag valde att redigera lite gamla bilder och så läste jag. 

Men jäklar vad långa kvällarna blir när man sitter där i skymningen

och kan egentligen inte göra sååååå mycket. Må vara hur mysigt som helst med levande ljus! 

Leka med katten? Men även hon tröttnar till slut, heh! 

Kram Maggi

ETT LITET TIPS BARA

Har aldrig riktigt fattat tycke för plast. Som material är det bara på något sätt

otäckt och motbjudande. Så har jag alltid tyckt. Men visst - det finns en mängd saker

i plast som gör livet lite enklare. Som att plasta in mat till exempel. 

Men nu har jag hittat ett alternativ till det som jag tycker är helt suveränt. 

Och det är bivaxat tyg. Funkar alltså helt som vilken plastfilm som helst.

Fast utan att trassla ihop sig som plastfilm gör. Extra poäng för det! 

Det vaxade tyget är lite "klistrigt" av just bivaxet så det kladdar ihop sig när man överlappar 

det vikta tyget mot varandra. Hmmm...hur skall jag förklara? Det kladdar liksom inte

fast i maten utan i en annan del av tyget. Som plastfilm. På samma sätt 

fäster det tight mot en skål eller vad som helst som man vill wrappa in. 

En strålande produkt! 

Jag testade igår med att ha en skål med skuren lök som jag täckte med en sådan här vaxduk

för att kolla om det skulle fastna någon lukt av löken. 

Möjligen lite, men då är det ju bara att märka ut den duken som 

man använder till sådant som kan avge en lukt. 

Och inte att förglömma - bivax i sig är ju antibakteriellt så bra grej det med! 

Har några sydda påsar av det här samma vaxade tyget och faktum är att 

jag tycker att bröd håller sig längre i dessa än i en påse av papper eller plast. 

Kanske är det inbillning? Här i skärgården är det ju ständigt lite fuktigt så bröd brukar

börja mögla snabbare än hemma i lägenheten, men med de här vaxdukspåsarna tycker

jag att det håller sig lite bättre. Har inte utfört någon seriös empirisk forskning.

En känsla bara. 

Köpte några dukar som jag sedan har klippt i storlekar som vi oftast använder. 

Efter användning så sköljer jag dem bara i ljummet vatten. Och skrubbar dem lätt

med en diskborste om det skulle behövas. Jag köpte också en liten bit

bivax så att jag kan "återvaxa" tygen efter ett tag då vaxet slitits bort efter 

tvätt. Möjligen i lite för varmt vatten?

Nu har jag haft dessa i användning redan i någon månad men än har jag inte känt att jag 

skulle behöva vaxa dem på nytt. 

Ja, det här var nu lite av ett husmorstips. Förmodligen har du hört om dessa vaxdukar?

Det hade jag också men inte riktigt kommit åt att testa dem. Och nu när jag märkt hur bra de 

är så känner jag mig lite korkad som inte skaffat dem tidigare. 

Finns säkert många olika "märken" av de här också. Och visst kan man säkert

göra sådana själv också, men jag valde att köpa ett start-kit 

HÄRIFRÅN

Främst för att de hade så snygga tyger. Är man estet så är man - heh! 

 

TORSDAGSBASTU

Det har inte regnat så mycket som det utlovats idag, men molnen 

hänger tunga och dova. Det är nästan vindstilla och det enda som hörs är

de nyss utflugna svalornas tjut när de jagar flygmyrorna som gett sig ut på

sin jungfrufärd. En lämplig dag att värma en eftermiddagsbastu så den är

precis lagom när jag avslutar min arbetsdag. Lyxigt! 

Och det är det jag tänkt plocka fram idag. Vardagslyx för mig. 

Jag är inte en speciellt flärdfull person. Men det finns en sak som jag är svag för och det är väldoft. 

Och framför allt den där väldoften efter ett bad eller ett bastubad. 

Har knasigt torr hud så det där med att smörja in sig har jag vant mig vid sedan barnsben. 

Och rätt ofta kan jag avsky det. För de bästa krämerna är oftast de där mest tråkiga...

...men så finns det lite lyx som man kan ta till och då blir det genast mycket roligare! 

För några år sedan när jag i jobbet träffade en massa människor så hade jag en 

fransyska som kund. Hon doftade alltid så otroligt gott! Inte som parfym utan mer som

nyduschad med någon form av svag väldoft som inte alls kändes påklistrad. 

Jag kände inte henne så väl att jag skulle tycka att det var okej att fråga, men hon

doftade så där som jag inbillar mig att alla fransyskor doftar  mest hela tiden. 

(Möjligen en lite generalisering slank med där...;))

För ett tag sedan hittade jag "min franska doft" i form av en torrolja. En riktig klassiker som 

tydligen tillverkats i Paris sedan 1990-talet. Det blev en produkt med ena foten i aromaterapin och 

den andra i den ännu då ganska okända naturkosmetiken. 

Jag talar om NUXEs Huile Prodigieuse Dry Oil. 

Det är en torrolja, vilket betyder att den inte är kladdig när man applicerar den på

huden, men åtminstone jag som är en sådan torrskorpa känner hur huden säger slurp 

och blir så där mjuk och så doftar man så gott! 

Kan inte riktigt sätta fingret på hur doften är. Och så är den säkert lite olika

på olika hudar, men hos mig blir den först ganska milt söt, men inte så där

äckligt tung, utan lite citrus kanske och sedan efter ett tag så blir doften mer

diffus. Blir just av en sådan där subtil väldoft som inte tar över hela rummet. 

Så är den ju en sådan där härlig all-in-one-produkt som jag uppskattar. 

Använder den till ansiktet dagligen, till hela kroppen just efter ett bastubad men 

också till mina hårtestar som får en dusch av oljan på topparna. 

Flaskan har alltså ett spray-munstycke vilket hindrar att man i sin iver

spiller av dessa dyrbara droppar. För visst är det en lyxig produkt, men 

mycket dryg så stirra inte på kg-priset. 

Det går liksom inte att jämföra närmarketens hudlotion med den här. 

En snabb googling ger att den här torroljan och dess nyare "syskon" inom samma märke

har en alldeles galen försäljningstakt! Statistiken berättar att det säljs över världen ett 

stycke flaska var sjunde sekund (!). 

I Frankrike är det den mest sålda kroppsoljan. 

Så här går jag, nybadad, hav-simmad och inoljad och doftar som vilken Parisiska som helst. 

Gott - och lite lyxigt! 

 

FLYG FULA FLUGA FLYG

Kanske var det värmeböljan i maj som fick till mängder

av flugor för någon annan förklaring har jag inte riktigt till

den överraskande stora mängd flugor som förivrar sig in på verandafönstret. 

Och som inte hittar ut därifrån. 

Det är något med att fönstret vetter ut mot havet och himlen som gör

att de envisas med att försöka ta sig igenom rutan och vägrar 

söka sig ut andra vägar. Det är i synnerhet ett av fyra fönsterpar 

som blivit flugornas favoritplats. 

För ett tag sedan så köpte jag en flugsmälla även om jag ogärna använder

den för att jag vill inte ha en söndersmälld fluga på fönstret heller. Yäk! 

Så har mest använt den till att försöka schasa ut dem. Funkar sisådär...

När jag rotade i skåpet efter något helt annat så hittade jag en flugfälla av

glas som jag köpt till en tidigare uteplats under en riktigt besvärlig getingsommar

då ungarna var små och blev småhysteriska av att behöva dela biffen med getingarna. 

I det stora hela får diverse kryp leva sitt liv bäst de vill utan att jag blandar mig

i deras vara eller inte vara, men nu tänkte jag ta och testa om det skulle

funka med en flugfälla. Prövade lite olika "tinkturer" men den som funkar

allra bäst är en mix av 2/3 delar vinäger och 1/3 del flytande honung. 

Och så en droppe diskmedel för att få bort ytspänningen. 

Jo, jag vet att det finns andra knep att ta till. Vill man inte ta till gifter

så finns det alltid sådana där kladdig tejpremsor som man kan tejpa på fönstret, 

men det är något lite äckligt med dem också kan jag tycka. 

Påminns säkert om barndomens flugpapper som hängde i köken. 

Minns inte att vi skulle haft sådana hemma, min pappa gick alltid 

all in på sin flugjakt med en hopvikt dagstidning, så det fanns knappast behov av 

flugpapper. Men jag minns med avsmak hur det i köket (ovanför spisen!) på ett

ridläger som jag var på hängde flugpapper i taket. De var ganska så välfyllda med feta

flugor och i min fantasi lossnade det alltid en eller annan fluga och föll ner i maten.

Inte för att jag vet om det nu är så snaskigt med döda flugor i flugfällan heller, men

ändå på något sätt "trevligare" än att ha dem sprattlande i någon limfundering. 

Ja, ja...det var nu ett ganska mediokert inlägg det här, men vill mest bara tipsa

om vilket blandning jag, efter mycken empirisk forskning, kommit

fram till att funkar bäst. 

Ha ett skönt veckoslut! 

Kram  Maggi

 

OM TEKNIK OCH SÅ

Det kan hända att jag i mångt och mycket är en flumtomte som 

älskar gamla möbler, rostiga trädgårdsattiraljer och tror att 

det där med att tända levande ljus förbättrar ens mentala livskvalitet

mer än det mesta. Men så finns det en annan sida av mig också och det 

är min teknik-sida. Jag avskyr dålig teknik. 

Har jag inte råd att köpa bra teknik är jag utan (mat) tills jag kan köpa 

det jag vill ha. Och där var jag kan spontanshoppa både något

klädesplagg eller en inredningsgrej så är jag en mycket selektiv

konsument så fort vi talar om teknik (och bilar). 

Nu låter jag ju som om jag hade en tudelad personlighet, och kanske det 

är lite så - fast på ett icke medicinskt plan. 

Däremot, eller kanske just därför att jag är så selektiv, så har jag inte alls

speciellt mycket teknik här hemma. Men det jag har är, som mina barn skulle

i tiderna uttryckt det, bra skit. Därför vill jag tipsa om ett par riktigt bra hörlurar om du

nu skulle gå i hörlureanskaffnings-tankar. 

För det första är de här riktigt minimalistisk snygga. Jag känner inte att min hemelektronik

på något sätt behöver sticka ut, snarare tvärtom är det en fördel om det smälter in i 

inredningen så att säga. De gör de här. De hojtar inte på uppmärksamhet. Men

de är så där subtilt stiliga med sitt linnetygsöverdrag och fast de är av

plast så är de så där "kvalitetsplastiga". Ni vet vad jag menar? 

Ett annat krav som jag tycker att är viktigt är att de är bekväma. Ganska självklart, men 

jag vill att hörlurarna skall kännas lätta, eller helst knappt kännas alls och det uppfyller de

här. Har ganska små öron och kan tycka att vissa lurar känns för tunga och för stora för mig. 

De här är precis lämpliga, skall jag nu klämma fram med nåt negativt så 

kan de bli lite svettiga om man har dem på sig varma sommardagar. 

Men så är det säkert med nästan alla över-öronen-lurar?

Så kommer de med en riktigt snygg transportväska. Hård sådan som 

skyddar lurarna även om man annars är en slarvig packare (vilket jag är...)

Nå det var det estetiska och bekväma. 

Det är liksom avbockat, men det tekniska då - det som kanske

ändå på riktigt är det viktiga? 

Jep, de har en bra ljudåtergivning. Kanske lite väl mycket bas i 

fabriksinställningen, men det kan man fixa med en app som man kan 

ladda ner. Jag gillar bas så det får vara som det är hos mig. De är också 

brusreducerande vilket är skönt. Med en enkel rörelse på höger öronlur kan 

man minska eller höja nivån på brusreduceringen. Och när vi är inne på 

det så justerar man också ljudnivån, stänger av och sätter på ljudet samt

svarar i telefon genom att enkelt knäppa eller dra på luren. 

Det lär man sig på en minut. 

Det är ofta så hemma hos oss att både gubben och jag vill se

på olika program samtidigt och för att slippa stänga in oss i olika

rum har vi helt enkelt gått över till att använda lurar. 

Det jag gillar med dessa lurar är, förutom att de är wireless förstås och att jag kan tassa iväg till

köket efter en kopp kaffe och ändå fortsätta lyssna på vad det nu är jag lyssnar på, 

även det att om jag väljer att ta av dem så stannar de automatiskt både ljudet och

tex den film jag håller på att se. Och så stänger de av sig efter en stund om 

jag lämnar dem drällande på bordet. Vilket sker typ alltid...

Och sedan sist men inte minst. 

De har bland marknadens längsta användningstid mellan laddningarna. 

Upp till 60 timmar, även då brusreduceringen är på. 

Och det om något gillar jag. Man har ändå så mycket grejer som man 

måste sätta i laddning, så en grej som inte behöver det så ofta. Ja tack! 

Som ni alla vet så får jag ju noll sponsorering och här på min 

blogg dyker det bara upp tips på grejer som jag verkligen tycker

förtjänar att lyftas fram. Lite som jag skulle göra runt kaffebordet på jobbet. 

Tipsa om nåt bra helt enkelt. 

Lurarnas pris landar väl någonstans i mellanprisklassen, men jag tycker

man får mycket för pengarna. Har inte testat sååå många andra, men de här

är klart behagligare, lättare och bättre än de gubben har - och de är bra mycket dyrare. 

Och fulare. Heh. 

Så ännu en sak som jag gillar med dessa. De är snabba på att parkoppla. 

Om jag tex vill lyssna på musik medan jag jobbar så kopplar de blixtsnabbt om

till min telefon om den ringer så att jag kan ta samtalet i lurarna. 

De lär också ha riktigt bra mikrofon - det måste jag ju bara förlita på vad de

jag talar med säger, och ingen har klagat. 

Och just det - märket på lurarna! Smått väsentligt. 

 * Sennheiser Momentum 4 *

Så ja...om du går i hörlur-anskaffningstankar och inte än 

skrivit till tomten, så här ett tips på det. 

Skön söndagskväll alla! 

 

LITTERATURENS DAG OCH KO-MOCKOR

 Idag firas det det Aleksis Kivi-dagen, eller den finska litteraturens dag. 

Egentligen känns det helt knasigt att tänka att den finska litteraturen faktiskt är väldigt ung. 

Man räknar med att just Aleksis Kivi lade grunden för den finskspråkiga litteraturen, främst

då med sitt verk Sju bröder som kom ut 1870. På svenska utkom den först 1919. 

Aleksis Kivi föddes 1834 och då han började skriva så fanns det alltså inte någon finskspråkig 

litterär tradition i Finland. Det fanns bara någon enstaka annan författare som skrev på finska. 

Det mesta som skrevs innan det var ju på svenska (eller latin) - under de nästan 600 år som Finland 

var en del av kungariket Sverige, och från 1809 gick ju Finland under namnet Storfurstendömet Finland 

och lydde under Ryssland fram till 1917 då vi blev självständiga. 

Aleksis Kivi dog förresten bara ett par år efter att den finska versionen av Sju bröder gavs ut, så

han fick nog aldrig erfara vilket storverk han i själva verket hade skrivit. 

Själv är jag totalt tvåspråkig. Brukar säga att då det gäller det mesta känner jag att jag

lutar mer år det svenska, jag lyssnar på svensk musik - känner knappt till några finska 

band eller artister. Jag har haft större delen av min arbetskarriär fördelen att kunna jobba

tvåspråkigt varpå svenska också fått vara mitt arbetsspråk. 

Men jag älskar det finska språket. 

Att läsa på finska är som att få tjugofem nyanser på samma sak. 

Där var svenskan, eller engelskan för den delen, har ett par ord för en och samma sak, 

kan finskan ha uppemot tio eller till och mer fler synonymer. 

Och alla märkliga, underliga böjningar av ord som också ger spännande skiftningar 

i språket. Allt det där som gör finskan till ett svårt språk att lära sig. 

Men till ett fantastiskt språk att läsa! 

Har funderat på vad det kan bero på att ett såpass ungt skriftspråk kan vara så

djupt och rikt? Man skulle tro att det var tvärtom? 

Finskan har ju, som alla språk, under gamla tider främst varit talat språk. 

Och då fanns säkert lokala uttal, benämningar, låt oss kalla det dialekter som 

gjorde att alla dessa olika utryck för samma sak levde kvar. När ett språk blir ett

skriftspråk så kanske det över tid sker en "förenkling" och en "sammansmältning" av

ord och uttryck som på sikt rationaliserar det skrivna ordet. 

Och den processen har kanske inte nått så långt ännu i det finska skriftspråket. 

I talspråket har det säkert skett snabbare. Som det gör i alla språk, skulle jag tro. 

Men nu skall jag försöka knyta ihop det här till fotona också. 

Perttu Immonen är en finsk författare och historieforskare (tror han är

utbildad psykolog också) som satt sig i backen på att skriva historieböcker

om den finska historien utgående från tre släkters öden. 

Han har gett ut två böcker "Rahvaan historia" och "Suomalainen historia" av vilka den första

handlar om allmogen sett ur dessa tre släkters synvinkel med början från slutet av 1400-talet

fram till början av 1800-talet. I den andra boken kan man följa samma släkter från början av 

den sk ryska tiden (1809) fram till nutid. 

Någon sade om böckerna att det här är det enda man behöver läsa för att förstå 

finsk historia, och det är mycket sagt. Tyvärr finns dessa böcker inte (än) på svenska. 

Jag älskar ju den svenska författaren Per Anders Fogelströms Stockholm-

skildringar som har lite samma upplägg, att följa släkter genom århundraden. 

Här är lite samma idé, men baserat på människor som levat. Båda böckerna

har ca 60 sidor (!) källförteckningar. Underbar läsning! 

Julklappstips för de som läser finska. Och gillar historia. 

*

Men ko-mockorna på bilden då? 

Vad sjutton är det? 

Där har jag tre ko-mockor på ett fat på paradplats på vardagsrumsbordet och jag inser

ju att om jag skulle få spontanbesök av någon så skulle de antagligen 

smått undra vad jag sysslar med.

Men det här är alltså tre stycken lökar av höstcyklamen. 

Planen var att jag skulle grävt ner dem i trädgården vid stugan, men 

eftersom jag är osäker på om jag åker dit mer i höst och kanske ännu 

mer osäker på om de skulle övervintra där så valde jag att försöka

driva dem i blom här hemma på fat. Har ingen aning om det 

lyckas eller inte. Får återkomma med det. 

Men höstcyklamen är alltså en liten cyklamen som blommar sent på 

hösten. Ganska mycket på gränsen att den kan övervintra på de

breddgrader där jag bor. En lök/knöl kan ge tio eller fler bedårande

små cyklamenklockor och bladen skall likan lite murgrönans (hedera på latin)

blad. Det är förresten därför höstcyklamen heter på latin 

'Cyclamen hederifolium'. 

Murgröna-bladen på fotot är dock fusk. Jag var och snodde några blad 

från murgrönan jag har på balkongen så att det inte bara och enbart

skulle vara tre ko-mockor på mitt fina fat.

Även om jag tror att de som den närmaste tiden kliver in i mitt vardagsrum

och ser mitt stilleben nog funderar lite om min estetiska läggning har

fått sig en allvarlig törn...

LITE ÖVERRASKANDE SKALL VI TALA OM SMINK

Nu är jag alltså riktigt rejält utanför min kunskaps- och bekvämlighetszon. 

Har aldrig varit så där speciellt intresserad av smink generellt, men har

nog sminkat mig smått under alla mina vuxna år då jag vill se vårdad ut på jobbet. 

(och ibland också på fritiden, heh). 

Mitt problem är att jag har en extremt torr hy som jag aldrig riktigt hittat en bra 

foundation som skulle vara naturlig, men ändå lugna ner färgerna i huden. 

Och med åren har de ju kommit små veck i huden - skrynklor kallas de visst - som

gör det än svårare att hitta rätt i make up-djungeln. 

I synnerhet de där finfina spåren av tilltagande ålder runt och under ögonen ser ju inte kloka

ut om man tar i för mycket med någon foundation. 

Dessutom är jag en otålig sminkare. Hänger säkert ihop med ett visst ointresse så 

fort och behändigt skall det gå. Inga krångligheter. 

Följaktligen är jag inte heller den som man ser hängande på kosmetik-avdelningarna

så vad allt det finns på marknaden är rätt oklart för mig. 

Men eftersom jag har lite pippi på att hitta små förpackningar av sådant

jag behöver ta med mig på resor eller också bara till stugan råkade jag hitta

både maskara och ögonbrynsgel 

(jo, med åldern har jag fått ta till detta för att hålla mina bångstyriga strån ens lite i schack) 

i miniförpackning av ett märke som jag inte hört om tidigare. 

Det fanns också en "testkit" med små förpackningar av fuktighetskräm och 

något serum av örter. Lät lite som överkurs i mina öron, men tänkte att 

jag testar. Och wow alltså. Vilken fin produkt. 

Blev ju förstås nyfiken på detta märke, bareMinerals och läste på. 

Det är alltså en slags natursmink, baserat på naturliga mineraler. 

Tänkte att jag kanske borde ge detta en chans, så jag köpte deras

grundprodukt Original Loose Mineral Foundation. 

För de som är lika obevandrade i denna värld

som jag så är det ett slags puder som när man med en borste lätt

snurrar/gnuggar den på huden bli som en vanlig foundation. 

Ju mer man "gnuggar" desto mer täckande blir den. 

Tar ett tag innan man fattar galoppen. 

Men nu är jag helt såld! 

Återgår nog aldrig till diverse kletiga, smetiga smörjor.

Har aldrig varit speciellt märkestrogen, men nu känner jag att det

här är min grej. Under vintern har jag fyllt på med lite andra produkter

ur deras sortiment, och inte en gång har jag blivit besviken. 

(Och nej, det betalar inte för detta - om nu någon trodde det, heh). 

Ville helt enkelt bara dela med mig hur nöjd jag är att hittat deras produkter. 

Och ett extra plus för de produkter som man får i rese-storlek. 

Så ja, om det finns likasinnade som jag; med torr hy, inte så stort sminkintresse men

som ändå vill få till en make up då det känns så, då kan jag bara varmt rekommendera 

bareMinerals produkter. 

Ett lite udda inlägg kanske. 

Men idag blev det så. 

 

DET HÄR MED VÅRKYLA

 Jag vet att då jag för någon vecka sedan läste om att polarvirveln som snurrar på där 

ovanför Arktis höll på att kollapsa så skulle det med största sannolikhet betyda

att kyla skulle komma åt att sprida sig söderut. 

Enkelt förklarat är polarvirveln en slags "centrifug" som håller det riktigt 

kalla vädret just där vid Arktis. Blir den av någon orsak försvagad så 

släpper den igenom kall luft som sedan sprider sig stället för att hållas på ställe

där högt upp i norr, ovanför Nordpolen. 

Och när den här polarvirveln försvagas eller kraschar så 

här på vårvintern, så betyder det att man kan se sig i rumpan efter vårvärme. 

Detta hände i fjol, och det hände igen i år. 

Och se - det snöar! 

Det känns lite knäckande såhär efter en lång vinter. 

Skall det liksom aldrig bli vår och varmt. 

Paradoxalt nog är det faktiskt jordens uppvärmning som 

är en bov i dramat att polarvirveln hamnar i otakt och börjar vabbla omkring

och släppa greppet om kylan. 

Forskare är inte helt överens om exakt vad det är som förorsakar den här 

obalansen i virveln, men rätt eniga är de flesta över att det har med den 

globala uppvärmningen att göra. Att tex då det arktiska istäcket minskar 

så stiger det varmare luft uppåt och räddar till takten i virveln. 

Jag skall inte gå djupare in på nåt jag inte alls kan nog om. 

Egentligen nästan inget alls, men otroligt intressant är det. 

På stugan har jag den olästa boken 'Väder som förändrade världen' av 

Marcus Rosenlund. Han förklarar så bra dessa fenomen. 

Och så ett tips till. Om man inte fått nog av is så kolla in den 

danska dokumentärfilmen 'In to the ice'. 

Den ger insikter om global uppvärmning, den är intressant och 

stundvis riktigt actionfilm-spännande och sist men absolut inte

minst - filmen är hisnande vacker! 

SOMMARTILLVARO OCH TEKNIK

 När det gäller teknik så är jag absolut ingen teknikfreak, 

men jag ogillar inte heller teknik direkt.

Kanske mer att jag ogillar när det inte fungerar eller är bara dåligt. 

Men det är väl inte så många som går i gång med glädjetjut

när något inte funkar? Finns det sådana ens? 

Jag har nu flyttat ut jobbet till stugan och skall förhoppningsvis  jobba härifrån 

i alla fall i några veckor framöver. 

Det har gjort att jag uppdaterat kontoret

lite för det finns inget värre än dålig 

teknik som inte fungerar när man skall jobba. 

Hör inte till dem som måste uppdatera min teknik stup i kvarten, är den 

bra och funkar till det jag behöver den till så är allt väl. 

Och alltid är inte det dyra det bästa. Bara att det är så svårt att hitta de där 

riktigt prisvärda grejerna. Tänkte tipsa om en sådan om någon läsare 

behöver en printer till sitt hemmakontor men inte vill punga

ut med någon större peng. 

Hösten 2020 köpte jag en Canon TS3350 printer till stugan för 39 €. 

Jag hade inte stora förhoppningar på den, men behövde en för sporadiska

utskrifter och trodde inte den skulle hålla ihop i fukten från havet och 

vinterns kyla mer än en kort tid. 

Vi talar ändå om frost och djupfrysning för vi har inte ens

grundvärme på i vår stuga. Tänkte om den klarar den hösten så är det bra! 

Då visste vi ju inget om hur länge distansarbete skulle pågå ens. 

Hur som helst så kom det sig att jag efter den där stormnatten i september 2020

inte jobbade så länge i ett kör från stugan att jag behövde printern, 

och den blev instuvad i ett skåp. Det var då min brors hälsa 

kollapsade totalt och jag blev hans närvårdare nästan på heltid. 

Där har den stått sedan dess. Printern. 

Om stormen kan man läsa HÄR

*

Nu, nästan två år senare, plockade jag fram den - och döm om

min förvåning när den snällt satte igång och printade. Inte ens

bläckpatronerna bytte jag ut! Att den låter som om den 

skulle gå sönder i atomer närsomhelst kan jag leva med. 

Och att den inte är den snabbaste i byn går också an. 

Det gjorde den redan som ny, så det är inget tidens tand åstadkommit. 

Så tyst och snabb är den inte - men prisvärd. 

Det kan man lugnt påstå att den är för den 

som behöver en printer bara nu och då. 

I vanliga fall brukar jag vara rätt medveten om kvalitet när jag köper

teknik. Det är ändå rätt sällan billigt är bra (förutom i exempel ovan). 

Min padda, insåg jag häromdagen, har snart sju år på nacken och 

då använder jag den så gott som dagligen. 

Funkar perfekt! 

Och som högtalare har jag en Harman/Kardon Citation 200 som har ett väldans

behagligt ljud. Och så är den behändig att bara plocka med

sig om man vill lyssna på nåt på bryggan eller i trädgården. 

Eller i mitt nya sommarkontor! Behändig och bra. 

*

Vad nu sen laxsmörgåsen har med teknik å göra? 

Ja, det kan man fundera över, men faktum är att min äldre

grabb är en liten mästare på att liksom veta vilka smaker blir bra ihop.

Jag hör till de där kockarna som gärna har ett recept 

att utgå ifrån i alla fall.  

Så löjligt glad att han velat hänga här på stugan en sommarvecka till! 

Det kanske också är en slags teknik att få smaker att gifta sig med varann. 

Här var det en enkel förrätts-smörgås av rustikt bröd och så lite pepparrot

och majonäs, sommarlök och kryddgurka (!). Ovanpå det lime- och ingefäramarinerad

lax och på toppen gammeldags inlagd gurka. 

Överraskande bra combo det där med två olika sorters gurkor. 

Det blir nog så att jag stjäl hans idé inför tjejkvällen om ett par veckor. 

JULENS HÖJDPUNKT

 Redan några år har jag reflekterat över det där med att jag inte egentligen alls är så väldigt förtjust i just julafton. Adventstiden är alldeles underbar, likaså juldagarna och mellandagarna då julen får tona ut. Men just julafton har jag lite märkligt ambivalenta känslor inför. 

Kanske för att det på sitt sätt ändå är kopplat med en hel del stress och man vill ju bjuda på det bästa till de bästa. Och även om vårt julfirande skalats ner en hel del efter att vi nu är i ett livsskede med bara vuxna runt julbordet, och mängden rätter som skall tillredas och minskat, så sitter någon märklig julstress kvar i mig som ett muskelminne i huvudet. 

Alla min jular under hela mitt liv har varit fina och det har aldrig funnits något som skulle söndra idyllen mer än att någon kanske någon gång har fått en tassig julklapp, och ändå är jag ganska lättad när julaftonen är över. Tvivlar på att jag är den enda som känner så här, men det är kanske inte är så att man står och hojtar om det heller. Och visst njuter jag av att se hur alla de mina har det bra och myser. Och visst blir jag glad när någon klapp får det att lysa upp i ansiktet och visst känns det härligt när vi rings följande dag och jag får höra hur fint och gott och mysigt det var. Ändå tar det en bra bit in på juldagen innan jag känner att jag liksom slappnar av i axlarna. 

Jag kan inte ens skylla på att det skulle finnas några måsten som man inte skulle kunna rucka på. Till exempel valde vi i år bort nästan all traditionell julmat och körde hjortfilé istället. Faktiskt lika juligt för det. I år hade vi inte heller så mycket julrim som vi brukar för dels är min yngre grabb urusel på att rimma, han gillar inte det alls, och det är ju inte så skoj om alla andra har fyndiga rim, men han inte riktigt får till det. Och så hade vi äldre sonens flickvän vid julbordet i år och hon talar inte svenska så då blir det ju så att hon missar en del. Så ja, en del av rimmen skalades av i år. 

Istället hade vi en riktigt rolig julklappslek. Som faktiskt alla gillade. Det är nog en lek som passar bäst då det inte finns barn med som kan bli ledsna om någon annan får fler, eller till och med alla paket. Men vi vuxna hade hjärtligt roligt. Så här går den till: 

Alla köper 1-3 paket för en max summa på tex 10 €. Eller vad man nu vill bestämma för summa. Som en vink om man är många runt bordet så funkar det bättre med ett paket per person, men är man som vi, lite färre, så är det roligare med lite fler paket än deltagare. 

Så behövs en tärning. 

Man lägger alla de inpaketerade paketen i en hög på bordet. Och så börjar man i tur och ordning slå tärningen. Vi har en sådan regel att yngsta börjar. Slår man 1 eller 6 så får man välja ett paket från högen. När alla paket är "utdelade" så sätter man en timer på 10 minuter om man är många, 5 minuter om man är få. Så får man slå tärningen igen och om man slår 1 eller 6 så får man nu "stjäla" ett paket av någon annan.  När tiden gått ut öppnar alla sina paket. Endel kan nu ha fler paket, någon annan får bara se på. När paketen är öppnade så sätter man igen timern på. För fler personer 5 minuter för färre personer 2 minuter. Och nu slår man med tärningen igen och - som tidigare - slår man 1 eller 6 så får man nu "stjäla" ett öppnat paket från någon annan. Riktigt skoj spel. Där man också kan lite taktikera genom att vara supersnabb om man vill ha något paket och kanske inte fullt så snabb om man själv råkar sitta med ett paket som man inte vill bli av med. 

Så det kanske kom sig så att det kom en ny tradition till våra jular. Den tillför i alla fall ingen stress, heh. Annat än att man skall se till att man har en tärning hemma. 

DET HÄR MED LINNE

Det här är snudd på pinsamt. Men jag delar det ändå. Ifall det finns EN annan person i världen som inte visste det här som jag skall skriva om här och som jag inte hade en tillstymmelse till aning om. 

Det här inlägget är till Dig! 

Vad i hela friden namn handlar det här om?

Vi tar det helt från början. I tiderna var jag en sådan där person som strök allt. Om ni lovar att inte berätta för någon, så har jag tom strykit både undisar och strumpor i mina dar. Ja, jag vet...

Och inte bara mina utan hela familjens...

Men jag är botad och numera har jag inte på åratal, vill jag påstå, greppat strykjärnet. Hade väl en blus som krävde ett varv under järnet, men den har också fått ett andra liv hos någon annan. Och gubben, han stryker sina skjortor själv - om det behövs. 

Så där på hushålls-sidan har jag mer och mer gått över till linne. Mina kökshanddukar, lakan, borddukar och servetter är av sådant där mjukt skönt skrynkel-linne. Nå, handdukar och lakan stryker jag ju inte, men då jag dukar med duk och servetter så vill jag ju helst inte ha de där av vikningen uppkomna skarpa "skrynklorna" i tyget. Visst kan man stryka men då ryker de där fina skrynklorna ju också. 

Har använt Eau de linge, eller linnevatten, i åratal för att ge det lilla jag stryker en extra doft. Men det var först häromdagen som jag blev upplyst om att man kan använda detta linnevatten Utan Strykjärn också! 

Låter ju helt knasigt att jag inte fattat det innan. Bara att spraya på och voilá alla vikskrynklor är borta men finskrynklorna är kvar! 

Förmodligen fungerar det här precis lika bra med simpelt kranvatten, men linnevattnet har ju tillsatt lite doft och den lilla bonusen är ju bara trevlig! 

Okej, jag är antagligen den sista på jorden som begriper detta, för mig var det nästan en lika stor aha!-upplevelse som den den gode Arkimedes fick när han lade sig i badkaret. 

Nu skall jag gå och fixa till lite käk åt gänget. Och duka med mina linneservetter - utan vikskrynklor!