OM VÄRLDENS LYCKLIGASTE FOLK

För åttonde gången i rad. Det är vi det. Det lite tysta, murriga folket upp i norr. 

Som talar rallyengelska och badar bastu stup i kvarten. 

Tar en sup eller två och tiger på alla världens språk. 

Efter tio år på samma adress kan man sträcka sig till att hälsa på

grannen som flyttade in ungefär samtidigt. Om man mot förmodan skulle

dela hiss någon gång. 

Nå där var det stereotypier så det står härliga till. Känns inte speciellt lyckligt om 

man beskriver det så där. Och egentligen är väl begreppet "lycklig" lite fel

då man egentligen borde tala om "nöjdhet". 

Oberoende så var det skoj att läsa i den amerikanska tidskriften Forbes

vad de tror ligger bakom att Finland  i g e n  halkat in på första prispallen. 

Enligt dem består vår lycka, eller förnöjsamhet, på fem punkter som 

också andra kunde ta till sig och på det sättet bli nöjdare i sina liv. 

Fritt översatt är de följande: 

1. OMFAMNA ENKELHETEN

I den finska kulturen uppskattar man enkelhet och anspråkslöshet. 

Finnarna behöver inte fylla varje stund i livet med någon aktivitet, 

inte heller jagar finnarna hela tiden efter något bättre. 

Lycka finner man genom att ta det lite lugnare och uppskatta livets

små goda ting. 

2. GÅ UT I NATUREN

Enligt artikeln är finnarna ett naturnära folk och att de är det även i detta

moderna samhälle är allemansrätten att tacka. 

Finnarna tar sig ut i naturen oberoende av väder och årstid. Och att 

vinterbada skall också öka på lyckokänslan. 

3. VILA OCH SLAPPNA AV

Enligt Forbes prioriterar finnarna vila. Här tänker man att vila och avslappning

är en del av livet och inte enbart en belöning för välgjort jobb. 

Finnarna uppskattar också tystnad och att man inte behöver fylla varje 

stund med småprat. 

4. SATSA PÅ KONTINUERLIG SKOLNING

Det finska skolsystemet får beröm. Enligt artikeln satsar den finska skolan

på jämställdhet, kreativitet och kritiskt tänkande. 

Läraryrket uppskattas och inlärningen baserar sig på samarbete och eleverna ges

utrymme att växa. Till följd av det uppskattar finnarna att vidare utbilda sig och 

utveckla sig själv. Sådant bidrar till att uppnå lycka, enligt Forbes. 

5. BYGG UPP FÖRTROENDE I DIN GEMENSKAP

Finland är ett av världens minst korrupterade länder. Människorna litar 

på institutionerna, på sina grannar och till och med på främlingar. 

Finland är ett exempel på att förtroende byggs upp under lång tid med 

små medel. Till exempel att hjälpa grannen med något smått skapar 

en stark gemenskap. Sådana små gester ändrar inte världen

till en bättre plats på en gång, men kan hjälpa till att skapa ett bättre samhälle, 

skriver tidningen. 

Nåjo, visst kan jag skriva under en del av det där. Ganska förenklat nog, men

onekligen finns där en gnutta sanning. Många i min bekantskapskrets hör

till den där typens människor som är ganska nöjd av enkla saker. 

Finns nog inte en finne (eller ganska få...) som inte skulle känna att 

kropp och knopp blir som pånyttfödda en sommarkväll, när kroppen

doftar basturen och fåglarna drillar i björken. 

Det får gärna glittra en sjö eller hav också i sinnebilden. 

På tal om sjö, så har vår hemsjö blivit isfri väldigt tidigt i år. 

Det skedde i natt. Ännu i går fanns det lite is där vinterns sista skidspår

kunde skönjas. Och intill isranden simmade årets första skrak-par. 

Så nice med vår! Sådana där små grejer som man blir glad av. 

Och nu skall jag börja förbereda mig för kvällens föreställning. 

Ha en skön kväll, och gör nåt smått som gör dig glad. 

Kram Maggi

VILKEN BRA VECKA

Har dråsat ner i soffhörnet efter en bra vecka. Både jobbmässigt och privat. 

Jag har, det gråa vädret till trots, fått en hel massa grejer bortbockat från mina to-do-

listor. Den ena listan för jobbgrejer den andra för privata grejer som skall fixas. Båda har minskat! 

Utöver det så har jag städat i skrymslen och vrån och rensat, som jag skrev om i förra inlägget, 

och det kanske faktiskt också bidrar till att jag har en sådan lätt känsla så här på fredagskvällen. 

Köpte en liten kruka med knappt synliga pärlhyacint-lökar, planterade om dem i en 

enkel keramik-kruka och virade runt lite torrt "gräs" som jag har kvar från min tid som 

florist i blombutik. Det är alltså snart 20 år sedan! Det är inte KLOKT hur tiden rusar! 

Och även om jag tjatar om vikten att rensa bort sådant som man inte behöver/vill ha så 

sparar jag också på "onödiga" grejer. Detta torra gräs, som jag glömt vad det kallas på riktigt, 

har jag en liten påse av och återanvänder det vår efter vår. 

Tycker det är så fint att strössla det över just vårlökar i kruka så det lite ser ut som om 

lökblommorna skulle växa upp genom torrt fjolårsgräs. En liten extra detalj, men jag tycker

det tillför en liten extra vårkänsla i det enklaste arrangemang. 

En annan sak som jag haft sedan min blombutiks-tid är ställningen i rostig metall

som syns där bakom katten. Den är så bra till mycket! Har haft krukor med sommarblommor där, 

använt den för att ha marschaller i under vintern. Den har agerat ställning för sommarbål 

under en sommarfest för några år sedan. 

Nu skall den ju inte egentligen stå där i vardagsrummen, utan

vara ute på balkongen. Och de som följt med vad som händer i mitt hus för tillfället

vet att vi har en stor renovering av fasaden och balkongerna på gångs. Så en massa

balkongstuff finns utspritt lite här och där i lägenheten sedan midsommartid i fjol. 

Tjusigt? Nå...nej! 

Men ett bidrag till att veckan kändes så extra bra är bekräftelsen att nästa vecka kommer

de och installerar våra balkong-glas. Och det kommer ett gäng och tvättar de nya fönstren och

de nya balkong-glasen och så är det bara en sista granskning av balkongen, och vi

kan igen börja använda vår balkong! Jippiiii!!! 

Nästan två månader tidigare än den ursprungliga tidtabellen! Gissa om en är glad?

Men har ett litet dilemma. Det nya balkonggolvet är fult som stryk så någon

form av plattor eller trätrallar vill jag ha dit och det skall jag ta itu med att fundera ut

under helgen. Lutar lite åt svarta trallar i trä för att det svarta finns i räcket på balkongen

och trä för att jag vill ha en känsla av "ute" även om balkongen är glasad så

någon heltäckande matta är utesluten. Kunde tänka mig en snygg bastmatta där vi har 

vår sittgrupp, men resten av golvet får gärna ha lite terrass-känsla. 

Och att ens försöka få till en lite gammeldagskänsla på en balkong med utra-

moderna material...ja där har en att bita i. 

Feel free att tipsa! 

Nu skall jag fixa lite småsaltigt till kvällens På Spåret. 

Ha en bra fredagskväll därute i stugorna! 

Kram Maggi

 

GAMLA SKRUTTIGA TING

Gissa vilken av dessa två jag syftar på? 

Heh, det är väl rätt klart, den högra i bild är varken gammal eller skruttig. 

Långt ifrån. I skrivande stund har hon sitt "klockan-tolv-fnatt" varefter hon

skrynklar ihop sig i något hörn och sover ett tag, varpå hon är hungrig och

efter det kelig en stund och då är klockan redan runt fem på eftermiddagen

och hon startar upp sitt "klockan-17-fnatt". Rutinen börjar sitta. 

*

I och med att jag lite i misstag halkade in på ett teaterprojekt och dammsuger

för tillfället nätloppisar på jakt efter rekvisita så snubblade jag över en

jättefin gammal soppkarott som inte är av samma "märke" som min finservice, 

men passar med den både i färg och form. 

Den här är ganska stor, så kommer att använda den också till kokt potatis

så att potatisen hålls varm under locket. Soppkarotten är från sent 30-tal

eller början av 40-talet. Säljaren frågade om jag vill ha en soppslev på köpet, 

och det ville jag ju. Så för ynka 20 euro så fick jag både karott och slev! 

Det är något i det där lite äldre formspråket som tilltalar mig så sjutton. 

Se bara på den här enkla soppsleven! Hittar inga stämplar på den så den är

en enkel metallslev men ändå har den fått lite dekoration. Kan också vara gjord av

så kallad Britannia-metall som är en legering av tenn, antimon och koppar. 

På tal om det så är Oscars-statyetterna gjutna i Britannia-metall och så får de

lite guld hält över sig. Så i gott sällskap är min soppslev ändå ;). 

Men ja, det är något med att även de enklaste bruksföremålen fått en liten

estetisk krumelur någonstans som får mig att gilla dessa gamla skruttiga

ting lite mer än moderna dito. 

Soppsleven skall förvisso skuras ordentligt innan jag doppar den i min soppa, 

men kommer verkligen att använda den här i min vardag. Om jag jämför den

här sleven med min vanliga som jag använder till vardags så ter den jag 

använt som klumpig och ful och förfärligt tråkig. Sköter sin sak, att sleva upp

soppa från en lika tråkig kastrull, men jag tror vi behöver lite skönhet i vår vardag. 

Och idag består min vardagsskönhet i en gammal, skruttig slev och en

yster kattunge. Eller ungkatt börjar hon väl snart vara? Lika livlig ändå. 

Ha en skön fortsatt söndag! 

Kram Maggi

 

SLUT PÅ HELGERNA OCH NY TRETTONDGASTRADITION

Än lyser advents-ljusstakarna i mina fönster, men i morgon skall jag nog ta och 

plocka ner dem och då är det sista av juletiden undanstädad. 

Tack för i år. Utan allt detta vackra i juletid skulle nog midvintern

kännas smått utmanande att traggla sig igenom. 

Vi hade gubbens barndomskompisar med fruar på lutfisk-middag och 

innan vi kramades adjö något tag där närmare midnatt var alla rörande eniga om att det

här måste bli en tradition! Kocken (jag) var förfärligt glad över att i alla fall ett

par av gästerna inte varit uttalade lutfisk-vänner, men sade sig nu blivit smått lutfisk-

frälsta. Sådant värmer ju en kock in i hjärteroten. Lite pirrigt att bjuda på mat som 

endel av gästerna nämt som inget de ätit sedan "de måste" hos någon släkting. 

Till all tur var en del ändå lika inbitna lutfisk-älskare som gubben min. Men alla tog till, 

och det är ju ett bra tecken. Man kan säga om maten vad man vill, men ingen tar väl

till både en och två gånger om man verkligen inte gillar...väl? 

Än mindre att man önskar att det blir en ny trettondagstradition. 

 

Och det tycker jag skulle vara trevligt! För trettondagen har varit lite så där 

"utan tradition" hos oss. Jo, man städar bort julgrejerna men i övrigt har det nu bara

varit en extra ledig dag. Skoj med nya "traditioner" kan jag tycka. Följande år får visa

om det verkligen blir till en tradition eller inte, men så genuint kändes förslaget - så varför inte? 

Det var dessutom nästan lite vinterkänningar då temperaturen häromdagen kröp ner

till vinterns rekord på dessa breddgrader. Minus 12 var det som kallast. 

Den kylan gjorde att trastarna gav sig på rönnbären i träden här omkring. Det är

ovanligt mycket trastar som valt att stanna, styrda av den milda hösten och dito 

december. Kikar jag på långtidsprognosen så ser januari också mild ut.  

Bra, bra! Det gillar vi, ropar trastarna som de opportunister de är och 

stannar kvar så länge som möjligt för att vara först på plats när det börjar våras. 

När det börjar våras skall jag också ta katten Iris med mig till stugan och introducera 

utelivet till henne. Det skall bli skoj att se hur hon tar emot det. Så mycket spännande 

att upptäcka som en nyfiken ungkatt! Här hemma blir det bara att krypa in i alla möjliga

(och omöjliga) håligheter. 

Men i väntan på vår, eller ens vårvinter - några vardagliga oxveckor att ta sig igenom. 

Men det fixar vi väl? 

Kram Maggi

 

JULDAGSMORGON

...eller förmiddag är det ju nog. Vi gillar att sova länge då tillfälle ges. 

Gubben kan stiga upp tidigt på morgonen och ta sig en kopp kaffe med

något smått, mata katten, läsa tidningen, men sedan kryper han

gärna ner bredvid mig och snarkar vidare en stund. Katten likaså. 

Hon har anammat familjens goda sovvanor med berömligt betyg! 

Gubben hade redan gått ut för att värma bolagets juldagsbastu nere vid

stranden då jag kravlade upp mig från sänghalmen. Kokade mig en kopp

espresso och tände samtliga ljus i min adventskalender. 

Under 24 morgnar i advent har jag druckit mitt morgonkaffe i ett litet 

ljus sken. Det har kanske varit den mysigaste adventskalender någonsin! 

En liten stund av stillhet och ro innan vardagen kör igång. 

Julmaten sjönk som en sten i magarna på oss alla, så där

som den skall. Man blev lite för mätt, så där som man skall. 

Fast på ett bra sätt, inte så där att man proppar i sig utan 

faktiskt uppskattar och njuter av varje tugga. I år hade jag

dammat av den sk "finservicen" som jag i tiderna fått av min

mamma. Under några år har den blivit lite bortglömd och inte

så ofta framplockad. Men onekligen är det lite extra festligt

men skira fat och kristaller som glimmar. 

Nu skall jag gå och göra mig en smörgås med kvarbliven rom 

på rostat bröd, och slötitta på någon film innan äldre grabben ramlar in

för att bada julbastu. Sedan blir det att äta upp resterna från gårdagens julmiddag. 

Det får gärna bli över julmat till juldagen, men sedan är jag nöjd om det

börjar bli tomt i skålarna. Älskar julmat, 

men inte i oändligt många dagar...;)

Kram Maggi

 

ADVENTSGÅVA

Bara några dagar kvar till lillajul och advent. Och jag har fått en icke-materiell gåva i förtid! 

Bara för någon dag sedan - och tidigare än beräknat - kunde bygg-gubbarna i sina 

gula jackor börja ta bort plasten även på sjösidan av huset, och ett par dagar senare

tog de ner ställningarna. Aaah! Det vart ljus! 

Fascinerande att se hur de monterade ner ställningarna genom

balansera på de där smala "käpparna" som håller ihop hela härligheten. 

Lätt som jag har för att få yrsel när jag ser någon balansera så där så 

fick jag hålla i mig i tangentbordet när de höll på utanför mitt fönster! 

Men nu ser jag sjön igen. Så jag längtat! 

Som en extra bonus dagen till ära satte sig en sparvhök på en gren 

utanför mitt fönster!

Men i och med att det åter kommer ljus - om än bara blekt novemberljus - 

in i lägenheten så fick jag snällt ta till skurtrasan och gå över alla ytor. 

Trots att jag tyckt mig städat så hittade jag en hel del ställen där 

damm från fasadrenoveringens olika skeden kommit in och lagt sig i 

skrymslen och vrån. 

Men som sagt, strax är det första advent och eftersom det är den

tiden på året då jag jobbar nästan alla vakna timmar (lite överdriver jag ;))

så plockade jag fram julpynten redan förra veckoslutet för att gå

igenom vad som skall få komma fram denna jul. 

Gör så varje jul, att jag varierar lite, men i år får jag ju lov att 

tänka på en viss liten Iris. Hon är en fasligt snäll katt som faktiskt inte

söndrat något alls. Inte klöst eller bitit nåt heller. 

Eller jo, allra första kvällen hos oss så bet hon av sladden till mina

knapphörlurar, men kommer inte på annat som hon skulle förstört. 

Det oaktat så fick mina småsmå tomtar i något material som jag skulle tro 

kan gå i tusen bitar om de faller i golvet flytta in i tryggheten av en glaskupa. 

Och för att inte utmana ödet alltför mycket så tror jag att mina

fjädergranar i år får stanna i den gamla kistan där julpynt bor resten av året

och kanske komma fram till julen 2025. De liknar alldeles för mycket Iris´

egna leksaker för att hon skulle kunna låta bli dem. 

Undrar om en katt någonsin skulle kunna låta dessa vara ifred, om jag skall vara ärlig? 

Kram Maggi

 

TRUMPNA TIDER IGEN

Det var nog med en smula misstro som jag kollade nyheterna i går morse och

fick höra att Trump ledde, inte bara knappt utan ganska rejält. 

(Senare blev det ju klart att han blev Amerikas nya president, med bred marginal dessutom)

Min första tanke var att vad är det för fel på amerikanerna? 

Hur är det ens möjligt att man vill välja den där tokstollen IGEN till president? 

Hade inte vilket annat alternativ som helst varit bättre? 

Tänkte vidare att 2016 ville de säkert testa på något nytt, men nu visste de ju precis

vad de skulle få. Fyra års erfarenhet av Trump vid rodret - och man väljer OM. 

Ganska obegripligt. En knäppgök som bara skriker ut lögner och är allmänt oförskämd. 

En person som är dömd och inte på nåt plan känns som en bra ledare. 

Inte i min värld. 

Samtidigt undrar jag om det ändå är frågan om en så mycket större förändring? 

Inte bara i Amerika utan globalt. Visst har det också i vår politik krupit in 

hårda (skälls)ord, personliga påhopp och förenklingar i hur man presenterar sak-

frågor och dagsaktuella saker. Människor kanske inte längre orkar, hinner - eller ens klarar 

av - att ta in längre analyseringar i text. Ens i hörd form. 

Man nöjer sig att ta till sig korta slagord och "people say...." som sanningar. 

Allt blir så förenklat. Eller kanske världen faktiskt är så krånglig att det

inte går att förstå den och då är det just risken att populister kommer

till makten? Populister med bra slagord. Lätta att förstå, lätta att tro på? 

Men kanske världen är i ett brytningsskede? Har varit det ett tag redan. 

Förändringen sker bara så långsamt att den lilla människan

inte märker det där i sin vardag? 

Mänskligheten har aningen svårt att lära sig av historien, 

det har man läst (!) om många gånger. 

*

Nå väl, det är inget jag kan göra åt valresultatet i USA annat än skaka på

huvudet och förundra mig. Men lika väl kan jag skaka på huvudet åt den politik

som förs här i mitt eget hemland. Tycker det är synnerligen märkliga beslut som 

man tar. Eller försöker ta. Men det skall vi inte gå in på idag. 

Nu är det torsdagskväll och jag har ledig dag i morgon. Skall sova

ut ordentligt, flunsan sitter ännu lite i kroppen så det skall blir skönt att inte vakna

till en väckarklocka! Sedan blir det att ta itu med en massa sådant där

"hemma-administrativt" som jag egentligen avskyr. Men nu MÅSTE det göras. 

Och så skall jag byta däck på bilen. Även om det är rejält med plus-

grader än så kommer nog vintern så småningom. Köld är okej, men snö

kunde jag undvara ett tag till. Vi har vansinnigt trångt på gården med bilar

som tillhör oss boende, bygg-gubbarnas egna bilar, så ett gäng paketbilar med diverse

inkallade underleverantörs-gubbar och så en och annan liftmaskin. Byggbaracker. 

Och så tar balkongräcken och -glasen som skall installeras en ansenlig bit

av utrymme som egentligen inte finns. 

Så ingen snö ännu! 

Tack! 

*

Men det blir inte bara tråkgöra i morgon. 

Jag skall faktiskt pyssla lite, har jag tänkt. Länge sedan jag gjort det! 

Men mer om det sedan. Nu skall jag föra bort lite kartonglådor

men en låda skall få bli kvar för kurragömma-lekar åt Iris. 

Hon håller antagligen på att byta tänder för att perforera kartong är 

pop för tillfället. Och hellre får hon hugga tänderna i det än i mina tår...

Ha det gott i novemberkvällen! 

Kram Maggi

 

ALLDELES TYST

 

Det är tisdag, tidig eftermiddag. Har en förkylning ihop med mig, 

så jobbar lite, men bara på halvmaskin. Med distansjobb blir det lite

flummigt hur och när man skall vara sjukskriven vid lättare flunsor. 

Just idag råkar det vara väldigt glest med kolleger på jobb så tänkte att

jag kan ju hålla lite koll på om det ramlar in några mejl som man borde

akut ta tag i. Skulle inte åka in till kontoret i det här skicket och riskera

att smitta ner mina kolleger, men lite halvmaskin skall jag väl klara av. 

Dessutom betar jag gärna bort rutingrejer så de inte blir till en större hög

tills jag är återställd. Att göra så här är helt frivilligt från min sida, inget

arbetsgivaren förväntar sig, men ibland kan det ändå kännas lite diffust. 

Borde jag jobba alls när jag känner mig febrig och lite i ofokus? 

Borde jag istället vila heltid och låta flunsan ta den tid det tar? 

Sådant sitter jag och funderar på. Kanske borde jag koka mig en kopp kaffe? 

Men så plötsligt blev det alldeles tyst! 

Strömmen gick. 

Det blev alldeles, alldeles tyst. 

Tänk så mycket små surrande ljud det ändå finns i ett hem fast

man inte tänker på det. Ett kylskåp som surrar, luftkonditioneringen låter

kanske lite den också även om jag inte kan lokalisera ljudet. 

Det susar lätt i elementen. Kanske? 

Jag bara hör att ett ljud saknas när det inte finns. 

Satt en stund i den totala tystnaden och bara var. 

Det var skönt. Som ett slagt ljudvakuum. 

Strömavbrottet tog inte länge. Efter en kvart hör jag vår 

robotdammsugare glatt ropa till: Charging! 

Nu skall jag också lägga mig själv på lite charging och läsa en bok. 

Kanske får jag ett stycke kattunge som sällskap. 

Lite spinnande är ett underbart ljud. Det vill man inte vara utan! 

Kram Maggi

UTE ELLER INNE?

Lilla Iris är min femte katt. 

Det var i början på 90-talet som jag skaffade mina första katter.

Två svarta syskon, Molly och Varelsen. 

(Varelsen för att hon inte hade någon svans, och såg inte riktigt katt-lik ut).

För att vara ärlig så skaffade jag dem för att hålla ordning på mössen. 

Vi bodde ute på landet med ett stall som närmaste - och enda - granne

så det fanns gott om möss och råttor att jaga. De kattungarna kom till

en tillvaro med unge, hund, höns och ankor och ett husbygge. 

Säger sig själv att det inte fanns så mycket tid att roa kattungar. 

Varelsen flyttade vid något skede till grannen som stallkatt, men dog

som relativt ung. Molly flyttade med oss till huvudstaden och så på nytt

ut på landet. På sin ålders höst flyttade hon till det pensionerade

grannparet som matade henne med räkor och leverpastej. 

Inte undra på att hon flydde dit från en yr familj med ungdomar och ungar 

som kom och gick hela tiden, renoverade hus och skaffade hundvalp. 

Jag hade också flyttat när jag ser tillbaka på de åren. Hahahaha! 

Molly levde till 17 år, om jag minns rätt. 

Utekatt hela sitt liv. Avled av njursjukdom. 

Redan då Molly levde pensionärstillvaro hos grannen

 kom kattsyskonen Vilse och Myrra. 

(Det är smått komiskt att Iris ser lite ut som en mix av de två 

tidigare katterna). De fick också leva hela sina liv som utegående

katter, med en liten parentes på ett år då jag bodde på ett ställe

där det inte var "önskvärt" att släppa ut katter. 

Vilse försvann, som så många utegående katter gör. Jag vet 

aldrig riktigt vad som hänt. Och det är ju den där jobbiga sidan med sk utekatter. 

De kan bli påkörda, uppätna, bortrövade...

Myrra däremot fortsatte leva och avled för några år sedan som 

15-åring. Så även utegående katter uppnår hög ålder. 

Men det är klart, de utsätts för mycket mer faror än en katt som lever hela

sitt liv inomhus. Men mitt dilemma är att jag har lite svårt att tro att

en katt faktiskt får tillräckligt med livskvalitet genom att bara leva sitt

liv inom fyra väggar. Ingen skulle väl komma på den befängda idén

att ha en "innehund", eller "innehäst"? 

Nå, "innehöns" och "innekor" finns det tyvärr, men det är inget någon

tycker att är speciellt okej. Men då det gäller en katt är det önskvärt till och med? 

Okej - man KAN inte riktigt jämföra men hela det här med enbart ha innekatter

känns inte okej för mig. 

Iris kommer ju att vara en innekatt "i stan" medan hon kommer att få gå 

fri och ledig då vi är på stugan. Hade jag inte haft den möjlighet, att kunna

erbjuda en frigående tillvaro under nästan halva året hade jag inte tagit katt. 

Att hålla ett självständigt och självgående djur som en katt inlåst

går emot min moral. 

*

Många motståndare till utegående katter säger att katter tar fåglar. 

Och det gör de säkert, men de tar betydligt fler möss och råttor. 

Min kompis som bor i London förstår inte alls det här med att enbart ha

katter som innekatter. London hade varit ett helvete av råttor om inte katter

fick hålla den populationen under kontroll. Också i finska (och svenska) 

städer har råttproblemen blivit större om jag förstått rätt. 

Att utegående katter skulle minska på fågelpopulitionen är skrattretande. 

Under årtionden - århundraden - har det funnits frigående katter och faktum är

att då har fågelpopulationen och arterna varit mer livskraftiga. Det är nog vi människor 

som helt själva genom att reducera fåglarnas livsmiljöer minskar på den diversiteten. 

Inte våra frigående katter. Vågar nästan påstå att en katt har extremt svårt att ta en frisk fågel. 

Det är nog oftare sjuka och gamla fågelindivider som hamnar i deras klor. 

Med de där första av mina katter hade jag vare sig tid eller intresse att följa med 

vad vare sig katter eller småfåglar sysslademed. Med de senare kattsyskonen var i synnerhet 

Myrra en katastrof i fågeljakt. Med fåglarna som vinnare för att förtydliga det hela. 

Hon var helt enkelt inte listig nog. Möss fångade hon och hämtade fångsten 

till mig för att få sin belöning i form av god kattmatt. 

*

Men Iris är en innekatt. Och märker vilken skillnad av "uppmärksamhetsbehov" 

hon har jämfört med de tidigare katterna. Okej, de hade också varandra att 

leka med, men det där jaktbehovet som ju katter de facto har måste få bli

tillfredsställt för att en katt skall vara mentalt i balans. 

Och för att tillfredsställa det för en kattunge och ungkatt tar nog mer tid än 

man tänker. Så många gånger har jag hört om katter som börjar utveckla 

"problembeteende" vilket jag personligen tror beror på för lite stimuli. 

Stimuli som de får automatiskt om de får gå ute. 

*

Skall bli intressant att följa med Iris utveckling, hon kommer med största sannolikhet

att vara renlärig innekatt till nästa vår. Redan nu har jag "underhållt" henne

mer än jag gjort med de tidigare katterna sammanlagt - känns det som. 

Det här är en fråga som är allt annat än svartvit och som har anhängare på

båda ytterligheterna. Och de flesta någonstans i gråzonen. 

Jag kan bli lite provocerad av de där typerna som håller på och fångar

in frigående katter och för dem till diverse katthem även om det är

tydligt att katterna som går fritt är friska, välmatade och välskötta. 

Det är helt klart en annan sak om katterna skulle fara illa, men vissa personer 

verkar ha tagit som sin mission att fånga in alla katter som de bara ser. 

Det om något förorsakar en stress åt katter, bli fångade av främmande människor och körda

till något ställe som är helt främmande för dem. Katten mår nog sämre av det än att den 

bara skulle ha fått återvända hem i egen takt. 

*

Så det är onekligen lite komplext det här med katter. 

Skulle aldrig själv släppa ut en osteriliserad eller okastrerad katt för att

undvika någon som helst form av vildpopulation av katter. För det är ju

ett problem om vare sig kattföräldrarna eller ungarna har en familj att komma hem till. 

Kom just på att jag glömt en katt. Den första! 

En förtjusande vacker katt som just hade fötts till en sådan där halvvild

kull. Tyvärr fixade den inte alls det här med att bo i möblerade rum. 

Den var rädd, nej...den var skräckslagen. Fattade inget om kattlåda och var

allmänt bara sjövild på ett aggressivt sätt. Efter en kort tid gav jag upp och

katten fick flytta som stallkatt till en bekant. Där trivdes den och var en 

duktig mössjägare, men blev aldrig helt bekväm med människor. 

Vilket för mig in på tanken hur nära katter verkar ha att återgå till en

mer vild version av sig själv. Har katter, jämfört med hundar, närmare

till sitt vilda jag? Har katter med andra ord större kontakt med sina 

ursprungliga instinkter än vad till exempel hundar har? 

Åh, kunde vända och vrida på det här hur länge som helst! 

En intressant och delikat motsättning. 

Men nu skall jag gå och fixa till det sista till den där 

födelsedagsmiddagen till "lillungen". 

Han som nu är närmare 50 än sin födelse. 

Skall påpeka det åt honom! 

Kram Maggi

 

KANELBULLENS DAG

Det är i dag det. Och i dag är det också Djurens Dag, eller nåt ditåt. 

Minns inte helt vad det heter. Men innehållet är ju klart. 

Vi uppmärksammar våra pälslingar. 

Dessvärre har jag inte bakat, bilden är från en dag i maj då jag fick ett ryck att baka bulle. 

Dessa ryck kommer inte speciellt ofta till mig. Tyvärr. 

Gubben har ett par kompisar som gärna bakar bullar. Det har inte smittat på gubben. Tyvärr. 

Kanske jag borde knåda till en bulla-deg här endera dagen och frysa in så man har. 

Men det får bli till en annan dag, och förmodligen till ett annat veckoslut. 

I morgon åker vi till stugan för att stänga ner och på söndagen skall jag ha ett 

möte som jag   e g e n t l i g e n  borde ha haft idag men som jag  g l ö m d e! 

Jag har definitivt inte som vana att glömma möten, men idag hände det. Hade visserligen en

märklig känsla hela dagen att jag missat nåt, men jag trodde det var vaccinering av katt-Iris

som jag preliminärt hade bokat till idag klockan åtta på morgonen, men en annan uppgift som

inte kunde skjutas på kom i vägen och jag bokade om veterinärtiden. 

Till eftermiddagen hade jag bokat frissa tid - och DET var på tiden. Senast jag gick till frissan

var det ännu snö på marken. Hon är en pärla min frissa, jag säger då det. 

Från en rishög där jag knappt lyckats kamma saltstänk, mossa och barr från testarna trollar

hon fram en silkeslen hårman och bara...wow! 

Frissor hörni! Nog är de ju bara guld?!

Så när jag glatt skrittade ut ur frisörsalongen så slår det mig att just nu på denna tidpunkt

borde jag vara någon helt annanstans och ha dator och hela baletten med mig...

... detta har aldrig hänt mig! Tur att andra parten var förstående. Det har jag uppfostrat honom till. 

Var nämligen en fråga om ett möte med min äldre grabb, men det var ett business-möte och

oberoende av släktförhållanden så håller man det man lovat. Kanske extra mycket just då.

 

Nå, vi kan ta igen det så ingen skada skedd. Mer bara att det stör mig. 

På tal om andra störande "moment" så ser ni ju själv. Det kan stundvis finnas små utmaningar

i att få något skrivet. Isynnerhet så här kvällstid. Och det är ju då jag kryper upp i mitt

soffhörn för att skriva ner lite tankar och funderingar, eller bara enkla små anteckningar om

vardagen här på bloggen. Just nu, Djurens Dagen till ära, är det ganska uppenbart var mitt fokus är. 

Att ge lilla Iris en lycklig katt-tillvaro här hos oss. 

Ibland kan man behöva ta en tupplur på tangentbordet. Det är nu så. 

Ha ett skönt veckoslut! 

Kram Maggi

HÖSTVIBRATIONER

Ett säkert hösttecken är när Lillungen klagar. Där jag spinner till lite över

gulnande löv och krispiga morgnar, där sjunker grabben ner i en

liten pöl av självömkan och deppighet. Gubben och den andra grabben är 

väl mest ok så länge det inte är grå-november. Då morrar även de. 

Så olika kan man vara. Jag älskar september och oktober. 

Till och med lite november. Med dess disiga grå dagar. 

De kan vara fina! 

Är också en stor vän av höstig mat. Alla mustiga smaker. Svamprätter, grytor, kål! 

Det är mysigt och så himmelens gott med höstmat! 

Inte fullt så mysigt är det så där inredningsmässigt idag. 

Idag är nämligen dagen då våra fönster och balkongdörrar byts ut. 

Klockan sju på morgonen, då det knappt ljusnat ens, ringde det på dörren och tre effektiva

bygg-gubbar kom inklampade. Swosch så var de gamla dörrarna och fönstren borta

och svisch så var de nya på plats. Kändes lite kyligt nog när i praktiken hela lägenhetens

långsida bara var ett enda stort hål. 

Katten fick vi låsa in i badrummet, hon undrar nog vad sjutton som pågår! 

Här en vacker interiörbild från vårt obäddade sovrum när fönster och

dörren var utriven. Nu skulle en syre-älskande typ som jag sova gott, hahhaaa! 

På en dag har det lovats att det skall bli klart, och det verkar nog hålla. 

Åtminstone har vi fått hemmet väl vädrat! 

Sedan är det bara att vänta på att balkonggolvet skall gjutas på nytt, 

nya balkongräcken och balkongglas installeras så att man blir av

med den där eländiga plasten som huset är intäkt i. 

Men det dröjer ännu ett tag. 

Nu skall jag ta den sista biten svamppaj till lunch och sedan

blir det nog att gå ut en sväng innan regnet börjar. 

Kram Maggi

 

LILLA IRIS

Ett litet infallsinlägg på försommaren på Facebook där jag undrade om någon hade

en liten kattunge överlopps resulterade i...tadaaa Iris! 

Det är alltid lika spännande med ett nytt djur i familjen. Hurudan är den, vilket lynne? 

Jag var och hälsade på kattungarna då de var kring två månader gamla och 

då vill hon inte alls vara i famnen utan uttryckte högljutt sitt missnöje. 

Kullen hade två flickor och jag fick redan tidigt välja utgående från utseende

vilken jag skulle få köpa. Det var nåt i Iris blick som jag fastnade för. 

Iris verkar bli långhårig, med en smått speciell färgsammansättning. Hon är lite som sådana där

sköldpaddsfärgade fast med långt hår så färgerna går in i varandra och blir lite som

disig akvarell. Men utseendet är inte speciellt viktigt för mig. Alla mina katter har varit

helt vanliga bondkatter. Är inget för utställningar eller så. 

Men hon är bedårande i sin läggning. När vi kom hem klev hon genast ut ur

transportburen, gick husesyn med svansen högt buren, använde sandlådan

och hoppade upp i gästsängen i mitt kontor - och somnade. 

Första natten sov hon i mitt armveck och spann som en gammal traktor. 

Antar jag blivit godkänd? 

Nästa vecka kommer de och byter fönster och balkongdörrar i vår lägenhet. 

Gäller att hålla i en liten nyfiken kattunge. De har sagt att det skall

gå på en dag, så hoppas på det! Sedan skall det bli skönt att få alla

möbler tillbaka på sina egna platser, även om vi ett bra tag ännu får ha

balkongmöblerna som lite "extra inredning" längs väggarna. 

Men å andra sidan har Iris en hel del att klättra på - man måste

se det positiva i det hela. Fniss! 

Dessutom har Iris fångat sitt första byte - och ätit upp det. 

En bananfluga. 

Men någonstans måste man ju börja? 

Kram Maggi

 

UNDERHÅLLANDE LIVSERFARENHET

Senaste weekend hade vi några vänner på besök. 

Också släktingar råkade befinna sig i grannstugan så det blev middagar

och frukostar, bastubad både här och där. Det blev gitarrklink och allsång

i ljusens sken medan kvällen blev till natt. Och in i natten blev det 

prat och skratt. Berättelser. 

Och lite naivt kanske, men jag insåg att när man träffas så här, gamla

vänner med årtionden av livserfarenheter och berättelser i sina bagage så

finns det så mycket att berätta om. Kvällarna blev så där som det kan bli

om man föreställer sig hur det var förr runt lägerelden. 

Vi tände bara fler ljus på bordet medan kvällen mörknade 

och lät natten krypa till och berättelserna fick ta

de stigar de ville bland bastuvarma kroppar.

Det är ju klart. 

Är man nästan sextio så finns det mer egna berättelser än om man 

är tjugo. Anekdoter, skämt, lustiga saker man varit med om. Den enas historia

ledde till en annans skämt. Det blir nästan som en dans. 

En dans av livserfarenheter. 

Skratt och allvar i en slags symfoni. 

 Efter veckoslutet, tillsammans med vänner, med god mat, skön musik och 

ett alldeles underbart väder kom lågtrycket med regn och tunga vindar. 

Det gick från högsommar till höst på några timmar bara. 

I rabatten blommar skogsastern, den sista blommaren i mina rabatter. 

Den står sig så fint mot den rödbladiga smällspirean. 

En annan sent blommande har också klämt till med några blommor. 

Jag menar klockrankan. Skall försöka komma ihåg till nästa år att köpa 

möjligast stora plantor då på våren så den hinner få till sin blomning lite tidigare 

än i år. Den är sen, men man kan kanske påskynda blomningen lite

genom att punga ut med en liten extra peng på de där 

aningen längre komna plantorna. Det är pengen värd. 

I morgon blir det årets sista kräftskiva hos grannen och sedan börjar jag 

nog luta åt att packa mig hemåt så småningom. Efter lite tänka hit

och funderingar dit (se förra inlägget) så beslutade jag mig för att

ta kattungen hem direkt utan en mellanlandning här på stugan. 

*

Skrattade med kattungens uppfödare att jag nog är mer till och från när 

det gäller den här lurvbabyn än jag varit med något annat djur. 

Knappt så jag varit så här välförberedd ens då mina egna ungar meddelade

om att de var på kommande till världen. Heh! 

Kanske jag blir en (crazy) Cat Lady! 

Vem vet? 

 Kram Maggi