Senaste weekend hade vi några vänner på besök.
Också släktingar råkade befinna sig i grannstugan så det blev middagar
och frukostar, bastubad både här och där. Det blev gitarrklink och allsång
i ljusens sken medan kvällen blev till natt. Och in i natten blev det
prat och skratt. Berättelser.
Och lite naivt kanske, men jag insåg att när man träffas så här, gamla
vänner med årtionden av livserfarenheter och berättelser i sina bagage så
finns det så mycket att berätta om. Kvällarna blev så där som det kan bli
om man föreställer sig hur det var förr runt lägerelden.
Vi tände bara fler ljus på bordet medan kvällen mörknade
och lät natten krypa till och berättelserna fick ta
de stigar de ville bland bastuvarma kroppar.
Det är ju klart.
Är man nästan sextio så finns det mer egna berättelser än om man
är tjugo. Anekdoter, skämt, lustiga saker man varit med om. Den enas historia
ledde till en annans skämt. Det blir nästan som en dans.
En dans av livserfarenheter.
Skratt och allvar i en slags symfoni.
Efter veckoslutet, tillsammans med vänner, med god mat, skön musik och
ett alldeles underbart väder kom lågtrycket med regn och tunga vindar.
Det gick från högsommar till höst på några timmar bara.
I rabatten blommar skogsastern, den sista blommaren i mina rabatter.
Den står sig så fint mot den rödbladiga smällspirean.
En annan sent blommande har också klämt till med några blommor.
Jag menar klockrankan. Skall försöka komma ihåg till nästa år att köpa
möjligast stora plantor då på våren så den hinner få till sin blomning lite tidigare
än i år. Den är sen, men man kan kanske påskynda blomningen lite
genom att punga ut med en liten extra peng på de där
aningen längre komna plantorna. Det är pengen värd.
I morgon blir det årets sista kräftskiva hos grannen och sedan börjar jag
nog luta åt att packa mig hemåt så småningom. Efter lite tänka hit
och funderingar dit (se förra inlägget) så beslutade jag mig för att
ta kattungen hem direkt utan en mellanlandning här på stugan.
*
Skrattade med kattungens uppfödare att jag nog är mer till och från när
det gäller den här lurvbabyn än jag varit med något annat djur.
Knappt så jag varit så här välförberedd ens då mina egna ungar meddelade
om att de var på kommande till världen. Heh!
Kanske jag blir en (crazy) Cat Lady!
Vem vet?
Kram Maggi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar