JULMINNEN FRÅN TIDER SOM VAR

Ett alldeles säkert tecken på att man håller på att åldras är att det lite

överraskande nu och då ploppar upp barndomsminnen som pockar på 

någon slags uppmärksamhet. Jag har förstått att det inte är alldeles ovanligt när

man, som man säger, kommit upp en bit i ålder. 

Så även hos mig. Jag tänker ofta med värme tillbaka på mina barndomsjular. 

Tvivlar på att de alltid var fullt så gyllenkantade som jag minns dem, men det 

fanns aldrig något bråk, eller så. Det var traditioner, samvaro, spel och 

mängder med mandariner. Mandariner har blivit en slags familjeskämt även i min

vuxna familj. Vi älskar mandariner hela bunten och ger ofta varandra olika sorters

mandariner/klementiner/satsumas i gåva. I år gjorde lillungen ett litet skämt 

åt sin storebror. Min uppgift var att lura bort storebror från sitt hem så att lillungen 

(för de som inte vet så är de vuxna karlar båda två) skulle kunna

i hemlighet gå dit (de har nycklar till varandras hem) och gömma mandariner överallt i 

lägenheten. Satt och fnissade för mig själv när jag fick bilder på vart 

dessa mandariner gömdes. Urkul! 

Men tillbaka till min barndoms jular. 

Då skolans julfest var över och mitt jullov började fick jag under

mina första skolår följa med min mamma till hennes jobb så jag inte behövde 

vara ensam hemma. Minns hur fint det var i alla höghusfönster där adventsljusstakarna 

och de där julsjärnorna med sitt orange sken lyste. Vi åkte in

till stan (läs Helsingfors) först med buss och sedan med spårvagn, så det fanns mycket att se. 

Vi bodde ju ett stycke utanför Helsingfors i ett område med mest egnahemshus. Och skog. 

Från saluhallen köpte mamma hem hyacinter och det doftade så gott tyckte jag då.

Och tycker det än! Ingen jul utan hyacinter. 

Att skämta till det hela lite gällande julklappar har också varit vår familjs grej. 

Vare sig i min barndomsfamilj, eller i min egna familj tas julklapparna på större allvar. 

Julklapparna får gärna vara praktiska och/eller ha en skämtsam twist. 

Att dela ut julklappar hos oss är ofta en ganska fnissig historia. 

Det var först när jag gick i högstadiet som jag blev varse om att det fanns familjer 

vars "riktiga" julfeelis satt i mängden julklappar, och i hur värdefulla de var. 

Jag var lite konfunderad. Hade en klasskompis, som jag inte ens väldigt mycket

umgicks med på daglig basis, som varje jul ringde runt och berättade vad hon

fått i julklapp. Jag kan säga att när jag sade att jag fått mandrainer och ett puzzel, så 

small det inte så högt in på hennes wow-lista. Men jag älskade ju mandariner.

och jag älskade att lägga puzzel eller spela något bordsspel med min mamma och 

min bror. Far i huset var inte intresserad, och bra det för han var en urusel förlorare. 

Så bara bra att han höll sig borta. Kanske han hade insett något själv? 

Han satt ofta ett stycke ifrån och läste en bok. 

Innan jul träffade jag mina kolleger, som alltså är rejält yngre än jag, och är mitt 

uppe i den där småbarnsrumban. Det diskuterades just det här med julklappar och dess 

vikt i hela julfirandet. Och jag är absolut av den åsikten att julklappar hör julen till, jag menar vi

är numera alla vuxna i vår familj och inte vill någon riktigt skippa det där med klappar. 

Men dessa unga mödrar uttryckte sin frustration över en viss "omättlighet" hos sina barn

gällande julklappar, trots att de inte vill uppfostra sina barn i den andan utan faktiskt 

gör sitt allt för det motsatta. Att berätta för sina barn att en anonym julgåva till någon mindre

bemedlad inte är bort från de egna barnen. Att julen faktiskt är till att dela med sig. 

Jag blir glad när jag hör dessa kloka föräldrar som orkar stångas mot överkonsumtionens inflytande. 

 Och tänker att det kanske ändå var riktigt skönt att växa upp och bli vuxen i en tid då det

inte fanns ett överflöd av allt, även om jag aldrig upplevde att jag saknade något. 

Mina barndomsjular var aldrig ett överdrivet frosseri i vare sig mat eller klappar, men jag bär dem

ändå - eller kanske just därför - som en liten guldklimp av minnen i min själ. 

Kanske har de på något sätt satt sina spår i mig om vad som är viktigt på riktigt? 

Vad vet jag? 

Hur som helst så är julen över, nyåret är över och i morgon skall det bli en

lutfiskdoftande trettondagsmiddag hos oss med ett gäng gamla vänner som 

vill återinföra lutfisken till jultraditionen. För vem orkar äta lutfisk under självaste julen? 

Vi har ibland ätit lutfisk till självständighetsdagen. Ibland på julannandag. 

Men nu kanske den hittar en helt egen plats - till trettondag? 

Kanske det blir en ny tradition, vem vet? 

Så i morgon blir det ännu en sista jultraditions-krystning innan det är dags att packa ner julen

för denna gång. De sista julblommorna fick ge sig idag, så lämpligt! 

Kram Maggi

 

JULDAGSMORGON

...eller förmiddag är det ju nog. Vi gillar att sova länge då tillfälle ges. 

Gubben kan stiga upp tidigt på morgonen och ta sig en kopp kaffe med

något smått, mata katten, läsa tidningen, men sedan kryper han

gärna ner bredvid mig och snarkar vidare en stund. Katten likaså. 

Hon har anammat familjens goda sovvanor med berömligt betyg! 

Gubben hade redan gått ut för att värma bolagets juldagsbastu nere vid

stranden då jag kravlade upp mig från sänghalmen. Kokade mig en kopp

espresso och tände samtliga ljus i min adventskalender. 

Under 24 morgnar i advent har jag druckit mitt morgonkaffe i ett litet 

ljus sken. Det har kanske varit den mysigaste adventskalender någonsin! 

En liten stund av stillhet och ro innan vardagen kör igång. 

Julmaten sjönk som en sten i magarna på oss alla, så där

som den skall. Man blev lite för mätt, så där som man skall. 

Fast på ett bra sätt, inte så där att man proppar i sig utan 

faktiskt uppskattar och njuter av varje tugga. I år hade jag

dammat av den sk "finservicen" som jag i tiderna fått av min

mamma. Under några år har den blivit lite bortglömd och inte

så ofta framplockad. Men onekligen är det lite extra festligt

men skira fat och kristaller som glimmar. 

Nu skall jag gå och göra mig en smörgås med kvarbliven rom 

på rostat bröd, och slötitta på någon film innan äldre grabben ramlar in

för att bada julbastu. Sedan blir det att äta upp resterna från gårdagens julmiddag. 

Det får gärna bli över julmat till juldagen, men sedan är jag nöjd om det

börjar bli tomt i skålarna. Älskar julmat, 

men inte i oändligt många dagar...;)

Kram Maggi

 

JULEN ÄR HÄR OCH LYSER FRID PÅ JORDEN

Man kunde ju önska att det skulle så vara. Frid på jorden.

Verkligheten är som vi alla vet en helt annan. 

Det oaktat tänker jag att det nog inte är fel att för några

dagar faktiskt stänga ute det man inget kan påverka och stiga in 

i den magiska saga som julen kan vara när den är som bäst. 

Talade idag med en person om det här med att det är barnen som

gör julen, men jag håller inte helt med! 

Det är barnasinnet som gör julen - hos både barn och vuxna. 

Visst är det en annan stämning när det finns barn som yrar och väntar

på julgubben och på att få öppna paket. Ibland kan det ändå bli för mycket av det goda. 

Förväntningar blir för högt uppskruvade och kanske förväntan byts ut i besvikelse. 

Jag kanske i tiderna tänkte så också när mina ungar var små, att barnen gör julen, 

men numera älskar jag våra vuxenjular. 

(jag kanske ändrar mig igen om det blir barnbarn något tag, förmodligen gör jag det?) 

Under åren har vi blivit färre runt julbordet, 

men det kommer nya människor in i familjen i stället. 

Det blir en ny sammansättning. Traditionella julsmaker

dukas fram från år till år. Vissa uppdaterade rätter tar för sig och knuffar undan

något som ett tag hängt kvar men inte lyckats charma de nya människorna

och får stiga åt sidan. I den vuxna julen får klapparna en mindre roll. 

De finns, men ofta mer som något lite skämtsamt eller så något verkligt

behövligt. Framräckt med ett (förhoppningsvis) fyndigt rim. 

Luften fylls av matdoft, av brinnande stearinljus och stilla julmusik

som strömmar ut någonstans i bakgrunden. Hyacinten håller på att slå ut

och blanda sin doft med alla de andra juldofterna. 

Skenet är dämpat i hela huset och det blir som att vara i en annan verklighet. 

En sådan verklighet som vi behöver - i alla fall några dagar om året. 

Låt oss ta ett kliv in i julmagin. Och stanna där ett tag. 

Fridfull jul! 

Kram Maggi

 

MILDA VINTER

Har rasslat ner i mitt soffhörn för att dåsa lite efter maten

innan jag släpar min lekamen till duschen för en välbehövlig tvagning. 

Häromdagen knåpade jag ihop, med kattens "hjälp",  några snögubbar av den

sista biten kokosfett och lard som jag hade kvar. 

De skall hängas ut till småfåglarna till jul är det tänkt, även om 

det inte är speciellt kallt än.

Det börjar sakta lugna ner sig på arbetsfronten och det gillar vi för

då känner jag att jag kan ta emot julen med hela hjärtat! 

Lite så där som det kanske var förr? Eller vad vet jag, jag kanske bara

inbillar mig att det var så. Att julen liksom blev en "kronan på verket-fest" 

när allt höstarbete var gjort på en bondgård. Lite så där

som på Emils tid. Och innan det också. 

Väntar febrilt på att en bok skall komma ut i e-boksformat. 

Det är den femte delen i en bokserie av Mikko Kamula 

(tyvärr tillsvidare bara på finska) 

som handlar om finsk senmedeltid och blandar på ett otroligt bra sätt

historik och fantasy i den form som gammal folktro beskrivs i vårt

nationalepos Kalevala. Sträckläste de första fyra böckerna! 

Det är något som får det att dallra i mina fornnordiska gener när

jag läser dessa berättelser. 

*

På tal om gamla tider. 

Vi skrattade gott med gubben häromdagen när vi kom underfund med att om vi

skulle slå ihop oss två till en person så skulle vi ha klarat oss alldeles utmärkt

förr i tiden. Gubben älskar potatis, sill och surbröd. Skulle han bara behöva äta 

det resten av sitt liv så skulle han knappt klaga. Jag skulle....och klaga högljutt! 

Och om jag skulle behöva leva resten av mitt liv med enbart levande 

ljus inomhus så skulle jag klara mig alldeles utmärkt.

Till och med trivas med det. 

Skymning. Skymningsljus. Vilka vackra ord. 

Och vilken skön belysning att vara i. 

Han skulle gå ut på svaga isar för att slippa det...

(Klarljuslampan jag i ett svagt ögonblick köpte åt honom till farsdag 

är hans käraste ägodel för tillfället...)

Lite gammeldags känner jag mig också när jag plockar fram sigillacket och 

börjar smälta det för att kludda ut det på julpaketen och trycka stämpeln med

G o d  J u l

i det smälta lacket. Och det doftar så gott! 

Jag gör nog det bara för doftens skull, och för att det är så rofyllt - det går inte att 

skynda på ett sigillack - det tar den tid det behöver. 

Så inget för sista minuten-paketen precis.

Lika lite som rimmen skall lämnas till sista minuten. Jag har gjort det så många

gånger och jag kan lova att efter veckors jobbstress, julmats-yrsel och en 

julstädning på det så är i alla fall inte min diktådra speciellt aktiverad. 

Så jag tänkte som så...jag kan städa och laga mat med en trött hjärna, 

men rimma skall jag med en utvilad dito. Så har faktiskt rimmat jul-

klappsrimmen i god tid i år. Ibland när jag skrivit rimmen i sista

minuten så har de blivit så kryptiska att inte ens jag själv

begripit hur jag tänkt när det är julafton och de läses upp...

Nu skall det bli en uppfriskande dusch! 

Kram Maggi

OM LÄNGTAN TILL NATUREN

I mitt jobb har jag bråda veckor just kring årskiftet, det blir att sitta mycket 

vid datorn och jobba på, och kvällarna är ju som känt den här tiden

på året inte speciellt ljusa så för det mesta är det mörkt när jag har läge att

ta mig ut på en promenad. Glad ändå att jag inte behövt ta veckosluten till hjälp

för att hinna med jobbet - vågar knappast tänka tanken - men det har gått

väldigt smidigt i år och då blir ju veckoslutsledighet lite som en extra belöning.

När man liksom mentalt på förhand förberett sig på att kavla ärmarna om så behövs. 

Senaste veckoslut var dock helt ledig, och långledigt dessutom då 

självständighetsdagen inföll på en fredag. 

Så på lördag åkte jag ut en sväng. Lite planlöst startade jag men fick för mig 

under rattandet av bilen att åka en sväng till stugan och kolla läget där. 

Allt väl, ville egentligen mest kolla de övervintrande krukväxterna som står i

det sk annexet där ingen värme är på. Men det är ljust där med nästan hela långväggen

av fönster. Inne i stugan är det skumt så här års i och med att taket är brant och har

långa taköverhäng som äter upp massor av det lilla dagsljus som kommer

in genom fönstren. 

Tills vidare såg växterna ut att må hur bra som helst. Å andra sidan har vi knappt

haft dagar med minusgrader, så återstår att se när vintern biter till ordentligt. 

För det lär den göra? 

Att det varit en mild höst fick jag bevis på då jag gick en sväng i träd-

gården och fick syn på smultronplantorna som hade klämt fram några blommor! 

Passade också på att hänga upp några av mina fågelmatskottar som jag fixat till

och fylla på de stora fröautomaterna som jag har i omgivningen. 

Njöt löjligt mycket av lugnet och tystnaden och av mötet med den 

orädda och ganska så nyfikna älgen som jag mötte. 

Hon och stannade upp ett tag och tittade lite nyfiket på varandra innan vi 

fortsatte åt vart vårt håll. 

(Hur jag vet att älgen var en hon? Det vita på bakbenen går på älgkon betydligt högre upp, 

typ ända till svansfästet. Det brukar man kunna se även på långt håll) 

Muehlenbeckian som jag hade i somras i ett par stora krukor verkade

också ha föredragit den milda förvintern. Under några år har jag lyckats över-

vintra muehlenbeckian i kruka, men det kräver nog en fortsatt mild vinter. 

(De här krukorna är så stora så de rymdes inte in i annexet). 

När jag på morgonen startade så visste jag ju inte riktigt vart jag skulle åka och då 

jag åker iväg med den "planen" så har jag ofta en termos med kaffe och ett par smörgåsar med. 

Finns inget värre än att bli kaffesjuk och lite småhungrig och bli tvungen att 

stanna på en bensinstation för att få i sig en kopp varmt kaffe och en smörgås. 

Gillar så mycket mer att stanna på någon naturskön plats och inta min kaffelunch där. 

Nu blev det att göra det vid stugans trädgårdsbord. Inte helt fel det heller! 

Medan jag satt där och tuggade på min smörgås så började skogens mesar nyfiket

ta sig närmare de påfyllda fröstationerna och de upphängda fett-kottarna. 

Efter jul- och nyårshelgerna skall jag nog åka hit igen och unna mig en vinterhelg i stugan. 

Väl hemma kom längtan efter julen över mig. Det doftar hyacinter

i vår hall och adventsljusen lyser i alla fönster. Adventstiden är

det bästa med julen tycker jag numera. Julafton kanske är den där

"utlösningen" som man vet skall komma, medan adventstiden är

det där underbara "förspelet" som kan vara så nyanserat. 

Ni vet vad jag menar?! 

Egentligen är det helt knasigt att jag inte äter risgrynsgröt oftare för

jag kan tycka att det är så galet gott! Kanske å andra sidan lika så bra

för i min värld skall det finnas ett rejält smöröga i gröten och inte skall man spara

på krutet då det gäller socker och kanel heller. 

Mycket av allt är bäst! 

För något år sedan fann jag utterspår vid stugan, men den här gången

var det rätt tomt med spår alls. Eller utgående från vad jag kunde se i den tunna snömängd

som hade snöat därute i skärgården. 

Här vid hemsjön har vi lite mer snö och där havet ännu svallade fritt

har sjön börjat frysa till. Och häromdagen när jag gick till sjöstranden så 

såg jag att uttern minsann under de mer mörka av dygnets timmar tassat både 

hit och dit över isen. Det är kanske det bästa med vinter och snö (kanske det enda?) 

att man får en slags facit över vilka djur som rör sig i ens egna tassemarker. 

Längtan till naturen har bitit sig fast vid mig. 

Någon vecka till och jag kan lämna kontoret lite mer. 

Längtar! 

Kram Maggi

 

FÖRSTA ADVENT

Så tände jag då det första ljuset i min adventskalender. 

Och amaryllisen i vas slog lagom ut dagen till ära. 

Jag var till gravgården och tände ljus på familjegraven, vandrade lite

omkring på gravgården i ett meditativt duggren. 

Inte det optimala vädret för att trolla fram julstämning, men

det finns ett sådant lugn i disväder att jag gillar det bara av den orsaken. 

Pojkarna kom på middag och i det stora hela var det en 

skön helg på många sätt. 

Lite avslappnat slö och kravlös. 

När jag rotade i kistan med julpynt så hittade jag mina juldoftspåsar. 

De har jag inte haft framme på år! 

De innehåller kanel, stjärnanis och kryddnejlika och under många år

spred de en juldoft omkring sig, men nu i år fanns nog ingen doft kvar hur

jag än vände och vred och skakade på påsarna. 

Men jag sprättade upp en liten bit söm från påsarna och bytte ut

innehållet till lite färskare varor - med doften kvar. 

Och tadaaaa....nu doftar det lite svagt av julkryddor i hemmet igen. 

Även om jag inget bakat eller ens kokat glögg. 

*

Nu har jag fått en katt i famnen och skrivandet sker med ena handens fem-fingersystem

så lika bra att sluta skriva och krafsa spinnande katt bakom örat istället. 

Sådant är också viktigt!

Kram Maggi

 

ADVENTSGÅVA

Bara några dagar kvar till lillajul och advent. Och jag har fått en icke-materiell gåva i förtid! 

Bara för någon dag sedan - och tidigare än beräknat - kunde bygg-gubbarna i sina 

gula jackor börja ta bort plasten även på sjösidan av huset, och ett par dagar senare

tog de ner ställningarna. Aaah! Det vart ljus! 

Fascinerande att se hur de monterade ner ställningarna genom

balansera på de där smala "käpparna" som håller ihop hela härligheten. 

Lätt som jag har för att få yrsel när jag ser någon balansera så där så 

fick jag hålla i mig i tangentbordet när de höll på utanför mitt fönster! 

Men nu ser jag sjön igen. Så jag längtat! 

Som en extra bonus dagen till ära satte sig en sparvhök på en gren 

utanför mitt fönster!

Men i och med att det åter kommer ljus - om än bara blekt novemberljus - 

in i lägenheten så fick jag snällt ta till skurtrasan och gå över alla ytor. 

Trots att jag tyckt mig städat så hittade jag en hel del ställen där 

damm från fasadrenoveringens olika skeden kommit in och lagt sig i 

skrymslen och vrån. 

Men som sagt, strax är det första advent och eftersom det är den

tiden på året då jag jobbar nästan alla vakna timmar (lite överdriver jag ;))

så plockade jag fram julpynten redan förra veckoslutet för att gå

igenom vad som skall få komma fram denna jul. 

Gör så varje jul, att jag varierar lite, men i år får jag ju lov att 

tänka på en viss liten Iris. Hon är en fasligt snäll katt som faktiskt inte

söndrat något alls. Inte klöst eller bitit nåt heller. 

Eller jo, allra första kvällen hos oss så bet hon av sladden till mina

knapphörlurar, men kommer inte på annat som hon skulle förstört. 

Det oaktat så fick mina småsmå tomtar i något material som jag skulle tro 

kan gå i tusen bitar om de faller i golvet flytta in i tryggheten av en glaskupa. 

Och för att inte utmana ödet alltför mycket så tror jag att mina

fjädergranar i år får stanna i den gamla kistan där julpynt bor resten av året

och kanske komma fram till julen 2025. De liknar alldeles för mycket Iris´

egna leksaker för att hon skulle kunna låta bli dem. 

Undrar om en katt någonsin skulle kunna låta dessa vara ifred, om jag skall vara ärlig? 

Kram Maggi

 

JULSMAKER

 

I vanliga fall brukar jag försöka hålla min jullängtan-växel i korta tyglar fram till

första advent. Jag hör ju till den generationen som vuxit upp med att 

julfirande, och -pyntandet, var koncentrerat där mellan jul och tjugondag knut. 

Men ju äldre jag blir desto mindre viktigt känner jag att det är att hålla hårt

fast i just den perioden. Allt mer vill jag ha jul från advent till nyår och så 

kan jag slänga ut gran och packa ner jul-ljusstakar med gott samvete den första januari. 

Men när är det okej att börja med julen? Med pynt, med julsmaker?

*

Min äldre grabb har ju redan många år sällskapat med en tjej från Sydkorea. 

Oftast åker hon hem till sina föräldrar, släkt och vänner, några månader under vinterhalvåret. 

Dels för att hon avskyr vintern här, men också av andra praktiska skäl. 

Ibland har hon firat jul med oss och åkt först i början av året, men i år 

kommer hon att åka redan om ett par dagar. 

Lite löst sådär hade vi talat om att äta en gemensam lunch eller middag innan hon 

åker, men sedan blev det inte att bestämma nåt för det var så mycket annat. 

Jobb, förkylningar...vardagsstuff som måste fixas undan. 

Så med andra ord så blev det till vi bestämde oss för att träffas på IKEA. 

Av alla ställen liksom. Men det för att tösen ville äta skandinaviskt julbord innan 

hon åker till Seoul. Så vi bestämde träff på IKEA och redan i trappan upp till restaurangen

möttes vi av en doft av - jul! 

Både min grabb och hans tjej äter mycket asiatisk mat till vardags så det är faktiskt lite

överraskande att hon tagit till sig den skandinaviska julmaten så starkt. 

Smakmässigt känns det som från andra delar av världen - vilket det ju förstås också är - 

men också från en helt annan tidsepok och kultur. 

Vilket det ju också är...förstås. 

Men av alla oss är hon den som mest älskar dessa jul-lådor. Kålrotslåda, 

sötad potatislåda. Det är kopiösa mängder den lilla späda människan kan tynga i sig! 

Vi grovmejslade nordbor blir långt efter! 

Men ja, på något plan körde den härliga, om än något ljudliga, lunchen

igång jul-väntan i ett kick. IKEA restaurangen var sprängfull av människor som ville 

äta av jul-lunchen, så helt ensamma i att starta upp med julmat redan nu var vi inte. 

Och det var gott! Smakade rätt. Sådant är viktigt. 

Om något så ju dessa traditionsmaterna kinkiga att få till på rätt sätt

när jag tänker att alla familjer dessutom har just sin egen "touch of taste" 

på just den julmat man brukar äta.

*

När jag kom hem måste jag korka upp en flaska glögg som legat och samlat damm 

sedan förra året. Bläddrade i tidningen Lantliv Mat och kom på några recept som 

jag minsann skall testa på i år. Och så såg jag att grannen i grannhuset redan 

hängt upp lite "säsongsljus". Låt oss inte kalla det julljus. Heh. 

Uppenbarligen inte bara jag som längtar efter jul. 

Det huset kommer snart att ha tillgång till sina balkonger och med den raska

fart som renoveringen framskrider så kanske jag också har en balkong innan jul? 

Hoppas, hoppas! 

Fick igår info om att möjligen om en dryg vecka skulle inplastningen från halva

vårt hus att försvinna vilket är alldeles underbara nyheter. 

Än kan jag inte drömma om att jul-inreda balkongen med ljus och växter, 

men vi går mot rätt håll - och en kan alltid värma lite glögg och smutta på

den allra första jul-längtan. 

Ha en skön helg - och woopwoop - det är ju farsdag i morgon! 

Kram Maggi

RYSLIGT VACKERT, RYSLIGT KALLT

 I morgon är det trettondagen och då brukar jag packa ihop julhelgen. 

Fyller år dagen därpå, i övermorgon alltså,  och enligt tradition från min barndom 

skulle julen vara bort-städad tills dess. Numera tänker jag att det var kanske

min mammas sätt att poängtera att julen och min födelsedag skulle firas separat.

Liksom det sällan var i min barndom speciellt mycket julpynt framme innan den 22:a december

för att min bror fyllde år den 21:a. Kanske låg det samma tanke bakom? 

Så julen blev liksom tiden mellan våra födelsedagar. 

Fram till trettondag kan jag gärna mysa jul, men att ha jul(pynt) till

tjugondag knut, det känns främmande för mig. Kanske det just är en kvarleva från

barndomens jular då min födelsedag skulle firas "julfritt". 

Lika mycket som jag älskar att ta in julen vid första advent, lika glad är jag i att 

slänga ut julen och ta in vinterns vackra avskalade väsen till trettondag. 

Däremot har det för mig blivit lite oklart varför vi firar trettondag, och varför det 

åtminstone i Finland är en ledig dag. Så jag måste faktiskt - efter alla dessa år - googla det. 

Och google svarar: 

"Från allra första början, under fornkyrkans tid firades 6 januari som

Jesus födelsedag. Men på 300-talet flyttade man hans födelsedag till 24 eller 25

december i stället" 

Kanske man gjorde det för att bryta traditionen med det hedniska midvinterblot

som ju firades dagarna kring vintersolståndet. Många påstår att orsaken var den. 

Istället är det då de tre vise männen som man skall fira och uppmärksamma

under trettondagshelgen. Skall jag vara ärlig så har jag aldrig tänkt på dem 

speciellt mycket, inte på trettondag och inte heller annars. Men så är jag inte 

på det sättet kristet troende heller. Förmodligen så där lagom kristen - som folk är mest. 

I övrigt har jag njutit av vackra vinterdagar, jobbat en hel del och kämpat med

att komma in i min bil, vars dörrar frös fast i den stränga kölden och bara vägrade 

släppa taget. Dörrarna satt fast som skalet på ett ostron! 

Först då jag tålmodigt (inte mitt vanliga väsen när det gäller sådant här) 

stod och värmde upp dörren med hett vatten i dubbla minigrip-påsar så släppte det. 

Så nu i skrivande stund har jag en fungerande dörr på min bil. 

Väldigt tacksam att det råkar vara just chaufförens dörr. Skulle vara

aningen besvärligt, ur min synvinkel,  om det hade varit höger bakdörr som 

tinat upp först och jag på grund av det fått underhålla mina grannar genom 

att klumpigt med någon form av wannabe-akrobatiska rörelser 

tagit mig fram till sätet bakom ratten. Att det bara varit bakluckan som skulle gått

att öppna är en sinnebild som både jag och förmodligen grannarna också vill slippa.

Hahahaha....ja vinterkylan bjuder på en hel del överraskningar! 

*

På tal om det så är elpriset för de som har börs-el så högt som det 

någonsin varit. Om en halvtimme - klockan 19 ikväll - skall priset klättra upp 

till 2,35 euro/kWh. I morgon skall det sjunka igen till mer humana några tiotals 

cent/kWh. Nu är ju vår elförbrukning här i lägenheten inte rysligt stor, men

de som har elvärme i sina hus - för dem är de här priserna inte skoj! 

Men om man frånser det så har det nya året startat bra. 

Hoppas det gjort det för er också! 

DET BÄSTA MED JULEN

 Jag har sagt det förr, och säger det igen;

det absolut bästa med att blogga är att det blir som ett slags tidsfönster bakåt i tiden. 

Som en dagbok, och ändå inte, men som en påminnelse att så där var det då. 

Insåg att de senaste femton jularna finns att skrolla tillbaka till här på bloggen. 

Börjar bli en ansenlig mängd jular det! 

För tio år sedan var det rätt mycket fart och inte så mycket kontroll i köket

eller i övrigt heller verkade det som. Ler åt minnet. 

Då var det fler kring julbordet, fler tallrikar att duka fram. 

Det fanns fler tassar under julbordet - i hopp om nedfallande smulor. 

Jularna som under årens lopp varit så lika, och så olika ändå. 

Det har varit personer runt julbordet som under en tid tillhört familjen 

och sådana som för evigt tassat vidare. Både människor och djur. 

Övernattande i år var enbart min förstfödde vars käresta är på andra sidan

jorden och han valde att hänga med sina föräldrar lite extra under juldagarna. 

Grabbarna och gubben bastade i strandbastun - en riktig lyx här i vårt husbolag

och jag fick pyssla och pynta med att fixa ett vackert julbord.

Göra sådant som jag gillar. Ingen stress, inga måsten. 

Bara bäst.

Nu är det julannandagskväll. Hemmet ligger i en skön skymning, endast

adventsljusstakarna i fönstren lyser. Och några levande ljus på bordet här intill. 

Det är vilsamt, tyst och det ligger en alldeles speciell stämning i de här stunderna i jul. 

På bordet står en hög med böcker som väntar på att bli lästa. Som en läsande

människa är det också väldigt härligt att se mängder av ord mellan diverse

pärmar som väntar på att bli slukade. Lite som ett till julbord av läckerheter. 

Fast med mindre kalorier då...

...om man inte väljer att ta en liten tårtbit av det jag hade som förrätt.

Skärgårdslimpa varvat med blåmögelost och grönt äpple. 

Det var inte helt fel nämligen. 

SÅ BLEV DET JULLOV DÅ

Eftersom jag har ledig fredag i morgon så inleder jag jullovet

just precis NU! Kommer att jobba mellandagarna, men 

om inget speciellt händer så gör jag det så att jag jobbar bara halvtid. 

På det sättet blir det ändå nästan som lite längre ledighet. 

Har kanske nämnt att december och halva januari brukar vara

i min bransch stundvis rätt intensiva, men i år har det

mesta gått som på räls och stressen har lyst med sin frånvaro 

för min del i alla fall. Skönt! 

Lite stressad tänkte jag ändå bli när ugnen igår efter ett strömavbrott

vägrade fungera. Eftersom vi i år skall ha skinka på julbordet -

en skinka som redan var hemma, och en inte alldeles liten skinka

eftersom grabbarna meddelade att de gärna tar med sig hem

lite julmat så de har över helgen - då vill man helst inte bli utan ugn. 

Kollade redan in en ny ugn, och avtalade preliminärt med en

elektriker som skulle komma och koppla den. Lite oklart om det skulle fixa sig innan jul, 

men så när (en annan) elektriker var här och hade ett långt samtal med tekniska stödet 

för Utslagna Ugnar och petade på  diverse knappar och vred på några andra 

(samtidigt) lite så där random, så hostade ugnen igång. Så nu slipper jag åka till endera

sonen för att steka skinkan utan kan kocka på hemma i eget kök. 

Och slipper köpa ny ugn! 

Det är ändå onekligen bekvämast så. 

Det har utlovats snöoväder tills i morgon. 

Får se om jag ställer mig i köket och förbereder lite jul

eller om jag lämnar det till senare och tar med kameran för att

fota lite snöstorm. Det är en av uppgifterna i min vinterfotokurs, och man

kan ju aldrig veta när det vrålsnöar nästa gång. 

Men om jag inte skulle få för mig att dyka upp här

innan det är jul på riktigt, så passar jag på 

att önska er alla därute en 

Riktigt Fridfull Jul! 

 

FÖRSTA ADVENT

Idag har jag varit och dekorerat en festsal inför en julfest. 

Det blev gran-girlanger längs borden och äpplen och röda bär och lite andra 

kvistar och levande ljus och röda löpare. Riktigt traditionellt. 

En tjock välkomnande matta av grankvistar vid entrén. 

Så juligt det kan bli. Kunde inte i år själv delta i själva julfesten, 

det krockade med ett annat evenemang som jag kände denna gång var viktigare, 

men i övrig insåg jag att just denna julfest har jag mer eller mindre konsekvent 

deltagit i sedan jag började skolan. 

Och det - hörni - är inget mindre än 50 år sedan!

Få saker är väl så oföränderliga som jultraditioner? 

Upplägget för den här julfesten är långt samma nu som då för femtio år sedan. 

Lucia, julgröt, ringdans, lite spex (i år hade vi en trollkarl), allsång, julgubbe, 

namnlös julklapp och en gemenskap som varat årtionden. Och före mig, längre än. 

*

Väl hemkommen tände jag årets adventsljus. 

Även om jag är en storkonsument av levande ljus året om, 

och kanske, kanske håller ett litet uppehåll där kring midsommar, 

så är det ändå en alldeles speciellt känsla att tända årets adventsljus. 

Det blir liksom det officiella startskottet för advent och jullängtan. 

Och tiden före julen har för mig under de senaste åren 

blivit mer viktig och mer stämningsfull än själva julafton. 

Här om någonstans tycker jag uttrycket: 

Det är inte målet, utan resan, som är det väsentliga. 

 

MELLANDAGARNA

 

och en titt på årets julgran(ar). 

Alla berörda var rörande eniga om att ingen traditionell 

julgran behövs för att få julstämning. 

Vi verkar ändå vara mer för det där vad vi kan stoppa i oss. 

Maten. 

Och ljus, man kan aldrig ha för mycket levande ljus. 

Och visst är grandoften och allt det där som har med granen att göra en viktig del av

jultraditionerna, och den kanske återkommer till oss något annat år, 

men i år var vi granfria. 

Nästan i alla fall. 

Jag hittade faktiskt något relativt nyinförskaffat julgrans-pynt i jul-lådan. Dessa är

egentligen lite för tunga att hänga i julgranen - de väger rejält nämligen. 

Men då kunde de ju få agera julgran(ar) i år, tänkte jag och 

hängde upp dem på några av de gamla skåp som jag verkar ha samlat på mig

under årens lopp. Lite så där att mina slitna gamla skåpkärlekar

fått en uns av jul-glimglim på sig. Lagom durabelt pynt för dessa bastanta

träpjäser som ändå har en anselig mängd år på nacken. 

Så ja, sådana granar i år - och barrar garanterat inte, vad det nu stressar lite glitter på

golvet då man skall ha något från skåpet. 

Men sådant får man leva med. Lite glitter här och där är inte heller fel.

SÅ JULERÖTT DET KAN BLI

Urp, så var julmaten (nästan) uppäten, bara de sista skivorna 

gravad röding ligger i kylskåpet och väntar på att landa på en frukost-smörgås. 

Och lite, lite skinka finns kvar som kanske blir en saltig nattbit när jag

framåt småtimmarna blir sugen på nåt efter att fastnat vid någon streaming-serie

eller läst någon bok så det börjar svida i ögonen. 

Det är ju kanske det som är det bästa med julen ändå? 

I det livsskede som jag och de mina just nu befinner mig. 

Denna dåsiga, lugna, tråksköna jul. Älskar det! 

Det där med julklappar har ju hos oss blivit lite comsi comsa de senaste åren. 

Jag köper ofta lite "smålyxigt, men praktiskt" åt pojkarna för det är sådan jag är. 

Inte så mycket för onödigt tjafs, men får gärna ge lite skimmer över vardagen. 

Som riktigt snygga chopsticks eller handskar i lammskinn. 

Gubben får av mig ofta en bok, eller sockor som han behöver, eller...

....sade jag redan att jag har Så Svårt att shoppa något "onödigt" åt någon bara för att det är jul???!!! 

Min äldre son är, som jag kanske nämnde i ett tidigare inlägg, en sann secondhand-person, 

vilket leder till att det oftast ligger väldigt personliga, och ibland överraskande udda, 

julklappar i hans tomtesäck. På ett bra sätt udda, alltså. Eftertänkta men sällan önskade. 

Förstås kan det ju bli lite spontanköp för hans del också där i second-hand butikerna. 

Som dessa jultröjor som blev pojkarnas julklädsel i år. 

Lillungen till vänster och storungen till höger. 

Obs, magen är tröjtomtens - inte hans. Heh!

Skrattande konstaterade vi att de var totalt som nya även där i 

second-hand - med andra ord

hade någon fått dessa tröjor i julklapp i fjol och reaktionen var:

- Vad i helsike skall vi med dessa till - och så hamnade de i 

en secondhandshop. 

(Vilket säkert blir dess öde även hos oss. De är ju underhållande en jul - inte alla jular framöver).

 

Lillungens julshoppandet är rätt långt baserat på hans något 

skrala ung-fattig-studerande-plånbok. Men även om man frånser från

det så har han nog samma ganska pragmatiska läggning gällande 

presenter som jag har. På det sättet kan man liksom lita på att av honom

får man något vettigt - och oftast något man önskat sig också. 

I synnerhet om önskningen ligger i linje med hans budjet. 

Och så har vi gubben då. Vår familjs absolut ivrigaste shoppare

av grejer man inte visste att man behövde. 

Om man frågar vem som helst annan utom honom själv, alltså!

Enligt egen utsago avskyr han att shoppa och ändå "råkade" det komma 

hem med posten ett kvadratmeter stort paket med grejer från hans Ecuador- och Galapagos-

resa. Nu vill jag inte låta tråkig, men tyvärr så shoppar han gärna loss på

typiska turistshoppar utan större eftertanke. Och det kan möjligen resultera i

att samtliga familjemedlemmar får tex ett förkläde i en glad Ecuadorisk-

turist-stuff-stil som bara är (förlåt) fult. Och framför allt onödigt eftersom ingen 

i familjen använder sig av förkläden. Aldrig gjort det. 

Ja, ni fattar den lilla problematiken här? 

Vi har haft våra diskussioner förr om åren också gällande detta:

- Ha en fin resa, älskling, men du behöver inte sedan tömma hotellets turist-shop.

- Nejnej, jag avskyr också sådant skräp.

- Bra, men du brukar ju shoppa ganska glatt i sådana...du är lite sådan.

- Jag nej? Det är jag visst inte! 

- Jo, det är du. Vi klarar oss utan det mesta som finns där. 

- Men något vill man ju hämta hem till familjen. 

- Okej, något smått är ok, men inte typ allt! 

Och så kom det sig att vi alla nu trots allt har rejäl arsenal av

ecuadorianska grejer som vi verkligen inte visste att vi ville ha...

Fast givandets glädje gick det inte att ta miste på...inte denna gång heller. 

Heh!