Bara några dagar kvar till lillajul och advent. Och jag har fått en icke-materiell gåva i förtid!
Bara för någon dag sedan - och tidigare än beräknat - kunde bygg-gubbarna i sina
gula jackor börja ta bort plasten även på sjösidan av huset, och ett par dagar senare
tog de ner ställningarna. Aaah! Det vart ljus!
Fascinerande att se hur de monterade ner ställningarna genom
balansera på de där smala "käpparna" som håller ihop hela härligheten.
Lätt som jag har för att få yrsel när jag ser någon balansera så där så
fick jag hålla i mig i tangentbordet när de höll på utanför mitt fönster!
Men nu ser jag sjön igen. Så jag längtat!
Som en extra bonus dagen till ära satte sig en sparvhök på en gren
utanför mitt fönster!
Men i och med att det åter kommer ljus - om än bara blekt novemberljus -
in i lägenheten så fick jag snällt ta till skurtrasan och gå över alla ytor.
Trots att jag tyckt mig städat så hittade jag en hel del ställen där
damm från fasadrenoveringens olika skeden kommit in och lagt sig i
skrymslen och vrån.
Men som sagt, strax är det första advent och eftersom det är den
tiden på året då jag jobbar nästan alla vakna timmar (lite överdriver jag ;))
så plockade jag fram julpynten redan förra veckoslutet för att gå
igenom vad som skall få komma fram denna jul.
Gör så varje jul, att jag varierar lite, men i år får jag ju lov att
tänka på en viss liten Iris. Hon är en fasligt snäll katt som faktiskt inte
söndrat något alls. Inte klöst eller bitit nåt heller.
Eller jo, allra första kvällen hos oss så bet hon av sladden till mina
knapphörlurar, men kommer inte på annat som hon skulle förstört.
Det oaktat så fick mina småsmå tomtar i något material som jag skulle tro
kan gå i tusen bitar om de faller i golvet flytta in i tryggheten av en glaskupa.
Och för att inte utmana ödet alltför mycket så tror jag att mina
fjädergranar i år får stanna i den gamla kistan där julpynt bor resten av året
och kanske komma fram till julen 2025. De liknar alldeles för mycket Iris´
egna leksaker för att hon skulle kunna låta bli dem.
Undrar om en katt någonsin skulle kunna låta dessa vara ifred, om jag skall vara ärlig?
Kram Maggi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar