HIPP HIPP HURRAA

Nu är "lillungen" firad med höstig boeuf bourguignon, potatismos, ljummen sallad med 

getostkräm och en tarte tatin med glass. Franskt alltigenom. 

Spelar ingen större roll för de övriga runt bordet. Allt sjunker bara det är gott. 

Har en ganska så tacksam släkt att bjuda mat åt. 

Men för att roa mig själv så är det skoj med lite tema så där. 

Idag är det söndag och underbart höstväder. Inget på agendan så jag 

tog kameran med på en promenad. Så skönt i luften, svalt men inte kallt ännu. 

Den här hösten har lite tagit mig på säng. Det var ju så länge varmt så 

jag är lite ur min egna årstidsklocka. Och så är ju som sagt huset inplastat så

den där omedvetna kontrollen om hurudant vädret är saknas. Och så saknas

vissa höstrutiner också i år. Även om jag då bott i lägenhet de senaste åren så 

har jag ändå velat pynta till höst på balkongen. 

Nu är ju balkongen ur bruk och jag känner mig lite vilsen när jag inte 

riktigt har nåt att höstpynta. Förvisso kan jag göra det inne, men saknar det där

med ljung och levande ljus i lyktor och att liksom bädda fint för vintern i 

krukor och ja hela den proceduren. Det känns konstigt helt enkelt. 

Som om jag inte riktigt avslutat en årstid. 

Det skall förresten bli intressant att se hurudan vinter vi kommer

att få i år. Lyssnade på radion där det i ett program presenterades olika

scenarier om den kommande vinterns väder. 

Det har, som sagt, varit en varm höst, vilket betyder att vattnet i Östersjön fortfarande

är varmt för årstiden. Skulle de kommande vindarna att vara syd- sydvästliga så skulle

vi få en varm och regning vinter, en sk. "dansk vinter". Men om den polar-

virveln som snurrar runt Island/polarområdet försvagas så skulle det kunna

leda till att kalla nordliga vindar kommer åt att ta över och då kan kombinationen

kalla nordanvindar möter fuktigt "varm" luft över Östersjön leda till maffiga

snöstormar här längs vår sydkust. I väntan på någondera då. 

Kram Maggi

 

UNDERHÅLLANDE LIVSERFARENHET

Senaste weekend hade vi några vänner på besök. 

Också släktingar råkade befinna sig i grannstugan så det blev middagar

och frukostar, bastubad både här och där. Det blev gitarrklink och allsång

i ljusens sken medan kvällen blev till natt. Och in i natten blev det 

prat och skratt. Berättelser. 

Och lite naivt kanske, men jag insåg att när man träffas så här, gamla

vänner med årtionden av livserfarenheter och berättelser i sina bagage så

finns det så mycket att berätta om. Kvällarna blev så där som det kan bli

om man föreställer sig hur det var förr runt lägerelden. 

Vi tände bara fler ljus på bordet medan kvällen mörknade 

och lät natten krypa till och berättelserna fick ta

de stigar de ville bland bastuvarma kroppar.

Det är ju klart. 

Är man nästan sextio så finns det mer egna berättelser än om man 

är tjugo. Anekdoter, skämt, lustiga saker man varit med om. Den enas historia

ledde till en annans skämt. Det blir nästan som en dans. 

En dans av livserfarenheter. 

Skratt och allvar i en slags symfoni. 

 Efter veckoslutet, tillsammans med vänner, med god mat, skön musik och 

ett alldeles underbart väder kom lågtrycket med regn och tunga vindar. 

Det gick från högsommar till höst på några timmar bara. 

I rabatten blommar skogsastern, den sista blommaren i mina rabatter. 

Den står sig så fint mot den rödbladiga smällspirean. 

En annan sent blommande har också klämt till med några blommor. 

Jag menar klockrankan. Skall försöka komma ihåg till nästa år att köpa 

möjligast stora plantor då på våren så den hinner få till sin blomning lite tidigare 

än i år. Den är sen, men man kan kanske påskynda blomningen lite

genom att punga ut med en liten extra peng på de där 

aningen längre komna plantorna. Det är pengen värd. 

I morgon blir det årets sista kräftskiva hos grannen och sedan börjar jag 

nog luta åt att packa mig hemåt så småningom. Efter lite tänka hit

och funderingar dit (se förra inlägget) så beslutade jag mig för att

ta kattungen hem direkt utan en mellanlandning här på stugan. 

*

Skrattade med kattungens uppfödare att jag nog är mer till och från när 

det gäller den här lurvbabyn än jag varit med något annat djur. 

Knappt så jag varit så här välförberedd ens då mina egna ungar meddelade

om att de var på kommande till världen. Heh! 

Kanske jag blir en (crazy) Cat Lady! 

Vem vet? 

 Kram Maggi

NORRSKEN OCH TILLBAKA PÅ JOBB

Det var helt av en händelse som jag märkte norrskenet. Skulle gå ut

i natten och kolla på Perseiderna, ett meteorregn orsakad av kometen Swift-Tuttle.

Meteorregnet återkommer årligen kring den 12 augusti. 

Och visst fick jag syn på några "stjärnfall", men så plötsligt började himlen 

ljusna och mörkna lite märkligt. Förr skulle jag kanske inte ens ha reagerat på det, 

men började ana att det kunde vara norrsken. Färgerna syns nämligen inte

med blotta ögat så här långt söderut och den här tiden på året. 

Kameran - också mobilens kamera funkar - behövs för att få fram färgerna. 

Och då blir det magiskt. Kunde stå och beundra detta hur länge som helst. 

Och det var nästan det jag gjorde också. För att fota norrsken behöver man ha 

ca 30 sekunders slutartid så det blir max ett par foton i minuten. Att fota norrsken

är en långsam göra. Och tar tid...

När jag kom in vid tvåtiden var jag så frusen - det var en ovanligt kall natt - att

jag måste tända en brasa, koka mig lite varm kakao och snabbt kolla igenom

fotona. Ibland kan man bara inte vänta till nästa dag.

Det säger sig självt att det inte blev så många timmar sömn i och med att jag 

nästa dag skulle på jobb efter semestern. 

Tack och lov för distansjobbmöjligheten! Med kaffekoppen i högsta hugg tar det mig

en halv minut att kliva in i "kontoret". För att liksom poängtera att det är lite, 

om nu inte slut på sommaren - för det är det ju inte, men lite åt hösthållet i alla fall så

fyndade jag några höstblommor på rea. Så här till hösten brukar jag satsa på perenner

och buskar som en tid får stå för höstfägringen i mina krukor. 

Senare sedan planterar jag dem i marken och hoppas på att de överlever. 

Just nu finns fina alunrot- och kärleksörtsplantor. 

Och hortensior. De har klivit upp och blivit en av mina absoluta favoriter. 

Visst är det sommar än. Inget tal om annat. Sitter på verandan i kvällssolen

och det är alldeles underbart. Väntar på att unga paret skall anlända om ett par timmar

så där. Solen är mjuk och vinden snäll. Skall gå in och steka kantarellerna jag 

hittade på min kvällspromenad här om dagen. Tänkte bjuda på lite sen 

kvällsmat i form av gratinerade kantarellsmörgåsar. 

Tända ljus, sitta och prata om ditt och datt medan kvällen mörknar omkring. 

Har vi tur kanske norrskenen uppenbarar sig igen i natt. 

Man vet inte med norrsken, de är lite lynniga. 

Men att stå under en mörk augustihimmel, full med stjärnor och så 

plötsligt få en explosion av färger över sig. 

Det är få saker som slår det! 

 Kram Maggi

 

SOMMARREGN

 

Första arbetsveckan efter semestern avbockad och jag sätter mig 

på balkongen, plockar upp min bok och häller ett glas vin åt mig. 

Längs med dagen har det regnat små regnskurar, åskan mullrat på håll. 

Ibland har vinden hämtat in, via den öppna balkongdörren, en doft av

sommarregn till mitt arbetsrum. Då har jag tagit en paus i arbetet och gått

ut på balkongen bara för att dofta. Dofta på regnet. 

Insåg att regn doftar olika på sommaren än annars, men också olika

beroende när under sommaren det regnar. Och också hur mycket det regnar. 

Ett försommarregn doftar allra intensivast, nästan bedövande gott! 

Ju längre sommaren lider desto mildare blir doften, och regnar det längre stunder 

är det som om regnet urlakar alla dofter, tar dem med sig i sina porlande små bäckar. 

Gömmer doften i jorden. 

På sensommaren blir doften mustigare och tyngre. 

Då finns där med en hint av förruttnelse som bara förstärks ju längre mot höst vi går. 

Smuttar på vinet, och tar upp min bok, men precis då jag börjat läsa kommer nästa

regnskur och jag blundar bara för att njuta fullt ut av ljudet av regn, av doften förstås, 

men också av vindens sus i björken. 

Lutar huvudet bakåt och låter boken ligga i min famn. 

Ögonlocken känns skönt tunga. Kanske slumrar jag till en stund för jag vaknar

av att solen åter värmer mitt ansikte. Sjön ligger stilla, bara en lätt krusning 

dansar över vattenytan. 

Ser på min bok, den öppna sidan är full av björkfrön. 

Det finns också björkfrön i det kalla kaffet från en kvarglömd kaffekopp. Också ett frö

har hittat till mitt vinglas. Doppar fingret lätt och får det uppfiskat. 

Tänker på att det är kanske, för mig, det allra första tecknet på att högsommar snart

övergår till sensommar. Inte är vi riktigt där än, men det närmar sig. 

Är det bara för att sommaren är så viktig för oss som vi namnger denna årstid med

minst tre olika benämningar. 

Försommar, högsommar och sensommar. 

Och så har vi brittsommar förstås. Även om just den inte infinner sig riktigt alla år. 

*

Nej, så mycket har sommarregnet kylt ner luften att det nog nu är läge att gå

in efter ett par sockor att dra på fötterna, och en tröja över axlarna. 

Hör åskan igen mullra, den är närmare nu. 

Och regnet doftar. Doftar högsommar. 

LÖKFROSSA

Här ser ni förresten hur tätt intill skogen den lilla trädgården är. 

Bakom "växthuslådan", som för tillfället skyddar tomatplantorna mot

alldeles för kalla vindar och få värmegrader, breder skogen ut sig. 

Där börjar hjortarna rike. Och mitt är alldeles intill. 

Har varit mycket glad och överraskad över hur bra medlet mot hjortangrepp,

Trico Garden, faktiskt funkar, för alla tulpaner som jag lite upproriskt

mot oddsen att de skulle överleva valde att plantera har blommat. 

Och som de har blommat! 

Som så många andra börjar jag ju nog längta efter lite sommarvärme, men 

om man nu skall krysta fram något gott med kylan så är det en utdragen

blomning bland vårblommorna. 

Det gillar vi ju. 

I morgon skall tomaterna få flytta ut - de håller på och spränger taket

i den lilla växthuslådan. Istället skall jag fylla lådan med olika örter.

De skall få ha ett skyddande tak över sig här ute på den blåsiga udden. 

Nu skall jag ta på mig en varm tröja, sätta mig i kvällssolen och 

läsa en stund. Gubben är på stugan och jag hemma än. 

Skall fixa en del löpande ärenden i morgon bitti innan jag

styr bilen mot stugan jag med. 

SÅ BLEV DET SOMMARMÅNAD OCH 14 GRADER

  

Jag är väldigt kluven då det gäller det här med sommarvärme. 

Dels för att min personliga radie på vilken temperatur jag tycker är

skön att vistas i inte spänner över så många grader, men också

för att tanken på att det hela tiden blir varmare globalt lite krockar

med min att "halva-året-djupfrysta-kropp" längtar efter att känna

solen värma huden på min kropp. 

Men jag vill ju inte att jorden skall överhettas. Jag lyssnade i dag när jag körde hem

från stugan på hur resebyråer i sina broschyrer och på sina nätsidor kör med

information om resmålens medeltemperaturer som är tiotals (!) år gamla! 

Det börjar ju bli så att det är skönare att göra reklam för ett resmål i juli med

90-talets meddeltemperaturer än de som är gällande nu på 20-talet. 

Jag har varit i Grekland när det är vindstilla och 42 grader i skuggan. 

Man är inte en speciellt aktiv turist då, kan jag lova! 

Och jag saknar nog inte heller de där heta 30-graders sommardagarna här heller.

Om jag skall vara ärlig. Men jag saknar ändå lite mer värme än 14 grader i juni...

Hängde alltså på stugan detta veckoslut, och det var svalt och blåsigt. 

Och alldeles fasligt torrt. 

Insåg att det inte regnat så mycket i maj faktiskt. 

Någon liten regnskur nu och då, men inga sköna långa försommarregn

som under timmar fuktar jorden och får det att dofta så där magiskt. 

Hittade lite statistik och under de senaste tio åren har det i snitt i Esbo

(där jag bor) regnat 42 mm i månaden. I år har det regnat 23 mm. 

I april regnar det i medeltal 31 mm, i år bara 10 mm. 

Inte undra på att det känns torrt i markerna. Och när jag körde hem

så märkte jag att på vissa ställen har gräsmattorna redan börjat gulna. 

Och det är bara en knapp vecka in i juni. Och det är inte ens med

bästa vilja varmt...

Vinden, som har varit kraftig rätt länge nu bidrar ju till att torka upp,

men hade det dessutom varit varmt så skulle läget varit än värre. 

Så kanske jag bara skall vara nöjd med att det är svalt och att det fortfarande

känns helt rätt att tända ett par ljus till kvällen - för att liksom tillföra lite 

mental värme i kvällen. 

Och så tänker jag på att tänk om dessa svala sommardagar i Norden i framtiden

kommer att bli en "produkt" som lockar turister hit istället för att vi 

ständigt skall söka oss till värmen? 

Blir svala sommarnätter lika lockande, eller än mer lockande,  som ljusa sommarnätter?

FROSSA OCH SNÖFALL

 Våren väntar på sig. 

I alla fall vad gäller temperaturen. 

Min lilla bok där jag plitar ner någon rad nu och då ger mig dock

fakta på hand att det de tre senaste åren varit nästan lika 

kyligt den här samma tid i maj. 

Så man glömmer! 

Hade någon frågat mig hade jag sagt att det minsann inte varit så

här kallt de senaste året. Den här våren är exceptionellt kall, 

hade jag svarat med pondus i rösten. 

Häromveckan städade jag min bil förresten. 

Det hör inte till mina favoritsysslor, inte på något sätt eller på något plan. 

Min färskaste kollega berättade under en gemensam lunch att han 

städar och dammsuger bilen minst en gång i veckan. 

Vi hittade inte så där spontant så mycket att tala om...

I övrigt verkar han vara en trevlig prick. 

Men ja, jag städade min bil. Den har en sådant där "lönnfack" under golvet i bakluckan

dit man kan stuva en määäängd grejer som man tror sig behöva i bilen, 

men som man nu ganska sällan egentligen behöver, men som ändå kan vara bra att ha. 

Som en liten snöspade. en extra borste. Sådana saker. 

Och så en massa annat, som tex tre stora paket med munskydd! 

Just nu känns det så avlägset att jag ens känt att det skulle vara 

lönt att köpa ekonomipack av munskydd. Än mindre tre sådana.

Och förvara dem i bilen. På något plan har jag nog lämnat

hela det där pandemi-tänket bakom mig. Det som ändå under några år var en så

stor del av vardagen, är nu väldigt avlägset på något vis. 

Människan går alltid vidare. Man glömmer. 

Det har som sagt varit kyliga dagar och här om dagen så satt jag och 

huttrade vid mitt arbetsbord. Gick efter en tröja. 

Händerna kändes kalla, fötterna likaså. 

Det måste vara vinden som gör att det känns så kallt, vi har stora

fönsterrutor som kyler. Men brrr...vad kallt det är! 

Borde ha gått till butiken, men hittade ett paket nudlar som

jag värmde åt mig och åt dem riktigt heta. Nu skulle jag väl ändå få varmt. 

Plockade filten från sängkammaren med mig till soffhörnet och kröp

ner under den. Fortfarande kändes det kallt. Kollade elementet, 

men det var precis lika varmt som vanligt. 

Märkligt. Gick på toa och fick syn på mig själv i spegeln. 

Var denna typ som såg ut som ett träsktroll med glansiga ögon 

verkligen jag? 

Först då insåg jag att jag kanske höll på att få feber, och det med besked. 

Så länge sedan senast att jag inte ens reagerade på att det är ju så här det känns! 

Feber - undrar om jag ens haft det på detta årtiondet? 

Kanske jag har det? Men så man glömmer! 

Flunsan fick mig i alla fall att lägga om mina planer för veckoslutet. 

Blir inget av det jag planerat. 

Men det är nu så som det är. Och skall man nu ligga

med frossa i soffan så kan det lika gärna maj-snöa därute. 

Med tiden kommer jag inte att minnas det heller 

som något viktigt. 

Och bra så! 

DET HÄR MED VÅRKYLA

 Jag vet att då jag för någon vecka sedan läste om att polarvirveln som snurrar på där 

ovanför Arktis höll på att kollapsa så skulle det med största sannolikhet betyda

att kyla skulle komma åt att sprida sig söderut. 

Enkelt förklarat är polarvirveln en slags "centrifug" som håller det riktigt 

kalla vädret just där vid Arktis. Blir den av någon orsak försvagad så 

släpper den igenom kall luft som sedan sprider sig stället för att hållas på ställe

där högt upp i norr, ovanför Nordpolen. 

Och när den här polarvirveln försvagas eller kraschar så 

här på vårvintern, så betyder det att man kan se sig i rumpan efter vårvärme. 

Detta hände i fjol, och det hände igen i år. 

Och se - det snöar! 

Det känns lite knäckande såhär efter en lång vinter. 

Skall det liksom aldrig bli vår och varmt. 

Paradoxalt nog är det faktiskt jordens uppvärmning som 

är en bov i dramat att polarvirveln hamnar i otakt och börjar vabbla omkring

och släppa greppet om kylan. 

Forskare är inte helt överens om exakt vad det är som förorsakar den här 

obalansen i virveln, men rätt eniga är de flesta över att det har med den 

globala uppvärmningen att göra. Att tex då det arktiska istäcket minskar 

så stiger det varmare luft uppåt och räddar till takten i virveln. 

Jag skall inte gå djupare in på nåt jag inte alls kan nog om. 

Egentligen nästan inget alls, men otroligt intressant är det. 

På stugan har jag den olästa boken 'Väder som förändrade världen' av 

Marcus Rosenlund. Han förklarar så bra dessa fenomen. 

Och så ett tips till. Om man inte fått nog av is så kolla in den 

danska dokumentärfilmen 'In to the ice'. 

Den ger insikter om global uppvärmning, den är intressant och 

stundvis riktigt actionfilm-spännande och sist men absolut inte

minst - filmen är hisnande vacker! 

SMÅTT TUDELAD

Så här är det nu bara då man bor längs kusten. 

För en vecka sedan var jag och fotade i underbart krispigt

vinterväder med snötyngda grenar och en kyla

som gav vinterrosor på kinderna. 

Och i dag är det rejält på plus, det regnar, och har regnat i dagar, 

så snart är snön borta om det fortsätter så här.

Vilket det ser ut att göra...

Jag skulle väl vara felvaccinerad om jag inte skulle tycka att

minus tio grader, skygg vintersol och snö skulle

vara det absolut vackraste? Och ett sådant vinterväder gillar

mina perenner, mina blomlökar som ligger i jorden och 

inväntar våren. 

Så blir det då milt och snön smälter, det blir blött. Det 

avskyr lökarna där i jorden. De ruttnar bort innan de fått 

ens en chans till att blomma ens en endaste vår. 

Däremot gillar endel av mina övervintrande växter när

det är lite mildare. Växter som bor ute i kruka, både här hemma

på balkongen, och på stugan där de finns både ute och inne i kallt

förråd. De har ju en lite större chans att få återuppleva en ny

vår och sommar om det inte är så kallt i långa perioder. 

Så ur den där trädgårdsmästarjaget är jag tudelad över vilket

vinterväder jag föredrar. 

Esteten och fotografjaget har en klar favorit. 

Och det är inte regn...

 

SÅ VART DET SNÖ

 Av olika orsaker blir det nu så att jag postar här en bild från balkongen 

två gånger efter varandra. 

Av den enkla orsaken att det är ungefär så långt jag rört mig den senaste veckan. 

Var visserligen med mina kolleger på jullunch till en mycket trevlig restaurang, 

med en omgivning som sakta fylldes med snötyngda träd. 

Men hade inte kameran med mig. Och är fånigt dålig på att fota med mobilen. 

Men snö var det, vackert var det. 

Och så har det hållit på, träden har dag för dag blivit alltmer snötyngda. 

Och glad och tacksam är jag att jag inte har mer att skotta än bilplatsen. 

Med en rygg som är ungefär lika stabil och stark som en daggmasks

och med en gubbe som är på resa i Ecuador så har det varit precis lagom utmaning. 

Blir knasig om jag inte får ordning på ryggen snart! 

Men om man frånser vissa praktiska utmaningar, så är det ju fantastiskt vackert nu. 

Må det hålla över jul, för vad är vackrare än vintervit natur? 

Här i huvudstaden har vi närmare 50 cm snö nu. 

I fjol hade vi denna tid 4 cm. 

Skall bli intressant attest hurudan snövinter det blir denna gång. 

Det som är avsevärt annorlunda är att i fjol så frös sjön till is innan snön kom,

men i år hann det knappt frysa alls innan det kom ett snölager på så mitt 

förnuft säger att isen i år måste vara mycket svagare än i fjol. 

MILDA NOVEMBER

 

En murrig novemberfredag. 

Sitter hemma och har en ta-itu-med-projekt-dag. På mitt brödföda-arbete börjar nu

årets hetsigaste och mest stressiga period alldeles i dagarna, så jag vill gärna städa undan

projekt som jag sysslar med som freelance. 

Börjar dagen med att koka det där viktiga kaffet, sätter på lite klassisk musik som inte 

pockar på uppmärksamhet. En sådan där fokus-spellista som precis lagom söndrar tystnaden i 

huset, men utan att det som sagt kräver att man "lyssnar". 

Det är speciellt milt idag. Tolv grader plus. 

Egentligen har det inte ens varit rejält kallt ännu denna höst. 

Klockrankan som jag har på balkongen klämmer fram nya knoppar fortfarande. 

Och skickar iväg nya rankor. 

På sitt sätt är det skönt. Jag tycker om milda november. Vinter lär det komma trots allt. 

Men ändå är det ju ett tecken på att allt inte är helt som det skall vara med klimatet. 

Och det vet vi ju i och för sig, men ändå är det kanske de där små ändringarna som kommer

nära inpå som gör att man reagerar mer än då man läser nyheter och statistik om uppvärmning, 

hur en halv grad påverkar hit eller dit. Framför allt när den riktigt stora påverkan förmodligen ligger

i framtiden. Och människan har väl aldrig varit speciellt bra på att ta itu med framtida problem. 

Vi har fullt upp med att göra samma misstag som man från historien vet inte är så smarta. 

Nå väl, på kort sikt. I min lilla livsbubbla gillar jag ju milda november. 

Gillar när min klockranka blommar i november, men hajar till när jag läser att det i 

Finland bara 4 gånger sedan 1959 (då man började föra digital statistik) har varit grader på

+ 13 °C. År 1999 var ett sådant år. 

Och så åren 2015, 2020 och 2021. 

Alltså är Milda November en ny norm? 

De freelance-projekt jag skall försöka hinna beta av idag, eller senast under helgen, har

också med natur och klimat och ekologi att göra. 

Det är egna skriverier, lite översättning och så ett litet projekt som tangerar

både skog och foto vilket ju hör till mina absoluta favoriter bland ämnen.

Men mer om det sedan om/när det blir något av det.  

Att sätta sig så här en stund vid bloggen är en skön inkörsport till annat skrivande. 

Mitt bästa sätt att komma in i någon slags skrivmood. 

Nu skall jag bara ta nåt att äta också, efter kaffet här innan, och så är det dags att kavla ärmarna och börja jobba. Ute har det slutat regna. 

I morgon skall det vara sol. Sol och närmare + 15°C.

Du milda november!

VINTERNS JÄRNGREPP

 Jädrans vad segt det skall vara att sparka igång lite vår i år! 

Kom till stugan en sväng med lillungen, jag behövde hämta lite grejer inför påskfirandet här och grabben hängde med som sällskap. Väl här blev jag lite fundersam om det skall bli något påskfirande här, eller om man bara skulle stanna hemma i den varma lägenheten. Laga god middag i ett rejält kök och ja...gå på en innetoalett. Det är inte vår alls här ute i skärgården. 

Visst snön har smultit lite, lite sedan jag var här senast, men rabatterna är ännu snötäckta och likaså den kommande uteplatsen där jag har planerat lite stenläggning (som männen i mitt liv skulle hjälpa till med under påskhelgen). 

Fjärden ligger isbelagd ännu, bara längs råken i isen simmade ett knip-par. 

Det är så kallt att vi har inte ännu kunnat koppla vattnet, så det där med att smälta snö till diskvatten är...ja lite jobbigt faktiskt. Det går ju om man är ensam, eller som nu bara vi två, och dessutom väljer att laga mat som är mest så där fingermat. Men att skruva ihop en påskmiddag här känns just nu inte speciellt lockande. Usch vad trist jag låter, men en vinter som inte vill släppa sitt grepp har den inverkan på mig.

Förlåt! 

Lite flyttfåglar såg vi ju ändå på vägen hit. De har nog redan varit här ett tag, men rätt tyst är sången i skogen än. En rödhake-hane kvittrade lite försiktigt i gammelskogen bakom toan, men det var också allt. 

På åkrarna ser man lärkor, starar och tofsvipor. På flere ställen såg vi också tranor som par om par traskade runt med sina majestätiska kliv. Tranorna har verkligen ökat i antal under bara den relativt korta tid som jag mer medvetet börjat iaktta fågellivet. 

Lärkan som är filuren här på bilden, är en av de allra första flyttfåglarna. Och jag såg mina första lärkor för snart en månad sedan. På finska finns det ett ordspråk som i stora svängar går ut på att från första lärkan är det en månad till sommaren, och från första svalan inte ens en dag. Nå, skall det där med en månad hålla sträck får våren nog sätta lite fart! 

På svenska finns det ordspråk som: 

"Först när lärkan har snöat ner tre gånger blir det vår." Och DET, gott folk, har det gjort med råge redan denna "vår". Och mer lär det komma än...

STICKER INTE UT NÄSAN IDAG

 Visst vet jag att aprilvädret kan vara nyckfullt, men en snöstorm (som dessutom skall pågå någon dag) känns inte så där uppmuntrande precis. Lite tröst i min vårlängtan ger de där kvistarna som jag köpte häromdagen där små fina blommor en efter en börjar slå ut. 

Hellre vita små flingor av kronblad på borduken än tusental i skogen...

Jag har alltså inte stuckit ut min näsa idag. Bilden är tagen från balkongen då jag smög mig ut i stormen för att plocka in sittdynorna som jag i min naiva våriver redan hunnit placera ut i korgstolarna. Så där i väntan på att man skulle kunna dricka sitt morgonkaffe där...Nu torkar de i badkaret. Suck! 

Vårivrig verkar jag nog i och  för sig varit tidigare i vintras också, för idag kom det ett mail om att de nu postat mina frön som jag beställt. 

- Jaha....har jag beställt frön? Och det är inte alldeles lite frön jag beställt, om man säger så. Jag har kanske, kanske varit aningen för optimistisk med att hinna få allt fixat inför sommaren. Ja, men liksom de där odlingslådorna på stugan. I en annan (fantasi)värld hade det varit lite mer vår ett bra tag redan och jag hade fått dem på plats och fyllda med läcker ny jord och min bokashi som jag sparat på under mörka vintermånader. 

I verkligheten är ju lådorna fortfarande ihopsatta och fastfrusna i ishård snöskorpa och hela tiden, medan jag skriver, vräker det ner  ä n n u  mer snö. Jordsäckarna är antagligen djupfrysta de med, liksom bokashin som jag körde till stugan för ett par veckor sedan. Nu KAN det ju svänga och gå fort, det vet jag nog. Man har ju en ansenlig mängd vårar i bagaget, så allt är möjligt. Men det oaktat känns det inte skoj, detta väder!

 

ÖVERRASKANDE MYCKET SNÖ

 

Idag är det vårdagjämning, men igår när jag åkte ut till stugan en sväng kändes det nog att vintern inte helt lätt tänker släppa sitt grepp. Fjärden var ännu isbetäckt och även om solen värmde skönt och graderna var på plus-sidan så rann det inte så mycket smältvatten någonstans. 

Hade lite naivt tänkt att jag skulle kunna breda ut min bokashikompost i de kommande rabatterna, men det fick jag snällt glömma. Rabatterna (eller det som skall bli rabatter) ligger ännu under en 20 cm snölager. 

Men dagen var ändå oroligt vacker. Över havet låg solrök som gjorde hela världen till en akvarellmålning i pastell. 

På håll hörde jag knipor visslande flyga över skäret. Spillkråkan knackade lockande på murkna trästammar ett stycke upp i skogen. Havsörnen flög över på låg höjd. 

På hemvägen såg jag både lärkor och starar som höll till vid åkerkanterna. Förmodligen ätandes frön som blivit kvar i marken? Eller några yrvakna småkryp kanhända? 

Nog blir det vår - fast den än finns överraskande mycket snö kvar. 

FÖRSTA FROSTEN

I söndags kom vi äntligen iväg, min väninna och jag, till Torronsuo nationalpark för att lufta våra kameror.  Vi startade tidigt för att en solig söndag brukar snabbt fylla den ganska lilla parkeringen vid Torronsuo. Torronsuo ligger en timmes körtid från Helsingfors, och är faktiskt Finlands djupaste kärr, och söndra Finlands största. 

Dessvärre var vi nog lite sent ute då vi hade hoppats på att få fota fina höstfärger. Det mesta var redan åt det mer bruna hållet. 

Natten hade varit rätt kall och även en bra stund in på förmiddagen låg frosten kvar på gamla löv och på spångarna av trä. Det gör dem synnerligen hala. Var riktigt glad över mina halkskydd som jag hade dragit över gummistövlarna. Halt var det också på vägen för jag trodde en stund att jag fått punktering eller något annat fel på bilen då den krängde till lite nu och då. Efter ett tag kopplade min morgontrötta hjärna upp såpass att jag insåg att det var halka på vägen och bilen försökte bara göra sitt jobb genom att "ta över" styrningen så jag skulle hållas på vägen. 

Läste idag en intressant artikel gällande vad som pågår uppe i stratosfären. Eftersom jag inte kan ett hum om sådant, men tycker det är spännande att läsa så kan jag inte annat än referera till att artikeln finns på Forecas hemsida (på finska). Men det som händer där uppe är att stratosfären uppvärms tidigare på hösten än den brukar. Vanligtvis sker det närmare nyår och då ofta med den följd att det blir vinter på riktigt. Dvs kallt. Förståsigpåarna är inte helt säkra på om det är lika klart att så sker också nu då uppvärmningen startat så mycket tidigare, men om...så skall vi få riktigt kallt inom bara någon vecka. 

Uppvärmningen får nämligen till stånd polarströmmar som kastar isande kalla vindar omkring sig med hälsningar från självaste Nordpolen. 

Så där mycket förenklat sagt. 

Vilket faktiskt fick mig att ta och boka tid till däckbyte här så småningom. Nu när uppmaningen att jobba hemifrån inte längre är gällande så måste en ju ta sig i alla fall nu och då till kontoret. Med långa tänder för att vara ärlig. Jag hör till dem som gärna hade distansarbetat heltid också framöver och inte blivit påtvingad närvaro på kontoret. Jag uppskattar att få jobba i lugn och ro, vilket inte helt förverkligas på kontoret med ett gäng mycket pratglada kolleger.

Inget personligt, men ibland kan det bli för mycket tjatter bara. 

Sitter vid mitt soffhörn och hör hur vinden tilltar i styrka därute. Nu åker nog de sista löven ner från träden och det blir att börja vänta in gråhösten - som också kan vara vacker på sitt dämpade vis. 

ÄNTLIGEN REGN

Helt klart är det regnet som idag är på allas läppar. Om nu inte helt konkret så i ord i alla fall. Redan förväntan igår kväll när väderfronten drog in över land fick en att andas lite lättare i den heta kvällen. Natten var ännu svettig och varm och viken låg helt vindstilla. Fronten rörde knappt på sig under natten. Vaknade av att jag hade hett vid halv fyra - inget regn än. 

Väderappen hade utlovat regnskurar under morgonnatten men först vid sexsnåret skulle det börja regna på allvar. 

Jag vaknade 06.01 och lyssnade. Jo...nu hördes de första dropparna på bergeniabladen utanför fönstret och de blev snabbt till ett jämnt smattrande. Det regnade ordentligt för första gången på en låååång tid. 

Detta regn är så välkommet! Björkarna är redan septembergula och blåbärsrisetskiftar i orange och i vinrött. Åkte in till stan (läs hem) för att fixa till lite praktiska saker och tydligen hade det blåst rejält här också för när jag kom tillbaka till stugan var hela stugvägen täckt av gula björklöv som vinden rivit loss från björkarna. Det såg väldans höstigt ut, trots att inte juli ens är slut än - och vädret faktiskt är allt annat än höstigt. Även om det var mulet i dag så var det ändå rätt varmt - och luftfuktigheten något i hästväg! Nästan som när man är i tropiska länder! Fast det är ett tag sedan man varit där, eller någonstans överhuvudtaget. 

Och det där att det kanhända samlats lite damm på mig då pandemin satt lite sordin på resandet både hit och dit. Men nu ser jag verkligen fram emot att få komma ut och snurra runt på vägarna ett tag. 

Men innan det skall det bli sommarstorm i övermorgon - eftersom jag älskar oväder - eller väderförändringar över lag - så är det bara att vänta på det! 

 

NÅGRA DAGAR VÄRMEBÖLJA

Det blev en överraskande värmebölja mitt i våren. Man blir nästan lite matt när det plötsligt är + 26 grader därute! Matta är också många pollinerare som vaknar upp ur vintern och i år har jag fått hjälpa både humlor och bin med lite honungsvatten så de får upp varvantalet i sin motor. 

Eftersom jag misstänker att värmebölja kanske inte är något som håller i hela våren och sommaren, för att inte tala om hösten, så har jag investerat i en värmelampa till stugan. 

Hade i tiderna för länge sedan en sådan där infrarödvärmegrej på en annan terrass, men huj så ful den var! 

Tänkte att då klär jag hellre på mig....typ ;). 

Men den här som man hänger i taket är faktiskt inte så tokig! När jag hämtade paketet från posten så tänkte jag:

- Hjälp! vad stor den är! 

Men faktum är att när den hänger där ovanför bordet så är det helt okej! Och värmer skönt svala kvällar. 

För svala kvällar kommer det på dessa breddgrader ändå att vara. 

Finns i olika märken - och prisklasser - det här är av märket FXA och kan justerar i tre olika "värmestyrkor". Här mysigt sken också. 

 

Mysigt sken har ju alla solnedgångar också. Man kommer inte från det att man nog aldrig tröttnar på vare sig levande eld eller solnedgångar. Där finns någon återkommande fascinerande i dem. Så vanligt och ändå så variationsrikt är ju också potatis. Denna fina knöl. 

Lyxade till det med nästan flortunna potatisskivor som jag hade lite brynt smör på och så salt, peppar och färsk timjan. In i ugnen (175 °C) i ca en timme. Övre delen av skivorna blir härligt knapriga medan nedre delen som fått gotta sig i smöret ja...det säger ju sig själv hur det smakar! 

EN SÅDAN DÄR DAG

 Man vet ju att precis varje vår så kommer det bakslag och vintern vill ta tillbaka det den upplever att den förlorat. Idag är en sådan där dag. Den här gången, det händer inte så ofta, ligger vinden på från ett sådant håll att stugan blir lite i lä, men småspik kommer det från himlen så lusten att gå ut är obefintlig. 

Står på terrassen framför huset och ser på hur sjöfåglar samlas vid stranden, som alltså denna gång ligger i lä. Ute på fjärden går vågorna redan höga, och än mer skall det blåsa framemot eftermiddagen. Knipan friar så han inte vet hur han skall vara. Den kommande modern till hans barn simmar ett stycke ifrån och ser inte så himla intresserad ut. Lite avmätt sneglar hon på hans krumbuktande. Inte är det lätt i djurriket heller, uppenbarligen. Har någongång sett hur honan redan visar sig villig att para sig medan hanen bara fortsätter med sitt frieri och får inte liksom stopp på uppvisningen. De är väl individer de också?

I synnerhet bland storskraken har jag också sett hur olika de kan vara som mammor. Endel individer är rena rama hönsmammor och varnar så fort en kvist bryts i skogen. Andra kan vara helt oberörda, snudd på likgiltiga, och har nu inte så stor koll på hur många ungar det skall finnas i kullen och om de är samlade eller inte. 

Har igen hört kattugglan hoa, och så en något vanlig, men här rätt ovanlig filur har skuttat omkring. Nämligen koltrasten. Hemma, i stan, är den ju en synnerligen vanlig syn, men här ute i skärgården har jag inte just sett den alls. Ja, ja...det blir att fästa uppmärksamhet på sådant där banalt när det liksom inte händer så mycket annat! 

Men idag skall det i alla fall hända lite, pergolan i aluminium som jag beställt och som skall riggas upp på terrassen nere vid havet skall komma idag. Alltid lika spännande att se hur chaufförerna lotsar sina stora lastbilar längs de här små skogsstigar. Vi vet ju att det skall gå vägen - har under årens lopp haft ett antal. Men som med så mycket annat, endel är bättre på det än andra. 

Och så borde det skrivas en artikel, det har liksom varit mitt enda måste denna vecka. Men har istället gjort en massa annat. Städat lidret, inrett tuppen, planerat rabatter, oljat nya bänkskivan till köket...skrivit en del blogginlägg. Men bara snickaren, som skall komma och titta på en del snickeriarbeten som vi behöver få fixade den här sommaren, och pergola-transporten kommit DÅ skall jag sätta mig ner och skriva "på riktigt" så det här inte igen blir en sådan där dag då jag gör allt möjligt annat än det jag borde. 

Håll i hatten i stormen! 

INNAN STORMEN

Det finns något väntande i luften. 

Är det för att det är så, eller är det för att jag vet att en storm är på antågande. 

Årets första höststorm. 

Distansjobbar från stugan den här veckan. 

Många saknar sina kontor, men jag tror minst lika många

är alldeles utomordentligt nöjda med distansarbetsrekommendationen 

(vilket ord!!!) som påbjuder fortsatt arbete hemifrån. 

Vi introverta vill inte att corona-begränsningarna gällande 

var och hur man jobbar någonsin skall ta slut! 

Mer distansarbete åt introverta. Typ.  

Jag jobbar i en liten organisation, men även här märker man 

av hur olika vi är, hur olika vi vill jobba. 

En del av oss är starkt extroverta och har saknat gänget, babblet vid kaffet, 

men också att kunna traska in hos sin kollega och ventilera tankar

och funderingar. Med eller utan tanke på att få en lösning på problemet. 

Bara få tänka högt. Babbla på. Låta munnen gå snabbare än tankarna. 

Eller bara hojta rakt ut i luften på bästa öppnakontoret-maneér:

"vem fixar det här?"

"kan någon ta sig an det där?".

Allt sådant som gör en introvert nervsvag! 

En del av oss är starkt introverta och har inte i samma utsträckning saknat gänget. 

Eller jo, men inte alls på samma sätt.

Man har saknat de där lite mer djupare diskussionerna 

gällande ett jobbrelaterat problem. Men också personliga

samtal som förs face-to-face, inte vid ett glatt klockan-två-fika.

Kaffe-stunderna med sina vitser och sitt skratt är underhållande. 

Nu och då. Sällan ens dagligen. 

Men allra mest har nog introverta välkomnat möjligheten att 

få jobba ostört med det man får lön för. Utan att måsta 

"förklara sig" varför man vill vara för sig själv. 

På något plan hoppas jag att det goda denna corona-pandemi

för med sig i förlängningen är att det skulle bli en utökad

förståelse för att vi är olika. Att det som är guld för en extrovert

personlighet kan vara rent gift för en introvert. Och vice versa, naturligtvis.  

Det har bara så länge varit de mer extrovertas sätt att vara, att jobba

som varit det "enda rätta". Jag tror att det skapar en bättre arbetsmiljö på sikt

att tillåta människor att i större utsträckning jobba på det sätt som känns bra för 

var och en av oss. 

I väntan på höststormen sätter jag mig en stund på stugtrappan 

och undrar om inte jag har det finaste kontoret på jorden?