ALLTSÅ VILKA DAGAR!

Smet iväg till stugan för några dagars egentid. 

Inte för att jag har emot sällskap heller, men som en introvert

av rang känner jag ändå att det är viktigt för mig att få ha den där

alldeles, alldeles egna tiden. Att liksom få grotta ner mig själv 

i någon form av oegoistisk själviskhet - låter ju inte klokt det där -

men det är just så jag känner det. Rätt ofta i vardagen är jag den som 

fixar, reder ut, tar reda på, hjälper och styr och stöder. Jag bara är så.

Har alltid varit, så absolut ingen offermantel här, kan minsann säga nej! numera

om nåt blir för mycket, men gillar det här med att kunna stiga åt sidan för

en stund från allt och allting och få ladda batterierna. 

I år har mina egentids-dagar verkligen levererat. 

Det är faktiskt bara medlet av april, och här i skärgården brukar våren 

vara ganska så skarp och finare på bild än vad verkligheten brukar bjuda på. 

Ofta är det både bistert och kallt och blåsigt och sade jag redan kallt? 

Ett par dagar nu har jag fått hålla igen för att som trädgårdsmänniska med någon slags 

erfarenhet vet en att hålla igen lite även om jag idag yrade omkring i trädgården 

iklädd enbart uppkavlade  tights och BH. Och hade alldeles för varmt! 

Nätterna är fortsatt kalla. Till kvällen drar jag upp elementen på fullt och 

tänder brasa. Mot bättre förnuft har jag ändå sått lite grejs. 

Dök ner i mitt fröpåseförråd och hittade den där avrivna fröpåsen med

ca hälften av fröna kvar - men av vad?

Mycket olämpligt hade jag rivit av påsen så att jag inte har en

susning om vad det är för frön jag sparat från i fjol. 

KRAV-märkta och högavkastande, men ja...så mycket mer

vet jag inte om dem. 

Lite mer koll har jag ändå på dahliaknölarna som fått stå i en 

sval stuga nu en dryg vecka innan jag igen kom hit och visst finns

där redan tecken på liv. 

Blev så nyfiken på de där fröna som jag inte har en aning om vad de är

så jag sådde några i en kruka och den här gången markerade jag tydligt vad det är jag sått.

Heh. 

I övrigt har jag lyssnat ikapp poden Röda Vita rosen med Victoria Skoglund och

Jenny Strömstedt. Helt knasigt vad tiden går. Tycker precis det var alldeles nyss jag 

lyssnade på de första avsnitten då jag tog mina promenader i mina nya hoods. 

Året var 2021 - och der VAR ju alldeles nyss! 

Och ändå samtidigt fem år sedan! 

Lyssna HÄR

Lyssnade som sagt ikapp och kände lite igen mig i det som de

också sade där. Hur länge skall man podda (eller blogga)? 

Känns som om man ständigt återkommer till samma grejer år efter

år. Fast å andra sidan kanske det är så det är när man är natur- och 

trädgårdsintresserad? Det är ju samma saker som återkommer år efter år. 

Och det ger en slags jordad känsla till att allt på något plan är som

det alltid varit fast världen ibland känns allt annat än stabil, 

pålitlig och trygg. Naturen struntar i maktgalna gubbar i världen

Och så länge det ändå är hyfsat lugnt i de egna knutarna så kan man

idka lite verklighetsflykt till just det stora lilla som naturen kan ge en. 

Hör ju till de som älskar slowTV. Den årliga älgvandringen har under

några år hört till mina favoriter. Haft den på till och ifrån på en av mina

skärmar vid mitt arbetsbord. Samma med vår finlandssvenska variant från en liten

sjö där svan och tranor häckar. 

Det kan man följa HÄR

Mycket sympatiskt och intressant och slow när det är som bäst. 

Har själv vistas som fotograf i gömslen ett antal gånger så jag vet hur det är. 

Det är inte alls så slött som man skulle tro. Efter ett tag kommer man in i en mode

där små händelser blir stora för alternativet är att det inte händer något alls. 

Det är lite magiskt det där. Man tror att det är urslött att vänta i timmar (!) på att

en örn ids flyga ner från sin utkiksplats så man kan få en fin bild. Att vänta på att 

en björn eller varg kommer förbi. Men undrar om det alls finns något mer

avslappnande och på ett skönt sätt fokuskrävande som just det. 

Kanske kan fiske och vandring och jakt ha något samma? 

Att liksom stiga tillbaka till en tid då detta var det som gällde för överlevnad. 

Har vi allt detta kvar i vårt dna - det som man gör för att överleva är viktigt.

Resten är egentligen bara oväsentligt? Tidsuppfattningen blir en annan just då och där.

Och i viss mån har odling det samma. Det är inte heller något man kan skynda på. 

Det tar den tid det tar. Lite olika från år till år, men ändå lika. 

I år är våren tidig. 

Det har märkts på alla humlor som vaknat och yrvaket

och mycket hungrigt ger sig ut på jakt efter föda. 

Jag märker att jag satt alldeles för lite krokus i min trädgård. 

Humlorna fullkomligt flockar sig, står på kö, till blommorna. 

Helt klart att jag i höst skall sätta mängder av krokus så det finns

något tills nästa vår. Funderar också på att plantera någon vide i utkanten av 

trädgården så att det skulle finnas föda tidigt för pollinerarna. 

Kram från mig

 

VARFÖR INTRESSERAR VÄDRET OSS - ELLER GÖR DET?

Det var i veckan här som sjön jag bor vid öppna upp.

Isen gick.

Strax började plinga till i bolagets WA-grupp och det var många som kommenterade

att nu är minsann sjön isfri. En dag senare än i fjol, visste någon berätta. 

På något plan gillar jag det här, att man har koll på sådana saker. 

Är ingen fågelbongare precis, men gillar att följa med BirdLife Finlands sida

som heter Tiira där bongare rapporterar om fåglar de sett. 

Och just så här på våren, när flyttfåglarna kommer, är det ju som mest

intressant. Bland det första jag gör när jag kokat mitt morgonte och satt mig vid datorn

för att kolla in vad som hänt under natten ute i världen är ändå att kolla vädret. 

Är det bara en vana, eller är jag genuint intresserad?

Visst är det skoj att följa med årstiderna och dess växlingar. 

Gick igår en sväng för att se om jag kunde hitta tussilagon, men 

den lilla tur jag gick var så pass skogig och saknade södersluttningar 

så jag fick nöja mig med lite tickor och fjolårs rallarros. 

Nu är jag ändå inte en sådan som skriver upp varje dag grader och

så - men för att vara ärlig så är det inte långt ifrån. Jag gillar tanken.

Varför? Har ingen aning faktiskt. 

Kanske en kvarleva från min förfäder som var bönder,

som nu så många andra i Finland, och i Norden överlag. 

För dem var det viktigt att kunna sia i väder och 

jag fascineras fortfarande av bondepraktikan. Och älskar att 

försöka läsa i moln, att försöka reda ut om det är lågtryck, 

eller högtryck som är på kommande när det blåser. 

Ibland kan det hända att det är för att jag sett på väderleksrapporten

dagen innan som jag tycker mig kunna tolka rätt...heh. 

Påsken och väder har alltid varit nåt som hört ihop i vår familj. 

Vi har alltid strävat efter att fira påsken på stugan och öppna upp

säsongen därute vid havet. Några år har vi backat i sista stund och

stannat hemma, men i år skall vi nog fira påsken där. 

Allt hänger och står med att vi får vattnet kopplat så man får vintern

(läs möss-skit och damm) bortstädat.

Och om vi får vattnet kopplat beror på temperaturen. Påsken är tidig i år, 

men så är också våren. Ändå kan det vara lite si och så för de har 

trots allt lovat nattfrost. Men det skall väl gå bra ändå. 

Sååå kallt skall det inte ändå bli. Gäller att hålla koll på väderleken ;). 

Men ännu om väder. Ibland är det också väldigt skönt att ha något

så trivialt som väder att tänka på - åtminstone en liten stund av dagen. 

Det finns alldeles för mycket annat i välden just nu som känns 

för ostabilt och gungigt och rentav helknasigt. 

Så väder, det är stabilt - om än omväxlande. 

Läste precis för ett tag sedan att många gillar att lyssna på 

den långa väderrapporten för sjöfarare på radio, den där man läser 

upp vattenståndet, vinden och sikten på de olika mätstationerna. 

Det är nästan meditativt! 

Nä, nu har jag pratat om väder och vind här alldeles tillräckligt

och skall gå och fixa till lite ostsmörgåsar åt oss. 

Vi hörs! 

Kram från mig

 

VARGAVINTERNS SMÅFÅGELGODIS

Brrr....nu är det rejält kallt därute. När jag vaknade i morse visade

termometern på -23 °C. Senast nu är det läge att fixa till lite 

extra gottgott till fåglarna. 

Tyvärr har vi här i husbolaget förbud mot att mata fåglarna på vårt område.

Väldigt synd, för även fåglar i bostadsområden med höghus är väl 

lika hungriga som på andra platser. Men...regler är regler, och

förbudet baserar sig ju på att fågelmatning onekligen lockar till sig

råttor och andra ovälkomna gäster. 

Dem vill många inte ha i knutarna, även om jag personligen aldrig

upplevt dem som ett större problem på platser jag tidigare bott. 

Men i en skog ett stycke ifrån är det fritt fram att hänga upp mat

åt fåglarna. Så bara att sätta igång. 

Min erfarenhet av att bara använda kokosfett är att det blir så 

otroligt hårt i lite tuffare köldgrader så jag mixade en egen blandning. 

Jag hade i: 

ca 1 kg kokosfett 

300 g lard 

50-100 g smör

och några rejäla matskedar jordnötssmör

Det har visat sig att den här blandningen blir ganska så bra. 

Mängderna är nu sådär mellan tummen och pekfingret, men har

märkt att ungefär hälften skall vara kokosfett, och de övriga fetterna 

som man råkar ha hemma så får stå för den andra delen. 

Av den här satsen blev det kanske 1,5 l färdig fettstång. 

Eller stång kanske man inte kan kalla det, mer som en koloss. 

En klump! 

Gjorde mina i urtvättade mjölkkartonger, 

men allt som är enkelt att riva av när fettet stelnat fungerar. 

Stack ett litet hål i botten på mjölkkartongen och trädde 

igenom ett snöre i samma storlek som hålet. 

Använder jag mindre formar tejpar jag bara snöret i botten. 

Man gör hur man vill. 

Jag tejpade ännu runt hålet för säkerhets skull så det inte skulle rinna ut. 

Snöret nertill har jag för att kunna fästa en pinne där när allt har stelnat. 

Hade bara lite skalade solrosfrön och lite nötter som jag lade i botten.

Till färdigt köpta fettkorvar har jag brukat sticka in chopsticks

eller liknande, men när jag gör egna blandningar så kan man 

aldrig riktigt veta om det funkar att köra igenom den stelnade

fettklumpen en pinne utan att riskera att hela alltsammans 

spricker itu. Har hänt nämligen...

Men här gick det bra. Värmde pinnen under hett vatten och så 

var det bara att sticka den igenom. 

Vad jag däremot INTE kom ihåg att göra var att se till att snöret i övre ändan var 

i mitten innan jag förde ut dem för att stelna. Det är nu mest bara en kosmetisk grej, 

Lika väl funkar den fast den hänger lite "på sniskan". 

Lillungen var här och åt middag med oss, och han fick också

med sig hem en fettklump att ge åt sina fåglar. 

Bara att ge fantasin vingar och göra sina egna bollar, korvar, kolosser.

Ett år gjorde jag små "bollar" i muffinsformar, och i fjol (klicketiklick) 

knåpade jag ihop små snögubbar av fettet. 

Att vintermata fåglar jag jag gillat att göra redan som barn. Där gubben min 

är mer intresserad av att bygga fågelholkar och hela den biten så är det

här med vintermatning mer min grej. Vi kompenserar varandra ganska så

bra där, eller hur? Det gör vi ju annars också - jag råddar ner i köket

(läs lagar mat) och han städar upp efteråt. 

Men nu skall jag nog gå och hämta lite kvällssnacks åt mig, 

för ganska snart kör ju Mello igång. Mello, UMK och Eurovisionen som 

är just så där oskyldigt fladdrig, tokig och underhållande och alldeles, 

alldeles extra allt av - allt! Så vi behöver det i en tid av turbulens. 

Ha en skön lördagskväll alla ni därute i stugorna. 

Mata fåglarna! Glöm inte det! 

Kram från mig

 

DET BLEV INGEN SVAMP

Åkte till stugan för att stänga ner inför vintern, jag tycker ibland att jag gör det 

i två, tre omgångar, men det finns en viss logik i att det blir så. 

Någonstans där i början av september gör jag den första delen av att 

försätta stugan i vintervila. Plockar hem sådana matvaror som inte kan

bli kvar över vintern (konserver och torrskaffning som håller på att gå ut, 

mat från frysen...sådant)

Tömmer krukorna på de sommarblommor som ser eländiga ut. Sätter

blomlökar. Den här hösten har ju varit extra varm så vi har kunnat ha vattnet kopplat 

längre tid än vanligt. Har faktiskt inte varit en enda frostnatt ens! 

Så när och hur stugan stängs för vintern varierar från år till år. 

Det blev en överraskning att det faktiskt kom en liten storm på helgen. 

Jag hade mest kollat in temperaturen och att det skulle vara soligt och fint. 

Men en liten höststorm är ju alltid välkommen! Det susar fortfarande i mina öron efter 

att jag varit ute i den hårda blåsten flera dagar. 

I veckan fyller lillungen  (27) år, och det är ju så att man minns den sista tiden man var gravid

ganska bra. Jag minns att den hösten var det isande kallt. Inte alls som nu. Hade iklätt mig i både

stövlar och handskar då jag besökte biblioteket, för är låna böcker att läsa om 

jag skulle stanna en tid på sjukhuset (hade alltså en graviditetshepatos som skulle följas upp). 

Det var så kallt, så mörkt och så regnigt. Alla löv hade redan fallit från träden. 

Om det nu är något att hurra för med klimatuppvärmningen så är det kanske

de längre och varmare höstarna? Om man skall plocka fram något positivt. 

Och fler stormar. Stormar i lagom styrka då om man får be. Så det luggar i

håret men att man inte får en massa stormskador. 

Om en fick välja alltså. 

Har som jag kanske nämnt dammat av mina penslar och plockat fram akvarellpappren. 

Det är otroligt roligt, men så himla svårt att få både färg och pensel att lyda det mitt

huvud säger att det skall bli...

Det var så rofyllt att sitta i stugan och skissa medan stormen ven i knutarna och

brasan knastrade stillsamt. 

Eftersom de fortsatt utlovat ganska så vamt så hade jag kanske kunnat vänta ett tag

till med att föra de krukväxter som skall övervintra in i annexet, 

men gjorde det nu ändå på samma gång - så är det gjort. 

I år blir det inte så många. Buxbomsklotet, någon sedum som passar enligt mig i 

kruka och så sammets-sumaken förstås. Grävde också upp ett par rosor som inte riktigt

trivdes där jag hade planterat dem och där jag till nästa år faktiskt vill ha något mindre spretigt 

som en slags motvikt till skogen bakom (granar - spretiga) och perennerna i 

framkant (också spretiga). Idegranarna som jag skall klippa till klot bara de växt

till sig fick sina skydd mot hjortarna, resten av trädgården borde klara sig. Man kan 

ju inte ingärda hela trädgården, så man får välja sina skyddsobjekt och låta

resten klara sig själv. Men idegranarna - de vill jag ha för mig själv! 

En liten burk med inlagda gröna tomater kokade jag också här för ett tag sedan. 

I år hade jag inga egna tomater så en kompis till mig var snäll nog att släpa hem

sina omogna tomater till mig. Sååå gott till höstens mustiga kötträtter! 

*

Men ja, det blev ingen svamp. 

Pysslade på med så många andra saker att plötsligt var

det tid att åka hemåt. Så kan det bli ibland. 

Kram från Maggi

 

HÖSTTYSTNADEN

Höstens tystnad är annorlunda. Eller kanske alla årstider har sin egen sorts

tystnad. Sommarens tystnad här ute i skärgården är liksom lätt som en fjäder, 

medan höstens tystnad på samma plats är liksom tyngre. Den lägger sig lite

mer kompakt omkring en, och den kryper intill en på ett annat sätt. 

Det skall bli regn idag, man ser det på molnen. 

När det är så här tyst kan jag höra de allra första dropparna mot

bergeniabladen som växer precis här nedanför verandafönstret. Talgoxe-

familjen tjattrar runt i den närliggande tallen. 

Köpte förresten en påse nötter när jag senast var till butiken. Det är väl inte läge än

att börja sätta ut mat åt fåglarna, men passade nu på när det fanns. 

Snart är det ändå höst på riktigt. 

Det är ett skönt regn som kommer. Så där stilla, nästan lite försynt. 

Havet ligger fortfarande alldeles spegelblankt. Det skall ändra läser

jag på min väderleksapp. Till eftermiddagen skall det blåsa upp. 

Skall gå och bunkra upp med ved både till bastun och in till stugan. 

Katten hade lyckats med konststycket att låsa in sig i bastun här under

morgonen. Hörde henne jama, men kunde inte lokalisera varifrån jamet

kom. Det lät så litet och ynkligt, hennes jamande. Inte som när hon

smått uppfodrande påpekar att matskålen är tom. 

Den uppmaningen tar man inte miste på. 

Där ligger hon nu på veranda-soffan 

och tar igen sig efter morgonmålet, och bastuäventyret, 

innan det är dags för lite lunch. Regnet har upphört och jag

skall också ta och aktivera mig lite.

Iklä mig gummistövlar och kliva ut i hösttystnaden. 

Kram från Maggi

 

DESSA HETA DAGAR

Vaknade till ett åskväder på håll. Såg på min åsk-app att

åskan närmade sig och låg och väntade på att det skulle

blåsa upp en sval bris och kanske regna lite smått också. 

Jo, pyttsan! Åskan drog förbi och dog ut, så där som den brukar.

Bara att stiga upp till en ytterligare solig och het dag. 

Det är igen en dag för ett nytt värmerekord. Det blir med största

sannolikhet den 20:e dagen i följd med temperaturer över 30 °C

(någonstans i Finland). 

Jag vill kanske inte direkt klaga, jag har semester, sitter på en

udde vid havet där det oftast i alla fall kommer in en lite bris från havet. 

Den är inte sval, men den fläktar. Lite. 

Men hettan lockar inte mig till att vara aktiv på nästan något sätt alls.

Sitter helst i skuggan och läser. Och som jag har läst! 

Bok efter bok efter bok har betats av medan solen vandrat sin gång

och jag har gått i motsatt riktning för att hitta skugga. 

Ogräsen frodas och målningsburken står och väntar på svalare dagar. 

Jag har inte åkt på en enda utfärd till de närliggande "sommarstäderna" som

jag brukar, och inte har jag besökt sommarteater heller, som jag brukar. 

Sover ute på verandan, med fönstren öppna mot havet, så jag sover gott. 

Gubben har flyttat till annexet och dess gästsäng. Där får man upp dubbeldörrar

mot havets bris. Han sover också gott. 

Har alltså inget att klaga på, verkligen inte. Mår inte direkt dåligt av

värmeböljan, men jag gillar inte den heller speciellt mycket om jag skall

vara ärlig. Den gör mig trög och trött i huvudet. 

Och i kroppen för den delen också. Känns som om sätesmusklerna är

den enda muskeln som får "träning" då jag flyttar mig från en stol

till en annan med något läsbart i handen. 

Vi brukar inte ha alger vid vår strand, detta är så pass inomskärs, 

men här för ett par dagar sedan började de dyka upp. Andra gången

någonsin faktiskt. Visst, vattnet är skönt varmt, för att vara havsvatten, 

till följd av den långa värmeböljan, men priset är alger...

Enligt prognosen skall detta vara den sista tokvarma dagen. 

För att vara ärlig så ser jag fram emot lite svalka till helgen. 

Tills dess skall jag fortsätta med att inte göra något alls. 

Kram från Maggi

 

SEMESTER OCH TRÄDGÅRDSSKÖNHET

 

Egentligen borde jag både rensa och ansa i blomrabatterna, men när

termometern dallrar närmare +30°C så känns det inte riktgt lockande. 

Trädgårdsskötsel för min del får räknas i att jag vattnar nu och då. 

I år har jag inget ätbart i mina odlingslådor utan satsade på lite snittblommor

istället. Luktärter förstås och så sådde jag den här galet vackra kornvallmon!

'Amazing Grey' heter sorten och den är just så fin som det utlovades!

Det här är den första blomman som slog ut. Så fin med sina

flortunnna kronblad. Tänk att man kan bli så glad över en liten blomma bara?!

Inte för att jag i övrigt heller har något att klaga på! 

Har inlett min semester som firades med lite rökta räkor från torget. 

Sitter på verandan och skriver och på håll mullrar åskan. Vinden

har tagit i, och just nu blåser det så där uppfriskande svalt. 

Linnegardinerna dansar i det öppna fönstret. 

Håller ett halvt öga på fågelholken utanför. Där har blåmesen

häckat i år. I ögonvrån tyckte jag att jag såg en unge flyga ut. Nu är ena

föräldern vid holken och försöker locka fram följande unge,

som nog kikar i hålet redan, men kryper tillbaka i holken igen. 

Har kameran inom räckhåll, men de är så snabba när de väl

bestämmer sig för att flyga ur boet. Borde egentligen, om jag skulle

vilja få riktigt bra bilder, rigga stativ och använda fjärrstyrd

serietagning, men så långt sträcker sig inte min energi idag. 

Kanske flyger den ut idag, kanske inte. 

Åskan har dragit förbi och jag tror jag skall gå och 

plocka lite jordgubbar. Det blir bra! 

Kram från Magg

 

HIPP HIPP HURRAA

Nu är "lillungen" firad med höstig boeuf bourguignon, potatismos, ljummen sallad med 

getostkräm och en tarte tatin med glass. Franskt alltigenom. 

Spelar ingen större roll för de övriga runt bordet. Allt sjunker bara det är gott. 

Har en ganska så tacksam släkt att bjuda mat åt. 

Men för att roa mig själv så är det skoj med lite tema så där. 

Idag är det söndag och underbart höstväder. Inget på agendan så jag 

tog kameran med på en promenad. Så skönt i luften, svalt men inte kallt ännu. 

Den här hösten har lite tagit mig på säng. Det var ju så länge varmt så 

jag är lite ur min egna årstidsklocka. Och så är ju som sagt huset inplastat så

den där omedvetna kontrollen om hurudant vädret är saknas. Och så saknas

vissa höstrutiner också i år. Även om jag då bott i lägenhet de senaste åren så 

har jag ändå velat pynta till höst på balkongen. 

Nu är ju balkongen ur bruk och jag känner mig lite vilsen när jag inte 

riktigt har nåt att höstpynta. Förvisso kan jag göra det inne, men saknar det där

med ljung och levande ljus i lyktor och att liksom bädda fint för vintern i 

krukor och ja hela den proceduren. Det känns konstigt helt enkelt. 

Som om jag inte riktigt avslutat en årstid. 

Det skall förresten bli intressant att se hurudan vinter vi kommer

att få i år. Lyssnade på radion där det i ett program presenterades olika

scenarier om den kommande vinterns väder. 

Det har, som sagt, varit en varm höst, vilket betyder att vattnet i Östersjön fortfarande

är varmt för årstiden. Skulle de kommande vindarna att vara syd- sydvästliga så skulle

vi få en varm och regning vinter, en sk. "dansk vinter". Men om den polar-

virveln som snurrar runt Island/polarområdet försvagas så skulle det kunna

leda till att kalla nordliga vindar kommer åt att ta över och då kan kombinationen

kalla nordanvindar möter fuktigt "varm" luft över Östersjön leda till maffiga

snöstormar här längs vår sydkust. I väntan på någondera då. 

Kram Maggi

 

UNDERHÅLLANDE LIVSERFARENHET

Senaste weekend hade vi några vänner på besök. 

Också släktingar råkade befinna sig i grannstugan så det blev middagar

och frukostar, bastubad både här och där. Det blev gitarrklink och allsång

i ljusens sken medan kvällen blev till natt. Och in i natten blev det 

prat och skratt. Berättelser. 

Och lite naivt kanske, men jag insåg att när man träffas så här, gamla

vänner med årtionden av livserfarenheter och berättelser i sina bagage så

finns det så mycket att berätta om. Kvällarna blev så där som det kan bli

om man föreställer sig hur det var förr runt lägerelden. 

Vi tände bara fler ljus på bordet medan kvällen mörknade 

och lät natten krypa till och berättelserna fick ta

de stigar de ville bland bastuvarma kroppar.

Det är ju klart. 

Är man nästan sextio så finns det mer egna berättelser än om man 

är tjugo. Anekdoter, skämt, lustiga saker man varit med om. Den enas historia

ledde till en annans skämt. Det blir nästan som en dans. 

En dans av livserfarenheter. 

Skratt och allvar i en slags symfoni. 

 Efter veckoslutet, tillsammans med vänner, med god mat, skön musik och 

ett alldeles underbart väder kom lågtrycket med regn och tunga vindar. 

Det gick från högsommar till höst på några timmar bara. 

I rabatten blommar skogsastern, den sista blommaren i mina rabatter. 

Den står sig så fint mot den rödbladiga smällspirean. 

En annan sent blommande har också klämt till med några blommor. 

Jag menar klockrankan. Skall försöka komma ihåg till nästa år att köpa 

möjligast stora plantor då på våren så den hinner få till sin blomning lite tidigare 

än i år. Den är sen, men man kan kanske påskynda blomningen lite

genom att punga ut med en liten extra peng på de där 

aningen längre komna plantorna. Det är pengen värd. 

I morgon blir det årets sista kräftskiva hos grannen och sedan börjar jag 

nog luta åt att packa mig hemåt så småningom. Efter lite tänka hit

och funderingar dit (se förra inlägget) så beslutade jag mig för att

ta kattungen hem direkt utan en mellanlandning här på stugan. 

*

Skrattade med kattungens uppfödare att jag nog är mer till och från när 

det gäller den här lurvbabyn än jag varit med något annat djur. 

Knappt så jag varit så här välförberedd ens då mina egna ungar meddelade

om att de var på kommande till världen. Heh! 

Kanske jag blir en (crazy) Cat Lady! 

Vem vet? 

 Kram Maggi

NORRSKEN OCH TILLBAKA PÅ JOBB

Det var helt av en händelse som jag märkte norrskenet. Skulle gå ut

i natten och kolla på Perseiderna, ett meteorregn orsakad av kometen Swift-Tuttle.

Meteorregnet återkommer årligen kring den 12 augusti. 

Och visst fick jag syn på några "stjärnfall", men så plötsligt började himlen 

ljusna och mörkna lite märkligt. Förr skulle jag kanske inte ens ha reagerat på det, 

men började ana att det kunde vara norrsken. Färgerna syns nämligen inte

med blotta ögat så här långt söderut och den här tiden på året. 

Kameran - också mobilens kamera funkar - behövs för att få fram färgerna. 

Och då blir det magiskt. Kunde stå och beundra detta hur länge som helst. 

Och det var nästan det jag gjorde också. För att fota norrsken behöver man ha 

ca 30 sekunders slutartid så det blir max ett par foton i minuten. Att fota norrsken

är en långsam göra. Och tar tid...

När jag kom in vid tvåtiden var jag så frusen - det var en ovanligt kall natt - att

jag måste tända en brasa, koka mig lite varm kakao och snabbt kolla igenom

fotona. Ibland kan man bara inte vänta till nästa dag.

Det säger sig självt att det inte blev så många timmar sömn i och med att jag 

nästa dag skulle på jobb efter semestern. 

Tack och lov för distansjobbmöjligheten! Med kaffekoppen i högsta hugg tar det mig

en halv minut att kliva in i "kontoret". För att liksom poängtera att det är lite, 

om nu inte slut på sommaren - för det är det ju inte, men lite åt hösthållet i alla fall så

fyndade jag några höstblommor på rea. Så här till hösten brukar jag satsa på perenner

och buskar som en tid får stå för höstfägringen i mina krukor. 

Senare sedan planterar jag dem i marken och hoppas på att de överlever. 

Just nu finns fina alunrot- och kärleksörtsplantor. 

Och hortensior. De har klivit upp och blivit en av mina absoluta favoriter. 

Visst är det sommar än. Inget tal om annat. Sitter på verandan i kvällssolen

och det är alldeles underbart. Väntar på att unga paret skall anlända om ett par timmar

så där. Solen är mjuk och vinden snäll. Skall gå in och steka kantarellerna jag 

hittade på min kvällspromenad här om dagen. Tänkte bjuda på lite sen 

kvällsmat i form av gratinerade kantarellsmörgåsar. 

Tända ljus, sitta och prata om ditt och datt medan kvällen mörknar omkring. 

Har vi tur kanske norrskenen uppenbarar sig igen i natt. 

Man vet inte med norrsken, de är lite lynniga. 

Men att stå under en mörk augustihimmel, full med stjärnor och så 

plötsligt få en explosion av färger över sig. 

Det är få saker som slår det! 

 Kram Maggi

 

SOMMARREGN

 

Första arbetsveckan efter semestern avbockad och jag sätter mig 

på balkongen, plockar upp min bok och häller ett glas vin åt mig. 

Längs med dagen har det regnat små regnskurar, åskan mullrat på håll. 

Ibland har vinden hämtat in, via den öppna balkongdörren, en doft av

sommarregn till mitt arbetsrum. Då har jag tagit en paus i arbetet och gått

ut på balkongen bara för att dofta. Dofta på regnet. 

Insåg att regn doftar olika på sommaren än annars, men också olika

beroende när under sommaren det regnar. Och också hur mycket det regnar. 

Ett försommarregn doftar allra intensivast, nästan bedövande gott! 

Ju längre sommaren lider desto mildare blir doften, och regnar det längre stunder 

är det som om regnet urlakar alla dofter, tar dem med sig i sina porlande små bäckar. 

Gömmer doften i jorden. 

På sensommaren blir doften mustigare och tyngre. 

Då finns där med en hint av förruttnelse som bara förstärks ju längre mot höst vi går. 

Smuttar på vinet, och tar upp min bok, men precis då jag börjat läsa kommer nästa

regnskur och jag blundar bara för att njuta fullt ut av ljudet av regn, av doften förstås, 

men också av vindens sus i björken. 

Lutar huvudet bakåt och låter boken ligga i min famn. 

Ögonlocken känns skönt tunga. Kanske slumrar jag till en stund för jag vaknar

av att solen åter värmer mitt ansikte. Sjön ligger stilla, bara en lätt krusning 

dansar över vattenytan. 

Ser på min bok, den öppna sidan är full av björkfrön. 

Det finns också björkfrön i det kalla kaffet från en kvarglömd kaffekopp. Också ett frö

har hittat till mitt vinglas. Doppar fingret lätt och får det uppfiskat. 

Tänker på att det är kanske, för mig, det allra första tecknet på att högsommar snart

övergår till sensommar. Inte är vi riktigt där än, men det närmar sig. 

Är det bara för att sommaren är så viktig för oss som vi namnger denna årstid med

minst tre olika benämningar. 

Försommar, högsommar och sensommar. 

Och så har vi brittsommar förstås. Även om just den inte infinner sig riktigt alla år. 

*

Nej, så mycket har sommarregnet kylt ner luften att det nog nu är läge att gå

in efter ett par sockor att dra på fötterna, och en tröja över axlarna. 

Hör åskan igen mullra, den är närmare nu. 

Och regnet doftar. Doftar högsommar. 

LÖKFROSSA

Här ser ni förresten hur tätt intill skogen den lilla trädgården är. 

Bakom "växthuslådan", som för tillfället skyddar tomatplantorna mot

alldeles för kalla vindar och få värmegrader, breder skogen ut sig. 

Där börjar hjortarna rike. Och mitt är alldeles intill. 

Har varit mycket glad och överraskad över hur bra medlet mot hjortangrepp,

Trico Garden, faktiskt funkar, för alla tulpaner som jag lite upproriskt

mot oddsen att de skulle överleva valde att plantera har blommat. 

Och som de har blommat! 

Som så många andra börjar jag ju nog längta efter lite sommarvärme, men 

om man nu skall krysta fram något gott med kylan så är det en utdragen

blomning bland vårblommorna. 

Det gillar vi ju. 

I morgon skall tomaterna få flytta ut - de håller på och spränger taket

i den lilla växthuslådan. Istället skall jag fylla lådan med olika örter.

De skall få ha ett skyddande tak över sig här ute på den blåsiga udden. 

Nu skall jag ta på mig en varm tröja, sätta mig i kvällssolen och 

läsa en stund. Gubben är på stugan och jag hemma än. 

Skall fixa en del löpande ärenden i morgon bitti innan jag

styr bilen mot stugan jag med.